Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt avlidne linjearbetaren vid telegrafverket E. G. Lindgrens barn.

1918-03-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:26, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt avlidne linjearbetaren vid telegrafverket E. G. Lindgrens barn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BanhoutsJcotlcts utlåtande Nr 20.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1918 kl. 1j2 1 f. in.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

understöd åt avlidne linjearbetaren vid telegrafverket

E. G. Lindgrens barn.

I en den 12 februari 1918 till riksdagen avlåten, till bankoutskottet

hänvisad proposition, nr 84, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att linjearbetaren vid telegrafverket

Erik Gustaf Lindgrens barn Elsa Maria Birgitta, Ester Viola

Margareta och Rut Gles Anna Wilhelmina må av telegrafverkets medel

åtnjuta årliga understöd av 75 kronor vartdera, att utgå från och med

ingången av år 1918 till och med det kvartal, varunder respektive understö

dstagare uppnått 18 års ålder.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»I en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 oktober 1917 till civildepartementet

ingiven skrift har telefonarbetaren Erik Gustaf Lindgrens änka

Maria Kristina Lindgren, född Larsson, anhållit, att, utan hinder av

gällande pensionsbestämmelser för vid telegrafverket anställd personal,

pension måtte på grund av hennes avlidne mans tjänst vid telegrafverket

beviljas henne och hennes barn.

Av ansökningshandlingarna i ärendet inhämtas, att Erik Gustaf Lindgren,

född den 12 december 1877, varit på extra stat anställd i telegrafverkets

tjänst såsom linjearbetare från och med den 3 oktober 1901 till den

17 januari 1914, att hans senast åtnjutna avlöning uppgått till 5 kronor

om dagen samt att han för sin tjänstgöring erhållit synnerligen goda

vitsord. Vid sin död den 25 januari 1914 efterlämnade Lindgren förenämnda

änka, född den 11 augusti 1879, samt döttrarna Elsa Maria

Birgitta, född den 8 december 1905, Ester Viola Margareta, född den

13 december 1908, och Rut Ines Anna Wilhelmina, född den 6 juni 1911.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 saml. 22 höft. (Nr 26—27.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bcmkoutsl-ottets utlåtande Nr 26.

Enligt intyg av fattigvårdsdirektören i Göteborg är änkan Lindgren i

fattiga omständigheter och urståndsatt att försörja sig och sina barn utan

understöd från fattigvården i nämnda stad.

Teiegrafsty- Efter remiss har telegrafstyrelsen den 14 december 1917 avgivit

rcisati. utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:

»Telegrafstyrelsen, som kan vitsorda riktigheten av de i ansökningshandlingarna

angivna faktiska uppgifterna och härutöver inhämtat, att linjearbetaren

Lindgrens död icke förorsakats av olycksfall i arbete, tillåter sig framhålla, att

Kung!. Maj:t endast i ett par undantagsfall beviljat årligt understöd åt änka efter

i telegrafverkets tjänst anställd arbetare eller arbetsledare, som avlidit, utan att

olycksfall i arbetet förelegat. Så har Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande beviljat

dylikt understöd genom beslut den 29 juni 1912 åt arbetsledaren Anton

Edvard Jönssons änka och genom beslut den 20 juni 1913 åt kontraktsanställda

reparatören Henrik Bergstedts änka. I dessa båda fall, där omständigheterna i

övrigt voro synnerligen ömmande, hade emellertid understödstagarna uppnått så

hög ålder — änkan Jönsson 85 år och änkan Bergstedt, tillika ständigt sängliggande,

83 år — att de voro fullständigt oförmögna att genom arbete förvärva

sitt uppehälle.

Änkan Lindgren däremot, som endast är 38 år, måste, då annat förhållande

icke upplysts, anses såsom fullt arbetsför, vadan beträffande nu förevarande i och

för sig behjärtansvärda ansökan sådana särskilda omständigheter, som i ovan angivna

fall torde föranlett beviljande av understöd, icke synas telegrafstyrelsen

föreligga.»

På grund av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen funnit sig icke

kunna tillstyrka den gjorda ansökningen.

