Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om förtydligande i visst avseende av bestämmelserna angående partihandel med rusdrycker.

1918-05-30 · 12 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1918:47, Betänkande, i anledning av väckt motion om förtydligande i visst avseende av bestämmelserna angående partihandel med rusdrycker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1918 kl. 2 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion

om förtydligande i visst avseende av bestämmelserna

angående partihandel med rusdrycker.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Hammarström, Rökig, Jacob Larsson, Lyckholm*)

Antonsson, Elof Ljunggren, Bäckström,*) Källman, Rune,

Nilsson i Kristianstad, Berg i Staby, Knaust,* Forssman,

Jesperson,*) Wikström,*) Johansson i Kullersta,*) Jönsson i

Boa,*) Litliander och Hansson i Sölvesborg.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I eu inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 137, har herr Litliander hemställt, »att riksdagen

måtte fatta beslut om sådant förtydligande av gällande lagstiftning,

att partihandeln med alkoholhaltiga drycker (utom egentligt brännvin)

må, i enlighet med av fjolårets riksdag antagna bestämmelser,

oförhindrat utövas av enskilda näringsidkare».

Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter sig utskottet

hänvisa till motionen.

Vid behandlingen av denna motion har utskottet funnit erforderligt

att inhämta kontrollstyrelsens yttrande över motionen, och

har kontrollstyrelsen, efter i vederbörlig ordning utverkat åläggande,

den 26 april 1918 avgivit yttrande i ämnet. Detta yttrande är såsom

bilaga fogat till detta betänkande.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 37 käft. (Nr 47.)

Utskottet.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

Frågan om organisationen av partihandeln med viner och spritdrycker

synes för närvarande vara föremål för undersökning av

särskilda av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunnige. Enligt offentliggjort

utdrag av protokollet över finansärenden den 31 december

1911 har statsrådet och chefen för finansdepartementet — samtidigt

som han anmälde, att han utsett särskilda sakkunnige för verkställande

av utredning, i vad mån ersättning borde utgå till dem,

som berördes av genomförandet av den nya rusdrycksförsäljningslagstiftningen

— velat fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på vikten

därav, att frågan om omorganisationen av partihandeln med viner

och spritdrycker bleve föremål för närmare övervägande. Departementschefen

yttrade fortsättningsvis:

»Enligt den ny antagna förordningen äga icke blott detalj handelsbolagen

rätt att importera, lägra och förskära eller på annat

sätt behandla dylika drycker, jämväl enskilda kunna av kontrollstyrelsen

tillerkännas sådan s. k. partihandelsrätt, och enligt lagens

98:de g äga de handlande, som vid den nya lagens ikraftträdande

äga att till allmänheten försälja antingen brännvin och vin eller ock

vin utan samband med annan handel, efter anmälan hos kontrollstyrelsen,

rätt att under eu tid av 3 år utan särskilt tillstånd idka

partihandel.

Såsom förhållandena under senare tid utvecklat sig, kommer

emellertid tillämpningen av författningen i denna del uppenbarligen

att medföra vissa svårigheter. Det torde även vara obestridligt, att

såväl ur nvkterhetssynpunkt som med hänsyn till det allmännas

ekonomiska intresse undvikande av privata mellanhänder vore önskvärt.

En intressekonflikt mellan det allmännas intresse och det

enskilda förvärvsintresset torde här svårligen kunna undvikas. På

grund härav har jag under övervägande ett förslag om eu sådan

organisering av partihandeln, att jämväl denna komrne att handhavas

av organ, som i sitt förhållande till det allmänna mer eller

mindre bleve jämställt med detaljhandelsbolagen.

