Betänkande i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna ävensom i ärendet väckta motioner.
1918-03-14 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1918:22, Betänkande i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna ävensom i ärendet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1918 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl Maj:ts
proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna
ävensom i ärendet väckta motioner. (l:a avd.)
Närvarande: herrar Hammarström, Jacob Larsson, Lyckholm, Antonsson, Elof
Ljunggren, Bäckström, frih. Fleming*), Nilsson i Bonarp, Holmström,
Jonsson i Hökhult, Rune, Nilsson i Kristianstad, Berg i Staby,
Knaust, Rosén, Neess, Wickström*), Johansson i Kullersta*), Eronn*)
och Jönsson i Fridhill.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
I en till riksdagen den 8 februari 1918 avlåten, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 76, bar Kungl. Maj:t under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma
dag föreslagit riksdagen besluta,
dels att avgifterna för inrikes brev, brevkort, postanvisning och
postförskott skola för tiden 1 april 1918—1 april 1920 utgöra:
för lokalbrev:
om brevets vikt icke överstiger 20 gram........................... 7 öre
» vikten överstiger 20 men icke 125 » 15 »
i» » » 125 » » 250 » .......................................... 20 )>
för annat inrikes brev:
om brevets vikt icke överstiger 20 gram.......................................... 12 öre
» vikten överstiger 20 men icke 125 » 25 »
» )> » 125 » » 250 » 35 »
för brevkort, jämväl lokalbrevkort:
enkelt brevkort................................................................................................ 7 öre
dubbelt » 15 »
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 18 käft. (Nr 22.) 1
Propositionen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
,2
Bevillningsutskottets betänkande /Nr 22.
, Motioner.
för postanvisning eller postförskott:
om postanvisnings- resp. postförskottsbeloppet uppgår till högst
5
kronor......
................. 15
öre
om
beloppet överstiger 5
men
e.j
25
kronor ................
................. 20
öre
»
»
»
25
»
»
50
» ................
................. 30
»
»
»
»
50
»
»
100
» ................
................. 35
»
»
»
»
100
»
»
250
» ................
................. 40
»
»
»
»
250
»
»
500
» ................
................. 45
»
»
»
»
500
»
»
750
» ................
................. 55
»
»
»
»
750
»
»
1,000
» . ................
................. 65
»
dels ock att, utan ändring av vad för närvarande gäller ifråga om
ökning av viktportot för skrymmande paket, det inrikes portot för paket
skall för tiden 1 april 1918—1 april 1920 utgå enligt följande grunder,
nämligen för paket, som väger
högst 1 kilogram, med................................................................................ 60 öre
mer än 1 men ej över 3 kilogram, med ............................................. 90 »
» » 3 » » » 5 » » ............................1 krona 20 »
» » 5 kilogram, med 1 krona 20 öre för de första 5 kilogrammen
och därefter 40 öre för vart överskjutande kilogram eller del därav.
I anledning av ifrågavarande proposition hava inom riksdagen
väckts fyra jämväl till bevillningsutskottet för förberedande behandling
hänvisade motioner, nämligen i första kammaren, nr 133, av herr Ström
samt i andra kammaren, nr 313, av herr Carlson i Herrljunga och, nr
314, av herr Kropp, i vilka tre motioner hemställts, att riksdagen
måtte avslå förevarande proposition, ävensom i andra kammaren, nr
311, av herr Welin, som hemställt,
»att riksdagen ville besluta,
dels att avgifterna för inrikes brev, brevkort, postanvisning och
postförskott skola för tiden 1 april 1918—1 april 1920 utgöra:
för lokalbrev:
om brevets vikt icke överstiger 15 gram............................................. 5 öre
» vikten överstiger 15 men icke 75 gram...................................... 10 »
» » » 75 » » 250 » ...................................... 15 ».
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
3
för annat inrikes brev:
om brevets vikt icke överstiger 15 gram......................... 10 öre
» vikten överstiger 15 men icke 75 gram...................................... 20 »
» )> ); 75 » » 250 » ......................... 30 »
för brevkort, jämväl lokalbrevkort:
enkelt brevkort ..................................................................................... 5 öre
dubbelt » ................... .................................................................. 10 »
för postanvisning eller postförskott:
_ — — — — — — — — :— — — — — -----del därav.»
De nu gällande inrikes postavgifter, vari enligt förevarande proposition
höjning föreslås, äro följande:
för lokalbrev:
om
brevets vikt icke överstiger 20 gram ..............
...................... 5
öre
»
vikten överstiger 20 men icke 125 » ..............
..................... 10
»
»
» »
125 » » 250 » ..............
...................... 15
»
för annat inrikes brev:
om
brevets vikt
icke överstiger 20 gram .............
..................... 10
öre
»
vikten överstiger 20 men icke 125 » ..............
...................... 20
»
»
» »
125 » » 250 » .............
...................... 30
»
för brevkort, jämväl lokalbrevkort:
enkelt brevkort...
...........:.......... 5
öre
dubbelt »
...................... 10
»
för postanvisning eller postförskott:
om
postanvisnings- respektive postförskottsbeloppet
uppgår till
högst 5 kronor........................................................
..................... 10
öre
»
beloppet överstiger 5 men ej 25 kronor..........
...................... 15
»
»
»
)> 25 » » 50 » ...........
................... 25
»
><
»
» 50 » » 100 » ...........
...................... 30
»
»
»
» 100 » » 250 » ..........
............... 35
» •
»
»
» 250 » » 500 » ...........
................... 40
»
»
»
» 500 » » 750 » .........
................ 50
»
»
»
» 750 » » 1,000 » ..........
................. 60
»
Gällande
avgifter►
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
Paketportot
före 1 juli
1917.
Fråga 1917
om postavgifternas
höjning.
för paket:
vägande
högst 1 kilogram ....................................................................................... 40 öre
mer än 1 men ej över 3 kilogram....................................................... 65 »
)> j> 3 » )> »5 » ........................................................ 90 »
». » 5 kilogram, med 90 öre för de första 5 kilogrammen och därefter
40 öre för vart överskjutande kilogram eller del därav.
Berörda paketporto utgår, i överensstämmelse med beslut av nästlidet
års riksdag, sedan den 1 juli 1917.