Statskontoret. Statskontoret har i infordrat utlåtande den 5 januari 1918 yttrat

följande:

»I likhet med telegrafstyrelsen anser statskontoret, att skäl icke föreligga till

beredande av någon pension av statsmedel åt änkan Lindgren, som är 38 år

gammal och, såvitt handlingarna giva vid handen, fullt arbetsduglig. Emellertid

framgår det av handlingarna, att hon icke förmått att utan hjälp av allmänna

fattigvården försörja sig och de tre minderåriga döttrarna, och synes det antagligt,

att någon ändring härutinnan icke är att påräkna, så länge hennes tid är

upptagen av omsorger för och tillsyn av de små barnen. På grund härav och

då arbetaren Lindgren avlidit under anställning i telegrafverkets tjänst och hans

däri nedlagda arbete blivit väl vitsordat, synes det statskontoret kunna ifrågasättas,

huruvida icke understöd av statsmedel billigtvis borde beredas hans efterlevande

familj i form av uppfostringsbidrag åt de minderåriga döttrarna till belopp

av förslagsvis 75 kronor för en och var av dem att från och med ingången

av år 1918 åtnjutas intill uppnådd ålder av 18 år. I sådant fall lärer framställning

i ärendet böra föreläggas riksdagen; och därest sådana understöd icke anses

böra anvisas att utgå av telegrafverkets medel, torde desamma böra föreslås att

utgå från allmänna mdragningsstaten.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankout.skottets utlåtande Nr 20.

3

Av en jämförelse mellan nn föreliggande ärende och de två av telegrafstyrelsen

antydda fall, i vilka Kungl. Maj:t, efter riksdagens hörande,

åren 1912 och 1913 beviljat understöd åt änkor efter arbetare vid telegrafverket,

framgår, att i samtliga fall de ifrågavarande arbetarna vid

sitt frånfälle varit anställda på extra stat samt att i följd härav deras

efterlevande icke blivit berättigade till pension. I de två tidigare fallen

voro emellertid de avlidna arbetarnas änkor av mycket hög ålder samt

fullständigt oförmögna att förskaffa sig sitt uppehälle. Beträffande änkan

Lindgren förefinnes, såvitt handlingarna utvisa, icke anledning antaga

annat än att hon, som uppnått en ålder av endast 38 år, är arbetsför,

i följd varav hon torde kunna anses vara i stånd att nödtorftigt försörja

sig själv. Det lärer med hänsyn härtill icke böra ifrågasättas, att

understöd av statsmedel beviljas för bidrag till änkan Lindgrens eget

uppehälle.

Däremot finner jag i likhet med statskontoret skäligt, att understöd

lämnas till uppfostringsbidrag åt Lindgrens tre minderåriga barn. Härför

tala i främsta rummet de ömmande omständigheter, vari Lindgrens

efterlämnade familj befinner sig. Ehuru ej uppförd på ordinarie stat,

har Lindgren dock, enligt vad jag inhämtat, haft samma sysselsättning

som hos telegrafverket anställda ordinarie reparatörer, och har han för sin

tjänstgöring erhållit synnerligen goda vitsord.

Med avseende på storleken av ifrågavarande årliga understöd må

erinras, att, därest Lindgren varit såsom reparatör uppförd på ordinarie

stat, till ett vart av hans efterlevande barn skolat, enligt gällande pensionsbestämmelser,

såsom årligt understöd utgå s. k. pupilltillägg till

belopp av 97 kronor 60 öre. 1 betraktande härav synas av statskontoret

föreslagna understöd vara beräknade till skäliga belopp.

Understödsbeloppen torde, i likhet med vad i förenämnda likartade

fall ägt rum, böra utgå av telegrafverkets medel.»

I likhet med departementschefen anser utskottet skäl icke föreligga

för beredande åt änkan Lindgren av något understöd av statsmedel såsom

bidrag till hennes uppehälle. Vad däremot angår hennes tre minderåriga

barn, synes det vara med billighet överensstämmande, att staten

lämnar något bidrag till deras uppfostran. Enligt vad departementschefen

erinrar, skulle, därest Lindgren, vilken haft samma anställning

som hos telegrafverket anställda ordinarie reparatörer, såsom sådan

tjänsteman varit uppförd på ordinarie stat, enligt gällande pensionsbestämmelser

till vart och ett av barnen hava utgått såsom understöd

s. k. pupilltillägg till belopp av 97 kronor 60 öre. Berörda belopp,

Departements
chefen.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

vederbörligen avrundat uppåt, har utskottet för sin del ansett i förevarande

fall vara skäligt.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att vart och ett

av linjearbetaren vid telegrafverket Erik Gustaf Lindgrens

barn Elsa Maria Birgitta, Ester Viola Margareta

och Rut Ines Anna Wilhelmina må av telegrafverkets

medel åtnjuta årliga understöd av etthundra kronor,

att utgå från och med ingången av år 1918 till och

med det kvartal, varunder respektive understödstagare

uppnått 18 års ålder.

Stockholm den 5 mars 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Ekman, friherre Langenskiöld,

Nilsson, Wickrnan, Boos och Jönsson samt

av andra kammaren: herrar Berg i Munkfors, Borg, Sommelius, Bogren, Edbom,

Jonsson i Gumboda, Bäcklund och Olsson i Berg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:63 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj\ts propositioner rörande vissa understöd, avsedda att utgå av telegrafverkets medel. s. 2 i texten