Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till utredning i fråga om en järnvägsanläggning genom Kalix och Törne älvdalar till lämplig punkt å riksgränslanan.
1917-06-01 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1917:188, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till utredning i fråga om en järnvägsanläggning genom Kalix och Törne älvdalar till lämplig punkt å riksgränslanan.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 188.
1
Nr 188.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1917 kl. 8 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till utredning
i fråga om en järnvägsanläggning genom Kalix
och Törne älvdalar till lämplig punkt å riksgränslanan.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 79) av lierr C. J. Asplund m. fl. och den andra inom andra kammaren
(nr 217) av herr O. TV. Stenudd m. fl., vilka motioner för förberedande
behandling remitterats till statsutskottet har hemställts, att
riksdagen måtte, för verkställande av en allsidig utredning genom statens
försorg rörande behovet av och förutsättningarna för en järnvägsanläggning
genom Kalix och Torne älvdalar från Neder Kalix eller
möjligen Över Torneå förbi Svappavaara m. fl. malmfält till Kiruna eller
annan lämplig-punkt å Riksgränsbanan, anslå ett lämpligt belopp, förslagsvis
25,000 kronor.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina förslag
tillåter sig utskottet* hänvisa till motionerna.
Utförandet av den plan för byggandet av tvärbanor i Norrland,
som utskottet i annat denna dag avgivet utlåtande förordat, kommer
att draga en mycket avsevärd tidrymd och medföra högst betydande
kostnader. Att under sådana förhållanden redan nu igångsätta utredning
angående en järnvägsanläggning av den stora omfattning, som i den
förevarande motionen avses, kan utskottet icke tillstyrka. Utskottet har
funnit så mycket större skäl för att intaga en sådan ståndpunkt som,
enligt vad utskottet inhämtat, såväl Kungl. Maj:ts som järnvägsstyrelsens
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 0 sand. 81 höft. (Nr 188). 1
Utskottets
yttrande.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 188.
uppmärksamhet redan blivit fästad på de järnvägsproblem, som beröras
i motionerna.
Utskottet får sålunda hemställa,
att herrar Asplunds m. fl. och Stenudds m. fl.
ovanberörda motioner icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 1 juni 1917.
På statsutskottets vägnar:
AXEL EKMAN.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar O. M. Strömberg, H. F. Lamm, J. Nilsson, C. G.
Ekman, O. Berggult, A. Pers, J. L. Widell, greve N. F. Posse och C. I. Asplund samt
från andra kammaren: herrar A. Ekman, F. V. Thorsson, H. Andersson i
Skivarp, K. V. Bydén i Malmö, J. B. Eriksson i Grängesberg, E. A. Nilson i Örebro,
A. Wiklund, A. B. Lundblad, J. Olofsson i Digernäs, K. O. Strid, S. E. J. Liibeck och
K. A. Tengdahl.
Reservation:
av herrar O. Bergqvist, C. I. Asplund och K. Tengdalil, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Ifråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt förslag,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna och vid dessa fogade utredningar.
Motionärerna hava sammanfattat sin motivering sålunda:
''Järnvägslinjens stora längd och därav förorsakade betydande kostnad
är givetvis en omständighet, som gör, att vi ingalunda våga hysa
några förhoppningar på företagets realiserande i sin fulla utsträckning
Statsutskottets utlåtande Nr 188.
