Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den 30 juni 1913, ävensom väckta motioner angående viss ändring i förstberörda lag.

1918-06-06 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SLU 1918:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den 30 juni 1913, ävensom väckta motioner angående viss ändring i förstberörda lag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1918 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till dels lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16,

19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om

ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om

övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den

30 juni 1913, ävensom väckta motioner angående viss

ändring i förstberörda lag.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, C. G. Ekman, Ekelund*), Stärner*),

Rogberg, Rooth, Nilsson i Kabbarp, Jansson i Falun, Lindquist i Kosta, Erlansson och

Svensson i Betingetorp.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 12 mars 1918 dagtecknad proposition, nr 184, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

förslag till

l) Lag

om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28

—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skola i

nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:

5 §■

Pensionsavgift — — — — — oförmögen.

Från —■ — — — — person.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 3 avd. 2 käft. (Nr 3.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

I övrigt ankommer på Konungens prövning, huruvida och under

vilka villkor personer, vilka pension är tillförsäkrad på grund av anställning

i statens tjänst, må undantagas från avgiftsplikt enligt

denna lag.

6 §•

Pensions — — — sammanlagda belopp.

Därjämte utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen för pensionstagare,

som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst

ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283 kronor.

Pensionstillägget utgör för år räknat för man 150 och för kvinna

140 kronor med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed pensionstagarens

årsinkomst må överstiga 50 kronor.

Därjämte — — — erlagd.

För pensionsberättigad änkling, änka eller ogift kvinna, som är till

arbete varaktigt oförmögen och har att försörja barn eller adoptivbarn

under femton år, ökas pensionen, därest årsinkomsten ej uppgår för

man till 300 och för kvinna till 283 kronor, jämte 125 kronor för varje

sådant barn, med särskilt pensionstillägg för barnen. Enahanda rätt

tillkommer jämväl pensionsberättigade äkta makar, som båda äro till

arbete varaktigt oförmögna och vilkas sammanlagda årsinkomst ej uppgår

till 583 kronor jämte 125 kronor för varje barn. Beloppet av sådant

pensionstillägg utgör 75 kronor för varje barn med avdrag av sex

tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300 kronor

för änkling, 283 kronor för änka eller ogift kvinna och 583 kronor för

äkta makar.

Pensionsbelopp avrundas till närmast högre sådant tal, att dess utbetalning

i föreskriven ordning kan verkställas med ett för varje betalningstermin

lika, å helt tiotal öre slutande belopp. Utgöres pensionsbelopp

av dels pension enligt första stycket i denna paragraf och dels

pensionstillägg, skall avrundningen verkställas å pensionstillägget.

7 §•

Årsinkomst — — — 34 §.

Där inkomst, som i 6 § andra stycket avses, helt eller delvis utgöres

av naturaförmåner, skall vid uppskattning av dessa förmåners

årliga värde iakttagas, att, där naturaförmånerna räcka till full, om än

torftig försörjning, deras årliga värde ej må uppskattas till lägre belopp

än 300 kronor för man och 283 kronor för kvinna, och att, där natura
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

3

förmånerna ej räcka till full försörjning, deras årliga värde uppskattas

till motsvarande lägre belopp, ävensom att årliga värdet av bostad ej

må uppskattas till lägre belopp än 50 kronor. Där uppskattningen ej

kan ske med ledning av dessa bestämmelser, verkställes densamma efter

de i orten gällande priser eller efter andra grunder, som finnas tilllämpliga.

I — — — person.

8 §■

Befinnes — — — mantalsskriven.

Åtnjuter pensionstagare med bidrag från pensionsstyrelsen sjukvård

eller yrkesutbildning, äger styrelsen med hänsyn till föreliggande omständigheter

förordna, att pension under tiden icke skall utgå. Har

han anhöriga, vilka för sitt uppehälle äro beroende av honom, må

dem medgivas rätt att under samma tid uppbära pensionen eller en

del därav.

Vägrar någon utan giltig anledning att underkasta sig sjukvård eller

yrkesutbildning, vartill bidrag erbjudits honom av pensionsstyrelsen, och

anses goda utsikter förefinnas att genom dylik åtgärd förebygga inträdandet

av varaktig oförmåga till arbete eller häva redan inträdd sådan,

må pension helt eller delvis tillsvidare förvägras honom, under förutsättning

att han gjorts uppmärksam på denna påföljd.

Har — — — år.

10 §.

Kostnaden — — — stadgas.

En åttondel av kostnaden fördelas mellan samtliga kommuner sålunda,

att varje kommun bestrider åttondelen av pensionstillägget för

pensionstagare, som av dess pensionsnämnd förklarats äga rätt till pension,

och att, där tillägget blivit jämlikt 8 § ökat, åttondelen av ökningen

bestrides av den kommun, vilkens pensionsnämnd fattat beslut om

ökningen. År pensionsnämnd gemensam för två eller flera kommuner,

avgöres dessa kommuner emellan frågan om betalningsskyldigheten med

hänsyn till pensionstagarens mantalsskrivningsort vid det tillfälle, då

pensionstillägget eller ökningen söktes. Minskas pensionstillägg, till

vilket två eller flera kommuner lämna bidrag, skola dessa kommuners

andelar i återstående beloppet bestämmas efter förhållandet mellan deras

förutvarande bidrag.

En — — — stort belopp.

Kommunernas — — — Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § må, där fråga gäller

tillämpning av 1 eller 6 §, av enskild sakägare ävensom av kommun

samt av ombud, varom i 27 § förmäles, sökas hos pensionsstyrelsen,

och skall ansökning därom vara pensionsstyrelsen tillhanda före utgången

av augusti månad året näst efter det, för vilket pensionsavgift påförts

eller bort påföras, vid äventyr att ansökningen eljest icke upptages

till prövning. Befinnes ändringssökandet vara lagligen grundat, skall

pensionsstyrelsen förordna om rättelse i avgiftspåföringen och i övrigt

vidtaga de åtgärder, som därav må föranledas. I andra än här ovan

anförda fall må ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § sökas av

enskild sakägare ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 §

förmäles, genom besvär inom den tid och i den ordning, som angående

besvär över taxeringsnämnds beslut är stadgat. Har pensionsavgift

blivit påförd den, som sålunda sökt ändring, är han ändock skyldig att

erlägga avgiftsbeloppet med rätt att återfå vad han finnes hava för

mycket erlagt.

