Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående postverkets ansvarighet för vissa till postbefordran mottagna försändelser m. m.

1918-02-11 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1918:9, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående postverkets ansvarighet för vissa till postbefordran mottagna försändelser m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr .9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1918 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds

proposition angående postverkets ansvarighet för vissa

till postbefordran mottagna försändelser m. m.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Hammarström, Röing, Ollas Ericsson, Jacob Larsson, Lyckholm,

frih. Fleming, Östberg, Källman, Månsson i Hagaström, Holmström, Rune,

Berg i Staby, Bergman, Knaust, Eliasson, Söderberg, Hedlund i Östrand

och Lithander.

I en till riksdagen den 14 januari 1918 avlåten, till bevillningsutskottet

hänvisad proposition, nr 44, har Kungl. Maj:t under åberopande

av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma

■dag förelagt riksdagen nedan återgivna förslag angående upphävande

av förbudet mot postbefordran av assurerad försändelse, å vilken värdet

angivits lägre än det verkliga, angående postverkets ansvarighet för

assurerad försändelse, för rekommenderat brev, för oassurerat paket och

för förlust eller skada till följd av försändelses försenade framkomst

ävensom angående värdering av innehållet i skadad eller förkommen

försändelse.

Uppslaget till Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning är att söka

i en av år 1910 års statsrevisorer gjord erinran beträffande postverket.

Revisorerna framhöllo därvid, att i § 26 mom. 2 och § 29 mom. 4 av

då gällande allmänna poststadga den 9 september 1907 innehölles förbud

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 7 Käft. (Nr 9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

mot angivande å inrikes assurerad försändelse av lägre värdebelopp än

det, som verkligen funnes i försändelsen inneslutet, ävensom stadgande

att inrikes rekommenderat brev icke finge innehålla penningar eller vissa

värdepapper till sammanlagt högre värde än 500 kronor; att emellertid

till revisorernas kännedom kommit, att vissa försäkringsbolag meddelade

försäkring å värdeförsändelser, som befordrades med posten, därvid försändelserna

plägade hos postverket antingen assnreras vida lägre än

deras verkliga, hos bolag försäkrade värdeinnehåll eller ock rekommenderas;

samt att enligt revisorernas mening ifrågavarande försäkringsbolag

sålunda förskaffade sig en vinst, som med rätta borde tillkomma

postverket, och att därför åtgärder borde vidtagas i syfte att statsverkets

intressen i berörda hänseende bleve tillvaratagna.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 maj 1911 förklarade sig riksdagen

dela revisorernas mening om att åtgärder borde vidtagas för tillvaratagande

av statsverkets intresse i föreliggande försäkringsfråga.

Emellertid — anförde riksdagen bland annat — läge den huvudsakliga

grunden till det anmärkta förhållandet i det i poststadgan givna förbudet

att å inrikes assurerad försändelse angiva lägre värdebelopp än det i försändelsen

inneslutna, jämfört med samma stadgas bestämmelser om begränsning

till ett visst maximum i ett flertal fall av det belopp, varå postverket

meddelade assurans, stadganden, som uppenbarligen vid åtskilliga

tillfällen skulle visa sig omöjliga att samtidigt efterleva. Riksdagen

ansåge därför, att i första hand en revision av poststadgan i förevarande

hänseende borde verkställas och att därefter frågan om behörigheten av

de enskilda försäkringsbolagens ifrågavarande verksamhet skulle prövas»

Med anledning av riksdagens berörda framställning anbefalldes generalpoststyrelsen

att verkställa utredning, dels i vad mån de i poststadgan

förekommande bestämmelserna angående försäkring av värdeförsändelser

borde omarbetas i syfte att för allmänheten bereda större frihet vid och

ökad möjlighet till sådan försäkring, dels ock huruvida eller i vilken

mån inom landet verksamma enskilda försäkringsinrättningar borde betagas

rätten att meddela försäkring å postförsändelser.

