Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1
1918-06-03 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BJoU 1918:1, Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1
Dokumentets text
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 7 juni l!>18 kl. 5 e. m.
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande nr J, i
anledning av Kungl. Majds proposition angående vissa
ändringar i gällande bestämmelser om understöd av statsmedel
åt föreningar för beredande av driftkredit åt kikare
av mindre jordbruk, ävensom i ämnet väcka motioner
rörande nämnda kredit samt övrig fastighet skr edil.
1 en till riksdagen den 30 april 1018 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 415, bär Kungl. Maj:t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbroksärendei:
för samma dag, föreslagit riksdagen besluta, att mom. 2 och 5 i gälland ■
bestämmelser angående understöd av statsmedel åt föreningar för be - redande av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk skola från och
med den 1 januari 1919 erhålla följande ändrade lydelse:
Mom. 2. Ekonomisk förening, som utgör sammanslutning för ett
eller flera län av jordbrukskassor, (centralkassa för jordbrukskredit) kan,
sedan den i- enlighet med bestämmelser, vilka Kungl. Maj:t meddelar,
vunnit godkännande från det allmännas sida, av statsmedel erhålla bidrag
utan återbetalningsskyldighet dels till organisationskostnader med
2,000 kronor jämte ett tillägg för varje län utöver ett, varav centralkassans
verksamhetsområde består, av i,000 kronor för ett län och 500
kronor för varje ytterligare län samt dels till de årliga förvaltningskostnaderna
med 4,000 kronor under vart av de två första åren näst
efter det, då godkännandet givits, med 2,000 kronor under vart av de
följande fyra åren och med 1,000 kronor under vart av ytterligare fyra
år, med tillägg för varje län utöver ett, varav centralkassans verksamBihang
till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 1
Departe
mentschefen
-
2 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
hetsområde består, av 1,000 kronor om året för ett län och 500 kronor
om året för varje ytterligare län.
Mom. 5. Fråga om erhållande av bidrag, som ovan sägs, liandlägges
av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där vederbörande
kassas styrelse har sitt säte.
Ansökan om förvaltningsbidrag skall vara åtföljd av:
dels styrkta avskrifter av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen
för näst föregående år samt protokoll angående ansvarsfrihet
för samma år för styrelsen,
dels ock, där ansökningen göres av jordbrukskassa, en av dess
styrelse på heder och samvete bestyrkt uppgift angående det antal
medlemmar, kassan under sin verksamhetstid närmast föregående år
städse haft, jämte särskilt yttrande över ansökningen antingen av det
ombud, som, efter ty ovan sägs, må vara förordnat att öva tillsyn över
kassans verksamhet, eller av styrelsen för vederbörande centralkassa,
därest jordbrukskassan är ansluten till eu sådan,
samt, där ansökningen göres av centralkassa för jordbrukskredit,
yttrande över ansökningen av det ombud, som, efter ty ovan sägs, skall
förordnas för tillsyn över kassans verksamhet.
Efter prövning av ansökningshandlingarna äger Kung]. Maj:ts befallningshavande
att av det för ändamålet anvisade statsanslaget utanordna
det kassan, enligt vad ovan sägs, tillkommande bidraget.
Departementschefen har i berörda statsrådsprotokoll för egen del
anfört följande:
»De framställningar, för vilka jag ovan redogjort, avse, såsom av
redogörelsen framgår, ändringar i dels vissa av riksdagen antagna bestämmelser,
dels författningar, som av Kungl. Maj:t utfärdats, sedan
tillfälle beretts riksdagen att yttra sig över till desamma uppgjorda förslag,
samt dels förenämnda genom departementets försorg utarbetade
förslag till instruktioner för styrelser och revisorer i jordbrukskassor
och centralkassor samt formulär till bokföring m. in.
Vad angår framställningarna om ändringar i sistnämnda förslag
och formulär m. in. kan jag fatta mig kort. Det är i detta hänseende
icke fråga om några till allmän efterrättelse utfärdade författningar utan
om råd och anvisningar, som visserligen böra följas, i den mån icke
erfarenheter under arbetets gång giva vid handen, att de äro opraktiska
eller eljest olämpliga, men från vilka avvikelser må göras, för så vitt
förbättringar därigenom stå att vinna. Vinner vad jag i övrigt kommer
att hemställa bifall, kommer det säkerligen att visa sig önskvärt att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
underkasta nämnda förslag- ocdi formulär någon omarbetning, och då
blir det ju tillfälle att i desamma vidtaga även sådana jämkningar i
övrigt, till vilka vunnen erfarenhet kan giva anledning. Med åtgärder
i detta hänseende lärer emellertid i varje fall böra få anstå, till dess de
övriga förslag, jag kommer att framlägga, hunnit undergå vederbörlig
prövning.
Det otvivelaktigt största intresset knyter sig till de framställningar,
som gjorts om ändring i ovannämnda av Kling!. Maj:t utfärdade författningar.
Genom dessa regleras själva organisationen av jordbrukskasserörelsen,
och för grunderna till desamma, i den mån de beröras
av de framkomna ändringsförslagen, har jag redan förut i korthet
redogjort.
Här må endast framhållas, att man, då nämnda författningar förbereddes,
hade att räkna med helt andra förhållanden — ett jämförelsevis
stort och allmänt lånebehov hos de jordbrukare, för vilka organisationen
var avsedd, och en i förhållande därtill ganska åtstramad lånemarknad
— än som sedermera inträtt. Till följd av allmänt kända omständigheter
hava nämnda förhållanden helt och hållet omkastats. Såsom
i de gjorda framställningarna erinrats, råder för närvarande i allmänhet
icke någon brist på kontanta medel hos jordbrukarna. Eu följd
härav har blivit ett jämförelsevis ringa lånebehov bland dessa, medan
å andra sidan penningar influtit till respektive kassor i vida större utsträckning
än man kunde beräkna. Vidare har penningvärdets fall
gjort, att särskilt de lånebelopp, med vilka man vid rörelsens igångsättande
ansåg sig böra räkna, måhända redan från början väl försiktigt
beräknade, blivit alldeles otillräckliga för de avsedda ändamålen,
och detta förhållande har i sin mån bidragit till att tillslutningen till
rörelsen blivit mindre än man hade påräknat. Till följd av alla dessa
förhållanden hava svårigheter uppstått för de redan bildade kassorna att
uppbringa sin rörelse till den höjd, som erfordras för deras bärighet,
medan samtidigt bildandet av nya kassor väsentligen försvårats.
Det synes mig otvivelaktigt, att vissa ändringar i gällande bestämmelser
böra vidtagas, för att så vitt möjligt undanröja de svårigheter,
som sålunda uppstått för jordbrukskasserörelsen. A andra sidan
får ej förbises, att de nu rådande förhållandena till största delen äro
av exceptionell art. Så snart mera normala förhållanden inträtt, lärer
man sålunda hava att räkna med ett väsentligen ökat lånebehov inom
de kretsar, som beröras av verksamheten, på samma gång som med eu
växande svårighet att anskaffa för densamma erforderliga kapital. Vidare
måste tillses, att man icke för avhjälpandet av ögonblickets svårigheter
4
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
offrar något av den trygghet mot förluster och den soliditet, de nu
gällande föreskrifterna otvivelaktigt bereda. Det gäller således att söka
hålla de ändringar, som vidtagas, inom sådana gränser, att icke återgången
till mera normala förhållanden väsentligen försvåras.
Efter denna allmänna översikt över de grunder, jag anser böra
följas vid en revision av de gällande föreskrifterna i ämnet, torde det
tillåtas mig att övergå till en granskning av de framkomna ändringsförslagen
vart för sig.
Härvid anser jag mig först böra beröra de förslag, som från de
två nordligaste länen framställts om en väsentlig modifikation av de
bestämmelser, som meddelats beträffande rätten till delaktighet i jordbrukskassor.
Det sjnes mig obestridligt, att nämnda bestämmelser mindre
väl lämpa sig för förhållandena i berörda län. Den omständigheten,
att arealen odlad jord till varje brukningsdei uti ifrågavarande län disa
jämförelsevis ringa, måste givetvis, om nu gällande bestämmelser i
ämnet lämnas oförändrade, komma att lägga allvarliga hinder i vägen
för uppkomsten av en jordbrukskasserörelse i nämnda län. Att, på sätt
i de därifrån gjorda framställningarna föreslagits, bygga på kreatursantalet
såsom supplementär grund för delaktighetens beräkning anser
jag mig dock icke kunna föreslå. En sådan anordning, så tilltalande
den i övrigt kunde synas, kommer i alltför bestämd motsättning mot
den grund, efter vilken delaktigheten i övrigt beräknas och som ju utgår
från brukningsarealen såsom den bestämmande faktorn. Det torde
vara otvivelaktigt, att denna grund i stort sett är ägnad att åt det hela
bereda den soliditet, utan vilken rörelsen snart skulle falla sönder, pa
samma gång som den i tillämpningen är enkel att röra sig med. Stora
praktiska svårigheter skulle också möta att bygga delaktigheten pa
krcatursantalet. Detta är icke på långt när så konstant som brukningsarealen,
och varje förändring i kreatursstockens storlek skulle ju komma
att medföra eu förändring i delaktigheten och därmed i lånerätten med
tv åtföljande omreglering av lånebeloppen.
Jag anser därför andra utvägar böra sökas för att tillgodose behovet
inom nämnda län. Det gäller därvid att få till stånd bestämmelser,
som på samma gång de icke innebära ett brott mot de en gångantagna
organisationsformerna mera smidigt än de nuvarande låta sig
anpassas efter förhållandena i de orter, om vilka nu är fråga.
