Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa pensioner, avsedda att utgå av trajihnedel. l:o.

1918-02-28 · 9 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:19, Utlåtande, angående vissa pensioner, avsedda att utgå av trajihnedel. l:o.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

BankoutxIcotMs utlåtande Nr It).

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1918 kl. 7,2 e. in.

Utlåtande, angående vissa pensioner, avsedda att utgå av

trajihnedel.

l:o.

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition, Angående.

nr 22, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att till avlidne pension till

stationskarlen vid statens järnvägar Petter Larsson Linds änka Anna Vallnål

Lind, född Jönsson, och makarnas minderåriga dotter Ester Lind må av änka och

trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp av 275 kronor, att dotter''

utgå från och med den 1 juli 1917 i enlighet med de grunder, som i

§§ 6 och 7 av ''gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa

stadgas rörande pensioner till änkor och barn efter delägare

i nämnda kassa.

Till stöd för framställningen åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för den 18 januari 1918, däri föredragande departementschefen

anfört följande:

»I skrivelse den 12 november 1917 har järnvägsstyrelsen meddelat, jämvägsstyatt

förre stationskarlen Petter Larsson Linds änka Anna Lind, född rehenJönsson,

hos styrelsen anhållit om pension för sig och sin minderåriga

dotter.

För egen del har styrelsen anfört följande.

Av ansökningen bifogade handlingar och i övrigt vunna upplysningar inhämtas,

att Lind, som var född den 22 september 1857, den 1 oktober 1891 erhöll anställning

såsom ordinarie stationskarl vid Landskrona—Ängelholms järnväg samt tjänstgjorde

därstädes, till den 1 januari 1896, då han, samtidigt med statens förvärvande av

nämnda järnväg, övergick i statens järnvägars tjänst. Lind, som icke varit delägare

i enskilda järnvägarnas pensionskassa, inträdde ej heller i statens järnvägstrafiks

pensionsinrättning eller änke- och pupillkassa. Den 16 juli 1914 åsamkades han

under tjänstgöring så svåra skador, att han för framtiden blev oförmögen till tjänst
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 16 höft. (Nr 19.) l

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutslcottets utlåtande Nr 19.

göring, och tillerkändes honom i kontrakt den 31 oktober 1916, förutom gottgörelse

för sveda och värk samt lyte, ersättning för hinder i näring, att utgå, efter det

hans anställning vid statens järnvägar upphört, med så stort belopp, att detsamma

jämte honom jämlikt kungl. brevet angående rätt till fyllnadspension eller pension

för vissa tjänstemän vid statens järnvägar den 13 juni 1913 tillkommande pension

från nämnda järnvägar motsvarade 992 kronor. Den 11 april 1917 erhöll han avsked

från sin befattning vid statens järnvägar samt i enlighet med bestämmelserna i berörda

brev en årlig pension av 456 kronor.

Lind avled den 16 juni 1917 och efterlämnade förutom änkan, född den 1 juli

1859, nio barn, varav numera ett minderårigt, nämligen dottern Ester, född den 14

mars 1904. Enligt vad den efter Lind förrättade bouppteckningen givit vid handen,

har behållningen i boet uppgått till 1,242 kronor.

Linds arvode vid statens järnvägar har från och med år 1909 utgjort 1,140

kronor, varjämte han åtnjutit hyresbidrag eller fri bostad ävensom beklädnadsersättning

samt under de senare åren tillfälligt lönetillägg enligt av riksdagen antagna

grunder.