Har —- — — hos pensionsstyrelsen.

Finner pensionsstyrelsen vid granskning av den i 14 § omnämnda

förteckning eller eljest, att någon i strid mot 1 eller 5 § påförts pensionsavgift

eller befriats från erläggande av sådan avgift, må pensionsstyrelsen,

ändock att ändring ej sökts, vidtaga erforderliga åtgärder till

rättelse härutinnan. Förrän pensionsstyrelsen vidtager dylik åtgärd,

skall den, saken rör, lämnas tillfälle att yttra sig.

Har för någon, vilken pensionsavgift påförts, sedermera sådant förhållande

inträtt, att han, då avgiften skall erläggas, bör undantagas

från avgiftsplikt, må frågan inom den tid och i den ordning, här ovan

stadgats angående ändring i taxeringsnämnds beslut i fråga om tilllämpning

av 1 eller 5 §, hänskjuta» till pensionsstyrelsen, som har att

i ärendet fatta beslut och i övrigt vidtaga de åtgärder, som därav må

föranledas.

19 §.

Varje — — — pensionsdistrikt.

Hava — — — pensionsdistrikt.

Där på grund av kommuns vidsträckthet eller folkmängd eller andra

förhållanden så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i två eller

flera pensionsdistrikt. Likaså må, där så med hänsyn till föreliggande

förhållanden prövas lämpligt, två eller flera kommuner sammanslås till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

5

ett pensionsdistrikt. Beslut om sådan fördelning eller sammanslagning

ävensom om upphävande eller förändring därav fattas å landet av kommunalstämma

och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

av allmän rådstuga.

Beslutet — -— — ogilla.

Fråga om fördelning eller sammanslagning av pensionsdistrikt må

även väckas av Konungens befallningshavande, och skall därvid i övrigt

förfäras på sätt här ovan är sagt.

20 §.

För — — — sex.

Ordförande i pensionönämnd och suppleant för honom förordnas av

Konungens befallningshavande för fyra år i sänder, Konungens befallningshavande

dock obetaget att återkalla sådant förordnande och för

den tid, som återstår, utse annan person.

Ledamöterna -—* — — återstått.

Där två eller flera kommuner sammanslagits till ett pensionsdistrikt,

skall minst en ledamot i pensionsuämnden jämte en suppleant för denne

utses av varje kommun; och äger Konungens befallningshavande att,

efter vederbörande kommuners hörande, i övrigt bestämma, huru många

ledamöter jämte suppleanter varje kommun har att välja.

Sedan —- — — — — ordförande.

Har — -—- — — — förrättas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer,

på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna ärendens

antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje kalenderhalvår.

Sammanträde skall av ordföranden, i samråd med det av

pensionsstyrelsen jämlikt 27 § förordnade ombudet, utsättas till tid, då,

enligt vad antagas kan, ombudet är oförhindrat att närvara. Tid och

ställe för sammanträde läte ordföranden minst en vecka förut kungöra

i kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens

kännedom; varjämte ombud, som enligt 27 § må vara av landstinget

för distriktet utsett, genom ordförandens försorg i god tid skall om

sammanträdet underrättas.

Suppleanten för ordföranden äger, om han icke är ledamot i

nämnden, likväl närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i

överläggningarna, men ej i besluten.

Ordföranden — — — å ångfartyg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

24 §.

Pensionsnämnd må ej handlägga ärende, där icke, förutom ordföranden,

minst två ledamöter äro tillstädes. I pensionsdistrikt, som

bildats genom sammanslagning jämlikt 19 § av två eller flera kommuner,

må pensionsnämnden ej handlägga ärende, som rör viss kommun, utan

att minst en ledamot från denna kommun är tillstädes.

Inträffar —--infinna sig.

Ordförande, ledamot eller vederbörligen kallad suppleant, som utan

av pensionsnämnden godkänt förhinder utebliver från nämndens sammanträde,

ävensom ordförande eller ledamot, vilken vid inträffat förhinder

uraktlåter att underrätta suppleant, skall till kommunens kassa bota,

ordföranden eller hans suppleant tjugufem kronor samt ledamot eller

hans suppleant fem kronor; skolande, där pensionsdistrikt bildats genom

sammanslagniDg jämlikt 19 § av två eller flera kommuner, böter, som

erlagts av ordföranden eller hans suppleant, lika fördelas mellan kommunerna

samt böter, som erlagts av ledamot eller hans suppleant, tillfalla

kassan i den kommun, för vilken han är vald. Därest sammanträde

med hänsyn till bestämmelserna i första stycket av denna paragraf måste

inställas eller upplösas, böte ledamot eller suppleant dubbelt. Om uttagande

av böter, varom ovan sägs, förordnar Konungens befallningshavande

efter anmälan av ordföranden eller ledamot i vederbörande

pensionsnämnd eller av pensionsstyrelsens ombud i orten.

26 §.

Pensionsnämnds ordförande har att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna

i denna lag och de föreskrifter i övrigt, som rörande hans

åligganden må av Konungen meddelas.

Ordföranden — — — besvär.

Sedan protokoll för pensionsnämnds sammanträde justerats, åligger

det ordföranden att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut

kungjort ställe anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka

beslut fattats, och anses härigenom meddelande om besluten hava skett

den dag anslag gjordes. Samtidigt skall ordföranden i betalt brev med

allmänna posten tillställa varje sökande besked om det beslut, som

fattats i anledning av hans ansökan.

28 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare ävensom

av kommun samt av vederbörande i 27 § omförmälda ombud sökas hos

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 3.

7

pensionsstyrelsen genom besvär, vilka skola ingivas till pensionsnämndens

ordförande eller i betalt brev med allmänna posten vara till denne

inkomna sist å trettionde dagen efter beslutets meddelande, den dagen

oräknad, då sådant skedde. Ordföranden äge ock att över nämndens

beslut anföra besvär, över inkomna besvär skall nämnden avgiva

yttrande.

över — — — civildepartementet.

29 §.

Ansökning rörande pension skall ingivas till pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt, där sökanden senast blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla

nödiga upplysningar för utredande av sökandens pensionsrätt jämte eu

av honom undertecknad, på heder och samvete avgiven förklaring, att

de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. År

sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av

upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden

förtrogna personer.

Vid ansökningen skall fogas prästbevis likaledes enligt fastställt

formulär.

30 §.

