Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl, J\Iaj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1918-06-03 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1918:50, Betänkande, i anledning av dels Kungl, J\Iaj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1918 kl. 3 e. ni.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl,

J\Iaj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad

lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Hammarström, Rökig, Jacob Larsson, Lyokholm, Antonsson, Elof

Ljunggren, frih. Fleming, Wijk, Nilsson i Bonarp, Holmström, Jonsson

i Hökhult, Rune, Nilsson i Kristianstad, Forssman, Jesperson, Söderberg,

Bökelund, Johansson i Kullersta, Olsson i Ramsta och Uddenberg.

Genom proposition, nr 363, av den 19 april 1918, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga nedan iutagna förslag dels till förordningom

ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker, dels ock till kungörelse angående

utsträckning för år 1918 av den tid, inom vilken ansökan om viss

rättighet till utskänkning av rusdrycker skall göras.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14

juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 17 § 5 mom. av förordningen den 14

juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skall erhålla följande

ändrade lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 40 käft. (Nr 50.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

17 §.

5. Har ansökning blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma

inom den kommun, där försäljningen är avsedd att äga

rum, må densamma ej bifallas. Rätt till detaljhandel må icke inom något

län upplåtas till större antal bolag än som motsvarar ett bolag för varje

påbörjat femti<(tusental av länets folkmängd vid utgången av året före

det, under vilket ansökan om dylik rätt senast bort iugivas, och i intet

fall till flere bolag än som under år 1918 inom länet utövade rättigheter

tdl detaljhandel med brännvin. Medgiver Konungens befallningshavaude

upplåtande av rätt till detaljhandel, må försäljningsställenas antal ej

sättas högre än det av stadsfullmäktige eller kommunalstämman tillstyrkta.

Konungens befallningshavande skall därjämte vid upplåtelsen föreskriva

de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och

rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige eller kommunalstämman

föreslagna, såvida beslutet om samma inskränkningar icke

finnes stå i strid med allmän lag eller författning eller annorledes överskrida

deras befogenhet, som fattat detsamma.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Förslag

till

kungörelse angående utsträckning för år 1918 av den tid, inom vilken ansökan

om viss rättighet till iskänkning av rusdrycker skall göras.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av vad genom förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker blivit stadgat

angående den tid, inom vilken ansökan skall göras om erhållande av

sådan rättighet till utskänkning av rusdrycker, varom i 18 § av nämnda

förordning sägs, ansökan om dylik rättighet till utskänkning, som är

avsedd att taga sin början under år 1919, må göras intill augusti

månads utgång år 1918.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omlormälda

statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t, får utskottet hänvisa till propositionen.

Till utskottet hava jämväl överlämnats sju i anledning av propositionen

väckta motioner.

1 tvenne likalydande motioner, I: 192, av herr K. A. Nilson in. fl. Motionerna

och II: 440, av herrar Moberger och Ilamrin, hemställes, »att riksdagen 1''//.44oh

måtte för sin del besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag till

ändrad lydelse av 17 § 5 inom. i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker, att inom intet län ma upplåtas detaljhandelsrätt

till större antal bolag än som motsvarar ett bolag för varje

fullt femtiotnsental av länets folkmängd och i intet fall till flera, bolag

än som under år 1918 inom länet utövade rättigheter till detaljhandel

med brännvin eller som för år 1919 erhållit rätt till detaljhandel med

rusdrycker eller det eventuellt mindre antal, som framdeles kan erhålla

dylik rätt».

Herr Jons Pålsson föreslår i motion 1:196, »att andra punkten i Motion i: m.

17 §, mom. 5 av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker skall erhålla följande ändrade lydelse:

17 §•

5. Har ansökning — — — — — ej bifallas.

Rätt till detaljhandel må icke inom något län upplåtas till flere

bolag än som under år 1918 inom länet utövade rättigheter till detaljhandel

med bränvin. Medgiver — — — — — —---

fattat detsamma.

Denna förordning — — — Svensk författningssamling.»

Likalydande motioner hava väckts av herr Cad Magnusson, I: 197, Motionerna

och herr Andersson i Grimbo, II: 449, med hemställan, »att riksdagen

måtte, med avslag å Kungl. Maj.ts proposition nr 363, besluta följande

ändrade lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker:

Tiar ansökning blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma

inom den kommun, där försäljningen är avsedd att äga rum,

jnå densamma ej bifallas. Rätt till detaljhandel må icke inom något län

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motion

II: 417.

