Sök i Ratio Lex

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1

1918-06-03 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BJoU 1918:1, Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni l!>18 kl. 5 e. m.

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande nr J, i

anledning av Kungl. Majds proposition angående vissa

ändringar i gällande bestämmelser om understöd av statsmedel

åt föreningar för beredande av driftkredit åt kikare

av mindre jordbruk, ävensom i ämnet väcka motioner

rörande nämnda kredit samt övrig fastighet skr edil.

1 en till riksdagen den 30 april 1018 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 415, bär Kungl. Maj:t, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbroksärendei:

för samma dag, föreslagit riksdagen besluta, att mom. 2 och 5 i gälland ■

bestämmelser angående understöd av statsmedel åt föreningar för be - redande av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk skola från och

med den 1 januari 1919 erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 2. Ekonomisk förening, som utgör sammanslutning för ett

eller flera län av jordbrukskassor, (centralkassa för jordbrukskredit) kan,

sedan den i- enlighet med bestämmelser, vilka Kungl. Maj:t meddelar,

vunnit godkännande från det allmännas sida, av statsmedel erhålla bidrag

utan återbetalningsskyldighet dels till organisationskostnader med

2,000 kronor jämte ett tillägg för varje län utöver ett, varav centralkassans

verksamhetsområde består, av i,000 kronor för ett län och 500

kronor för varje ytterligare län samt dels till de årliga förvaltningskostnaderna

med 4,000 kronor under vart av de två första åren näst

efter det, då godkännandet givits, med 2,000 kronor under vart av de

följande fyra åren och med 1,000 kronor under vart av ytterligare fyra

år, med tillägg för varje län utöver ett, varav centralkassans verksamBihang

till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen
-

2 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

hetsområde består, av 1,000 kronor om året för ett län och 500 kronor

om året för varje ytterligare län.

Mom. 5. Fråga om erhållande av bidrag, som ovan sägs, liandlägges

av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där vederbörande

kassas styrelse har sitt säte.

Ansökan om förvaltningsbidrag skall vara åtföljd av:

dels styrkta avskrifter av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen

för näst föregående år samt protokoll angående ansvarsfrihet

för samma år för styrelsen,

dels ock, där ansökningen göres av jordbrukskassa, en av dess

styrelse på heder och samvete bestyrkt uppgift angående det antal

medlemmar, kassan under sin verksamhetstid närmast föregående år

städse haft, jämte särskilt yttrande över ansökningen antingen av det

ombud, som, efter ty ovan sägs, må vara förordnat att öva tillsyn över

kassans verksamhet, eller av styrelsen för vederbörande centralkassa,

därest jordbrukskassan är ansluten till eu sådan,

samt, där ansökningen göres av centralkassa för jordbrukskredit,

yttrande över ansökningen av det ombud, som, efter ty ovan sägs, skall

förordnas för tillsyn över kassans verksamhet.

Efter prövning av ansökningshandlingarna äger Kung]. Maj:ts befallningshavande

att av det för ändamålet anvisade statsanslaget utanordna

det kassan, enligt vad ovan sägs, tillkommande bidraget.

Departementschefen har i berörda statsrådsprotokoll för egen del

anfört följande:

»De framställningar, för vilka jag ovan redogjort, avse, såsom av

redogörelsen framgår, ändringar i dels vissa av riksdagen antagna bestämmelser,

dels författningar, som av Kungl. Maj:t utfärdats, sedan

tillfälle beretts riksdagen att yttra sig över till desamma uppgjorda förslag,

samt dels förenämnda genom departementets försorg utarbetade

förslag till instruktioner för styrelser och revisorer i jordbrukskassor

och centralkassor samt formulär till bokföring m. in.

Vad angår framställningarna om ändringar i sistnämnda förslag

och formulär m. in. kan jag fatta mig kort. Det är i detta hänseende

icke fråga om några till allmän efterrättelse utfärdade författningar utan

om råd och anvisningar, som visserligen böra följas, i den mån icke

erfarenheter under arbetets gång giva vid handen, att de äro opraktiska

eller eljest olämpliga, men från vilka avvikelser må göras, för så vitt

förbättringar därigenom stå att vinna. Vinner vad jag i övrigt kommer

att hemställa bifall, kommer det säkerligen att visa sig önskvärt att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

underkasta nämnda förslag- ocdi formulär någon omarbetning, och då

blir det ju tillfälle att i desamma vidtaga även sådana jämkningar i

övrigt, till vilka vunnen erfarenhet kan giva anledning. Med åtgärder

i detta hänseende lärer emellertid i varje fall böra få anstå, till dess de

övriga förslag, jag kommer att framlägga, hunnit undergå vederbörlig

prövning.

Det otvivelaktigt största intresset knyter sig till de framställningar,

som gjorts om ändring i ovannämnda av Kling!. Maj:t utfärdade författningar.

Genom dessa regleras själva organisationen av jordbrukskasserörelsen,

och för grunderna till desamma, i den mån de beröras

av de framkomna ändringsförslagen, har jag redan förut i korthet

redogjort.

Här må endast framhållas, att man, då nämnda författningar förbereddes,

hade att räkna med helt andra förhållanden — ett jämförelsevis

stort och allmänt lånebehov hos de jordbrukare, för vilka organisationen

var avsedd, och en i förhållande därtill ganska åtstramad lånemarknad

— än som sedermera inträtt. Till följd av allmänt kända omständigheter

hava nämnda förhållanden helt och hållet omkastats. Såsom

i de gjorda framställningarna erinrats, råder för närvarande i allmänhet

icke någon brist på kontanta medel hos jordbrukarna. Eu följd

härav har blivit ett jämförelsevis ringa lånebehov bland dessa, medan

å andra sidan penningar influtit till respektive kassor i vida större utsträckning

än man kunde beräkna. Vidare har penningvärdets fall

gjort, att särskilt de lånebelopp, med vilka man vid rörelsens igångsättande

ansåg sig böra räkna, måhända redan från början väl försiktigt

beräknade, blivit alldeles otillräckliga för de avsedda ändamålen,

och detta förhållande har i sin mån bidragit till att tillslutningen till

rörelsen blivit mindre än man hade påräknat. Till följd av alla dessa

förhållanden hava svårigheter uppstått för de redan bildade kassorna att

uppbringa sin rörelse till den höjd, som erfordras för deras bärighet,

medan samtidigt bildandet av nya kassor väsentligen försvårats.

Det synes mig otvivelaktigt, att vissa ändringar i gällande bestämmelser

böra vidtagas, för att så vitt möjligt undanröja de svårigheter,

som sålunda uppstått för jordbrukskasserörelsen. A andra sidan

får ej förbises, att de nu rådande förhållandena till största delen äro

av exceptionell art. Så snart mera normala förhållanden inträtt, lärer

man sålunda hava att räkna med ett väsentligen ökat lånebehov inom

de kretsar, som beröras av verksamheten, på samma gång som med eu

växande svårighet att anskaffa för densamma erforderliga kapital. Vidare

måste tillses, att man icke för avhjälpandet av ögonblickets svårigheter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

offrar något av den trygghet mot förluster och den soliditet, de nu

gällande föreskrifterna otvivelaktigt bereda. Det gäller således att söka

hålla de ändringar, som vidtagas, inom sådana gränser, att icke återgången

till mera normala förhållanden väsentligen försvåras.

Efter denna allmänna översikt över de grunder, jag anser böra

följas vid en revision av de gällande föreskrifterna i ämnet, torde det

tillåtas mig att övergå till en granskning av de framkomna ändringsförslagen

vart för sig.

Härvid anser jag mig först böra beröra de förslag, som från de

två nordligaste länen framställts om en väsentlig modifikation av de

bestämmelser, som meddelats beträffande rätten till delaktighet i jordbrukskassor.

Det sjnes mig obestridligt, att nämnda bestämmelser mindre

väl lämpa sig för förhållandena i berörda län. Den omständigheten,

att arealen odlad jord till varje brukningsdei uti ifrågavarande län disa

jämförelsevis ringa, måste givetvis, om nu gällande bestämmelser i

ämnet lämnas oförändrade, komma att lägga allvarliga hinder i vägen

för uppkomsten av en jordbrukskasserörelse i nämnda län. Att, på sätt

i de därifrån gjorda framställningarna föreslagits, bygga på kreatursantalet

såsom supplementär grund för delaktighetens beräkning anser

jag mig dock icke kunna föreslå. En sådan anordning, så tilltalande

den i övrigt kunde synas, kommer i alltför bestämd motsättning mot

den grund, efter vilken delaktigheten i övrigt beräknas och som ju utgår

från brukningsarealen såsom den bestämmande faktorn. Det torde

vara otvivelaktigt, att denna grund i stort sett är ägnad att åt det hela

bereda den soliditet, utan vilken rörelsen snart skulle falla sönder, pa

samma gång som den i tillämpningen är enkel att röra sig med. Stora

praktiska svårigheter skulle också möta att bygga delaktigheten pa

krcatursantalet. Detta är icke på långt när så konstant som brukningsarealen,

och varje förändring i kreatursstockens storlek skulle ju komma

att medföra eu förändring i delaktigheten och därmed i lånerätten med

tv åtföljande omreglering av lånebeloppen.

Jag anser därför andra utvägar böra sökas för att tillgodose behovet

inom nämnda län. Det gäller därvid att få till stånd bestämmelser,

som på samma gång de icke innebära ett brott mot de en gångantagna

organisationsformerna mera smidigt än de nuvarande låta sig

anpassas efter förhållandena i de orter, om vilka nu är fråga.