Med skrivelse den 27 februari 1917 framlade generalpoststyrelsen

resultatet av den sålunda anbefallda utredningen, därvid styrelsen

föreslog upphävande av nu gällande förbud mot befordran under postverkets

ansvarighet av assurerad försändelse, å vilken värdet angivits

lägre än det verkliga, varjämte styrelsen gjorde framställning om ändring

i vissa andra avseenden av gällande bestämmelser rörande postverkets

ansvarighet för till postbefordran avlämnade försändelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 0. •>

Dot är de av generalpoststyrelsen sålunda framställda, av Kung!.

Maj:t biträdda förslagen, som i förevarande proposition förelagts riksdagen

till prövning.

En översikt av förslagen, sammanställda med nu gällande bestämmelser

i ämnet, meddelas nedan.

I sin nämnda skrivelse den 27 februari 1917 bär generalpoststyrelsen

jämväl yttrat sig beträffande den ovan berörda frågan, huruvida

enskilda försäkringsinrättningar borde betagas rätten att meddela försäkring

å postförsändelser. Över samma fråga bär även försäkringsinspektionen,

på grund av remiss, den 26 juni 1917 avgivit utlåtande.

Båda ämbetsverken hava därvid gjort uttalanden av innebörd, att någon

Tubbning i de enskilda försäkringsinrättningarnas rätt att försäkra postförsändelser

icke borde göras.

Departementschefen för sin del har, med framhållande, att den gren

av de enskilda försäkringsinrättningarnas verksamhet, som omfattar försäkring

av postförsändelser, hittills varit av ringa omfattning, uttalat sig

för, att monopol för postverket att meddela ifrågavarande försäkringar

åtminstone för närvarande icke borde införas.

I fråga om postbefordran av assurerad försändelse, varå värdet angivits

lägre än det verkliga, gälla för närvarande följande bestämmelser.

I § 2 av förordningen den 12 november 1872 angående postverkets

ansvarighet för försändelser, som till postbefordran avlämnats, stadgas,

att, om skälig anledning förekommer misstänka, att å något till postbefordran

avlämnat brev, varför assurans begäres, värdet av detsammas

innehåll blivit angivet högre än det rätteligen utgör, brevet må, på

vederbörande posttjänstemans yrkande, i närvaro av den, som det inlämnat,

öppnas å postanstalten; att, om därvid utrönes, att brevet icke

innehåller penningar till det belopp, som angivits, och det, som för

övrigt må vara i brevet inneslutet, uppenbarligen icke kan anses i värde

motsvara skillnaden, posttjänstemannen äger vägra att till befordran

''emottaga brevet under postverkets ansvarighet för det därå angivna

värde; samt att avsändaren är berättigad att, om han så äskar, avgiftsfritt

erhålla skriftligt intyg över sålunda meddelad vägran. Dessa stadganden

gälla, jämlikt § 9 mom. 1 i samma förordning, även i fråga

om assurerade paket.

Vidare har genom kungörelsen den 26 maj 1882 angående ändring

i gällande bestämmelser om postverkets ansvarighet för försändelser, som

Angående

upphävande

av förbud

mot postbefordran

av assurerad

försändelse,

å vilken

värdet angivits

lägre

än det

verkliga.

Nuvarande

bestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Kungl. Maj:ts

förslag.

Ansvarighet

för

assurera*!

försändelse.

Nuvarande

bestämmelser.

till postbefordran avlämnats, assuransavgiftens belopp m. m., förklarats,

bland annat, att, då anledning förekommer misstänka, att å försändelse,,

som till postbefordran anmäles och för vilken assurans begäres, värdet

blivit angivet lägre än det rätteligen utgör, med försändelsen skall förfaras

i överensstämmelse med vad som finnes stadgat i § 2 av förordningen

den 12 november 1872, så att, då tydligen sammanlagda värdet

av de i försändelsen inneslutna penningar, obligationer och andra därmed

jämförliga, i var mans hand gällande värdepapper, vilkas ungefärliga

värde med lätthet kan på grund av allmänt kända förhållanden

beräknas, i någon avsevärd mån överstiger det värde, som angivits, försändelsen

icke må till befordran mottagas.

