Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av vädd motion om ändring i ii 3 .§ 1 inom. i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid laxering.

1918-02-25 · 8 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1918:13, Betänkande, i anledning av vädd motion om ändring i ii 3 .§ 1 inom. i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid laxering.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

bevillningsutskottets betänkande Nr t ii.

Nr lä.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1U18 kl l,''s 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vädd motion om

ändring i ii 3 .§ 1 inom. i förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid laxering.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Hammarström, Rökig, Ollas Ericsson, Jacob Larsson, Lyckholm*),

Antonsson, Elof Ljunggren, Bäckström*), frih. Fleming*), Wijk*), Källman,

Nilsson i Bonarp, Månsson i Hagaström, Holmström, Nilsson i

Kristianstad. Berg i Staby, Forssman, Rökelund, Wikström och Olsson

i Ramsla*).

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I eu inom andra kammaren av herr Leo och tre andra ledamöter

väckt motion, nr 60, vilken hänvisats till bevillningsutskottet, har hemställts,

»att riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring i mom. 1

§ 28 av förordningen om taxeringsmyndighet och förfarandet vid taxering,

att de båda första styckena i nämnda mom. sammanföras till

följande lydelse:

23 §.

1 inom. Samtliga ledamöter i vederbörande beskattningsnämnd

äga att under ordförandens ledning granska de skattskyldigas deklarationer

och uppgifter, men må dessa ej utan den skattskyldiges skriftliga

medgivande i beskattningsnämnds protokoll intagas i vidare man, än

vad som på grund av föreskriften i 2 mom. påkallas.»

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa

till motionen.

bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 11 käft. (Nr 13.)

{

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

- Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Den gällande ordningen för granskning av de skattskyldigas deklarationer

har i huvudsak bestått allt sedan 1002, då självdeklarationsinstitutet

först infördes i vårt skattesystem. 1 1902 års nya inkomstskatteförordning

stadgades, att berörda granskning skulle verkställas endast

av vederbörande taxeringsmyndighets ordförande med biträde i varje

särskilt fall av den ledamot taxeringsmyndigheten utsåge samt av kronans

ombud. 1910 års skattelagstiftning medförde härutinnan ej annan ändring,

än att omförmälda befogenhet tillädes även den ledamot av taxeringsnämnd,

som enligt den nya taxeringsförordningen Konungens befallningshavande

skulle hava att förordna.

I den föreliggande motionen förordas eu sådan utvidgning av tillträdet

till deklarationsmaterialet, att detta skulle bliva tillgängligt för

varje ledamot i beskattnmgsnämnd.

Spörsmålet om vilka personer, som böra få taga del av självdeklarationer,

har redan förut tvenne gånger efter de nya skattelagarnas

tillkomst varit förelagt riksdagen, men hava förslag om vidgad tillgång

till deklarationerna i båda fallen avvisats.

T eu av herr Söderbom vid 1914 års förra riksdag framlagd motion,

II: 115, föreslogs, att varje ledamot i vederbörande beskattningsnämnder

skulle äga rätt att granska avlämnade deklarationer. Bevillningsutskottet

delade ej motionärens uppfattning utan avstyrkte motionen. Utskottet

yttrade härvid följande:

»Såvitt utskottet har sig bekant, hava de nuvarande restriktionerna

i förevarande hänseende icke väckt något missnöje eller vållat några

olägenheter, och kan utskottet ej finna annat än, att det redan är tillräckligt

sörjt för såväl att deklarants uppgifter komma under vederbörligt

bedömande som ock att de ledamöter av beskattningsnämnd,

som ej personligen granskat deklaration, ändock bliva i t vistiga fall

behörigen underrättade om deklarationens innehåll i vidkommande delar

och således icke, såsom motionären synes befara, nödgas fatta beslut i

sak, som de ej till fullo känna.

Ett eftergivande i den riktning motionären föreslagit skulle å

andra sidan onekligen i viss mån äventyra deklarantens berättigade

anspråk på största möjliga sekretess beträffande deklarationen. Härvid

vill utskottet erinra om, att just de nj’a deklarationsformulären, vilka i

år första gången komma till användning, genom den mängd av detaljerade

primäruppgifter, deklarant enligt desamma i vissa fall måste

lämna, torde nödga honom att i högre grad än hittills blotta sin ställning.

Hans intresse att uppgifterna ej mera än nödigt komma till

annans kännedom är följaktligen väsentligen ökat, och i sakens natur

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beeillninysut sköttel betänkande AV 13. ■>

ligg-er, att, trots den stadgade tystnadsplikten för vederbörande, risken

härutinnan konnne att växa i samma man tillgången till deklarationerna

vidgades.»

1 kamrarna blev också motionen avslagen utan votering, i törsta

kammaren utan diskussion.