Ett uppslag- i sådan riktning, värt att taga fasta på, synes mig

ock vara givet genom de förslag, som från andra håll väckts att till

grund för delaktighetens beräkning lägga även annan mark än den

odlade. Särskilt omfattningen av ängsmarken lärer för de nordligaste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1-

trakterna av landet kunna lämna eu god måttstock för jordbrukets ekonomiska

bärkraft, isynnerhet ’’..........

tv

om man

därvid inskränker sig till den

med hänsyn till läge och beskaffenhet värdefullare ängsmarken och från

beräkningen utesluter de s. k. ströängarna, vilkas indragning för övrigt

står på dagordningen. Klart är emellertid, att försiktigheten kravel'', att

• ° - 1 ------ vill undvika vanskligheter,

inberäkningen av ängsmarken, om man

’ o ---------- 1 . . V.

måste hållas inom vissa gränser. Jag har tänkt mig, att man i namnda

hänseende borde fastslå en dubbel begränsning, dels sa, att överhuvudtaget

endast en viss areal ängsmark får medtagas i beräkningen, samt

dels så, att den ängsmark, som medräknas, upptages endast till en i

förhållande till den odlade jorden reducerad areal. Med enahanda begränsningar

synes även skogs- och betesmark kunna tagas med i be
-

räkningen. .

Efter vilken norm berörda dubbla begränsning rätteligen bör \idtagas,

kan ju vara föremål för olika uppfattning. Det synes mig emellertid,

som om man skulle komma de verkliga värdeförhållandena ganska

nära och på samma gång undvika alla äventyrligheter om det stadgades,

att, vid delaktighetens beräknande, intill ett sammanlagt antal av sextio

hektar ängsmark, ströängar icke inräknade, en hektar sådan mark finge

beräknas som en tredjedels hektar odlad jord och, intill ett antal av etthundratjugo

hektar skogs- och betesmark, en hektar dylik mark Unge

räknas lika med eu sjättedels hektar odlad jord. Härigenom skulle ju

den areal, för vilken en medlem i en jordbrukskassa skulle kunna vinna

delaktighet i denna, högst väsentligt ökas till fördel särskilt för de

mindre brukningsdelarna.

Åven en annan ändring i grunderna för delaktighetens beräkning

har ifrågasatts från olika håll. För närvarande gäller, som förut är

nämnt, att ingen får vinna delaktighet för mer än oO hektar odlad

jord och ej heller för större areal, än som motsvarar en tiondel av den

sammanlagda areal, för vilken medlemskap i kassan vunnits. Som

nämnt, avses med dessa bestämmelser framför allt att fördela riskerna,

så att icke en medlems ekonomiska misslyckande får allt för ödesdigra

följder för de andra. Gränsen 50 hektar har emellertid även valts med

hänsyn därtill, att hela organisationen ju avsågs att tjäna allenast det mindre

jordbruket. Nu har hemställts, att maximiarealen skulle bestämmas till

100 hektar, och att på samma gång delaktighet måtte tå vinnas för

ända till en femtedel av den sammanlagda areal, för vilken delaktighet

i kassan vunnits. Vad angår nämnda hemställan i dess första del anser

jag mig böra biträda densamma. Det kan ju ej nekas, att utsikter

därigenom skulle öppnas för en livligare anslutning till rörelsen på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

samma gång som väl även för densamma skulle kunna vinnas krafter,

som det med hänsyn till större kunskaper och förmåga att taga ledningen

skulle vara en styrka att få med i arbetet. Gent emot dessa

fördelar synes det vara av mindre betydelse, att måhända därigenom den

rationella gränsen mellan mindre och större jordbruk skulle komma att

i viss mån överskridas. Erinras må ock, att, om de av mig förut föreslagna

ändringarna i bestämmelserna om delaktighetens beräkning godtagas,

den areal, för vilken delaktighet kan vinnas, kommer att höjas

icke så obetydligt för de flesta medlemmarna, och att till följd därav

en höjning av maximiarealen icke kommer att få den verkan i riktning

mot en större ojämnhet i delaktigheten, som en dylik förändring skulle

fått, om den företagits ensamt för sig. Däremot anser jag mig icke

kunna biträda ifrågavarande hemställan i dess andra del. En ändring

i grunderna för delaktighetens fördelning, sådan som den ifrågasatta,

skulle säkerligen på många håll kunna bliva farlig såväl för vederbörande

kassors soliditet som för övriga medlemmar, vilkas risker ju

därigenom skulle kunna komma att ökas högst väsentligt. Det har

också i utlandet visat sig, att, då någon gång en kassa gått under,

detta berott på, att man utlämnat allt för stor del av de för utlåningtill

gängliga medlen på en och samma hand, något som ju otvivelaktigt

skulle riskeras, om man läte en medlem vinna delaktighet, motsvarande

ända upp till en femtedel av samtliga medlemmars sammanlagda delaktighet.

Framställningarna om lånerättens höjande såväl i allmänhet som

särskilt till förmån för trädgårds- och därmed jämförlig jord anser jag

mig böra i stort sett förorda. Penningvärdets fall bär gjort, att eu

länsrätt av endast 75 kronor för varje hektar odlad jord, redan från

början låg, blivit alldeles otillräcklig. Det kan icke vara lockande att

lör erhållande av de små lån, som med nuvarande bestämmelser kunna

bekommas, ikläda sig de risker, som ju alltid äro förbundna med inträdet

i en jordbrukskassa. Det föreslagna maximibeloppet, 200 kronor

för varje hektar odlad jord, för vilken delaktighet vunnits, innebär, om

man tager hänsyn till nuvarande penningvärdet, i verkligheten icke någon

synnerligen stor ökning. Vad angår lånerätten för trädgårdsjord och

därmed jämförlig mark, måste det, i betraktande av å ena sidan de

möjligheter till större avkastning det intensivare brukningssätt medför

och å andra sidan det större behovet av rörelsemedel, medgivas, att

den av centralkassorna föreslagna maximigränsen, 400 kronor för varje

hektar, ingalunda är för hög. Det får emellertid icke förbises, att de

brukningssätt, om vilka det här är fråga, låt vara att de kunna med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

föra större v inst iin det egentliga jordbruket, också äro förbundna med

större äventyrligheter än detta. De vid nämnda brukningssätt odlade

växterna äro ofta mindre motståndskraftiga mot ogynnsamma klimatiska

och andra inflytelser och de frambringade produkternas värde är ännu

mer beroende av avsättningsmöjligheterna än värdet av de produkter,

som frambringas vid det egentliga jordbruket. Försiktigheten bjuder

därför, att, om maximum för lånerätten för jord, varom nu är fråga,

höjes till 400 kronor för hektar, det också iakttages den största varsamhet

vid begagnandet av den möjlighet till förhöjning i lånerätten, som

därigenom skulle öppnas. En garanti härför skulle vinnas, om det

föreskreves, att, där jordbrukskassa är ansluten till centralkassa, förhöjning

i lånerätten för trädgårdsjord och därmed jämförlig mark icke

må av jordbrukskassan beslutas annat än efter samtycke från centralkassans

styrelse och på de vilkor i fråga om säkerhet, som nämnda

styrelse bestämmer.

Genom de sålunda föreslagna ändringarna skulle det högsta belopp,

intill vilket samme medlem skulle kunna erhålla lån från en jordbrukskassa,

höjas högst väsentligt eller, om man bortser från trädgårdsjorden,

från 3,750 kronor till 20,000 kronor. Det är klart, att häri ligger eu

viss risk. För att i någon mån minska denna anser jag det böra

stadgas, att, därest jordbrukskassan är ansluten till centralkassa, åt

samme medlem ej må utan medgivande av centralkassans styrelse utlämnas

lån till sammanlagt belopp överstigande 10,000 kronor.

Vad som hemställts därom, att det måtte öppnas möjlighet för

jordbrukare, vilkas brukningsområden falla helt och hållet utanför en

jordbrukskassas verksamhetsområde, att vinna inträde i denna, för den

händelse jordbrukskassa ej är bildad för den ort, inom vilken respektive

brukningsområde är beläget, synes mig icke böra vinna bifall. Bestämmas

jordbrukskassornas verksamhetsområden efter riktiga grunder,

bör, sedan organisationen blivit genomförd, ingen vara utesluten från

möjligheten att bliva medlem i en dylik kassa, och att under tiden för

organisationens genomförande tillåta den ena jordbrukskassan att inkräkta

på det blivande området för en annan dylik kassa skulle säkerligen

endast verka hämmande på rörelsens utveckling. Det må ock

erinras, att gällande bestämmelser medgiva stor frihet vid bestämmandet

av en jordbrukskassas verksamhetsområde.

Innan jag lämnar frågan om ändringar i gällande bestämmelser

för jordbrukskassorna, torde ännu ett spörsmål av stor betydelse för

jordbrukskasserörelsens utveckling böra upptagas, ehuru detsamma endast

obetydligt berörts i de framställningar, för vilka jag förut redo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansätta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Ni 1.

o-iort. Särskilt i Tyskland hava de föreningar, som motsvara våra jordbrukskassor,

i stor utsträckning givit sin lånerörelse formen av löpande

räkning. Härigenom hava stora fördelar vunnits i avseende a underlättande

av penningomsättningen för föreningsmedlemmarna, på samma

o-ång som för föreningarna ernåtts det synnerligen förmånliga resultatet,

att deras medlemmar icke behövt hålla inne sa störa kontanta

belopp för löpande behov, som eljest skulle varit erforderligt, utan

kunnat i största utsträckning genast insätta inflytande medel hos föreningarna.