I denna fråga hava under den 18 augusti och den 5 december

år 1917 till chefen för finansdepartementet inkommit skrivelser från

aktiebolaget Stockholmssystemets styrelse, av vilka följande i huvuddrag

inhämtas:

(itt fyra aktiebolag på Stockholmssystemets initiativ nybildats

nämligen Vin- och Sprit centralen, J. D. Grönstedt & C:o, J. Cederlunds

Eftr. och Carlshamns punschfabriksaktiebolag;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnincjsutskottets betänkande Nr 47. :i

att samtliga dessa bolag äro så bildade, att ägarne av stamaktierna

dels äga majoritet å bolagsstämman, dels ock iiro berättigade

till all uppstånden vinst, sedan ägarne av preferensaktierna

erhållit eu högsta utdelning intill 7 % å insatt kapital;

att Vin- & Spritcentralen innehar samtliga stamaktier i de tre

övriga bolagen, samt att aktiebolaget Stockholmssystemet innehar

stamaktierna i Vin- & Spritcentralen. Det inbetalda aktiekapitalet

i samtliga bolagen uppgår till 13,725,000 kronor;

att de nämnda bolagen med sig införlivat dels reningsverk,

vilka hittills verkställt mer än 90 % av inom landet förekommande

rening av brännvin, dels ock ett avsevärt antal av de vin- och

spirituosahandelsfirmor, vilka under år 1916 och 1917 försålt viner

och spirituösa. Tillsammans med de vinhandelsfirmor, vilka av

Stockholmssystemet direkt övertagits, representera sålunda inlösta

vinhandelsfirmor mer än 60 % av hittillsvarande omsättning inom

branschen; och

att Stockholmssystemets styrelse, under framhållande av de betydande

fördelar, som på olika sätt ur det allmännas synpunkt

vore att vinna, erbjuder statsverket att inköpa stamaktierna i Vin&

Spritcentralen till pari eller ock, om tillstånd därtill lämnades,

inleverera aktierna i form av vinstmedel. Härigenom skulle

statsverket få hela ledningen av bolagen i sin hand och vara berättigat

till desammas avkastning.

Vid det förhållandet, att sålunda ett stort bolag, representerande

eu betydande del av reningsverksamheten och övrig partihandel

med viner och Spirituösa inom landet, redan är bildat och

att ledningen och avkastningen av detsamma blivit erbjudna statsmakterna,

synas skäl föreligga, att åt de sakkunnige, som fått i

uppdrag att undersöka, huruvida och i vilken utsträckning ersättning

bör tillerkännas enskilda med anledning av den nya lagstiftningen

rörande försäljning av rusdrycker, bör lämnas jämväl uppdrag

att undersöka, huruvida möjlighet förefinnes för frivillig överenskommelse

mellan Vin- & Spritcentralen och övriga återstående

handlande och firmor, vilka åsyftas i 98:de § av Kungl. Maj:ts

nådiga förordning angående försäljning av rusdrycker, om förvärvande

av nämnda firmors lager in. m. och övertagande av deras

personal, allt för det nämnda bolagets räkning. Eu dylik överenskommelse

skulle nämligen tvivelsutan utöva inflytande på de

sakkunniges uppgift i övrigt och jämväl föranleda övervägande,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

huruvida viss ändring i den nya lagstiftningen härav borde bliva

en följd.

Skulle emellertid dylik överenskommelse ej kunna åvägabringas,

torde senare böra tagas under övervägande, huruvida åtgärder av

lagstiftningsnatur äro erforderliga för att på detta område av rusdryckshandeln

tillgodose det allmännas intresse.»

Enligt vad utskottet inhämtat har sedermera under innevarande

år ytterligare ett antal vin- och spirituosahandelsfirmor inköpts av

aktiebolaget Vin- och Spritcentralen eller av med detta samverkande

aktiebolag. Vidare torde numera samtliga reningsverk innehavas av

förstnämnda bolag.

Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes det icke vara möjligt

att på. den av motionären ifrågasatta vägen förhindra den koncentration,

som för närvarande pågår på vin- och spirituosahandelns

område. Utskottet är ej heller övertygat om, att det vore lämpligt

eller önskvärt, att några hinder lades i vägen för den utveckling,

som faktiskt äger rum. Utskottet utgår härvid från eu i viss män

annan uppfattning än motionären och håller före, att även med en

omläggning av partihandeln i den riktning, som nu sker, hanteringens

kvalitetsstandard torde kunna upprätthållas. Utskottet är jämväl

förvissat om, att därest partihandeln utövas av ett fåtal, under

offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel åtskilliga

hittillsvarande osunda företeelser på ifrågavarande område, såsom

varuförfalskning och varuförsämring, anbringande av missvisande

etiketter m. m., skola komma att upphöra.

