Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om vidtagande av åtgärder för beredande åt riksdagsmän av rätt till fria resor på statens järnvägar under viss tid.

1918-03-14 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:33, Utlåtande, i anledning af väckt motion om vidtagande av åtgärder för beredande åt riksdagsmän av rätt till fria resor på statens järnvägar under viss tid.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskott ets utlåtande Nr Hd.

i

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1918 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om vidtagande av åtgärder

för beredande åt riksdagsmän av rätt till fria resor

på statens järnvägar under viss tid.

I eu inom första kammaren av herrar von Kock och Pers väckt, till

bankoutskottet hänvisad motion nr 75 har hemställts, »att riksdagen ville

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

efter skedd utredning och på de villkor, som kunna komma atrt bestämmas,

gå i författning om, att riksdagens ledamöter tillhandahållas fribiljetter under

en månads tid för resor å statens järnvägar, samt att riksdagen för

sådant ändamål ville anslå ett belopp av 10,000 kronor att eventuellt komma

till användning jämväl under innevarande år».

Till stöd för berörda hemställan hava motionärerna anfört följande:

»Frågan om att bereda riksdagens ledamöter fribiljetter å statens järnvägar

i viss utsträckning har flera gånger varit föremål för riksdagens

prövning, senast på grund av undertecknades och friherre Palmstiernas

motioner vid föregående års riksdag. Anledningen till att ändock frågan

ej blivit löst, är ej att finna i bristande sympati för själva tanken. Tvärtom

har vid varje tillfälle da fragan varit föremål för behandling livliga sympatier

för densamma givit sig tillkänna. Den nytta, som landet i sin helhet

och särskilt riksdagens arbete skulle få av dylika resor, har på ett ännu

oöverträffat sätt framförts av 1901 års konstitutionsutskott, vars yttrande

i frågan vi tillåta oss anföra:

utsli0ttet bär icke velat underlåta att påpeka, hurusom införandet av fria

resor »r folkrepresentationens medlemmar utan tvivel skulle lända riksdagsarbetet och

såmedelst det allmänna till avsevärt gagn. Det skulle nämligen enligt utskottets åsikt

ej oväsentligt bidraga till att hos riksdagsmännen öka kännedomen om fäderneslandets

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 27 käft. (Nr 33.1 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande AV 33.

olika delar samt skärpa deras intresse för skilda landsändars behov och utvecklingsmöjligheter,

något som i synnerhet i ett land som vårt med dess betydande^ utsträckning

och därmed förenade skiljaktigheter i natur- och kulturförhållanden måste anses

vara av stor betydelse. Även skulle sådana resor kunna, liksom förhållandet ej sällan

varit med statsrevisorernas resor, giva uppslag till nyttiga reformer i ett eller annat

mera speciellt avseende. Utskottets uppfattning om de ifrågasatta fria resornas betydelse

för vårt land jävas icke av den erfarenhet, som vunnits i avseende å de resor,

vilka, på sätt båda motionärerna erinrat, vid åtskilliga tillfällen under de senare åren

blivit genom Kungl. Maj:ts försorg anordnade för riksdagens ledamöter. Utan att närmare

ingå på frågan, på vilket sätt och i vilken omfattning samt med vilka eventuella

kontrollbestämmelser rätten till fria resor för riksdagens ledamöter lämpligen borde

anordnas, vill utskottet i detta hänseende slutligen blott erinra därom, att stadgande!!

om en dylik rätt för nationalrepresentationens medlemmar redan länge förekommit i

i vissa utländska stater, såsom Tyskland och Italien».

Att denna tanke, trots den sympati den väckt, ej lett till några resultat,

torde bero dels på vissa lormella hänsyn, dels därpå, att förslaget kommit

att sammanställas med vissa andra, enligt vår tanke ej detsamma berörande

frågor. Sålunda avslogos de vid 1901 års riksdag väckta motionerna —

vilka åsyftade ändring i riksdagsordningen — av det nära till hands liggande

skälet, att gällande grundlagsbud ej utgjorde något hinder för bestämmelsernas

genomförande, därest de eljest skulle befinnas önskvärda.

Då ärendet var före vid 1903 års riksdag, synas betänkligheterna mot fribiljettsystem

i allmänhet ha varit huvudsakligen bestämmande, och vad

beträffar skälen för avslag vid 1915 års riksdag, anförde det tillfälliga utskott

inom andra kammaren, som behandlade frågan, att de s. k. sällskapsresorna

borde tillerkännas företräde framför enskilda ledamöters studieresor,

och att frågan på visst sätt sammanhängde med riksdagsmännens arvodesfråo-a.

Vid sistlidna års riksdag avslogs förslaget i andra kammaren som

det° synes huvudsakligen på den grund, att det syntes vederbörande utskott

svårt att tydligt definiera vad som innefattades i begreppet studieresor,

vilket kunde befaras medföra misstag och obehag för riksdagsmännen.

Utskottet synes ha velat förorda, att, om fribiljetter utfärdades, dessa icke

borde bindas vid det tänjbara och lätt missförstådda begreppet studieresor,

utan borde fria resor till visst antal eller på viss begränsad tid medgivas

riksdagsmännen. I första kammaren torde, förutom några här ovan angivna

skäl till avslag, ha medverkat en viss misstro till att ifrågavarande

studieresor skulle kunna lämna ett tillfredsställande utbyte, varjämte från

ett håll uttalades den åsikten, att studieresorna rent av skulle skada riksdagsarbetet,

emedan de skulle förringa betydelsen av de sakkunniga myndigheternas

utlåtanden i vissa frågor. Slutligen har det framhållits, att fribiljetterna

skulle innebära eu otillbörlig förmån och ge anledning till varjehanda

missbruk.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

3

Undertecknade ha emellertid icke kunnat finna de framförda skälen

för avslag i någon mån avgörande för frågan och ha därför ånyo velat

framlägga densamma för riksdagens prövning.