En dylik form för kreditgivning har hittills icke varit medo-iven

för våra jordbrukskassor, förnämligast av hänsyn till de stolle

krav på likviditet, densamma förutsätter. Det synes mig emellertid,

som om en ändring härutinnan borde företagas. Med centralkassornas

hjälp torde det icke möta större svårigheter för jordbrukskassorna att

upprätthålla den rörlighet i medelsförvaltningen, som är eu förutsättning

för en dylik ^overksamhet, och vid sådant förhållande lära

varken de eller deras medlemmar böra avstängas från möjligheten att

komma i åtnjutande av de fördelar en dylik ^overksamhet bereder.

Visserligen kan icke för alla de lånebehov, kassorna hava att tillgodose,

nämnda låneform lämpligen användas, men för den egentliga driitkrediten

och vissa andra krediter, som behöva anlitas endast for kortare

tid i sänder, erbjuder den så mycket större fördelar. Jag anser mig

alltså böra hemställa om sådan ändring i gällande bestämmelser, att

jordbrukskassor må kunna för vissa därför lämpade ändamål lämna sina

medlemmar kredit genom öppnande av löpande rakning och naturfigt

vis då även genom öppnande av kreditivräkning. ,

Slutligen anser jag mig höra tillmötesgå en under hand gjord framställning

om höjning av det belopp, å vilket jordbrukskassa ma gottgöra

insättare å sparkasseräkning ränta, från 2,000 kronor till 3,000 kronor.

I fråga om centralkassorna samla sig de framställda ändringstorslagen

på två linjer. . „..

Först och främst har det visat sig, vilket ju också var att förutse,

att det är förenat med synnerligen stora svårigheter för jordbrukskassoi

i orter, för vilka centralkassa ännu icke hunnit bildas, att vinna samarbete

med där redan befintliga penninginrättningar, och till följd av

de rådande förhållandena har bildandet av nya centralkassor icke fortskridit

så raskt som önskligt varit. Det torde också vara att förutse,

att under den närmaste tiden sistnämnda förhållande kommer att fortfarande

äga rum, såvida icke genom ändrade bestämmelser tillkomsten

av dylika kassor underlättas. De olägenheter, som sålunda uppstått

för en del redan bildade jordbrukskassor, komma givetvis också att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansluta banko- och jovdbvuksutskottets utlåtande Ni

1.

9

verka avhållande från bildandet av nva sådana i de orter, som icke

falla inom de redan bildade centralkassornas verksamhetsområden. Angeläget

synes därför vara, att något åtgöres för att råda hot på namnda

olägenheter. Den utväg, som i

satts, innefattar, att det borde

kassor rätt att, till dess egen centralkassa

verksamhet, hunnit bildas, vinna

redan bildad centralkassa. Pa sätt framhår

görelsen står emellertid detta förslå^

efter vilka de nu gällande föreskrifterna i ämnet utarbetats

också, att ett medgivande

detta hänseende i första hand ifrågamcdgivas

dylika fristående jordbruksför

de orter, där de driva sin

ort

till någon för annan

anslutning a

den föregående redobestämd

strid mot de grunder,

_________________ Jag tror

ovKöu, au, ....... . dylik riktning skulle komma att verka syn
nerligen

Underligt för jordbrukskasserörelsens vidare utveckling, till

följd°av de svårigheter, som därav skulle uppstå att genast från början

vinna den anslutning av jordbrukskassor, som erfordras för bildandet av

nya centralkassor. Däremot anser jag mig kunna ansluta mig till den

alternativt föreslagna utvägen att öppna möjlighet för att centralkassornas

verksamhetsområden tilltagas större, än som enligt hittills gällande

bestämmelser varit möjligt. Visserligen kommer härigenom samarbetet

mellan centralkassorna och de till dem anslutna jordbrukskassorna

att i någon mån försvåras och på samma gång kontrollen av

jordbrukskassorna från centralkassornas sida att fördyras. A andra sidan

må emellertid erinras, att i ett så glest betolkat, land som vårt stola

svårigheter måste möta för eu centralkassa att inom ett jämförelsevis

litet område vinna den anslutning av jordbrukskassor,, som eifoidras föi

att omsättningen utan allt för stor marginal mellan in- och utlåningsräntan

skall kunna bära omkostnaderna för förvaltningen. Sörjes det

lör, att åt verksamhetsområdena icke

gives

allt för oförmånlig form

och bibehålies länsindelningen såsom utgångspunkt för nämnda omradens

bestämmande, synes det icke möta större betänkligheter att fastslå

det högsta antalet län eu centralkassas verksamhetsområde får omfatta

till sex i stället för tre. Genom en dylik förändring torde utsikt

vara öppnad för, att det icke skall dröja allt för länge, innan centra - kassa finnes bildad för värjo län, och sålunda eu var jordbrukskassa

skall kunna vinna anslutning till en centralkassa.. Skulle det sedan visa

sig, att ett eller annat centralkasseområde tilltagits för stort, moter ju

intet hinder för en lämplig omreglering.

Övriga förslag till ändring i de för centralkassor gällande bestämmelserna

samla sig kring önskemålet att få till stånd eu utveckling av

deras verksamhet till att avse kreditgivning åt ej blott jordbrukskassor

utan även övriga kooperativa sammanslutningar inom jordbruket. Såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 2 avd. 1 höft. (Bi 1.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

redan framhållits, var man vid utarbetandet av nämnda bestämmelser

fullt medveten om de fördelar i avseende å rörelsens utveckling, som

skulle vinnas genom de möjligheter till omsättningens snabbare upparbetande,

en dylik anordning skulle medföra, och genom den ökade

bärighet, som sålunda skulle kunna ernås. De förhållanden, som sedermera

uppstått, hava gjort det ännu betydelsefullare att kunna på detta

sätt utvidga verksamheten på samma gång som det minskade lånebehovet

och den ökade tillgången på kontanta medel bland jordbrukarna

undanröjt ett av de allvarligaste hindren mot en dylik utvidgning av

verksamheten. Å andra sidan kvarstår emellertid det andra hindret

däremot, det, som ligger i den organisationsform, som här i landet företrädesvis

valts för de ifrågavarande sammanslutningarna. Dessa utgörafortfarande

till största delen av ekonomiska föreningar utan personlig

ansvarighet. Att inpassa dylika föreningar i ett system, som allt ifrån

grunden är uppbyggt på den personliga ansvarigheten, stöter givetvis

pa oövervinneliga svårigheter. Visserligen hava nämnda föreningar i

stor utsträckning sökt ersätta den personliga ansvarigheten med särskilda

ansvarsförbindelser av medlemmarna, men dessa ansvarsförbindelser.

vilka i motsats till den personliga ansvarigheten kunna preskriberas

även under tiden för respektive föreningars bestånd, kunna givetvis

icke lämna samma fasta grund för organisationen som den sistnämnda.

Att åter medgiva kreditgivning åt dylika föreningar utan att på samma

gång låta dem omfattas av jordbrukskasseorganisationen svnes mig ej

heller tilltalande. Ln sådan anordning slaille uppenbarligen innebära

ett minst lika avgjort brytande med det en gång antagna systemet,

som att låta föreningar utan personlig ansvarighet ingå som medlemmar

i centralkassorna. Det förslag i förstnämnda hänseende, som

framställts av inspektören för Mälarprovinsernas centralkassa, eller att

det skulle beredas möjlighet för jordbrukskassornas medlemmar att på

allmänna sammanträden besluta att avstå en del av sin lånerätt i centralkassan

till förmån för sådana föreningar, som de, om vilka det här är

fråga, lider enligt mitt förmenande av den väsentliga svagheten, att

det tager allt för ringa hänsyn till eventuella minoriteters inom jordbrukskassorna

rätt.

Vore ej behovet av att kunna genom en utvidgning av verksamhetsfältet

bereda rörelsen ökade utvecklingsmöjligheter så stort söm

det är, skulle också nyssberörda svårigheter för mig utgjort tillräckligt

skäl att avråda varje försök i den ifrågasatta riktningen. Såsom förhållandena

nu gestaltat sig, anser jag mig emellertid ej kunna tillråda

intagandet av en rent negativ ståndpunkt i frågan. A''ad som utan att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlutande Nr 1.

uppriva det eu gång antagna systemet kan göras för att bereda möjlighet

för centralkassorna att utsträcka sin verksamhet till att omfatta

kreditgivning även åt andra jordbi’»karföreningar än jordbrukskassor

lärer också böra göras.

Jag anser alltså, att det genom särskilda bestämmelser bör öppnas

möjlighet för centralkassorna att till medlemmar intaga även andra

ekonomiska föreningar än jordbrukskassor; detta dock av ovan anförda

skäl endast för så vitt de äro organiserade såsom ekonomiska föreningar

med begränsad personlig ansvarighet. Genom nämnda villkor hindras

visserligen den största delen av de redan bildade jordbrukarföreningarna

att omedelbart begagna sig av den möjlighet att ansluta sig till kassaverksamheten,

som sålunda skulle öppnas, men dels bildas alltjämt nya

dylika föreningar och jag har mig särskilt bekant, att inom intresserade

kretsar man ej är främmande för tanken att uppbygga de nya elektriska

distributionsföreningarna på den personliga ansvarighetens grund, dels

ock synas mig oövervinneliga svårigheter icke böra möta för att förening,

som önskar bliva medlem i centralkassa, ombilda!’ sig till en

törening med begränsad personlig ansvarighet. De formella föreskrifter,

avseende föreningar .av detta slag, som nu gälla, äro ju så jämförelsevis

enkla och lätta att efterfölja, att den hittills här i landet rådande motviljan

mot användande av ifrågavarande föreningsform snart borde

kunna vara övervunnen. Vad särskilt beträffar elektriska distributionsföreningar

vill jag emellertid erinra om, att i en av Kungl. Maj:t i dag

beslutad proposition (nr 387) föreslagits inrättandet av en kraftledningslånefond,

från vilken sådana föreningars lånebehov skulle i viss utsträckning

tillgodoses.