Har någon på grund av varaktig oförmåga till arbete gjort ansökning

om pension, skall pensionsnämnden pröva de i ansökningen lämnade

upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna

prövning och kända förhållanden besluta, huruvida sökanden äger rätt

till pension, ävensom, där ansökningen avser jämväl pensionstillägg, bestämma

storleken av den årsinkomst, som skall läggas till grund för beräkning

av pensionstilläggs belopp.

Sedan den i 28 § första stycket stadgade besvärstid gått till ända,

skall beslutet i ärendet jämte tillhörande handlingar ävensom, därest besvär

anförts över beslutet, nämndens yttrande över besvären av ordföranden

snarast möjligt insändas till pensionsstyrelsen.

Söker någon, utan att till stöd därför åberopa varaktig oförmåga

till arbete, endast pension på grund av erlagda avgifter enligt 6 eller

34 §, skall pensionsnämndens ordförande ofördröjligen översända ansökningen

med tillhörande handlingar till pensionsstvrelsen.

Där — — — utfärdas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,

där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa

ärendet till förnyad prövning, dock att, där fel uppenbarligen

blivit begånget vid bestämmandet av storleken av sökandens årsinkomst

enligt 7 § samt detta fel antingen uppkommit allenast genom felräkning

eller ock icke överstiger ett belopp av 50 kronor, pensionsstyrelsen

må, efter vederbörandes börande, utan återförvisning verkställa nödig

rättelse.

Vad om ansökning rörande pension samt om handläggning av sådant

ärende stadgats gäller i tillämpliga delar, där ej annorledes i denna

lag föreskrives, jämväl om ärende rörande ökning, minskning eller indragning

av pension. Innan pensionsnämnd fattar beslut i ärende rörande

minskning eller indragning av pension, skall nämnden lämna

pensionstagaren tillfälle att yttra sig.

31 §.

Pension — — — förvärvats.

Lag — — — pension.

Finnes grundad anledning antaga, att pension bör minskas eller

indragas, äger pensionsstyrelsen, innan beslut därom i vederbörlig ordning

fattats, förordna i förra fallet, att pensionen tillsvidare skall utgå

med det minskade belopp, vartill förhållandena må föranleda, och i senare

fallet, att pensionen tillsvidare icke skall utbetalas.

32 §.

Angående sättet och tiden för utbetalning av pension förordnas av

Konungen.

Pensionsbelopp, som ej lyftats före utgången av året näst efter det,

under vilket beloppet förfallit till betalning, vare förverkat.

På därom gjord framställning må pensionsstyrelsen till den, som

på grund av bestämmelsen i 30 § fjärde stycket icke äger uppbära

pension, återbetala av honom inom tid, som föreskrives i 14 och 15 §§,

erlagda pensionsavgifter, dock icke om han försummat att erlägga

honom påförd avgift och det årliga pensionsbeloppet på grund därav

ej uppgår till sex kronor, och ej heller förrän han uppnått en ålder av

sextiosju år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr it.

33 §.

Den, som efter fyllda femton år bliver till arbete varaktigt oförmögen,

men för vilken avgifter till erhållande av pension icke blivit erlagda,

ävensom den, vilken vid nämnda ålder redan är varaktigt arbetsoförmögen,

äger erhålla understöd under villkor och med belopp, som

angående pensionstillägg är i G § stadgat.

Änkling, änka, ogift kvinna eller äkta makar, som äro till arbete

varaktigt oförmögna, men icke berättigade till pension, och vilka hava

att försörja barn eller adoptivbarn under femton år, äga erhålla understöd

för sådant barn under villkor och med belopp, som i G § är stadgat

angående pensionstillägg för barn.

Beträffande understöd, varom ovan sägs, gäller även i övrigt i tilllämpliga

delar vad i denna lag är föreskrivet om pensionstillägg och om

kostnaden för dess bestridande samt om ansökning rörande pension och

om pensions utbetalande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919, dock att vad i 8, 29,

30 och 31 §§ stadgas skall äga tillämpning från och med dagen efter

den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i

Svensk författningssamling; och må från och med sistnämnda dag ansökning

om sådant tillägg till pension eller understöd, varom stadgas i

6 § femte stycket och 33 § andra stycket, ingivas och till prövning upptagas

i enlighet med i denna lag meddelade bestämmelser, oaktat dessa

i övrigt ännu icke trätt i kraft.

2) Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring skall erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagms protokoll 1918. 6 sand. it avd. 2 höft. (Nr 3.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

3 §•

1 mom. För den, som före utgången av år 1918, i enlighet med

vad nedan sägs, förvärvat rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles

i 6 § andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,

varom stadgas i 33 § första stycket samma lag, eller till ökning

därav, bestämmes, med den begränsning, som omförmäles i 2 mom. av

denna paragraf, beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning till

följande procent av i 3 mom. här nedan stadgat belopp, nämligen

för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 procent

Huruvida i fall, som i detta moment avses, rätt till pensionstillägg

eller understöd förvärvats, bedömes enligt bestämmelserna i lagen om

allmän pensionsförsäkring, i fråga om kvinna dock med den ändring,

att inkomstgränsen för sådan rätt utgör 280 kronor.

Inträder för någon, som i detta moment avses, rätt till ökning av

pensionstillägg eller understöd efter utgången av år 1918, skall ökningen

utgå i enlighet med bestämmelserna i 3 mom. här nedan.

2 mom. För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju ån, så

ock för den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju

år och redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under

sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen av

enskilda personer eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården

eller välgörenhetsinrättningar, bestämmes beloppet av sådant understöd,

som omförmäles i 33 § första stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring,

eller ökning därav till 50 procent av i 3 mom. här nedan stadgat

belopp.

För personer, tillhörande någon av de i detta moment angivna

grupper, gälla med avseende å rätten till dylikt understöd bestämmelserna

i nyssnämnda lag, i fråga om kvinna dock med den ändring, att inkomstgränsen

för sådan rätt utgör 280 kronor.

3 mom. För den, som tillhör någon av de i 1 och 2 mom. här

ovan angivna grupper, utgör grundbeloppet av pensionstillägg, som omförmäles

i 6 § andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller

understöd, varom stadgas i 33 § första stycket samma låg, för man 150

och för kvinna 140 kronor med avdrag, där årsinkomsten överstiger 50

kronor, av halva årsinkomsten, dock att, om årsinkomsten uppgår till 50

b » b b b 1915 ))

» » » » » 1916 »

b » b b b 1917 »

» » » » b 1918 »

b » » 60 »

b b b 70 B

B B B 80 »

B B B 90 B

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 3.