Då genom beslut av Kungl. Maj:t samt 1902 och 1913 års riksdagar pensioner

och fyllnadspensioner blivit tillförsäkrade den personal, som vid den s. k. västkust

banjms inköp övergått i statens järnvägars tjänst och icke tillhör någon pensions

inrättning, torde i förekommande fall, då särskilda skäl därtill föreligga, pension

jämväl böra beredas änkor och barn efter befattningshavare, tillhörande denna

personal. Riksdagen har jämväl lämnat bifall till av Kungl. Maj:t i sådant hänseende

till 1903, 1905, 1906, 1911 och 1917 års riksdagar avlåtna särskilda propositioner

rörande pensioner åt änkor och barn efter nedannämnda vid västkustbanan anställda

befattningshavare, nämligen stationskarlen Anders Nilsson, stationsmästaren Per

Mårtensson, banvakterna Johannes Nilsson och Jöns Persson, lokomotivmästaren Carl

Gustaf Nordström, stationsinspektoren Lars Fredrik Reinhold Schmfdt samt lokomotivmästaren

Lars Petter Kjessler, vilka från och med den 1 januari 1896 övergått i

statens järnvägars tjänst och icke tillhört någon pensionsinrättning.

På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen, att åt sökanden

och hennes minderåriga dotter måtte beredas en årlig pension att utgå

från och med den 1 juli 1917 i enlighet med de grunder, som i §§ 6

och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa

stadgas rörande pensioner till änkor och barn efter delägare i

nämnda kassa. Beträffande pensionens storlek föreslår styrelsen, att

densamma måtte i anslutning till de principer, som senast angivits i

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.9 till 1917 års riksdag angående pension

åt lokomotivmästaren Kjesslers änka, bestämmas till ett årligt belopp av

275 kronor, motsvarande i avrundat tal tjugu procent av 1,368 kronor

eller det belopp, varefter sökandens pension skulle enligt stadgandet i

§ 3 av berörda reglemente hava beräknats, därest hennes man varit delägare

i statens järnvägars änke- och pupillkassa.

statskontoret. Över järnvägsstyrelsens framställning har statskontoret avgivit infordrat

utlåtande av den 22 november 1917. Statskontoret har därvid,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr It). 8

enär beviljande av den föreslagna pensionsförmånen skulle innefatta ett

tillämpande av de principer, som följts i föregående liknande fall, tillstyrkt

bifall till styrelsens förslag, dock med det tillägg, att pensionsförmånen

borde anvisas att utgå av trafikmedel.

Att i förevarande fall bereda pension åt änkan Lind och hennes

minderåriga dotter skulle endast innefatta ett tillämpande av de principer,

som, på sätt järnvägsstyrelsen i sin skrivelse framhållit, redan blivit av

Kungl. Maj:t och riksdagen godkända. Jag åberopar därvid särskilt vad

som anförts i avseende å propositionen nr 9 till 1905 års riksdag angående

pension åt avlidne stationsmästaren Per Mårtenssons änka och

minderårige son.

Det av järnvägsstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet, 275 kronor,

är jämväl beräknat i överensstämmelse med förut tillämpade grunder

eller till tjugu procent av den del av mannen Linds avlöning, som i

pensionshänseende skall tagas i betraktande, eller 1,368 kronor.»

Med hänsjm till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för ifrågavarande

framställning får utskottet, som icke funnit något att erinra mot

Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att till avlidne stationskarlen

vid statens järnvägar Petter Larsson Linds änka

Anna Lind, född Jönsson, och makarnas minderåriga

dotter Ester Lind må av trafikmedel utbetalas pension

till ett årligt belopp av 275 kronor, att utgå från och

med den 1 juli 1917 i enlighet med de grunder, som

i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars

änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner

till änkor och barn efter delägare i nämnda

kassa.

2:o).

Kungl. Maj:t har vidare i en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet

likaledes hänvisad proposition, nr 41, föreslagit riksdagen medgiva

att förre lokomotivföraren vid statens järnvägar Joachim Häggström,

vilken jämlikt lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension

för tjänstemän vid statens järnvägar uppbär pension med 1,323 kronor

Departements

chefen.

TJtskottet.

Angående

tilläggspension

åt f.

lokomotivföraren

J.