Därförut utgjorde befordringsavgiften för inrikes paket
om paketets vikt icke översteg 1 kilogram ..................................... 30 öre
» vikten översteg 1 men icke 3 )> 50 »
» )> » 3 » » 5 » 75 »
» » » 5 kilogram, 75 öre för de första 5 kilogrammen och
därefter 15 öre för vart överskjutande Va kilogram eller del därav.
Riksdagens nämnda beslut år 1917 att höja paketportot föranleddes
av en kungl. proposition, vilken härutinnan vann riksdagens bifall. Propositionen
innehöll emellertid jämväl förslag om tillfällig höjning av
vissa andra postavgifter. Sålunda föreslogs, att för inrikes brev, brevkort
och korsband — med undantag av de i 11 § 1 mom. av förordningen
den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar och
andra periodiska skrifter omförmälda utgivarkorsband — ävensom för
inrikes postanvisning och postförskott skulle, jämte i övrigt fastställda
avgifter, utgå en särskild tilläggsavgift, utgörande
för lokalbrev............................................................... 1 öre
>> annat inrikes brev................................................ 2 »
» enkelt brevkort................................................... 1 »
» dubbelt brevkort ...... 2 »
» korsband................................................................. 1 »
)) postanvisning eller postförskott........................ 5 »
I denna del blev propositionen emellertid icke av riksdagen bifallen.
Avsikten med de av Kungl. Maj:t år 1917 föreslagna höjningarna
av postavgifterna var dels att tillföra postverket en mot de under
kristiden stegrade driftkostnaderna svarande inkomstökning och dels i
allmänhet att bereda statsverket ett under förhandenvarande förhållanden
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 5
välbehövligt tillskott, därvid särskilt de anspråk, statstjänarnas behov av
löneförbättring ställde på statskassan, beaktades.
1917 års bevillningsutskott, i enlighet med vars förslag i ämnet riksdagen
fattade sina omförmälda beslut, framhöll i avgivet betänkande
bland annat, att de skäl, som åberopats för höjning av postavgifterna, i
varje fall syntes kunna åberopas endast försåvitt och i den mån postverkets
inkomster icke vore tillräckliga för att täcka kostnaderna för erforderlig
krigstidshjälp åt postverkets personal jämte verkets ökade driftkostnader
i övrigt. Emellertid försloge, enligt vad utskottet inhämtat, postverkets
inkomster gott även med väsentligt ökad påfrestning i berörda hänseenden.
Enligt utskottets mening måste vidare varje höjning av de gällande
postavgifterna, särskilt brev- och brevkortsportot, under rådande
dyrtid bliva ganska kännbara för stora lager av befolkningen. Utskottet
hade därför icke kunnat biträda förslaget till en allmän tillfällig höjning
av postavgifterna.
I ett helt annat läge — framhöll utskottet vidare — befunne
sig frågan om den föreslagna definitiva höjningen av portosatserna för
paket. Beträffande detta slag av försändelser syntes nämligen gälla,
dels att även med normala driftkostnader det dåvarande portot vore för
lågt för att giva postverket full ersättning för omkostnaderna, dels ock
att de väsentligt ökade driftkostnaderna i särskilt hög grad drabbade
paketposten. Ytterligare vore att erinra om att pakettaxorna vid statens
järnvägar då nyligen höjts med 20 %. Därest icke en motsvarande
höjning vidtoges med postverkets pakettaxa, skulle, såsom generalpoststyrelsen
påpekat, detta hava till följd, att sådant gods, som förut
befordrats och lämpligast allt fortfarande borde befordras med järnväg,
till följd av den förhöjda järnvägstaxan komme att överflyttas å postverket,
vilket, enligt styrelsens mening, icke skulle kunna undgå att verka
hämmande på behandlingen och befordringen av den egentliga brevposten.
Av dessa skäl hade utskottet ansett sig böra tillstyrka den
föreslagna höjningen av portosatserna för paketpost.
.Av de skäl, .som anfördes för den år 1917 föreslagna höjningen av Propnsuu
postavgifterna, har till stöd för det nu föreliggande förslaget om en
tillfällig sådan förhöjning åberopats egentligen endast det, som hänför
sig till postverkets ekonomiska ställning. Det har sålunda nu framhållits,
hurusom postverkets inkomster under åren 1918 och 1919 delvis
vore beroende av med kriget sammanhängande och därför tämligen osäkra
faktorer — särskilt paketrörelsen och brevtransitbefordran — vadan
dessa inkomster lätteligen kunde komma att underskrida vad i sådant
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
avseende beräknats. Å andra sidan kunde med bestämdhet konstateras,
att utgifterna för samma år komme att högst avsevärt överstiga de i
driftkostnadsförslagen kalkylerade, beroende bland annat därpå att nya
betydande utgifter tillkommit, sedan dessa förslag avgåves. Vad år 1918
beträffade kunde ifrågavarande stegringar i driftkostnaderna beräknas till
sammanlagt omkring 3,500,000 kronor (ökning i kostnaderna för poststationernas
skötande 1,000,000 kronor, för postbefordran å landsväg
jämte lokala transporter 1,000,000 kronor, för postbefordran å järnväg
750,000 å 1,000,000 kronor samt för utrikes postföring, blankett- och
cirkulärtryck m. m. 500,000 å 1,000,000 kronor). Lades härtill utgifterna
för krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1918, omkring 5,500,000
kronor, vilka enligt den förändrade budgetuppställningen skulle belasta
samma år, komme driftkostnaderna för år 1918 att med omkring
9,000,000 kronor överstiga vad i utgiftsstaten beräknats. För år 1919
skulle de stegrade kostnaderna komma att belöpa sig allenast för personalavlöning
till minst 6,000,000 kronor, nämligen dels för krigstidstillägg
och krigstidshjälp, som i driftkostnadsförslagen beräknats endast enligt
de grunder, som gällde för år 1917, och dels för den provisoriska lönereglering,
som komme att föreslås för postverkets — liksom för de
övriga kommunikationsverkens — personal från 1919 års början.
Då postverkets överskott för åren 1918 och 1919 på sin tid
beräknats till respektive 6,000,000 kronor och 6,700,000 kronor, syntes
det tvivelaktigt, huruvida, därest någon förhöjning av postavgifterna ej
skedde, postverkets inkomster och utgifter kunde komma att gå ihop.
