Betänkande, i anledning av vädd motion om ändring i ii 3 .§ 1 inom. i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid laxering.
1918-02-25 · 8 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1918:13, Betänkande, i anledning av vädd motion om ändring i ii 3 .§ 1 inom. i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid laxering.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
bevillningsutskottets betänkande Nr t ii.
Nr lä.
Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1U18 kl l,''s 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vädd motion om
ändring i ii 3 .§ 1 inom. i förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid laxering.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar Hammarström, Rökig, Ollas Ericsson, Jacob Larsson, Lyckholm*),
Antonsson, Elof Ljunggren, Bäckström*), frih. Fleming*), Wijk*), Källman,
Nilsson i Bonarp, Månsson i Hagaström, Holmström, Nilsson i
Kristianstad. Berg i Staby, Forssman, Rökelund, Wikström och Olsson
i Ramsla*).
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
I eu inom andra kammaren av herr Leo och tre andra ledamöter
väckt motion, nr 60, vilken hänvisats till bevillningsutskottet, har hemställts,
»att riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring i mom. 1
§ 28 av förordningen om taxeringsmyndighet och förfarandet vid taxering,
att de båda första styckena i nämnda mom. sammanföras till
följande lydelse:
23 §.
1 inom. Samtliga ledamöter i vederbörande beskattningsnämnd
äga att under ordförandens ledning granska de skattskyldigas deklarationer
och uppgifter, men må dessa ej utan den skattskyldiges skriftliga
medgivande i beskattningsnämnds protokoll intagas i vidare man, än
vad som på grund av föreskriften i 2 mom. påkallas.»
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa
till motionen.
bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 11 käft. (Nr 13.)
{
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utskottet.
- Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
Den gällande ordningen för granskning av de skattskyldigas deklarationer
har i huvudsak bestått allt sedan 1002, då självdeklarationsinstitutet
först infördes i vårt skattesystem. 1 1902 års nya inkomstskatteförordning
stadgades, att berörda granskning skulle verkställas endast
av vederbörande taxeringsmyndighets ordförande med biträde i varje
särskilt fall av den ledamot taxeringsmyndigheten utsåge samt av kronans
ombud. 1910 års skattelagstiftning medförde härutinnan ej annan ändring,
än att omförmälda befogenhet tillädes även den ledamot av taxeringsnämnd,
som enligt den nya taxeringsförordningen Konungens befallningshavande
skulle hava att förordna.
I den föreliggande motionen förordas eu sådan utvidgning av tillträdet
till deklarationsmaterialet, att detta skulle bliva tillgängligt för
varje ledamot i beskattnmgsnämnd.
Spörsmålet om vilka personer, som böra få taga del av självdeklarationer,
har redan förut tvenne gånger efter de nya skattelagarnas
tillkomst varit förelagt riksdagen, men hava förslag om vidgad tillgång
till deklarationerna i båda fallen avvisats.
T eu av herr Söderbom vid 1914 års förra riksdag framlagd motion,
II: 115, föreslogs, att varje ledamot i vederbörande beskattningsnämnder
skulle äga rätt att granska avlämnade deklarationer. Bevillningsutskottet
delade ej motionärens uppfattning utan avstyrkte motionen. Utskottet
yttrade härvid följande:
»Såvitt utskottet har sig bekant, hava de nuvarande restriktionerna
i förevarande hänseende icke väckt något missnöje eller vållat några
olägenheter, och kan utskottet ej finna annat än, att det redan är tillräckligt
sörjt för såväl att deklarants uppgifter komma under vederbörligt
bedömande som ock att de ledamöter av beskattningsnämnd,
som ej personligen granskat deklaration, ändock bliva i t vistiga fall
behörigen underrättade om deklarationens innehåll i vidkommande delar
och således icke, såsom motionären synes befara, nödgas fatta beslut i
sak, som de ej till fullo känna.
Ett eftergivande i den riktning motionären föreslagit skulle å
andra sidan onekligen i viss mån äventyra deklarantens berättigade
anspråk på största möjliga sekretess beträffande deklarationen. Härvid
vill utskottet erinra om, att just de nj’a deklarationsformulären, vilka i
år första gången komma till användning, genom den mängd av detaljerade
primäruppgifter, deklarant enligt desamma i vissa fall måste
lämna, torde nödga honom att i högre grad än hittills blotta sin ställning.
Hans intresse att uppgifterna ej mera än nödigt komma till
annans kännedom är följaktligen väsentligen ökat, och i sakens natur
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beeillninysut sköttel betänkande AV 13. ■>
ligg-er, att, trots den stadgade tystnadsplikten för vederbörande, risken
härutinnan konnne att växa i samma man tillgången till deklarationerna
vidgades.»