Vid 19L7 ars riksdag återupptogs frågan genom on av herr Olotsson

i Digernäs väckt motion, It: 9, med förslag om sådan ändring av

hithörande stadgande, att »alla ledamöter av taxeringsnämnden måtte

vara lika berättigade som skyldiga till att granska alla till nämnden

inkomna deklarationer och uppgifter».

Detta förslag kunde givetvis långt mindre än det tidigare påräkna

någon anslutning. Ett ovillkorligt åläggande för varje ledamot att

granska varje deklaration kunde ju av rent praktiska skäl ej komma i

fråga, och å andra sidan saknades fog att från den utsträckta befogenheten

utesluta prövningsnämndens ledamöter. Motionen blev också av

bevillningsutskottet avstyrkt. Utskottet åberopade därvid ej allenast berörda

brister hos förslaget utan ock 1914 års bevillningsutskotts ovan

intagna yttrande, därmed avvisande varje utvidgning av ifrågavarande

granskningsbefogeuhet. I eu reservation av tre ledamöter uttalades dock

sympati för eu utsträckt rätt till granskning. Utskottets betänkande

godkändes emellertid av båda kamrarna, av andra kammaren utan debatt.

Som av ovanstående synes, hava herr Leo och hans medmotionärer

sökt undvika nyssnämnda brister i herr Olofssons i Digernäs förslag

och i huvudsak ställt sig på samma ståndpunkt som 1914 års motionär

och förra årets reservanter.

Ehuru det föreliggande förslaget sålunda äger företräde framför

förra årets, har dock utskottet icke kunnat finna de av motionärerna

anförda skälen övertygande vare sig beträffande förefintligheten av något

verkligt behov av deklarationernas granskning på flera händer, än som

nu äger rum, eller därom att den förordade åtgärden skulle leda till

det avsedda resultatet.

Då det i gällande stadgande föreskrives, att »i varje särskilt fall»

vid granskningen skall biträda »den ledamot, beskattningsnämnden utser»,

synes meningen vara, att den mera konstanta sak- och författningskunskapen

hos ordföranden och den av Konungens befallningshavande förordnade

ledamoten i taxeringsnämnd eller kronans ombud hos prövningsnämnd

skall kompletteras med den speciella orts- och person kännedom,

som olika ledamöter kunna besitta för olika fall. Den tredje vid granskningen

förutsättes skola växla alltefter behovet för skilda fall. Blir

detta, såsom sig bör, iakttaget i praktiken, torde också tillräckliga garan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

lieviUninysutskottets betänkande Nr 13.

tier finnas för en allsidig undersökning av deklarationerna. Något

praktiskt behov av den föreslagna anordningen synes därför knappast

vara förhanden, och ifrågasättas kan, om liera personers sysslande med

deklarationsmatérialet skulle annat än i enstaka undantagsfall leda till

riktigare taxering.

Däremot synes med fog kunna befaras, att genom en utsträckt

rätt till granskning av deklarationerna taxeringsarbetet komme att ej

obetydligt fördröjas. Motionärernas förslag lämnar öppet för varje

nämndsledamot att när som helst besvära ordföranden med krav på

deklarations utlämnande och biträde vid dess studerande, och hinder

synes ej ens möta för rekvisition från enstaka ledamots sida av hela

deklarationsmaterialet. Uppenbart är, att på detta sätt tillfälle kan beredas

eu del personer att av ren nyfikenhet eller i konkurrentintresse

skaffa sig inblick i andras ekonomiska förhållanden, och faran för de

skattskyldiga av en sådan anordning kan väl knappast betvivlas. I

själva verket skulle även mindre långt gående åtgärder i motionens

syfte innebära ett äventyrande av det skydd i berörda hänseende, som

bär i landet ansetts såsom eu ovillkorlig förutsättning för självdeklarationsinstitutets

införande.

Då utskottet följaktligen funnit sig sakna anledning att nu frångå

den ståndpunkt i ämnet, som utskottet intagit såväl 1914 som 1917,

får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 60, av herr Leo in. H.,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1918.

På bevillningsutskottets vägnar:

DL EX IS HAMMARSTRÖM.

opaginerad Kontrollera mot PDF

HevUtningsutskottets betänkande Nr 1''i.