Motion

II: 430.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

. ^PP}^as Ml större antal bolag än som motsvarar ett bolag för varje påörjat

femtiotusental av länets folkmängd vid utgången av året före det

under vilket ansökan om dylik rätt senast bort ingivas; dock äger Körningens

befallning shav ande upplåta dylik rätt till bolag, som under de närmaste

fem aren före den 1 januari 1918 utövat rättighet till detaljhandel med

brännvin, ändå att härigenom antalet försäljningsbolag inom länet komme

att överstiga ett för varje påbörjat femtiotusental av folkmängden i länet.

Medgiver Konungens befallningshavande upplåtande av rätt till detaliliandel,

må försäljningsställenas antal ej sättas högre än det av stadsfullmäktige

eller kommunalstämman tillstyrkta. Konungens befallningsliavande

skall därjämte vid upplåtelsen föreskriva de inskränkningar

med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och rörelsens bedrivande,

som blivit av stadsfullmäktige eller kommunalstämman föreslagna, såvida

beslutet om samma inskränkningar icke finnes stå i strid med allmän

lag eller författning eller annorledes överskrida deras befogenhet,

som fattat detsamma,’»

I motion 11:417 har herr Waldén föreslagit, »att riksdagen måtte

under förutsättning av bifall till Kung!. Maj:ts proposition nr 363, Kusin

del. besluta, att 18 § av förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker skall erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

I kommun, där tillstånd till detaljhandel enligt 17 § ej meddelats

må rättighet till försäljning av rusdrycker kunna tilldelas inom annan

kommun bildat bolag. Sådan rättighet — — — är gällande.

Ansökan om rättighet — — — i 17 § stadgas.»

Slutligen har herr Sundberg i motion II: 430 yrkat, »att riksdagen

för sin del måtte förkasta det förslag, som innehålles i Kungl. Maj:ts

nådiga proposition nr 363 till innevarande års riksdag;

samt att, därest riksdagen däremot skulle antaga’nämnda förslag,

riksdagen ville tillerkänna de under år 1918 för sådant ändamål, som

avses i 17 § 1 inom. rusdrycksförsäljningsförordningen, bildade bolag,

som före mars månads utgång 1918 ingivit ansökan om tillstånd till

detaljhandel med rusdrycker, rätt att, därest bolaget icke erhåller dvlikt

tillstånd på grund av de av Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringarna i

samma förordning, erhålla ersättning för de kostnader, som bolagen få

utgiva för bildande och likvidering av desamma.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 5

Beträffande motiveringarna för motionärernas olika förslag får

utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt den nya lagstiftningen om försäljning av rusdrycker, förordningen

den 14 juni 1917, som träder i kraft nästkommande 1 januari,

skall såsom regel bolagssystemet tillämpas i fråga om all detaljhandel

med rusdrycker, såväl spritdrycker som vin och Öl. Någon begränsning

av antalet bolag, som kunna, under givna förutsättningar, erhålla rättighet

till detaljhandel med rusdrycker, innehåller oj den nya författningen.

Rent teoretiskt skulle hinder ej möta för inrättande av dylikt försäljningsbolag

inom varje kommun. Uppenbart är emellertid, att en sådan utveckling

skulle på det högsta strida mot syftet med den nya lagstiftningen,

vilket varit att så långt som möjligt inskränka rusdrycksförsäljningen,

och självfallet är, att densamma ej varit av lagstiftarna avsedd,

sannolikt ej heller förutsedd.

Kontrollstyrelsen, som uppmärksammat, att på åtskilliga orter

bildats nya bolag för övertagande av detaljhandeln med rusdrycker inom

respektive kommuner från och med år 1919, och att särskilt i Malmöhus

län, där antalet spritförsäljningsbolag redan förut är stort, ett avsevärt

antal nya bolag sökt försäljningsoktroj, har med anledning härav

i skrivelse den 15 sistlidne mars till chefen för finansdepartementet

gjort framställning om införande i rusdrycksförsäljningsförordningen av

bestämmelser, ägnade att begränsa försäljningsbolagens antal till vad

som kan vara av behovet påkallat, och har kontrollstyrelsen härutinnan

föreslagit en länsvis genomförd begränsning av bolagens antal till högst

ett bolag för varje påbörjat femtiotusental av länets folkmängd vid utgången

av året före det, varunder ansökan om rättighet till detaljhandel

skall ingivas.