Ett uppslag- i sådan riktning, värt att taga fasta på, synes mig
ock vara givet genom de förslag, som från andra håll väckts att till
grund för delaktighetens beräkning lägga även annan mark än den
odlade. Särskilt omfattningen av ängsmarken lärer för de nordligaste
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1-
trakterna av landet kunna lämna eu god måttstock för jordbrukets ekonomiska
bärkraft, isynnerhet ’’..........
tv
om man
därvid inskränker sig till den
med hänsyn till läge och beskaffenhet värdefullare ängsmarken och från
beräkningen utesluter de s. k. ströängarna, vilkas indragning för övrigt
står på dagordningen. Klart är emellertid, att försiktigheten kravel'', att
• ° - 1 ------ vill undvika vanskligheter,
inberäkningen av ängsmarken, om man
’ o ---------- 1 . . V.
måste hållas inom vissa gränser. Jag har tänkt mig, att man i namnda
hänseende borde fastslå en dubbel begränsning, dels sa, att överhuvudtaget
endast en viss areal ängsmark får medtagas i beräkningen, samt
dels så, att den ängsmark, som medräknas, upptages endast till en i
förhållande till den odlade jorden reducerad areal. Med enahanda begränsningar
synes även skogs- och betesmark kunna tagas med i be
-
räkningen. .
Efter vilken norm berörda dubbla begränsning rätteligen bör \idtagas,
kan ju vara föremål för olika uppfattning. Det synes mig emellertid,
som om man skulle komma de verkliga värdeförhållandena ganska
nära och på samma gång undvika alla äventyrligheter om det stadgades,
att, vid delaktighetens beräknande, intill ett sammanlagt antal av sextio
hektar ängsmark, ströängar icke inräknade, en hektar sådan mark finge
beräknas som en tredjedels hektar odlad jord och, intill ett antal av etthundratjugo
hektar skogs- och betesmark, en hektar dylik mark Unge
räknas lika med eu sjättedels hektar odlad jord. Härigenom skulle ju
den areal, för vilken en medlem i en jordbrukskassa skulle kunna vinna
delaktighet i denna, högst väsentligt ökas till fördel särskilt för de
mindre brukningsdelarna.
Åven en annan ändring i grunderna för delaktighetens beräkning
har ifrågasatts från olika håll. För närvarande gäller, som förut är
nämnt, att ingen får vinna delaktighet för mer än oO hektar odlad
jord och ej heller för större areal, än som motsvarar en tiondel av den
sammanlagda areal, för vilken medlemskap i kassan vunnits. Som
nämnt, avses med dessa bestämmelser framför allt att fördela riskerna,
så att icke en medlems ekonomiska misslyckande får allt för ödesdigra
följder för de andra. Gränsen 50 hektar har emellertid även valts med
hänsyn därtill, att hela organisationen ju avsågs att tjäna allenast det mindre
jordbruket. Nu har hemställts, att maximiarealen skulle bestämmas till
100 hektar, och att på samma gång delaktighet måtte tå vinnas för
ända till en femtedel av den sammanlagda areal, för vilken delaktighet
i kassan vunnits. Vad angår nämnda hemställan i dess första del anser
jag mig böra biträda densamma. Det kan ju ej nekas, att utsikter
därigenom skulle öppnas för en livligare anslutning till rörelsen på
6
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
samma gång som väl även för densamma skulle kunna vinnas krafter,
som det med hänsyn till större kunskaper och förmåga att taga ledningen
skulle vara en styrka att få med i arbetet. Gent emot dessa
fördelar synes det vara av mindre betydelse, att måhända därigenom den
rationella gränsen mellan mindre och större jordbruk skulle komma att
i viss mån överskridas. Erinras må ock, att, om de av mig förut föreslagna
ändringarna i bestämmelserna om delaktighetens beräkning godtagas,
den areal, för vilken delaktighet kan vinnas, kommer att höjas
icke så obetydligt för de flesta medlemmarna, och att till följd därav
en höjning av maximiarealen icke kommer att få den verkan i riktning
mot en större ojämnhet i delaktigheten, som en dylik förändring skulle
fått, om den företagits ensamt för sig. Däremot anser jag mig icke
kunna biträda ifrågavarande hemställan i dess andra del. En ändring
i grunderna för delaktighetens fördelning, sådan som den ifrågasatta,
skulle säkerligen på många håll kunna bliva farlig såväl för vederbörande
kassors soliditet som för övriga medlemmar, vilkas risker ju
därigenom skulle kunna komma att ökas högst väsentligt. Det har
också i utlandet visat sig, att, då någon gång en kassa gått under,
detta berott på, att man utlämnat allt för stor del av de för utlåningtill
gängliga medlen på en och samma hand, något som ju otvivelaktigt
skulle riskeras, om man läte en medlem vinna delaktighet, motsvarande
ända upp till en femtedel av samtliga medlemmars sammanlagda delaktighet.
Framställningarna om lånerättens höjande såväl i allmänhet som
särskilt till förmån för trädgårds- och därmed jämförlig jord anser jag
mig böra i stort sett förorda. Penningvärdets fall bär gjort, att eu
länsrätt av endast 75 kronor för varje hektar odlad jord, redan från
början låg, blivit alldeles otillräcklig. Det kan icke vara lockande att
lör erhållande av de små lån, som med nuvarande bestämmelser kunna
bekommas, ikläda sig de risker, som ju alltid äro förbundna med inträdet
i en jordbrukskassa. Det föreslagna maximibeloppet, 200 kronor
för varje hektar odlad jord, för vilken delaktighet vunnits, innebär, om
man tager hänsyn till nuvarande penningvärdet, i verkligheten icke någon
synnerligen stor ökning. Vad angår lånerätten för trädgårdsjord och
därmed jämförlig mark, måste det, i betraktande av å ena sidan de
möjligheter till större avkastning det intensivare brukningssätt medför
och å andra sidan det större behovet av rörelsemedel, medgivas, att
den av centralkassorna föreslagna maximigränsen, 400 kronor för varje
hektar, ingalunda är för hög. Det får emellertid icke förbises, att de
brukningssätt, om vilka det här är fråga, låt vara att de kunna med
-
7
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
föra större v inst iin det egentliga jordbruket, också äro förbundna med
större äventyrligheter än detta. De vid nämnda brukningssätt odlade
växterna äro ofta mindre motståndskraftiga mot ogynnsamma klimatiska
och andra inflytelser och de frambringade produkternas värde är ännu
mer beroende av avsättningsmöjligheterna än värdet av de produkter,
som frambringas vid det egentliga jordbruket. Försiktigheten bjuder
därför, att, om maximum för lånerätten för jord, varom nu är fråga,
höjes till 400 kronor för hektar, det också iakttages den största varsamhet
vid begagnandet av den möjlighet till förhöjning i lånerätten, som
därigenom skulle öppnas. En garanti härför skulle vinnas, om det
föreskreves, att, där jordbrukskassa är ansluten till centralkassa, förhöjning
i lånerätten för trädgårdsjord och därmed jämförlig mark icke
må av jordbrukskassan beslutas annat än efter samtycke från centralkassans
styrelse och på de vilkor i fråga om säkerhet, som nämnda
styrelse bestämmer.
Genom de sålunda föreslagna ändringarna skulle det högsta belopp,
intill vilket samme medlem skulle kunna erhålla lån från en jordbrukskassa,
höjas högst väsentligt eller, om man bortser från trädgårdsjorden,
från 3,750 kronor till 20,000 kronor. Det är klart, att häri ligger eu
viss risk. För att i någon mån minska denna anser jag det böra
stadgas, att, därest jordbrukskassan är ansluten till centralkassa, åt
samme medlem ej må utan medgivande av centralkassans styrelse utlämnas
lån till sammanlagt belopp överstigande 10,000 kronor.
Vad som hemställts därom, att det måtte öppnas möjlighet för
jordbrukare, vilkas brukningsområden falla helt och hållet utanför en
jordbrukskassas verksamhetsområde, att vinna inträde i denna, för den
händelse jordbrukskassa ej är bildad för den ort, inom vilken respektive
brukningsområde är beläget, synes mig icke böra vinna bifall. Bestämmas
jordbrukskassornas verksamhetsområden efter riktiga grunder,
bör, sedan organisationen blivit genomförd, ingen vara utesluten från
möjligheten att bliva medlem i en dylik kassa, och att under tiden för
organisationens genomförande tillåta den ena jordbrukskassan att inkräkta
på det blivande området för en annan dylik kassa skulle säkerligen
endast verka hämmande på rörelsens utveckling. Det må ock
erinras, att gällande bestämmelser medgiva stor frihet vid bestämmandet
av en jordbrukskassas verksamhetsområde.
Innan jag lämnar frågan om ändringar i gällande bestämmelser
för jordbrukskassorna, torde ännu ett spörsmål av stor betydelse för
jordbrukskasserörelsens utveckling böra upptagas, ehuru detsamma endast
obetydligt berörts i de framställningar, för vilka jag förut redo
-
8 Sammansätta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Ni 1.
o-iort. Särskilt i Tyskland hava de föreningar, som motsvara våra jordbrukskassor,
i stor utsträckning givit sin lånerörelse formen av löpande
räkning. Härigenom hava stora fördelar vunnits i avseende a underlättande
av penningomsättningen för föreningsmedlemmarna, på samma
o-ång som för föreningarna ernåtts det synnerligen förmånliga resultatet,
att deras medlemmar icke behövt hålla inne sa störa kontanta
belopp för löpande behov, som eljest skulle varit erforderligt, utan
kunnat i största utsträckning genast insätta inflytande medel hos föreningarna.
