Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ärliga understöd åt vissa befattningshavare vid telegrafverket in. m. jämte en i ämnet väckt motion.

1918-02-26 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:20, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ärliga understöd åt vissa befattningshavare vid telegrafverket in. m. jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1918 kl. V2 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ärliga understöd åt vissa befattningshavare vid telegrafverket

in. m. jämte en i ämnet väckt motion.

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,

nr 6, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,

dels att envar av växelstationsföreståndarna Maria Charlotta Almberg,

Anna Lundblad och Anna Tisell, förra växelstationsföreståndaren Hedda

Carlson, lokaltelefonisten Jenny Norberg och förra städerskan Märta

Söderlund må från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande

entledigats eller kommer att entledigas från anställning vid telegrafverket,

av telegrafverkets medel under sin återstående livstid uppbära

årligt understöd till belopp av, Almberg 500 kronor, Lund blad 700 kronor,

Tisell 450 kronor, Carlson 800 kronor, Norberg 600 kronor och

Söderlund 400 kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner

från telegrafverket;

dels ock att förre arbetsledaren vid telegrafverket August Boströms

änka Josefina Boström må från och med den 1 november 1917 under

sin återstående livstid, så länge hon lever ogift, av telegrafverkets medel

uppbära ett årligt understöd till belopp av 488 kronor, att likaledes utbetalas

i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.

Till stöd för dessa framställningar åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för den 14 januari 1918, däri föredragande

departementschefen anfört följande:

))I skrivelse den 28 augusti 1917 har telegrafstyrelsen gjort framställning

om understöd åt sex personer, vilka innehaft eller innehava

anställning vid telegrafverket.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 17 höft. (Nr 20.)

Angående

understöd åt

vissa befattningshavare

vid telegrafverket

ra. ra.

Telegrafstyrelsen

den

28 augusti

1917.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutsicottets utlåtande Nr 20.

Styrelsen har därvid anfört följande:

Växelstationsföreståndaren Maria Charlotta Almberg, född den 2 juni 1853,

liar förestått Sandarne växeltelefonstation allt sedan densamma inrättades den 1

januari 1887. Hennes kontraktsenliga avlöning, som till en böljan utgjorde 360

kronor om aret, höjdes från och med den 1 januari 1891, då telegrafverket övertog

telefonnätet i orten, till 720 kronor samt har från och med den 1 januari

1916 belöpt sig till omkring 800 kronor, varvid det dock ålegat Almberg att själv

avlöna två biträden samt att upplåta stationen och bekosta dess eldning, belysning

och städning. Enligt uppgift från föreståndaren för centralstationen i Söderhamn

är Ålmbergs nervsystem numera ganska angripet och synen på ena ögat

är till följd av överansträngning borta. Hon lärer icke äga andra förvärvskällor

än från sin föreståndarbefattning vid Sandarne växelstation.

Växelstations föreståndaren, Hedda Carlson, född år 1855, har förestått växeltelefonstationen

i Höör sedan den 1 maj 1887 till den 1 april 1917, då hon på

egen begäran entledigades från telegrafverket. Hennes arbete har varit av mycket

krävande art, emedan antalet abonnenter vid Höörs station varit stort, vid 1916

års slut omkring 160 stycken, samt stationen haft en avsevärd självständig interurbanexpedition.

Carlson har, enligt vad vederbörande telegrafinspektör vitsordat,

utfört sitt arbete på ett särskilt förtjänstfullt sätt till abonnenternas och allmänhetens

synnerliga belåtenhet. Hennes avlöning enligt kontrakt med telegrafverket

har under år 1916 uppgått till 3,488 kronor, men har det ålegat henne att själv

avlöna erforderliga biträden. Carlson, som under senare åren skattat för en inkomst

av 2,000 ^kronor, äger en fastighet, i vilken lokal för telefonstationen är upplåten

mot en årlig hyra av 375 kronor, men lärer fastigheten, som är taxerad till 11,000

kronor, vara intecknad för 7,000 kronor. Hå Carlson, enligt lämnad uppgift, haft

och fortfarande har att försörja en ålderstigen fader, torde hon emellertid icke

av sin avlöning hava kunnat göra några avsevärda besparingar.