Beaktas bör även i detta sammanhang, att, såsom motionären

själv framhållit, jämlikt 98 § rusdrycksförsäljningsförordningen de

enskilda vin- och spirituosahandlare, som icke överlåta sin rörelse

till aktiebolaget Vin- och Spritcentralen eller med detta samverkande

aktiebolag, äro oförhindrade att intill den 1 januari 1922 utan särskilt

tillstånd fortsätta försäljningen i parti av viner eller spirituösa,

vartill kommer, att kontrollstyrelsen jämlikt 13 § av nyssnämnda

förordning även därefter är befogad att meddela enskild "handlande

tillstånd till partihandel med vin eller spritdrycker. Det synes således

svårt att förstå, vad det av motionären begärda förtydligandet

skulle innehålla eller vartill det kunde tjäna,

De synpunkter kontrollstyrelsen anfört i sitt yttrande äro, efter

utskottets uppfattning fullt riktiga och visa oförtydbart, hurusom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

;>

motionärens framställning i övervägande grad är överdriven eller

vilar på missuppfattning.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion, II: 137, av herr

Lithander, icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 30 maj 1918.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Reservationer:

av herr Lithander, som ansett, dels att utlåtande från kommerskollegium

bort föreligga, innan utskottet fattat beslut i frågan, dels ock

att utskottet bort hemställa, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla, att Kungl. Maj:t vid utfärdandet av bestämmelser

rörande kontrollstyrelsens verksamhet jämlikt § 19 i förordningen

av 14 juni 1917 måtte ålägga styrelsen att tillse, det den i §§ 10

och 13 enskilda näringsidkare medgivna partihandelsrätten ej genom

styrelsens pris- och inköpsnämnd eller annorledes inskränkes, titan

att nämnda handel mellan de därtill berättigade firmor samt mellan

dem och systembolagen oförhindrat och under för alla lika villkor

må kunna fortgå; samt

av herrar Hammarström, Antonsson, Berg i Staby och Forssman.

vilka ansett, att utskottets motivering bort hava följande lydelse^

Vid behandlingen av---(utskottets betänkande sid. 1—4

— — — förstnämnda bolag.

Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes det icke vara möjligt

att på den av motionären ifrågasatta vägen förhindra den koncen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

tration, som för närvarande pågår på vin- och spirituosahandelns

område. Ihågkommas får också, att jämlikt 98 § rusdrycksförsäljningsförordningen

de enskilda vin- och spirituosahandlare, som icke

överlåta sin rörelse till aktiebolaget Vin- och Spritcentralen eller

med detta samverkande aktiebolag, äro oförhindrade att intill den 1

januari 1922 utan särskilt tillstånd fortsätta försäljningen i parti av

viner eller spirituösa, vartill kommer, att kontrollstyrelsen jämlikt

13 § av nyssnämnda förordning även därefter är befogad att meddela

enskild handlande tillstånd till partihandel med vin eller spritdrycker.

Såvitt något obehörigt tvång ej utövas gentemot de enskilda

handlandena, torde i och för sig ej vara något att anmärka mot

den pågående koncentrationen. Erfarenheten har ej heller hittills

visat, att några verkliga olägenheter skulle vara förknippade med

en sådan koncentration. Det torde också, efter utskottets förmenande,

kunna antagas, att, dårest partihandeln utövas av ett mindre antal

under offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel,

åtskilliga hittillsvarande osunda företeelser på ifrågavarande område,

såsom varuförfalskning och varuförsämring, anbringande av missvisande

etiketter m. in., komma att upphöra.

Skulle emellertid erfarenheten giva vid handen, att sådana förväntningar

ej uppfyllas, eller att efter den ifrågavarande koncentrationens

genomförande den konsumerande allmänhetens berättigade

anspråk icke bliva tillgodosedda, lärer det få anses uteslutet, att

icke kontrollstyrelsen skulle veta att åvägabringa erforderlig rättelse,

bl. a. genom begagnande av sin ovan omförmälda befogenhet att

lämna nya medgivanden till partihandel med vin eller spritdrycker.

