Sök i Ratio Lex

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4

1918-03-12 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1918:4, Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4.

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1918 kl. 1 e. m.

Ändra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 i anledning

av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t angående

fördelningen av böter enligt vissa av kristiden föranledda

författningar.

hänvJd''motion ^7“"“ ™ ^ andra tillfälliga utskott

visad motion nr 13, hava herrar Magnusson i Skövde och Norman

hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Makt hemställa att

det tacktes Kungl. Maj:t snarast förordna, att bötesbelopp, som utdömas på

grund av förordningar, som Kungl. Maj:t utfärdat eher bmmerattXda

för reglering av genom kristiden uppkomna förhållanden, såsom ransonerings
^

^ h6lhet ^

UtskoattSptende på m^0tiVlringmn tiUåter Si^ utskottet Hänvisa till motionen.

vara län nw lW m ^i / m !n?n aV lfråg«™nde motion ansett det

, u att 1m iarnta f°lHhushallningskommissionens vttrande i ämnet

har efter darom hos vederbörande statsråd gjord framställninsr av nämnda

kommission fatt mottaga det utlåtande, somåtergiveTfbik^’

erinra förevarande motion får utskottet till eu början

i IiUd ’T/tt 191 ars nks<iag i skrivelse till Kund Mai t (W 9 8 fil

anhållit, »att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande i vad mån nu filande

andelarT“böteraÖehSahlnida*in''iraS’ att ,äkla«are »<* beslagare tillkommande

andelar i böter och beslagtagen egendom indragas till kronan ävensom i

''ad “an botes- och beslagsandelar i de fall, där de efter prövning möjligen

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 13 sand. 2 avd. 4 höft. (Nr 4.)

Motionen.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4.

anses böra bibehållas, må kunna till beloppet begränsas». Det framgår

härav, att riksdagen icke — såsom motionärerna synas förmena — utan

vidare uttalat sig för borttagande av alla åklagarens bötesandelar, utan

ställes i nämnda skrivelse under Kungl. Maj:ts övervägande, i vad mån

åklagarböterna kunna indragas eller begränsas. Det förutsättes alltså, att

vissa fall kunna förekomma, där omständigheterna tala för ett bibehållande

av ifrågavarande slag av böter åtminstone i begränsad omfattning. Vad

särskilt angår bötesstraff vid överträdelse av de av kristiden föranledda förordningarna,

bar i de alltsedan slutet av juli. 1917 utfärdade, folkhushållningskommissionens

verksamhet berörande förordningar den bestämmelsen

ifråga om åklagarens andel i böterna tillämpats, att denna andel begränsats

till högst 500 kronor. Med iakttagande av denna begränsning har vidare

åklagarandelen i allmänhet varit inskränkt att omfatta en tredjedel av bötessumman

eller, om angivare finnes, en sjättedel därav. Slutligen har i av

Kungl. Maj:t den 14 december 1917 utfärdad kungörelse nämnda begränsning

av åklagarens bötesandel i allmänhet genomförts beträffande de författningar,

som utfärdats med anledning av kristiden. Utskottet är också

övertygat, att Kungl. Maj:t i enlighet med riksdagens ovanberörda skrivelse

kommer att vidtaga de ytterligare inskränkningar i åklagarens bötesandelar,

som förhållandena kunna medgiva.