Vad först angår sakens konstitutionella sida så torde vill nu, efter allt

vad som förekommit i frågan, vara uppenbart, att något hinder att vid

sidan av grundlagen ordna denna angelägenhet ej förefinnes. I detta avseende

har säkerligen 1901 års konstitutionsutskott sagt det avgörande ordet.

Att frågan om fribiljetter ej kan försvåra lösningen av arvodesfrågan är

självklart, sedan denna fråga blivit löst vid föregående riksdag. Vad beträffar

den uppfattningen, som gjort sig gällande på några håll, att s. k.

sållskapsresor vore att föredraga framför enskilda riksdagsmäns studieresor,

så må däremot anföras, att de senare kunna planläggas lättare och oftare

anordnas samt att de ovillkorligen lämpa sig mera för djupgående studier

än då ett större antal riksdagsmän företaga resorna tillsammans, i vilket

senare fall anledning lätt ges till anordnande av festligheter medförande

besvär och kostnader för befolkningen.

Vad sedan beträffar de befarade missbruken eller, såsom 1917 års

andra kammares utskott uttryckte det möjligheten att riksdagens ledamöter

utsättas för misstankar för missbruk, så kan det visserligen synas, som här

skulle förefinnas en ömtålig punkt i förslaget. Det må dock anmärkas, att

sedan många år journalister ägt rätt att för sina yrkesstudieresor rekvirera

järnvägsbiljetter till nedsatt pris utan att, såvitt är känt, några missbruk

förekommit. Skulle man emellertid tillerkänna denna invändning betydelse,

står det ju alltid öppet att följa den anvisning som givits av andra kammarens

utskott förlidet år, att fribiljetterna ej skola bindas vid begreppet

studieresa, utan avse att lämna tillfälle till resor av vilket slag som hälst.

Huruvida den ena eller andra formen bör anlitas, torde lätt framgå vid

en blivande utredning.

Vad till slut beträffar invändningen att dessa resor blott skulle bibringa

dem, som deltaga däri, ytliga och kanske opålitliga intryck, varför

dessa resor skulle vara ganska värdelösa, så är det nog möjligt, att så i

en del fall skulle bli förhållandet. Men man får väl ändock förutsätta,

att det motsatta skulle bli fallet ifråga om andra resenärer. Och det

torde knappast gå att förringa studieresorna i en tid, då anslag i allt

större utsträckning lämnas även av staten, för företagande av dylika resor

av skilda slag. Det är ock förvisso att underskatta personliga iakttagelser

och studier, när man fullständigt underkänner dessa i jämförelse med sakkunnigas

utlåtanden. Det är i övrigt svårt att förstå, varför något motsatsförhållande

skulle råda mellan officiella uttalanden och personliga

studier. Var och en som vill grunda sitt omdöme i en viss fråga, t. ex.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

Historik.

ifråga om en järnvägsanläggning, måste helt enkelt anlita båda dessa utvägar

för att erhålla klarhet i frågan. Att betrakta de personliga studierna

såsom ägnade att förringa sakkunnigas uttalanden är förvisso förhastat.

Slutligen må framhållas, att det skäl som anförts mot förslaget, att det

skulle medföra ett otillbörligt gynnande av riksdagens ledamöter, är föga

hållbart. Var och en vet att järnvägsbiljetten utgör eu blott ringa del av

kostnaden för en resa och att den ifrågavarande lilla hjälp som lämnas

att besöka olika delar av landet säkerligen ej kan betraktas som någon

otillbörlig förmån. Det må i övrigt erinras, att i våra grannländer riksdagsledamöterna

numera erhålla fribiljetter å järnvägarna under hela året.

Om sålunda de anmärkningar som framställts mot förslaget om fribiljetter

vid närmare granskning visa sig sakna all betydelse, bör det å

andra sidan framhållas, att ett par omständigheter, som inträffat under

det år som gått, gjort denna fråga än betydelsefullare än förr. Å ena

sidan ha järnvägsbiljetterna högst väsentligt stegrats i pris — man besinne

hur hög kostnaden nu är för en järnvägsbiljett från Skåne till den nordligaste

delen av landet — varigenom ytterligare hinder lagts för de önskvärda

resorna. A andra sidan ha nyval ägt rum i andra kammaren och

tillfört denna ett 80-tal nya medlemmar. Det torde vara säkert, att ett icke

ringa antal av dessa företagit få eller inga resor utanför deras närmaste

hemtrakter och att de sakna kännedom om förhållandena i landets olika

delar. Så har också förut vant och är alltjämt fallet med många av

riksdagens ledamöter; och framförallt gäller det, att Norrland, som alltid

påkallat så många åtgärder från riksdagens sida, är ett okänt land för många

»sörlänningar». Att för dem av riksdagens ledamöter, som hittills icke haft

tillfälle studera vårt lands förhållanden, något förminska svårigheterna härför

synes vara icke allenast lämpligt utan högst nyttigt och nödvändigt.

Ifråga om hur denna sak bör i praktiken ordnas, förefaller det enklast,

att järnvägsstyrelsen, efter rekvisition från vederbörande riksdagsman,

bemyndigas utlämna fribiljett för exempelvis en månad, när rekvirentert

så önskar, dock icke å tid då riksdagen är samlad. Då det synes lämpligt

att statens järnvägar gottgöras kostnaden för fribiljetterna torde riksdagen

böra för ändamålet bevilja ett visst belopp, som förslagsvis torde kunna

sättas till 10,000 kronor. För att kunna inom den närmaste framtiden

realisera ifrågavarande önskemål torde, under förutsättning att riksdagen

i princip antagit förslaget, Kungl. Maj:t efter skedd utredning av frågan

gå i författning om dess praktiska lösning.»