I den internationella utväxlingen är, jämlikt artikel 9: 1 i avtalet

angående utväxling av brev och askar med angivet värde den 26 maj

1906 och artikel 16 i postpaketkonventionen av samma dag, stadgat

förbud mot varje svikligt angivande av högre värdebelopp än det, som

verkligen finnes i försändelsen inneslutet. Förbud mot angivande av

lägre värde än det verkliga finnes däremot icke intaget i de internationella

postförfattningarna.

Uti ifrågavarande ämne föreslår Kungl. Maj:t riksdagen besluta,

att beträffande inrikes försändelse, för vilken assurans begäres, postbefordran

icke vidare må förvägras av den anledning, att försändelsens

värde misstänkes vara angivet lägre än det rätteligen utgör, och att följaktligen

särskild åtgärd för utrönande av dylik försändelses verkliga

värde icke skall vidtagas.

I fråga om postverkets ansvarighet för assurerad försändelse gälla

nu nedannämnda stadganden:

Beträffande assurerat brev innehåller § 7 av förordningen den 12

november 1872 följande bestämmelser: Om assurerat brev går förlorat

medan ännu postverkets ansvarighet därför fortfar, skall av postmedel

till avsändaren, mot assuransbevisets återställande, utbetalas ett det

angivna värdet motsvarande ersättningsbelopp, så framt ej utrönas kan,

att detta värde överstiger det verkliga värdet av de i brevet inneslutna

penningar eller andra värdesaker, i vilket fall ersättningen utgår

efter sistnämnda värde. Därest assurerat brev framkommit, men förseglingen

därå finnes rubbad eller omslaget så skadat, att någon del

av brevets innehåll kunnat därur uttagas, och om medelst förteckning,

som i § 6 av förordningen omförmäles, visas, att brevet vid verkställt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 9.

5

öppnande före dess utlämnande till adressaten å ankomstortens postanstalt

antingen icke innehållit några penningar eller saker av värde

eller ock innehållit penningar eller värdesaker, men till ett värdebelopp,

understigande det, soni avsändaren enligt vad ovan sagts skolat

erhålla, därest brevet gått helt och hållet förlorat, äger avsändaren

att, emot assuransbevisets återställande, av postmedel åtnjuta ersättning,

motsvarande i förra fallet sistnämnda belopp och i senare

fallet skillnaden mellan samma belopp och värdet av det, som brevet

befunnits innehålla. Skulle assurerat brev, över vars innehåll sådant

intyg, som i § 4 av förordningen omförmäles, blivit avsändaren meddelat,

hava framkommit i orubbat skick så till försegling som omslag,

men medelst förteckning, som enligt förordningens § 6 blivit vid brevets

öppnande å ankomstortens postanstalt upprättad, eller med två trovärdiga

vittnens intyg kan styrkas, att vid brevets utlämnande från

postanstalten de penningar eller värdepapper, som enligt förstnämnda

intyg bort finnas däruti inneslutna, till större eller mindre del saknats,

äger avsändaren att, emot assuransbevisets återställande, av postmedel

njuta ersättning för det sålunda saknade.

Nu anförda stadganden beträffande assurerat brev äro, jämlikt § 9

mom. 1 i samma förordning, gällande även i avseende å assurerat paket.

Vidare har genom kungörelsen den 26 maj 1882 stadgats, att, då

assurerad försändelse, medan den stått under postverkets vård, blivit

skadad och skadan ej skäligen kan anses härröra därav, att försändelsen

ej varit med vederbörlig omsorg och på ett fullt betryggande sätt inlagd

och förseglad, avsändaren äger, mot försändelsens överlämnande till postverkets

disposition, därför uppbära enahanda ersättning av postmedel,

som skolat utgå, därest försändelsen gått förlorad.