Växelstationsjöreståndaren Anna Lundblad, född den 30 mars 1862, har förestått

Tagarps växeltelefonstation sedan densamma den 1 juni 1892 inrättades av

telegrafverket. Hennes kontraktsenliga avlöning utgöres från och med den 1

januari 1916 av ett fast arvode å 550 kronor samt viss ersättning per abonnent

vid stationen; under år 1917 torde hennes sammanlagda avlöning komma att

uPPgå till närmare 1,500 kronor, vartill kommer förmånen av fri bostad. Enligt

vederbörande telegrafinspektörs vitsordande har Lundblad alltid skött sin tjänst

synnerligen mönstergillt utan någon anmärkning från vare sig telegrafverkets eller

abonnenternas sida. Företett läkarintyg utvisar, att Lundblad lider av kronisk

inflammation i båda knälederna, till följd varav hon har svårighet att förflytta

sig samt ganska svåra plågor, då hon skall resa sig från sittande ställning. Telegrafinspektören

har vidare upplyst, att Lundblad jämte sina syskon äger den

fastighet i Tågarp, där stationen är inrymd, samt att hon äger ett mindre, huvudsakligen

ärvt kapital. Sammanlagda räntor och hyresinkomster lära för Lundblads

del uppgå till omkring 400 kronor per år.

Växelstationsjöreståndaren Anna Tisell, född den 28 mars 1852, har förestått

Mölndals växeltelefonstation under tiden den 1 april 1901—den 30 september

1902 samt från och med den 1 juli 1906. Tisell, som under senare tid varit fast

anställd vid telegrafverket, uppbär lokaltelefonists arvode eller för närvarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

3

900 för år, vartill kommer förmånen av fri bostad med belysning och viirme.

Enligt ingivet läkarintyg är Tisell för framtiden oförmögen att uppehålla sin

tjänstgöring som växelstationsföreståndare och enligt intyg av vederbörande

taxeringsnämndsordförande äger Tisell icke någon förmögenhet samt har ej någon

som helst annan inkomst än den hon uppbär från telegrafverket.

Av ovanstående redogörelse framgår: att Almberg är 64 år, räknar nära 31

tjänstår såsom föreståndare för eu jämförelsevis liten växelstation (cirka 50 abonnenter)

samt uppbär en avlöning av omkring 800 kronor per år; att Carlson är

62 år, räknade vid sin avgång ur tjänst nära 30 tjänstår såsom föreståndare för

en mycket stor växelstation (cirka 160 abonnenter) samt uppbar eu avlöning av

omkring 3,500 kronor; att Lundblad är 55 år, räknar över 25 tjänstår såsom föreståndare

för en medelstor växelstation (cirka 80 abonnenter) samt uppbär en

avlöning av omkring 1,500 kronor förutom fri bostad; samt att Tisell är 65 år,

räknar nära 13 tjänstår såsom föreståndare för en rätt stor växelstation (cirka

130 abonnenter) samt uppbär en avlöning av 900 kronor jämte fri bostad med

belysning och värme. Med tagen hänsyn härtill och till vad beträffande de

ifrågavarande fyra växelstationsföreståndarna i övrigt meddelats, finner sig telegrafstyrelsen

böra föreslå, att det årliga understöd, varav de synas böra komma

i åtnjutande under sin återstående livstid, måtte bestämmas: för Carlson till 800

kronor eller 200 kronor lägre belopp än den pension, som vid uppnådda 55

levnads- och 30 tjänstår tillkommer interurbantelefonist; för Almberg och Lundblad

till 700 kronor samt för Tisell till 600 kronor. De sålunda föreslagna beloppen

äro något högre än de understöd, 500 ä 600 kronor, som tillförene och

senast vid 1916 års riksdag beviljats växelstationsföreståndare, men synas stå i

lämplig proportion till de förhöjda understödsbelopp, som till styrelsens synnerliga

tillfredsställelse vid samma riksdag tillerkändes två förutvarande föreståndarinnor,

vilkas tjänstetid uppgått till 29 år, därav 20 i nämnda befattningar.

Lokaltelefonisten Jenny Norberg är född år 1849 samt antogs till'' telefonist i

Söderhamn i september år 1885 av dåvarande ägaren till stadens telefonnät.

