Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4
1918-03-12 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1918:4, Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4.
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1918 kl. 1 e. m.
Ändra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 i anledning
av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t angående
fördelningen av böter enligt vissa av kristiden föranledda
författningar.
hänvJd''motion ^7“"“ ™ ^ andra tillfälliga utskott
visad motion nr 13, hava herrar Magnusson i Skövde och Norman
hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Makt hemställa att
det tacktes Kungl. Maj:t snarast förordna, att bötesbelopp, som utdömas på
grund av förordningar, som Kungl. Maj:t utfärdat eher bmmerattXda
för reglering av genom kristiden uppkomna förhållanden, såsom ransonerings
^
^ h6lhet ^
UtskoattSptende på m^0tiVlringmn tiUåter Si^ utskottet Hänvisa till motionen.
vara län nw lW m ^i / m !n?n aV lfråg«™nde motion ansett det
, u att 1m iarnta f°lHhushallningskommissionens vttrande i ämnet
har efter darom hos vederbörande statsråd gjord framställninsr av nämnda
kommission fatt mottaga det utlåtande, somåtergiveTfbik^’
erinra förevarande motion får utskottet till eu början
i IiUd ’T/tt 191 ars nks<iag i skrivelse till Kund Mai t (W 9 8 fil
anhållit, »att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande i vad mån nu filande
andelarT“böteraÖehSahlnida*in''iraS’ att ,äkla«are »<* beslagare tillkommande
andelar i böter och beslagtagen egendom indragas till kronan ävensom i
''ad “an botes- och beslagsandelar i de fall, där de efter prövning möjligen
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 13 sand. 2 avd. 4 höft. (Nr 4.)
Motionen.
Utskottet.
2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4.
anses böra bibehållas, må kunna till beloppet begränsas». Det framgår
härav, att riksdagen icke — såsom motionärerna synas förmena — utan
vidare uttalat sig för borttagande av alla åklagarens bötesandelar, utan
ställes i nämnda skrivelse under Kungl. Maj:ts övervägande, i vad mån
åklagarböterna kunna indragas eller begränsas. Det förutsättes alltså, att
vissa fall kunna förekomma, där omständigheterna tala för ett bibehållande
av ifrågavarande slag av böter åtminstone i begränsad omfattning. Vad
särskilt angår bötesstraff vid överträdelse av de av kristiden föranledda förordningarna,
bar i de alltsedan slutet av juli. 1917 utfärdade, folkhushållningskommissionens
verksamhet berörande förordningar den bestämmelsen
ifråga om åklagarens andel i böterna tillämpats, att denna andel begränsats
till högst 500 kronor. Med iakttagande av denna begränsning har vidare
åklagarandelen i allmänhet varit inskränkt att omfatta en tredjedel av bötessumman
eller, om angivare finnes, en sjättedel därav. Slutligen har i av
Kungl. Maj:t den 14 december 1917 utfärdad kungörelse nämnda begränsning
av åklagarens bötesandel i allmänhet genomförts beträffande de författningar,
som utfärdats med anledning av kristiden. Utskottet är också
övertygat, att Kungl. Maj:t i enlighet med riksdagens ovanberörda skrivelse
kommer att vidtaga de ytterligare inskränkningar i åklagarens bötesandelar,
som förhållandena kunna medgiva.