Bilaga.

Till Riksdagens bevillningsutskott.

Genom nådig remiss den 15 februari 1918 har Kung], Maja anbefallt kontrollstyrelsen

att avgiva och till riksdagens bevillningsutskott överlämna yttrande

i anledning av en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 137, vari

hemställts, »att riksdagen måtte fatta beslut om sådant förtydligande av gällande

lagstiftning, att partihandeln med alkoholhaltiga drycker (utom egentligt brännvin)

må, i enlighet med av fjolårets riksdag antagna bestämmelser, oförhindrat utövas

av enskilda näringsidkare».

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

i

1 anledning härav får kontrollstyrelsen anföra följande.

I motionen bär antytts, att den av motionären klandrade utvecklingen av

partihandeln i riktning mot monopol ägt ruin på grund av »kontrollstyrelsen icke

främmande åtgärder». I anledning härav får kontrollstyrelsen hänvisa till bilagda

av undertecknade Zethelius och Thulin till statsrådet och chefen för finansdepartementet

den 15 juni 1917 ingivna skrivelse. De inköp av vin- och spirituosaaffärer,

som ända sedan år 1916 ägt rum genom aktiebolaget Stockholmssystemet eller

dess dotterbolag, hava skett utan direktiv och medverkan från kontrollstyrelsens

sida.

I motionen anföres vidare, afl pris- och inköpsnämnden genom eu säkerligen

i 15 § av gällande brännvinsförsäljningsförordning icke förutsedd, men så mycket

mer egenmäktig utökning av dess befogenhet kommit att intaga ställning som ett

affärsdrivande företag samt att nämnden, samtidigt som den bestämt marknadsprisen,

själv i handeln konkurrerat genom utbud av egna lager, varigenom de enskilda

företagens grund kommit att vackla.

I anledning härav vill kontrollstyrelsen till en början erinra, att, då 1915 års

riksdag antog förordning om ändrad lydelse av 15 § 1, 3, 4, 5, 8 och 9 mom.

samt 17 § 2 mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin,

förutsatte riksdagen uttryckligen i sin skrivelse nr 134, att kontrollstyrelsen,

- för möjliggörande av ett enhetligt uppträdande från brännvinsförsäljningsbolagens

sida gentemot producenternas starka sammanslutningar kunde komma att föreskriva

gemensamma inköp av bolagen och inrättande av en särskild pris- och inköpsnämnd.

I enlighet härmed föreskrev kontrollstyrelsen, att bolagen skulle från

och med år 1917 genom en pris- och inköpsnämnd, som av kontrollstyrelsen tillsattes,

inköpa samtliga de slag av brännvin, som vore erforderliga för rörelsens

utövande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 januari 1917 framställde Sveriges allmänna

vin- och spirituosahandlareförening vissa anmärkningar mot inrättandet av

pris- och inköpsnämnden, under förmenande, bland annat, att kontrollstyrelsen

meddela t nämnden befogenhet att föra varor i lager. Föreningen hemställde, att

Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder, att för framtiden sättet för utövandet

av kontrollstyrelsens befogenhet enligt 15 § 1 inom. brännvinsförsäljningsförordningen

icke komme att strida mot syftet med denna befogenhet eller ingripa på

områden, som ej jämlikt samma lagrum vore underkastade kontroll.

I ett den 26 juni 1917 över ovannämnda skrivelse avgivet utlåtande bemötte

kontrollstyrelsen de av vin- och spirituosahandlareföreningen framställda anmärkningarna

i nedan angivna avseenden.

