Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om begränsning av landshövdingarnas boställsvåningar m. m.

1917-04-20 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1917:64, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om begränsning av landshövdingarnas boställsvåningar m. m.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6‘4.

9

Nr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1917 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Maj:t i fråga om begränsning av landshövdingarnas boställsvåningar

m. m.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

(nr 18) av herr C. G. Ekman och den andra inom andra kammaren

(nr 53) av herr J. B. Eriksson i Grängesberg in. fl., vilka, motioner för

förberedande behandling remitterats till statsutskottet, har hemställts att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning, huruvida

icke, där behov av ökade lokalutrymmen för länsstyrelsen föreligger,

sådana kunde erhållas genom begränsning av de i länsresidensen åt landshövdingarna

upplåtna boställsvåningarna eller, där större lokalbehov föreligger,

landshövdingarnas bostadsförmån kunde utgå i kontant hyresbelopp.

Till stöd för framställningen hänvisa motionärerna till en vid riksdagens

år 1916 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning

av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och

förvaltning under år 1915 fogad reservation av följande lydelse:

»Vid besöken å länsresidensen i Härnösand, Uppsala och Kristianstad

hava revisorerna icke kunnat undgå att, i samband med frågan om till—

gång pa arbetslokaler, uppmärksamma, hur de inom residensbyggnaderna

befintliga lokalerna utnyttjas. Utöver det i föregående paragraf särskilt

omnämnda ärendet rörande residensbyggnaden i Härnösand så förelåo-o

även på övriga platser lokalfrågor i aktuellt skick på grund av klagomål

över bristande lokalutrymmen för länsstyrelsernas olika verksamhetsgre
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. 36 höft. (Nr 60—64). 2°

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

Utskottets

yttrande.

nar. I Kristianstad hade av detta skäl för lantmäterikontoret måst förhyras

lokaler i en privatvåning, vilken anordning ur eldfaresynpunkt finge

anses mycket otillfredsställande. Frånsett att arbetet med länsstyrelsernas

tidigare uppgifter ständigt ökas, tilldelas Konungens befallningshavande

oupphörligen nya sådana, vilkas utförande kräver utvidgade lokaler. Åtskilliga

länsstyrelser torde därför inom kort komma att framställa anspråk

på ökade lokalutryrnmon.

I detta sammanhang synes det revisionen böra komma i betraktande,

huruvida icke en för såväl staten som vederbörande landshövdingar

lämpligare anordning av de senares bostadsförhållanden än de nu existerande

kunde åvägabringas. De lokaler, som nu upplåtas såsom bostadsvåningar

åt landshövdingarne, omfatta i regel utrymmen, icke obetydligt

överstigande vad vederbörande själva torde finna behövligt eller önskvärt.

Med den fördyring, sådana lokalers tillsyn och uppvärmning efter hand

undergått, synas överflödigt stora bostadsutrymmen komma att framstå

mera som en börda än som en förmån. En bekräftelse på befogenheten

i en sådan uppfattning torde också ligga i den framställning om

särskilt statsanslag för uppvärmning av bostadslokalerna, varmed landshövdingarne

ingått till Kungl. Maj:t.

Under sådana förhållanden hava revisorerna funnit skäligt uttala

önskvärdheten av, att i den mån behov av ökade arbetslokaler hos länsstyrelserna

uppkomma, utredning måtte åvägabringas, huruvida icke erforderliga

lokalutrymmen kunna beredas genom viss begränsning av de

i länsresidensen upplåtna boställsvåningarne. Och där dylika lokalbehov

i större omfattning föreligga, torde ävenledes kunna, särskilt vid ombyte

av landshövdingar, ifrågasättas, huruvida icke bostadsförmånerna lämpligen

kunde utgå i form av kontant hyresbelopp. Genom en sådan anordning

skulle synbarligen i åtskilliga fall en för alla parter tillfredsställande

lösning av eljes svårreglerade och kostsamma lokalfrågor kunna

vinnas».