3
under den närmare framtiden. Vi inse till fullo, att, ifall man vill
betrakta den som huvudsakligen ''kulturbana’, den masto sättas i andra
rummet efter de redan aktuella tvärbanorna till Inlandsbanan, som, ifall
man endast raka ar med de av regeringen 1916 föreslagna banorna, tillsammans
äro ungefär 4 mil kortare än den av oss ifrågasätta banan
och vilkas sammanlagda kostnad säkerligen med flere miljoner kommer
att understiga kostnaden för vår bana. Emellertid torde vissa delar av
denna bana, nämligen dels don del, som faller mellan Kiruna och Masugnsbyn
och tangerar ett flertal såväl staten som enskilda tillhöriga
malmfält, dels den mellan Morjärv och Neder Kalix fallande delen ha
stora förutsättningar att bliva bärande företag. Om gruvbrytning
kommer till stånd i Mertainen och Svappavaara, så komma hels visst
minst 7 å 800,000 ton malm årligen att fraktas därifrån och icke blott
giva eu god vinst på bandelen mellan Svappavaara och Kiruna, som
väl först torde komma att byggas, utan även tillföra Riksgränsbanan
en för elektrifieringens av linjen Kiruna—Luleå ekonomiska bärighet
nödvändig trafikökning. I trakten av Vittangi och Masugnsbyn finnas
vidare stora kvantiteter enskilda tillhörig järnmalm, som visserligen
enligt de här bifogade beskrivningarna synes vara delvis fattig och till
stor del förorenad av svavel, men som dock helt visst skulle kunna
tjäna till råmateriel för en på anrikning och brikettering eller sintring
grundad inhemsk järntillverkning, varigenom malmen samtidigt renas
från fosfor och svavel, så att den lämnar ett fullgott järn. Utom dessa
järnmalmer finnas svavelkisanledningar, som ge förhoppningar att bliva
lönande, ehuru de ännu äro för litet undersökta för att man skulle
kunna med någon visshet bedöma deras brytvärdhet. Slutligen finnas
mycket störa tillgångar av grafit, som anses vara av bätrre kvalitet än
den hittills inom vårt land brutna och som befunnits lämplig till karborundumfabrikation,
användning för uppkolning av järn och troligen
även till eldfast material. Tillgångarna äro så stora, att sannolikt brytningen
mera kommer att begränsas av möjligheterna till avsättning än
av tillgången på grafit. Om och när företag för dessa fyndigheters
tillgodogörande komma till stånd och hinna till full utveckling, så
kommer helt visst det också att visa sig, att ett färdigbyggande av
hela linjen skall bära sig ekonomiskt. Det torde da komma att visa
sig förmånligt, att transitotrafiken mellan Norge och Finland ledes över
den nya linjen, efter vilken den komme att få flere mil kortare väg
än den nu har över Boden. Likaså torde produkterna från de här ovan
omnämnda malmfälten och eventuella förädlingsverk efter den nya linjen
därefter lämpligare fraktas efter denna ned till Kalix än den betydligt
4
Statsutskottets utlåtande Nr 188.
längre vägen över Luleå, med undantag naturligtvis för den malm, som
eventuellt kunde förbrukas vid smältverk vid Porjus eller annat åt detta
håll beläget ställe.
Beträffande bandelen Morjärv—Neder Kalix eller Storön så går den
genom en rik och tätt befolkad bygd och skulle redan genom detta förhållande
vara motiverad till utförande när som helst. Emellertid tillkommer
här ett ytterligare skäl, den storindustri som uppstått i orten
i och med anläggandet av sulfat fabriken vid Karlsborg utanför Neder
Kalk. Här produceras redan cirka 7,000 ton sulfatmassa årligen och
det lär vara meningen att inom kort utbygga fabriken för eu årlig
produktion av 20,000 ton. l)å sjöfarten även i den goda hamnen i Storön
är stängd ungefär sju månader av året, torde man få påräkna en rätt
stor trafik vintertiden av massa över Morjärv och Boden. Såsom framgår
av kartbilagan V. äro hamnförhållandena vid Storön mycket goda, och
innan beslut fattas om utförande av mycket dyrbarare och ändock mindre
goda hamnanläggningar i närheten av Haparanda, som även lär kräva
ett särskilt järnvägsspår på ungefär 1 mils längd, vore det på det högsta
tillrådligt att taga i övervägande, huruvida hamnfrågan icke på ett i
alla avseenden förmånligare sätt skulle lösas genom en hamnanläggning
vid Storön jämte en järnvägsförbindelse mellan Storön och Morjärv.