En höjning av postavgifterna har därför nu föreslagits, men därvid
har avsetts att begränsa densamma till vad som oundgängligen erfordrades
för att sätta postverket i stånd att, trots ökade driftkostnader, allt
fortfarande lämna ett något så när skäligt driftresultat.
Skiljaktigheterna mellan gällande portosatser samt de i propositionen
föreslagna och de av Kungl. Maj:t vid 1917 års riksdag föreslagna
framgå av ovan meddelade uppgifter. Mellan nu ifrågavarande och
fjolårets förslag förefinnes skillnad — utom beträffande korsbandsförsändelser,
som årets förslag i motsats till förra årets lämnat oberörda —
principielt endast beträffande brevportot. Förra årets förslag innebar
sålunda, att portoförhöjningen skulle utgå i form av en enhetlig tilläggsavgift
per brev, oberoende av brevets vikt, under det att årets förslag
vill bibehålla den för normala förhållanden gällande proportionen mellan
avgifterna för brev av olika viktsatser, dock med av praktiska skäl
betingad avrundning av portona för brev av de högre viktsatserna.
Att beträffande avgifterna för postanvisningar och postförskott, i
vilken punkt de båda förslagen äro lika, en djdik princip ej tillämpats i
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 7
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag beror därpå, att i motsatt fall avgiften
skulle komma att för postanvisningar å högre belopp överstiga gällande
avgifter för brev, assurerade för motsvarande belopp, och detta bär ansetts
böra undvikas, enär försändandet av penningar medelst postanvisning
vore ur alla synpunkter lämpligare än penningförsänduing i assurerat
brev samt en höjning av nu gällande assuransavgifter icke borde
ifrågakomma.
Beträffande paketavgifterna anlägger det nu föreliggande förslaget
huvudsakligen samma synpunkter som 1917 års bevillningsutskott. Den
nu föreslagna höjningen av dessa avgifter grundar sig på den ytterligare
förhöjning av järnvägarnas paket- och godstaxor, nu uppgående
till 150 % av grundtaxan, som från och med innevarande år ägt rum.
Dock tager förslaget ej den fulla konsekvensen av järnvägstaxeförhöjningen
utan modererar höjningen av posttaxan dels med hänsyn till den
allmänhet, som behöver anlita postverket för paketbefordran, dels ock
med hänsyn därtill, att med det föreslagna paketportot avgiften för
inrikes paket komme att utgå med samma belopp, som gäller för paket,
vilka utväxlas mellan Sverige, å ena, samt Norge och Danmark, å
andra sidan, vilket ur postal synpunkt anses fördelaktigt.
De föreslagna höjningarna av postavgifterna hava beräknats skola
tillföra postverket en inkomstökning av omkring 5,500,000 kronor för
helt år räknat.
Vid ärendets behandling såväl hos generalpoststyrelsen som hos
Kungl. Maj:t hava skiljaktiga meningar yppats. I detta avseende liksom
beträffande den närmare motiveringen till det föreliggande kungl.
förslaget tillåter sig utskottet att hänvisa till det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet.
Likaledes tillåter sig utskottet, beträffande vad motionärerna anfört
till stöd för sina förslag, att hänvisa till motionerna. Vidkommande
herr Welins motion, II: 311,. vill utskottet i detta sammanhang endast
framhålla, att motionärens förslag icke innebär någon avvikelse från
propositionen, i vad angår avgifterna för postanvisningar, postförskott
och paket, men skiljer sig från densamma beträffande brev och brevkort
härutinnan, att motionären önskar bibehålla nuvarande portosatser och
— för beredande åt postverket av ökade inkomster av brevBefordringen —
i stället vill för breven ändra viktsatserna så, att de nu gällande och i
propositionen bibehållna, de olika portona motsvarande viktgränserna 20,
125 och 250 gram utbytas mot viktgränserna 15, 75 och 250 gram.
Motionerna.
Utskottet.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
Frågan om postavgifternas tillfälliga förhöjning har — såsom framgår
av det ovan anförda — redan förut varit före, och olika meningar
hava därvid gjort sig gällande. Härvid torde emellertid oenighet icke
hava rått därom, att poströrelsen bör drivas så, att dess inkomster med
säkerhet täcka dess egna utgifter, ränta å i rörelsen nedlagt kapital inberäknad,
utan meningarna synas hava gått i sär beträffande spörsmålet,
huruvida poströrelsen skall i större eller mindre grad utnyttjas såsom en
allmän statsfinansiell inkomstkälla eller icke. 1917 års riksdag ställde
sig på den ståndpunkten, att poströrelsen ej skulle utnyttjas i sådant
avseende, och bevillningsutskottet för sin del finner ej anledning att
hysa annan uppfattning.
Det är givetvis, särskilt under nuvarande förhållanden, eu vansklig
sak att förutberäkna det ekonomiska resultatet av postverkets rörelse.
Enligt generalpoststyrelsens sammanfattning »synes det framstå såsom
självfallet, att postverkets rörelse för 1918 och 1919 icke kan komma
att på långt när lämna de överskott som för dessa år beräknats; det
synes tvärtom icke uteslutet, åtminstone vad angår 1919, att resultatet
1 stället kan komma att bliva förlust». Av de bägge reservanterna inom
generalpoststyrelsen anser den ene — chefen för den kamerala avdelningen
i styrelsen — att under vissa förutsättningar postverkets överskott
»böra bliva så stora för åren 1918 och 1919, att de måste betraktas
såsom skäliga för postverkets vidkommande», och att »förhöjning
av portoavgifterna i den utsträckning, som nu ifrågasatts, icke bör äga
rum». Departementschefen, som »ansett sig böra lämna riksdagen tillfälle
att ånyo överväga frågan om viss höjning av postavgifterna», motiverar
detta med »att på grund av postverkets i anledning av kristiden
alltjämt stegrade driftkostnader högst väsentligt reducerat driftöverskott
kommer att med nuvarande taxor uppstå samt till och med ren förlust
å rörelsen är att befara».