Sedan telegrafverket den 1 juni 1891 övertagit detsamma, övergick Norberg i

telegrafverkets tjänst. Enligt vad vederbörande stationsföreståndare vitsordat,

har Norberg städse med nit och intresse fullgjort sitt arbete, ehuru arbetsförmågan

på senaste tiden varit något nedsatt, på grund varav det vore tydligt, att

hon icke utan att expeditionen å stationen äventyrades kunde någon avsevärdare

tid bibehållas vid sin nuvarande plats.

Norberg har åtnjutit lokaltelefonistavlöning, som under senare åren utgått

med högsta beloppet eller 900 kronor jämte dyrortstillägg. Norbergs ekonomiska

ställning lärer vara mycket svag.

Då Norberg kan tillgodoräkna sig ej mindre än 32 tjänstår, därav 26 år i

telegrafverkets tjänst, samt väsentligen överskridit 55 års ålder eller den åldersgräns,

då ordinarie telefonist förvärvar rätt till pension, förordar telegrafstyrelsen,

att understödsbeloppet för Norberg måtte bestämmas till 600 kronor eller

samma belopp, som av styrelsen ovan föreslagits för den likaledes såsom lokaltelefonist

avlönade växelstationsföreståndaren Tisell.

Förra städerskan fru Märta Söderlund är född den 19 februari 1858 och har

sedan år 1895 innehaft stadigvarande sysselsättning med städning å telefonstatio
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 20.

Statskontoret

den 14 september

1917.

nen i Söderhamn. Hon har, enligt vad vederbörande stationsföreståndare meddelat,

under de gångna åren skött sitt uppdrag synnerligen väl och nedlagt mer

än vanligt av nit och intresse i sitt arbete. Söderlund, som på grund av sjukdom

numera nödgats lämna ■ sin befattning, har under senare åren åtnjutit ett

arvode av 40 kronor i månaden, vilket arvode från och med den 1 januari 1917

emellertid varit höjt till 45 kronor i månaden eller 540 kronor för år. Söderlund

är medellös och synes icke kunna påräkna något nämnvärt bidrag till sitt

uppehälle av sina anhöriga, vilka för övrigt själva lära befinna sig i knappa ekonomiska

omständigheter. Hon lider numera av partiell förlamning i händerna

samt i ena benet och har därför måst lämna sin befattning.

Vid 1914 års senare riksdag beviljades ett årligt understöd av telegrafverkets

medel å 300 kronor åt en städerska, vars kroppskrafter voro försvagade och

som var i avsaknad av anhöriga, till vilka hon för uppehälle kunde anses hänvisad,

samt hade en till 18 år uppgående tjänstetid. Med hänsyn till Söderlunds

om möjligt än mer behjärtans värda belägenhet samt ej obetydligt längre,

väl vitsordade tjänstetid synes ett understödsbelopp åt henne å 400 kronor om

året vara lämpligt.

Till följd av remiss har statskontoret den 14 september 1917 avgivit

utlåtande över telegrafstyrelsens förevarande framställning och därvid

anfört följande:

Liksom det enligt nyare författningar om rätt till pension för innehavare

av statstjänst gäller såsom ledande grundsatser, att pensionens belopp avpassas

efter avlöningen i den tjänst, varifrån avgång äger rum, samt att, om icke det

för hel pension i tjänsten föreskrivna antal tjänstår innehaves, pensionen avkortas

i förhållande till det mindre antalet tjänstår, dock att icke någon som helst pension

erhålles, om icke tjänstårens antal uppgår till minst 10, så hava ock i sådana

fall, där visserligen icke någon rätt till pension föreligger, men billigheten

anses kräva, att sådan förmån beredes genom särskild framställning till riksdagen,

enahanda grundsatser gjort sig gällande, dock att det, såvitt statskontoret kan

erinra sig, icke förekommit, att pension utverkats för kortare tjänstetid än omkring

20 år under annan förutsättning än att oförmågan till vidare tjänstgöring

berott av skada i tjänsten.

Med hänsyn till sålunda tillämpade grundsatser kan statskontoret icke undgå

att framställa erinringar mot vissa delar av förevarande av telegrafstyrelsen framlagda

förslag.