Å sid. 9 i propositionen återfinnes en av kontrollstyrelsen upprättad

tablå, utvisande verkningarna av den föreslagna begränsningen. Av

denna framgår, att totalantalet bolag i riket skulle komma att nedgå

från 126 innevarande år till 120, samt att, medan flera län, särskilt

Stockholms och Malmöhus län, finge sitt antal avsevärt reducerat, inom

andra län åter folkmängdssiffrorna skulle medgiva tillkomsten av flera

eller färre nya bolag.

Sistberörda konsekvens har Kungl. Maj:t emellertid icke funnit

önskvärd utan i sitt nu framlagda förslag till ändrad lydelse av 17 §

Utskottd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

5 mom. i rusdrycksförsäl jningsförordningen upptagit den ytterligare inskränkningen,

att, inom länet rättighet till detaljhandel i varje fall icke

finge tilldelas flera bolag än som under år 1918 utövat sådan rättighet.

Enligt detta förslag skulle för år 1919 högsta antalet försäljningsbolag

inom hela riket stanna vid 94. I jämförelse med det antal bolag,

som under innevarande år utövar detaljhandel med rusdrycker, skulle

alltså den föreslagna inskränkningen gå ut över 32 bolag, varav, enligt

vad i propositionen utredes, 14 i Malmöhus län, 6 i Stockholms län, 3

i vartdera av Södermanlands och Skaraborgs län, 2 i vartdera av

Kalmar och Hallands län och 1 bolag i vartdera av Blekinge och

Kristianstads län.

Till stöd för den föreslagna begränsningen av försäljningsbolagens

antal har i propositionen åberopats i främsta rummet realiserandet av

den nya försäljningslagstifiningens syfte att minska rusdrycksförsäljningen,

men därjämte administrations^mpunkten. På ju färre bolag

detaljhandeln med rusdrycker fördelades, desto mindre bleve enligt

sakens natur förvaltningskostnaderna, och desto lättare bleve tillsynen

över bolagens verksamhet. Däremot avsåges icke att förhindra anordnande

av iskänkning i enlighet med vad i 18 § stadgas, d. v. s.

inom kommun, där försäljningsbolag ej finnes, genom bolag inom annan

kommun. Då ansökan om rättighet att inrätta sådana filialer författningsenligt

skall ingivas inom samma tid som ansökan om rätt till

detaljhandel i allmänhet, samt bolagsantalets begränsning enligt Kungl.

Maj.ts förslag kan medföra indragning av vederbörande bolags oktroj

överhuvudtaget, har i propositionen lämnats förslag till kungörelse om

utsträckning för år 1918 av den tid, inom vilken ansökan om rätt till

dylik iskänkning skall göras. Därigenom öppnas möjlighet för annat

bolag att inom sådan kommun anordna s. k. utskänkningsfilial.

Det jämförelsevis stora antalet motioner i förevarande ämne med

deras i motsatta riktningar gående ändringsförslag visar, hurusom den

föreliggande frågan av de däri intresserade betraktas såsom en av de mera

viktiga punkterna i rusdryckslagstiftningen. Vid valet mellan de olika

förslagen till frågans lösning gäller det tydligtvis att noga väga mellan

det omedelbara nykterhetsintresset, a ena, samt de behöriga hänsynen

till konsumenternas krav på ej alltför besvärlig tillgång till ifrågavarande

varor, å andra sidan. I sistnämnda avseende synes vara ändamålsenligt,

att inköp av rusdrycker må kunna göras inom vederbörandes vanliga

handelsområde.