Enligt utskottets mening är den förlust, som kan befaras å postverkets
rörelse för åren 1918 och 1919 — även efter det hänsyn tagits
till den av innevarande riksdag beslutade ökade kostnaden för krigstidstillägg
och krigstidshjälp — icke av den storleksordning, att den
kan motivera en allmän höjning av portoavgifterna. Enligt tillgängligt
material synes den befarade förlusten under år 1918 röra sig om
2 å 3 millioner kronor och härvid är att märka, att i 1918 års stat
upptagits kostnader för krigstidstillägg och krigstidshjälp åt postpersonalen
under år 1917 till ett belopp av omkring 2,500,000 kronor, vilka
ju egentligen tillhöra 1917 års rörelse och av denna, som enligt senare
inkomna upplysningar lämnade ett överskott av 9,000,000 kronor i stället
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
9
för beräknade 4,700,000 kronor, väl kunnat bäras. Bortses från denna
post, skulle således 1918 års rörelse i och för sig icke behöva befaras
medföra förlust. Genom den höjning av postanvisnings-, postförskottsoch
postpaketavgifterna, vilken utskottet här nedan tillstyrker, och som
för 1918 kan beräknas inbringa omkring 1,500,000 kronor, minskas för
övrigt ytterligare risken för att 1918 års utgifter icke skulle kunna bestridas
av dess inkomster.
För år 1919 har räknats såväl med krigstidstillägg och krigstidshjälp
i samma utsträckning som under år 1918 som med en lönereglering för
personalen, varom dock proposition ännu icke avlåtits till riksdagen.
Utskottet anser emellertid, att nyssnämnda höjning av befordringsavgifterna
för postpaket samt av postanvisnings- och postförskottsavgifterna,
för helt år av generalpoststyrelsen beräknade till 1,948,300
kronor, skall vara tillräcklig att möta den befarade förlusten. Men,
även om så icke skulle bliva fallet, utan 1919 års rörelse verkligen
komme att uppvisa någon förlust, anser dock utskottet en allmän tillfällig
höjning av postavgifterna icke böra tillgripas. Postverket har under de
närmast förflutna åren haft att uppvisa högst betydliga driftöverskott —
vida större än som beräknats — och det synes då icke oskäligt, att det
allmänna, som fått uppbära dessa driftöverskott, även får ikläda sig en
eventuell tillfällig förlust.
Annorlunda skulle det ställa sig om, efter det stabila förhållanden
åter inträtt, den allmänna prisnivån förskjutits så, att en varaktig försämring
av postverkets vinstmarginal skulle visa sig hava uppstått. Om
detta fall inträder, bör givetvis en förhöjning av postavgifterna äga
rum, men enligt utskottets mening också först då.
I likhet med föregående år finner sig utskottet dock, som ovan
antytts, icke kunna avstyrka Kungl. Maj:ts förslag om höjning av postbefordringsavgifterna
för paket. Dessa sammanhänga nämligen alltför nära
med befordringsavgifterna för paket å järnväg, över vilka riksdagen icke
har någon kontroll. För att vidare säkerställa en viss mot de rådande
osäkra förhållandena någorlunda svarande marginal anser sig utskottet
jämväl böra tillstyrka den föreslagna höjningen av avgifterna för postanvisningar
och postförskott. Denna höjning träffar ju endast en sidogren
av poströrelsen och lämnar dess huvudområde — brev- och brevkortsbefordringen
— oberört.
Då innevarande riksdag ej lärer böra besluta angående bevillning, som
avser tid efter den på samma riksdag ankommande statsreglering, torde
den föreslagna provisoriska höjningen av vissa postavgifter endast böra
omfatta tiden till 1919 års slut. Då vidare riksdagens beslut i ärendet
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 18 käft. (Nr 22.) 2
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
måhända ej hinner expedieras före den 1 nästkommande april, torde
tiden för ikraftträdandet av den eventuella postavgiftsförhöjningen böra
utsättas till dag under innevarande år, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
På grund av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts ifrågavarande
proposition, nr 76, samt herr Ströms motion,.
I: 133, herr Welins motion, II: 311, herr Carlsons i
Herrljunga motion, II: 313, och herr Kropps motion,
II: 314, må besluta,
dels att avgifterna för inrikes postanvisning och
postförskott skola för tiden från och med dag under
innevarande år, som bestämmes av Kungl. Maj:t, till
och med den 31 december 1919, utgöra:
om postanvisnings- resp. postförskottsbeloppet
uppgår till högst 5 kronor ........................... 15 öre
3>
beloppet
överstiger 5
men
ej
25
kronor
20
D
»
3>
»
25
»
50
))
30
»
3>
»
50
»
»
100
»
35
3)
3>
»
»
100
»
))
250
»
40
»
3)
»
250
»
500
»
45
3y
))
»
500
»
750
))
55
3>
3)
3)
»
750
»
»
1,000
65
3>
dels och att, utan ändring av vad för närvarande
gäller ifråga om ökning av viktportot för skrymmande
paket, det inrikes portot för paket skall för ovannämnda
tid utgå enligt följande grunder, nämligen för
paket, som väger
högst 1 kilogram, med.......................................... 60 öre
mer än 1 men ej över 3 kilogram, med .............. 90 x>
» 3> 3 » 3> d 5 » »1 krona 20 »
mer än 5 kilogram, med 1 krona 20 öre för de första
5 kilogrammen och därefter 40 öre för vart överskjutande
kilogram eller del därav.
Stockholm den 14 mars 1918.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
11
Reservationer:
av herrar Hammarström,, Lyckholm, Antonsson, frih. Fleming, Knaust
och Neess, som ansett, att utskottets utlåtande och förslag bort hava
följande lydelse:
I en till riksdagen den 8 februari 1918 avlåten — — — —--
— — — — — utbytas mot viktgränserna 15, 75 och 250 gram.