Enligt förslaget skulle växelstationsföreståndaren Maria Charlotta Almberg,

vars avlöning belöper sig till 800 kronor med skyldighet att avlöna två biträden,

upplåta lokal för stationen och bekosta dess eldning, belysning och städning,

erhålla pension å 700 kronor. Då med hänsyn till berörda skyldigheter hennes

behållna, inkomst av befattningen sannolikt icke uppgår till sistnämnda belopp,

synes förslaget i själva verket innebära, att hon skulle i pension bekomma mer

än hon för eget arbete åtnjutit under tjänstetiden. Detta kan enligt statskontorets

mening icke anses riktigt. Visserligen saknas varje utredning om storleken av

hennes kostnader i och för tjänsten, och på grund härav uppstår svårighet att

nu föreslå något pensionsbelopp; men statskontoret föreställer sig, att pensionen

icke bör överstiga 500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

o

Vad därefter beträffar förslaget i vad det avser växelstationsföreståndaren

Anna Uselt kan ifrågasättas, huruvida hon, som räknar endast inemot 13 år i

telegrafverkets tjänst, härför bör komma i åtnjutande av någon pension. Om

emellertid billigheten anses kräva, att henne beredes någon sådan förmån, synes

dock i betraktande av den korta tjänstetiden det föreslagna beloppet, 600 kronor,

väl högt. Enligt statskontorets mening bör pensionen i detta fall ej överstiga

halva den kontanta avlöningen, 900 kronor, och sålunda högst utgöra 450 kronor.

Detta belopp synes ock stå i riktigare förhållande till det pensionsbelopp av 600

kronor, som föreslagits för lokaltelefonisten Jenny Norberg, vilken innehar samma

kontanta avlöning som Tisell, men räknar 32 tjänstår.

Vidkommande slutligen förslaget om pension å 400 kronor till städerskan

Söderlund har statskontororet beträffande föregående liknande framställningar

framhållit, att städning i allmänhet skötes såsom bisyssla, samt därför ifrågasatt,

huruvida pensionering av personer, som ägna sig åt dylik verksamhet, bör förekomma.

Emellertid har riksdagen vid några tillfällen beviljat pensioner åt städerskor,

senast vid 1917 års riksdag, då en pension å 400 kronor i enlighet

med framställning av Kungl. Maj:t tilldelades en städerska hos ecklesiastikdepartementet.

I likhet med telegrafstyrelsen anser jag, att förenämnda personer, Departementsvilka

samtliga, enligt vad vederbörande förmän vitsordat, på ett i allo chefen.

plikttroget och tillfredsställande sätt fullgjort sina åligganden i telegrafverkets

tjänst samt nu på grund av hög ålder eller sjuklighet antingen

redan måst lämna eller ock inom närmaste tiden bliva nödgade att avgå

från sina befattningar, böra under sin återstående livstid komma i åtnjutande

av skäligt understöd.

Endast beträffande de ifrågasatta understödsbeloppens storlek har

jag några erinringar att göra. För växelstationsföreståndaren Almberg

har statskontoret ansett en pension av 700 kronor vara väl hög. Ehuru

Almberg uppenbarligen varit synnerligen lågt avlönad under sin tjänstetid,

synas dock de invändningar, statskontoret gjort mot telegrafstyrelsens

förslag till understöd åt henne, icke böra underkännas. Jag nödgas

därför förena mig med statskontoret och föreslå en nedsättning av understödsbeloppet

till 500 kronor. Jämväl i fråga om växelstationsföreståndaren

Tisell torde det ifrågasatta pensionsbeloppet, 600 kronor, vara med

hänsyn till den relativt korta tjänstetiden väl högt tilltaget. Såsom statskontoret

föreslagit, synes pensionen i detta fall ej böra överstiga halva

den för närvarande utgående kontanta avlöniugen och sålunda lämpligen

kunna sättas till 450 kronor.

Mot de ifrågasatta understödsbelöppen i övrigt finner jag icke någon

anledning till erinran.

Vidare har telegrafstyrelsen den 16 november 1917 gjort framställning Teiegrafom

understöd åt förre arbetsledaren vid telegrafverket August Boströms styrelsen den

änka Josefina Boström. 16 n?aiTber

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ban7couts7cottets utlåtande Nr 20.