11

mon icke till 100 kronor, avdrag skall ske allenast med det belopp, varmed

årsinkomsten överstiger 50 kronor.

Sker minskning i den inkomst, efter vilken pensionstillägget eller

understödet blivit bestämt, må tillägget eller understödet i enlighet därmed

ökas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Beträffande skälen för de i förevarande kungl. proposition framlagda

lagförslag får utskottet hänvisa dels till en i propositionen intagen

skrivelse från pensionsstyrelsen, dels ock till vid propositionen

fogade utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

I sammanhang med ifrågavarande lagförslag har utskottet till behandling

förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena inom första

kammaren (nr 147) av herr E. Lindblad och den andra inom andra

kammaren (nr 357) av herr E. Röing, däri hemställts, att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj:ts i berörda proposition framlagda förslag om

ändring av 5 § i lagen om allmän pensionsförsäkring.

Till stöd för ifrågavarande framställning hava motionärerna anfört

följande:

»I Kungl. Maj:ts nådiga proposition, nr 184, till innevarande riksdag

med förslag till vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring

föreslås ändring av sagda lags 5 §, sista stycket, vilken ändring

innebär upphävande av Konungen nu tillkommande rätt att pröva, huruvida

och under vilka villkor personer, vilka pension är tillförsäkrad på

grund av enskild tjänst eller genom försäkring i pensionsinrättning

eller livränteanstalt, må fritagas från avgiftsplikt enligt nämnda lag.

Någon befrielse från erläggande av avgift till foikförsäkringen

annat än för statstjänare skulle sålunda enligt Kungl. Maj:ts förslag ej

längre kunna förekomma.

Ålderdomsförsäkringskommittén, som utarbetat grunderna för och

förslag till lag om allmän pensionsförsäkring, var av den uppfattningen,

att befrielse från avgiftsplikt enligt lagen under vissa villkor borde

kunna lämnas personer, som på grund av allmän anställning eller enskild

tjänst eller såsom medlemmar av pensionsinrättning eller livränteanstalt

tillförsäkras pension, och motiverar denna sin ståndpunkt med

»att det befunnits varken ändamålsenligt eller nödigt att betunga för
-

Motioner.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

säkringen eller sådana personer själva med avgifter till pensionsförsäkringen».

På annat ställe skriver ålderdomsförsäkringskommittén: »Det är,

såsom redan Nya arbetareförsäkringskommittén i sitt betänkande erinrat,

tydligt, att om den säkerhet i ekonomiskt hänseende, vars vinnande

är det egentliga ändamålet med försäkringen, redan på annat

sätt är någon beredd, ej vidare skäl äro förhanden att inbegripa sådan

person under försäkringen.»

Redan vid 1913 års riksdag framställdes i två särskilda motioner

(nr 283 och 290 i andra kammaren) yrkande, att befrielse från att erlägga

pensionsavgift icke måtte medgivas de i 5 paragrafens andra

och tredje stycken omförmälda personer. Särskilda utskottet, som hade

att behandla dessa motioner, avstyrkte emellertid detta yrkande i huvudsak

av det skäl, att för pensionering av dessa personer redan vore i

annan ordning sörjt. Riksdagen beslöt ock i enlighet med utskottets

hemställan att avslå motionerna i denna del.

I den omständigheten, att pension enligt den då för riksdagen

framlagda propositionen ej skulle tillkomma den, som ägde förmögenhet

till värde av minst 6,000 kronor, hade motionärerna ett skäl för sitt

yrkande, i det att under sådant förhållande folkförsäkringens ekonomi

skulle vinna på, att avgiftsbefrielse ej lämnades till grupper av personer,

av vilka sannolikt många på grund av uppnådd förmögenhetsgräns ej

skulle betunga försäkringen med rätt till pension. Då emellertid riksdagen

ur lagen uteslöt nämnda inskränkning i skyldigheten att utbetala

pension, och sålunda pension motsvarande inbetalta avgifter skulle tillkomma

alla utan hänsyn till innehavd förmögenhet, förföll därmed

anförda skäl för motionärernas förslag.

I ovan anförda motiv för lämnande av avgiftsbefrielse, i och för

sig starkt vägande, torde emellertid ej tillräckligt hava betonats, att en

befrielse från avgiftsplikt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring i

avsevärd grad verkar understödjande och befordrande på en på enskilt

initiativ tillkommen verksamhet, som avser att bereda vissa grupper av

samhällsmedlemmar en fullständigare och efter dessa gruppers behov

mera lämpad och därför värdefullare pensionering än den allmänna

pensionsförsäkringen kan åstadkomma.

Då den allmänna pensionsförsäkringen, som måste inskränka sig

till att fylla de lägsta inkomsttagarnas pensioneringsbehov, ej kan lösa

de högre löntagarnas pensionsfråga, är det ur samhällets synpunkt

önskvärt, att en sådan enskild verksamhet vinner utbredning och att

den erhåller statens understöd genom befrielse från erläggande av av
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

13

gift till folkförsäkringen, för såvitt trygghet förefinnes, att de personer,

som innefattas i densamma, ej kunna komma i sämre ställning än de,

åt vilka staten genom den allmänna pensionsförsäkringen velat lämna

ekonomiskt skydd, och böra statsmakterna sålunda låta sig angeläget

vara att välvilligt beakta en sådan samhällsnyttig verksamhet och icke

utan tvingande skäl vidtaga åtgärder, som kunna försvåra densamma,

Visserligen kommer eu sådan verksamhet oftast att avse personer,

för vilka den nuvarande högsta avgiften till den allmänna pensionsförsäkringen

kan betraktas som en relativt obetydlig utgift, men måste

man å andra sidan taga i betraktande, att kung], pensionsstyrelsen i

skrivelse till Konungen den 21 januari d. å. uppställer som sitt program

en framtida höjning av avgifterna, ett program, till vilket statsrådet

och chefen för civildepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet

anslutit sig. Beträffande denna framtida höjning av avgifterna

bör framhållas, att på samma gång den ej kan bliva tillräcklig

för åstadkommande av en fullständig pensionering för stora grupper

av samhällsmedlemmar, kommer densamma att verka starkt hindrande

på enskilda strävanden att införa eu god pensionsordning för sådana

grupper av personer, om ej dessa fritagas från avgiftsplikt.