Såsom i motionen erinras, har frågan om beredande av rätt för riksdagens

ledamöter till fria resor i viss utsträckning å statens järnvägar vid:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 33. 5

upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens prövning, senast förlidet

är i anledning av motioner inom båda kamrarna. 1 dessa motioner hemställdes

om avlåtande av skrivelse till Kung]. Maj:t med begäran om utredning,

på vad sätt riksdagens ledamöter kunde erhålla fribiljetter å statens

järnvägar i och för studieresor.

Över den inom andra kammaren väckta motionen avgav kammarens

tredje tillfälliga utskott utlåtande (nr 10).

I detta utlåtande finnes intagen en utförlig historik över frågans

föregående behandling, och har utskottet ansett sig böra ur densamma

meddela följande:

Redan år 1884 yrkades uti en inom första kammaren avgiven motion

nr 46, att riksdagen i underdånig skrivelse till Kung]. Maj:t ville anhålla,

att riksdagsman under de kontroller och villkor, som Kungl. Maj:t kunde

finna skäl bestämma, måtte medgivas rätt till fri resa å statens järnvägar

under tiden för pågående riksdag samt under åtta dagar före riksdagens

början och åtta dagar efter riksdagens slut. Denna motion blev emellertid,

utan remiss till utskott av första kammaren omedelbart avslagen.

År 1890 väcktes av hr G. Eriksson i Myckelgård inom andra kammaren

en motion, nr 201, om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan,

det Kungl. Maj:t ville framkomma med förslag till sådan ändring av 12

och 23 §§ riksdagsordningen, att det medgåves riksdagsman att en gång

under riksdagsperioden resa fritt fram och åter på statens järnvägar för

att se och lära känna landets olika delar. Motionen, som av konstitutionsutskottet

avstyrktes, blev av båda kamrarna avslagen.

Vid 1901 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr J. Olofsson

i Djursäter en motion, däri motionären föreslog, att riksdagen i skrivelse

ville hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen

framlägga förslag till sådana tillägg i riksdagsordningen, att ledamöter

av riksdagen finge åtnjuta fria resor å statens järnvägar under en

månads tid varje år mellan den 1 juni och lo december. Inom första

kammaren väcktes samtidigt av hr Fr. von Strokirch en motion nr 31,

med hemställan om av motionären angiven ändring av 12 § riksdagsordningen

i syfte att undanröja av motionären förmenat grundlagsenligt hinder

för tillerkännande av rätt till fria resor å statens järnvägar åt första

kammarens ledamöter.

över sistnämnda båda motioner avgav konstitutionsutskottet gemensamt

utlåtande.

I motiveringen erinrade utskottet till en början om frågans rent konstitutionella

sida och förklarade, att enligt utskottets mening spörsmålet

om rätt för riksdagsmän till fria resor å tider, då riksdagen ej vore sam
-

Motion vid

1884 års

riksdag.

Motion vid

18.90 års

riksdag.

Motion vid

1901 års

riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

Idel, icke direkt berörde grundlagarna och icke borde göras till föremål

för stadganden i dessa lagar, samt att fördenskull motionerna icke rätteligen

folie inom det för konstitutionsutskottets verksamhet anvisade område.

Beträffande fortsättningen av utskottets yttrande hänvisas till årets

motion.

Utskottet hemställde, att motionerna ej måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Vid detta utlåtande voro fogade åtskilliga reservationer, och hävdades

uti två av dessa reservationer, dels att den föreslagna rätten till fria resor

å statens järnvägar under riksdagen eller å tider, då riksdagen ej vore

samlad, vore av beskaffenhet att påkalla tillägg till eller ändring i 12 och

23 §§ riksdagsordningen, dels ock att dylika grundlagsändringar varken

vore nödiga eller nyttiga eller att giltiga skäl därför förebragts.

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna, av första kammaren

likväl med ogillande av motiveringen.

Motion vid

1903 års

riksdag,

År 1903 väcktes av herr J. Elofsson inom andra kammaren en motion

nr 51, däri motionären hemställde, att riksdagen måtte besluta, det Kungl.

Maj:t täcktes förordna om fria resor för riksdagens ledamöter å statens

järnvägar under högst en månad varje år å tid då riksdagen ej är samlad,

med de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Maj:t funne nödiga.

Denna motion hänvisades till andra kammarens första tillfälliga utskott,

som i avgivet utlåtande anförde bland annat:

»Vid ett närmare aktgivande på den behandling, som frågan om rätt för riksdagsmän

till fria resor å statens järnvägar förut rönt i riksdagen, finner man, att det

motstånd, som yppat sig mot beviljandet av en sådan rätt, grundats väsentligen på

tvenne skäl. Å ena sidan har man tvekat, huruvida medgivandet av en dylik rätt

stode i överensstämmelse med riksdagsordningens föreskrifter i §§ 12 och 23 eller möjligen

borde föranleda en ändring av dessa paragrafer. Å andra sidan har man fruktat, att

rätten till fria resor skulle komma att av riksdagsmännen missbrukas genom att tagas

i anspråk för affärsresor eller resor i andra privata angelägenheter. Det förstnämnda

av dessa skäl torde i fråga om ett sådant förslag som det nu föreliggande få anses

hava bortfallit, sedan 1901 års konstitutionsutskott förklarat sig anse spörsmålet om

rätt för riksdagsmän till fria resor å statens järnvägar å tider, då riksdagen ej är

samlad, icke direkt beröra grundlagarna eller lämpligen böra göras till föremål för

stadganden i dessa lagar, och riksdagen, oaktat i båda kamrarna yrkanden gjorts om

ogillande av den motivering, vari denna förklaring förekom, utan sådant ogillande1

bifallit den konstitutionsutskottets hemställan, som grundats på nämnda motivering.