En dylik form för kreditgivning har hittills icke varit medo-iven
för våra jordbrukskassor, förnämligast av hänsyn till de stolle
krav på likviditet, densamma förutsätter. Det synes mig emellertid,
som om en ändring härutinnan borde företagas. Med centralkassornas
hjälp torde det icke möta större svårigheter för jordbrukskassorna att
upprätthålla den rörlighet i medelsförvaltningen, som är eu förutsättning
för en dylik ^overksamhet, och vid sådant förhållande lära
varken de eller deras medlemmar böra avstängas från möjligheten att
komma i åtnjutande av de fördelar en dylik ^overksamhet bereder.
Visserligen kan icke för alla de lånebehov, kassorna hava att tillgodose,
nämnda låneform lämpligen användas, men för den egentliga driitkrediten
och vissa andra krediter, som behöva anlitas endast for kortare
tid i sänder, erbjuder den så mycket större fördelar. Jag anser mig
alltså böra hemställa om sådan ändring i gällande bestämmelser, att
jordbrukskassor må kunna för vissa därför lämpade ändamål lämna sina
medlemmar kredit genom öppnande av löpande rakning och naturfigt
vis då även genom öppnande av kreditivräkning. ,
Slutligen anser jag mig höra tillmötesgå en under hand gjord framställning
om höjning av det belopp, å vilket jordbrukskassa ma gottgöra
insättare å sparkasseräkning ränta, från 2,000 kronor till 3,000 kronor.
I fråga om centralkassorna samla sig de framställda ändringstorslagen
på två linjer. . „..
Först och främst har det visat sig, vilket ju också var att förutse,
att det är förenat med synnerligen stora svårigheter för jordbrukskassoi
i orter, för vilka centralkassa ännu icke hunnit bildas, att vinna samarbete
med där redan befintliga penninginrättningar, och till följd av
de rådande förhållandena har bildandet av nya centralkassor icke fortskridit
så raskt som önskligt varit. Det torde också vara att förutse,
att under den närmaste tiden sistnämnda förhållande kommer att fortfarande
äga rum, såvida icke genom ändrade bestämmelser tillkomsten
av dylika kassor underlättas. De olägenheter, som sålunda uppstått
för en del redan bildade jordbrukskassor, komma givetvis också att
Sammansluta banko- och jovdbvuksutskottets utlåtande Ni
1.
9
verka avhållande från bildandet av nva sådana i de orter, som icke
falla inom de redan bildade centralkassornas verksamhetsområden. Angeläget
synes därför vara, att något åtgöres för att råda hot på namnda
olägenheter. Den utväg, som i
satts, innefattar, att det borde
kassor rätt att, till dess egen centralkassa
verksamhet, hunnit bildas, vinna
redan bildad centralkassa. Pa sätt framhår
görelsen står emellertid detta förslå^
efter vilka de nu gällande föreskrifterna i ämnet utarbetats
också, att ett medgivande
detta hänseende i första hand ifrågamcdgivas
dylika fristående jordbruksför
de orter, där de driva sin
ort
till någon för annan
anslutning a
den föregående redobestämd
strid mot de grunder,
_________________ Jag tror
ovKöu, au, ....... . dylik riktning skulle komma att verka syn
nerligen
Underligt för jordbrukskasserörelsens vidare utveckling, till
följd°av de svårigheter, som därav skulle uppstå att genast från början
vinna den anslutning av jordbrukskassor, som erfordras för bildandet av
nya centralkassor. Däremot anser jag mig kunna ansluta mig till den
alternativt föreslagna utvägen att öppna möjlighet för att centralkassornas
verksamhetsområden tilltagas större, än som enligt hittills gällande
bestämmelser varit möjligt. Visserligen kommer härigenom samarbetet
mellan centralkassorna och de till dem anslutna jordbrukskassorna
att i någon mån försvåras och på samma gång kontrollen av
jordbrukskassorna från centralkassornas sida att fördyras. A andra sidan
må emellertid erinras, att i ett så glest betolkat, land som vårt stola
svårigheter måste möta för eu centralkassa att inom ett jämförelsevis
litet område vinna den anslutning av jordbrukskassor,, som eifoidras föi
att omsättningen utan allt för stor marginal mellan in- och utlåningsräntan
skall kunna bära omkostnaderna för förvaltningen. Sörjes det
lör, att åt verksamhetsområdena icke
gives
allt för oförmånlig form
och bibehålies länsindelningen såsom utgångspunkt för nämnda omradens
bestämmande, synes det icke möta större betänkligheter att fastslå
det högsta antalet län eu centralkassas verksamhetsområde får omfatta
till sex i stället för tre. Genom en dylik förändring torde utsikt
vara öppnad för, att det icke skall dröja allt för länge, innan centra - kassa finnes bildad för värjo län, och sålunda eu var jordbrukskassa
skall kunna vinna anslutning till en centralkassa.. Skulle det sedan visa
sig, att ett eller annat centralkasseområde tilltagits för stort, moter ju
intet hinder för en lämplig omreglering.
Övriga förslag till ändring i de för centralkassor gällande bestämmelserna
samla sig kring önskemålet att få till stånd eu utveckling av
deras verksamhet till att avse kreditgivning åt ej blott jordbrukskassor
utan även övriga kooperativa sammanslutningar inom jordbruket. Såsom
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 2 avd. 1 höft. (Bi 1.)
10
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
redan framhållits, var man vid utarbetandet av nämnda bestämmelser
fullt medveten om de fördelar i avseende å rörelsens utveckling, som
skulle vinnas genom de möjligheter till omsättningens snabbare upparbetande,
en dylik anordning skulle medföra, och genom den ökade
bärighet, som sålunda skulle kunna ernås. De förhållanden, som sedermera
uppstått, hava gjort det ännu betydelsefullare att kunna på detta
sätt utvidga verksamheten på samma gång som det minskade lånebehovet
och den ökade tillgången på kontanta medel bland jordbrukarna
undanröjt ett av de allvarligaste hindren mot en dylik utvidgning av
verksamheten. Å andra sidan kvarstår emellertid det andra hindret
däremot, det, som ligger i den organisationsform, som här i landet företrädesvis
valts för de ifrågavarande sammanslutningarna. Dessa utgörafortfarande
till största delen av ekonomiska föreningar utan personlig
ansvarighet. Att inpassa dylika föreningar i ett system, som allt ifrån
grunden är uppbyggt på den personliga ansvarigheten, stöter givetvis
pa oövervinneliga svårigheter. Visserligen hava nämnda föreningar i
stor utsträckning sökt ersätta den personliga ansvarigheten med särskilda
ansvarsförbindelser av medlemmarna, men dessa ansvarsförbindelser.
vilka i motsats till den personliga ansvarigheten kunna preskriberas
även under tiden för respektive föreningars bestånd, kunna givetvis
icke lämna samma fasta grund för organisationen som den sistnämnda.
Att åter medgiva kreditgivning åt dylika föreningar utan att på samma
gång låta dem omfattas av jordbrukskasseorganisationen svnes mig ej
heller tilltalande. Ln sådan anordning slaille uppenbarligen innebära
ett minst lika avgjort brytande med det en gång antagna systemet,
som att låta föreningar utan personlig ansvarighet ingå som medlemmar
i centralkassorna. Det förslag i förstnämnda hänseende, som
framställts av inspektören för Mälarprovinsernas centralkassa, eller att
det skulle beredas möjlighet för jordbrukskassornas medlemmar att på
allmänna sammanträden besluta att avstå en del av sin lånerätt i centralkassan
till förmån för sådana föreningar, som de, om vilka det här är
fråga, lider enligt mitt förmenande av den väsentliga svagheten, att
det tager allt för ringa hänsyn till eventuella minoriteters inom jordbrukskassorna
rätt.
Vore ej behovet av att kunna genom en utvidgning av verksamhetsfältet
bereda rörelsen ökade utvecklingsmöjligheter så stort söm
det är, skulle också nyssberörda svårigheter för mig utgjort tillräckligt
skäl att avråda varje försök i den ifrågasatta riktningen. Såsom förhållandena
nu gestaltat sig, anser jag mig emellertid ej kunna tillråda
intagandet av en rent negativ ståndpunkt i frågan. A''ad som utan att
11
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlutande Nr 1.
uppriva det eu gång antagna systemet kan göras för att bereda möjlighet
för centralkassorna att utsträcka sin verksamhet till att omfatta
kreditgivning även åt andra jordbi’»karföreningar än jordbrukskassor
lärer också böra göras.
Jag anser alltså, att det genom särskilda bestämmelser bör öppnas
möjlighet för centralkassorna att till medlemmar intaga även andra
ekonomiska föreningar än jordbrukskassor; detta dock av ovan anförda
skäl endast för så vitt de äro organiserade såsom ekonomiska föreningar
med begränsad personlig ansvarighet. Genom nämnda villkor hindras
visserligen den största delen av de redan bildade jordbrukarföreningarna
att omedelbart begagna sig av den möjlighet att ansluta sig till kassaverksamheten,
som sålunda skulle öppnas, men dels bildas alltjämt nya
dylika föreningar och jag har mig särskilt bekant, att inom intresserade
kretsar man ej är främmande för tanken att uppbygga de nya elektriska
distributionsföreningarna på den personliga ansvarighetens grund, dels
ock synas mig oövervinneliga svårigheter icke böra möta för att förening,
som önskar bliva medlem i centralkassa, ombilda!’ sig till en
törening med begränsad personlig ansvarighet. De formella föreskrifter,
avseende föreningar .av detta slag, som nu gälla, äro ju så jämförelsevis
enkla och lätta att efterfölja, att den hittills här i landet rådande motviljan
mot användande av ifrågavarande föreningsform snart borde
kunna vara övervunnen. Vad särskilt beträffar elektriska distributionsföreningar
vill jag emellertid erinra om, att i en av Kungl. Maj:t i dag
beslutad proposition (nr 387) föreslagits inrättandet av en kraftledningslånefond,
från vilken sådana föreningars lånebehov skulle i viss utsträckning
tillgodoses.