De längst gående yrkandena i fråga om inskränkning av antalet

försäljningsbolag innehållas i motionerna I: 192, av herr K. A. Nilson

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillning sutskottets betänkande Nr 50.

m. fl., och II: 440, av herrar Moberger och Ifamrin. Dessa motionärer

vilja dels skärpa den av Knngl. Maj:t föreslagna begränsningen i relation

till folkmängden så, att för varje bohig kräves ett fullt i stället

för ett jmbörjat femtiotusental invånare, dels ock fixera ett eventuellt

lägre absolut maximum på det sätt, att om för år 1919 eller senare år

skulle komma att faktiskt beviljas ett lägre antal bolagsrättigheter än

som författningen vid tidpunkten för beviljandet medgåve, detta faktiska

tal skulle komma att innebära ett nytt strängare maximum. Varje

faktisk nedgång i bolagens antal skulle bilda en ny etapp, varifrån en

återgång till ett högre antal skulle vara utesluten

Ytterst i motsatt riktning står herr Sundberg, som i motionen

II: 430, såvitt nu är i fråga, yrkat rent avslag å propositionen.

Ståndpunkter mellan de båda förutnämnda intagas av herr

Jöns Pålsson, motionen I: 19G, som ej vill hava annan begränsning än

det under år 1918 faktiska antalet bolag, samt av herr Carl Magnusson,

motionen I: 197, och herr Andersson i Grimbo, motionen II: 449. De

sistnämnda två motionerna avse lindrigare bestämmelser än propositionen

i så måtto, att ett bolag, som under de närmaste fem åren före

den 1 januari 1918 ägt bestånd, icke skall behöva i följd av relationen

till folkmängden i länet förlora sin rättighet.

Samtliga de tre sistberörda motionerna hava till syfte att undvika

rubbningar i de bestående förhållandena till men för vederbörande

kommuners ekonomi och till besvär och kostnad för konsumenterna.

I likhet med dessa motionärer har utskottet icke blivit övertygat

om att de antydda, helt visst på många håll mycket betungande olägenheterna

av bestående bolags indragning utan speciella skäl skulle uppvägas

av några fördelar från nykterhets- eller förvaltningssynpunkt.

Även utskottet har därför funnit Kung!. Maj:ts förslag böra förändras

så, att bolagens faktiska antal vid tiden närmast före den nya försäljningslagstiftningens

ikraftträdande blir, icke såsom Kungl. Maj:t föreslagit

en skärpning av regeln om folkmängden såsom primär basis för

beräkning av tillåtna antalet bolag utan ett utvidgande undantag från

denna regel. Att åter, enligt herr Jöns Pålssons förslag, göra 1918 års

bolagssiffra till enda begränsningsgrund synes utskottet föga rationellt.

Inom vissa län, särskilt de norra, kan det, i enlighet med en vederbörligen

uttryckt starkare folkmening inom en eller annan kommun, befinnas

erforderligt att inrätta flera bolag än de nuvarande, något som,

enligt vad ovannamnda tablå visar, folk mängdsregeln utan den av Kungl.

Maj:t föreslagna inskränkningen i flera fall skulle medgiva. Sistnämnda

erinran träffar således också Kungl. Maj:ts förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Det torde redan hava framgått, att utskottet är ense med Kung!.

Maj:t och samtliga motionärer, utom herr Sundberg, om att någon begränsning

av försäljningsbolagens antal bör stadgas, att lagstiftningen

på denna punkt företer en säkerligen oavsiktlig lucka, som bör fyllas.

Det förestående ger ock vid handen, hurusom utskottet bland de föreliggande

förslagen givit företräde åt det av herrar Carl Magnusson och

Andersson i Grimbo framlagda. I ett par avseenden anser utskottet sig

emellertid böra föreslå avvikelser.

Motionärerna synas, åtminstone efter ordalagen att döma, hava

mera fäst sig vid de nu bestående individuella bolagens ohindrade fortbestånd

än vid bibehållandet av det nuvarande antalet bolag inom ett

lån. Om t. ex. bolaget X upplöstes, skulle enligt motionärernas förslag

ett annat bolag Y ej kunna träda i stället, om därigenom länet skulle

få flera bolag än folkmängden i och för sig betingade. Hade förslaget

gått ut på att varje kommun, som nu har ett bolag, skulle fortfarande

få, under givna förutsättningar, hava eget bolag, kunde förslaget hava

ansetts framburet i ett kommunalt intresse. Åven då hade förslaget

dock skjutit den kommunala synpunkten alltför mycket i förgrunden,

t sin föreliggande form låter förslaget sig knappast sakligt motiveras.

