Betänkande i anledning av räckt motion angående stämpelskatt å aktiekuponger.
1918-02-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1918:7, Betänkande i anledning av räckt motion angående stämpelskatt å aktiekuponger.
Dokumentets text
1
Bevillningsutskottets utlåtande Nr 7.
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1918 kl. 2 e. in
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av räckt
motion angående stämpelskatt å aktiekuponger.
(l:a avd.)
Närvarande: herrar Hammarström, Röing, Ollas Ericsson, Jacob Larsson,* Elof Ljunggren,
Bäckström, Östberg,* Wijk, Nilsson i Bonarp,* Månsson i Hagaström,*
Holmström, Jonsson i Hökhult, Berg i Staby, Bergman, Knaust, Forssman,
Neess, Hedlund i Östrand, Johansson i Kullersta och Olsson i Ramsta.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 17, har herr Sandler föreslagit, att riksdagen måtte besluta
införa uti stämpelförordningen bestämmelser om stämpelskatt å aktiekuponger.
Tillika har motionären hemställt, att vederbörande utskott
måtte föreslå såväl skattens storlek som erforderlig lagtext.
I avseende å vad motionären anfört till stöd för sin framställning
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
Motionären håller före, att införandet år 1917 i den svenska stämpelbeskattningen
av räntestämpel för medel å bankräkningar borde såsom en
naturlig följd medföra stämpelbeskattning även av aktiekuponger.
Med hänsyn till omständigheterna vid räntestämpelns tillkomst lärer
emellertid icke utan vidare kunna sägas så vara fallet. Den såsom komBihang
till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 5 käft. (Nr 7.) 1
2 Bevillningsutskottets utlåtande Nr 7.
plement till inkomstbeskattningen lämplig befinna särskilda beskattningen
av det rörliga kapitalet, vilken i olika länder använts i form av stämpelskatt,
har även här i landet kommit till användning såväl för det å bankräkningar
insatta kapitalet som för det i aktier nedlagda. Det senare
drabbas av emissionsstämpeln vid utgivande av aktier och av fondstämpeln
vid överlåtelse av sådana handlingar genom köp eller byte. Vad
det i bank insatta kapitalet angår beskattades insättningar å depositions-,
kapital- och andra liknande räkningar ursprungligen genom stämpelbeläggning
av insättningsbeviset (depositionsstämpel). Emellertid visade sig
denna skatteform icke tillräckligt effektiv, i ty att kapitalet fann utvägai
att vid placering i banker undgå depositionsstämpeln. Huvudsakligen för
att åvägabringa effektivitet i beskattningen av sådant kapital vidtogs då,
såsom motionären även framhållit, den anordningen att utbyta depositionsstämpeln
mot räntestämpelu. Då nu icke ifrågasatts och icke heller anledning
torde föreligga att beträffande aktier avskaffa emissions- och fondstämplarna,
synes från införandet av räntestämpeln sa som hos oss nästlidet
år skedde icke i och för sig något egentligt skäl kunna hämtas för
aktiekupongernas stämpelbeskattning.
Utom berörda olikhet mellan räntestämpeln och den ifrågasatta aktiekupongstämpeln
torde i detta sammanhang böra framhållas även en annan
olikhet dem emellan, avseende skatteobjektets lämplighet såsom sådant.
Utskottet syftar härvid på naturen av de inkomstkällor, beskattningen
avser. Insättning å bankräkning, liksom obligationer, lämnar sålunda en
säker och stadigvarande samt i det stora hela jämn inkomst, under det
att i aktier nedlagt kapital som regel giver en varierande och ofta osäker
avkastning, ett förhållande, som givetvis gör aktieutdelningen till ett
mindre lämpligt underlag för en skatt av det av motionären åsyftade slaget.
Frågan om beskattningen av den inkomst, som härleder sig från
aktiebolagens verksamhet, hör emellertid till de mera svårlösta och omtvistade
skatteproblemen. Å ena sidan är ju givet, att sådana sammanslutningar
för ekonomisk förvärvsverksamhet, som aktiebolagen i regel utgöra,
äga större skatteförmåga än som i allmänhet förefinnes hos enskilda
utövare av motsvarande näringsverksamhet och därför också kunna lämna
större skattebidrag till det allmänna. I vårt land har denna större bärkraft
tagits i anspråk under olika former, såsom i nyssberörda beskattning
genom emissions- och fondstämplarna samt medelst den för aktiebolagen i förhållande
till enskilda högre lagfartsstämpeln ävensom, och i främsta rummet,
genom den — vid sidan av aktieägarnas skattskyldighet för utdelning
Bevillningsutskottets utlåtande Nr 7. 3
o
å aktier — aktiebolagen såsom sådana ålagda inkomstskatten. A andra
sidan lärer med hänsyn till den olika grad av samhällsgagn, olika slag av
kapitalplacering medför, en viss varsamhet få anses påkallad vid beskattningen
av aktiebolagen och deras vinster. En penningplacering i form
av aktieteckning är nämligen vanligen, i motsats till exempelvis insättning å
bankräkning, en omedelbart pi’oduktiv kapitalplacering och därför särskilt i ett
land med stora ännu outnyttjade naturtillgångar av sådan betydelse för samhällsutvecklingen,
att den icke bör motverkas genom mindre lämpliga beskattningsformer.