Utöver den personliga ansvarigheten anser jag andra villkor icke

böra uppställas, för att annan ekonomisk förening än jordbrukskassa

skall få intagas som medlem i en centralkassa för jordbrukskredit, än

att föreningens styrelse har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde

och att föreningen har till ändamål befordrandet av jordbrukets

eller någon till jordbruket hörande binärings utveckling eller tillgodogörandet

av genom jordbruket med tillhörande binäringar vunna produkter.

Särskilt låter det sig icke göra att härvidlag söka uppdraga

någon skillnad mellan större och mindre jordbruk, då ju de sammanslutningar,

om A7ilka här är fråga, till en stor del måste omfatta båda.

om de skola fylla sitt ändamål. Det är ju också att märka, att det

härvidlag ej är fråga om att utsträcka kreditgivningen längre än till

själva föreningarna.

År villkoret om den personliga ansvarigheten fyllt, möta i stort

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt i banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

sett icke några hinder att inom centralkassorna likställa nu ifrågavarande

föreningar med jordbrukskassor. Endast i ett par hänseenden erfordras

beträffande de förra särskilda föreskrifter.

Sålunda måste bestämmelser meddelas angående dylika föreningars

lånerätt. Denna är nämligen, såvitt angår jordbrukskassor, i viss mån

satt i relation till den lånerätt, dessas medlemmar äga i desamma. Då

medlemmarna i de föreningar, om vilka nu är fråga, icke äga någon

lånerätt, kan givetvis nämnda grund för lånerättens begränsning i centralkassan

icke vinna tillämpning. I övrigt synas emellertid samma

grunder böra följas som i fråga om beräknandet av jordbrukskassornas

lånerätt och således dels ekonomisk förenings lånerätt böra göras i viss

mån beroende av det antal insatser, med vilka den ingått i centralkassan,

dels ock böra tillses, att förenings sammanlagda lånerätt ej må

överstiga två tredjedelar av det sammanlagda belopp, intill vilket föreningens

medlemmar i sin ordning äro ansvariga för dess förbindelser.

Detta vinnes genom en föreskrift, att ifrågavarande föreningars lånerätt

icke må för varje förening sättas högre än till halva det belopp, varmed

den ekonomiska föreningen ansvarar för centralkassans förbindelser,

ökat med eu tredjedel av det belopp, varmed föreningens medlemmar i

sin ordning äro ansvariga för dess förbindelser.

Då intet hindrar, att medlemmarna i eu ekonomisk förening av

det slag, varom nu är fråga, tillika äro medlemmar i en till centralkassan

ansluten jordbrukskassa, kan man icke beräkna, att kreditunderlaget

för centralkassans förbindelser ökas med hela det belopp, med

vilket föreningens medlemmar äro ansvariga för dess förbindelser. För

att i någon mån motverka den svaghet, som ligger däri, att av nämnda

skäl en dubbelansvarighet kan uppkomma, har jag ansett det böra stadgas,

att, oavsett det belopp, vartill en dylik förenings lånerätt kan uppgå,

åt sådan förening icke må, utan att särskild fullgod säkerhet ställes,

genom centralkassan beredas lån till högre belopp, än som motsvarar

en tjugondei av samtliga medlemmars i centralkassan sammanlagda

lånerätt.

Givetvis är det av synnerlig vikt, att icke genom kreditgivningen

åt andra föreningar än jordbrukskassor centralkassans tillgångar fastlåsas

på ett sätt, som hindrar densamma att fylla sitt egentliga ändamål

att bereda driftkredit å själva jordbruket. Detta önskemål synes kunna

vinnas genom en föreskrift, att i låneförbindelse, som utfärdas av ekonomisk

förening, som här avses, alltid skall finnas intagen bestämmelse,

att, lånet må av centralkassans styrelse uppsägas till inbetalning viss

tid, ej överstigande sex månader efter uppsägningen, därest styrelsen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansluta banko- och jordbruksutskottets utlåtande AV 1. 13

iiuner sådant erforderligt, för att centralkassan skall kunna nöjaktigt

tillgodose de till densamma anslutna jordbrukskassornas lånebehov.

1 övrigt böra, på sätt förut antytts, de ifrågavarande föreningarna

vara i allo likställda med jordbrukskassorna såväl i fråga om rättigheter

som beträffande skyldigheter.

Som nämnt erfordras enligt gällande bestämmelser eu viss anslutning

av jordbrukskassor för att eu centralkassa skall kunna vinna godkännande

från det allmännas sida. Ävenledes kan godkännandet återkallas,

om antalet anslutna jordbrukskassor nedgår under det föreskrivna.

Dessa bestämmelser böra av lätt förklarliga skäl fortfarande bibehålla

sin giltighet.

Dels till undvikande av allt för stora formella ändringar i kungörelsen

den 18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas

sida av vissa centralkassor för jordbrukskredit och dels för större överskådlighets

skull lära de bestämmelser, som enligt det förut anförda

skulle komma att meddelas angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit

att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor,

böra sammanföras i en särskild författning.

Slutligen bör erinras om vikten av, att de nya bestämmelser, som

enligt vad ovan anförts skulle komma att gälla för jordbrukskassor och

centralkassor för jordbrukskredit, få träda i tillämpning snarast möjligt.

I överensstämmelse med de grunder, för vilka jag nu redogjort,

har jag låtit inom departementet utarbeta förslag till:

1) kungörelse om ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den

18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa

jordbrukskassor;

2) kungörelse om ändrad lydelse av §§ 4, 20 och 24 i kungörelsen

den 18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa

centralkassor för jordbrukskredit; samt

3) kungörelse angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att

till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor.

Den återstående gruppen av ändringsförslag avse dels förenämnda

reglemente angående förvaltningen av pensionsfonden samt dels gällande

bestämmelser angående understöd av statsmedel åt föreningar för beredande

av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk.

Vad nämnda reglemente angår innehåller det, som nämnt, medgivande,

att den del av fondens medel, som ej erfordras för bestridande

av dess utgifter, må redovisas i, bland annat, skuldförbindelser, utfärdade

av centralkassor för jordbrukskredit, vilka i enlighet med bestämmelser,

som Konungen meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Det utgjorde under förarbetena till 1915 ars propositioner alltid eu förutsättning-,

att härutöver fondens förvaltare skulle vara obunden av

vidare föreskrifter i ämnet, och att det skulle bero på prövning i varje

särskilt fall, såväl om och till vad belopp som mot vilken ränta lån

skulle kunna erhållas. Att'' nu, på sätt ifrågasatts, binda fullmäktige

för pensionsförsäkringsfonden genom uttryckliga bestämmelser i olika

hänseenden lärer icke vara vare sig påkallat av vad som hittills förekommit

i fråga om långivning från fonden till centralkassorna eller överhuvudtaget

tillrådligt. Jag finner mig alltså icke kunna biträda de

härom väckta förslagen.

Beträffande bestämmelserna angående statsbidrag åt föreningar för

beredande av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk gå de framställda

ändringsförslagen ut på dels högre bidrag åt centralkassorna samt dels

vissa’ lättnader i formaliteterna vid ansökningar om bidrag.

Vad angår statsbidragens storlek kan det ifrågasättas, om desamma

icke redan under de förhållanden, som rådde vid deras fastställande,

voro väl små. Till följd av penningvärdets fall och de svårigheter,

som hittills mött att under nu rådande förhållanden upparbeta

centralkassornas rörelse till någon större omfattning, hava bidragen

blivit alldeles otillräckliga för det med dem avsedda ändamålet att

lämna centralkassorna det stöd, de behöva för att övervinna den första

tidens svårigheter. Särskilt är att märka, att, i den mån rörelsen för

att vinna den omsättning, som är erforderlig, för att kassorna skola

kunna beräknas en gång skola bära sig, måste utsträckas över områdena

för ett flertal län, såväl organisations- som förvaltningskostnaderna

måste väsentligen ökas. Främst gäller detta den del av organisationskostnaderna,

som belöper å det förberedande upplysningsarbetet, och

sådana förvaltningskostnader som kostnaderna för centralföreningarnas

övervakande och rådgivande verksamhet. Samtliga dessa kostnader

växa ju med avståndet från den plats, där centralkassans styrelse har

sitt säte, och medföra icke motsvarande ökning i inkomsterna, förr än

i varje ort ett större antal jordbrukskassor hunnit uppstå och ansluta

sig till vederbörande centralkassa.

En höjning i bidragen synes mig alltså erforderlig. Vad organisationsbidragen

angår, lärer denna höjning kunna inskränkas till medgivande

av särskilda tilläggsbidrag för varje län utöver ett, varav

centralkassas verksamhetsområde består. I fråga om storleken av dessa

tilläggsbidrag anser jag desamma böra bestämmas till 1,000 kronor för

det första länet och 500 kronor för vart och ett av övriga län. Förvaltningsbidragen

åter torde böra undergå förhöjning såväl genom ökning

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

av själva grundbidragen som medelst ärliga tilläggsbidrag, motsvarande

''lem till orgauisationsbidragen. Med hänsyn till penningvärdets sjunkande

synes mig eu fördubbling av grund bidragen icke vara oskälig.