Hägg ström.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

för år, må därutöver från och med den 1 januari 1918 under sin återstående

livstid åtnjuta en årlig tilläggspension av 294 kronor, att utgå

av trafikmedel.

Till stöd för framställningen åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över civiläreoden för den 25 januari 1918, däri föredragande departementschefen

anfört följande:

»I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har förre lokomotivföraren vid

statens järnvägar Joachim Häggström gjort framställning om förhöjning

av till honom jämlikt lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension

för tjänstemän vid statens järnvägar utgående pension.

Över nämnda framställning hava sedermera infordrade utlåtanden

avgivits av järnvägsstyrelsen den 14 december 1917 och av statskontoret

den 14 januari 1918.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Häggström, som är född

den 16 mars 1856, varit anställd vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg

från den 1 maj 1873 till dess nämnda järnväg den 1 oktober 1887

övertagits av statens järnvägar, varefter Häggström övergått i sistnämnda

järnvägars tjänst, där han den 1 januari 1890 erhållit ordinarie

anställning, samt att Häggström erhållit avsked ur statens järnvägars

tjänst från ingången av augusti 1915 med rätt att åtnjuta ådig pension

av 1,323 kronor.

Häggström har nu anhållit om fyllnadspension, räknad från tiden

för avskedet, med ett belopp, motsvarande två tredjedelar av skillnaden

mellan den pension, som för närvarande utgår till honom, samt det belopp,

vartill pensionen skulle uppgått, därest Häggström fått tillgodoräkna

sig sin sammanlagda tjänstetid vid den enskilda järnvägen och

statens järnvägar.

På grund av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet meddelade 1913 års

riksdag bestämmelser angående förbättrade pensionsvillkor för viss personal,

som i anledning av statens inköp av enskilda järnvägar övergått

i statens järnvägars tjänst. Riksdagens beslut avsåg endast befattningshavare,

som förut tillhört västkustbanan, Malmö—Kontinentens järnväg

och Örebro—Köpings järnväg, samt innebar i huvudsak, att vid bestämmandet

av pensioner och fyllnadspensioner av statsmedel till nämnda

befattningshavare jämväl tjänstår vid respektive enskilda järnvägar enligt

vissa grunder skulle få medräknas, något som enligt dittills gällande

bestämmelser icke fått ske. Sedermera har riksdagen genom särskilda

beslut, med analogt tillämpande av de år 1913 fastställda grunder för

fyllnadspension i de då avsedda fallen, beviljat tilläggspensioner åt vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr It).

befattningshavare, vilka varit anställda vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg

och sedermera övergått i statens järnvägars tjänst — senast år

1917 åt förre tågmästaren L. G. Andersson och förre lokomotivföraren

J. J. Lindblom Blomberg. Beloppet av tilläggspensionen har därvid

fastställts till två tredjedelar av skillnaden mellan den respektive befattningshavare

jämlikt 1910 års lag — utan tillgodoräknande av hans

tjänstetid hos enskild järnväg — tillerkända pensionen, å ena, samt den

pension, som enligt samma lag skulle utgå, därest vederbörande Unge

medräkna nämnda tjänstetid, å andra sidan.

Järnvägsstyrelsen har i sitt förenämnda utlåtande framhållit, att

Häggström under sin anställning såsom järnvägstjänsteman förvärvat en

så lång tjänstetid, att han, därest å honom finge tillämpas de utav 1913

års riksdag antagna bestämmelser angående förbättrade pensionsvillkor

för viss personal, som i anledning av statens inköp av vissa enskilda

järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst, skulle komma i åtnjutande

av en fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan

det honom efter hans tjänstårsberäkning såsom ordinarie tjänsteman

vid statens järnvägar tillkommande pensionsbeloppet och beloppet av

den jämlikt pensionslagen den 4 juli 1910 till lokomotivförare utgående

högsta pension. För Häggström uppginge denna skillnad till 441 kronor.