Utöver den personliga ansvarigheten anser jag andra villkor icke
böra uppställas, för att annan ekonomisk förening än jordbrukskassa
skall få intagas som medlem i en centralkassa för jordbrukskredit, än
att föreningens styrelse har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde
och att föreningen har till ändamål befordrandet av jordbrukets
eller någon till jordbruket hörande binärings utveckling eller tillgodogörandet
av genom jordbruket med tillhörande binäringar vunna produkter.
Särskilt låter det sig icke göra att härvidlag söka uppdraga
någon skillnad mellan större och mindre jordbruk, då ju de sammanslutningar,
om A7ilka här är fråga, till en stor del måste omfatta båda.
om de skola fylla sitt ändamål. Det är ju också att märka, att det
härvidlag ej är fråga om att utsträcka kreditgivningen längre än till
själva föreningarna.
År villkoret om den personliga ansvarigheten fyllt, möta i stort
12 Sammansatt i banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
sett icke några hinder att inom centralkassorna likställa nu ifrågavarande
föreningar med jordbrukskassor. Endast i ett par hänseenden erfordras
beträffande de förra särskilda föreskrifter.
Sålunda måste bestämmelser meddelas angående dylika föreningars
lånerätt. Denna är nämligen, såvitt angår jordbrukskassor, i viss mån
satt i relation till den lånerätt, dessas medlemmar äga i desamma. Då
medlemmarna i de föreningar, om vilka nu är fråga, icke äga någon
lånerätt, kan givetvis nämnda grund för lånerättens begränsning i centralkassan
icke vinna tillämpning. I övrigt synas emellertid samma
grunder böra följas som i fråga om beräknandet av jordbrukskassornas
lånerätt och således dels ekonomisk förenings lånerätt böra göras i viss
mån beroende av det antal insatser, med vilka den ingått i centralkassan,
dels ock böra tillses, att förenings sammanlagda lånerätt ej må
överstiga två tredjedelar av det sammanlagda belopp, intill vilket föreningens
medlemmar i sin ordning äro ansvariga för dess förbindelser.
Detta vinnes genom en föreskrift, att ifrågavarande föreningars lånerätt
icke må för varje förening sättas högre än till halva det belopp, varmed
den ekonomiska föreningen ansvarar för centralkassans förbindelser,
ökat med eu tredjedel av det belopp, varmed föreningens medlemmar i
sin ordning äro ansvariga för dess förbindelser.
Då intet hindrar, att medlemmarna i eu ekonomisk förening av
det slag, varom nu är fråga, tillika äro medlemmar i en till centralkassan
ansluten jordbrukskassa, kan man icke beräkna, att kreditunderlaget
för centralkassans förbindelser ökas med hela det belopp, med
vilket föreningens medlemmar äro ansvariga för dess förbindelser. För
att i någon mån motverka den svaghet, som ligger däri, att av nämnda
skäl en dubbelansvarighet kan uppkomma, har jag ansett det böra stadgas,
att, oavsett det belopp, vartill en dylik förenings lånerätt kan uppgå,
åt sådan förening icke må, utan att särskild fullgod säkerhet ställes,
genom centralkassan beredas lån till högre belopp, än som motsvarar
en tjugondei av samtliga medlemmars i centralkassan sammanlagda
lånerätt.
Givetvis är det av synnerlig vikt, att icke genom kreditgivningen
åt andra föreningar än jordbrukskassor centralkassans tillgångar fastlåsas
på ett sätt, som hindrar densamma att fylla sitt egentliga ändamål
att bereda driftkredit å själva jordbruket. Detta önskemål synes kunna
vinnas genom en föreskrift, att i låneförbindelse, som utfärdas av ekonomisk
förening, som här avses, alltid skall finnas intagen bestämmelse,
att, lånet må av centralkassans styrelse uppsägas till inbetalning viss
tid, ej överstigande sex månader efter uppsägningen, därest styrelsen
Sammansluta banko- och jordbruksutskottets utlåtande AV 1. 13
iiuner sådant erforderligt, för att centralkassan skall kunna nöjaktigt
tillgodose de till densamma anslutna jordbrukskassornas lånebehov.
1 övrigt böra, på sätt förut antytts, de ifrågavarande föreningarna
vara i allo likställda med jordbrukskassorna såväl i fråga om rättigheter
som beträffande skyldigheter.
Som nämnt erfordras enligt gällande bestämmelser eu viss anslutning
av jordbrukskassor för att eu centralkassa skall kunna vinna godkännande
från det allmännas sida. Ävenledes kan godkännandet återkallas,
om antalet anslutna jordbrukskassor nedgår under det föreskrivna.
Dessa bestämmelser böra av lätt förklarliga skäl fortfarande bibehålla
sin giltighet.
Dels till undvikande av allt för stora formella ändringar i kungörelsen
den 18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas
sida av vissa centralkassor för jordbrukskredit och dels för större överskådlighets
skull lära de bestämmelser, som enligt det förut anförda
skulle komma att meddelas angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit
att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor,
böra sammanföras i en särskild författning.
Slutligen bör erinras om vikten av, att de nya bestämmelser, som
enligt vad ovan anförts skulle komma att gälla för jordbrukskassor och
centralkassor för jordbrukskredit, få träda i tillämpning snarast möjligt.
I överensstämmelse med de grunder, för vilka jag nu redogjort,
har jag låtit inom departementet utarbeta förslag till:
1) kungörelse om ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den
18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa
jordbrukskassor;
2) kungörelse om ändrad lydelse av §§ 4, 20 och 24 i kungörelsen
den 18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa
centralkassor för jordbrukskredit; samt
3) kungörelse angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att
till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor.
Den återstående gruppen av ändringsförslag avse dels förenämnda
reglemente angående förvaltningen av pensionsfonden samt dels gällande
bestämmelser angående understöd av statsmedel åt föreningar för beredande
av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk.
Vad nämnda reglemente angår innehåller det, som nämnt, medgivande,
att den del av fondens medel, som ej erfordras för bestridande
av dess utgifter, må redovisas i, bland annat, skuldförbindelser, utfärdade
av centralkassor för jordbrukskredit, vilka i enlighet med bestämmelser,
som Konungen meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida.
14
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
Det utgjorde under förarbetena till 1915 ars propositioner alltid eu förutsättning-,
att härutöver fondens förvaltare skulle vara obunden av
vidare föreskrifter i ämnet, och att det skulle bero på prövning i varje
särskilt fall, såväl om och till vad belopp som mot vilken ränta lån
skulle kunna erhållas. Att'' nu, på sätt ifrågasatts, binda fullmäktige
för pensionsförsäkringsfonden genom uttryckliga bestämmelser i olika
hänseenden lärer icke vara vare sig påkallat av vad som hittills förekommit
i fråga om långivning från fonden till centralkassorna eller överhuvudtaget
tillrådligt. Jag finner mig alltså icke kunna biträda de
härom väckta förslagen.
Beträffande bestämmelserna angående statsbidrag åt föreningar för
beredande av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk gå de framställda
ändringsförslagen ut på dels högre bidrag åt centralkassorna samt dels
vissa’ lättnader i formaliteterna vid ansökningar om bidrag.
Vad angår statsbidragens storlek kan det ifrågasättas, om desamma
icke redan under de förhållanden, som rådde vid deras fastställande,
voro väl små. Till följd av penningvärdets fall och de svårigheter,
som hittills mött att under nu rådande förhållanden upparbeta
centralkassornas rörelse till någon större omfattning, hava bidragen
blivit alldeles otillräckliga för det med dem avsedda ändamålet att
lämna centralkassorna det stöd, de behöva för att övervinna den första
tidens svårigheter. Särskilt är att märka, att, i den mån rörelsen för
att vinna den omsättning, som är erforderlig, för att kassorna skola
kunna beräknas en gång skola bära sig, måste utsträckas över områdena
för ett flertal län, såväl organisations- som förvaltningskostnaderna
måste väsentligen ökas. Främst gäller detta den del av organisationskostnaderna,
som belöper å det förberedande upplysningsarbetet, och
sådana förvaltningskostnader som kostnaderna för centralföreningarnas
övervakande och rådgivande verksamhet. Samtliga dessa kostnader
växa ju med avståndet från den plats, där centralkassans styrelse har
sitt säte, och medföra icke motsvarande ökning i inkomsterna, förr än
i varje ort ett större antal jordbrukskassor hunnit uppstå och ansluta
sig till vederbörande centralkassa.
En höjning i bidragen synes mig alltså erforderlig. Vad organisationsbidragen
angår, lärer denna höjning kunna inskränkas till medgivande
av särskilda tilläggsbidrag för varje län utöver ett, varav
centralkassas verksamhetsområde består. I fråga om storleken av dessa
tilläggsbidrag anser jag desamma böra bestämmas till 1,000 kronor för
det första länet och 500 kronor för vart och ett av övriga län. Förvaltningsbidragen
åter torde böra undergå förhöjning såväl genom ökning
15
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
av själva grundbidragen som medelst ärliga tilläggsbidrag, motsvarande
''lem till orgauisationsbidragen. Med hänsyn till penningvärdets sjunkande
synes mig eu fördubbling av grund bidragen icke vara oskälig.