Frågan om postavgifternas tillfälliga förhöjning har — såsom framgår
av det ovan anförda — redan förut under kristiden förevarit, varvid
i viss mån skiljaktiga meningar tagit sig uttryck. Allt fortfarande synes
samma förhållande äga rum. Meningsskiljaktigheterna torde dock icke
egentligen hava någon principiell innebörd. Generalpoststyrelsen bär
betonat, att därest normala förhållanden varit rådande, någon höjning
av postavgifterna, i syfte att därigenom bereda staten ökad inkomst, enligt
styrelsens mening, icke bort ifrågakomma. Styrelsen ansåge nämligen,
att där staten övertagit handhavandet av de allmänna samtärdsmedlen,
det även borde vara statens skyldighet att lör allmänheten i all möjlig
mån underlätta användandet av dessa inrättningar. I enlighet härmed
borde de avgifter, som skulle av allmänheten erläggas för begagnandet
av de av staten underhållna kommunikationsmedlen, så avvägas, att
staten på sin ifrågavarande verksamhet icke erhölle större vinst än som
kunde anses skälig, enligt vilka grundsatser också statens affärsdrivande
verksamhet, vad postverket anginge, hittills varit ordnad.
Åven departementschefen har obetingat anslutit sig till detta principuttalande,
då han framhåller, att en förhöjning av postavgifterna enligt
hans mening bör begränsas till vad som oundgängligen erfordras för
att sätta postverket i stånd att, trots ökade driftkostnader, allt fortfarande
lämna ett något så när skäligt driftresultat.
Därom torde väl icke heller någon meningsskiljaktighet egentligen
kunna råda, att icke avgifterna böra sättas åtminstone så höga, att postverkets
inkomster till fullo täcka dess utgifter, naturligen däri inberäknat
personalens fullständiga avlönande och således även sådana poster som
krigstidstillägg och krigstidshjälp åt samma personal.
Fråga kan sedermera vara, vad som därutöver bör kunna fordras
för att driftresultatet skall anses något så när skäligt. Utskottet föreställer
sig, att svaret kan utfalla något olika för olika situationer, men
obillig torde väl åtminstone icke den fordran kunna anses, att postverkets
rörelse bör utöver driftkostnadernas täckande lämna åtminstone
så pass överskott, att det motsvarar skälig ränta på det avsevärda
kapital, som är nedlagt och bundet i denna rörelse.
Utskottet.
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
De i den kungliga propositionen lämnade uppgifterna synas dock
giva vid handen, att ett sådant resultat icke kan vinnas under den återstående
kristiden med mindre än att en tillfällig höjning av vissa postavgifter
vidtages. Ännu tydligare finner emellertid utskottet detta framgå
av en härvid såsom bilaga fogad promemoria i ämnet, vilken tillställts
utskottet från generalpostdirektören. Däri torde få anses tillförlitligt
utrett, att man eljest har att räkna med betydande underskott på
postverkets rörelse under innevarande och nästkommande år, och därmed
tår väl den punkt i diskussionen om den föreliggande frågan, som egentligen
varit föremål för olika meningar, anses klargjord så mycket som
överhuvud kan äga rum i ett ämne, där man är hänvisad till sannolikhetsberäkningar
rörande mer eller mindre ovissa framtid sförhållanden.
Att det icke kan vara lämpligt att låta anstå med åtgärder till
mötande av ett sådant ogynsamt resultat av postverkets drift synes utskottet
uppenbart, då det utan allt tvivel vore mindre lyckligt att låta
en kommande finansperiod tyngas av uppgiften att reglera en dylik
under en tidigare period uppkommen brist. Icke heller har utskottet
kunnat fästa avseende vid den motionsvis ifrågasatta åtgärden, att postverket
skulle av postsparbanken uttaga ersättning för vissa prestationer,,
som postverket nu utan ersättning fullgör för banken. Vad en sådan
åtgärd skulle inbringa postverket undandrager sig för närvarande utskottets
bedömande. Ej ens enligt motionärens beräkningar skulle för
övrigt beloppet bliva så stort, att det uppvägde behovet av en förhöjning
av postavgiftema. Dessutom torde någon rubbning i förhållandet
mellan postverket och postsparbanken icke böra vidtagas utan en ingående
utredning i ämnet.
Med den uppfattning, åt vilken utskottet sålunda givit uttryck, har
utskottet naturligtvis ej kunnat biträda de motioner, vari utan vidare
yrkas avslag å förevarande proposition.
Huru den tillfälliga höjning av postavgifterna, som enligt utskottets
mening måste vidtagas, bör anordnas, är däremot vanskligt att avgöra,
Vad i propositionen anförts om postanvisnings-, postförskotts- och paketportona
finner utskottet dock innebära fullgiltiga skäl för att nu å ena
sidan höja men å andra sidan ock begränsa dessa porton till vad i sådant
avseende föreslagits. Genom dessa avgiftsförhöjningar kommer emellertid
postverkets behov av ökade inkomster uppenbarligen icke att täckas.
Höjning av jämväl andra portosatser måste anlitas och härvid torde
brevportona i första hand böra komma i fråga. Beträffande dessa föreligga
två principiellt skilda förslag, propositionen och herr Welins motion,
II : 311. Enligt propositionen skulle viktsatserna bibehållas och porto
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
13
satserna ändras, under det att enligt motionen portosatserna skulle bibehållas
och viktsatserna ändras. Båda förslagen skulle bereda postverket
väsentlig inkomstökning, det senare förslaget enligt förslagsställarens
egen beräkning dock avsevärt mindre än det förra. Den föreliggande
utredningen lämnar emellertid icke säker ledning för ett omdöme i sistberörda
hänseende. Vid sådant förhållande och då det synes lämpligare
och för allmänheten mindre störande att lägga en sådan tillfällig postavgiftsförhöjning,
varom nu är fråga, direkt å portosatserna, samt därtill
kommer, att olika viktsatser för brev i den inländska och i den utländska
posttrafiken lära böra undvikas, finner utskottet sig böra biträda Kungl.
Maj:ts förslag i ämnet.
Utskottet underskattar visserligen icke olägenheterna av en sådan
anordning som den sålunda tillstyrkta, men utskottet vill erinra, att här
endast är fråga om en tillfällig anordning av kort varaktighet och att
de ifrågavarande olägenheterna dock måste bliva av ringa betydelse i
jämförelse med av kristiden på andra områden förorsakade bördor. Ur
ekonomisk synpunkt betraktat äger naturligen portoförhöj ningen för å
ena sidan paket samt å andra sidan brev och brevkort största betydelsen,
I avseende härå må emellertid framhållas, att någon större meningsskiljaktighet
väl icke torde böra förutsättas rörande nödvändigheten av
paketportots höjning såsom en följd av järnvägstaxornas höjning; och
beträffande brevportot må erinras, att förhöjningen väsentligen måste
betraktas såsom en av kristidsförhållandena nödvändiggjord ökad börda
på näringslivet, vilken däremot endast i ringa grad direkt belastar den
enskilda brevväxlingen. Framhållas bör i detta sammanhang till bedömande
av omfattningen av de mindre bemedlades korrespondens att
enligt i propositionen meddelade statistiska uppgifter antalet avsända
brev och brevkort å landsbygden utgör allenast 19 stycken per invånare
under helt år.
