Sök i Ratio Lex

Bankoutskuttets utlåtande Nr 23

1918-02-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:23, Bankoutskuttets utlåtande Nr 23

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskuttets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1918 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma j ds propositioner rörande

vissa pensioner, avsedda att utgå från statens domäners

fond.

1:°)

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,

nr 56, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att extra kronojägaren,

fanjunkaren Theodor Falk må från och med år 1918 under

sin återstående livstid uppbära en årlig pension av trehundranittio kronor

att utgå från statens domäners fond.

Till stöd för framställningen åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för den 1 februari 1918, däri föredragande

departementschefen anfört följande:

))I en till Kungl. Maj:t ställd, till domänstyrelsen ingiven skrift

har extra kronojägaren, fanjunkaren Theodor Falk anhållit, att Kungl.

Maj:t måtte bevilja honom en årlig gratifikation under hans återstående

livstid. Till stöd för sin ansökan har Falk anfört, att han varit anställd

som extra kronojägare i Kalix revir under 43 år men nu på grund av

ålder och av en reumatisk åkomma förorsakad sjuklighet nödgats begära

avsked från sin tjänst. Såsom förutvarande sergeant av första

klass vid Norrbottens regemente åtnjöte han visserligen en pension av

510 kronor, men under nuvarande tider räckte icke denna summa till

det nödtorftigaste uppehälle.

Vid ansökningen har fogais ett tjänstgöringsbetyg från nuvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 saml. 19 käft. (Nr 23). 1

Angående

pension åt e.

kronojägaren

T. Falk.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

jägmästaren i Kalix revir G. Jernberg, däri denne vitsordat, att Falk

under sin tjänstgöring som extra krono]ägare i nämnda revir ådagalagt

sällsport intresse och samvetsgrannhet vid fullgörandet av alla honom

förelagda uppdrag, samt att han genom sitt hedrande uppförande varit

ett föredöme för sina underlydande.

Med skrivelse den 15 december 1917 har domänstyrelsen underställt

ärendet Kungl. Maj:ts prövning och därvid överlämnat yttranden

av t. f. över jägmästaren i Övre Norrbottens distrikt D. af Wåhlberg och

förre jägmästaren i Kalix revir, nuvarande överjägmästaren i Nedre

Norrbottens distrikt G. Rosenlund.

Överjägmästaren Rosenlund har i sitt yttrande meddelat, att under

åren 1895—1915, då Rosenlund i olika befattningar varit anställd i Kalix

revir, Falk under viss del av året, vanligen under tiden 1 oktober—15 maj,

tjänstgjort i samma revir såsom extra kronojägare med arvode. Under

denna långvariga tjänstgöring hade Falk med synnerlig punktlighet,

omsorg och noggrannhet utfört alla de uppdrag av olika slag, som ålagts

honom i tjänsten, samt såväl i som utom tjänsten ådagalagt ett mycket

hedrande uppförande. Falk hade för Rosenlund under dennes tjänstgöring

i reviret varit ovärderlig, en kärnkarl av gamla stammen. Med hänsyn

härtill har Rosenlund tillstyrkt, att Falk måtte beredas en årlig gratifikation,

och ansett, att denna ej borde understiga 500 kronor, enär

staten borde anses hava skyldighet att sörja för att dess gamle trotjänare

icke skulle lida nöd under de år, han kunde hava kvar att leva.

T. f. överjägmästaren af Wåhlberg har i sitt yttrande anfört, att

Falk, som under år 1917 kunnat hjälpa till något å reviret, numera

av sjuklighet ej längre syntes vara i stånd att uträtta något arbete.

Under sådana förhållanden och med hänsyn till de vackra vitsord, Falk

fått av sina närmaste förmän, syntes det endast vara en gärd av

rättvisa, att staten nu om möjligt genom ett understöd beredde Falk

möjlighet att framleva sina återstående livsdagar utan att behöva råka

i nöd och armod. T. f. överjägmästaren har tillstyrkt, att Kungl. Maj:t

måtte bereda Falk en årlig gratifikation eller ett årligt understöd av

förslagsvis 500 kronor.

Domänstyrelsen har anfört, att Falk, som vore född år 1847,

under 7 å 8 månader varje år sedan år 1874 tjänstgjort i Kalix revir

såsom extra bevakare, därav med extra kronojägares förordnande sedan

den 21 december 1882, samt att denna Falks tjänstgöring av vederbörande

revirförvaltare blivit mycket väl vitsordad. Tillika har styrelsen

erinrat, att 1915 års riksdag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

i ämnet, beviljat en pension å 375 kronor till extra bevakaren P. J.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande, Nr 23.

3

Boström i Norsjö revir, vilkens tjänstgöring i skogsstaten varit av liknande

art som Falks. Styrelsen har med hänsyn dels till Falks långa,

väl vitsordade tjänstgöring i skogsstaten dels till hans sjuklighet hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte utverka, att en årlig pension av 390

kronor finge från och med år 1918 utgå från statens domäners fond

till Falk under hans återstående livstid, varigenom Falk tillsammans med

sin militära pension skulle erhålla samma pension som krono]ägare.