De årliga beloppen av tilläggsbidragen torde böra fastställas till samma
belopp som de föreslagna tilläggsbidragen till organisationsbidragen.
Etter den höjning av de ärliga förvaltningsbidragen, som sålunda
ifrågasätta, lärer något sådant särskilt understöd åt Mälarprovinsernas
eentralkassa, som det, varom nämnda kassa gjort framställning, icke
höra ifrågakomma. Jag hemställer alltså, att denna framställning måtte
lämnas utan vidare avseende.
Aven må erinras, att genomförandet av de av mig nu föreslagna
ändringarna icke torde böra medföra någon väsentlig förhöjning i statsverkets
utgifter för ändamålet. Till följd av den föreslagna utvidgningen
av maximum för centralkassornas verksamhetsområden till ända till
sex län lärer nämligen höjningen i det till varje centralkassa utgående
bidraget i stort sett komma att uppvägas genom minskning i antalet
bidragkrävande kassor överhuvudtaget.
\ ad slutligen angår de önskningar, som framkommit om förenklingar
i formerna för ansökningar om statsbidrag, gå nämnda önskemål
ut på befrielse från skyldigheten att ingiva vissa handlingar. Beträffande
sådana handlingar, som antingen, såsom föreningens stadgar,
redan förut böra finnas tillgängliga hos Kungl. Maj:ts befallningshavande,
eller vilka, såsom bevisen om registrering och om godkännande
från det allmännas sida, icke innehålla upplysningar om andra
förhållanden än sådana, som redan äro kända för Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
finner jag icke något hinder möta för att medgiva den
sökta befrielsen. Däremot anser jag det fortfarande böra åligga vederbörande
kassor att ingiva de övriga handlingar, som avses med de
gjorda framställningarna, nämligen avskrifter av förvaltnings- och revisionsberättelserna
samt protokoll angående ansvarsfrihet för styrelsen.
Dessa handlingar kunna nämligen icke undvaras, om Kungl. Maj:ts
befallningshavandes prövning skall kunna göras fullt saklig och självständig.
»
Därjämte hava till jordbruksutskottet överlämnats följande inom
riksdagen väckta, i samband med förevarande proposition stående motioner,
nämligen
nr 37 i första kammaren av herr Jöns Pälsson och nr 30 i andra
kammaren av herr Magnusson i Skövde m. fl., vari föreslagits, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring
Motioner.
16
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Ni 1.
i nu gällande bestämmelser för jordbrukskassor och centralkassor för
jordbrukskredit, att . . __ . ,
1. lånerätten per har odlad jord höjes intill 200 kronor per har;
2. laner ätt beviljas även för skogs-, ängs- och betesmark med
25 kronor per har, dock för högst 100 har;
3. lånerätt beviljas å trädgårdsjord med 400 kronor per har; ^
4. den åsätta gränsen av 50 har jord såsom största areal, lör
vilken medlem må vinna inträde i kassan, höjes till 100 har,
5. ekonomiska föreningar, såsom elektriska distnbutionslöieningar
in. fl., erhålla rätt att liksom jordbrukskassa ingå som medlemmar i
centralkassa och där åtnjuta lånerätt; . ...
6. fristående jordbrukskassor eller föreningar, bildade i lan, som
ligga utanför organiserad centralkassas verksamhetsområde, aga att under
förutsättning av dess medgivande ansluta sig till sådan;
7. enskilda jordbrukare å ort, där ej jordbrukskassa finnes, ma
kunna beviljas inträde i närmaste jordbrukskassa;
medgivas
fråga om jordbruks
-
samt att
8. nödiga förenklingar måtte
kassornas skötsel; 7I7 7 , .
nr 38 i första kammaren av herr Ernst Lindblad m. fl. och in
90 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill m. fl., van hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att samtliga godkända centralkassor tor
jordbrukskredit, som uppfyllt av Kung]. Maj:t fastställa villkor, ma aga
att för tillgodoseende av sina lånebehov mot revers pa 10 a 20 ar
utbekomma årligen tillsvidare intill Va av fondens årliga kapitalökning
till eu ränta, som med V* procent överstiger de ledande bankernas högsta
depositionsränta, i t** 7>°7
nr 109 i första kammaren av herrar Söderberg och Jons Falsson
och nr 240 i andra kammaren av herr Jönsson i fridhill in. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte till bestridande av organisations- och
de första årens driftkostnader bevilja Sveriges centrala iastighetskreditkassa
ett anslag av 100,000 kronor att utgå med 20,000 kronor per ar
under 5 år räknat från den 1 januari 1918 i likhet med vad vara grannländers
riksdagar i liknande fall gjort och motsvarande de lorvaltmngsbidrag,
som tidigare beviljats jordbrukskassor, sjukkassor och liknande
allmännvttiga, icke på affärsvinst grundade företag; samt
nr 153 i andra kammaren av herr Lindman in. fl., van hemställts, att.
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en allsidig
utredning angående de åtgärder, som från statens sida ma kunna vidtagas
till möjliggörande av bildandet av kreditinrättningar med ändamål
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
17
att på billiga villkor lämna jordbruksnäringen lästa lån mot säkerhet i
jordbruksfastighet jämväl efter den säkerhet, som kan hos hypoteksföreningarna
belånas, angående den lämpligaste formen för sådana kreditinrättningar
samt angående de ändringar av gällande lag och den,
nya lagstiftning, som därför må erfordras, ävensom rörande de villkor,
på vilka understöd till sådana kreditinrättningar skulle kunna lämnas
av staten.
Sedan till bankoutskottet hänvisats följande inom kamrarna i hithörande
ämne väckta motioner, nämligen
nr 71 i första kammaren av herrar Söderberg och Jöns Pålsson
och nr 198 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill m. fl., vari
hemställts, att riksdagen ville medgiva enligt i motionerna närmare angivet
program bildade fastighetskreditkassor de principiella förmåner,
som enligt 1915 års lag komma centralkassor för jordbrukskredit till
del, nämligen:
a) att statsobligationer till ett belopp av 10 miljoner kronor tillsvidare
ställas till Sveriges centrala fastighetskreditkassas förfogande på
viilkor, som av Kungl. Maj:t fastställas;
b) tillstånd till ^diskontering i riksbanken av växlar, utställda av
registrerad länskassa;
c) tillstånd att från allmänheten mottaga insättningar å sparkasseräkningar
på villkor, som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga; samt
nr 89 i andra kammaren av herrar Jönsson i Fridhill och Olsson i
Ramsta, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att Sveriges centrala
fastighetskreditkassa, bostads- och egnahemsföreningar samt aktiebolag,
som, ställda under offentlig kontroll och med begränsad utdelning, ägna sig
åt anskaffande av bostäder och fastighetslån, må äga företrädesrätt inom
pensionsförsäkringsfonden, postsparbanken och riksförsäkringsanstalten
till lån med en rörlig räntefot av 1/i procent över ledande bankers depositionsränta
i av Kungl. Maj:t bestämd utsträckning och under samma
former och mot samma garantier och säkerhet, som av statskontoret
tillämpas vid utlämnande av lån ur statens egnahemslånefond;
hava ovannämnda proposition och samtliga motioner efter överenskommelse
mellan jordbruks- och bankoutskotten överlämnats till behandling
av sammansatt banko- och jordbruksutskott.
Till det sammansatta utskottet har sedermera hänvisats ytterligare
en i anledning av berörda proposition inom andra kammaren väckt
motion, nämligen nr 467 av herr Jönsson i Fridhill, vari hemställts,
att i kungörelse om ändrad lydelse av vissa delar av kungörelsen
av den 18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 3
Vtshottel.
18 Sammansätta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
av vissa centralkassor, intages bestämmelse, att kassa, som fyller vad
eljest finnes stadgat, må äga rätt att från allmänheten, såväl som från
anslutna jordbrukskassor och föreningar, till visst begränsat belopp
emottaga penningar å sparkasse-, kapital- och depositionsräkning samt
upp- och avskrivningsräkning;
att i mom. 2 i gällande bestämmelser angående understöd av statsmedel
åt föreningar för beredande av driftkredit åt idkare av mindre
jordbruk intages bestämmelse, att föreslagen ökning i statsbidrag från
den 1 januari 1919 må tilldelas även förutvarande centralkassa för
jordbrukskredit efter samma grunder som nybildade sådana kassor; samt
att i föreslagen lydelse av § 20 i kungörelse om ändrad lydelse
av §§ 4, 20 och 24 i kungörelsen den 18 juni 1915 angående godkännande
av vissa centralkassor sista stycket: »Ej heller —---för
valtningsutskott»,
måtte utgå.
Rörande de skäl, som anförts till stöd för de i ovannämnda motioner
gjorda förslagen, tillåter sig utskottet hänvisa till dessa motioner.
De framställda förslagen till dels ändringar i nu gällande bestämmelser
för jordbrukskrediten dels ock vidtagande av ytterligare åtgärder
för tillgodoseende av densamma dela sig på två linjer, den som avser
själva driftkrediten, d. v. s. den kredit, som i första hand har till uppgift
att täcka de regelbundet återkommande behoven av rörelsekapital
ävensom att bereda tillgång till medel, som erfordras för sådana förbättringsåtgärder,
som kunna förväntas snart återgäldas genom ökad avkastning
av fastigheten, och den, som förnämligast avser den fasta
krediten, som har till ändamål att tillgodose jordbruksfastighetskreditens
behov av fasta lån mot sekundär säkerhet.