För att tillförsäkra de personer, som enligt stadgandet i tredje

stycket av 5 § i sagda lag erhålla befrielse från avgiftsplikt, samma

ekonomiska fördelar och trygghet, som pensionsförsäkringslagen erbjuder,

har pensionsstyrelsen i skrivelse till Konungen den 11 mars 1914

föreslagit vissa huvudgrunder för prövning av ansökningar om avgiftsbefrielse,

och har Konungen i huvudsaklig överensstämmelse med dessa

grunder hittills medgivit befrielse från avgiftsplikt för medlemmar i ett

flertal pensionsinrättningar, omfattande cirka 30,000 personer.

Såsom skäl för sitt yrkande att ur pensionsförsäkringslagen utesluta

tredje stycket av 5 § anför pensionsstyrelsen i sin skrivelse till

Konungen den 21 januari 1918 dels att »det är för pensionsstyrelsen

förenat med svårigheter att vid avgiftspåföringen hålla reda på, vilka

personer jämlikt 5 § äro undantagna från avgiftsplikt», dels att »fara

är förhanden, att, om undantag från avgiftsplikt alltjämt medgivas, hela

folkförsäkringen kommer att söndersplittras».

Beträffande det först angivna skälet bör framhållas, att frågan om

befrielse från meromnämnda avgiftsplikt är alltför betydelsefull, för att

man utan tvingande skäl skall å densamma anlägga synpunkter, som

ej taga hänsyn till sakens nytta för samhället och den enskilde.

Det förefaller, som om pensionsstyrelsen grundat sina erfarenheter

angående de uppkomna svårigheterna på eu alltför kort observationstid,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

och torde för övrigt kunna förutsättas, att dessa svårigheter skulle

minskas, ifall pensionsstyrelsens önskemål, att avgiftspåföringen överflyttas

till andra myndigheter än taxeringsmyndigheter, blir förverkligat,

och de pensionsinrättningar, vilkas medlemmar erhålla avgiftsbefrielse,

åläggas tillhandahålla nämnda myndigheter alla de uppgifter, som de

äro i behov av för att på bekvämaste sätt vid avgiftspåföring iakttaga

befrielsen ifråga.

Åven bör framhållas, att en uteslutning ur pensionsförsäkringen av

vissa grupper av personer givetvis innebär en minskning i arbetet för

de myndigheter, som handhava själva uppbörden av avgifterna, ävensom

för pensionsstyrelsen, i det att den befrias från registrerings- och

beräkningsarbeten m. m. för samma personer och prövning av invaliditetsfall,

på grund av vilka dessa göra anspråk på pension.

Pensionsstyrelsens andra skäl, nämligen att pensionsförsäkringen

skulle splittras, om allt flera personer undantoges från pensionsförsäkringen,

möter givetvis den invändningen, att ett uteslutande ur pensionsförsäkringen

av samhällsmedlemmar, som genom uteslutningen finge

sina pensionsförhållanden bättre ordnade än eljest, är något som ur

statens synpunkt är önskvärt och sålunda en »splittring», mot vilken

från dess sida ej bör resas motstånd.

Det bör därvid uppmärksammas, att varken den allmänna pensionsförsäkringens

ekonomi ej heller de i densamma inneslutna pensionsförsäkrades

förmåner på något sätt bliva lidande av en sådan uteslutning ur

den allmänna pensionsförsäkringen, då de avgifter, som de uteslutna skulle

hava erlagt, skulle betingat på försäkringsteknisktsätt beräknad pensionsrätt.

Pensionsstyrelsen anger en utväg för pensionsinrättningar att lösa

frågan på ett annat sätt än genom att söka utesluta sina medlemmar

från den allmänna pensionsförsäkringen, nämligen att minska avgifterna

till pensionsinrättningen med samma belopp, med vilka avgifterna till

den allmänna pensionsförsäkringen utgår, mot att pensionsförmånerna

nedsättas i motsvarande grad.

Mot ett sådant förfarande kan invändas, att den del av den fullständigare

pensionsförsäkringen, som sålunda skulle utbrytas och erhållas

genom den allmänna pensionsförsäkringen, i de allra flesta fall

ej kommer att gälla på villkor beträffande pensionsålder m. m., som

äro bestämmande för den övriga pensionsförsäkringen och som äro

uppgjorda just med hänsyn till vederbörande pensionsförsäkrades särskilda

förhållanden.

Det kan icke ligga i den enskildes intresse att hava sin pensionsförsäkring

uppdelad i två delar, exempelvis med olika pensionsåldrar

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr .7.

och deri ena avseende blott egen pension, den andra innefattande även

familjepension. För övrigt torde en sådan uppdelning av pensionsförsäkringen

medföra både kostbart arbete och tekniska besvärligheter.

Såsom slutomdöme om pensionsstyrelsens förslag bör uttalas, att

den klyvning av den fullständigare pensionsförsäkringen, som förslaget

innebär, är ur den pensionsförsäkrades synpunkt ingalunda önskvärd

och att det dessutom försvårar enskilda strävanden att skapa förbättrade

pensionsförbållanden för stora samhällsgrupper i vårt land, därigenom att

dessa strävanden lämnas utan det stöd, som en avgiftsbefrielse för visso

innebär, men som pensionsstyrelsens förslag däremot icke kan skänka.»

Vid granskning av ifrågavarande lagförslag har utskottet icke funnit utskottet,

anledning till anmärkning mot desamma.

Yad särskilt angår det i motionerna framställda yrkande om avslag

å det i propositionen framlagda förslaget om ändring av 5 § i lagen

om allmän1 pensionsförsäkring, har pensionsstyrelsen i sin ovanberörda

skrivelse till motivering av samma förslag anfört bland annat följande:

»Denna paragraf innehåller bestämmelser om dem, som äro undantagna från pensionsstyavgiftsplikt.

Lagen hänför dit två huvudgrupper, nämligen dels sådana personer, reisen.

som ansetts böra undantagas på grund av sin ålder eller inträdd invaliditet eller

emedan de icke äro i riket mantalsskrivna, dels ock sådana, som på grund av

anställning eller eljest äro tillförsäkrade pension. Den senare gruppen omfattar

två särskilda kategorier, nämligen dels de befattningshavare och deras hustrur,

som omförmälas i paragrafens andra stycke, dels ock, enligt tredje stycket, de

personer, vilka på ett eller annat sätt äro i annan ordning tillförsäkrade pension

och vilka Konungen prövar skäligt undantaga från avgiftsplikt. — Enligt

utslag av regeringsrätten skall ej heller änka efter sådan befattningshavare, som

omförmäles i 5 § andra stycket, anses avgiftspliktig.