Reservation

av herrar Jacob Larsson, Elof Ljunggren, Källman. Månsson i

Hagaström, Holmström och Nilsson i Kristianstad, vilka ansett, att utskottets

betänkande bort hava följande innehåll:

Den gällande ordningen för granskning av de skattskyldigas deklarationer

har i huvudsak bestått allt sedan 1902, då självdeklarationsiu

stil litet först infördes i vårt skattesystem. 1 1902 års nya inkomstskatteförordning

stadgades, att berörda granskning skulle verkställas endast

av vederbörande taxeringsmyndighets ordförande med biträde i värjo

särskilt fall av den ledamot taxeringsmyndigheten utsåge samt av kronans

ombud. 1910 års skattelagstiftning medförde härutinnan ej annan ändring,

än att omförinälda befogenhet tillädes även den ledamot av taxeringsnämnd,

som enligt den nya taxeringsförordningen Konungens befall

nin g s h a v ande skulle hava att förordna.

Spörsmålet om utvidgning av ifrågavarande gransknmgsrätt har

emellertid sedan dess upprepade gånger gjorts till föremål för riksdagens

uppmärksamhet. 1 eu av herr Söderbom vid 1914 års förra riksdag

framlagd motion, II: 115, föreslogs, att varje ledamot i vederbörande

beskattningsnämnder skulle äga rätt att granska deklarationerna och

dem bifogade handlingar, och förra året väcktes av herr Olofsson i

Digernäs motion, II: 9, med förslag om sådan ändring av hithörande

stadgande, att »alla ledamöter av taxeringsnämnden måtte vara lika

berättigade som skyldiga till att granska alla till nämnden inkomna

deklarationer och uppgifter».

Sedan 1914 års bevillningsutskott, huvudsakligen av hänsyn till

deklarationernas skydd mot offentlighet, avstyrkt herr Söderboms motion,

blev densamma också av kamrarna avslagen.

Den form, vari frågan vid 1917 års riksdag framfördes, var såtillvida

sämre än 1914 års förslag i ämnet, att den vidgade befogenheten

förknippats med skyldighet att granska, samt att befogenheten

skulle tillkomma allenast taxeringsnämnds ledamöter, ej ledamöter i

prövningsnämnd. Då bevillningsutskottet fortfarande ställde sig avvisande,

synas också huvudskälen hava varit antydda brister, om ock

i motiveringen jämväl citerats 1914 års utskotts betänkligheter från

sekretessynpunkten. Utskottet var 1917 ej enhälligt. I en reservation

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

uttalade sig tre ledamöter för införande av rätt för alla ledamöter av

beskattningsnämnd att taga del av deklination erna, men kunde i frågans

dåvarande läge ej göra något definitivt yrkande. Utskottets betänkande

blev också av kamrarna godkänt.

I nu föreliggande motion hava herr Leo och hans medmotionärer,

med undvikande av de ovan anmärkta bristerna i herr Olofssons i

Digernäs förslag, ställt sig på i huvudsak samma ståndpunkt som 1914

års motionär och förra årets reservanter. De hava sålunda å ena sidan

stannat vid förslag om rättighet till granskning, men å den andra konsekvent

utsträckt rättigheten till att omfatta båda beskattningsnämndernas

ledamöter.

Den motivering, varmed 1914 års bevillningsutskott avstyrkte en

sådan reformering av deklarationsgranskningen, var dels att något behov

av utvidgad tillgång till deklarationerna ej skulle hava yppats, dels ock,

såsom redan antytts, att därigenom den behöriga sekretessen skulle

äventyras. Utskottet yttrade nämligen:

»Såvitt utskottet har sig bekant, hava de nuvarande restriktionerna

i förevarande hänseende icke väckt något missnöje eller vållat några

olägenheter, och kan utskottet ej finna annat än, att det redan är tillräckligt

sörjt för såväl att deklarants uppgifter komma under vederbörligt

bedömande som ock att de ledamöter av beskattningsnämnd,

som ej personligen granskat deklaration, ändock bliva i tvistiga fall

behörigen underrättade om deklarationens innehåll i vidkommande delar

och således icke, såsom motionären synes befara, nödgas fatta beslut i

sak, som de ej till fullo känna.

Ett eftergivande i den riktning motionären föreslagit skulle å

andra sidan onekligen i viss mån äventyra deklarantens berättigade

anspråk på största möjliga sekretess beträffande deklarationen. Härvid

vill utskottet erinra om, att just de nya deklarationsformulären, vilka i

år första gången komma till användning, genom den mängd av detaljerade

primäruppgifter, deklarant enligt desamma i vissa fall måste

lämna, torde nödga honom att i högre grad än hittills blotta sin ställning.

Hans intresse att uppgifterna ej mera än nödigt komma till

annans kännedom är följaktligen väsentligen ökat, och i sakens natur

ligger, att, trots den stadgade tystnadsplikten för vederbörande, risken

härutinnan komme att växa i samma mån tillgången till deklarationerna

vidgades.»