1 kamrarna blev också motionen avslagen utan votering, i törsta
kammaren utan diskussion.
Vid 19L7 ars riksdag återupptogs frågan genom on av herr Olotsson
i Digernäs väckt motion, It: 9, med förslag om sådan ändring av
hithörande stadgande, att »alla ledamöter av taxeringsnämnden måtte
vara lika berättigade som skyldiga till att granska alla till nämnden
inkomna deklarationer och uppgifter».
Detta förslag kunde givetvis långt mindre än det tidigare påräkna
någon anslutning. Ett ovillkorligt åläggande för varje ledamot att
granska varje deklaration kunde ju av rent praktiska skäl ej komma i
fråga, och å andra sidan saknades fog att från den utsträckta befogenheten
utesluta prövningsnämndens ledamöter. Motionen blev också av
bevillningsutskottet avstyrkt. Utskottet åberopade därvid ej allenast berörda
brister hos förslaget utan ock 1914 års bevillningsutskotts ovan
intagna yttrande, därmed avvisande varje utvidgning av ifrågavarande
granskningsbefogeuhet. I eu reservation av tre ledamöter uttalades dock
sympati för eu utsträckt rätt till granskning. Utskottets betänkande
godkändes emellertid av båda kamrarna, av andra kammaren utan debatt.
Som av ovanstående synes, hava herr Leo och hans medmotionärer
sökt undvika nyssnämnda brister i herr Olofssons i Digernäs förslag
och i huvudsak ställt sig på samma ståndpunkt som 1914 års motionär
och förra årets reservanter.
Ehuru det föreliggande förslaget sålunda äger företräde framför
förra årets, har dock utskottet icke kunnat finna de av motionärerna
anförda skälen övertygande vare sig beträffande förefintligheten av något
verkligt behov av deklarationernas granskning på flera händer, än som
nu äger rum, eller därom att den förordade åtgärden skulle leda till
det avsedda resultatet.
Då det i gällande stadgande föreskrives, att »i varje särskilt fall»
vid granskningen skall biträda »den ledamot, beskattningsnämnden utser»,
synes meningen vara, att den mera konstanta sak- och författningskunskapen
hos ordföranden och den av Konungens befallningshavande förordnade
ledamoten i taxeringsnämnd eller kronans ombud hos prövningsnämnd
skall kompletteras med den speciella orts- och person kännedom,
som olika ledamöter kunna besitta för olika fall. Den tredje vid granskningen
förutsättes skola växla alltefter behovet för skilda fall. Blir
detta, såsom sig bör, iakttaget i praktiken, torde också tillräckliga garan
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
i
lieviUninysutskottets betänkande Nr 13.
tier finnas för en allsidig undersökning av deklarationerna. Något
praktiskt behov av den föreslagna anordningen synes därför knappast
vara förhanden, och ifrågasättas kan, om liera personers sysslande med
deklarationsmatérialet skulle annat än i enstaka undantagsfall leda till
riktigare taxering.
Däremot synes med fog kunna befaras, att genom en utsträckt
rätt till granskning av deklarationerna taxeringsarbetet komme att ej
obetydligt fördröjas. Motionärernas förslag lämnar öppet för varje
nämndsledamot att när som helst besvära ordföranden med krav på
deklarations utlämnande och biträde vid dess studerande, och hinder
synes ej ens möta för rekvisition från enstaka ledamots sida av hela
deklarationsmaterialet. Uppenbart är, att på detta sätt tillfälle kan beredas
eu del personer att av ren nyfikenhet eller i konkurrentintresse
skaffa sig inblick i andras ekonomiska förhållanden, och faran för de
skattskyldiga av en sådan anordning kan väl knappast betvivlas. I
själva verket skulle även mindre långt gående åtgärder i motionens
syfte innebära ett äventyrande av det skydd i berörda hänseende, som
bär i landet ansetts såsom eu ovillkorlig förutsättning för självdeklarationsinstitutets
införande.
Då utskottet följaktligen funnit sig sakna anledning att nu frångå
den ståndpunkt i ämnet, som utskottet intagit såväl 1914 som 1917,
får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 60, av herr Leo in. H.,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 februari 1918.
På bevillningsutskottets vägnar:
DL EX IS HAMMARSTRÖM.
opaginerad Kontrollera mot PDF
HevUtningsutskottets betänkande Nr 1''i.