Vad åter angår farhågan, att en eller annan av riksdagens ledamöter skulle komma

att missbruka rätten till fria resor å järnvägarna, måste densamma anses väsentligen

undanröjd genom den bestämmelsen i det föreliggande förslaget, att denna rätt skulle

i Se dock redogörelsen för behandlingen av de vid 1901 års riksdag väckta motioner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

liaiijcoulskoltets utlåtande Nr 33.

1

medgivas blott för eu viss, inskränkt tid, nämligen eu månad varje år. Ytterligare

skydd mot dylikt missbruk, som naturligtvis i möjligaste mån borde förekommas, torde

lämpligen kunna vinnas genom en föreskrift, att biljett för sådan fri resa, varom här

är fråga, (inge av riksdagsman utbekommas endast efter för varje gång särskilt gjord

rekvisition, därvid uppgift borde lämnas om, vart resan skulle ställas och huvudsakliga

ändamålet med densamma. Under sådana omständigheter torde fara för missbruk av

den ifrågasatta rätten för riksdagsmän till fria resor ej i nämnvärd mån förefinnas,

eller missbruk böra förutsättas.

I avseende på gagnet av ett medgivande, varigenom det för riksdagens ledamöter

skulle göras möjligt utan allt för stora ekonomiska uppoffringar inhämta kännedom om

olika trakter i landet och deras växlande förhållanden, ansluter sig utskottet fullständigt

till den uppfattning, som uttalats av 1901 års konstitutionsutskott. Det torde

icke kunna bestridas, att en allsidigare och mera sakkunnig prövning av riksdagsärender

skulle främjas genom det förhållandet, att ett större antal av riksdagens ledamöter

varit i tillfälle att förskaffa sig eu på personliga iakttagelser grundad uppfattning

rörande skilda landsdelars behov och intressen, och fördelen härav skulle genom ett

bifall till den föreliggande motionen kunna vinnas utan någon egentlig uppoffring från

statsverkets sida, vare sig i form av ökade utgifter eller genom minskning i inkomsterna.

A ena sidan torde man nämligen icke behöva antaga, att de resor, som komme

att företagas av riksdagsmän med begagnande av fribiljett, skulle bliva så många eller

komma att på sådant sätt sammanträffa med varandra, att några särskilda och till

extra kostnader föranledande anordningar för deras skull behövde av järnvägsstyrelsen

vidtagas. Å andra sidan kan man taga för visst, att studieresor av riksdagsmän såsom

sådana, därest åtnjutande av fribiljetter icke medgives, alldeles icke komma att

företagas, utom möjligen i något rent enstaka fall, och att någon inkomst för staten

i form av biljettavgifter för dylika resor således i alla händelser ej är att påräkna.

I själva verket vore det ju att ställa allt för stora anspråk på en riksdagsman, om

man förutsatte, att han, för att förskaffa sig större kompetens för sitt värv, skulle

underkasta sig icke blott den uppoffring av tid, utan också samtliga de kostnader, som

erfordras °för besök i andra delar av landet. Och det synes icke med fog kunna betecknas

såsom obilligt, att en riksdagsman, då han finner det för sig önskvärt och

behövligt att inhämta kännedom om något visst förhållande i en annan landsdel och

han tillika är villig att offra den tid, som erfordras för ett besök därstädes och att

bestrida^ den huvudsakliga delen av kostnaderna för resan, erhåller förmånen att befrias

från den del av resekostuaden, vilken utgöres av avgiften för biljett å statens

järnvägar.

Från chefen för kungl. järnvägsstyrelsen har utskottet på begäran erhållit yttrande

i frågan, huruvida ur trafik- eller kontrollsynpunkt eller i annat avseende några

svårigheter eller^ olägenheter skulle kunna följa av ett bifall till motionen på sätt här

förut antytts. Enligt detta yttrande, som bifogas betänkandet, anser kungl. järnvägsstyrelsen

ingå andra svårigheter eller olägenheter ur trafiksynpunkt böra uppkomma

genom ett sådant bifall, än att, därest under sommartiden ett större antal riksdagsmän

samtidigt skulle komma att resa, svårighet understundom kunde tänkas uppstå

för beredande av platser, särskilt i sovvagnar, varjämte, alldenstund dels första klassens

vagnar icke förekomma i alla tåg, dels utrymmet i dessa vagnar är begränsat,

vissa svårigheter kunde föreligga för ett generellt medgivande av rätt för riksdagsmän

till plats i ^första klassens vagn. Beträffande kontrollen uttalas i yttrandet, att i fråga

om s. k. stående biljett, det vill säga biljett, som gäller för viss tid, någon egentlig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 33

prövning av ändamålet med resorna ej kunde åvägabringas, och att en sådan i alla

händelser lämpligast borde utövas av Kungl. Maj:t och icke av järnvägsstyrelsen.

Utskottet, som enligt vad redan här ovan antytts, hyser den meningen, att man

icke har anledning att antaga, det något betydligt antal riksdagsmän skulle komma

att samtidigt och på samma bansträckor resa med användande av sådana fribiljetter,

varom här varit fråga, åtminstone om man bortser från rena undantagsfall, som möjligen

någon gång kunde inträffa i detta avseende liksom i andra, vill härtill i fråga om de

möjliga svårigheterna ur trafiksynpunkt lägga, att det ansett den föreslagna rätten för

riksdagsmän till fria resor behöva gälla icke första, utan andra vagnsklassen å järnvägarna.