De årliga beloppen av tilläggsbidragen torde böra fastställas till samma

belopp som de föreslagna tilläggsbidragen till organisationsbidragen.

Etter den höjning av de ärliga förvaltningsbidragen, som sålunda

ifrågasätta, lärer något sådant särskilt understöd åt Mälarprovinsernas

eentralkassa, som det, varom nämnda kassa gjort framställning, icke

höra ifrågakomma. Jag hemställer alltså, att denna framställning måtte

lämnas utan vidare avseende.

Aven må erinras, att genomförandet av de av mig nu föreslagna

ändringarna icke torde böra medföra någon väsentlig förhöjning i statsverkets

utgifter för ändamålet. Till följd av den föreslagna utvidgningen

av maximum för centralkassornas verksamhetsområden till ända till

sex län lärer nämligen höjningen i det till varje centralkassa utgående

bidraget i stort sett komma att uppvägas genom minskning i antalet

bidragkrävande kassor överhuvudtaget.

\ ad slutligen angår de önskningar, som framkommit om förenklingar

i formerna för ansökningar om statsbidrag, gå nämnda önskemål

ut på befrielse från skyldigheten att ingiva vissa handlingar. Beträffande

sådana handlingar, som antingen, såsom föreningens stadgar,

redan förut böra finnas tillgängliga hos Kungl. Maj:ts befallningshavande,

eller vilka, såsom bevisen om registrering och om godkännande

från det allmännas sida, icke innehålla upplysningar om andra

förhållanden än sådana, som redan äro kända för Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

finner jag icke något hinder möta för att medgiva den

sökta befrielsen. Däremot anser jag det fortfarande böra åligga vederbörande

kassor att ingiva de övriga handlingar, som avses med de

gjorda framställningarna, nämligen avskrifter av förvaltnings- och revisionsberättelserna

samt protokoll angående ansvarsfrihet för styrelsen.

Dessa handlingar kunna nämligen icke undvaras, om Kungl. Maj:ts

befallningshavandes prövning skall kunna göras fullt saklig och självständig.

»

Därjämte hava till jordbruksutskottet överlämnats följande inom

riksdagen väckta, i samband med förevarande proposition stående motioner,

nämligen

nr 37 i första kammaren av herr Jöns Pälsson och nr 30 i andra

kammaren av herr Magnusson i Skövde m. fl., vari föreslagits, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring

Motioner.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Ni 1.

i nu gällande bestämmelser för jordbrukskassor och centralkassor för

jordbrukskredit, att . . __ . ,

1. lånerätten per har odlad jord höjes intill 200 kronor per har;

2. laner ätt beviljas även för skogs-, ängs- och betesmark med

25 kronor per har, dock för högst 100 har;

3. lånerätt beviljas å trädgårdsjord med 400 kronor per har; ^

4. den åsätta gränsen av 50 har jord såsom största areal, lör

vilken medlem må vinna inträde i kassan, höjes till 100 har,

5. ekonomiska föreningar, såsom elektriska distnbutionslöieningar

in. fl., erhålla rätt att liksom jordbrukskassa ingå som medlemmar i

centralkassa och där åtnjuta lånerätt; . ...

6. fristående jordbrukskassor eller föreningar, bildade i lan, som

ligga utanför organiserad centralkassas verksamhetsområde, aga att under

förutsättning av dess medgivande ansluta sig till sådan;

7. enskilda jordbrukare å ort, där ej jordbrukskassa finnes, ma

kunna beviljas inträde i närmaste jordbrukskassa;

medgivas

fråga om jordbruks
-

samt att

8. nödiga förenklingar måtte

kassornas skötsel; 7I7 7 , .

nr 38 i första kammaren av herr Ernst Lindblad m. fl. och in

90 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill m. fl., van hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att samtliga godkända centralkassor tor

jordbrukskredit, som uppfyllt av Kung]. Maj:t fastställa villkor, ma aga

att för tillgodoseende av sina lånebehov mot revers pa 10 a 20 ar

utbekomma årligen tillsvidare intill Va av fondens årliga kapitalökning

till eu ränta, som med V* procent överstiger de ledande bankernas högsta

depositionsränta, i t** 7>°7

nr 109 i första kammaren av herrar Söderberg och Jons Falsson

och nr 240 i andra kammaren av herr Jönsson i fridhill in. fl., vari

hemställts, att riksdagen måtte till bestridande av organisations- och

de första årens driftkostnader bevilja Sveriges centrala iastighetskreditkassa

ett anslag av 100,000 kronor att utgå med 20,000 kronor per ar

under 5 år räknat från den 1 januari 1918 i likhet med vad vara grannländers

riksdagar i liknande fall gjort och motsvarande de lorvaltmngsbidrag,

som tidigare beviljats jordbrukskassor, sjukkassor och liknande

allmännvttiga, icke på affärsvinst grundade företag; samt

nr 153 i andra kammaren av herr Lindman in. fl., van hemställts, att.

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en allsidig

utredning angående de åtgärder, som från statens sida ma kunna vidtagas

till möjliggörande av bildandet av kreditinrättningar med ändamål

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

17

att på billiga villkor lämna jordbruksnäringen lästa lån mot säkerhet i

jordbruksfastighet jämväl efter den säkerhet, som kan hos hypoteksföreningarna

belånas, angående den lämpligaste formen för sådana kreditinrättningar

samt angående de ändringar av gällande lag och den,

nya lagstiftning, som därför må erfordras, ävensom rörande de villkor,

på vilka understöd till sådana kreditinrättningar skulle kunna lämnas

av staten.

Sedan till bankoutskottet hänvisats följande inom kamrarna i hithörande

ämne väckta motioner, nämligen

nr 71 i första kammaren av herrar Söderberg och Jöns Pålsson

och nr 198 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill m. fl., vari

hemställts, att riksdagen ville medgiva enligt i motionerna närmare angivet

program bildade fastighetskreditkassor de principiella förmåner,

som enligt 1915 års lag komma centralkassor för jordbrukskredit till

del, nämligen:

a) att statsobligationer till ett belopp av 10 miljoner kronor tillsvidare

ställas till Sveriges centrala fastighetskreditkassas förfogande på

viilkor, som av Kungl. Maj:t fastställas;

b) tillstånd till ^diskontering i riksbanken av växlar, utställda av

registrerad länskassa;

c) tillstånd att från allmänheten mottaga insättningar å sparkasseräkningar

på villkor, som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga; samt

nr 89 i andra kammaren av herrar Jönsson i Fridhill och Olsson i

Ramsta, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att Sveriges centrala

fastighetskreditkassa, bostads- och egnahemsföreningar samt aktiebolag,

som, ställda under offentlig kontroll och med begränsad utdelning, ägna sig

åt anskaffande av bostäder och fastighetslån, må äga företrädesrätt inom

pensionsförsäkringsfonden, postsparbanken och riksförsäkringsanstalten

till lån med en rörlig räntefot av 1/i procent över ledande bankers depositionsränta

i av Kungl. Maj:t bestämd utsträckning och under samma

former och mot samma garantier och säkerhet, som av statskontoret

tillämpas vid utlämnande av lån ur statens egnahemslånefond;

hava ovannämnda proposition och samtliga motioner efter överenskommelse

mellan jordbruks- och bankoutskotten överlämnats till behandling

av sammansatt banko- och jordbruksutskott.

Till det sammansatta utskottet har sedermera hänvisats ytterligare

en i anledning av berörda proposition inom andra kammaren väckt

motion, nämligen nr 467 av herr Jönsson i Fridhill, vari hemställts,

att i kungörelse om ändrad lydelse av vissa delar av kungörelsen

av den 18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Vtshottel.

18 Sammansätta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

av vissa centralkassor, intages bestämmelse, att kassa, som fyller vad

eljest finnes stadgat, må äga rätt att från allmänheten, såväl som från

anslutna jordbrukskassor och föreningar, till visst begränsat belopp

emottaga penningar å sparkasse-, kapital- och depositionsräkning samt

upp- och avskrivningsräkning;

att i mom. 2 i gällande bestämmelser angående understöd av statsmedel

åt föreningar för beredande av driftkredit åt idkare av mindre

jordbruk intages bestämmelse, att föreslagen ökning i statsbidrag från

den 1 januari 1919 må tilldelas även förutvarande centralkassa för

jordbrukskredit efter samma grunder som nybildade sådana kassor; samt

att i föreslagen lydelse av § 20 i kungörelse om ändrad lydelse

av §§ 4, 20 och 24 i kungörelsen den 18 juni 1915 angående godkännande

av vissa centralkassor sista stycket: »Ej heller —---för
valtningsutskott»,

måtte utgå.

Rörande de skäl, som anförts till stöd för de i ovannämnda motioner

gjorda förslagen, tillåter sig utskottet hänvisa till dessa motioner.

De framställda förslagen till dels ändringar i nu gällande bestämmelser

för jordbrukskrediten dels ock vidtagande av ytterligare åtgärder

för tillgodoseende av densamma dela sig på två linjer, den som avser

själva driftkrediten, d. v. s. den kredit, som i första hand har till uppgift

att täcka de regelbundet återkommande behoven av rörelsekapital

ävensom att bereda tillgång till medel, som erfordras för sådana förbättringsåtgärder,

som kunna förväntas snart återgäldas genom ökad avkastning

av fastigheten, och den, som förnämligast avser den fasta

krediten, som har till ändamål att tillgodose jordbruksfastighetskreditens

behov av fasta lån mot sekundär säkerhet.