Vad det förstnämnda skälet beträffar, synes redan den omständigheten,

att frågan, trots upprepade avslag, gång på gång från olika håll

bragts under riksdagens prövning, vittna om att ett verkligt intresse

opaginerad Kontrollera mot PDF

It it i/In in t/,i ti énkottutn betänkande AV IX. 1''

för saken förefinnes, som måste förutsättas grundat på ett å skilda

orter framträdande behov. Tydligt är väl ock, att i många fall ej blott

vederbörande nämndsledamot utan ock den skattskyldige själv kan hava

intresse av att en var i taxeringsbeslutet deltagande kunnat taga del

av primärmaterialet för taxeringen. Funnes garanti för att såsom tredje

man. vid granskningen i värjo fall bleve tillkallad den ledamot, som

sutte inne med den bästa kännedomen om det särskilda fallet, kunde

detta tilläventyrs med något fog åberopas mot en utvidgning av de

granskandes antal såsom för ett riktigt taxeriugsresultat obehövlig, men

en sådan garanti linnes uppenbarligen ej och kan sannolikt av praktiska

skäl ej heller anordnas. Genom ett lämpligt steg i den riktning motionärerna

åsyfta öppnas emellertid tillfälle för den i de faktiska förutsättningarna

för taxeringen insatte att kunna kontrollera den skattskyldig^

egen relation av dessa förutsättningar.

I fråga om den skattskyldiges berättigade krav på skydd för de

uppgifter han lämnat vill utskottet erinra, att, såvitt utskottet har sig

bekant, det icke blivit påstått annat än att de härför givna bestämmelserna

i 52 § 2 mom. taxeringsförordningen hittills visat sig tillfyllest.

Några klagomål. över åsidosättande från beskattningsnämndsledamöters

sida av deras där stadgade diskretionsplikt torde, så vitt känt är,

ej hava förekommit. Det synes därför innebära ett oberättigat misstroende

mot dessa förtroendemän att förutsätta, att deklarations granskning

i ett eller annat fall av flera än det nu begränsade antalet skulle i nämnvärd

grad förringa nyssnämnda bestämmelsers effektivitet.

Av det ovan sagda framgår, att utskottet funnit åtskilliga skäl

tala för motionens syfte, men har utskottet givetvis insett, att dess

realiserande fullt ut enligt motionärernas förslag ej vore utan vissa

avsevärda olägenheter. Främst får härvid hållas i sikte, att taxeringsarbetet

ej blir genom den nya anordningen försvårat eller betungat.

Detta skulle lätteligen bliva fallet, om exempelvis varje ledamot av

nämnden när som helst finge besvära ordföranden med krav på tillhandahållande

av deklarationer eller om eu ledamot skulle kunna utan

angivande av viss deklaration rekvirera hela det förefintliga deklarationsmaterialet.

Den rent privata nyfikenheten får naturligtvis ej på denna

väg beredas tillfälle till inblick i nästans förhållanden. 1 antydda avseenden

synes motionärernas förslag icke bereda tillbörlig säkerhet mot

missbruk.

Omförmälda olägenheter torde emellertid kunna, utan åsidosättande

av det berättigade syftet i denna angelägenhet, undvikas genom att

den ifrågasatta befogenheten begränsas till vederbörande beskattnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

nämnds sammanträden, då i förekommande fall av taxering’ det må stå

i sammanträdet deltagande ledamot öppet att få personligen taga del

av den skattskyldiges deklaration. I de flesta fäll skall säkerligen ett

sådant tillvägagångssätt visa sig mindre tidsödande än om ordföranden,

såsom enligt nuvarande bestämmelser, skal! på ledamots begäran redogöra

för innehållet av deklarationen och för sådant ändamål nödgas göra

uppehåll i handläggningen. Som regel får det väl också anses uteslutet,

att i sådant sammanhang deklaration av ren nyfikenhet begäres

framlagd.

Jämväl i formellt avseende har motionärernas förslag tarvat omarbetning,

bland annat, till vinnande av närmare anslutning till den

nuvarande författningstexten.

På grund av det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

11:60, av herr Leo in. fl., måtte besluta, att. 23 §

1 mom. i förordningen om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering skall erhålla följande ändrade

lydelse:

7 mom. Granskning av de skattskyldigas deklarationer

verkställes av vederbörande beskattningsnämnds

ordförande med biträde i varje särskilt fall av den

ledamot, beskattningsnämnden utser, den av Kungl.

älaj:ts befallningshavande förordnade ledamoten av

taxeringsnämnd samt kronans ombud hos prövningsnärand.

Härutöver vare vid beskattningsnämnds sammanträde

deklaration i särskilt fall tillgänglig för varje i

sammanträdet deltagande ledamot, som sådant begär.

För innehållet — — — — — — förstöras.

STOCKHOLM, ISAAC XLARCUS'' BOKTfiYCKEEI AKTIEBOLAG-, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.