Beträffande anmärkningen, att nämnden tilldelats karaktären av ett kontrollstyrelsen

underlydande, affärsdrivande verk, anförde kontrollstyrelsen, att nämnden

icke vore affärsdrivande i vanlig mening. Nämnden verkställde visserligen inköp

av varor, men endast för bolagens räkning; nämnden kunde ej sägas sälja varor

till bolagen utan förmedlade dessa varors försäljning till bolagen. Nämnden vore

sålunda att anse såsom en inköpsorganisation för bolagen. I sådan egenskap skulle

nämnden givetvis handhava inköpen så affärsmässigt som möjligt. Då vinsten av

brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet tillfälle statsverket, hade givetvis staten

intresse av att inköpen verkställdes till så fördelaktiga priser som möjligt. Härvid

kunde det icke undgås, att pris- och inköpsnämndens intresse av att erhålla varor

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

för bolagens läkning till lägsta möjliga pris komuie att stå emot producenternas

och mellanhändernas intresse av att erhålla högsta möjliga betalning för sina varor.

Detta motsatsförhållande vore enligt kontrollstyrelsens mening oundvikligt, därest

nämnden skulle fylla den uppgift, som riksdagen avsett med densamma, nämligen

att skydda bolagen mot producenternas starka sammanslutningar. Kontrollstyrelsen

anförde därefter:

»\id fastställandet av föreskrifterna för brännvinsförsäljningsbolagens inköp

av brännvin och av instruktionen för nämnden har emellertid kontrollstyrelsen sökt

att så långt som möjligt tillgodose de intressen, som föreningen företräder. Kontrollstyrelsen

har sålunda utgått från att beredningen av finare spirituösa såsom

konjak, whisky m. in. skall äga ram hos spirituosahandlare i samma omfattning

som tidigare vant fallet. Ehuruväl till pris- och inköpsnämnden från andra än spirituosahandlare

ingivits anbud å de billigare kvaliteteterna av konjak till betydligt

lägre pris än de pris, till vilka spirituosahandlare ingivit anbud, har icke desto

mindre, för att möjliggöra eu smidigare övergång, spirituosahandlarnas anbud antagits.

I detta hänseende hava spirituosahandlarne gynnats på bekostnad av anbudsgivare,

som bjudit lägre pris.»

Beträffande den framställda anmärkningen, att nämndens ställning vore egendomlig

genom den åt nämnden medgivna rätten att själv för försäljning föra varor

på lager, anförde styrelsen följande:

»Pris- och inköpsnämndens verksamhet har av styrelsen avsetts böra bliva i

allt väsentligt förmedlande. Nämnden skulle hava att infordra anbud å olika varuslag,

märken och kvaliteter av brännvin samt sluta avtal om leverans av den

ifrågavarande varan under viss tid, t. ex. ett år, till brännvinsförsäljningsbolagen

mot det överenskomna priset. Nämnden skulle sålunda icke själv föra något lager

av varor utan vederbörande säljare skulle i mån av från nämnden inkommande

rekvisitioner försända varorna direkt till bolagen. Detta tillvägagångssätt visade

sig emellertid icke vara praktiskt ifråga om sådana finare originalvaror, särskilt

likör, som bolagen i allmänhet inköpte i mycket små kvantiteter för varje gång

och som med hänsyn härtill producenterna icke ville sända direkt till bolagen.

Vidare visade det sig snart, att de nuvarande abnorma handelsförhållandena, på

grund av vilka överenskommelser i allmänhet icke kunde träffas om leveranser för

längre tid till fasta pris, samt de snart sagt för varje månad stigande prisen nödvändiggjorde

uppläggande av lager för att den avsedda nyttan av inköpsorganisationen

skulle ernås. Denna lagring av varor har emellertid av olika anledningar

endast kunnat äga ram i ringa omfattning, och pris- och inköpsnämnden har därigenom

icke kunnat bereda bolagen så förmånliga pris, som önskvärt varit.»