Reservation
av herrar Jacob Larsson, Elof Ljunggren, Källman. Månsson i
Hagaström, Holmström och Nilsson i Kristianstad, vilka ansett, att utskottets
betänkande bort hava följande innehåll:
Den gällande ordningen för granskning av de skattskyldigas deklarationer
har i huvudsak bestått allt sedan 1902, då självdeklarationsiu
stil litet först infördes i vårt skattesystem. 1 1902 års nya inkomstskatteförordning
stadgades, att berörda granskning skulle verkställas endast
av vederbörande taxeringsmyndighets ordförande med biträde i värjo
särskilt fall av den ledamot taxeringsmyndigheten utsåge samt av kronans
ombud. 1910 års skattelagstiftning medförde härutinnan ej annan ändring,
än att omförinälda befogenhet tillädes även den ledamot av taxeringsnämnd,
som enligt den nya taxeringsförordningen Konungens befall
nin g s h a v ande skulle hava att förordna.
Spörsmålet om utvidgning av ifrågavarande gransknmgsrätt har
emellertid sedan dess upprepade gånger gjorts till föremål för riksdagens
uppmärksamhet. 1 eu av herr Söderbom vid 1914 års förra riksdag
framlagd motion, II: 115, föreslogs, att varje ledamot i vederbörande
beskattningsnämnder skulle äga rätt att granska deklarationerna och
dem bifogade handlingar, och förra året väcktes av herr Olofsson i
Digernäs motion, II: 9, med förslag om sådan ändring av hithörande
stadgande, att »alla ledamöter av taxeringsnämnden måtte vara lika
berättigade som skyldiga till att granska alla till nämnden inkomna
deklarationer och uppgifter».
Sedan 1914 års bevillningsutskott, huvudsakligen av hänsyn till
deklarationernas skydd mot offentlighet, avstyrkt herr Söderboms motion,
blev densamma också av kamrarna avslagen.
Den form, vari frågan vid 1917 års riksdag framfördes, var såtillvida
sämre än 1914 års förslag i ämnet, att den vidgade befogenheten
förknippats med skyldighet att granska, samt att befogenheten
skulle tillkomma allenast taxeringsnämnds ledamöter, ej ledamöter i
prövningsnämnd. Då bevillningsutskottet fortfarande ställde sig avvisande,
synas också huvudskälen hava varit antydda brister, om ock
i motiveringen jämväl citerats 1914 års utskotts betänkligheter från
sekretessynpunkten. Utskottet var 1917 ej enhälligt. I en reservation
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
uttalade sig tre ledamöter för införande av rätt för alla ledamöter av
beskattningsnämnd att taga del av deklination erna, men kunde i frågans
dåvarande läge ej göra något definitivt yrkande. Utskottets betänkande
blev också av kamrarna godkänt.
I nu föreliggande motion hava herr Leo och hans medmotionärer,
med undvikande av de ovan anmärkta bristerna i herr Olofssons i
Digernäs förslag, ställt sig på i huvudsak samma ståndpunkt som 1914
års motionär och förra årets reservanter. De hava sålunda å ena sidan
stannat vid förslag om rättighet till granskning, men å den andra konsekvent
utsträckt rättigheten till att omfatta båda beskattningsnämndernas
ledamöter.
Den motivering, varmed 1914 års bevillningsutskott avstyrkte en
sådan reformering av deklarationsgranskningen, var dels att något behov
av utvidgad tillgång till deklarationerna ej skulle hava yppats, dels ock,
såsom redan antytts, att därigenom den behöriga sekretessen skulle
äventyras. Utskottet yttrade nämligen:
»Såvitt utskottet har sig bekant, hava de nuvarande restriktionerna
i förevarande hänseende icke väckt något missnöje eller vållat några
olägenheter, och kan utskottet ej finna annat än, att det redan är tillräckligt
sörjt för såväl att deklarants uppgifter komma under vederbörligt
bedömande som ock att de ledamöter av beskattningsnämnd,
som ej personligen granskat deklaration, ändock bliva i tvistiga fall
behörigen underrättade om deklarationens innehåll i vidkommande delar
och således icke, såsom motionären synes befara, nödgas fatta beslut i
sak, som de ej till fullo känna.
Ett eftergivande i den riktning motionären föreslagit skulle å
andra sidan onekligen i viss mån äventyra deklarantens berättigade
anspråk på största möjliga sekretess beträffande deklarationen. Härvid
vill utskottet erinra om, att just de nya deklarationsformulären, vilka i
år första gången komma till användning, genom den mängd av detaljerade
primäruppgifter, deklarant enligt desamma i vissa fall måste
lämna, torde nödga honom att i högre grad än hittills blotta sin ställning.
Hans intresse att uppgifterna ej mera än nödigt komma till
annans kännedom är följaktligen väsentligen ökat, och i sakens natur
ligger, att, trots den stadgade tystnadsplikten för vederbörande, risken
härutinnan komme att växa i samma mån tillgången till deklarationerna
vidgades.»