Av det ovan sagda är tydligt, att, då motionärerna påyrka ett fullständigt
upphävande av gällande bestämmelser ifråga om åklagarandelen i
böter av här avsett slag, de icke kunna för detta sitt yrkande hämta stöd
i riksdagens av dem åberopade skrivelse 1917. Ehuruväl det är önskvärt,
att de i denna skrivelse uttalade principer tillämpas så långt möjligt är, är
det enligt utskottets mening varken tillrådligt eller välbetänkt att under nu
rådande förhållanden bifalla den av motionärerna gjorda hemställan. Allra
minst torde det i motionen antydda skäl härför, att kristidsförordningama
i det allmänna rättsmedvetandet stå så att säga lägre på rangskalan än
andra författningar, förtjäna något avseende. Intet kan i själva verket vara
vådligare och mera stridande mot det allmännas berättigade krav än att
tillerkänna kristidsförordningama en dylik undantagsställning. Det bör
ihågkommas, att åtskilliga av dessa förordningar numera ägt gällande kraft
så länge, att det på goda grunder kan förmodas, att allmänheten hunnit
vänja sig vid desamma, vartill kommer, att det sedan länge tryckande nödläget
snarast borde vara ägnat att hos en var inskärpa nödvändigheten av
att lojalt och samvetsgrannt fullgöra sin plikt mot samhället. Då tyvärr
förseelserna mot kristidsbestämmelserna icke desto mindre alltjämt synas vara
utbredda, kan det enligt utskottets åsikt icke anses välbetänkt att vidtaga
någon sådan åtgärd, som kunde vara ägnad att motverka de offentliga
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4. 3
myndigheternas arbete för upptäckande och lagförande av brottsliga åtgöranden
i har förevarande avseende. h
fn,- «inAlV /''?lk^shå11nmgskommissionens bilagda yttrande, i vilket utskottet
nåvrk^dp V+aiUt-VTnthgt kan mstämma> Samgår, att den av motionärerna
ettyeffpktiv+0tK aflndiragnmfen fV åklaSarböterna är av natur att försvaga
ett effekt!vt hedrande av förseelser mot kristidsförordningarna. Med styrka
-!L0tSa knmT10n?’ >>att bestämmelser av i motionen avsett innei
efS?e befordra allmänt gagn». Vad beträffar de av motionärerna
ntskotte/ lag°w f°r vfknmgama av åklagarens »böteshunger», synas de
utskottet i mycket överdrivna. Att häri se eu medverkande orsak till de
otta förekommande atal, som aga rum för relativt obetydliga överträdelser
sluters 1 I fr" gent/mot kristidsbestämmelserna, torde få anses ute
slutet
allra hälst som de i händelse av fällande dom åklagaren tillkommande
böterna utgöra endast eu sjättedel eller högst eu tredjedel av
Att märk-/• °C f" °- 1 ^®ssa oftast ytterst obetydliga bötessumman.
Att marka ar för ovngt med avseende på åklagarmaktens verksamhet att
den ingalunda uteslutande är inriktad på att beifra fel från de producerande
amhallsklassernas sida. Den bär jämväl eu ytterst viktig uppgiftTätt
melis111va T ° | b°rllg; uppsk°rtning av allmänheten genom profithungriga
anhanders atgoranden och därigenom stävja det florerande jobberiet. §
Va grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 mars 1918.
På utskottets vägnar:
E. MOBERGrER.
Swu,,,Nai7arfnde föreJarande ärendes slutbehandling: herrar Moberqer Siöaren
Sandbog, Isaksson, Skald,*) Nilsson i Antnäs, Fast,*) Sundling, Svanberg9*) och Schill.
*) Icke närvarande vid utlåtandets justering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens (in <1 va tillfälliga utskotts ^utlåtande, Nr 4.
1 4
Bilaga 1.
Yttrande av Folklmsliålliiiiigskoinmissioneii.
Till Konungen.
Folkhushållningskommissionen har den 8 i denna månad anmodats avgiva
underdånigt utlåtande över en i riksdagens andra kammare väckt, till dess andra tillfälliga
utskott överlämnad motion av hrr Magnusson i Skövde och Norman, vari
hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t snarast förordna, att bötesbelopp, som utdömas på grund av förordningar,
som Eders Kungl. Maj:t utfärdat eller kommer att utfärda för reglering av
genom kristiden uppkomna förhållanden, såsom ransonerings- och övriga reglenngsoch
beslagsbestämmelser, skola i sin helhet tillfalla statsverket och livsmedelsnämnderna.
I anledning härav får kommissionen i underdånighet anföra följande.
Sedan slutet av juli 1917 har i varje av Eders Kungl. Maj:t utfärdad, kommissionens
verksamhet berörande förordning, i vilken innehållas bestämmelser om bötesstraff
den begränsning föreskrivits i fråga om åklagarens andel i böterna, att denna
andel’ icke må uppgå till mera än högst 500 kronor. Aklagarandelen är med iakttagande
av denna begränsning i allmänhet bestämd till en tredjedel av bötessumman
eller, om angivare finns, en sjättedel därav. På framställning av kommissionen har
Eders Kungl. Maj:t den 14 sistlidne december utfärdat kungörelse, varigenom sagda
begränsning av åklagarens bötesandel förklarats skola gälla jämväl de kommissionens
arbetsområde avseende författningar, som utfärdats tidigare än ovannämnda tidpunkt.