Härjämte meddelas i § 11 av förordningen den 12 november 1872

och i omförmälda kungörelse den 26 maj 1882 bestämmelser om de

tider, inom vilka anspråk på ersättning skall hos generalpoststyrelsen

anmälas.

Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att i ifrågavarande avseende besluta,

dels att, om assurerat brev gått förlorat, helt eller delvis berövats sitt

innehåll eller på annat sätt skadats, medan försändelsen stått under postverkets

vård, avsändaren skall vara berättigad till ett skadestånd, motsvarande

verkliga värdet av förlusten, tillgreppet eller skadan, så framt ej dessa

förorsakats genom avsändarens fel eller försumlighet eller äro en följd

av försändelsens egen beskaffenhet, dock att i saknad av utredning om

värdet av försändelsen detta må anses hava utgjort det därå vid post
-

Kungl. Maj:ts

förelag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Ansvarighet

för rekommenderat

brev.

Nuvarande

bestämmelser.

Kungl. Majits

förslag.

befordringen angivna värdet och att skadeståndet icke i något fall må

överstiga beloppet av sistnämnda värde, samt att, om försändelsen gått

förlorad och skadestånd utbetalas till avsändaren, denne dessutom skall

vara berättigad att återbekomma befordringsavgifterna, varemot assuransavgiften

behålles av postverket;

dels att vad ovan stadgats beträffande postverkets ansvarighet för

assurerat brev även skall gälla i fråga om assurera! paket, varjämte beträffande

assurerat paket, för vilket skadestånd utbetalas, avsändaren skall

vara berättigad att återbekomma befordringsavgifterna även i det fall, att

paketets innehåll helt och hållet förstörts;

dels ock att generalpoststyrelsen må — utan hinder av hittills gällande

föreskrifter om skyldighet för avsändare av assurerad försändelse

att, för utbekommande av skadestånd av postmedlen för dylik försändelse,

återställa assuransbeviset — härutinnan meddela de föreskrifter, som

kunna anses nödiga.

Angående postverkets ansvarighet för rekommenderat brev gäller

nu, enligt § 8 av förordningen den 12 november 1872, med den ändring,

som däri vidtagits genom kungörelsen den 10 mars 1905 angående avgiften

för inrikes postförsändelses rekommendation samt ändring av

gällande bestämmelser rörande postverkets ansvarighet för vissa, till

postbefordran avlämnade försändelser, dels att, om rekommenderat brev

går förlorat, medan ännu postverkets ansvarighet därför fortfar, 36 kronor

skola av postmedlen utbetalas till avsändaren, emot rekommendationsbevisets

återställande, dels ock att, om rekommenderat brev framkommit,

men förseglingen därå finnes rubbad eller omslaget så skadat, att någon

del av brevets innehåll kunnat därur uttagas, och om medelst förteckning,

som i § 6 av förenämnda förordning omförmäles, visas, att brevet

vid verkställt öppnande före dess utlämnande till adressaten å ankomstortens

postanstalt icke innehållit penuingar eller andra saker

till ett sammanlagt värdebelopp av 36 kronor, avsändaren äger att, emot

rekommendationsbevisets återställande, av postmedlen åtnjuta skillnaden

emellan nämnda belopp och värdet av det, som brevet befunnits innehålla.

Härutinnan föreslår Kungl. Maj:t riksdagen besluta,

dels att, om rekommenderat brev, som varit förseglat i enlighet med de

för assurerade brev gällande föreskrifter, helt eller delvis berövats sitt

innehåll eller på annat sätt skadats, medan försändelsen stått under postverkets

vård, avsändaren skall vara berättigad till ett skadestånd, motsvarande

verkliga värdet av tillgreppet eller skadan, så framt ej dessa för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr '').