Enligt utskottets uppfattning synes man böra stanna vid att fixera

antalet bolag inom varje län såsom en undantagsvis vidare gränslinje

än den av f -lkmängdsrelationen bestämda. En sådan form för frågans

lösning medför också den fördelen, att Konungens befallningshavande

blir i tillfälle att etter de olika orternas behov och andra förefallande

omständigheter reglera bolagens placering på ett lämpligt sätt.

Herrar Carl Magnusson och Andersson i Grimbo hava vidare uppställt

det villkoret för ett befintligt bolags bibehållande, att detsamma

vant i verksamhet de närmaste fem åren före 1918. Detta villkor kunde

ju äga visst fog, dä det gällde att privilegiera vissa individuella bolag.

Med utskottets ståndpunkt synes ett dylikt villkor äga föga rationellt

samband, vartill för övrigt kommer, att dess praktiska betydelse bleve

ingen. Enligt vad utskottet inhämtat, har nämligen bolagens antal inom

de olika länen icke ökats under den ifrågasatta femårsperioden.

Innan utskottet lämnar spörsmålet om bolagens antal, torde det

vara pa sin plats att här betona vikten av, att försäljningsrättigheter

ej medaelas i större utsträckning än behovet verkligen finnes påkalla.

De föreslagna relativa och absoluta gränsbestämmelserna äro maxima,

som självfallet ej med någon nödvändighet behöva uppnås.

\7ad så beträffar övriga i motionerna innehållna förslag, synes herr

Sundbergs förslag om tillerkännande åt under 1918 bildade bolag, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

begränsningen av bolagens antal finge avslag å sina au
-

ocb likvidationskost
-

pa grund a\

sökningar, av ratt till ersättning för organisations

nader icke äga skäl för sig. Uppenbart är, att även utan lagfäst begränsning

av bolagens antal rättigheter till detaljhandel ej kornmc att

meddelas alla bolag, som sökt sådana.

bifall

motionen 11: 417 liar herr Waldén, under förutsättniu

m

av

till propositionen, föreslagit viss utsträckning av 18 §:ns i rusdrycksförsäl

j n i n gsförord ni ngen bestämmelse om s.''k. utskänkningsfilialer. 1

kommun, som saknar eget försäljningsbolag, skulle åt bolag inom annan

kommun kunna meddelas rätt ej blott till iskänkning utan ock till utminutering

av rusdrycker. Skulle utskottets förslag rörande begränsningen

av bolagens antal vinna bifall, är ju förutsättningen för motionen

väsentligt försvagad. Ej ens ett genomförande av Kungl. Maj:ts

förslag synes dock innebära tillräcklig grund för motionärens yrkande.

Emot Kungl. Maj:ts förslag angående utsträckt tid för ansökan

om rätt till filialutskänkning under 1919 har utskottet ej något att invända.

Billigheten synes påfordra en sådan utsträckning såsom konsekvens

av försäljningsbolagens begränsning.

Under åberopande av det ovanstående får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag till förordning om ändrad

lydelse av 17 § 5 inom. i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker icke kunnat

oförändrat antagas, måtte för sin del besluta, att berörda

moment skall erhålla följande ändrade lydelse:

17 §•

5. Har ansökning bliyit avstyrkt av stadsfullmäktige

eller kommunalstämma inom den kommun,

där försäljningen är avsedd att äga rum, må densamma

ej bifallas. Rätt till detaljhandel må icke inom något

län upplåtas till större antal bolag än som motsvarar

ett bolag för varje påbörjat femtiotusental av länets

folkmängd vid utgången av året före det, under vilket

ansökan om dylik rätt senast bort ingivas; dock att

sådan rätt i varje fall må kunna meddelas bolag till

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 40 höft. (AV 50.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

samma antal, som under år 1918 inom länet utövat

rättigheter till detaljhandel med brännvin. Medgiver

Konungens befallningshavande upplåtande av rätt till

detaljhandel, må försäljningsställenas antal ej sättas

högre än det av stadfullmäktige eller kommunalstämman

tillstyrkta. Konungens befallningshavande

skall därjämte vid upplåtelsen föreskriva de inskränkningar

med hänsyn till försäljningsställenas förläggning

och rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige

eller kommunalstämman föreslagna, såvida

beslutet om samma inskränkningar icke linnes stå i

strid med allmän lag och författning eller annorledes

överskrida deras befogenhet, som fattat detsamma.