Då det syntes styrelsen skäligt, att jämväl Häggström bereddes motsvarande

förmåner, som tillerkänts berörda personal, har styrelsen, under åberopande

av att riksdagen förut på förenämnda grunder i liknande fall beviljat

tilläggspensioner, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Häggström må, räknat från ingången av år 1918,

under sin återstående livstid av trafikmedel uppbära, utöver den pension

av 1,323 kronor, som utgår till Häggström jämlikt lagen den 4 juli

1910, en årlig tilläggspension av 294 kronor.

Statskontoret har för sin del tillstyrkt järnvägsstyrelsens förenämnda

framställning.

Under erinran att järnvägsstyrelsens förevarande förslag står i överensstämmelse

med vad vid flere föregående tillfällen av riksdagen godkänts,

har departementschefen gjort förevarande hemställan.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl funnit sig

böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning, hemställer,

Järnvägssty
relsen.

Statskontoret.

Utskottet

s. 6 Kontrollera mot PDF

Angående

understöd åt

f. städerskan

Kristina

Holmgren.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr

41 må av riksdagen bifallas.

3:o).

I en inom andra kammaren av herr Eriksson i Stockholm väckt,

till bankoutskottet remitterad motion, nr 141, har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att till f. d. städerskan vid Stockholms norra station

änkefru Kristina Holmgren må under hennes återstående livstid av

trafikmedel utgå ett understöd från och med år 1918 av 500 kronor

årligen.»

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»I Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 6 till innevarande års riksdag föreslås,

att riksdagen måtte medgiva utbetalande av årligt understöd åt bland andra förra

städerskan vid telegrafverket Märta Söderlund i Söderhamn. Detta Kungl. Maj:ts

förslag ger mig mod att hos riksdagen hemställa om beslutande av understöd åt en

f. d. tjänstehavare i motsvarande tjänsteställning vid statens järnvägar, nämligen

städerskan vid Stockholms norra station änkefru Kristina Holmgren.

Änkefru Holmgren har varit anställd såsom städerska vid nämnda station sedan

år 1881. Denna sin anställning, för vilken hon under det senaste tiotalet år åtnjutit

en avlöning av 60 kronor per månad, har hon under slutet av föregående år på

grund av sjuklighet och ålderdom måst lämna. Då hon är medellös och saknar anhöriga,

som kunna giva henne hjälp, har hon måst vända sig till sin arbetsgivare

med bön om understöd. Den 25 sistlidne augusti har hon nämligen till kungl. järnvägsstyrelsen

ingivit en skrivelse av följande innehåll:

»Stående inför ålderdom, sjukdom och medellöshet, ber jag härmed vördsamt

inför kungl. styrelsen få framlägga mina bekymmer.

Under 36 år har jag innehaft befattning såsom rumstäderska vid Stockholms

Norra station. För detta arbete har jag under de senare åren åtnjutit en avlöning

av 60 kronor i månaden, under den första anställningstiden dock mindre. På grund

av att jag beretts tillfälle att såsom bostad av statens järnvägar få förhyra ett enkelrum,

har det varit mig möjligt att på denna avlöning nödtorftigt draga mig fram.

Nu har emellertid sjukdom hindrat mig från att uppehålla den syssla, varpå jag

existerat. Efter att under några av de senare tre å fyra åren med hjälp av vänliga

medmänniskor kunnat sköta befattningen, varvid jag givetvis för denna hjälp fått

avstå en del av månadsavlöningen, har jag under viss del av detta år icke alls

kunnat, ens med hjälp, utföra arbetet, utan har vikarie måst anlitas, varvid denne

givetvis ägt att uppbära hela avlöningen. Som jag fyllt 68 år känner jag att det

endast är en tidsfråga, när permanent arbetsoförmåga inträder, och då jag icke äger

anhöriga, av vilka understöd kan erhållas, icke heller äger några sparade tillgångar,

som kunna trygga min ålderdom, samt icke enligt gällande bestämmelser kan erhålla

sjukavlöning från statens järnvägar, emotser jag med ångest inträdandet av en sådan

situation. Det är därför jag på detta satt vidtager den enda åtgärd, som står mig

till buds, nämligen att i denna min brydsamma ställning vädja till kungl. styrelsen

om hjälp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr It).