7

orsakats genom avsändarens fel eller försumlighet eller äro en följd av

försändelsens egen beskaffenhet, dock att i saknad av utredning om

värdet av försändelsen detta må anses hava utgjort 36 kronor samt att

skadeståndet icke i något fall må överstiga nämnda belopp;

dels och att generalpoststyrelsen må — utan hinder av hittills gällande

föreskrifter om skyldighet för avsändare av rekommenderad försändelse

att, för utbekommande av skadestånd av postmedlen för dylik

försändelse, återställa rekommendationsbeviset — härutinnan meddela de

föreskrifter, som kunna anses nödiga.

Beträffande postverkets ansvarighet för oassurerat paket gälla

enligt § 9 mom. 2 och 3 av förordningen den 12 november 1872

med den ändring, som däri vidtagits genom kungörelsen den 16 april

1880 angående förändringar dels i taxeringen av guld- och silverförsändelser,

som genom postverket befordras, dels ock i postverkets ansvarsskyldighet

för oassurerade paket följande bestämmelser.

Om oassurerat paket går förlorat, innan detsamma blivit till adressaten

utlämnat, äger avsändaren att i ersättning av postmedel erhålla, om paketets

vikt uppgår till högst 1 kilogram, två kronor och, om vikten utgör

mer än 1 kilogram, fyra kronor med tillägg därtill av en krona för varje

halvt kilogram, varmed vikten överstiger 2 kilogram. Därest oassurerat

paket, medan det stått under postverkets vård, blivit skadat, är postanstalten

i adressorten skyldig att därom, i fall så önskas, avgiftsfritt meddela

intyg, och äger avsändaren, där ej skadan skäligen kan anses härröra

därav, att paketet icke varit med vederbörlig omsorg inlagt, åtnjuta den

för förkommet paket stadgade ersättning, varemot paketet tillfaller postverket.

1 detta ämne föreslår Kungl. Maj:t riksdagen besluta, att, om

oassurerat paket gått förlorat, helt eller delvis berövats sitt innehåll

eller på annat sätt skadats, medan försändelsen stått under postverkets

vård, avsändaren skall vara berättigad till ett skadestånd, motsvarande

verkliga värdet av förlusten, tillgreppet eller skadan, så framt ej dessa

förorsakats genom avsändarens fel eller försumlighet eller äro en följd

av försändelsens egen beskaffenhet, dock att skadeståndet icke må

överstiga 20 kronor för paket, utom beträffande paket med högre vikt

än 5 kilogram, för vilket skadeståndet må kunna utgå intill belopp,

motsvarande 4 kronor för varje kilogram eller del av kilogram av paketets

vikt, ävensom att, om paketet gått förlorat eller dess innehåll

helt och hållet förstörts samt skadestånd utbetalas till avsändaren, denne

dessutom skall vara berättigad att återbekomma befordringsavgifterna.

Ansvarighet

för oassurerat

paket.

Nuvarande

bestämmelser.

Kungl. Maj:ts

förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Ansvarighet

för förlust

eller skada

till följd av

försändelses

försenade

framkomst.

Kungl. Maj:ts

förslag.

Värdering

av innehållet

i skadad

eller förkommen

försändelse.

Nuvarande

bestämmelser.

Kungl. Maj:ts

förslag.

Ikraft
trädande.

Jämlikt § 10 i förordningen den 12 november 1872 är postverket

icke i andra fall, än som i förordningen sägs, ansvarigt för försändelse,

som till postbefordran avlämnats, där ej på grund av förbehåll om s. k.

postförskott eller annat särskilt avtal sådan ansvarighet åligger verket.

I förordningen finnes icke något stadgat om ansvarsskyldighet för den

händelse avsändare eller adressat åsamkas förlust eller skada på grund

av försändelses försenade framkomst.

I förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen besluta,

att, om skada å assurerad försändelse, rekommenderat brev eller oassurerat

paket uppenbarligen förorsakats av försening i postbefordringen och denna

försening vållats genom fel eller försummelse från postfunktionärs sida,

generalpoststyrelsen må, när sådant prövas vara av förhållandena påkallat,

tillerkänna avsändare skadestånd enligt allmänt gällande grunder.