2) att riksdagen måtte för sin del besluta, att

17 § 5 mom. i förordningen angående försäljning av

rusdrycker i sin ändrade lydelse skall träda i kraft å

dag, som av Konungen bestämmes;

3) att motionerna

I: 192, av herr K. A. Nilsson in. fl. och

II: 440 av herrar Moberger och Hamring

I: 196, av herr Jöns Pålsson,

I: 197, av herr Carl Magnusson och

II: 449, av herr Andersson i Grimbo, samt

II: 430, av herr Sundberg, i vad den avser ändrad

lydelse av ovanberörda 17 § 5 mom. i förordningen

angående försäljning av rusdrycker,

må anses besvarade genom vad utskottet under

1) hemställt;

4) att motionerna

It: 417, av norr Waldén, samt

II: 430, av herr Sundberg, i under 3) icke berörd

del,

måtte av riksdagen avslås; samt

5) att Kungl. Maj:ts ovan intagna förslag till

kungörelse angående utsträckning för år 1918 av den

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr SO.

tid, inom vilken ansökan om viss rättighet till uIskänkning

av rusdrycker skall göras, måtte av riksdagen

antagas.

Stockholm den 3 juni 1918.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Reservationer:

av herrar Hammarström och Wijk;

av herr Jacob Larsson:

av herrar Lyckholm, Antonsson, friherre Fleming, Nilsson i Bonarp,

Forssman och Jesper son, som anfört:

Det av Kungl. Maj:t framförda förslaget innebär en väsentlig ändring

av den förra året antagna försäljningsförordningen. Ur rent

teknisk lagstiftningssynpunkt måste man ställa sig avvisande mot att

redan innan lagen trätt i kraft vidtaga ändringar, såvida icke särskilt

starka skäl kunna för en sådan åtgärd åberopas. Att sådana skäl skulle

föreligga, har emellertid icke påvisats, utan framställningen grundar sig

på antaganden, som kontrollstyrelsen gör rörande verkningarna av en i

förordningen förekommande bestämmelse.

Emellertid skulle, såsom påvisats i motion av herr Sundberg

(II: 430), ett bifall till propositionen även i den ändrade form som utskottet

föreslagit kunna medföra avsevärda olägenheter. Sålunda skulle

kunna inträffa, att en kommun, där den övervägande delen av befolkningen

önskade försäljning av vissa rusdrycker — exempelvis vin och

Öl — icke skulle kunna erhålla sådan, då ett bolag i annan kommun

icke kan medgivas utminutering utom den kommun, där det har sin hemvist.

Ett bolag kan visserligen medgivas rätt till utskärning inom

annan kommun, men man kan icke tvinga bolaget att söka sådan rättig
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

ket, ock det kan sålunda inträffa, att inom ett län, där så stort antal

bolag som får existera redan linnes, vissa kommuner skulle bliva förhindrade

att erhålla såväl detaljhandel som utskänkning. Den föreslagna

bestämmelsen skulle sålunda innebära, att de kommunala myndigheterna

i stor utsträckning fråntagas den bestämmanderätt i fråga" om alkoholhaltiga

drycker som försäljningsförordningen givit dem.

En så genomgripande förändring synes oss vara synnerligen olämplig,

och hava vi därför ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 363 icke måtte

av riksdagen bifallas; samt

av herrar Elof Ljunggren, Holmström, Olsson i Ramsta och Udden - berg, vilka, med hänvisning till motiveringen i motionerna I: 192 av

herrar K. A. Nilson, Alfred Stärner och Carl Ekman samt II: 440 av

herrar Moberger och Hamrin, ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte för sin del besluta, att 17 §

5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker m. m. skall erhålla följande

ändrade lydelse:

V §.

o. klar ansökning blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma

inom den kommun, där försäljningen är avsedd att äga

rum, må densamma ej bifallas. Rätt till detaljhandel med brännvin må

icke inom något län upplåtas till större antal bolag än som motsvarar

ett bolag för varje fullt femtiotusental av länets folkmängd vid utgången

av året före det, under vilket ansökan om dylik rätt senast bort ingivas,

och i intet fall till flera bolag än som under år 1918 eller, där ansökningen

avser senare år än 1919, under det nästförutgångna året inom

länet utövat rättigheter till detaljhandel med brännvin. Medgiver Konungens

befallningshavande-----fattat detsamma.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:419 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 a a1 i texten