Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående ersättning åt kassören vid riksbankens huvudkontor C. H. Kork för liden förlust i v ädling skassa.

1918-02-08 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:10, Utlåtande, angående ersättning åt kassören vid riksbankens huvudkontor C. H. Kork för liden förlust i v ädling skassa.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bank o u t sk o t tets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1918 kl. 3 e. in.

Utlåtande, angående ersättning åt kassören vid riksbankens

huvudkontor C. H. Kork för liden förlust i v ädling skassa.

Med skrivelse den 10 nästlidna januari hava fullmäktige i riksbanken

till bankoutskottet överlämnat framställning från kassören vid huvudkontoret

C. H. Ivark om ersättning för en av honom i tjänsten liden

förlust å 4,500 kronor.

I sin berörda skrivelse hava fullmäktige för egen del anfört följande:

»Då det kunde verka slappande på kassörernas uppmärksamhet och ansvarskänsla

i fullgörandet av deras tjänsteåligganden om genom felräkningar eller felexpedieringar

i kassorna uppkomna brister av bankens medel ersattes, äro fullmäktige

av den meningen, att man i regel måste ställa sig avvisande mot framställningar

av nu ifrågavarande slag, och endast om särskilt vägande skäl därtill

äro för handen skänka dylik framställning understöd. Sådana skäl anse fullmäktige

i detta fall föreligga.

Kalk, som i över tjugu års tid varit i riksbankens tjänst, har städse visat

sig vara en duglig och fullt pålitlig tjänsteman samt har med gott vitsord under

olika tider handhaft kassörsgöromålen i bankens olika kassor. Vidare är den

förlust på 4,500 kronor, för vilken Kark söker ersättning, icke den enda förlust

han under året i sin omhänderhavda kassa lidit, ty därförutom förlorade han

den 1 november 1917 1,000 kronor, och ej heller i detta fall har det kunnat

utrönas på vad sätt bristen uppstått. Sistnämnda förlust togo alla för tjänsten

anslagna missräkningspenningar i anspråk. Av själva avlöningen för Karks

tjänstegrad, 4,800 kronor, har följaktligen så mycket förlorats, att blott 300 kronor

för Kark återstått av hans årsinkomst.

I betraktande av alla dessa omständigheter samt trycket av den svåra dyrtid,

varunder alla löntagare lida, vilja fullmäktige förorda, att Kark av riksbankens medel

får hjälp till betäckande av den förlust han utöver missräkningspenningarnas

belopp lidit, dock anse sig fullmäktige av ovan anförda principiella betänkligheter

förhindrade att tillstyrka hela den summa, som begärts, och att någon del därav

bör drabba Kark själv.

Fullmäktige få alltså hemställa, att utskottet ville hos riksdagen utverka

medgivande till att 4/5 av den förlust å 4,500 kronor, som Kark lidit, eller 3,600

kronor, måtte fa till honom av riksbankens medel utbetalas.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

iBanhoutshottets utlutande, Nr 10.

Karks till utskottet överlämnade, deri 7 nästlidna januari dagtecknade

skrivelse är av följande innehåll:

»Undertecknad, anställd i riksbankens tjänst vid huvudkontoret sedan ar

1897 och ordinarie tjänsteman i andra graden sedan år 1914, har under sammanlagt

5 år vikarierat såsom kassör vid skilda tider och i var och en av bankens

kassor samt har sedan den 1 januari 1917 tjänstgjort som ordinarie kassör i kassa

för utväxling av guld, sedlar och silvermynt. I denna kassa, vars dagliga behållning

är 18,000 kronor, uppstod den 2 juli 1917 en brist av 4,500 kronor. Bristen

upptäcktes vid expeditionstidens slut och vid av mig företagen inventering, och

trots ivriga efterforskningar med alla till buds stående medel har intet resultat

uppnåtts som vägledning för att utröna på vad sätt bristen uppstått. Bet felande

beloppet har vid samma tidpunkt av mig ersatts av egna upplånade medel,

och som det väl får anses, att den förlust, som sålunda vid utövande av min

tjänst drabbat mig, står i väl stor disproportion till de löneförmåner, inberäknat missräkningspenningar,

som jag av riksbanken åtnjuter, får jag härmed vördsamt

hemställa, det bankoutskottet måtte hos riksdagen utverka bifall till, att denna

min förlust måtte bliva mig av riksbanken gottgjord. Till stöd för denna min

anhållan får jag vördsamt anföra följande:

Främst vågar jag framhålla, att jag har bakom mig över tjugu års väl vitsordad

tjänstgöring inom de flesta av riksbankens avdelningar och har särskilt

som kassör fått av förmän vitsord om skicklighet och raskhet, utan att min expedition

varit präglad av nervositet. Bristen uppstod, som ovan är nämnt, den 2

juli, den första söckendagen på nya halvåret, en särskilt svår arbetsdag, krävande,

synnerligast för en växlingskassör, oavbruten vaksamhet. Att en olycka, varom

här är fråga, trots all önskvärd påpasslighet ändock kunnat inträffa, framstår för

den med sådana göromål erfarne och förtrogne säkerligen icke som ett utslag av

bristande nit och duglighet utan fastmera förknippad med ren otur. Även ber

jag få framhålla, att jag vid ett annat tillfälle under samma år fått täcka en

ganska avsevärd brist i min kassa.

Slutligen vågar jag uttala den förhoppningen, att bankoutskottet måtte med

välvilja upptaga denna min skrivelse och behjärta densamma även med hänsyn

till de synnerligen svåra tider, vi löntagare ha att genomleva. Den störa förlust,

som drabbat mig, är givetvis mer än vanligt kännbar, då den så betydligt ökat

den redan förut tunga bördan av ekonomiska bekymmer under denna långvariga

och svåra kristid.»

Jämväl utskottet är av den uppfattningen, att endast i undantagsfall,

då särskilt vägande skäl äro för handen, understöd bör skänkas åt framställningar

av nu ifrågavarande slag. Av den i ärendet förebragta utredningen

framgår, att här föreligger ett dylikt undantagsfall, och torde

omständigheterna hava varit sådana, att det måste anses vara billigt, att

ersättning beredes Kark för hela den förlust han vid ifrågavarande tillfälle

lidit.

Utskottet får alltså hemställa,

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-utskottets utlåtande Nr 10.

att riksdagen må medgiva, att till kassören vid

riksbankens huvudkontor C. H. Kark må av riksbankens

medel utbetalas ett belopp av fyra tusen femhundra

kronor såsom ersättning för ovan omförmälda

av honom den 2 juli 1917 lidna förlust.

Stockholm den 8 februari 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Ekman, friherre Langenskiöld,

Nilsson, Wickman, Jönsson och Sch-yller samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Carlson i Herrljunga,

Berg i Munkfors, Borg, Sommelius, Bogren och Törnkvist.

Reservation

av herr Törnkvist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.