Sedan kontrollstyrelsen i sitt ifrågavarande utlåtande vidare erinrat om den

pågående prisstegringen å varorna, fortsatte styrelsen:

»Därest pris- och inköpsnämnden redan tidigt hade kunnat inköpa större

Partier och lägga dessa i lager, hade en betydlig vinst tillförts statsverket, och ej

heller både så höga försäljningspris varit erforderliga. Inköp av varor till gynnsamma

pris och dessa varors uppläggande hos pris- och inköpsnämnden för bolagens

rakning måste sålunda anses vara en åtgärd, varav statsverket och allmänheten

har ett stort intresse. Att denna åtgärd av olika anledningar icke i önskvärd utsträckning

kunnat utnyttjas, torde uteslutande hava varit till fördel för de intressen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47. 9

vilka föreningen representerar, och berett dessa eu gynnad stallning gent emot

statsverkets och allmänhetens intressen.

Kontrollstyrelsen tillåter sig framhålla, att, när normala förhållanden åter inträda

och prisen bliva fasta, eu upplagring av varor hos (iris- och inköpsnämnden

i allmänhet icke är erforderlig.

Vid inventeringen i slutet av april månad hade inköpsnämnden å eget lager

44,059 liter och å tullnederlag 124,108 liter eller sammanlagt 168,107 liter brännvin,

allt utgörande originalvaror importerade på lät och buteljer. Till jämförelse

härmed kan nämnas, att spirituösa handlarne hade å egna lager 1,650,740 liter, a

tullnederlag 998,210 liter samt på väg från utländsk ort 571,980 liter eller sammanlagt

8,220,984 liter brännvin. Spirituosahandlarnes betydande lager i förening

med den starka sammanhållningen inom föreningen sätter spirituosahandlarne i

stånd att behärska marknaden av linare spirituösa och bestämma prisen.»

Genom beslut den 18 november 1917 faun Kung! Maj:t Sveriges allmänna

vin- och spirituosahandlareförenings ifrågavarande skrivelse icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Med vad sålunda anförts anser sig kontrollstyrelsen hava tillbakavisat motionärens

uttalanden, att pris- och inköpsnämndens befogenhet egenmäktigt utökats

samt att nämnden bestämt marknadsprisen genom utbud av egna varor. \ sistberörda

avseende torde, såsom framgår av den ovan intagna jämförelsen mellan

nämndens och spirituosahandlarnes lager, nämnden icke hava någon möjlighet att

åstadkomma eu i och för sig önskvärd reglering av prisen nedåt, tvärtom har,

oaktat nämnden nedlagt ett erkännansvärt arbete på att hålla tillbaka prisstegringen,

priserna på detta område stegrats högst betydligt, om än icke i den omfattning,

som skulle hava skett, därest nämnden icke hade funnits. På ett näraliggande

område, nämligen vinhandelns, har prisstegringen varit mycket större än

på spirituosahandelns, och detta torde sammanhänga därmed, att någon prisreglerande

nämnd icke funnits ifråga om försäljningen av viner.

I ett avseende, som redan berördes i kontrollstyrelsens ovanberörda utlåtande

den 20 juni 1917 har pris- och inköpsnämnden samt kontrollstyrelsen medverkat

till eu prisstegring, men denna kom den enskilda spirituosahandeln tillgodo. Vid

början av år 1917 förelåg offert hos pris- och inköpsnämnden å förskuren konjak,

dels från Reymersliolms gamla spritförädlingsaktiebolag till ett pris av 1 krona 20

öre för liter 40-procentig, dels från aktiebolaget Stockholmssystemet av 1 krona

40 öre för liter vid samma alkoholstyrka. Spirituosahandlarnes pris vid samma

tillfälle var 2 kronor för samma kvalitet, det vill säga för lägsta kvalitet av forskaren

konjak. Vid den förhandling, som i anledning härav kom till stånd mellan

pris- och inköpsnämnden samt spirituosahandlarne, framhölls från de sistnämndas

sida, att, om handeln med den förskurna spirituosan skulle fråntagas dem, något

som skulle bliva fallet för den händelse nämnden gjorde sina inköp från de andra

anbudsgivarne, skulle den förnämsta och största delen av deras inkomster berövas

dem. Efter samråd med kontrollstyrelsen beslöt pris- och inköpsnämnden, att

spirituosahandlarna tillsvidare skulle få fortsätta leveransen av förskuren konjak

trots den stora skillnaden i priset.