Många skäl synas sålunda tala för att en allsidig utredning i av oss
föreslaget, syfte kommer till stånd, omfattande såväl behovet av och
förutsättningarna för en järnvägsanläggning i Kalix och Torne älvdalar
som frågan om till vilken punkt av kusten järnvägen skall dragas och
därmed förbundna hamnanläggningar. Emellertid vilja vi icke taga
ståndpunkt till någon viss linje på förhand utan hava därför formulerat
vårt yrkande så, att den begärda utredningen skulle komma att omfatta
även frågan om linjens eventuella dragning åt Över-Torneå.’
Beträffande här ifrågasatta järnvägsanläggningar har chefen för
civildepartementet uti den till innevarande riksdag avgivna kungl. propositionen,
nr 221 angående statsbanebyggnader i Norrland anfört följande:
''Slutligen har jag icke berört behovet av nya järnvägar norr om
banan, mellan Luleå och Riksgränsen. I fråga om detta område tilllåter
jag. mig erinra om, att redan kända mineralfyndigheter och den
förhoppning om nya sådana fyndigheter, som landets geologiska skapnad
ger, ställa det utom tvivel, att förr eller senare nya järnvägar här
komma att dragas fram. Bortsett från sådana banor, som bliva påkallade,
av dylika särskilda skäl, ber jag endast få erinra om den starka
bosättning, som på grund av jordens goda beskaffenhet ägt rum i Kalix
älvs dalgang från Över-Kalix till Neder-Kalix, samt om behovet av en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 188.
a
framtida bana i denna dalgång ned till den utmärkta naturliga hamn,
som Ncder-Kalix erbjuder.’
I en av departementschefen infordrad promemoria angående ifrågavarande
järnvägsanläggning genom Kalix och Torne älvdalar har järnvägsstyrelsen
anfört följande:
''Förutom föreliggande motion om anslag 1 ill järnvägsundersökning,
har från statsrådet och chefen för civildepartementet till styrelsen överlämnats
en av utsedda kommitterade inom Pajala kommun avgiven
skrivelse, i vilken framhålles önskvärdheten och lämpligheten av framdragande
av en järnväg längs Torne älvdal, i fortsättning av den nu
trafikerade bandelen Karungi—Övertorneå och med anslutning till lämplig
punkt vid Riksgränsbanan.
Då dessa båda framställningar om järnvägsundersökningar avse i
huvudsak olika linjesträckningar, vilka likväl enligt styrelsens förmenande
stå i visst samband med varandra i så måtto, att eventuella tillkomsten
av en järnväg enligt endera förslaget måste, åtminstone för överskådlig
tid framåt utesluta förverkligandet av det andra, torde förr eller senare
eu allsidig utredning beträffande såväl behovet som ock lämpligaste
sträckningen av en förbindelse mellan kusten — norra stambanan öster
om Boden — och Riksgränsbanan böra verkställas.
Emellertid vill det synas styrelsen som om tiden för upptagande
till prövning i detalj av dessa järnvägsfrågor ännu icke är inne. Enligt
styrelsens förmenande böra dessförinnan av större betydelse varande
järnvägsfrågor, nämligen om Inlandsbanans fortsatta byggande och om
anläggning av tvärbanor mellan denna och norra stambanan, bringas
till sin definitiva lösning.
Beträffande planen för byggande av statsbanor i Norrland under
de närmast kommande åren har järnvägsstyrelsen i sin underdåniga
skrivelse den 11 februari 1916 framhållit att årliga byggnad sanslaget för
dessa lämpligen borde hålla sig omkring 8,000,000 kronor, varvid styrelsen
utgått ifrån att de i planen angivna banorna skulle vara fullbordade
inom vissa angivna tider. I sitt förnyade underdåniga yttrande av den
7 mars 1917 angående tvärbanor och alternativa sträckningar för viss
del av Inlandsbanan, har styrelsen fortfarande i det närmaste vidhållit
denna förutsättning.