I skrivelse den 19 november 1910 med förslag till inkomstberäkning

och till utgiftsstater för telegrafverket för år 1912 anhöll styrelsen om

beredande av årligt understöd åt arbetsledaren Boström. Styrelsen anförde

därvid följande.

Boström vore född den 5 mars 1858 samt gift, men barnlös. År 1884 anställdes

lian hos det privata telefonbolaget i Göteborg samt övergick, då detta

bolags nät år 1888 övertogs av telegrafverket, i telegrafverkets tjänst. Sedan år

1889 hade Boström förestått undersökningsavdelningen å Göteborgs telefonstation

och sedan den 1 juli 1899 såsom arbetsledare därstädes åtnjutit en årlig avlöning

av 1,800 kronor. I sin tjänstgöring hade Boström, enligt vitsord av sina

förmän, städse ådagalagt mycken flit, ordentlighet och plikttrohet samt på ett i

allo tillfredsställande sätt fullgjort sina åligganden. Under de senare åren hade

emellertid Boström, som eljest varit synnerligen frisk och kraftig, ådragit sig en

svår nervsjukdom, sannolikt på grund av det enerverande arbete han haft, vilken

sjukdom allt mer och mer nedsatt hans krafter och arbetsförmåga. Telegrafstyrelsen

hade på grund däraAr ansett sig icke kunna bereda honom ordinarie anställning å

telegrafverkets från och med år 1908 gällande nya lönestat, vartill han eljest såväl

genom sin tjänstetid vid telegrafverket som genom det intresse och den duglighet,

han städse ådagalagt vid fullgörandet av sitt krävande arbete, kunnat ifrågakomma.

Alltsedan den 16 juni 1908 hade också Boström dels på grund av telegrafstyrelsens

beslut och dels på grund av Kungl. Maj:ts särskilda bemyndiganden åtnjutit

sjukledighet och därunder uppburit sjukavlöning, beräknad efter 900 kronor

om året.

I den för telegrafverket gällande staten motsvarades arbetsledare av linjemästare

av l:a lönegraden. Därest Boström blivit befordrad till dylik befattning,

för vilken enligt gällande avlöningsreglemente bestämts ett pensionsunderlag av

1,200 kronor att utgå vid 60 levnads- och 35 tjänstår, skulle han enligt samma

reglemente efter fyllda 60 år blivit berättigad till avkortad pension, som, beräknad

efter 27 tjänstår i telefonväsendets tjänst, skulle uppgått till över 900 kronor.

Att Boström under sin tjänstgöringstid hos telegrafverket icke erlagt några pensionsavgifter

motvägdes av de minskade utgifterna för telegrafverket på grund av

hans avlöning, som endast uppgått till 1,800 kronor, men som, därest han blivit

ordinarie linjemästare, kommit att stiga till 2,700 kronor.

På grund bärav hemställde telegrafstyrelsen, att Boström måtte från

och med år 1911 beviljas ett årligt understöd till belopp av 1,000 kronor.

I den till 1911 års riksdag avlåtna propositionen (nr 7) angående

bestämmande av telegrafverkets anslag för driftkostnader år 1912 föreslog

Knngl. Maj:t riksdagen medgiva, att Boström finge från och med

den 1 januari 1911 uppbära årligt understöd av 930 kronor. Den

sålunda ifrågasatta jämkningen i det av telegrafstyrelsen föreslagna

understödsbeloppet motiverades därmed, att Boström icke borde beredas

större förmåner än om han varit anställd i ordinarie tjänst, i vilket fall

han enligt grunderna för avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket

samt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

efter 27 tjänstår icke skulle erhållit högre pension än 930 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

liunlcoutshottets utlåtande Nr 20.

Kungl. Maj:ts förslag blev av riksdagen bifallet.