Till den förra hänför sig Kungl. Maj:ts förevarande proposition

ävensom följande motioner: nr 37 i första kammaren av herr Jöns

Pålsson och nr 38 i första kammaren av herr Ernst Lindblad m. fl.

samt nr 30 i andra kammaren av herr Magnusson i Skövde, nr 90 i

andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill in. fl. och nr 467 i andra

kammaren av herr Jönsson i Fridhill; till den senare åter motionerna

nr 71 och nr 109 i första kammaren av herrar Söderberg och Jöns

Pålsson samt nr 89 i andra kammaren av herrar Jönsson i Fridhill och

Olsson i Ramsta, nr 153 i andra kammaren av herr Lindman m. fl.

ävensom nr 198 och nr 240 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill

in. fl.

Vad först angår själva driftkrediten vill utskottet framhålla, att utskottet

delar de synpunkter, departementschefen i sitt yttrande till statsråds
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 19

protokollet anlagt. Beträffande de ändrade bestämmelser angående statsbidrag

till föreningar för beredande av sådan driftkredit, vilka av Kung!.

Maj:t förelagts riksdagen till godkännande, håller utskottet emellertid, i

anslutning till vad av herr Jönsson i Frid bill under punkt 2 i motionen

nr 467 i andra kammaren hemställts, före, att detta bidrag ej bör stanna inom

den ram, lvungl. Maj:t utstakat för detsamma. Den synpunkt, Kungl. Maj:t i

propositionen nr 119 till 1915 års riksdag anlade i fråga om beredande

av bidrag till centralföreningarnas förvaltningskostnader, att, för ätten

sådan rörelse som den ifrågavarande verkligen skulle fylla sitt ändamål,

den borde i stort sett själv kunna bära sina kostnader, bär väl i

det stora hela visat sig berättigad. Då emellertid gränserna för storleken

av de utgående statsbidragen av åtskilliga anledningar visat sig

för snävt tilltagna och vissa av centralkassorna till följd härav ävensom

av andra orsaker råkat på underbalans med sina organisationskostnader

samt Kungl. Maj:t för avhjälpande härav ävensom för att kassorna lättare

skulle kunna upparbeta sin rörelse till den omfattning, att de kunna bära

sig, nu framlagt förslag till högre statsbidrag, synes det utskottet — med

fäst tanke jämväl därpå, att de redan bildade centralkassorna såsom

banbrytare på området haft vissa svårigheter att kämpa emot, vilka

de kassor, som framdeles komma att bildas, ej få — att, för att hjälpen

skall om möjligt bliva fullt effektiv, åt statsbidragen bör, där så finnes

av behovet påkallat, givas återverkande kraft. Kungl. Maj:t bör sålunda,

på ansökan av centralkassa, efter prövning av varje särskilt fall äga

meddela beslut härom. Rörande detta tilläggsbidrag synes vidare böra

gälla, att detsamma bör utgå högst till belopp, motsvarande skillnaden

mellan vad centralkassan för den gångna tiden fått uppbära och vad

den, därest de nya bestämmelserna varit gällande, skulle under samma

tid uppburit, samt att detsamma efter ingången av år 1919 må utbetalas

från det till understöd åt föreningar för jordbrukskredit beviljade anslaget.

Vad Kungl. Maj:t i propositionen i övrigt föreslagit samt övriga

av departementschefen i uttalandet till statsrådsprotokollet framförda

synpunkter biträder utskottet liksom ock jämväl de av motionärerna i

hithörande motioner gjorda hemställanden, för så vitt desamma icke

skilja sig från vad av departementschefen i nämnda uttalande föreslagits.

Mot de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna i författningarna

har utskottet intet att erinra.

Författningsförslagen äro såsom bilagor fogade vid utlåtandet.

Beträffande särskilt det i punkt 1 i herr Jönssons i Fridhill motion,

nr 467 i andra kammaren, framställda förslaget vill utskottet framhålla

följande: I 2 § i lagen den 18 juni 1915 innefattande vissa bestämmelser

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

om centralkassor för jordbrukskredit bär meddelats bestämmelse, att centralkassa

för jordbrukskredit, som i enlighet med bestämmelser, vilka

Konungen meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida, må

kunna av Konungen på villkor, som prövas lämpliga, medgivas tillstånd

att från allmänheten mottaga insättningar å sparkasseräkning, så ock,

i den mån särskilda omständigheter föranleda därtill, å viss eller vissa

andra bankmässiga räkningar av beskaffenhet att icke medföra skyldighet

att vid anfordran återbetala insatt belopp.

Vad av motionären hemställts har sålunda redan vunnit beaktande

vad angår sparkasse-, kapital- och depositionsräkning. Återstår giroräkningsinstitutet.

Jämlikt § 14 i kungörelsen den 18 juni 1915 angående

godkännande från det allmännas sida av vissa centralkassor för

jordbrukskredit äger centralkassa rätt att driva detta slag av bankrörelse

endast med till kassan anslutna jordbrukskassor. Införandet av

detta institut i vidare mån i nu ifrågavarande fäll har i de utredningar,

som verkställts innan Kuugl. Maj:t kunde till 1915 års riksdagframlägga

förslag till ordnande av driftkrediten för det mindre jordbruket,

väl vaidt i tanke men ej ansetts lämpligt. Att nu införa bestämmelser

härom kan utskottet, som i frågan vill hänvisa till departementschefens

uttalande, icke tillråda.

Ang fiende i motionerna nr 38 i första kammaren av herr Ernst

Lindblad m. fl. och nr 90 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill

m. fl. gjorda hemställanden vill utskottet hänvisa till vad departementschefen

i ämnet anfört och betona, att lån från pensionsfonden redan

kunna på vissa villkor erhållas för ändamålet. Utskottet finner sig sålunda

icke kunna förorda bifall till dessa motioner.

Beträffande de motioner, som hänföra sig till den andra linjen

beröra dessa såväl den primära som den sekundära fastighetskrediten.

Vidkommande det förstnämnda slaget, den primära fastighetskrediten,

håller utskottet före, att denna kredit redan är i viss mån

ordnad och i övrigt föremål för utredning. Vad åter angår den sistnämnda

eller den sekundära fastighetskrediten, anser utskottet, i likhet

med vad i motionerna uttalas, att ett stort, behov av dennas ordnande

föreligger, och, då denna art av kredit ännu icke blivit föremål för en

närmare utredning, att det bör undersökas, huruvida och i vad mån

statens medverkan må erfordras för frågans ändamålsenliga lösning.

I motionerna beröras tvenne huvudarier av den sekundära fastighetskrediten.

Medan herr Lindmans in. fl. motion, nr 153 i andra

kammaren, endast åsyftar åtgärder för ordnande av jordbrukets sekundära

fastighetskreditbehov, avse åter herrar Jönssons i Fridhill och Olssons i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 21

Käresta, ur 89 i andra kammaren, och herr Jönssons i Fridhill m. 11., nr

198 i andra kammaren, motioner jämväl åtgärder för ordnande av kreditbehovet

för bostadsändamål, även då jordbruk ej är förenat med fastigheten.

Undersökningen bör enligt utskottets uppfattning icke endast

omfatta det först angivna ändamålet utan ock det senare. Rörande behovet

av den kredits ordnande, som avses i herr Lindmans m. 11. motion,

vill utskottet understryka vad motionärerna i det hänseendet anfört. Men

om än behovet av ett ändamålsenligt ordnande för jordbruksnäringens

vidkommande av den sekundära fastighet skrediten är stort, så är detta

kreditbehov i vad det avser rena bostadsändamål ej mindre. På landsbygden

synes den ifrågasatta kreditgivningen kunna omfatta samtliga

jordbruks- och bostadsfastigheter, medan åter i städer och stadsliknande

samhällen denna kreditgivning torde böra inskränkas att beröra lägenheter

med egnahems karaktär. På senare år har ifrågavarande kredit anskaffats

på kooperationens väg. Utredningen torde även böra avse denna form.

Givetvis torde det möta stora svårigheter att på ett betryggande

sätt ordna berörda båda huvudslag av den sekundära fastighetskrediten.

Utskottet, som anser, att utredningen bör vara allsidig och förutsättningslös,

vill dock uttala lämpligheten av övervägande, huruvida nämnda

båda arter av kredit böra sammanföras i gemensamma kreditkassor med

gemensam organisation, eller huruvida den sekundära jordbruksfastighetskrediten

bör lösas ensamt för sig och den övriga fastighetskrediten

ensamt för sig. Utskottet vill vidare framhålla, att utredningen bör utgå

- från att de medel, staten eventuellt komme att utlåna för ändamålet,

icke må lämnas på sådana villkor, att statsverket kan komma att åsamkas

nämnvärd förlust.