Och i avseende å kontrollen har utskottet icke förutsatt, att vare sig järnvägsstyrelsen

eller Kungl. Maj:t skulle ingått i någon prövning av det ändamål, som

riksdagsman vid rekvisition av biljett uppgivit för sin resa, utan har utskottet tänkt

sig, att blotta skyldigheten för riksdagsman att vid sådan rekvisition i en skriftlig

handling, som genom ingivandet till järnvägsstyrelsen bleve offentlig och kunde bliva

föremål för granskning ej mindre av statsrevisorerna än av allmänheten (t. ex. genom

tidningspressen) uppgiva målet för och det huvudsakliga syftet med sin resa skulle

utgjort en tillräcklig motvikt mot den möjliga frestelsen till missbruk att erhålla fribiljett.

»

Då emellertid en särskild stark obenägenhet mot fribiljettsystemet för

det dåvarande tycktes göra sig gällande inom riksdagen, ansåg utskottet

sig det oaktat icke böra föreslå någon riksdagsskrivelse i motionens syfte;

och blev denna av andra kammaren avslagen.

Motion vid Uti eu vid 1915 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr

''riksdag8 UiO, yrkade herr Bäckström m. fl., att andra kammaren ville för sin del

besluta, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida

och under vilka villkor ledamöter av riksdagens kamrar måtte kunna

komma i åtnjutande av fribiljetter å statens järnvägar för resor i studiesyfte,

samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Denna motion hänvisades till andra kammarens tredje tillfälliga utskott,

som i sitt över motionen avgivna utlåtande yttrade:

»I likhet med motionärerna anser utskottet, att eu mera allmän kännedom bland

riksdagens ledamöter om förhållandena inom de olika delarna av vårt vidsträckta land

med dess för de särskilda landsdelarna så säregna förhållanden skulle verka främjande

och fruktbärande på riksdagens arbete, liksom ock att fria resor å statens järnvägar

å tid, då riksdagen ej är ej samlad, givetvis skulle underlätta företagandet av studieresor

i detta syfte.

För uppnående av det med resorna avsedda syftet synes utskottet emellertid, att

det kan ifrågasättas, huruvida icke det hittills tillämpade systemet med sällskapsresor

eller åtminstone resor i grupper omfattande ett visst minimiantal riksdagsmän innebär

fördelar, vilka böra vid ett slutligt avgörande av frågan tagas i beaktande. Besöker

å de olika orterna kunna då ske under insiktsfull ledning, varigenom vinnes den fördelen,

att fårddeltagarna bliva bättre i tillfälle att göra för dem värdefulla iakttagelser.

Även torde fä antagas, att vid sällskaps- eller gruppresor övriga resekostnader

kunna nedbringas för de däri deltagande, vilket givetvis för mången är av stor betydelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

9

Denna ekonomiska sida av saken för den enskilde riksdagsmannen, d. v. s. möjligheten

för honom att mellan riksdagarna uppoffra arbeteförtjänst och av egna medel

utge resekostnader utöver biljettkostnaden för att förskaffa sig ökad erfarenhet

för utövandet av sitt förtroendeuppdrag, har icke kunnat undgå utskottets uppmärksamhet.

Många, särskilt av andra kammarens ledamöter, som med uppoffring av hela sin

arbetsförtjänst under riksdagstiden ägna sig åt riksdagsarbetet, äro ju under riksdagstiden

för sig och sin familjs uppehälle hänvisade till riksdagsarvodet. I mån som

detta med riksdagsarvodets nuvarande storlek och rådande levnadskostnader låter sig

göra, torde det givetvis för mången endast kunna ske genom eu så långt gången

ekonomisk ansträngning, att vidare uppoffringar för riksdagsmannaskapet äro uteslutna.

På så sätt bleve under nuvarande förhållanden måhända en icke obetydlig del av särskilt

andra kammarens ledamöter av ekonomiska skäl förhindrade att använda sig utav

en eventuell rätt till fria studieresor.

Utskottet anser därför, att frågan om riksdagsarvodets storlek äger ett visst

sammanhang med den nu föreliggande frågan och då det i båda fallen gäller en statsverkets

utgift för riksdagens ledamöter, anser utskottet, att frågan om riksdagsarvodet

bör äga företrädesrätt att först komma under statsmakternas prövning.

Frågan om riksdagsarvodets höjande har såväl vid 1913 som 1914 års riksdag

varit föremål för behandling av konstitutionsutskottet.

Vid båda tillfällena har utskottet förklarat frågan vara värd eu allvarlig uppmärksamhet

samt att dess besvarande på grund av frågans synnerligen grannlaga natur

krävde ett särskilt ingående och omsorgsfullt övervägande, vartill tidpunkten för motionernas

avgivande icke lämnade utskottet tillfälle.

Som huvudskäl för avslagsyrkandet å motionen vid förra riksdagen framhölls

emellertid, att rådande tidsförhållanden syntes utskottet föga ägnade för frågans behandling.

Häri kan utskottet för sin del instämma; och då tidsförhållandena fortfarande

tala för att icke upptaga frågor av den art som den nu föreliggaude till behandling,

ser utskottet även i detta ett skäl för att yrka avslag på motionen.

Vidare må anföras, att, då motionen endast avser fria resor å statens järnvägar,

skulle ett bifall till densamma enligt utskottets förmenande icke medföra ett fullständigt

ordnande av den i motionen avsedda augelägenheten, enär härför även torde

krävas fria resor å de enskilda järnvägarna.

På grund härav hemställde utskottet om avslag å motionen, vilken

hemställan även av andra kammaren bifölls.

Redan förut har erinrats om motionerna i ämnet vid 1917 års riksdag.