Till den förra hänför sig Kungl. Maj:ts förevarande proposition
ävensom följande motioner: nr 37 i första kammaren av herr Jöns
Pålsson och nr 38 i första kammaren av herr Ernst Lindblad m. fl.
samt nr 30 i andra kammaren av herr Magnusson i Skövde, nr 90 i
andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill in. fl. och nr 467 i andra
kammaren av herr Jönsson i Fridhill; till den senare åter motionerna
nr 71 och nr 109 i första kammaren av herrar Söderberg och Jöns
Pålsson samt nr 89 i andra kammaren av herrar Jönsson i Fridhill och
Olsson i Ramsta, nr 153 i andra kammaren av herr Lindman m. fl.
ävensom nr 198 och nr 240 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill
in. fl.
Vad först angår själva driftkrediten vill utskottet framhålla, att utskottet
delar de synpunkter, departementschefen i sitt yttrande till statsråds
-
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 19
protokollet anlagt. Beträffande de ändrade bestämmelser angående statsbidrag
till föreningar för beredande av sådan driftkredit, vilka av Kung!.
Maj:t förelagts riksdagen till godkännande, håller utskottet emellertid, i
anslutning till vad av herr Jönsson i Frid bill under punkt 2 i motionen
nr 467 i andra kammaren hemställts, före, att detta bidrag ej bör stanna inom
den ram, lvungl. Maj:t utstakat för detsamma. Den synpunkt, Kungl. Maj:t i
propositionen nr 119 till 1915 års riksdag anlade i fråga om beredande
av bidrag till centralföreningarnas förvaltningskostnader, att, för ätten
sådan rörelse som den ifrågavarande verkligen skulle fylla sitt ändamål,
den borde i stort sett själv kunna bära sina kostnader, bär väl i
det stora hela visat sig berättigad. Då emellertid gränserna för storleken
av de utgående statsbidragen av åtskilliga anledningar visat sig
för snävt tilltagna och vissa av centralkassorna till följd härav ävensom
av andra orsaker råkat på underbalans med sina organisationskostnader
samt Kungl. Maj:t för avhjälpande härav ävensom för att kassorna lättare
skulle kunna upparbeta sin rörelse till den omfattning, att de kunna bära
sig, nu framlagt förslag till högre statsbidrag, synes det utskottet — med
fäst tanke jämväl därpå, att de redan bildade centralkassorna såsom
banbrytare på området haft vissa svårigheter att kämpa emot, vilka
de kassor, som framdeles komma att bildas, ej få — att, för att hjälpen
skall om möjligt bliva fullt effektiv, åt statsbidragen bör, där så finnes
av behovet påkallat, givas återverkande kraft. Kungl. Maj:t bör sålunda,
på ansökan av centralkassa, efter prövning av varje särskilt fall äga
meddela beslut härom. Rörande detta tilläggsbidrag synes vidare böra
gälla, att detsamma bör utgå högst till belopp, motsvarande skillnaden
mellan vad centralkassan för den gångna tiden fått uppbära och vad
den, därest de nya bestämmelserna varit gällande, skulle under samma
tid uppburit, samt att detsamma efter ingången av år 1919 må utbetalas
från det till understöd åt föreningar för jordbrukskredit beviljade anslaget.
Vad Kungl. Maj:t i propositionen i övrigt föreslagit samt övriga
av departementschefen i uttalandet till statsrådsprotokollet framförda
synpunkter biträder utskottet liksom ock jämväl de av motionärerna i
hithörande motioner gjorda hemställanden, för så vitt desamma icke
skilja sig från vad av departementschefen i nämnda uttalande föreslagits.
Mot de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna i författningarna
har utskottet intet att erinra.
Författningsförslagen äro såsom bilagor fogade vid utlåtandet.
Beträffande särskilt det i punkt 1 i herr Jönssons i Fridhill motion,
nr 467 i andra kammaren, framställda förslaget vill utskottet framhålla
följande: I 2 § i lagen den 18 juni 1915 innefattande vissa bestämmelser
20 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
om centralkassor för jordbrukskredit bär meddelats bestämmelse, att centralkassa
för jordbrukskredit, som i enlighet med bestämmelser, vilka
Konungen meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida, må
kunna av Konungen på villkor, som prövas lämpliga, medgivas tillstånd
att från allmänheten mottaga insättningar å sparkasseräkning, så ock,
i den mån särskilda omständigheter föranleda därtill, å viss eller vissa
andra bankmässiga räkningar av beskaffenhet att icke medföra skyldighet
att vid anfordran återbetala insatt belopp.
Vad av motionären hemställts har sålunda redan vunnit beaktande
vad angår sparkasse-, kapital- och depositionsräkning. Återstår giroräkningsinstitutet.
Jämlikt § 14 i kungörelsen den 18 juni 1915 angående
godkännande från det allmännas sida av vissa centralkassor för
jordbrukskredit äger centralkassa rätt att driva detta slag av bankrörelse
endast med till kassan anslutna jordbrukskassor. Införandet av
detta institut i vidare mån i nu ifrågavarande fäll har i de utredningar,
som verkställts innan Kuugl. Maj:t kunde till 1915 års riksdagframlägga
förslag till ordnande av driftkrediten för det mindre jordbruket,
väl vaidt i tanke men ej ansetts lämpligt. Att nu införa bestämmelser
härom kan utskottet, som i frågan vill hänvisa till departementschefens
uttalande, icke tillråda.
Ang fiende i motionerna nr 38 i första kammaren av herr Ernst
Lindblad m. fl. och nr 90 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill
m. fl. gjorda hemställanden vill utskottet hänvisa till vad departementschefen
i ämnet anfört och betona, att lån från pensionsfonden redan
kunna på vissa villkor erhållas för ändamålet. Utskottet finner sig sålunda
icke kunna förorda bifall till dessa motioner.
Beträffande de motioner, som hänföra sig till den andra linjen
beröra dessa såväl den primära som den sekundära fastighetskrediten.
Vidkommande det förstnämnda slaget, den primära fastighetskrediten,
håller utskottet före, att denna kredit redan är i viss mån
ordnad och i övrigt föremål för utredning. Vad åter angår den sistnämnda
eller den sekundära fastighetskrediten, anser utskottet, i likhet
med vad i motionerna uttalas, att ett stort, behov av dennas ordnande
föreligger, och, då denna art av kredit ännu icke blivit föremål för en
närmare utredning, att det bör undersökas, huruvida och i vad mån
statens medverkan må erfordras för frågans ändamålsenliga lösning.
I motionerna beröras tvenne huvudarier av den sekundära fastighetskrediten.
Medan herr Lindmans in. fl. motion, nr 153 i andra
kammaren, endast åsyftar åtgärder för ordnande av jordbrukets sekundära
fastighetskreditbehov, avse åter herrar Jönssons i Fridhill och Olssons i
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 21
Käresta, ur 89 i andra kammaren, och herr Jönssons i Fridhill m. 11., nr
198 i andra kammaren, motioner jämväl åtgärder för ordnande av kreditbehovet
för bostadsändamål, även då jordbruk ej är förenat med fastigheten.
Undersökningen bör enligt utskottets uppfattning icke endast
omfatta det först angivna ändamålet utan ock det senare. Rörande behovet
av den kredits ordnande, som avses i herr Lindmans m. 11. motion,
vill utskottet understryka vad motionärerna i det hänseendet anfört. Men
om än behovet av ett ändamålsenligt ordnande för jordbruksnäringens
vidkommande av den sekundära fastighet skrediten är stort, så är detta
kreditbehov i vad det avser rena bostadsändamål ej mindre. På landsbygden
synes den ifrågasatta kreditgivningen kunna omfatta samtliga
jordbruks- och bostadsfastigheter, medan åter i städer och stadsliknande
samhällen denna kreditgivning torde böra inskränkas att beröra lägenheter
med egnahems karaktär. På senare år har ifrågavarande kredit anskaffats
på kooperationens väg. Utredningen torde även böra avse denna form.
Givetvis torde det möta stora svårigheter att på ett betryggande
sätt ordna berörda båda huvudslag av den sekundära fastighetskrediten.
Utskottet, som anser, att utredningen bör vara allsidig och förutsättningslös,
vill dock uttala lämpligheten av övervägande, huruvida nämnda
båda arter av kredit böra sammanföras i gemensamma kreditkassor med
gemensam organisation, eller huruvida den sekundära jordbruksfastighetskrediten
bör lösas ensamt för sig och den övriga fastighetskrediten
ensamt för sig. Utskottet vill vidare framhålla, att utredningen bör utgå
- från att de medel, staten eventuellt komme att utlåna för ändamålet,
icke må lämnas på sådana villkor, att statsverket kan komma att åsamkas
nämnvärd förlust.