De skatteformer-, som praktiskt taget torde möta största betänkligheter
såsom ägnade att motverka penningplacering i aktier, äro säkerligen
just de, som till objekt taga själva aktieutdelningen, och från
denna synpunkt är den föreslagna kupongstämpeln för visso icke att
förorda.
För närvarande är i vårt laud beskattningen ingalunda så ordnad,
att den motverkar kapitalplacering i aktier. Snarare tvärtom, ty, såsom
motionären framhållit, utdelning å aktier är, i motsats till ränteinkomst,
icke underkastad kommunal beskattning. Emellertid är ju en reformering
av den kommunala beskattningen förestående. Och då det ännu är en öppen
fråga, huru därvid kommer att förhållas med denna aktieutdelningens
särställning i beskattningsavseende, lärer från densamma näppeligen något
egentligt stöd för motionärens förslag kunna hämtas.
För övrigt kunna mot den föreslagna skatten befogade invändningar
göras såväl med hänsyn till den ojämnhet, varmed skatten enligt sin
natur måste träffa skattdragarna, som oek mot skattens tekniska anordning.
I förra avseendet vill utskottet erinra dels därom, att de särskilda
aktierna i ett och samma bolag ofta nog av innehavarna förvärvats till
olika kurser, vadan en i visst förhållande till utdelningen å aktierna utgående
skatt skulle komma att stå i ett synnerligen växlande och godtyckligt
förhållande till avkastningen av de i aktierna nedlagda kapitalbeloppen,
utan att detta förhållande annorledes utjämnades, dels ock därom,
att lånevägen ofta anlitas för igångsättande i aktiebolagets form av sunda
och gagneliga ekonomiska företag och att i dylika fall en stämpelskatt å
utdelningen ej sällan skulle drabba skattdragare, vilka i verkligheten hade
ringa eller ingen behållen vinst av företaget. Yad slutligen beträffar skattens
tekniska anordning, torde det ifrågasatta förfarandet att förse kuponger,
vilkas årliga antal väl finge räknas i miljoner, med stämplar till växlande
belopp, vara allt för tungt. Därest en beskattning i motionens syfte skulle
införas, borde därför enklare former för densamma utfinnas.
4
Bevillningsutskottets utlåtande Nr 7.
Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet för sin del icke
delar motionärens uppfattning om lämpligheten av den föreslagna formen
för en ytterligare beskattning av aktiebolagens vinster. Skall en sådan
beskattning ifrågakomma — vilket lärer böra bedömas med hänsyn ej
blott till de skattdragandes förmåga att lämna ytterligare skattebidrag till
det allmänna utan ock till det allmännas behov av ytterligare sådana bidrag
— torde annan form, t. ex. inkomstbeskattningens, lämpligare kunna
för ändamålet anlitas. Också synes i utlandet aktiekupongernas indragande
under stämpelskatten i regel icke förekomma.
Med erinran tillika, att något utformat förslag i ämnet från motionärens
sida icke framlagts, anser sig utskottet alltså böra hemställa,
att herr Sandlers förevarande motion (I: 17) ej
må föranleda till någon riksdagens vidare åtgärd.
Stockholm den 7 februari 1918.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
Reservation
av herrar Jacob Larsson, Källman, Månsson i Hagaström, Holmström,
Nilsson i Kristianstad, Bergman och Olsson i Ramsta.
