Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vädd motion om ersättning till verkmästaren N. J. Eriksson för en av honom konstruerad elektrisk tändapparat.

1917-04-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1917:71, Utlåtande, i anledning av vädd motion om ersättning till verkmästaren N. J. Eriksson för en av honom konstruerad elektrisk tändapparat.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

Utskottets

yttrande.

Nr 71.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1917 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av vädd motion om ersättning till

verkmästaren N. J. Eriksson för en av honom konstruerad

elektrisk tändapparat. (l:a avd.)

J eu inom andra kammaren av herr F. V. Thorsson väckt motion

(nr 25), vilken hänvisats till förberedande behandling av statsutskottet,

bär hemställts, att riksdagen ville medgiva, att till verkmästaren N. J.

Eriksson vid Göta ingenjörkår i Karlsborg måtte utbetalas ett belopp

av 1,000 kronor såsom ersättning för experiment- och patentkostnader

för den av honom konstruerade elektriska tändapparaten, modell 1916.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin framställning

får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet bar jämlikt § 46 riksdagsordningen över motionen infordrat

bär bifogade yttrande av arméförvaltningen.

1 likhet med arméförvaltningens fortifikationsdepartoment har utskottet

ansett sig böra tillstyrka motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att till verkmästaren

N. J. Eriksson vid Göta ingenjörkår i Karlsborg måtte

utbetalas ett belopp av 1,000 kronor såsom ersättning

för experiment- och patentkostnader för den av honom

konstruerade elektriska tändapparaten, modell 1916.

Stockholm den 24 april 1917.

På statsutskottets vägnar:

AXEL EKMAN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 70.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

5

Bilaf/a.

Enligt vad fortifikationsdepartementet inhämtat har chefen för fortifikationen

till svar å chefens för Göta ingenjörkår skrivelse den 2

december 1913 meddelat, att ersättning ej kunde beviljas verkmästaren

Eriksson för det arbete å ifrågavarande apparat, som han utfört å

ingenjörkårens verkstäder, men väl för kostnader, som Eriksson fått

vidkännas för möjligen inköpta materialier, företagna resor m. m. för

apparatens utförande, å vilka kostnader Eriksson borde insända räkning.

Någon sådan räkning har emellertid ej inkommit.

Den av chefen för fortifikationen sålunda uttalade uppfattning

grundar sig på erfarenhet i avseende å särskilda av Kammarrättens revision

framställda och av Kammarrätten gillade anmärkningar, för vilken

uppfattning bemälde chef givit uttryck i det av motionären anförda

yttrande, vari dock måste göras den rättelse, att yttrandet ej hänförde

sig till »en major» utan till underofficerare vid fortifikationen.

Uppenbart är att, då under sådana förhållanden ett beslut om ersättning

föranleder därtill, att den, som fattat beslutet, får av egna medel

gälda ersättningsbeloppet, framställt anspråk å ersättning, huru billigt

det än kan anses vara, löper fara att ogillas. I likhet med motionären

anser emellertid fortifikationsdepartementet billighet och rättvisa kräva,

att staten uppmuntrar strävanden, som gå ut på att förenkla och förbilliga

apparater och arbetsredskap, av vilka staten är i behov. Vad

nu särskilt angår föreliggande fall, får fortifikationsdepartementet vitsorda,

att den av Eriksson konstruerade apparaten är bekväm och ändamålsenlig

samt kan med fördel användas, helst densamma betingar

väsentligt lägre pris än dylik apparat av äldre modell och sålunda

är ägnad att för kronan medföra avsevärda besparingar. Fördenskull

anser ock fortifikationsdepartementet, att Eriksson är värd all uppmuntran,

och vill på det livligaste förorda bifall till den av motionären gjorda

framställningen.

Stockholm den 28 februari 1917.

Underdånigst

A. ODELSTIERNA.

M. Morton.

Axel Göransson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:132 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ersättning till verkmästaren N. J. Eriksson för en av honom konstruerad elektrisk tåndappavat. s. 1 i texten