De senast berörda förhållandena torde visa, att de mindre enskilda handlandenas

ställning är svag i jämförelse med de stora sammanslutningar, som sedan

länge funnits på detta område. Givet iir, att dessa stora sammanslutningar kunna

Bihang till riksdagens protokoll 11)18. 7 sand. 37 käft. (Nr 47.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

il)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

bjuda lägre priser å sina varor än de enskilda handlandena och att i följd härav

dessa senare måste ligga under i konkurrensen. I längden kan det givetvis icke

vara fördelaktigt varken för bolagen eller statsverket, till vilket bolagens nettovinst

inflyter, att de högsta anbuden antagas.

Den koncentrationsrörelse, som alltsedan hösten 1!)1C> ägt rum på detta område

och som under medio av år 1917 särskilt framträtt i bildandet av aktiebolaget

Vin- och spritcentralen, är eu företeelse av alldeles samma slag, som framträtt på

andra affärsområden, där den fria konkurrensen så småningom lett därhän, att

monopolliknande företag bildats. Såvitt kontrollstyrelsen har sig bekant, hava de

inköp av spirituosahandelsaffärer, som bedrivits av aktiebolaget Vin- och spritcentralen

och dess dotterbolag, haft karaktären av rena affärsuppgörelser och varit av

samma natur, som när mindre enskilda företag uppköpas av trustartade sammanslutningar

på andra områden. Något tvång för säljaren att antaga uppgörelsen

torde på förevarande område icke hava förelegat i högre grad än på andra områden,

där liknande företeelser framträtt.

Vad till sist beträffar motionärens hemställan, att riksdagen måtte fatta beslut

om sådant förtydligande av gällande lagstiftning, att partihandel med alkoholhaltiga

drycker (utom egentligt brännvin) må, i enlighet med av fjolårets riksdag

antagna bestämmelser, oförhindrat utövas av enskilda näringsidkare, vill styrelsen

framhålla, att, även om riksdagen fattade ett sådant beslut, den pågående koncentrationen

inom vin- och sprithandelsbranschen därmed icke förhindrades. Därest

nämligen samtliga nuvarande enskilda näringsutövare funno med sin fördel förenligt

eller med hänsyn till konkurfensförhållandena lämpligt att sälja sin affärsrörelse

till de stora sammanslutningarna på detta område, torde den av motionären såsom

skadlig ansedda utvecklingen komma att inträffa, även om riksdagen beslöte i enlighet

med vad motionären föreslagit. Den »förminskade omfattning av Vin- och

spritcentralen», som motionären synes anse önskvärd, torde ej kunna realiseras

genom någon ändring eller förklaring av rusdrycksförsäljningsförordningen, utan

allenast genom åtgärder mot trust- och kartellbildningar i allmänhet. Frågan härom

är, enligt vad styrelsen har sig bekant, sedan flera år tillbaka beroende på utredning

genom särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga.

Stockholm den 26 april 1918.

FREDRIK ZETHELIUS.

Einar J:son Thulin.

John Bergvall.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

11

Avskrift.

Till Herr Statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.

Enligt det numera utkomna officiella protokollet i andra kammaren nr 60 vid

innevarande års riksdag liar lierr Litliander vid föredragning av statsutskottets utlåtande,

nr 137, i anledning av proposition angående förstärkning av kontrollstyrelsens

arbetskrafter yttrat, bland annat, att det i pressen tillkännagivits, att genom

en i kontrollstyrelsen tjänstgörande person försök blivit gjorda att monopolisera vinliandclsnäringen

och att bekräftelse på dessa uppseendeväckande bemödanden erhållits

vid förfrågning lios enskilda vinhandelsfirmor. Herr Litliander anförde vidare,

att, om det kunde påvisas, att ifrån ett svenskt ämbetsverk utginge, protokollfört

eller ej, utanför riksdagens kontroll bemödanden, som syftade hän att som ett fullbordat

faktum åstadkomma eu i strid med grundlagens anda stående monopolisering

av en fri näring, därvid finansiering och beräkningsgrunder voro undandragna riksdagens

prövning, så vore det icke enbart eu närings intressen, som härav berördes.