Redan vid 1913 års riksdag framställdes i två särskilda motioner (n:r 283

och 290 i A. k.) yrkande att befrielse från att erlägga pensionsavgift icke måtte

medgivas de i 5 paragrafens andra och tredje stycken omförmälda personer.

Särskilda utskottet, som hade att behandla dessa motioner, avstyrkte emellertid

detta yrkande i huvudsak av det skäl, att för pensionering av dessa personer

redan vore i annan ordning sörjt. Riksdagen beslöt ock i enlighet med utskottets

hemställan att avslå motionerna i denna del.

I detta sammanhang vill pensionsstyrelsen erinra, att ålderdomsförsäkringslmmmittens

förslag till avfattning av 5 § innehöll även den bestämmelsen, att

från erläggande av pensionsavgift skulle undantagas jämväl den, i vilkens taxering

under året enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt förmögenhet

till värde av minst 6,000 kronor inberäknats. Denna bestämmelse bibehölls

i den till riksdagen framlagda propositionen i ämnet. I anledning av därom

väckta motioner beslöt emellertid riksdagen att ur paragrafen utesluta denna

bestämmelse och detta förnämligast av två skål, nämligen dels emedan det måste

te sig såsom en betydande oegentlighet att ur en allmän folkpensionering utesluta

dem, som äga en viss förmögenhet, d. v. s. hava större ekonomisk bärkraft

än andra av försäkringen berörda personer, dels ock emedan besittandet av för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

mogenhet under någon tid av livet ingalunda innebär trygghet för att icke denna

förmögenhet kan komma att förloras, varigenom sålunda behov av högsta möjliga

pensionsbelopp kommer att föreligga i samma grad som för alla andra.

Enligt pensionsstyrelsens mening synes åtminstone det sistberörda skälet

kunna åberopas som motiv för att ur lagen utesluta jämväl de i 5 § andra och

tredje styckena nu medgivna undantagen. En statstjänare kan gå förlustig hela

eller eu del av den honom eljest tillförsäkrade pensionen genom att av en eller

annan anledning i förtid lämna tjänsten; och detta gäller i ännu högre grad beträffande

i enskild tjänst anställda personer. För såväl de förra som de senare skulle det

helt visst mången gång hava medfört en ej oväsentlig fördel, om de oavbrutet

fått erlägga pensionsavgifter och på detta sätt uppbringat avgiftspensionens storlek.

Pensionsstyrelsen finner för sin del, att det varit såväl för pensionsförsäkringen

som för samtliga nyssnämnda personer fördelaktigast, om icke något undantag

medgivits från regeln att alla arbetsföra, i riket mantalsskrivna svenska

medborgare mellan 15 och 67 år skola erlägga pensionsavgift.

De omständigheter, som anförts för införande av dylika undantag, synas

styrelsen icke tillräckligt vägande i jämförelse med de avsevärda olägenheter,

som därigenom beredas såväl pensionsförsäkringen som de från avgiftsplikt undantagna.

Anledningen till dessa undantagsbestämmelser torde huvudsakligast

hava varit den, att man icke velat betunga vissa mindre inkomsttagare med erläggande

av högre pensionsavgifter än de, vartill de förut varit förpliktade genom

medlemskap i respektive pensionskassor. Men denna fråga hade då bort kunna

ordnas på ett för alla parter tillfredställande sätt, därigenom att vederbörande

kassor hade minskat sina pensionsavgifter och pensioner med ungefär motsvarande

belopp. I sådant fall skulle icke, som nu är händelsen, en person, som

i förtid avgår ur en pensionskassa, beträffande sin från folkpensioneringen utgående

pension hava kommit i sämre ställning än andra. I fråga om statstjänare

skulle mot en sådan anordning kunna anföras, att då båda de pensionsbelopp,

vilka därvid för flertalet skulle ifrågakomma, utgå genom statens försorg, det

vore enklare och mindre omständligt att låta det samlade pensionsbeloppet utgå

från ett håll. För medlemmar i enskilda pensionskassor kan däremot något sådant

skäl icke åberopas. Av dessa kassor borde med fog kunna påfordras, att,

då staten inrättar en hela befolkningen omfattande pensionering, desamma avpassa

sina reglementen och pensionsavgifter därefter, och icke, såsom nu i allt

större utsträckning göres gällande, tvärtom.

En stor mängd ansökningar om undantagande från avgiftsplikt på grund

av stadgandet i 5 § sista stycket har behandlats av Kungl. Maj:t. När pensionsstyrelsens

yttrande inhämtades över de första av dessa ansökningar, upprättade

styrelsen och ingav till Kungl. Maj:t ett förslag till huvudgrunder, som

enligt styrelsens mening borde följas vid prövning av sådana ärenden. Genom

de beslut om undantagande från avgiftsplikt, som sedermera av Kungl. Maj:t i

huvudsaklig överensstämmelse med detta förslag fattats, torde ett antal av omkring

30,000 personer blivit fritagna från skyldighet att betala pensionsavgift.

De sålunda befriade utgöras i allmänhet av befattningshavare i statens och riksdagens

tjänst, kommunala och därmed likställda tjänstemän samt befattningshavare

vid enskilda järnvägar. De största grupperna utgöras av lärare och lärarinnor,

som äro berättigade till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

till ett antal av 10,000 ä 12,000 personer samt järnvägstjänstemän

till ett antal av omkring 15,000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra sammanfatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr H. IT

Det är således ett ganska stort antal personer, som med tillämpning av 5

§ sista stycket vunnit befrielse från avgiftsplikt.

Redan nu är det förenat med svårigheter att vid avgiftspåföringen hålla

reda på, vilka personer jämlikt 5 § äro undantagna från avgiftsplikt. Och ju

flera grupper bliva undantagna, desto mera ökas svårigheterna. Fara är ock för

handen, att om undantag från avgiftsplikt alltjämt medgivas, hela folkförsäkringen

kommer att söndersplittras.

Då det sålunda av flera skäl synes olämpligt att medgiva befrielse för ett

större antal personer än redan skett, anser sig pensionsstyrelsen böra hemställa,

att 5 § sista stycket pensionsförsäkringslagen uppliäves.