Första kammarens vederbörande utskott anförde — efter att först

hava återgivit 1901 års konstitutionsutskotts förut citerade yttrande —

följande:

»Motionärernas förslag synes utskottet beaktansvärt, och de betänkligheter av

övervägande formell natur, som framförts mot detsammas realiserande, synas ej vara

särskilt tungt vägande. Ur statsfinansiell synpunkt saknar frågan nämnvärd betydelse,

och erforderliga garantier mot missbruk torde ej vara svåra att finna. Eu garanti

mot missbruk ligger ju redan däri, att de studieresor, som komma att företagas, även

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 27 höft. (Nr 33.) 2

1917 års

riksdag.

Första kam

marens

2:dra tillfdl

liga utskott.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

om fribiljetter erhållas, likvisst för den enskilde riksdagsmannen miste medföra ej

oväsentliga utlägg, och ur denna synpunkt synes det även fullkomligt oberättigat att

sätta den föreslagna åtgärden i samband med arvodesfrågan, då någon ekonomisk vinst

för riksdagsmännen ej gärna kan uppstå av densamma.

Det betydelsefulla syftet att underlätta för den enskilde folkrepresentanten möjligheterna

att personligen lära känna landets olika delar har flerstädes i utlandet lett

till införande av fribiljetter i större eller mindre utsträckning för parlamentens ledamöter.

Så är t. ex. fallet i fråga om tyska riksdagen, parlamenten i Frankrike, Italien,

Danmark in. fl. länder, där mati flerstädes infört mer eller mindre begränsad rätt till

fria resor för folkrepresentanterna.

De på senare tid ofta anordnade så kallade sällskapsresorna hava utan tvivel

medtört nytta och givit de i dem deltagande riksdagsmännen eu mera levande kännedom

om vårt lands olika delar. Emellertid ligger det i sakens natur, att resor av

denna art ej giva möjlighet till annat än ett jämförelsevis ytligt studium, där de olika

intrycken alltför hastigt och i alltför stor mängd följa på varandra. Dessa resor

behöva helt visst kompletteras med studieresor av mera privat natur, som giva möjlighet

till ett lugnare och mera personligt studium. I vart vidsträckta land, med dess

i mångt och mycket så olikartade förhållanden, giver även eu rik och mångsidig erfarenhet

från en del av landet ofta ej tillräcklig möjlighet att bedöma förhållandena

i en annan landsända och förstå dess särskilda behov. Det synes därför utskottet liksom

motionärerna lämpligt att genom bifall till motionens hemställan underlätta möjligheten

för riksdagens ledamöter att skaffa sig en mera mångsidig kännedom om förhållandena

i vårt lands olika delar.»

Utlåtandet utmynnade i en hemställan om skrivelseförslag till Kungl.

Maj:t med begäran om utredning. Denna hemställan blev emellertid av

kammaren avslagen med 62 röster mot 46.

Andra kara- Andra kammarens tredje tillfälliga utskott anförde för sin del följande.

in arens 3:dje

tillfälliga »Av den ovan återgivna historiken framgår, att det föreliggande yrkandet vid

utskott. upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens behandling, utan att i någondera kammaren

hava blivit bifallet. Med undantag av det vid årets riksdag avgivna men av

första kammaren avslagna yrkandet av kammarens audra tillfälliga utskott, ha ej heller

de utskott, till vilka respektive motioner varit hänvisade för förberedande behandling,

yrkat bifall till desamma. Städse har dock från utskottens sida erkännande lämnats

åt syftet med de upprepade framställningarna. Man har insett nyttan för riksdagsarbetet

av, att riksdagens ledamöter toge närmare kännedom om olika delar av vårt

land, och man har medgivit det berättigade däri, att för detta ändamål ekonomiska

lättnader bereddes riksdagsmännen genom fria resor å statsbanorna. Dock har man

alltid av olika skäl dragit sig för att tillstyrka de olika motionerna.

Det förefaller utskottet sannolikt, att bakom de formella och sakliga skäl, som

framförts för avslag, legat dels den naturliga tveksamheten vid beviljandet av något,

som är eller kan uppfattas som eu ekonomisk fördel för riksdagens egna ledamöter,

dels fruktan för missbruk eller rättare motviljan mot att utsätta riksdagens ledamöter

för misstankar för missbruk av eu rätt, om vars omfattning och begränsning man

aldrig kommit så långt, att man vunnit någon klarhet.

Det är antagligt, att dessa synpunkter ej heller voro främmande för kammarens

s. 11 Kontrollera mot PDF

ISankoutskottets utlåtande Nr

11

tredje tillfälliga utskott vid 1915 års riksdag, då detta ifrågasatte de hittills praktiserade

sällskapsresornas större lämplighet att tillgodose det behov, som man avsåg att

fylla med fribiljetter för de enskilda riksdagsmännens studieresor. Utskottet vill för

sin del ej underkänna betydelsen av dessa sällskapsresor, men har genom vunnen erfarenhet

av dylika resor kommit till den uppfattningen, att, vid sidan av andra anledningar,

det vanligen förekommande stora antalet deltagare i dessa resor motverkar

grundligheten av det studiearbete, som med dessa resor avses. Utskottet vill därför för

sin del förorda, att även studieresor i mindre grupper företagas av riksdagens ledamöter

och vill uttala den förväntan, att Kungl. Maj:t ställer sig tillmötesgående vid framställningar

om fribiljetter för resor i studiesyfte från dylika grupper riksdagsmän.

Men även om dylika gruppresor komma till stånd, kan ifrågasättas, huruvida det

behov, som fribiljetter för den enskilde riksdagsmannen avse att fylla, kan anses helt

tillfredsställt. Utskottet ställer sig dock i likhet med sina föregångare tveksamt rörande

lämpligheten av att i den form, motionären föreslår, tillmötesgå hans önskan.