I fråga om värdering av innehållet i skadad eller förkommen försändelse

stadgas i § 12 av förordningen den 12 november 1872 att, då vid

prövning av behörigen anmält ersättningsanspråk fråga förekommer om

uppskattning av värdesaker, som varit inneslutna i assurerat eller rekommenderat

brev eller i assurerat paket och vilka antingen finnas i

behåll eller eljest anses vara till beskaffenheten fullständigt kända, bör,

i fall av tvekan om deras rätta värde, detta värdes bestämmande överlämnas

åt tre gode män, vilka väljas, en av postverket, en av avsändaren

och en av de båda sålunda valda.

Härutinnan föreslår nu Kungl. Maj:t riksdagen besluta, att, om vid

prövning av ersättningsanspråk rörande assurerad försändelse, rekommenderat

brev eller oassurerat paket tvekan uppstår om rätta värdet å

föremål, som varit i försändelsen inneslutet, detta värde skall bestämmas

på sätt i gällande lag om skiljemän föreskrives.

Slutligen föreslår Kungl. Maj:t riksdagen besluta, att de beslut, som

i ovan angivna hänseenden kunna bliva meddelade, må träda i tillämpning

vid tidpunkt, som av generalpoststyrelsen bestämmes, dock ej senare

än den 1 juli 1918.

Beträffande den närmare motiveringen till de i förevarande proposition

framlagda förslagen tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

I detta sammanhang vill utskottet endast framhålla, att

vid behandlingen av frågan om postverkets ansvarighet för oassurerat

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 9

paket hos generalpoststyrelsen två olika meningar gjort sig gällande.

Enligt båda skulle, om sådant paket, medan det stått under postverkets

vård, gått förlorat, plundrats eller skadats, avsändaren under vissa förutsättningar

och med viss begränsning vara berättigad till skadestånd,

motsvarande verkliga värdet av förlusten. Men enligt den mening, som

funnit uttryck i generalpoststyrelsens förslag och vartill Kungl. Maj:t anslutit

sig, skulle maximigränsen för postverkets skadeståndsskyldighet

fastställas olika allt efter paketens hänförlighet till olika viktgrupper,

varemot enligt den inom generalpoststyrelsen uttalade skiljaktiga meningen

maximigränsen skulle vara lika för alla paket.

Såsom av det anförda framgår, torde upprinnelsen till ifrågavarande

revision av vissa postala bestämmelser vara att söka i statsrevisorernas

och riksdagens ovanberörda uttalanden. De förhållanden, för vilka sålunda

från riksdagens sida påkallades uppmärksamhet, synas genom vad

Kungl. Maj:t därutinnan föreslagit, bliva, såvitt omständigheterna nu betinga,

tillfredsställande ordnade. Utskottet har således icke någon erinran

att framställa mot propositionen i denna del.

Ej heller mot Kungl. Maj:ts förslag i övrigt, som jämväl synes utskottet

ägnat att åvägabringa mera nöjaktiga förhållanden mellan postverket

och allmänheten, har utskottet någon invändning att göra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts ifrågavarande

proposition, nr 44, må besluta

dels att beträffande inrikes försändelse, för vilken

assurans begäres, postbefordran icke vidare må förvägras

av den anledning, att försändelsens värde misstänkes

vara angivet lägre än det rätteligen utgör, och att

följaktligen särskild åtgärd för utrönande av dylik försändelses

verkliga värde icke skall vidtagas;