Genom de av 1917 års riksdag beslutade ändringar i förordningen den 19
november 1914 angående stämpelavgiften infördes i vårt stämpelskattesystem en
till vissa slag av sådan skatt begränsad ny princip därutinnan, att stämpelskatten
å depositions- och kapitalräkning omlades till räntestämpel, d. v. s. ändrades från
engångsskatt å viss kapitalplacering till skatt å det placerade kapitalets årliga
avkastning. Införandet av denna nya princip, vilken i samband med den
nämnda omläggningen lades till grund för enahanda räntebeskattning även av
andra på bankräkning insatta medel, dock med viss lindring i fråga medel, som
innestode å sparkasseräkning och i sparbank, innebär efter vår uppfattning under
-
Bevillningsutskottets utlåtande Nr 7. 5
lag för eu vidare utveckling av ifrågavarande skatteform och dounas tillämpning
även på inkomst av annan kapitalplacering av den art, att ur teknisk synpunkt
förutsättningar för stämpelbeskattning kunna anses vara för handen. Mot ett
vidare fortgående på den redan av statsmakterna inslagna vägen torde befogade
invändningar så mycket mindre kunna göras, som, på sätt både i Kungl. Maj.ts
proposition nr 95 A till 1917 års riksdag och i bevillningsutskottets däröver
avgivna betänkande framhållits, stämpelbeskattningen vore en av de inkomsttitlar,
som närmast borde ifrågakomma till beredande av inkomstökningar åt
statsverket, desto hellre som av de indirekta skatterna ingen syntes vara i högre
grad än stämpelskatten ägnad att tillgodose kravet därpå, att de mindre bärkiattiga
samhällslagren bleve så vitt möjligt skonade från skatteförhöjningar.
Herr Saudlers förevarande motion (I: 17) avser att vinna den i stämpelskattesystemet
införda nya principens tillämpning även på avkastningen av kapital,
som placerats i aktiebolag, i den mån sådan avkastning tillgodokommer aktieägarna
såsom vinstutdelning. Mot detta motionärens syfte torde efter våi
mening ingen ur principiell synpunkt bärande erinran kunna göras. Den vinstutdelning,
som härflyter ur ett i aktiebolag placerat kapital, är till sin natur
ingenting annat än kapitalränta. Såväl kapitalplaceringen som vinstutdelningen
är kontrollerbar, och formerna för vinst(=ränte-)utbetalniugen synas även erbjuda
förutsättningar för teknisk anordning av stämpelbeläggning.
Det har mot motionärens förslag invänts, bl. a., att det i aktier nedlagda
kapitalet drabbas av såväl emissionsstämpel som fondstämpel. Vad den senare
stämpelafgiften angår, bör det erinras, att denna utgör eu särskild skatt på omsättningen
och kan därför i detta sammanhang lämnas utan hänsyn. Beträffande
åter emissionsstämpeln, synes det böra närmare utredas, i vilken mån denna
stämpelavgift må tagas i beräkning vid bestämmandet av den stämpelskatt, som
kan finnas lämpligen böra drabba vinstutdelningen. Att borttaga emissionsstämpeln
kan näppeligen ifrågasättas, enär denna skatt utgår oavsett eventuella vinstmöjligheter.
Vidare har det invänts, att aktier i ett och samma bolag ofta av
innehavarna förvärvats till olika kurser, vadan eu i visst förhållande till utdelningen
utgående skatt skulle komma att stå i ett växlande och godtyckligt förhållande
till de i aktierna nedlagda kapitalbeloppen. Detta inkast förtjänar ett
visst beaktande men utgör icke ett avgörande skäl mot stämpelskatt å vinstutdelning.
Aktiens inköpskurs influerar visserligen på utdelningens förhållande
till kapitalet, likväl torde härav i själva verket icke skapas någon annan ojämnhet
än den, som redan i viss mån vidlåder den gällande räntestämpelskatten,
vilken icke tager hänsyn till räntefoten.
Otvivelaktigt komma under de tider, som stunda, så betydande anspråk att
ställas på statskassan, att alla vägar böra hållas öppna, genom vilka utan ekonomiskt
svaga samhällslagers betungande statsinkomsterna kunna erhålla rikligare
tillflöden. Införandet av räntestämpeln motiverades uteslutande av omsorgen
att kunna på ett mera effektivt sätt utnyttja kapitalets skattekraft. Samma motiv
synes även tala för vidare utveckling av denna skatteform i motionens syfte.
Då emellertid intet utformat förslag i ämnet nu föreligger, och då naturligtvis
alla de omständigheter, vilka kunna inverka på ett slutligt bedömmande av frå
-
6
Bevillningsutskottets utlåtande Nr 7.
gan, höra göras till föremål för utredning, hava vi i sakens nuvarande läge ansett,
att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med anledning av herr Sandlers förevarande
motion (I: 17) måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
huruvida och under vilka förutsättningar vinstutdelning från
aktiebolag må kunna göras till föremål för stämpelskatt,
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.
Stockholm 1918. Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.