I övrigt har utskottet ej funnit anledning till erinran mot förevarande
proposition i andra avseenden än att, då innevarande riksdag ej
lärer böra besluta angående bevillning, som avser tid efter den på samma
riksdag ankommande statsregleringen, de föreslagna provisoriska höjningarna
av postavgifterna endast böra omfatta tiden till 1919 års slut,
ävensom att, då riksdagens beslut i ärendet måhända ej hinner expedieras
före den 1 nästinstundande april, tiden för inträdandet av de
eventuella postavgiftsförhöjningarna bör utsättas till dag under innevarande
år, som av Kungl. Maj:t bestämmes; lärande nästkommande års
riksdag hava att förvänta förslag angående ifrågavarande avgifter för
tiden efter samma års utgång.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, nr 76, må, med avslag å herr
Welins motion, II: 311, i vad den skiljer sig från
propositionen, samt å herr Ströms motion, I: 133, herr
Carlsons i Herrljunga motion, II: 313, och herr Kropps
motion, II: 314, besluta,
dels att avgifterna för inrikes brev, brevkort, postanvisning
och postförskott skola för tiden från och med
dag under innevarande år, som bestämmes av Kungl.
Maj:t, till och med den 31 december 1919, utgöra:
för lokalbrev:
om brevets vikt icke överstiger 20 gram ...... 7 öre
» vikten överstiger 20 men icke 125 » 15 »
» » » 125 » y> 250 » 20 »
för annat inrikes brev:
om brevets vikt icke överstiger 20 gram...... 12 öre
» vikten överstiger 20 men icke 125 » 25 »
» » » 125 » » 250 » 35 »
för brevkort, jämväl lokalbrevkort:
enkelt brevkort............................................................ 7 öre
dubbelt » 1.5 »
för postanvisning eller postförskott:
om postanvisnings- resp. postförskottsbeloppet
uppgår
till högst
5 kronor
.. 15
öre
»
beloppet
överstiger 5
men
ej
25
kronor 20
»
))
»
»
25
»
50
30
y>
»
»
»
50
)>
»
100
»
35
»
»
100
»
»
250
»
40
»
»
»
»
250
»
500
»
45
»
»
»
»
500
»
»
750
»
55
»
),>
»
750
»
»
1,000
»
65
»
Bevil l ningsu tsko t te ts betänkande Nr 22. 15
dels och- att, utan ändring av vad för närvarande
gäller ifråga om ökning av viktportot för skrymmande
paket, det inrikes portot för paket skall för ovannämnda
tid utgå enligt följande grunder, nämligen för
paket, som väger
högst 1 kilogram, med........................................... 60 öre
mer än 1 men ej över 3 kilogram, med........... 90 »
» » 3 » » » 5 » »1 krona 20 »
mer än 5 kilogram, med 1 krona 20 öre för de första
5 kilogrammen och därefter 40 öre för vart överskjutande
kilogram eller del därav;
av herr Rosén, som ansett, att utskottet bort tillstyrka allenast den
Kungl. Maj:t föreslagna höjningen av paketportot; samt
av herr Jönsson i Fridhill.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
Bilaga.
P. M.
Det stora överskottet av postverkets rörelse under de hittills gångna krigsåren
har föranletts av den stegring i inkomsterna, som huvudsakligen uppstått
på grund av kriget och av kriget framkallad särskild trafik. Ökningen av inkomsterna
har framträtt beträffande såväl den utrikes som den inrikes rörelsen.
De utrikes inkomsterna i anledning av kriget hava huvudsakligen varit av två
olika slag, nämligen dels transitinkomster — s. k. portoandelar — för paket,
huvudsakligen till Ryssland, som befordrats i transit genom Sverige eller, adresserade
till svenska adressater, av dessa reexporterats vidare, dels ock kursvinster,
som uppstått på grund av de alltjämt fallande kurserna å utländska valutor.
Tillsammans uppgingo dessa speciella krigsinkomster för vart och ett av åren
1915 och 1916 till omkring 2 miljoner kronor.
Stegringen av de inrikes inkomsterna har föranletts — förutom av ökad
affärskorrespondens i anledning av kriget — huvudsakligen av tvenne omständigheter,
nämligen den starkt ökade pakettrafiken samt stegringen av uppbörden
för tjänsteförsändelser. Ökningen av pakettrafiken har varit högst avsevärd
liksom ock den härav härflytande ökningen av de inrikes inkomsterna. Delvis
har stegringen av pakettrafiken berott på den nyssnämnda reexporttrafiken till Ryssland,
vilken medfört, förutom utrikes inkomster i form av portoandelar, även
stor ökning av de inrikes inkomsterna genom att avgifterna för de reexporterade
paketen ökat frankoteckensuppbörden. Från mitten av år 1917 har dock inkomststegringen,
i vad den härör från pakettrafiken, huvudsakligen föranletts av den
omfattande transport i postpaket av livsmedel, som efter hand uppkommit och
vilken ytterligare stegrades genom det i slutet av förra året utfärdade transportförbudet
järnvägsledes för vissa slag av livsmedel.
_ Den ökade uppbörden av tjänsteförsändelser härleder sig från de många
kristidskommissioner av olika slag, som nödvändiggjorts genom statens ransoneringspolitik.
För att belysa i vilken hög grad denna tjänstekorrespondens inverkat
på inkomsternas storlek må nämnas, att uppbörden av tjänstefrankotecken
— som utgjorde: år 1912 1,176,000 kronor, år 1913 1,214,000 kronor och år 1914
1,406,000 kronor — år 1916 uppgått till 1,860,000 kronor och för år 1917 stegrats
till omkring 3,000,000 kronor. Erinras må, att enär avgifterna för tjänsteförsändelser
gäldas av allmänna medel, hela denna trafik i själva verket icke innebär
någon inkomst för statsverket.