1 sin föreliggande skrivelse den 16 november 1917 bär telegrafstyrelsen

meddelat, att Boström avlidit den 15 oktober 1917 och efterlämnat

änka, förenämnda Josefina Boström. Ånkan Boström är, anför

styrelsen, född den 25 januari 1855 och barnlös. Sedan många år har

hon haft en mycket klen hälsa och lider sedan 30 år tillbaka av hysteriska

anfall, vilka ofta förekomma och hindra henne från att åtaga sig

något som helst arbete för sitt uppehälle. I fråga om dödsboets ställning

har telegrafstyrelsen inhämtat, att mannen Boström efterlämnat en

livförsäkring å 1,000 kronor, vara 70 kronor belånats, och att det å

denna livförsäkring sålunda utbetalade beloppet, 930 kronor, utgör, frånsett

husgerådet, boets enda tillgång.

Vidkommande det eventuella pensionsbeloppet erinrar telegrafstyrelsen

därom, att vid avlåtandet av styrelsens skrivelse den 19 november 1910

med hemställan om pension åt mannen Boström pensionsunderlaget för linjemästare

av l:a lönegraden — i gällande stat motsvarande arbetsledare

— utgjorde 1,200 kronor. Vid Boströms död skulle således hans änka

jämlikt § 8 i reglementet för telegrafverkets änke- och pupillkassa den

17 juni 1908, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen den 5 mars

1915, jämförd med § 3 mom. 1 i samma reglemente, nu vara berättigad

till en pension av 488 kronor.

I anslutning till det anförda hemställer telegrafstyrelsen, att änkan

Boström måtte beredas ett årligt understöd av 488 kronor, att av telegrafverkets

medel utgå från och med den 1 november 1917 under hennes

återstående livstid så länge hon lever ogift. Understödet synes styrelsen

böra utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.

I infordrat utlåtande den 1 december 1917 yttrar statskontoret i

ämnet följande.

Då arbetsledaren Boström icke haft tillfälle att från någon av staten understödd

kassa bereda pension åt sin efterlämnade änka, synes det med fästat avseende

å föreliggande förhållanden vara billigt, att någon pension beredes änkan

av telegrafverkets medel. Det föreslagna beloppet, 488 kronor, synes visserligen

något högt i förhållande såväl till den pension av 930 kronor, som tillkom Boström

själv, som ock till vad i änkepension plägar beviljas från allmänna indragningsstaten;

men då med hänsyn till vad av telegrafstyrelsen upplysts om änkan

Boströms ekonomiska ställning och hennes oförmåga att arbeta för sitt uppehälle

särskilt ömmande omständigheter måste anses i detta fall föreligga, vill statskontoret

för sin del icke göra någon erinran mot det föreslagna beloppet, utan

tillstyrker bifall till telegrafstyrelsens framställning.

Statskontoret

den 1 december

1917.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Departements
chefen.

Motion II:

242.

Av telegrafstyrelsens framställning framgår, att änkan Boström vid

mannens frånfälle icke ägde andra kontanta tillgångar än 930 kronor

samt att hon, som nu är nära 63 år gammal, genom sjuklighet är fullständigt

urståndsatt att genom eget arbete vidare förvärva sitt uppehälle.

Med hänsyn härtill och i betraktande jämväl av mannens långvariga och

väl vitsordade arbete hos telegrafverket synes billighetsskäl tala för, att

ett årligt understöd beredes änkan Boström.

I avseende å understödets storlek finner jag på grund av de föreliggande

ömmande omständigheterna någon erinran ej kunna framställas

mot det föreslagna beloppet 488 kronor.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom andra kammaren av herr Bindley väckt motion nr 242, vari hemställts,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 6 i övrigt,

måtte bestämma växelstationsförestånderskan Maria Charlotta Almbergs

pension till 600 kronor.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 6 angående årliga understöd åt vissa

befattningshavare vid telegrafverket föreslår Kungl. Maj:t riksdagen att

åt växelstationsförestånderskan Maria Charlotta Almberg i Sandarne utanordna

en pension av 500 kronor årligen.

Av de upplysningar i ärendet, som propositionen ger, framgår, att

Maria Charlotta Almberg, som i 30 år förestått växelstationen i Sandarne,

av telegrafstyrelsen föreslagits till erhållande av en pension av

700 kronor.

Statskontoret, som haft att yttra sig över förslaget, har emellertid

med ledning av gängse principer föreslagit pensionen 500 kronor efter

en motivering, som slutar med de enligt undertecknads mening svävande

orden: »Visserligen saknas varje utredning om storleken av hennes

kostnader i och för tjänsten, och på grund härav uppstår svårighet att

nu föreslå något pensionsbelopp; men statskontoret föreställer sig, att

pensionen icke bör överstiga 500 kronor.