Betänksamheten knyter sig till svårigheten att lämpligen begränsa den ifrågasätta fribiljettsrätten.

Man förutsätter, att resorna skola ske i »studiesyfte», och man kan enligt utskottets

uppfattning givetvis utgå därifrån, att avsiktliga missbruk ej komma att förekomma.

Men skall bedömandet av resans karaktär helt överlämnas åt den enskilde riksdagsmannen,

kunna oavsiktliga sådana knappast undvikas, då såväl den föregående diskussionen

i frågan som utskottets överläggning givit till resultat, att mycket olika uppfattningar

göra sig gällande, om och när en resa kan anses ha karaktär av studieresa

och vad den resande under en sådan kan anses ha rätt att företaga sig. Att åter anordna

en utomstående kontroll av annat än rent formell art finner utskottet olämpligt.

Men vare sig en utomstående kontroll anordnas eller avgörandet helt överlämnas till

riksdagsmannens eget beprövande, torde allmänhetens kontroll icke utebli — något som

man även på eu del håll givit anvisning på och funnit lämpligt och nyttigt. Utskottet

kan för sin del ej finna denna möjlighet tilltalande, då deu fribiljettsrätt, vars användning

skulle bli föremål för bedömande, enligt utskottets uppfattning är synnerligen svår

eller omöjlig att så definiera, att misstag ej mycket lätt skulle kunna begås, misstag,

vilka dock kunna utsätta vederbörande för obehagliga misstankar.

Utskottet har därför kommit till den uppfattningen, att i händelse fria resor i

viss utsträckning anses böra medgivas riksdagens ledamöter under den tid, då riksdagen

ej är samlad, så bör denna rätt icke bindas vid det tänjbara och lätt missförstådda

begreppet »studieresa», utan då böra fria resor till ett visst antal eller pa viss tid medgivas

riksdagsmännen. Utskottet har stärkts i denna uppfattning därav, att, sa vitt

utskottet kunnat inhämta, den rätt till fria resor, som i åtskilliga länder äro medgivna

dess representanter och för vilken rätts omfattning redogörelse ovan lämnats, icke är

medgiven under sådana former, som av föregående liksom av arets motionärer föreslagits.

Denna anordning utesluter dock givetvis icke möjligheten för att icke medgiva

användningen av de beviljade fribiljetterna för vissa då noggrant angivna ändamål.»

Utskottet hemställde därefter, att motionen icke måtte till någon kammarens

åtgärd föranleda; och blev denna hemställan av kammaren utan

votering bifallen.

Uti det tillfälliga utskottets ifrågavarande utlåtande fanns jämväl intagen

en sammanställning rörande arvodet i vissa utländska representations
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottets

yttrande.

församlingar, utvisande jämväl i vilken utsträckning fria resor tillförsäkrats

ledamöterna av dessa församlingar. Sammanställningen grundade sig på

uppgifter i 5 The statesman’s yearbook» för år 1916 med undantag av uppgifterna

för Norge, där förändringar beträffande riksdagsmännens rätt till

fria resor vidtagits sistnämnda år.

Ifrågavarande uppgifter finnas fogade såsom bilaga vid detta utlåtande.

Aven bankoutskottet delar den uppfattning, som vid föregående tillfällen

uttalats inom riksdagen eller att ett medgivande av det slag, varom

här är fråga, måste anses vara ägnat att lända såväl riksdagsarbetet som

därigenom även det allmänna till gagn. Det torde nämligen icke kunna

förnekas, att genom de tillfällen till personliga iakttagelser och erfarenheter,

som ifrågavarande resor erbjuda, desamma komma att avsevärt bi-,

draga till att hos riksdagsmännen öka kännedomen om förhållandena inom

landets olika delar samt skilda orters och landsdelars behov. Rätt till

fria resor å statens järnvägar har också, såsom utredningen i ärendet

giver vid handen, redan länge förekommit i ett flertal utländska stater,

och vad särskilt våra grannländer Danmark och Norge angår, erhålla riksdagsmännen

där under hela året fribiljetter å järnvägarna’

Det är visserligen sant, att på senare tid riksdagsresor anordnats, vilka

varit av betydelse och även medfört gagn i åtskilliga avseenden. Dylika

resor torde emellertid icke kunna lämna samma utbyte som de nu ifrågasatta

enskilda resorna, vilka enligt sakens natur bereda tillfälle till en mera

ingående och personlig kännedom om förhållandena i de olika delarna av

landet.

Utskottet har därför icke tvekat att ansluta sig till det i motionen

framlagda önskemålet. Visserligen hava åtskilliga betänkligheter framförts

mot förslagets realiserande. Vad först angår den rent konstitutionella sidan

av saken, instämmer utskottet i vad som därutinnan tidigare uttalats eller

att något hinder att vid sidan av grundlagen ordna denna angelägenhet

icke torde förefinnas.

Det har vidare framhållits, hurusom riksdagsmännen eventuellt komme

att utsättas för misstankar att missbruka sin rätt till fribiljetter. En dylik

farhåga torde enligt utskottets mening knappast få anses vara berättigad.

Givet är nämligen, att en garanti mot sådana befarade missbruk måste

ligga däri, att de ifrågavarande resorna likväl för den enskilde riksdagsmannen

medföra ganska avsevärda utgifter. Emellertid synes det till förebyggande

av dylika misstankar vara lämpligt att, såsom jämväl i motionen

erinras, icke ovillkorligen binda resorna vid begreppet studieresor, ett

mycket tänjbart uttryck, vilket lätt kan missförstås, utan i stället bereda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

13

vederbörande tillfälle till resor, begränsade till viss tidsperiod. I detta

avseende hava motionärerna tänkt sig en månad, och torde häremot icke

vara något att erinra, dock synes det böra uttryckligen föreskrivas, att

medgivandet gäller en månad i följd och icke å tid, då riksdagen är samlad.