I likalydande motioner, nr 109 i första kammaren av herrar
Söderberg och Jöns Pålsson och nr 240 i andra-kammaren av herr
Jönsson i Fridhill m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte till bestridande
av organisations- och de första årens driftkostnader bevilja
Sveriges centrala fastighetskreditkassa ett anslag av 100,000 kronor att
utgå med 20,000 kronor under vissa år. I ävenledes likalydande motioner,
nr 71 i första kammaren och nr 198 i andra kammaren, hava samma
motionärer hemställt, att riksdagen ville medgiva enligt i motionerna
närmare angivet program bildade fastighetskreditkassor vissa principiella
förmåner, som enligt 1915 års lag komma centralkassor för jordbrukskredit
till del. Yrkandena föranleda icke annat uttalande från utskottets
sida, än att den av utskottet ifrågasatta utredningen även torde komma
att omfatta lämpligaste sättet för statens medverkan till den sekundära
22 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
fastighetskreditens ordnande, därest en sådan medverkan kan komma
att anses önskvärd.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
proposition och i anledning av motionerna nr 37 i första
kammaren av herr Jöns Pålsson, nr 30 i andra kammaren
av herr Magnusson i Skövde m. fl. samt nr
467 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill, måtte
dels besluta, att mom. 2 och 5 i gällande bestämmelser
angående understöd av statsmedel åt föreningar
för beredande av driftkredit åt idkare av mindre
jordbruk skola från och med den 1 januari 1919 erhålla
följande ändrade lydelse:
Mom. 2. Ekonomisk förening, som utgör sammanslutning
för ett eller flera län av jordbrukskassor,
(centralkassa för jordbrukskredit) kan, sedan den i
enlighet med bestämmelser, vilka Kungl. Maj:t meddelar,
vunnit godkännande från det allmännas sida,
av statsmedel erhålla bidrag utan återbetalningsskyldigliet
dels till organisationskostnader med 2,000 kronor
jämte ett tillägg för varje län utöver ett, varav
centralkassans verksamhets område består, av 1,000 kronor
för ett län och 500 kronor för varje ytterligare
län samt dels till de årliga förvaltningskostnaderna
med 4,000 kronor under vart av de,två första åren
näst efter det, då godkännandet givits, med 2,000
kronor under vart av de följande fyra åren och med
1,000 kronor under vart av ytterligare fyra år, med
tillägg för varje län utöver ett, varav centralkassans
verksamhetsområde består, av 1,000 kronor om året
för ett län och 500 kronor om året för varje ytterligare
län.
Mom 5. Fråga om erhållande av bidrag, som
ovan sägs, handlägges av Kungl. Maj:ts befallnings-
havande i det län, där vederbörande kassas styrelse
har sitt säte.
Ansökan om förvaltningsbidrag skall vara åtföljd
av:
dels styrkta avskrifter av förvaltningsberättelsen
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlutande Nr 1. 23
och revisionsberättelsen för näst föregående år samt
protokoll angående ansvarsfrihet för samma år för
styrelsen,
dels ock, där ansökningen göres av jordbrukskassa,
en av dess styrelse på heder och samvete bestyrkt
uppgift angående det antal medlemmar, kassan
under sin verksamhetstid närmast föregående år städse
haft, jämte särskilt yttrande över ansökningen antingen
av det ombud, som, efter ty ovan sägs, må
vara förordnat att öva tillsyn över kassans verksamhet,
eller av styrelsen för vederbörande centralkassa, därest
jordbrukskassan är ansluten till en sådan,
samt, där ansökningen göres av centralkassa för
jordbrukskredit, yttrande över ansökningen av det ombud,
som, efter ty ovan sägs, skall förordnas för tillsyn
över kassans verksamhet.
Efter prövning av ansökningshandlingarna äger
Kungl. Maj:ts befallningshavande att av det för ändamålet
anvisade statsanslaget utanordna det kassan,
enligt vad ovan sägs, tillkommande bidraget;
dels ock medgiva, att, där Kungl. Maj:t så finner
av behovet påkallat, till redan bildad centralkassa,
som till följd av hittills gällande bestämmelser fått för
tid före ovannämnda dag uppbära lägre bidrag till
organisationskostnader och till de årliga förvaltningsutgifterna,
än som skulle tillkommit densamma, därest
de nya bestämmelserna varit gällande, må efter ingången
av år 1919 från det till understöd åt föreningar
för jordbrukskredit beviljade anslaget utbetalas
ett belopp, motsvarande skillnaden mellan vad centralkassan
under den gångna tiden fått uppbära och vad
den, därest de nya bestämmelserna varit gällande,
skulle under samma tid uppburit;
2) att berörda tre motioner i vad de icke blivit
besvarade genom vad utskottet här ovan hemställt ej
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;
3) att herr Ernst Lindblads m. fl., nr 38 i
första kammaren, och herr Jönssons i Fridhill, nr 90
i andra kammaren, motioner ej måtte av riksdagen
bifallas;
24 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
4) att riksdagen, i anledning av motionerna av
herrar Söderberg och Jöns Pålsson, nr 71 och nr 109
i första kammaren, herrar Jönsson i Fridhill och
Olsson i Ramsta, nr 89 i andra kammaren, herr Lindman
m. fl., nr 153 i andra kammaren, samt herr Jönsson
i Fridhill m. fl., nr 198 och nr 240 i andra kammaren,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om en allsidig utredning, huruvida och i vad mån åtgärder
från statens sida må kunna vidtagas till den
sekundära fastighetskreditens ändamålsenliga ordnande;
5) att herrar Söderbergs och Jöns Pålssons, nr
71 och nr 109 i första kammaren, herrar Jönssons i
Fridhill och Olssons i Ramsta, nr 89 i andra kammaren,
samt herr Jönssons i Fridhill m. fl., nr 198
och nr 240 i andra kammaren, motioner i vad de icke
blivit besvarade genom utskottets under punkt 4 gjorda
hemställan ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 juni 1918.
På det sammansatta utskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Vid ärendets behandling inom utskottet hava närvarit:
av första kammaren: Herrar Hallin*, Ekman*, Boos*, Jönsson, Paul son* Hellström*
och greve Wachtmeister samt
av andra kammaren: Herrar greve Hamilton, Kristensson, Carlson i Herrljunga,
Borggren,* Andersson* i Milsmaden, Johansson i Uppmälby och Flognfält*.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande, År 1.
25
Bilaga. 1.
Förslag
till
Kungörelse om ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den 18 juni
1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa
jordbrukskassor.
Härigenom förordnas att §§ 3, 7, 8, 9, 14, 15, 17 och 29 i kungörelsen
den 18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas
sida av vissa jordbrukskassor skola från och med den 1 juli 1918
erhålla följande ändrade lydelse.
§ 3.
Kassans stadgar skola innehålla bestämmelser uti de i §§ 4—21
samt § 29 andra stycket här nedan berörda ämnen; och må dessa bestämmelser
icke avvika från vad i nämnda paragrafer föreskrives.
§ r
Delaktighet i jordbrukskassan beräknas efter det antal hektar odlad
jord, för vilket medlem vunnit inträde i densamma.
För ägare eller brukare av jord inom kassans verksamhetsområde
må annan mark icke medtagas i beräkningen än den, han verkligen äger
eller brukar inom området; dock att, om brukningsdel sträcker sig över
gränsen för detta, delaktighet i kassan må kunna vinnas för brukningsdelen
i dess helhet. Vid beräknandet av delaktigheten för sådan medlem
må, intill ett sammanlagt antal av sextio hektar ängsmark, ströängar
icke inräknade, en hektar sådan mark beräknas som en tredjedels hektar
odlad jord och, intill ett sammanlagt antal av etthundratjugo hektar
skogs- och betesmark, en hektar dylik mark räknas lika med eu sjättedels
hektar odlad jord.
År fastighet av ägaren upplåten åt annan till brukande, må ägaren
ej vinna delaktighet för mer än hälften av fastighetens areal odlad jord
på ovannämnda sätt beräknad.
Beträffande annan medlem än i andra stycket avses, skola stadgarna
angiva det antal hektar odlad jord, för vilket sådan medlem skall
anses ingå i kassan.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)
4
26 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
1 övrigt skall gälla, att ingen må kunna vinna inträde i kassan
för mer än etthundra hektar odlad jord eller för större areal, än som
motsvarar en tiondel av den sammanlagda areal, för vilken medlemskap
i kassan vunnits; att vid beräkning av den areal, för vilken delaktighet
må vinnas, område, som understiger en hektar, räknas för en hektar,
och att jämväl i övrigt brutet tal utjämnas till närmast högre hela tal;
att medlem icke må för samma brukningsdel vara medlem jämväl i
annan jordbrukskassa; samt att stadgarna skola innehålla bestämmelser
angående de jämkningar uti delaktigheten, som betingas därav, att medlem
må hava upphört att vara ägare eller brukare av jord, varför delaktighet
vunnits, eller att genom utträde av medlemmar den areal, för
vilken han äger delaktighet, kommit att överstiga en tiondel av den
sammanlagda areal, för vilken medlemmarna äga delaktighet i kassam
§ 8.
Det högsta sammanlagda belopp, intill vilket medlem är berättigad
att genom kassan erhålla lån, (medlems lånerätt) skall vara i stadgarna
bestämt, och må med det undantag, varom här nedan i § 29 sägs, ej
sättas högre än till tvåhundra kronor för varje hektar odlad jord, för
vilken han äger delaktighet i kassan.
§ 9.
Beträffande medlemmarnas bidragsplikt och deras ansvarighet för
kassans förbindelser skall särskilt iakttagas:
l:o) att medlems insats skall vara minst tio kronor för varje påbörjat
tiotal hektar odlad jord, varför han vunnit inträde i kassan;
2:o) att medlemmarna skola vid behov vara underkastade uttaxering
intill visst i stadgarna bestämt belopp för åf räknat; samt
3:o) att medlems personliga ansvarighet icke må bestämmas lägre
än till ett belopp, motsvarande en och en halv gång hans lånerätt.
