Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds nådiga proposition angående fyllnadspension åt ''professorn E. G:son Odelstierna.

1918-04-11 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:48, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds nådiga proposition angående fyllnadspension åt ''professorn E. G:son Odelstierna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Rankoulsköttels utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1918 kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds nådiga proposition angående

fyllnadspension åt ''professorn E. G:son Odelstierna.

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,

nr 229, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att professorn vid

tekniska högskolan Erik G:son Odelstierna må från och med månaden

näst efter den, under vilken han efter fyllda 65 år avgår från tjänsten,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan

fyllnad i den honom författningsenligt tillkommande pension, att pensionen

jämte fyllnadsbeloppet uppgår till 5,000 kronor.

Till stöd för framställningen åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 22 mars 1918, däri föredragande departementschefen

anfört följande:

»I en av styrelsen för tekniska högskolan med underdånigt utlåtande

den 13 februari 1918 överlämnad ansökning har professorn i järnets metallurgi

därstädes Erik G:son Odelstierna anfört bland annat följande:

Odelstierna, som den 5 september 1918 komme att fylla 65 år, vore då jämlikt

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den It

oktober 1907 skyldig att avgå från sin professorsbefattning vid högskolan, men kunde

därvid enligt samma pensionslag ej komma i åtnjutande av högre pension, än som

motsvarade 18/2B av för professorer med 25 tjänstår stadgad full pension, d. v. s. 16/26

av 5,600 kronor eller 3,360 kronor.

Odelstierna hade visserligen vid sin avgång varit lärare i sagda läroämne i över

26 år. Av denna tid hade Odelstierna emellertid under 11 år, 1892—1903, varit anställd

vid de lägre bergsskolorna i Filipstad och i Falun och blott i något över 15

år, på förordnande eller såsom ordinarie innehavare av densamma, uppehållit nu ifrågavarande

professur. De lägre bergsskolorna räknades såsom järnkontorets läroanstalter,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 38 käft. (Nr 48.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

ehuru staten under deu tid, då Odelstierna var lärare vid dem, bidrog med hälften

av deras underhållskostnad. Odelstierna ägde därför enligt civila pensionslagen ej

räkna sig denna tid tillgodo. Odelstiernas företrädare i professuren J. Wiborgh, som

dog året innan han blev pensionsmässig, hade likasom Odelstierna varit, innan han

blev professor, lärare i de lägre bergsskolorna. Wiborgh och Odelstierna torde få flera

efterföljare, och nog kunde det väl anses orättvist, att de med lika lång eller längre

trogen strävsam tjänstetid skulle komma i sämre ställning än de professorer vid högskolan,

som förut tjänstgjort vid andra, av staten upprättade tekniska läroanstalter

och som därför fingo räkna sig denna tjänstgöring till godo för erhållande av pension.

Utan egen förmögenhet och med ett barn, som ännu under några år behövde

hans understöd för sina studier, komme Odelstiernas ställning med ovan nämnda låga

pension att — isynnerhet under dessa dyra tider — bliva ekonomiskt svår, och Odelstierna

hemställde därför, att Kung!. Maj:t måtte göra framställning till riksdagen om

fyllnad i hans pension till ett belopp av 5,600 kronor.

Vid ansökningen hade Odelstierna fogat

dels prästbevis, utvisande att han är född den 5 september 1853,

dels ett av tekniska högskolans rektor den 13 februari 1918 utfärdat,

så lydande tjänstgöringsbetyg:

Professor Erik G:son Odelstierna förordnades den 16 april 1903 att såsom vikarie

uppehålla dåvarande professuren i metallurgi och hyttkonst vid tekniska högskolan,

utnämndes den 22 januari 1904 till ordinarie innehavare av samma professur, vilken

år 1912 omvandlades till professur i järnets metallurgi. Denna professur innehaves

allt fortfarande av Odelstierna, som den 5 september 1918 vid då fyllda 65 år är

skyldig lämna densamma. Odelstierna, som under nämnda tid åtnjutit tjänstledighet

endast under 3 månader, maj—juli 1911, hav städse skött nämnda befattningar med

utmärkt nit och utmärkt skicklighet.

dels ock avskrift av tjänste- och meritförteckning, av vilken inhämtas,

bland annat, att Odelstierna den 1 maj 1892 antagits till vikarierande

lärare vid Filipstads bergsskola och den 14 oktober 1892 blivit ordinarie

lärare därstädes samt från sin anställning därstädes övergått till bergsskolan

i Falun, att han den 21 juli 1897 antagits till föreståndare

för sistnämnda läroanstalt, vilken befattning han tillträtt den 1 november

1897, samt att han enligt ett till handlingarna i ärendet i avskrift

fogat utdrag av protokollet hos fullmäktige i järnkontoret innehaft nämnda

föreståndarbefattning, till dess han erhållit fullmakt å professuren.

Av förut omförmälda förteckning framgår vidare, hurusom Odelstierna

inom sitt fack fullgjort åtskilliga honom givna förtroendeuppdrag och utfört

ett mycket stort antal konstruktions- och ingenjörs- m. fl. arbeten.