Statskontoret, som härefter hörts i ärendet, har i utlåtande den

15 januari 1918 instämt i domänstyrelsens hemställan.

På grund av vad i ärendet blivit upplyst anser jag, att Falk DepaJht™fnts''

är förtjänt av pension på grund av sin tjänstgöring i skogsstaten. Beträffande

pensionens storlek ansluter jag mig till det av domänstyrelsen

och statskontoret förordade beloppet. Pensionen torde böra räknas från

1918 års början.»

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för vt,kottet.

ifrågavarande framställning, får utskottet, som icke funnit något att

erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att extra kronojägaren,

fanjunkaren Theodor Falk må från och med år 1918

. under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av trehundranittio kronor att utgå från statens domäners

fond.

2:o)

Kungl. Maj:t har vidare i en till riksdagen avlåten, till bankout- Angående

skottet likaledes hänvisad proposition, nr 57, föreslagit riksdagen medgiva,

att kronojägaren i Stadra bevakningstrakt av Örebro revir Anders a. o. Wahu

Gustaf Wahlström må från och med månaden näst efter den, varunder

han erhåller avsked från kronojägartjänsten, under sin återstående livstid

uppbära från statens domäners fond en årlig pension av femhundra

kronor.

Till stöd för framställningen åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för den 1 februari 1918, däri föredragande departementschefen

anfört följande:

»I en till Kungl. Maj:t ställd, av domänstyrelsen med skrivelse den

19 december 1917 överlämnad ansökan har kronojägaren i Stadra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

bevakningstrakt av Örebro revir Anders Gustaf Wahlström anhållit, att

Kungl. Magt måtte för riksdagen framlägga förslag om en pension åt

honom av 500 kronor, att utgå från och med den 5 oktober 1918, från

vilken dag lian hos domänstyrelsen anhållit om avsked från sin tjänst.

Ansökningen tillstyrkes av vederbörande jägmästare och överjägmästare.

Av ett ansökningen bifogat, den 18 november 1917 av disponenten

Carl E. Carlsson, Stadra, Rockesholm, och jägmästaren i Örebro revir

H. »Stilart avgivet intyg framgår, att Wahlström, som varit skogvaktare

vid Stadra sedan hösten 1875 och blivit antagen till extra kronojägare

den 27 april 1907 samt ordinarie kronojägare från och med den 1 januari

1912, på ett synnerligen förtjänstfullt sätt skött både sin långvariga

privattjänst och sm krono]ägarbefattning, samt att han för sitt uppehälle,

då han avginge ur tjänsten, vore helt och hållet beroende av den

pension, han kunde komma att erhålla.

Domänstyrelsen anför, att Wahlström, som vore född den 5 oktober

1851 och sålunda överskridit 65 levnadsår, vid uppnåendet av sagda

levnadsålder varit i skogsstatens tjänst endast 9 år, 5 månader och 8

dagar. Styrelsen tillstyrker ansökningen och hemställer, att Kungl. Maj:t

måtte för riksdagen framlägga förslag om beviljande av pension till

Wahlström av 500 kronor att utbetalas från och med månaden näst

efter den, varunder han av domänstyrelsen beviljas avsked.

Statskontoret har i utlåtande den 12 januari 1918 anfört, att, då

sökanden vid uppnåendet av den ålder, 65 år, då skyldighet att avgå

inträdde, icke kunde räkna tio år i statens tjänst, vore han enligt sista

stycket av § 7 i lagen den 11 oktober 1907 angående pensionering av

civila tjänstinnehavare, icke berättigad till pension och kunde icke heller

genom kvarstående i tjänst vinna rätt till sådan förmån. Billigheten

syntes dock bjuda, att pension bereddes honom. Med hänsyn därtill, att

hans sammanlagda tjänstgöringstid vid de skogar, som nu inginge i

Stadra kronopark, uppginge till vida mer än 35 år eller den tid, som för

kronojägare erfordrades för hel pension, samt att hans avlöning utgjorde,

förutom tjänstgöringspenningar, lön å 600 kronor, syntes intet vara att

erinra mot det begärda pensionsbeloppet, 500 kronor. Under erinran

att pensionsbeloppet syntes böra anvisas att utgå från statens domäners

fond, har statskontoret instämt i domänstyrelsens hemställan.

Departe
mentschefen.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Wahlström är förtjänt

av pension av statsmedel. Mot det föreslagna pensionsbeloppet, 500

kronor, har jag ej något att invända.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

5

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl funnit sig

böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr

57 må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 februari 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Gustafsson, friherre Langenskiöld, Nilsson,

Wickman, Jönsson, Sandler och Schyller samt

av andra kammaren: herrar Gustafsson i Örebro, Carlson i Herrljunga, Berg i Munkfors,

Borg, Sommelius, Bogren, Edbom och Lovén
-

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 saml. 19 höft. (Nr 23.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.