Herr Litliander önskade få prövat, i vad män kontrollstyrelsen härvidlag överskridit

sin befogenhet och anhöll få fästa finansministerns uppmärksamhet på denna sak,

i förvissningen, att han skulle ägna frågan sin uppmärksamhet och därest det visade

sig, att kontrollstyrelsen här ginge sådana vägar som finansministern icke kunde

gilla, han också skulle låta sin myndighet verka därhän, att saken bringades in på

vägar, som kunde gillas.

Enär herr Litlianders anförande vilar på falska förutsättningar och missförstånd

och då han synes vilja påkalla herr statsrådets ingripande mot kontrollstyrelsen i

ovanberörda avseende, tillåta sig undertecknade att härmed vördsamt erinra om

följande omständigheter, som redan under hand delgivits herr statsrådet, nämligen

att undertecknade under december månad 1916, av dåvarande statsrådet och

chefen för finansdepartementet, erhöllo ett underhandsuppdrag att undersöka möjligheterna

för utarbetande av ett nytt förslag till förordning angående försäljning

av alkoholhaltiga drycker m. in., varvid bland annat skulle utredas, huruvida icke

de enskilda vin- och spirituosaliandelsrättigheterna skulle kunna erhålla eu viss

inlösningssumma i stället för en garanterad övergångstid, såsom det föreslagits i

propositionen nr 242 vid 1914 års senare riksdag;

att Kungl. Maj:t den 30 januari 1917 officiellt uppdrog åt undertecknade »att

på grundvalen av den för 1914 års senare riksdag framlagda proposition med förslag

till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker m. in. samt sedermera

vunnen erfarenhet utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ny

lagstiftning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker»; varvid undertecknade

ägde att, där så påkallades, tillkalla sakkunniga;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

att undertecknade på enhällig tillstyrkan av sakkunniga uppdrogo åt direktören

Ebbe Vennerberg att undersöka möjligheterna av att åstadkomma en inlösning av

de enskilda vin- och spirituosahandlandena;

att i de instruktioner, som lämnades direktör Vennerberg, uttryckligen framhölls,

att uppdraget allenast innebar förhandsundersökningar rörande möjligheterna

för åvägabringande av ett inlösningsförfarande;

att, därest undersökningarna givit ett positivt resultat, förslag till inlösningsförfarande

skulle hava till Kungl. Maj:t avgivits av undertecknade;

att, sedan riksdagen beslutat antaga en förordning angående försäljning av rusdrycker,

alla förhandlingar i ärendet upphört; samt

att undertecknade komma att anhålla om återkallande av det oss givna uppdraget,

när förordningen angående försäljning av rusdrycker utkommit i Svensk författningssamling.

Det anförda giver vid handen

att kontrollstyrelsen såsom sådan står helt och hållet utanför det genom nådiga

beslutet den 30 januari 1917 till undertecknade lämnade uppdraget;

att uppdraget åt direktör Vennerberg att undersöka möjligheterna för åvägabringande

av ett inlösningsförfarande lämnades honom icke såsom direktör i kontrollstyrelsens

pris- och inköpsnämnd utan såsom sakkunnig på detta särskilda område;

samt

att de resultat, som eventuellt kunde vinnas, voro avsedda att underställas

statsmakternas prövning.

De av herr Lithander i riksdagens andra kammare lämnade uppgifterna äro

sålunda icke med sanna förhållandet överensstämmande. Undertecknade hava desto

större anledning att uttala sin protest mot att dylika uppgifter kunnat lämnas, som

herr Lithander var närvarande vid det tillfälle, då undertecknad Zethelius inför

herr statsrådet lämnade eu utförlig redogörelse för undertecknades åtgöranden i

fråga om åvägabringande av förslag till ett inlösningsförfarande.

Stockholm den 15 juni 1917.

Fredrik Zethelius,

överdirektör och chef för kontrollstyrelsen.

Einar J.son Thulin,

extra förste aktuarie i kontrollstyrelsen.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

John Bergvall.

Stockholm. Oskar Eklunds boktryckeri, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.