I likalydande motioner, nr 109 i första kammaren av herrar

Söderberg och Jöns Pålsson och nr 240 i andra-kammaren av herr

Jönsson i Fridhill m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte till bestridande

av organisations- och de första årens driftkostnader bevilja

Sveriges centrala fastighetskreditkassa ett anslag av 100,000 kronor att

utgå med 20,000 kronor under vissa år. I ävenledes likalydande motioner,

nr 71 i första kammaren och nr 198 i andra kammaren, hava samma

motionärer hemställt, att riksdagen ville medgiva enligt i motionerna

närmare angivet program bildade fastighetskreditkassor vissa principiella

förmåner, som enligt 1915 års lag komma centralkassor för jordbrukskredit

till del. Yrkandena föranleda icke annat uttalande från utskottets

sida, än att den av utskottet ifrågasatta utredningen även torde komma

att omfatta lämpligaste sättet för statens medverkan till den sekundära

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

fastighetskreditens ordnande, därest en sådan medverkan kan komma

att anses önskvärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

proposition och i anledning av motionerna nr 37 i första

kammaren av herr Jöns Pålsson, nr 30 i andra kammaren

av herr Magnusson i Skövde m. fl. samt nr

467 i andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill, måtte

dels besluta, att mom. 2 och 5 i gällande bestämmelser

angående understöd av statsmedel åt föreningar

för beredande av driftkredit åt idkare av mindre

jordbruk skola från och med den 1 januari 1919 erhålla

följande ändrade lydelse:

Mom. 2. Ekonomisk förening, som utgör sammanslutning

för ett eller flera län av jordbrukskassor,

(centralkassa för jordbrukskredit) kan, sedan den i

enlighet med bestämmelser, vilka Kungl. Maj:t meddelar,

vunnit godkännande från det allmännas sida,

av statsmedel erhålla bidrag utan återbetalningsskyldigliet

dels till organisationskostnader med 2,000 kronor

jämte ett tillägg för varje län utöver ett, varav

centralkassans verksamhets område består, av 1,000 kronor

för ett län och 500 kronor för varje ytterligare

län samt dels till de årliga förvaltningskostnaderna

med 4,000 kronor under vart av de,två första åren

näst efter det, då godkännandet givits, med 2,000

kronor under vart av de följande fyra åren och med

1,000 kronor under vart av ytterligare fyra år, med

tillägg för varje län utöver ett, varav centralkassans

verksamhetsområde består, av 1,000 kronor om året

för ett län och 500 kronor om året för varje ytterligare

län.

Mom 5. Fråga om erhållande av bidrag, som

ovan sägs, handlägges av Kungl. Maj:ts befallnings-

havande i det län, där vederbörande kassas styrelse

har sitt säte.

Ansökan om förvaltningsbidrag skall vara åtföljd

av:

dels styrkta avskrifter av förvaltningsberättelsen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlutande Nr 1. 23

och revisionsberättelsen för näst föregående år samt

protokoll angående ansvarsfrihet för samma år för

styrelsen,

dels ock, där ansökningen göres av jordbrukskassa,

en av dess styrelse på heder och samvete bestyrkt

uppgift angående det antal medlemmar, kassan

under sin verksamhetstid närmast föregående år städse

haft, jämte särskilt yttrande över ansökningen antingen

av det ombud, som, efter ty ovan sägs, må

vara förordnat att öva tillsyn över kassans verksamhet,

eller av styrelsen för vederbörande centralkassa, därest

jordbrukskassan är ansluten till en sådan,

samt, där ansökningen göres av centralkassa för

jordbrukskredit, yttrande över ansökningen av det ombud,

som, efter ty ovan sägs, skall förordnas för tillsyn

över kassans verksamhet.

Efter prövning av ansökningshandlingarna äger

Kungl. Maj:ts befallningshavande att av det för ändamålet

anvisade statsanslaget utanordna det kassan,

enligt vad ovan sägs, tillkommande bidraget;

dels ock medgiva, att, där Kungl. Maj:t så finner

av behovet påkallat, till redan bildad centralkassa,

som till följd av hittills gällande bestämmelser fått för

tid före ovannämnda dag uppbära lägre bidrag till

organisationskostnader och till de årliga förvaltningsutgifterna,

än som skulle tillkommit densamma, därest

de nya bestämmelserna varit gällande, må efter ingången

av år 1919 från det till understöd åt föreningar

för jordbrukskredit beviljade anslaget utbetalas

ett belopp, motsvarande skillnaden mellan vad centralkassan

under den gångna tiden fått uppbära och vad

den, därest de nya bestämmelserna varit gällande,

skulle under samma tid uppburit;

2) att berörda tre motioner i vad de icke blivit

besvarade genom vad utskottet här ovan hemställt ej

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

3) att herr Ernst Lindblads m. fl., nr 38 i

första kammaren, och herr Jönssons i Fridhill, nr 90

i andra kammaren, motioner ej måtte av riksdagen

bifallas;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

4) att riksdagen, i anledning av motionerna av

herrar Söderberg och Jöns Pålsson, nr 71 och nr 109

i första kammaren, herrar Jönsson i Fridhill och

Olsson i Ramsta, nr 89 i andra kammaren, herr Lindman

m. fl., nr 153 i andra kammaren, samt herr Jönsson

i Fridhill m. fl., nr 198 och nr 240 i andra kammaren,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om en allsidig utredning, huruvida och i vad mån åtgärder

från statens sida må kunna vidtagas till den

sekundära fastighetskreditens ändamålsenliga ordnande;

5) att herrar Söderbergs och Jöns Pålssons, nr

71 och nr 109 i första kammaren, herrar Jönssons i

Fridhill och Olssons i Ramsta, nr 89 i andra kammaren,

samt herr Jönssons i Fridhill m. fl., nr 198

och nr 240 i andra kammaren, motioner i vad de icke

blivit besvarade genom utskottets under punkt 4 gjorda

hemställan ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 juni 1918.

På det sammansatta utskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Vid ärendets behandling inom utskottet hava närvarit:

av första kammaren: Herrar Hallin*, Ekman*, Boos*, Jönsson, Paul son* Hellström*

och greve Wachtmeister samt

av andra kammaren: Herrar greve Hamilton, Kristensson, Carlson i Herrljunga,

Borggren,* Andersson* i Milsmaden, Johansson i Uppmälby och Flognfält*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande, År 1.

25

Bilaga. 1.

Förslag

till

Kungörelse om ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den 18 juni

1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa

jordbrukskassor.

Härigenom förordnas att §§ 3, 7, 8, 9, 14, 15, 17 och 29 i kungörelsen

den 18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas

sida av vissa jordbrukskassor skola från och med den 1 juli 1918

erhålla följande ändrade lydelse.

§ 3.

Kassans stadgar skola innehålla bestämmelser uti de i §§ 4—21

samt § 29 andra stycket här nedan berörda ämnen; och må dessa bestämmelser

icke avvika från vad i nämnda paragrafer föreskrives.

§ r

Delaktighet i jordbrukskassan beräknas efter det antal hektar odlad

jord, för vilket medlem vunnit inträde i densamma.

För ägare eller brukare av jord inom kassans verksamhetsområde

må annan mark icke medtagas i beräkningen än den, han verkligen äger

eller brukar inom området; dock att, om brukningsdel sträcker sig över

gränsen för detta, delaktighet i kassan må kunna vinnas för brukningsdelen

i dess helhet. Vid beräknandet av delaktigheten för sådan medlem

må, intill ett sammanlagt antal av sextio hektar ängsmark, ströängar

icke inräknade, en hektar sådan mark beräknas som en tredjedels hektar

odlad jord och, intill ett sammanlagt antal av etthundratjugo hektar

skogs- och betesmark, en hektar dylik mark räknas lika med eu sjättedels

hektar odlad jord.

År fastighet av ägaren upplåten åt annan till brukande, må ägaren

ej vinna delaktighet för mer än hälften av fastighetens areal odlad jord

på ovannämnda sätt beräknad.

Beträffande annan medlem än i andra stycket avses, skola stadgarna

angiva det antal hektar odlad jord, för vilket sådan medlem skall

anses ingå i kassan.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

1 övrigt skall gälla, att ingen må kunna vinna inträde i kassan

för mer än etthundra hektar odlad jord eller för större areal, än som

motsvarar en tiondel av den sammanlagda areal, för vilken medlemskap

i kassan vunnits; att vid beräkning av den areal, för vilken delaktighet

må vinnas, område, som understiger en hektar, räknas för en hektar,

och att jämväl i övrigt brutet tal utjämnas till närmast högre hela tal;

att medlem icke må för samma brukningsdel vara medlem jämväl i

annan jordbrukskassa; samt att stadgarna skola innehålla bestämmelser

angående de jämkningar uti delaktigheten, som betingas därav, att medlem

må hava upphört att vara ägare eller brukare av jord, varför delaktighet

vunnits, eller att genom utträde av medlemmar den areal, för

vilken han äger delaktighet, kommit att överstiga en tiondel av den

sammanlagda areal, för vilken medlemmarna äga delaktighet i kassam

§ 8.

Det högsta sammanlagda belopp, intill vilket medlem är berättigad

att genom kassan erhålla lån, (medlems lånerätt) skall vara i stadgarna

bestämt, och må med det undantag, varom här nedan i § 29 sägs, ej

sättas högre än till tvåhundra kronor för varje hektar odlad jord, för

vilken han äger delaktighet i kassan.

§ 9.

Beträffande medlemmarnas bidragsplikt och deras ansvarighet för

kassans förbindelser skall särskilt iakttagas:

l:o) att medlems insats skall vara minst tio kronor för varje påbörjat

tiotal hektar odlad jord, varför han vunnit inträde i kassan;

2:o) att medlemmarna skola vid behov vara underkastade uttaxering

intill visst i stadgarna bestämt belopp för åf räknat; samt

3:o) att medlems personliga ansvarighet icke må bestämmas lägre

än till ett belopp, motsvarande en och en halv gång hans lånerätt.