Vad det förstnämnda skälet beträffar, synes redan den omständigheten,
att frågan, trots upprepade avslag, gång på gång från olika håll
bragts under riksdagens prövning, vittna om att ett verkligt intresse
opaginerad Kontrollera mot PDF
It it i/In in t/,i ti énkottutn betänkande AV IX. 1''
för saken förefinnes, som måste förutsättas grundat på ett å skilda
orter framträdande behov. Tydligt är väl ock, att i många fall ej blott
vederbörande nämndsledamot utan ock den skattskyldige själv kan hava
intresse av att en var i taxeringsbeslutet deltagande kunnat taga del
av primärmaterialet för taxeringen. Funnes garanti för att såsom tredje
man. vid granskningen i värjo fall bleve tillkallad den ledamot, som
sutte inne med den bästa kännedomen om det särskilda fallet, kunde
detta tilläventyrs med något fog åberopas mot en utvidgning av de
granskandes antal såsom för ett riktigt taxeriugsresultat obehövlig, men
en sådan garanti linnes uppenbarligen ej och kan sannolikt av praktiska
skäl ej heller anordnas. Genom ett lämpligt steg i den riktning motionärerna
åsyfta öppnas emellertid tillfälle för den i de faktiska förutsättningarna
för taxeringen insatte att kunna kontrollera den skattskyldig^
egen relation av dessa förutsättningar.
I fråga om den skattskyldiges berättigade krav på skydd för de
uppgifter han lämnat vill utskottet erinra, att, såvitt utskottet har sig
bekant, det icke blivit påstått annat än att de härför givna bestämmelserna
i 52 § 2 mom. taxeringsförordningen hittills visat sig tillfyllest.
Några klagomål. över åsidosättande från beskattningsnämndsledamöters
sida av deras där stadgade diskretionsplikt torde, så vitt känt är,
ej hava förekommit. Det synes därför innebära ett oberättigat misstroende
mot dessa förtroendemän att förutsätta, att deklarations granskning
i ett eller annat fall av flera än det nu begränsade antalet skulle i nämnvärd
grad förringa nyssnämnda bestämmelsers effektivitet.
Av det ovan sagda framgår, att utskottet funnit åtskilliga skäl
tala för motionens syfte, men har utskottet givetvis insett, att dess
realiserande fullt ut enligt motionärernas förslag ej vore utan vissa
avsevärda olägenheter. Främst får härvid hållas i sikte, att taxeringsarbetet
ej blir genom den nya anordningen försvårat eller betungat.
Detta skulle lätteligen bliva fallet, om exempelvis varje ledamot av
nämnden när som helst finge besvära ordföranden med krav på tillhandahållande
av deklarationer eller om eu ledamot skulle kunna utan
angivande av viss deklaration rekvirera hela det förefintliga deklarationsmaterialet.
Den rent privata nyfikenheten får naturligtvis ej på denna
väg beredas tillfälle till inblick i nästans förhållanden. 1 antydda avseenden
synes motionärernas förslag icke bereda tillbörlig säkerhet mot
missbruk.
Omförmälda olägenheter torde emellertid kunna, utan åsidosättande
av det berättigade syftet i denna angelägenhet, undvikas genom att
den ifrågasatta befogenheten begränsas till vederbörande beskattnings
-
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
nämnds sammanträden, då i förekommande fall av taxering’ det må stå
i sammanträdet deltagande ledamot öppet att få personligen taga del
av den skattskyldiges deklaration. I de flesta fäll skall säkerligen ett
sådant tillvägagångssätt visa sig mindre tidsödande än om ordföranden,
såsom enligt nuvarande bestämmelser, skal! på ledamots begäran redogöra
för innehållet av deklarationen och för sådant ändamål nödgas göra
uppehåll i handläggningen. Som regel får det väl också anses uteslutet,
att i sådant sammanhang deklaration av ren nyfikenhet begäres
framlagd.
Jämväl i formellt avseende har motionärernas förslag tarvat omarbetning,
bland annat, till vinnande av närmare anslutning till den
nuvarande författningstexten.
På grund av det ovan anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
11:60, av herr Leo in. fl., måtte besluta, att. 23 §
1 mom. i förordningen om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering skall erhålla följande ändrade
lydelse:
7 mom. Granskning av de skattskyldigas deklarationer
verkställes av vederbörande beskattningsnämnds
ordförande med biträde i varje särskilt fall av den
ledamot, beskattningsnämnden utser, den av Kungl.
älaj:ts befallningshavande förordnade ledamoten av
taxeringsnämnd samt kronans ombud hos prövningsnärand.
Härutöver vare vid beskattningsnämnds sammanträde
deklaration i särskilt fall tillgänglig för varje i
sammanträdet deltagande ledamot, som sådant begär.
För innehållet — — — — — — förstöras.
STOCKHOLM, ISAAC XLARCUS'' BOKTfiYCKEEI AKTIEBOLAG-, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.