Av det ovan sagda är tydligt, att, då motionärerna påyrka ett fullständigt

upphävande av gällande bestämmelser ifråga om åklagarandelen i

böter av här avsett slag, de icke kunna för detta sitt yrkande hämta stöd

i riksdagens av dem åberopade skrivelse 1917. Ehuruväl det är önskvärt,

att de i denna skrivelse uttalade principer tillämpas så långt möjligt är, är

det enligt utskottets mening varken tillrådligt eller välbetänkt att under nu

rådande förhållanden bifalla den av motionärerna gjorda hemställan. Allra

minst torde det i motionen antydda skäl härför, att kristidsförordningama

i det allmänna rättsmedvetandet stå så att säga lägre på rangskalan än

andra författningar, förtjäna något avseende. Intet kan i själva verket vara

vådligare och mera stridande mot det allmännas berättigade krav än att

tillerkänna kristidsförordningama en dylik undantagsställning. Det bör

ihågkommas, att åtskilliga av dessa förordningar numera ägt gällande kraft

så länge, att det på goda grunder kan förmodas, att allmänheten hunnit

vänja sig vid desamma, vartill kommer, att det sedan länge tryckande nödläget

snarast borde vara ägnat att hos en var inskärpa nödvändigheten av

att lojalt och samvetsgrannt fullgöra sin plikt mot samhället. Då tyvärr

förseelserna mot kristidsbestämmelserna icke desto mindre alltjämt synas vara

utbredda, kan det enligt utskottets åsikt icke anses välbetänkt att vidtaga

någon sådan åtgärd, som kunde vara ägnad att motverka de offentliga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4. 3

myndigheternas arbete för upptäckande och lagförande av brottsliga åtgöranden

i har förevarande avseende. h

fn,- «inAlV /''?lk^shå11nmgskommissionens bilagda yttrande, i vilket utskottet

nåvrk^dp V+aiUt-VTnthgt kan mstämma> Samgår, att den av motionärerna

ettyeffpktiv+0tK aflndiragnmfen fV åklaSarböterna är av natur att försvaga

ett effekt!vt hedrande av förseelser mot kristidsförordningarna. Med styrka

-!L0tSa knmT10n?’ >>att bestämmelser av i motionen avsett innei

efS?e befordra allmänt gagn». Vad beträffar de av motionärerna

ntskotte/ lag°w f°r vfknmgama av åklagarens »böteshunger», synas de

utskottet i mycket överdrivna. Att häri se eu medverkande orsak till de

otta förekommande atal, som aga rum för relativt obetydliga överträdelser

sluters 1 I fr" gent/mot kristidsbestämmelserna, torde få anses ute
slutet

allra hälst som de i händelse av fällande dom åklagaren tillkommande

böterna utgöra endast eu sjättedel eller högst eu tredjedel av

Att märk-/• °C f" °- 1 ^®ssa oftast ytterst obetydliga bötessumman.

Att marka ar för ovngt med avseende på åklagarmaktens verksamhet att

den ingalunda uteslutande är inriktad på att beifra fel från de producerande

amhallsklassernas sida. Den bär jämväl eu ytterst viktig uppgiftTätt

melis111va T ° | b°rllg; uppsk°rtning av allmänheten genom profithungriga

anhanders atgoranden och därigenom stävja det florerande jobberiet. §

Va grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1918.

På utskottets vägnar:

E. MOBERGrER.

Swu,,,Nai7arfnde föreJarande ärendes slutbehandling: herrar Moberqer Siöaren

Sandbog, Isaksson, Skald,*) Nilsson i Antnäs, Fast,*) Sundling, Svanberg9*) och Schill.

*) Icke närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens (in <1 va tillfälliga utskotts ^utlåtande, Nr 4.

1 4

Bilaga 1.

Yttrande av Folklmsliålliiiiigskoinmissioneii.

Till Konungen.

Folkhushållningskommissionen har den 8 i denna månad anmodats avgiva

underdånigt utlåtande över en i riksdagens andra kammare väckt, till dess andra tillfälliga

utskott överlämnad motion av hrr Magnusson i Skövde och Norman, vari

hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t snarast förordna, att bötesbelopp, som utdömas på grund av förordningar,

som Eders Kungl. Maj:t utfärdat eller kommer att utfärda för reglering av

genom kristiden uppkomna förhållanden, såsom ransonerings- och övriga reglenngsoch

beslagsbestämmelser, skola i sin helhet tillfalla statsverket och livsmedelsnämnderna.

I anledning härav får kommissionen i underdånighet anföra följande.

Sedan slutet av juli 1917 har i varje av Eders Kungl. Maj:t utfärdad, kommissionens

verksamhet berörande förordning, i vilken innehållas bestämmelser om bötesstraff

den begränsning föreskrivits i fråga om åklagarens andel i böterna, att denna

andel’ icke må uppgå till mera än högst 500 kronor. Aklagarandelen är med iakttagande

av denna begränsning i allmänhet bestämd till en tredjedel av bötessumman

eller, om angivare finns, en sjättedel därav. På framställning av kommissionen har

Eders Kungl. Maj:t den 14 sistlidne december utfärdat kungörelse, varigenom sagda

begränsning av åklagarens bötesandel förklarats skola gälla jämväl de kommissionens

arbetsområde avseende författningar, som utfärdats tidigare än ovannämnda tidpunkt.