Skulle man inskränka sig till att upphäva sistberörda stycke ävensom sista

raden i andra stycket av 5 §, skulle således från avgiftsplikt fortfarande vara undantagna

dels de i andra stycket angivna befattningshavarna, dels ock de, som genom

särskilda nådiga beslut jämlikt tredje stycket redan medgivits avgiftsbefrielse.

Yad den senare gruppen angår böra naturligtvis hustrur till och änkor

efter befattningshavare i denna grupp följa samma regler som hustrur till och

änkor efter i andra stycket angivna befattningshavare. Upphäves undantagandet

från avgiftsplikt för de senare, bör det ock upphävas beträffande de förra.

Emellertid blir det i hög grad oegentligt att i övrigt bibehålla de redan på

grund av 5 § sista stycket medgivna undantagen, men borttaga möjligheten att

medgiva nya undantag. Säkerligen finnas och komma framdeles att uppstå nya

grupper, som kunna fordra avgiftsbefrielse med fullt samma fog som redan nu

från avgiftsplikt undantagna. Det skulle mången gång förefalla egendomligt att

icke kunna från avgiftsplikt undantaga t. ex. ordinarie befattningshavare vid

poliskåren i en viss stad, ehuru motsvarande befattningshavare i en annan stad

blivit undantagna. Konsekvensen synes därför fordra, att i samband med upphävande

av 5 § sista stycket Kung! Maj:t återkallar åtminstone flertalet av sina

med stöd av detta stadgande meddelade beslut om avgiftsbefrielse. Dessa beslut

hava ock med några få undantag avfattats så, att de gälla endast tillsvidare

och intill dess annorledes förordnats.

Nu är det utan vidare klart, att anledningen till medgivande om undantagande

från avgiftsplikt enligt sista stycket är den, att för de sålunda undantagna

personernas pensionering anses vara sörjt på lika betryggande sätt som

för i andra stycket angivna befattningshavares. Därav följer, att, om man återinför

avgiftsplikt för den förra kategorien, det blir svårt att tillfredsställande

motivera, varför den senare skall vara undantagen från avgiftsplikt,

Pensionsstyrelsen skulle ock hälst se, att avgiftsplikten utsträcktes jämväl

till denna kategori befattningshavare. Gent emot övriga medborgare intaga de

visserligen i allmänhet såtillvida en särställning, att de äro i statens tjänst och

att staten i annan ordning tillförsäkrat dem pension. Men denna omständighet

finner pensionsstyrelsen ej vara ett fullgiltigt skäl för att låta dem intaga

en särställning även till den allmänna pensionsförsäkringen.

Då emellertid pensionsstyrelsen anser sig för närvarande icke böra hemställa

om ett upphävande av hela andra stycket i 5 §, beror detta huvudsakligen

clärpå, att en sådan åtgärd icke utan vidare torde kunna vidtagas. Den kräver

nämligen, att en del lagar och författningar rörande pensionering av i samma

stycke angivna befattningshavare samtidigt ändras, något som uppenbarligen

måste föregås av nödiga utredningar och taga ej obetydlig tid i anspråk.

Såsom redan antytts finnas bland de jämlikt 5 § sista stycket från avgiftsplikt

undantagna jämväl befattningshavare i statens tjänst. Så länge andra stycket

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 sand. 3 ard. 2 höft. (Nr 3.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

i 5 § — med undantag av sista raden — bibehålies, torde konsekvensen fordra,

att sistberörda befattningshavare tillsvidare få vara fritagna från skyldighet att

erlägga pensionsavgift.

Dessa befattningshavare äro dels justitieråd och regeringsråd, dels de ordinarie

tjänstemän vid statens järvägar, som blivit befriade från avgiftsplikt genom

nådigt brev den 23 maj 1914, dels, jämlikt nådigt brev den 30 november 1917,

personer, som erlägga avgift till statens järnvägars pensionskassa för pensionering

av icke ordinarie personal, telegrafverkets pensionskassa för pensionering

av verkstads-, förråds- och linjearbetare eller statens vattenfallsverks pensionskassa

för pensionering av icke ordinarie personal, dels ock de kronolänsmän,

vilka undantagits från avgiftsplikt genom nådigt brev den 14 november 1916.

Utgår man i likhet med pensionsstyrelsen därifrån, att jämväl 5 § andra

stycket i sin helhet framdeles bör upphävas, torde de nådiga beslut, varigenom

de fyra här ovan angivna grupperna statstjänare undantagits från avgiftsplikt,

böra — utom vad angår vederbörandes hustrur — få gälla endast tillsvidare.

Hyser man åter den uppfattningen, att de, som av staten blivit i annan

ordning tillförsäkrade pension, böra vara undantagna från avgiftsplikt enligt pensionsförsäkringslagen

och att följaktligen bestämmelsen i 5 § andra stycket, utom

vad angår hustrur, bör bibehållas, torde man böra till andra stycket öfverföra de

tre första här ovan angivna grupperna. Annat är förhållandet med de genom

nådiga brevet den 14 november 1916 undantagna kronolänsmännen. Dessa äro

sådana, som icke i enlighet med 18 § första stycket a) i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension gjort anmälan, att samma

lags bestämmelser må å dem vinna tillämpning. Deras antal är numera helt

obetydligt och de komma efter hand att försvinna, utan att några nya komma

till. Därest de allt framgent skola vara undantagna från avgiftsplikt — varemot

pensionstyrelsen ej har något att erinra — torde detta enklast ordnas på det

sätt, att berörda nådiga brev den 14 november 1916 fortfarande får gälla utom

vad det angår deras hustrur.

Skola nyssberörda tre grupper statstjänare införas i andra stycket, synes

en viss omredigering av detsamma böra äga rum. Till en början vill styrelsen

anmärka, att avsikten med ovanberörda nådiga brev den 23 maj 1914 uppenbarligen

varit att från avgiftsplikt undantaga alla ordinarie tjänstemän vid statens

järnvägar, på vilka icke lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för sådana

tjänstemän ägde tillämpning, men som i annan ordning voro tillförsäkrade skälig

pension. Utöver i nådiga brevet den 23 maj 1914 angivna tjänstemän äro emellertid

numera ytterligare att hänföra dit dels en överdirektör och souschef i järnvägsstyrelsen,

dels överingenjören och chefen för statens järnvägsbyggnader samt

överingenjören och chefen för statens järnvägars huvudverkstäder, dels ock de

personer, som tillhörde den numera upplösta Understödsföreningen Mora—Vänerns

och Östra Värmlands järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa vid den

tid, då staten övertog de Mora -Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägar.