§ 14-
De ändamål, för vilka lån må kunna av kassan lämnas medlemmarna,
skola vara i stadgarna angivna och må ej vara andra än följande,
nämligen:
a) inköp av:
l:o) för jordbruket nödiga eller nyttiga husdjur och maskiner;
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
27
2:o) utsäde;
3:o) foder- och gödselmedel samt torvströ;
b) beredande av rörelsemedel i övrigt för jordbrukets drift under
de tider av året, då fastighetens avkastning är lägst;
c) beredande av medel för bedrivande av sådan binäring till jordbruket,
vilken lämpar sig för egendomen;
d) anläggande av vatten- eller avloppsledning eller anordning för
gödsels tillvaratagande eller för ekonomiskt utnyttjande av jordbruksegendoms
tillgångar med vad därtill hör;
e) anläggande av ängsvattning eller förbättringsarbeten å redan
befintlig sådan anläggning eller å hagmark eller annan betesmark;
f) smärre grundförbättringar samt uppförande av smärre ekonomibyggnader;
g)
skogsodlingsåtgärder av mindre omfattning;
h) erläggande av insats för inträde i annan ekonomisk förening,
som avser antingen beredande av tillgång till redskap och maskiner,
som erfordras för jordbruket, eller utsäde eller foder- och gödselmedel
eller torvströ eller avelsdjur, eller ock tillgodogörande av produkter av
jordbruket eller någon dess binäring.
§ 15-
För tillgodoseende av lånebehov, som avses i § 14 under a) 2:o)
och 3:o) samt b) och c), må kassan kunna med medlem öppna kreditivräkning
eller löpande räkning till belopp, som efter prövning av föreliggande
behov finnes skäligt.
För ändamål, varom i § 14 under d), e), f) och g) förmärs, må
växelkredit icke användas.
I övrigt skall gälla, att för ett och samma ändamål växelkredit
ej må anlitas under längre tid i en följd än nio månader; att lån, som
kassan lämnar av medel, vilka den anskaffat genom upptagande av lån,
ej må utlämnas på längre återbetalningstid, än den kassan själv åtnjuter;
att, därest kassan är ansluten till centralkassa, åt samme medlem ej må
utan medgivande av centralkassans styrelse utlämnas lån till sammanlagt
belopp överstigande tio tusen kronor; samt att, därest kassan för
egen räkning mottager insättningar på sparkasseräkning, minst sex
tiondelar av de hos kassan insatta medlens sammanlagda belopp skall
redovisas i sådan kassareserv, som omförmäles i § 17 här nedan, eller
i lån å återbetalningstid, som ej överstiger ett år.
28
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
§ 17.
Utöver vad som följer av stadgandet i § 15 första stycket må
kassan icke för egen räkning driva annan inlåningsrörelse än å sparkasseräkning.
Ej heller må kassan å dylik räkning mottaga insättningar
annat än från medlemmarna eller, i den män dessa utgöras av ekonomiska
föreningar, deras medlemmar.
Innan insatskapitalet uppgår till minst ettusen kronor, må sådan
inlåningsrörelse icke påbörjas.
A medel, som insättas å sparkasseräknirig, må icke gottgöras
ränta för högre belopp än tre tusen kronor av varje insättares tillgodohavande.
Ej må kassan ikläda sig skyldighet att återbetala på sparkasseräkning
insatta medel annorledes än viss tid efter uppsägning; styrelsen
dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna ske utan olägenhet, i
särskilda fall medgiva utbetalning utan avvaktan på uppsägningstidens
utgång.
Jordbrukskassa, som för egen räkning driver inlåningsrörelse, vare
skyldig att i tillgångar, bestående av statens, allmänna hypoteksbankens,
konungariket Sveriges stadshypotekskassas eller kommuners obligationer
eller fordran hos bankinrättning, för vilken Kungl. Majrt fastställt reglemente,
eller hos godkänd centralkassa för jordbrukskredit, till vilken
kassan är ansluten, redovisa kassareserv, som tillsammans med den
inneliggande kassan motsvarar minst en tiondedel av insättarnas behållning.
Pantsatt tillgång, som nu sagts, må härvid icke tagas i beräkning;
dock att, där tillgången utgör säkerhet för avtalad kredit, som ej av
kassan till fullo begagnats, den må beräknas till det belopp, som kassan
enligt avtalet äger ytterligare utbekomma.
Nedgår kassareserv under vad nu är sagt, skall den, så snart det
kan ske, åter uppbringas till föreskrivet belopp.
§ 29.
Till jordbruk hänföras i denna kungörelse även trädgårdsskötsel
och annan därmed jämförlig verksamhet, som avser frambringande av
kulturväxter.
För jord, som brukas på Sätt, varom i denna paragraf är fråga,
må lånerätten kunna förhöjas till fyrahundra kronor för varje hektar,
dock, där jordbrukskassan är ansluten till centralkassa, endast efter samtycke
av dennas styrelse och på de villkor ifråga om säkerhet, som
nämnda styrelse bestämmer.
Sammansatta banko- ock jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
29
Bilaga II.
F tf r s 1 a g
till
Kungörelse om ändrad lydelse av §§ 4, 20 och 24 i kungörelsen den
18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa
centralkassor för jordbrukskredit.
Härigenom förordnas att §§ 4, 20 och 24 i kungörelsen den 18
juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa
centralkassor för jordbrukskredit skola från och med den 1 juli 1918
erhålla följande ändrade lydelse:
§ 4-
Centralkassans verksamhetsområde skall vara sammanhängande
och skilt från andra centralkassors. Det skall sammanfalla med gällande
länsindelning och må ej omfatta mer än högst sex län.
§ 20.
Centralkassa må ej vinna godkännande från det allmännas sida
med mindre till densamma äro anslutna minst tio jordbrukskassor och
den har ett tecknat sammanlagt insatskapital av minst sex tusen kronor.
År centralkassas verksamhetsområde avsett att omfatta mer än ett
län, må godkännande ej lämnas med mindre nämnda område finnes
vara lämpligen bestämt. Vid prövningen härav skall särskild hänsyn
tagas därtill, att styrelsen må utan större svårigheter eller oskäliga kostnader
kunna övervaka de anslutna jordbrukskassornas verksamhet. Ej
heller må godkännandet lämnas, där från något av länen icke så stort
antal jordbrukskassor som tio anslutit sig till centralkassan, såvida icke
godkännandet tillstyrkts av detta läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
§ 24.
Godkänd centralkassa må ej idka annan rörelse än penningrörelse
eller bereda lån åt andra än sina medlemmar.
30
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
Bilaga III.
Förslag
till
Kungörelse angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till
medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor.
Med ändring av vad kungörelsen den 18 juni 1915 angående godkännande
från det allmännas sida av vissa centralkassor för jordbrukskredit
innehåller häremot stridande förordnas, som följer:
§ 1-
Godkännande från det allmännas sida må ej vägras centralkassa
för jordbrukskredit av anledning att enligt dess stadgar till medlemmar
i densamma må kunna intagas andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor,
därest i stadgarna finnas intagna bestämmelser i överensstämmelse
med vad här nedan i §§ 2—6 stadgas.
Ej heller må, där nyssnämnda villkor iakttagits, godkännande
vägras å sådan ändring i stadgarna för redan godkänd centralkassa, att
till medlemmar i densamma må kunna intagas andra ekonomiska föreningar
än jordbrukskassor.
§ 2.
Till medlem i centralkassan må ej intagas annan ekonomisk förening
än sådan, vilkens styrelse har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde,
ej heller annan förening än sådan, vars medlemmar äro
personligen ansvariga för dess förbindelser och som har till ändamål
befordrandet av jordbrukets eller någon till jordbruket hörande binärings
utveckling eller tillgodogörandet av genom jordbruket med tillhörande
binäringar vunna produkter.
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
31
Det högsta belopp, intill vilket annan ansluten ekonomisk förening
än jordbrukskassa skall vara berättigad att genom centralkassan erhålla
lån (ekonomisk förenings lånerätt) skall vara i stadgarna bestämt och
må ej sättas högre än till halva det belopp, varmed den ekonomiska
föreningen ansvarar för centralkassans förbindelser, ökat med en tredjedel
av det belopp, varmed föreningens medlemmar i sin ordning äro
ansvariga för dess förbindelser.
§ 4.
Åt ekonomisk förening, som i § 3 avses, må, oavsett till vilket belopp
dess lånerätt uppgår, icke, utan att särskild fullgod säkerhet ställes,
genom centralkassan beredas lån till högre belopp, än som motsvarar
en tjugondei av samtliga medlemmars i centralkassan sammanlagda
lånerätt.
§ 5.
I låneförbindelse, vilken utfärdas av ekonomisk förening, som i
§ 3 avses, skall alltid finnas intagen bestämmelse, att lånet må av centralkassans
styrelse uppsägas till inbetalning viss tid, ej överstigande
sex månader efter uppsägningen, därest styrelsen finner sådant erforderligt
för att centralkassan skall kunna nöjaktigt tillgodose de till densamma
anslutna jordbrukskassornas lånebehov.
§ 6.
I allt, varom ej i enlighet med ovan meddelade bestämmelser särskilt
stadgats, skall ekonomisk förening, som i § 3 avses, vara såväl i
fråga om rättigheter som beträffande skyldigheter likställd med till centralkassan
anslutna jordbrukskassor.
§ 7.
Genom vad härovan stadgats göres ej ändring uti vad i § 20 av
ovannämnda kungörelse den 18 juni 1915 föreskrives ifråga om det minsta
bJO be
32
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
antal jordbrukskassor, som skola hava anslutit sig till centralkassa, för
att denna må vinna godkännande från det allmännas sida, eller uti städandet
i § 28 av samma kungörelse därom, att åt centralkassa lämnat
odkännande kan återkallas, om antalet anslutna jordbrukskassor nedgår
under tio och bristen ej inom viss tid fylles.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1918.
STOCKHOLM, ISAAC MÄKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:416 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser om understöd av statsmedel åt föreningar för b s. 1 i texten