i

Ehuru jag icke varit anställd vare sig såsom ordinarie eller extra ordinarie befattningshavare,

anser jag dock att det bör tagas hänsyn till den faktiskt föreliggande

omständigheten, att jag under 36 år utfört ett arbete vid statens järnvägar,

av vilket jag uteslutande haft min utkomst. Det förefaller mig även vara riktigt,

om statens järnvägar på något sätt sörjer för även de minsta av sina befattningshavare,

så att de efter så lång tids anställning icke behöva falla den allmänna fattigvården

till last.

På grund av vad jag anfört, hemställer jag vördsamt, att kungl. styrelsen måtte

bereda mig något understöd, så att jag vid oförmåga att förrätta min tjänst må

under min återstående levnad erhålla en nödtorftig bärgning.»

Kungl. Järnvägsstyrelsen infordrade med anledning av denna skrivelse yttrande

från distriktförvaltningen i Pa distriktet, som den 20 oktober 1917 avgav följande

yttrande:

»Sökanden, som sedan år 1881 varit anställd som rumstäderska vid statens

järnvägar och därunder på ett synnerligen förtjänstfullt sätt utfört henne förelagt

arbete, är numera, enligt vad bilagda läkareintyg giver vid handen, på grund av

ålderdom och sjukdom urståndsatt att vidare kunna bidraga till sin försörjning. På

grund härav och då sökanden befinner sig i torftiga omständigheter, anser sig distriktsförvaltningen

böra hemställa, att kungl. styrelsen ville söka utverka understöd

med belopp, som kan finnas skäligt, att utgå sedan sökanden lämnat sitt arbete vid

statens järnvägar.

Frejdebetyg intyg om medellöshet ävensom uppgift å sökandens inkomster från

statens järnvägar under de senare åren bifogas.»

Med anledning av den inkomna skrivelsen och distriktsförvaltningens häröver

avgivna yttrande ingick kungl. järnvägsstyrelsen den 31 oktober 1917 till Kungl.

Maj:t med en framställning av följande innehåll:

»Uti en till järnvägsstyrelsen inkommen skrift har städerskan vid Stockholms

norra station Kristina Holmgren — med förmälan att hon under 36 år innehaft anställning

såsom rumstäderska vid nämnda station, samt att hon, som nu vore 68 år

gammal, på grund av sjukdom varit under viss del av innevarande år oförmögen

att arbeta — anhållit, att något understöd måtte beredas henne, så att hon, då hon

till följd av oförmåga att vidare sköta sina sysslor måste avgå ur statens järnvägars

tjänst, måtte under sin återstående levnad erhålla nödtorftig bärgning.

Enligt vad vederbörande befäl meddelat, har sökanden allt sedan år 1881 varit

anställd vid statens järnvägar i ovan angivna egenskap samt därunder på ett synnerligen

förtjänstfullt sätt utfört det henne förelagda arbetet. Såsom framgår av bilagda

intyg är hon född den 7 april 1849, lider av kroniskt bensår å båda benen och är

till följd därav och på grund av nedsatta kroppskrafter oförmögen att med arbete

bidraga till sitt uppehälle, varjämte hon saknar medel till sin försörjning.

På grund av det anförda anser styrelsen det vara med billighet överensstämmande,

att något understöd beredes sökanden, vilken, då hon icke kunnat vinna ordinarie

anställning, icke kunnat förvärva rätt till pension från statens järnvägar.