dels att, om assurerat brev gått förlorat, helt eller

delvis berövats sitt innehåll eller på annat sätt skadats,

medan försändelsen stått under postverkets vård,

avsändaren skall vara berättigad till ett skadestånd, motsvarande

verkliga värdet av förlusten, tillgreppet eller

skadan, så framt ej dessa förorsakats genom avsändarens

fel eller försumlighet eller är o en följd av förBihang

till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 7 höft. (Nr 9.) 2

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

sändelsens egen beskaffenhet, dock att i saknad av

utredning om värdet av försändelsen detta må anses

hava utgjort det därå vid postbefordringen angivna

värdet och att skadeståndet icke i något fall må överstiga

beloppet av sistnämda värde, samt att, om försändelsen

gått förlorad och skadestånd utbetalas till

avsändaren, denne dessutom skall vara berättigad att

återbekomma befordringsavgifterna, varemot assuransavgiften

behålles av postverket;

dels att vad ovan stadgats beträffande postverkets

ansvarighet för assurerat brev även skall gälla i fråga

om assurerat paket, varjämte beträffande assurerat

paket, för vilket skadestånd utbetalas, avsändaren skall

vara berättigad att återbekomma befordringsavgifterna

även i det fall, att paketets innehåll helt och hållet

förstörts;

dels att, om rekommenderat brev, som varit förseglat

i enlighet med de för assurerade brev gällande föreskrifter,

helt eller delvis berövats sitt innehåll eller på

annat sätt skadats, medan försändelsen stått under

postverkets vård, avsändaren skall vara berättigad till ett

skadestånd, motsvarande verkliga värdet av tillgreppet

eller skadan, så framt ej dessa förorsakats genom avsändarens

fel eller försumlighet eller äro en följd av

försändelsens egen beskaffenhet, dock att i saknad av

utredning om värdet av försändelsen detta må anses

hava utgjort 36 kronor samt att skadeståndet icke i

något fall må överstiga nämnda belopp;

dels att generalpoststyrelsen må — utan hinder av

hittills gällande föreskrifter om skyldighet för avsändare

av assurerad eller rekommenderad försändelse att,

för utbekommande av skadestånd av postmedlen för

dylik försändelse, återställa assurans- eller rekommendationsbeviset

— härutinnan meddela de föreskrifter, som

kunna anses nödiga;

dels att, om oassurerat paket gått förlorat, helt eller

delvis berövats sitt innehåll eller på annat sätt skadats,

medan försändelsen stått under postverkets vård, avsändaren

skall vara berättigad till ett skadestånd, motsvarande

verkliga värdet av förlusten, tillgreppet eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

11

skadan, så framt ej dessa förorsakats genom avsändarens

fel eller försumlighet eller äro eu följd av försändelsens

egen beskaffenhet, dock att skadeståndet icke

må överstiga 20 kronor för paket, utom beträffande

paket med högre vikt än 5 kilogram, för vilket skadeståndet

må kunna utgå intill belopp, motsvarande 4

kronor för varje kilogram eller del av kilogram av

paketets vikt, ävensom att, om paketet gått förlorat

eller dess innehåll helt och hållet förstörts samt skadestånd

utbetalas till avsändaren, denne dessutom skall

vara berättigad att återbekomma befordringsavgifterna;

dels att, om skada å assurerad försändelse, rekommenderat

brev eller oassurerat paket uppenbarligen förorsakats

av försening i postbefordringen och denna

försening vållats genom fel eller försummelse från

postfunktionärs sida, generalpoststyrelsen må, när sådant

prövas vara av förhållandena påkallat, tillerkänna avsändare

skadestånd enligt allmänt gällande grunder;

dels att, om vid prövning av ersättningsanspråk

rörande assurerad försändelse, rekommenderat brev eller

oassurerat paket tvekan uppstår om rätta värdet å föremål,

som varit i försändelsen inneslutet, detta värde

skall bestämmas på sätt i gällande lag om skiljemän

föreskrives;

dels ock att ifrågavarande beslut må träda i tilllämpning

vid tidpunkt, som av generalpoststyrelsen

bestämmes, dock ej senare än den 1 juli 1918.

Stockholm den 11 februari 1918.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:37 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungi. Maj:ts proposition angående postverkets ansvarighet för vissa till postbefordran mottagna försändelser in. m. a1 i texten