Enligt kommissionens mening skulle det under nuvarande situation ej vara

tillrådligt att helt borttaga åklagarens andel i böter, som ådömas för ifrågavarande

slags förseelser, eller att i vidare man än som skett begränsa densamma. ^

Å ena sidan bör bemärkas, att tillsynen över kristidsföreskrifterna kräver från

åklagarens sida ett synnerligen omfattande och tungt arbete, liksom även att de utredningar

och undersökningar, som måste äga rum i kristidsmålen, ofta medföra kostnader,

stundom betydande nog, för åklagarna, vilka icke äga tillfälle att få någon

ersättning för dem " annorledes än genom bötesandelen. Det beklagliga^ förhållandet,

att kristidsöverträdelserna befinna sig i stadigt tilltagande och att, här såsom endels i

andra länder den av olika anledningar slappnade allmänna moralen icke pa samma

sätt som i fråga om andra brott står hjälpande och stödjande vid åklagarnas sida i

deras arbete, gör givetvis, att åklagarnas verksamhet blivit mycket besvärligare och

tyngre än under vanliga förhållanden. Det synes därför icke kunna med fullt fog

begäras, att åklagarna skola bringa så ökade offer åt det allmänna som här är i fråga,

utan att någon säkerhet är för handen att ersättning åtminstone delvis är att förvänta

för det ökade arbetet och de ökade kostnaderna. ,

Å andra sidan vill kommissionen hava med all styrka betonat, att just nu

vår folknäringsfråga befinner sig i ett mera än någonsin tidigare under krigsåren bekymmersamt

läge, ej minst, beklagligt nog, i följd av en allmänt spridd underlåtenhet

att efterfölja de till allmänt väl givna föreskrifterna. De inkomna troskmngsrapporterna

varsla om en brist i de beräknade spannmålstillgångarna på hundratusentals tern,

en brist, som icke kan annat än möjligen till en mindre del förklaras genom felkalky
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens''andra tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4. 5

‘lering av skörden. Bristen avser dels höstsäden, dels ock framför allt vårsäden. 1

fråga om denna sistnämnda har den underlåtna redovisningen redan medfört, att de

kortransonerade medborgarnas knappa ransoner lidit inskränkning, i det att havregryn

på grynkorten icke kunnat i avsedd omfattning tillhandahållas. Och den ej minst

för vårbruket i de viktigaste jordbruksdistrikten så nödvändiga foderransoneringen har

av samma anledning ej heller kunnat vidmakthållas. Säkerligen blir det mycket svårt

att utan biträde av en allmän folkmening åstadkomma den respekt för lag och författning,

som är en förutsättning för, att staten skall kunna hoppas få i sin hand de

för folknäringens tillgodoseende under återstoden av innevarande hushållningsår oundgängliga

förnödenheterna. Men ej mindre säkert torde vara, att i detta allvarliga läge

dessutom kräves ett energiskt arbete från de offentliga myndigheternas sida för brottsliga

åtgörandens upptäckande och lagförande. Kommissionen åsyftar här ej endast

förseelser i fråga om spannmålens redovisning, om ock dessa måhända nu få anses

såsom de farligaste, utan jämväl allt övrigt åsidosättande av de av nödläget framkallade

föreskrifterna. Ingen må kunna till sitt ursäktande få åberopa, att han ej

känner sig övertygad om föreskrifternas rättvisa och nödvändighet, ej heller lärer det

gå an, att, såsom nu i stor utsträckning sker, anse förelupna förseelser såsom relativt

obetydliga och ursäktliga, därför att de röra sig om exempelvis endast mindre partier.

Om dylika synpunkter skulle få vara de utslagsgivande, skulle snart även den lojala

allmänhetens laglydnad och vilja att stödja staten i dess ansträngningar för allmänt

väl komma att undergrävas.

Från synpunkterna av de viktiga intressen, som kommissionen har att bevaka

under växande svårigheter och växande motvillighet från stora delars av befolkningen

sida, anser således kommissionen, att bestämmelser av i motionen avsett innehåll icke

skulle befordra allmänt gagn.

Underdånigst.

K. DAHLBERG.

Carl Mannerfelt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.