Utskottet har funnit den av motionärerna väckta frågan vara värd

beaktande. Emellertid synas ifrågavarande förhållanden ställa sig betydligt

olika på olika platser. I en del residensstäder äro landshövdingarnas boställsvåningar

inrymda i gamla slott, i andra äro de inrymda i äldre icke

slottsliknande byggnader och slutligen hava i några fall residensbyggnader

blivit i senare tid uppförda. I åtskilliga fall äro landshövdingarnas bostäder

belägna i samma byggnad som länsstyrelsens lokaler, i andra bor

landshövdingen i särskild residensbyggnad utan direkt förbindelse med

nämnda lokaler. Under sådana omständigheter torde ett likformigt ord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

II

nande av dessa förhållanden icke vara ändamålsenligt. Visserligen torde

det kunna vara lämpligt att, särskilt där bostadsvåningen är inrymd i

samma byggnad som äinbetslokalerna, anordna delar av våningen till dylika

lokaler. Skulle på sådana platser behov av nya ämbetslokaler yppa sig,

torde ett dylikt förfaringssätt givetvis böra tagas under omprövning.

Emellertid äro boställsvåningarna ofta av en sådan beskaffenhet, att eu

förändring till ämbetslokaler icke torde vara praktisk och ej heller äro

våningarna alltid så belägna, att de med fördel kunna användas därtill.

I likhet med motionärerna är utskottet likaledes övertygat därom,

att i många fall boställsvåningen utgör en börda för innehavaren snarare

än en verklig förmån. Den är ofta tilltagen i en sådan storlek, att möblering

och uppvärmning kräva avsevärda kostnader, vartill kommer att en

betydlig tjänstepersonal bliver erforderlig. Under sådana förhållanden

torde det för innehavaren av befattningen mången gång ställa sig ur ekonomisk

synpunkt fördelaktigare att skaffa sig en enskild bostad och att i

stället för den nuvarande bostadsförmånen erhålla skälig bostadsersättning.

Å andra sidan synas åtskilliga omständigheter tala för att söka bibehålla

de av staten åt landshövdingarna upplåtna bostäderna. Så kunna på en

del platser historiska skäl tala därför, särskilt där landshövdingens bostad

är belägen i någon gammal minnesrik byggnad. Men jämväl av

andra orsaker kan det möjligen befinnas lämpligt att icke förändra de

nuvarande förhållandena. Sålunda kan det ej anses fördelaktigt om landshövdingen

tvingas att ofta söka sig ny bostad, vilket ju alltid kan inträffa,

om han är bosatt i ett privathus. Ävenledes torde fall förefinnas

då det skulle möta synnerliga svårigheter att i en residensstad kunna

förhyra en för landshövdingen lämplig bostadsvåning. Vissa olägenheter

torde ock kunna uppstå, därest landshövdingen av förhållandena hänvisades

till att bo på ett större avstånd från länsstyrelsens ämbetslokaler.

Utskottet finner sålunda, att en allsidig utredning av hithörande spörsmål

är av behovet påkallad, och får därför hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning,

huruvida och i vilken utsträckning den nu till landshövdingarna

utgående bostadsförmånen in natura skulle

kunna ersättas med kontant hyresersättning.

Stockholm den 20 april 1917.

På statsutskottets vägnar:

AXEL EKMAN.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar O. M. Strömberg, S II. Kvarnzelius, G. M. H.

Ekelund, J. Ntlsson, C. G. Ekman, O. Bergqvist, Ä. G. Lindblad, J. L. Widell, K.

A. Malmborg, N. O. Bruce, A. B. Rooth och C. G. Österberg samt

från andra kammaren: herrar A. Ekman, II Andersson i Skivarp, K. V. Bydén

i Malmö, C. Persson i Ställhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, G. Odqvist,

A. Wiklund, J. Ström, A. Anderson i Råstock, K. O. Strid och E. F. Hellberg i

Lycksele.

Reservation

av herrar A. Ekman, 0. M. Strömberg, G. M. H. Ekelund, J. Nilsson,

0. Bergqvist, J. L. Widell, K. 0. Malmborg och A. R. Rooth, vilka ansett,

att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet — — — ämbetslokaler.

Utskottet är emellertid övertygat därom, att Kungl. Maj:t i varje

särskilt fall, då länsstyrelse är i behov av utvidgade lokaler, även kommer

att taga hänsyn till möjligheten av att för sådant ändamål taga i anspråk

landshövdingens bostad eller del därav. Utskottet anser därför

skäl icke föreligga att hos Kungl. Maj:t begära en utredning i frågan utan

får hemställa,

att ifrågavarande motioner icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.»

Stockholm 1917, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.