Styrelsen hemställer fördenskull i underdånighet, det täcktes Eders Kungl. Maj:t,

i överensstämmelse med vad förut i liknande fall ägt rum, i nåder bemyndiga styrelsen

att till sökanden, efter det hennes anställning vid statens järnvägar upphört,

av trafikmedel utbetala en gratifikation av etthundrafemtio (150) kronor.»

Genom nådigt brev av den 16 november 1917 har Kungl. Maj:t meddelat kungl.

järnvägsstyrelsen, att dess framställning bifallits, och har, sedan änkefru Holmgren

den 1 sistlidne oktober lämnat sin anställning, beloppet sedermera till henne utbetalts.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

liank-outshottets utlåtande Kr tf).

Utskottet,

Uppenbart är emellertid, att då det bär gäller en person som är 68 år gammal

och som därtill är sjuklig samt i saknad av tillgångar, dessa 150 kronor icke kunna

räcka för att hålla nöden borta. Icke ens om detta belopp utbetalades årligen vore

det tillräckligt. Det synes dock som man borde taga hänsyn till den faktiskt föreliggande

omständigheten, att hon under den långa tiden av 36 år vid en statens institution

innehaft en anställning, på vilken hon existerat. Jag anser det därför vara

en statens plikt att sörja för att hon under sina återstående levnadsdagar kan finna

en nödtorftig bärgning.

Vad beträffar det belopp, som härför skulle erfordras, skulle man måhända anse

att det av mig till en början här ovan anförda fallet skulle vara normerande. Emellertid

synes det mig som om man borde taga hänsyn till att i nyssnämnda fall den

till understöd föreslagna personen är boende på en ort, som i dyrhetshänseende är

betydligt billigare än Stockholm. Jag anser därför att beloppet av understöd till

änkefru Holmgren icke bör sättas lägre än till 500 kronor per år.»

Av utredningen i ärendet framgår, att änkan Holmgren under en

tid av omkring 36 år haft anställning såsom rumstäderska vid Stockholms

norra station och att hon, som uppnått en ålder av 68 år, förliden

höst på grund av sjukdom lämnat sin berörda anställning, av

vilken hon de sista tio åren haft en inkomst av 60 kronor i månaden.

Med hänsyn till vad sålunda blivit upplyst rörande änkan Holmgren och

hennes verksamhet i statens järnvägars tjänst anser utskottet i likhet med

motionären, att något understöd av statsmedel bör beredas henne under

hennes återstående livstid. Beträffande beloppet av detta vill utskottet

erinra, att i fråga om den av motionären omförmälda förra städerskan

vid telegrafverket Märta Söderlund utskottet funnit sig böra tillstyrka

ett årligt understöd av 400 kronor och synes även i här förevarande

full enahanda belopp få anses vara skäligt.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att till f. d. städerskan vid Stockholms

norra station änkan Kristina Holmgren må från och

med år 1918 under hennes återstående livstid av trafikmedel

utgå ett understöd av fyra hundra kronor årligen.

Stockholm den 28 februari 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 1!).

''J

Reservation

av herr Kristensson, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

»Med hänsyn till den långa tid av 36 år, som änkan Holmgren

varit anställd i järnvägens tjänst samt med beaktande av de avlöningsförmåner,

som till henne utgått, synes det av motionären ifrågasatta

understödsbeloppet 500 kronor vara väl avvägt efter de principer, som

i allmänhet pläga läggas till grund vid beräkning av understödsbelopp

i med detta jämförliga fall.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att till f. d. städerskan vid Stockholms

norra station änkan Kristina Holmgren må från och

med år 1918 under hennes återstående livstid av trafikmedel

utgå ett understöd av femhundra kronor årligen»;

samt

av ''herrar Wichnan, Berg i Munkfors, Borg och Edbom, vilka instämt

med herr Kristensson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 16 käft. (Nr 19.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:98 Skrivelse till Konungen, angående vissa pensioner, avsedda att utgå av trafikmedel. s. 6 i texten