Med fasthållande sålunda i huvudsak av förenämnda byggnadsplan,
och då enligt denna de årliga anslagen för Inlandsbanans och
tvärbanornas byggande ända till och med år 1923 komma att uppgå
till 8,000,000 kronor och något därutöver, vill det synas, som om någon
av de nu ifrågasatta järnvägsanläggningarna — även med fästat av
-
6 Statsutskottets utlåtande Nr 188.
seende därvid att det här är fråga om företag, som fordra kapitalutlägg
om 20 a SO miljoner kronor — i varje fall icke skulle kunna
ifrågakomma att påbörjas inom de närmaste 8 — 10 åren.
Styrelsen har ock i sin underdåniga skrivelse den 27 mars detta
år med anledning av nådig remiss rörande framställning om järnvägsundersökning
för en linje Morjärv—Nederkalix, vilken linje delvis ingår
som led i den i föreliggande motion omhandlade järnvägssträckningen
och vilken järnvägslinje torde kunna ifrågasättas att komma till utförande
oberoende av om och huru järnvägsförbindelse kommer till stånd mellan
Morjärv—Karungibanan och Riksgränsbanan, framhållit att påbörjandet
av ytterligare järnvägsanläggningar i övre Norrland utöver dem, som i
förenämnda arbetsplanen upptagas, icke lämpligen synas kunna ifrågasättas
under de närmaste åren framåt, eller i varje fall icke tidigare
än år 1924.
På grund därav torde det icke vara ändamålsenligt att redan nu
verkställa någon definitiv undersökning för dessa järnvägssträckningar
emellan Morjärv eller Overtorneå och lämplig punkt på Riksgränsbanan,
utan torde i första hand nu endast böra ifrågakomma en approximativ
utredning rörande de alternativa sträckningarnas ekonomiska förutsättningar
i samband med okulärundersökningar för utrönande av framkomstmöjligheterna
utefter de föreslagna olika linjerna.
Kostnaderna för en sådan undersökning beräknas uppgå till omkring
25,000 kronor, däri ej inräknats i järnvägsstyrelsens förutnämnda
underdåniga skrivelse den 27 mars 1917 angivna kostnadsbeloppen för
utförande av undersökning för järnväg Morjärv—Nederkalix.
Från järnvägsstyrelsens sida förefinnes sålunda ingen erinran emot
företagandet redan nu av en förberedande utredning rörande behovet
av och förutsättningarna för en järnvägsanläggning genom Kalix och
Torne älvdalar från Nederkalix eller möjligen Overtorneå till Kiruna
eller annan lämplig punkt å Riksgränsbanan, i samband med okulärundersökning
för bedömandet av framkomstmöjligheter enligt olika alternativa
linjesträckningar och de ungefärliga kostnaderna för desamma.’
I likhet med järnvägsstyrelsen finner utskottet tiden för upptagande
till prövning i detalj av dessa järnvägsfrågor ännu icke vara
inne, då utförandet av den plan för byggandet av tvärbanor i Norrland,
som utskottet i annat denna dag avgivet utlåtande förordat, kommer
att draga en tid av åtta å tio år och medföra högst betydande kostnader.
Utskottet vill dock icke motsätta sig en förberedande utredning
i den omfattning järnvägsstyrelsen föreslagit, vilket även synes överensstämma
med motionernas syfte och har icke något att erinra mot
Statsutskottets utlåtande Nr 188.
7
storleken av det för ändamålet begärda anslaget 25,000 kronor, vilket
järnvägsstyrelsen funnit lämpligt.
Utskottet vill dock hava uttalat, att beviljande av anslag till en
sådan utredning icke i någon mån får anses innebära en förbindelse
från riksdagens sida, att en järnväg genom ifrågavarande trakter skall
komma till stånd.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen må, i anledning av herr Asplunds
m. fl. och herr Stenudds ovanberörda motioner, för
verkställande av en allsidig utredning genom statens
försorg rörande behovet av och förutsättningarna fölen
järnvägsanläggning genom Kalix och Torne älvdalar
från Neder Kalix eller möjligen Över Torneå
förbi Svappavaara m. fl. malmfält till Kiruna eller
annan lämplig punkt å riksgränsbanan, å extra stat
för år 1918 anvisa ett förslagsanslag, högst, 25,000
kronor.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.