Vidkommande övriga mot förslaget framförda betänkligheter, vilka även

dessa synas hava varit av övervägande formell natur, torde de icke få anses

vara synnerligen vägande. I varje fall lära nog i detta avseende fullt

betryggande garantier stå att vinna.

Beträffande härefter frågan huru saken borde i praktiken genomföras,

hava motionärerna ifrågasatt, att kungl. järnvägsstyrelsen, efter därom av

vederbörande riksdagsman gjord rekvisition, av Kungl. Maj:t bemyndigas att

utlämna fribiljett på angivna villkor. Någon prövning av resans ändamål

skulle alltså icke förekomma. Häremot synes icke vara något att erinra.

Utskottet delar även motionärernas uppfattning därom, att kostnaden för

biljetterna lämpligen bör gottgöras statens järnvägar, och torde därför ett

anslag böra för ändamålet uppföras. I avseende å beloppet av ifrågavarande

anslag, vilket synes böra utgå redan av innevarande års förslagsanslag till

riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus, anser

utskottet detsamma böra bestämmas till förslagsvis 10,000 kronor. Då det

vidare torde få anses angeläget, att frågan snarast möjligt vinner sin lösning,

lärer erforderlig utredning böra verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg

så fort sig göra låter.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion, må

l:o) besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t ville låta efter verkställd utredning

vidtaga erforderliga åtgärder för tillhandahållande åt riksdagens

ledamöter av fribiljetter för resor å statens järnvägar

under en månads tid i följd samt på de villkor

i övrigt Kungl. Maj:t enligt här ovan angivna grunder

kan komma att bestämma och

2:o) till bestridande av kostnaden för ifrågavarande

resor dels av förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader

samt kostnader för riksdagens hus anvisa förslagsvis

tio tusen kronor, att utgå redan innevarande år,

dels och bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontor att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

till järnvägsstyrelsen på dess rekvisition av ifrågavarande

anslag utanordna erforderliga medel.

Stockholm den 14 mars 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Reservation

av herrar Hedenstierna, Boos och Schyller.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Ekman, friherre Langenskiöld, Nilsson,

Wickman, Boos, Jönsson och SchyUer samt

av andra kammaren: herrar Berg i Munkfors, Borg, Sommelius, Bogren, Henrikson,

Jonsson i Gumboda, Borggren och Lovén.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotiels utlåtande Nr 33.

15

Bilaga.

Uppgifter rörande rätten till fria resor för riksdagsmän i vissa

främmande länder.

Baden: 3,000 mark för session (de i huvudstaden bosatta 2,000 mark).

Vidare tillkomma fria resor på statens järnvägar under sessionen.

Bayern: 3,600 mark för varje ordinarie session och 15 mark om dagen

för extra session. Fria järnvägsresor under sessionen samt 8 dagar före

och efteråt.

Belgien: 4,000 francs om året, betalas månadsvis. Fria järn vägsresor

hela året om på alla banor mellan boningsorten och parlamentets sammanträdesort.

Bulgarien: Da^arvode på c:a 14 kronor 50 öre. Reseersättningar

(Travelling expenses).

Danmark: 10 kronor om dagen under ordinarie sessionen oktober—

mars (även under jul- och påskferier). Andra klass säsongbiljetter för

hela året på alla järnvägar.

England: (enligt lag av augusti 1911): 400 pund sterling (c:a 7,200

kronor) om året; dock utgår detta arvode icke till medlemmar, som uppbära

lön i egenskap av tjänstemän i underhuset, som ministrar eller hovfunktionärer.

Frankrike: 15,000 francs om året. Fria järnvägsresor över hela landet

mot en oväsentlig avgift.

Grekland: 1,000 drachmer (francs) i kvartalet (de i huvudstaden bosatta

800 drachmer). År någon utan kammarens medgivande frånvarande

mer än 5 sessioner på 1 månad, avdrages 20 drachmer för varje frånvaro.

Italien: 2,000 lire (francs) för omkostnader åt alla samt därtill 4,000

lire åt envar, som icke uppbär lön av det allmänna. Fria järnvägsresor.

Nederländerna: 2,000 floriner (= c:a 3,000 kronor) årligen samt en

järnvägsresa till och från riksdagen.

Norge: 3,000 kronor för den ordinarie sessionen samt 12 kronor om

dagen för extra session. Fria järnvägsresor.

Preussen: 15 mark om dagen, utan avdrag för frånvaro. Reseersättningar

(Travelling expenses).

Rumänien: 20 francs för varje bevistat plenum. Fria järnvägsresor

för hela tiden mandatet varar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

Ryssland: 10 rubel om dagen. Reseersättningar (Travelling expenses).

Sachsen: 12 mark om dagen. Reseersättningar (Travelling expenses).

Serbien: 15 francs om dagen under sessionerna. Reseersättningar

(Travelling expenses).

Schweiz: 20 francs om dagen åt dem, som äro närvarande. Reseersättningar

enligt beräkning av 20 centimer pr kilometer till och från huvudstaden.

Tyskland: 3,000 mark för session. Avdrag för frånvaro 20 mark om

dagen. Fria järnvägsresor under sessionen.

TJngern: 4,800 krönen (= 3,600 kronor) för år samt därtill 1,600

krönen (c:a 1,200 kronor) till hyresbidrag.

Österrike: 20 krönen (c:a 15 kronor). Reseersättningar (Travelling

expenses).

Amerikas Förenta stater: 7,500 dollars (= bortåt 27,000 kronor) per

år. Reseersättningar (Travelling expenses).

Stockholm 1918, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

183335

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.