Uppenbart är, att den särskilda stegring av postverkets inkomster, som
uppstått på grund av kriget eller av kriget föranledd särskild trafik, måste
komma att efter hand upphöra i och med att kriget helt eller delvis upphör.
Alla tecken tyda också därpå, att man redan nu står inför en vändpunkt i detta
avseende. Till utveckling härav må följande anföras.
17
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
Reel an vid [T-båtsblockadens proklamerande den I februari förra året inträdde
stark minskning i don förut bedrivna reexporttrafiken och på grund av
förhållandena i Ryssland och Finland har denna trafik sedermera helt och hållet
upphört. Det ar icke heller att förmoda, att densamma kommer att, åtminstone
i någon större omfattning, återupptagas, enär, vid fredstillstånd mellan Tyskland
och Ryssland, möjlighet till direkt varuutbyte mellan ifrågavarande länder torde
uppstå.
Några inkomster i form av kursvinster torde icke heller vara att vidare påräkna.
Dessa inkomster hava uppstått därigenom att kursen å de utländska
valutorna undan för undan fallit, varigenom svenska postverkets likvider till
främmande postförvaltningar kunnat ske billigt. I och med att de utländska
valutorna åter stiga, vilket för övrigt redan börjat ske, kommer ett motsatt förhållande
att uppstå med påföljd att i stället för kursvinst kursförlust vid likviderna
kan befaras.
Aven i avseende å de inrikes inkomsterna är det att förutse, att den hittillsvarande
stegringen kommer att efter hand återgå till normala proportioner.
I avseende å pakettrafiken har detta redan givit sig tillkänna. Genom
reexporttrafikens upphörande hava de härutav härflytande inrikes inkomsterna
upphört. Den extra ordinära transporten av livsmedel per postpaket har också
upphört genom det förbud mot befordran per post av bland annat fläsk och
smör, som trätt i kraft från och med denna månads början. Såsom exempel på
omfattningen av denna trafik må anföras, att enbart i Stockholm antalet ankommande
vanliga paket under sistlidne februari uppgick till omkring 4,000 per dag
för att i och med transportförbudets ikraftträdande den 1 dennes plötsligt åter
falla till det normala eller omkring 1,000 per dag. Denna särskilda, nu upphörda
pakettrafik torde ock ha varit anledningen till att portoinkomsterna under
sistlidna januari månad — och sammalunda torde vara förhållandet med februari
— visat sig ganska avsevärt överstiga inkomsterna under motsvarande månader
föregående år.
Vad slutligen beträffar de fiktiva inkomsterna av kristidskommissionernas
tjänstekorrespondens, komma dessa visserligen att fortfara så länge kommissionerna
äro i verksamhet, men i och med att ifrågai^mde institutioner efter hand
avvecklas, komma även dessa inkomster att försvinna. Vid en sådan återgång
torde kunna beräknas, att inkomsterna av tjänsteförsändelser komma att minskas
med omkring 1,000,000 kronor.
Uti sitt i september 1917 avgivna förslag till inkomstberäkning och stat
för driftkostnader för år 1919 har generalpoststyrelsen, på grundval av förhållandena
under år 1917, beräknat postverkets inkomster för år 1918 till sammanlagt
37,800,000 kronor. I detta inkomstbelopp ingår en beräknad inkomst för brevtransitbefordran
av 1,500,000 kronor. Huruvida och till vilket belopp inkomster
av detta slag kunna komma att tillfalla svenska postverket är emellertid ännu
beroende på förhandlingar med vederbörande främmande postförvaltningar. Vid
dessa förhandlingar, vilka föras gemensamt av svenska, danska och norska postverken,
föreligger till avgörande icke endast huruvida de främmande postverken
äro skyldiga att utgiva ersättning, utan även efter vilka grunder dylik ersättning
skall utgå samt i vilket myntslag och efter vilken kurs detsamma skall likvideras,
vilken senare fråga är av stor ekonomisk betydelse. Hela detta spörsmål om
ersättning för under kriget fullgjord brevtransitbefordran kan därför icke för
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 18 käft. (Nr 22.) 3
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
väntas bliva löst på ännu någon tid. Att det för 1918 beräknade beloppet icke
kan komma att ingå under loppet av detta år torde vara ställt utom allt tvivel.
Möjligt är emellertid att inkomsterna för år 1918 kunna, tack vare särskildt
stegringen av inkomsterna från kristidskommissionernas tjänstebrev, komma att
i allt fall uppgå till den beräknade summan av 37,800,000 kronor. Skulle ifrågavarande
tjänstekorrespondens — vilken dock enligt vad förut sagts icke medför
någon realinkomst för statsverket — komma att ytterligare ökas, torde det icke
vara helt uteslutet att på grund härav de sammanlagda inkomsterna kunna
komma att till och med överstiga det beräknade totalbeloppet.
För år 1919 har generalpoststyrelsen i avgivet vederbörligt förslag till inkomstberäkning
beräknat inkomsterna till omkring 40,100,000 kronor. Aven för
detta år har uppförts en utländsk fordran för brevtransitbefordran av 1,500,000
kronor, vilken ingår i nyssnämnda beräknade totalbelopp. Av vad här ovan
anförts rörande denna fråga framgår emellertid att det på nuvarande stadium
icke är möjligt att med bestämdhet säga, om och i så fall när inkomster av
detta slag kunna komma att inflyta. Huruvida, för det fall denna beräknade inkomst
icke ingår år 1919, inkomsterna för sagda år likväl kunna komma att
uppgå till det beräknade totalbeloppet, 40,100,000 kronor, är givetvis omöjligt att
med bestämdhet säga i förväg. Att inkomsterna skulle komma att överstiga det
beräknade beloppet synes i alla händelser ytterst osannolikt, för så vitt icke alldeles
nya omständigheter, vilka icke nu kunna förutses, skulle tillkomma.
Yad som emellertid måste komma att förrycka postverkets ekonomi för de
närmaste åren framåt är, icke så mycket den befarade minskningen uti inkomststegringen,
utan framför allt den ofantliga ökning av postverkets utgifter, som
inträder från 1918 års början.
Utgifterna för år 1918 fastställdes av 1917 års riksdag till 28,900,000 kronor.