Undertecknad har emellertid svårt att fria sig från känslan av att en

orätt här begås mot Maria Almberg, om man jämför det för henne av

statskontoret och sedan i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna pensionsbeloppet

med det som i samma proposition föreslås för lokaltelefonisten

Jenny Norberg i Söderhamn. Denna har visserligen 4 års högre ålder

och 2 års längre tjänstetid, men de komma säkerligen båda att tillbringa

sina återstående dagar på så gott som samma plats tryckta av samma

bekymmer, men därtill kommer, att Maria Almbergs lägre lön ej med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 20.

i)

givit några egentliga besparingar samtidigt som hennes nervsystem är,

som också propositionen upplyser, ganska angripet och hennes syn på

grund av överansträngning delvis borta.

Det synes alltså undertecknad som om riksdagen genom att gå

halva vägen mellan telegrafstyrelsens och statskontorets förslag bäst hade

behjärtat den gjorda framställningen.»

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts proposition,

såvitt den avser pensioner åt Anna Lundblad, Anna Tisell,

Hedda Carlson, Jenny Norberg, Märta Söderlund och änkan Boström.

Beträffande framställningen om understöd åt Maria Charlotta Almberg

har telegrafstyrelsen ifrågasatt ett belopp av 700 kronor och har

statskontoret därvid erinrat, att hon uppburit en avlöning av 800 kronor

med skyldighet att vidkännas vissa kostnader samt att, då med hänsyn

härtill lönen i verkligheten icke uppgått till sistnämnda belopp, hon i

pension skulle erhålla mera än hon för sitt arbete åtnjutit under tjänsten.

Statskontoret har därför funnit sig böra stanna vid ett belopp av 500

kronor, vilket även upptagits av Kungl. Maj:t.

Såsom departementschefen erinrar, har Almberg uppenbarligen vant

synnerligen lågt avlönad under hela sm tjänstetid. Det har därtör synts

utskottet vara med billighet överensstämmande, att hon efter en tjänstetid

av nära 31 år och med en levnadsålder av inemot 65 år erhåller en

något högre pension än statskontoret på angivna grunder föreslagit; och

har utskottet därvid ansett det av motionären ifrågasatta beloppet eller

600 kronor vara skäligt.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning samt med bifall till den i ämnet

väckta motionen, må medgiva,

dels att envar av växelstationsföreståndarna Maria

Charlotta Almberg, Anna Lundblad och Anna Tisell,

förra växelstationsföreståndaren Hedda Carlson, lokaltelefonisten

Jenny Norberg och förra städerskan Märta

Söderlund må från och med månaden näst efter den,

under vilken vederbörande entledigats eller kommer

att entledigas från anställning vid telegrafverket, av

telegrafverkets medel under sin återstående livstid uppbära

årligt understöd till belopp av, Almberg sexhundra

kronor, Lundblad sjuhundra kronor, Tisell fyrahundra
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 17 käft. (Nr 20.) 2

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

BankoutsTcottets utlåtande Nr 20.

femtio kronor, Carlson åttahundra kronor, Norberg

sexhundra kronor och Söderlund fyrahundra kronor,

att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner

från telegrafverket;

dels ock att förre arbetsledaren vid telegrafverket

August Boströms änka Josefina Boström må från och

med den 1 november 1917 under sin återstående livstid,

så länge hon lever ogift, av telegrafverkets medel

uppbära ett årligt understöd till belopp av fyrahundraåttioåtta

kronor, att likaledes utbetalas i den ordning,

som gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket.

Stockholm den 26 februari 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid. detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Ekman, Gustafsson, friherre

Langenskiöld, Nilsson, Wickman och Iloos samt

av andra kammaren: herrar Gustafsson i Örebro, Carlson i Herrljunga, Borg, Sommelius,

Bogren, Edbom, Borggren och Lovén.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1Ö18.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:63 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj\ts propositioner rörande vissa understöd, avsedda att utgå av telegrafverkets medel. s. 2 i texten