För att undvika en uppräkning av dessa olika ordinarie befattningshavare vid

statens järnvägar — en uppräkning, som för övrigt sannolikt snart skulle bliva

ofullständig till följd av framdeles nytillkommande sådana befattningshavare —

torde det vara lämpligt, att såsom en särskild grupp från avgiftsplikt undantagna

i 5 § andra stycket upptaga »ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar».

Alla dessa äro för närvarande genom statens försorg i annan ordning tillförsäkrade

pension och detta torde med all säkerhet bliva fallet även i fråga om nya

sådana befattningshavare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr ■''>.

Vidare torde lagen givas eu sådan avfattning, att den kan omfatta åven

annan extra ordinarie personal i statens tjänst än den i nådiga brevet den 30

november 1917 angivna. Det är nämligen möjligt, att genom statsmakternas beslut

en pensionering, liknande den för nyssberörda personal nu anordnade, kommer

att genomföras jämväl för andra grupper statsanställda, icke ordinarie befattningshavare.

Pensionsstyrelsens förslag rörande ändring av 5 § innebär emellertid som

sagt för närvarande endast, att sista raden i andra stycket och hela tredje stycket

upphävas, men styrelsen har ansett sig böra lämna ovan angivna anvisningar,

för den händelse styrelsens uppfattning, att hela andra stycket om ett par år

borde upphävas, icke skulle vinna gillande.

Därest, såsom pensionsstyrelsen förutsatt, Kungl. Maj:t skulle komma att

återkalla flertalet av sina jämlikt 5 § sista stycket meddelade beslut om undantagande

från avgiftsplikt, bör detta dock enligt pensionsstyrelsens mening ! regel

icke verkställas omedelbart efter det den föreslagna lagändringen trätt i kraft.

Man bör allt efter de förhållanden, som för olika pensionskassor göra sig gällande,

medgiva en övergångstid för att bereda dem tillfälle att vidtaga de ändringar i

sina reglementen och pensionsavgifter, som kunna befinnas nödiga med hänsyn

till de försäkrades återinförda skyldighet att erlägga avgifter jämväl till den allmänna

pensionsförsäkringen.

Vad angår de ekonomiska verkningarna för pensionsförsäkringen av ett bifall

till pensionsstyrelsens ifrågavarande förslag vill styrelsen påpeka följande.

Det har redan antytts, att styrelsen har för avsikt att i eu nära framtid föreslå

eu omläggning av pensionernas beräkning, som vilar på rent försäkringstekniska

grunder. Skulle denna reform under de närmaste åren genomföras, skulle de

föreslagna ändringarna i 5 § icke medföra någon extra kostnad. Skulle åter pensionerna

utgå efter nu gällande grunder, har det beräknats, att upphävandet av

5 § andra stycket sista raden skulle för pensionsförsäkringsfonden medföra en

kostnad, vars kapitalvärde den 1 januari 1919 skulle utgöra omkring 200,000 kronor.

Ett upphävande av tredje stycket skulle under sist angivna förutsättning

också, ehuru helt obetydligt, öka försäkringskostnaden, men detta skulle icke

spela någon avsevärd roll för försäkringens ekonomi. Alla nu genom särskilda

beslut från avgiftsplikt undantagna hava för övrigt medtagits bland avgiftsbetalarna

vid uppgörandet av de ekonomiska beräkningarna för försäkringen.

Slutligen kan anmärkas, att ett bifall till styrelsens förslag om ändring av

5 § måste åtföljas av en jämkning i ordalagen i 14 § andra stycket.»

Vid föredragningen i statsrådet av nu berörda del av pensionsstyrelsens

förslag uttalade departementschefen, att med lösningen av

frågan om införande av avgiftsplikt för hustru till i andra stycket omnämnd

befattningshavare syntes böra tills vidare anstå i avbidan på utredning

om ändrad fördelning av äkta makars pensionsavgift på mannen

och hustrun, samt att departementschefen icke vore beredd att yttra

sig, huruvida, såsom pensionsstyrelsen uttalat som ett önskemål, införande

av avgiftsplikt borde efter hand äga rum för befattningshavare i

statens tjänst i allmänhet. Däremot ansåg departementschefen, att, till

förebyggande av faran för en söndersplittring av hela den allmänna pensionsförsäkringen,

den åt Konungen nu medgivna rätten att medgiva be
-

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

20 Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

frielse från avgiftsplikt för personer, vilka pension är tillförsäkrad på

grund av anställning i enskild tjänst eller genom försäkring i pensionsinrättning

eller livränteanstalt, borde upphöra.]

Utskottet anser de av pensionsstyrelsen och departementschefen

för ifrågavarande lagändring åberopade skäl övertygande. Vad motionärerna

till stöd för sitt avslagsyrkande anfört synes ej tillräckligt vägande

i jämförelse med de olägenheter, som genom befrielse från avgiftsplikt

kunna vållas just dem, söm komma i åtnjutande av sådan befrielse.

Snarare vill det synas utskottet, som om skäl föreligger att påskynda

den av pensionsstyrelsen antydda utredningen, huruvida icke jämväl

delägare i statens pensionskassor böra åläggas avgiftsplikt till den allmänna

pensionsförsäkringen.

Beträffande förslaget om barnpensionering vill utskottet framhålla

det mindre tillfredsställande däri, att barntillägg enligt förslaget varken

skulle utgå till ogift man, som är till arbete oförmögen samt har minderåriga

barn att försörja eller i sådana fall, där ena maken, särskilt

familjeförsörjaren, är invalid och berättigad till pension. En utredningrörande

möjligheten att utsträcka omfattningen av barnpensioneringen

synes därför utskottet önskvärd.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

a) att riksdagen måtte, med avslag å de av herrar

Lindblad och Röing väckta motionerna, bifalla Kungl.

maj:ts i ifrågavarande proposition framlagda förslag

till lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20,

23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913

om allmän pensionsförsäkring; samt

b) bifalla Kungl. Maj:ts i samma proposition

framlagda förslag till lag om ändrad lydelse av 3 §

i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av berörda lag den 30 juni 1913.

Stockholm den 6 juni 1918.

På det sammansatta utskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservation:

av herr Högberg, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till

herrar Lindblads och Röings motioner.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:412 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels. lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i a1 i texten