§ 14-

De ändamål, för vilka lån må kunna av kassan lämnas medlemmarna,

skola vara i stadgarna angivna och må ej vara andra än följande,

nämligen:

a) inköp av:

l:o) för jordbruket nödiga eller nyttiga husdjur och maskiner;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

27

2:o) utsäde;

3:o) foder- och gödselmedel samt torvströ;

b) beredande av rörelsemedel i övrigt för jordbrukets drift under

de tider av året, då fastighetens avkastning är lägst;

c) beredande av medel för bedrivande av sådan binäring till jordbruket,

vilken lämpar sig för egendomen;

d) anläggande av vatten- eller avloppsledning eller anordning för

gödsels tillvaratagande eller för ekonomiskt utnyttjande av jordbruksegendoms

tillgångar med vad därtill hör;

e) anläggande av ängsvattning eller förbättringsarbeten å redan

befintlig sådan anläggning eller å hagmark eller annan betesmark;

f) smärre grundförbättringar samt uppförande av smärre ekonomibyggnader;
g)

skogsodlingsåtgärder av mindre omfattning;

h) erläggande av insats för inträde i annan ekonomisk förening,

som avser antingen beredande av tillgång till redskap och maskiner,

som erfordras för jordbruket, eller utsäde eller foder- och gödselmedel

eller torvströ eller avelsdjur, eller ock tillgodogörande av produkter av

jordbruket eller någon dess binäring.

§ 15-

För tillgodoseende av lånebehov, som avses i § 14 under a) 2:o)

och 3:o) samt b) och c), må kassan kunna med medlem öppna kreditivräkning

eller löpande räkning till belopp, som efter prövning av föreliggande

behov finnes skäligt.

För ändamål, varom i § 14 under d), e), f) och g) förmärs, må

växelkredit icke användas.

I övrigt skall gälla, att för ett och samma ändamål växelkredit

ej må anlitas under längre tid i en följd än nio månader; att lån, som

kassan lämnar av medel, vilka den anskaffat genom upptagande av lån,

ej må utlämnas på längre återbetalningstid, än den kassan själv åtnjuter;

att, därest kassan är ansluten till centralkassa, åt samme medlem ej må

utan medgivande av centralkassans styrelse utlämnas lån till sammanlagt

belopp överstigande tio tusen kronor; samt att, därest kassan för

egen räkning mottager insättningar på sparkasseräkning, minst sex

tiondelar av de hos kassan insatta medlens sammanlagda belopp skall

redovisas i sådan kassareserv, som omförmäles i § 17 här nedan, eller

i lån å återbetalningstid, som ej överstiger ett år.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

§ 17.

Utöver vad som följer av stadgandet i § 15 första stycket må

kassan icke för egen räkning driva annan inlåningsrörelse än å sparkasseräkning.

Ej heller må kassan å dylik räkning mottaga insättningar

annat än från medlemmarna eller, i den män dessa utgöras av ekonomiska

föreningar, deras medlemmar.

Innan insatskapitalet uppgår till minst ettusen kronor, må sådan

inlåningsrörelse icke påbörjas.

A medel, som insättas å sparkasseräknirig, må icke gottgöras

ränta för högre belopp än tre tusen kronor av varje insättares tillgodohavande.

Ej må kassan ikläda sig skyldighet att återbetala på sparkasseräkning

insatta medel annorledes än viss tid efter uppsägning; styrelsen

dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna ske utan olägenhet, i

särskilda fall medgiva utbetalning utan avvaktan på uppsägningstidens

utgång.

Jordbrukskassa, som för egen räkning driver inlåningsrörelse, vare

skyldig att i tillgångar, bestående av statens, allmänna hypoteksbankens,

konungariket Sveriges stadshypotekskassas eller kommuners obligationer

eller fordran hos bankinrättning, för vilken Kungl. Majrt fastställt reglemente,

eller hos godkänd centralkassa för jordbrukskredit, till vilken

kassan är ansluten, redovisa kassareserv, som tillsammans med den

inneliggande kassan motsvarar minst en tiondedel av insättarnas behållning.

Pantsatt tillgång, som nu sagts, må härvid icke tagas i beräkning;

dock att, där tillgången utgör säkerhet för avtalad kredit, som ej av

kassan till fullo begagnats, den må beräknas till det belopp, som kassan

enligt avtalet äger ytterligare utbekomma.

Nedgår kassareserv under vad nu är sagt, skall den, så snart det

kan ske, åter uppbringas till föreskrivet belopp.

§ 29.

Till jordbruk hänföras i denna kungörelse även trädgårdsskötsel

och annan därmed jämförlig verksamhet, som avser frambringande av

kulturväxter.

För jord, som brukas på Sätt, varom i denna paragraf är fråga,

må lånerätten kunna förhöjas till fyrahundra kronor för varje hektar,

dock, där jordbrukskassan är ansluten till centralkassa, endast efter samtycke

av dennas styrelse och på de villkor ifråga om säkerhet, som

nämnda styrelse bestämmer.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- ock jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

29

Bilaga II.

F tf r s 1 a g

till

Kungörelse om ändrad lydelse av §§ 4, 20 och 24 i kungörelsen den

18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa

centralkassor för jordbrukskredit.

Härigenom förordnas att §§ 4, 20 och 24 i kungörelsen den 18

juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa

centralkassor för jordbrukskredit skola från och med den 1 juli 1918

erhålla följande ändrade lydelse:

§ 4-

Centralkassans verksamhetsområde skall vara sammanhängande

och skilt från andra centralkassors. Det skall sammanfalla med gällande

länsindelning och må ej omfatta mer än högst sex län.

§ 20.

Centralkassa må ej vinna godkännande från det allmännas sida

med mindre till densamma äro anslutna minst tio jordbrukskassor och

den har ett tecknat sammanlagt insatskapital av minst sex tusen kronor.

År centralkassas verksamhetsområde avsett att omfatta mer än ett

län, må godkännande ej lämnas med mindre nämnda område finnes

vara lämpligen bestämt. Vid prövningen härav skall särskild hänsyn

tagas därtill, att styrelsen må utan större svårigheter eller oskäliga kostnader

kunna övervaka de anslutna jordbrukskassornas verksamhet. Ej

heller må godkännandet lämnas, där från något av länen icke så stort

antal jordbrukskassor som tio anslutit sig till centralkassan, såvida icke

godkännandet tillstyrkts av detta läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

§ 24.

Godkänd centralkassa må ej idka annan rörelse än penningrörelse

eller bereda lån åt andra än sina medlemmar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga III.

Förslag

till

Kungörelse angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till

medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor.

Med ändring av vad kungörelsen den 18 juni 1915 angående godkännande

från det allmännas sida av vissa centralkassor för jordbrukskredit

innehåller häremot stridande förordnas, som följer:

§ 1-

Godkännande från det allmännas sida må ej vägras centralkassa

för jordbrukskredit av anledning att enligt dess stadgar till medlemmar

i densamma må kunna intagas andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor,

därest i stadgarna finnas intagna bestämmelser i överensstämmelse

med vad här nedan i §§ 2—6 stadgas.

Ej heller må, där nyssnämnda villkor iakttagits, godkännande

vägras å sådan ändring i stadgarna för redan godkänd centralkassa, att

till medlemmar i densamma må kunna intagas andra ekonomiska föreningar

än jordbrukskassor.

§ 2.

Till medlem i centralkassan må ej intagas annan ekonomisk förening

än sådan, vilkens styrelse har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde,

ej heller annan förening än sådan, vars medlemmar äro

personligen ansvariga för dess förbindelser och som har till ändamål

befordrandet av jordbrukets eller någon till jordbruket hörande binärings

utveckling eller tillgodogörandet av genom jordbruket med tillhörande

binäringar vunna produkter.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

31

Det högsta belopp, intill vilket annan ansluten ekonomisk förening

än jordbrukskassa skall vara berättigad att genom centralkassan erhålla

lån (ekonomisk förenings lånerätt) skall vara i stadgarna bestämt och

må ej sättas högre än till halva det belopp, varmed den ekonomiska

föreningen ansvarar för centralkassans förbindelser, ökat med en tredjedel

av det belopp, varmed föreningens medlemmar i sin ordning äro

ansvariga för dess förbindelser.

§ 4.

Åt ekonomisk förening, som i § 3 avses, må, oavsett till vilket belopp

dess lånerätt uppgår, icke, utan att särskild fullgod säkerhet ställes,

genom centralkassan beredas lån till högre belopp, än som motsvarar

en tjugondei av samtliga medlemmars i centralkassan sammanlagda

lånerätt.

§ 5.

I låneförbindelse, vilken utfärdas av ekonomisk förening, som i

§ 3 avses, skall alltid finnas intagen bestämmelse, att lånet må av centralkassans

styrelse uppsägas till inbetalning viss tid, ej överstigande

sex månader efter uppsägningen, därest styrelsen finner sådant erforderligt

för att centralkassan skall kunna nöjaktigt tillgodose de till densamma

anslutna jordbrukskassornas lånebehov.

§ 6.

I allt, varom ej i enlighet med ovan meddelade bestämmelser särskilt

stadgats, skall ekonomisk förening, som i § 3 avses, vara såväl i

fråga om rättigheter som beträffande skyldigheter likställd med till centralkassan

anslutna jordbrukskassor.

§ 7.

Genom vad härovan stadgats göres ej ändring uti vad i § 20 av

ovannämnda kungörelse den 18 juni 1915 föreskrives ifråga om det minsta

s. 32 Kontrollera mot PDF

bJO be

32

Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.

antal jordbrukskassor, som skola hava anslutit sig till centralkassa, för

att denna må vinna godkännande från det allmännas sida, eller uti städandet

i § 28 av samma kungörelse därom, att åt centralkassa lämnat

odkännande kan återkallas, om antalet anslutna jordbrukskassor nedgår

under tio och bristen ej inom viss tid fylles.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1918.

STOCKHOLM, ISAAC MÄKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:416 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser om understöd av statsmedel åt föreningar för b s. 1 i texten