Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning i fråga om beredande av möjlighet för skattskyldig till anstånd med erläggande avutskylder, som belöpa å taxerat belopp, varom tvist pågår.

1918-06-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1918:49, Betänkande, i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning i fråga om beredande av möjlighet för skattskyldig till anstånd med erläggande avutskylder, som belöpa å taxerat belopp, varom tvist pågår.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4!>.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1918 kl. 3 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion

om åvägabringande av utredning i fråga om beredande

av möjlighet för skattskyldig till anstånd med erläggande

avutskylder, som belöpa å taxerat belopp, varom tvist pågår.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Hammarström, Jacob Larsson, Lyckholm, Antonsson, Elof

Ljunggren, Wijk, Källman, Nilsson i Bonarp, Holmström, Jonsson i

Hökhult, Rune, Nilsson i Kristianstad, Bergman, Danström, Forssman,

Jesperson, Söderberg, Bökelund och Johansson i Kullersta.

I en inom första kammaren av herr Hidt och greve Alexander Hamilton

väckt motion, nr 97, vilken hänvisats till bevillningsutskottet, har

föreslagits, »att riksdagen ville i skrivelse hemställa, det täcktes Kungl.

Maj:t låta verkställa utredning huruvida, i vad mån och på vilka villkor

skattskyldig må beredas möjlighet till anstånd med erläggande av utskylder,

som belöpa å taxerat belopp, varom tvist pågår, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen föranleder.»

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Såsom motionärerna själva framhållit, är det föreliggande spörsmålet Utskottet.

av ganska invecklad natur. Statens och den enskildes intressen beröra

här varandra på ett sätt, som gör en för båda tillfredsställande lösning

synnerligen svår att finna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918, 7 sand. 39 käft. (Nr 49.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

Det förfarande, mot vilket motionen riktar sig, är reglerat genom

bestämmelser i gällande uppbördsreglemente. I § 8 av detta reglemente

heter det, att besvär över taxering eller debitering icke befriar den skattskyldige

från att i behörig ordning inbetala honom påförda kronoutskylder,

och i § 21 stadgas, att en var, som vinner nedsättning i eller befrielse

från honom påförda kronoutskylder, är berättigad att, efter ansökning hos

Konungens befallningshavande i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt

återbekomma vad han för mycket erlagt. På enahanda sätt förfares

i fråga om kommunalutskylder och andra allmänna avgifter, som

grunda sig på taxeringen. Någon ränta å belopp, som restitueras, utgår icke.

Av större betydelse än ränteförlusten kan givetvis i många fall vara,

att den skattskyldige under den långa tid, taxeringstvistens förande genom

alla instanser tager i anspråk, är berövad dispositionen av omtvistade

skattebelopp, som särskilt under närvarande tid med dess olika extraordinära

kristidsskatter kunna vara högst avsevärda. För de olägenheter,

som härav tillskyndas den skattskyldige, får han icke någon som helst

gottgörelse.

Utskottet vill giva motionärerna rätt uti, att berörda förhållanden

icke äro förenliga med rättvisa och billighet. För rättelse i

desamma kunna enligt sakens natur olika vägar anvisas. Motionärerna

hava anvisat en, nämligen medgivande åt den skattskyldige av anstånd

med inbetalning av tvistigt skattebelopp mot ställande av säkerhet för

detsamma. Om en, dylik anordning skulle möta för stora svårigheter,

t. ex. med hänsyn till statens eller kommunernas behov av omedelbar

tillgång till debiterade skattebelopp eller på grund av risken av i uppskovssyfte

väckta skattetvister, torde andra utvägar kunna erbjuda sig.

Ett minimum av rättvisa vore väl skyldighet för vederbörande skattemottagare

att gottgöra ränta å belopp, som restitueras.

Även för staten och övriga skattemottagare kan den nuvarande ordningen

medföra olägenheter, i varje fall för de senare. Det måste nämligen

verka mer eller mindre störande på t. ex. en kommuns budget, att uppburna

och tilläventyrs redan förbrukade skattemedel vid en senare tidpunkt

måste återbetalas.

Utskottet delar alltså tillfullo motionärernas uppfattning, att ifrågavarande

spörsmål bör underkastas en noggrann och allsidig utredning

genom Kungl. Maj:ts försorg. Emellertid har till utskottets kännedom

kommit, att en sådan utredning redan blivit igångsatt med anledning av

ett från enskilt håll taget initiativ. I underdånig skrivelse av den 8 november

1917 har Sveriges industriförbund hemställt, att Kungl. Maj:t

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

3

måtte föranstalta utredning i förevarande hänseende, och hava i denna

skrivelse jämväl angivits vissa möjligheter för frågans lösning. Industriförbundets

framställning har sedermera varit remitterad till kammarrätten,

som i utlåtande den 22 november 1917 uttalat sig för att åtminstone

rätt till ränta å återbekommet skattebelopp måtte tillerkännas den skattskyldige.

Härefter har ärendet överlämnats till statskontoret, som i detsamma

hört samtliga Konungens befallningshavande, vilka i sina yttranden

i allmänhet anslutit sig till kammarrättens ståndpunkt. Statskontorets

utlåtande är ännu icke avgivet.

Då en sådan utredning, som motionärerna begärt, således redan pågår,

och det givetvis kan antagas, att under densamma alla möjligheter för en

tillfredsställande lösning komma att beaktas, har utskottet funnit en framställning

i ämnet från riksdagens sida överflödig. Utskottet får därför

hemställa,

att förevarande motion, I: 97, av herr Hult och

greve Alexander Hamilton icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 juni 1918.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.