Enligt kommissionens mening skulle det under nuvarande situation ej vara
tillrådligt att helt borttaga åklagarens andel i böter, som ådömas för ifrågavarande
slags förseelser, eller att i vidare man än som skett begränsa densamma. ^
Å ena sidan bör bemärkas, att tillsynen över kristidsföreskrifterna kräver från
åklagarens sida ett synnerligen omfattande och tungt arbete, liksom även att de utredningar
och undersökningar, som måste äga rum i kristidsmålen, ofta medföra kostnader,
stundom betydande nog, för åklagarna, vilka icke äga tillfälle att få någon
ersättning för dem " annorledes än genom bötesandelen. Det beklagliga^ förhållandet,
att kristidsöverträdelserna befinna sig i stadigt tilltagande och att, här såsom endels i
andra länder den av olika anledningar slappnade allmänna moralen icke pa samma
sätt som i fråga om andra brott står hjälpande och stödjande vid åklagarnas sida i
deras arbete, gör givetvis, att åklagarnas verksamhet blivit mycket besvärligare och
tyngre än under vanliga förhållanden. Det synes därför icke kunna med fullt fog
begäras, att åklagarna skola bringa så ökade offer åt det allmänna som här är i fråga,
utan att någon säkerhet är för handen att ersättning åtminstone delvis är att förvänta
för det ökade arbetet och de ökade kostnaderna. ,
Å andra sidan vill kommissionen hava med all styrka betonat, att just nu
vår folknäringsfråga befinner sig i ett mera än någonsin tidigare under krigsåren bekymmersamt
läge, ej minst, beklagligt nog, i följd av en allmänt spridd underlåtenhet
att efterfölja de till allmänt väl givna föreskrifterna. De inkomna troskmngsrapporterna
varsla om en brist i de beräknade spannmålstillgångarna på hundratusentals tern,
en brist, som icke kan annat än möjligen till en mindre del förklaras genom felkalky
-
Andra hammarens''andra tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4. 5
‘lering av skörden. Bristen avser dels höstsäden, dels ock framför allt vårsäden. 1
fråga om denna sistnämnda har den underlåtna redovisningen redan medfört, att de
kortransonerade medborgarnas knappa ransoner lidit inskränkning, i det att havregryn
på grynkorten icke kunnat i avsedd omfattning tillhandahållas. Och den ej minst
för vårbruket i de viktigaste jordbruksdistrikten så nödvändiga foderransoneringen har
av samma anledning ej heller kunnat vidmakthållas. Säkerligen blir det mycket svårt
att utan biträde av en allmän folkmening åstadkomma den respekt för lag och författning,
som är en förutsättning för, att staten skall kunna hoppas få i sin hand de
för folknäringens tillgodoseende under återstoden av innevarande hushållningsår oundgängliga
förnödenheterna. Men ej mindre säkert torde vara, att i detta allvarliga läge
dessutom kräves ett energiskt arbete från de offentliga myndigheternas sida för brottsliga
åtgörandens upptäckande och lagförande. Kommissionen åsyftar här ej endast
förseelser i fråga om spannmålens redovisning, om ock dessa måhända nu få anses
såsom de farligaste, utan jämväl allt övrigt åsidosättande av de av nödläget framkallade
föreskrifterna. Ingen må kunna till sitt ursäktande få åberopa, att han ej
känner sig övertygad om föreskrifternas rättvisa och nödvändighet, ej heller lärer det
gå an, att, såsom nu i stor utsträckning sker, anse förelupna förseelser såsom relativt
obetydliga och ursäktliga, därför att de röra sig om exempelvis endast mindre partier.
Om dylika synpunkter skulle få vara de utslagsgivande, skulle snart även den lojala
allmänhetens laglydnad och vilja att stödja staten i dess ansträngningar för allmänt
väl komma att undergrävas.
Från synpunkterna av de viktiga intressen, som kommissionen har att bevaka
under växande svårigheter och växande motvillighet från stora delars av befolkningen
sida, anser således kommissionen, att bestämmelser av i motionen avsett innehåll icke
skulle befordra allmänt gagn.
Underdånigst.
K. DAHLBERG.
Carl Mannerfelt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.