Detta belopp måste emellertid, så vitt nu kan bedömas, komma att överskridas
med icke mindre än 11,000,000 kronor. Ifrågavarande utgiftsökning fördelar sig
på följande sätt.
Genom nytt avtal med vederbörande enskilda järn vägsförvaltningar om förhöjd
ersättning för postgöromålens handhavande å järnvägsstationerna samt
genomförandet av en allmän reglering av ersättningen till lantpoststationsföreståndare,
allt från 1918 års början, hava postverkets utgifter för poststationerna
ökats med över 1,000,000 kronor för år. Kostnaderna för postföring å landsväg
samt posttranspoi’terna i städerna komma likaledes att med 1,000,000 kronor
överstiga det härför beräknade anslaget för år 1918.
För den postföring mellan Sverige och England, som nu under kriget fullgöres,
finnes — på grund av denna postförings tillfälliga beskaffenhet — icke
något särskilt anslag å utgiftsstaten upptaget. Dels för bestridande av kostnaderna
för sagda postföring, vilka kostnader år 1917 uppgingo till omkring 300,000
kronor men för innevarande år väntas bliva större, dels ock för mötande av ökade
kostnader för materialanskaffning m. m. måste för år 1818 beräknas ett belopp
av 500,000 ä 1,000,01X1 kronor utöver vad upptagits i utgiftsstaten.
På grund av ökat vagnsutrymme för postbefordringen järnvägsledes har anslaget
till postbefordran å järnväg under år 1917 måst överskridas med bortåt
1,000,000 kronor och för år 1918 har förut beräknats, att anslaget av enahanda
orsak skulle behöva överskridas med åtminstone 750,000 kronor. Därest den för
närvarande inställda krigsfångepostbefordran icke skulle komma att återupptagas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 11*
torde dock nämnda anslag icke behöva överskridas i den omfattning som tidigare
förutsatts.
De nu nämnda kostnadsökningarna belöpa sig sålunda sammanlagt till omkring
3,000,000 ii 3,500,000 kronor.
Den största utgiftsökningen för år 1918 föranledes emellertid av kostnaderna
för krigstidstillägg och krigstidslijälp åt postpersonalen. Enligt propositionen
om krigstidstillägg och krigs tidslijälp för år 1918 beräknades dessa utgifter
för postverket till omkring 5,500,000 kronor. Genom de höjningar, som,
enligt vad blivit känt, vidtagits av vederbörande utskott, skulle emellertid utgifterna
komma att belöpa sig till omkring 7,500,000 kronor. För krigstidstillägg
och krigstidshjälp har visserligen i utgiftsstaten för år 1918 beräknats ett belopp
av omkring 2,500,000 kronor, men detta avsatta belopp avser den krigstidsersättning,
som utbetalats till personalen redan under år 1917. Såsom ny utgift för
år 1918 tillkommer alltså hela kostnadsbeloppet för krigstidstillägg och krigstidshjälp
åt personalen för innevarande år — 7,500,000 kronor —, vilka kostnader
enligt den nya budgetuppställningen skola belasta samma år.
Läggas dessa driftkostnadsökningar å tillsammans 11,000,000 kronor, vilka
samtliga äro av den beskaffenhet att desamma icke kunnat förutses vid driftkostnadsförslagets
uppgörande redan år 1916, till de redan fastställda utgifterna
av 28,900,000 kronor, befinnes det att postverkets utgifter för 1918 skulle komma
att belöpa sig till 39,900,000 kronor, eller till omkring 2,000,000 mera än de beräknade
inkomsterna för samma år.
För år 1919 hava postverkets utgifter i vederbörande driftkostnadsförslag
beräknats till 33,400,000 kronor. Beträffande detta år hava de utgiftsanslag, som
påverkats av dyrtiden, upptagits med förhöjda belopp, varför överskridanden i
samma omfattning som under år 1918 här icke kunna förutsättas. Till bestridande
av kostnader för krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919 har emellertid
Generalpoststyrelsen, enligt vid driftkostnadsförslagets avgivande kända förhållanden,
icke haft möjlighet att beräkna annat belopp än för nästföregående år
eller alltså omkring 2,500,000 kronor. Beräknas ifrågavarande kostnader för år
1919 till samma belopp som för år 1918, d. v. s. 7,500,000 kronor, och läggas
härtill utgifterna i anledning av den löneförbättring för postpersonalen, som förberedes
av 1915 års lönekommission och vilken är avsedd att utgå särskilt för
sig och oberoende av den särskilda kristidsersättningen, skulle postverkets kostnader
för bägge dessa ändamål komma att uppgå till sammanlagt 11,500,000 kronor.
Efter frånräknande av det belopp av 2,500,000, som, enligt vad nyss sagts,
redan upptagits i utgiftsstaten för krigstidstillägg och krigstidshjälp, återstår således
eu kostnadsökning för 1919 å 9,000,000 kronor, som icke förut på något
sätt beräknats.
Sammanlagda utgifterna för 1919 skulle härigenom komma att uppgå till
42,400,000 kronor eller 2,300,000 mera än de beräknade inkomsterna.
Slutligen anser jag mig icke böra fördölja, att det även kan befaras att från
de enskilda järnvägsförvaltningarnas sida inom den närmaste tiden kunna komma
att framställas anspråk på förhöjda taxor för postbefordringen, liksom beträffande
taxorna för annan trafik förhöjning redan medgivits dem. Frågan om förhöjning
av ersättningen till statens järnvägar för postbefordringen har redan på ett tidigare
stadium av kriget väckts av järnvägsstyrelsen, men tills vidare fått förfalla.
Man får en uppfattning om vad en taxeförhöjning i detta avseende skulle inne
-
20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
bära för postverket om man besinnar dels att postverkets utgifter för järnvägspostbefordringen
enligt hittills gällande taxor för nästlidet år uppgått till omkring
5,300,000 kronor — därav 3,400,000 kronor till statens och 1,900,000 kronor
till enskilda järnvägar — och dels att den redan genomförda förhöjningen av
järnvägstaxorna beträffande annan trafik belöper sig ända till 150 % av grundtaxan
och därutöver.
Stockholm den 6 mars 1918.
Julius Juhlin.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:96 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna. s. 1 i texten