I sitt berörda utlåtande den 13 februari 1918 har styrelsen för tekniska

högskolan anfört, att styrelsen funne sökandens framställning synnerligen

väl grundad och fört}- förordade densamma. Styrelsen gjorde

detta så mycket hellre, som det för besättandet av högskolans professurer

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iliiiii‘"iits/:nlli Is iitlålntull'' AV -IS.

voro av högsta vikt, att professor vid avskedstagandet kunde beräkna erhålla

full pension, något som i många fall enligt nu gällande pensionslag

skulle bliva omöjligt för tekniska vetenskapsidkare med rik fond av praktisk

erfarenhet, vilka vore särskilt önskvärda såsom professorer vid högskolan.

På grund av remiss har statskontoret den 23 februari 1918 avgivit

utlåtande i ärendet. Statskontoret har därvid yttrat:

Enligt den från och med år 1912 gällande staten för tekniska högskolan åtnjuter

sökanden, förutom tjänstgöringspenningar, lön till belopp av 5,000 kronor, vartill

jämlikt nådigt brev den 3 december 1909 kommer ålderstillägg å 600 kronor, så

att peusionsunderlaget för honom utgör 5,600 kronor.

På grund härav och då för hel pension åt lärare vid tekniska högskolan erfordras

25 för pension beräkneliga tjänstår, torde sökanden, som vid uppnående av 65

års ålder kommer att innehava l5 för pension beräkneliga tjänstår, därav över 5 i

sin nuvarande befattning, vid erhållande av avsked efter uppnådd ålder av 65 år kunna

förklaras berättigad att från och med månaden näst därefter uppbära avkortad pension

till belopp, motsvarande 15/25 av pensionsunderlaget, eller alltså 3,360 kronor,

att utgå från tionde huvudtitelns förslagsanslag till pensionering av civila tjänstinnehavare.

Beträffande sökandens anhållan, att honom måtte med hänsyn till hans tjänstgöring

under tillhopa inemot 11 år såsom lärare vid Filipstads bergsskola och föreståndare

för Falu bergsskola beredas en tilläggspension till sådant belopp, att pensionerna

■ tillsammans uppgå till 5,600 kronor, motsvarande hel pension i den tjänst,

sökanden nu innehar, får statskontoret till en början framhålla, att det under alla

förhållanden är i viss mån betänkligt såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn

till konsekvenserna att i enskilt fall förorda avvikelse från pensionslagens bestämmelser

om tjänstårsberäkning. Emellertid synas beträffande sökanden — förutom den

omständigheten, att han under 11 år verkat såsom lärare vid eller föreståndare för

statsunderstödd bergsskola — föreligga samma skäl för beredande av tilläggspension,

som föranledde 1917 års riksdag att bevilja dylik förmån åt professorn K. Wicksell.

Vid tiden för sökandens utnämning till professor gällde nämligen sådana bestämmelser,

att professor vid tekniska högskolan ägde att efter uppnående av 65 års ålder

utan- avseende å tjänstårens antal vid avskedstagandet uppbära pension å allmänna

indragningsstaten till belopp, motsvarande fasta lönen, vadan professor, under förutsättning

att han intjänat då medgivna två ålderstillägg, vartill erfordrades 10 år,

blev berättigad till pension å 5,000 kronor vid avgång efter uppnådda 65 levnadsår.

Med stöd av berörda riksdagsbeslut anser sig därför statskontoret kunna förorda, att

åt sökanden beredes eu tilläggspension till belopp av 1,640 kronor, varigenom hans

pensionsförmåner tillhopa skulle uppgå till 5,000 kronor. Att gå därutöver synes statskontoret

knappast tillrådligt.

Sedan järnkontoret beretts tillfälle att taga del av handlingarna i

ärendet, hava dess fullmäktige i skrivelse den 8 mars 1918 anfört:

Såsom av högskolestyrelsens yttrande framgår, omfattar sökandens professur ett

ämne, järnets metallurgi, beträffande vilket i synnerligen hög grad gäller, att det är

av största betydelse, att dess representant vid högskolan med framstående vetenskap
-

State
kontoret
-

Fullmäktige

i järnkontoret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

Departe
mentschefen.

liga insikter förenar en på tillräcklig praktik grundad erfarenhet om järnhanteringen.

Det är därför allt skäl att antaga, att det, såsom hittills varit fallet, även i fortsättningen

skall visa sig önskvärt eller rent av nödvändigt att bekläda ifrågavarande befattning

med personer i den åldern, att de icke äro i tillfälle att tjänstgöra under

hela den tid av 25 år, som för närvarande är stadgad såsom villkor för åtnjutande av

full pension vid uppnådda 65 levnadsår. De avlöningsförmåner, en för professuren i

metallurgi väl kvalificerad person kan påräkna inom industrien, ställa sig numera i

allmänhet så höga, att en övergång till nämnda befattning ur ekonomisk synpunkt

icke innebär någon lockelse utan tvärtom.

På grund av det anförda anse fullmäktige i järnkontoret, i likhet med styrelsen

för tekniska högskolan, ytterst angeläget, att staten, för att i sin mån underlätta ett

tillfredsställande besättande av ifrågavarande professurer, visar största möjliga tillmötesgående

med avseende å innehavarnas pensionering; och få fullmäktige fördenskull, och

med hänsyn till vad i ärendet i övrigt förekommit, för sin del förorda bifall till

Odelstiernas förevarande ansökning.

I statskontorets yttrande har erinrats om ett ärende rörande fyllnadspension

åt f. d. professorn Knut Wicksell. Då nu förevarande fråga ocli

nämnda ärende äro av liknande beskaffenhet, torde det vara lämpligt att

här göra en kort sammanfattning av detta ärendes behandling.

Wicksell anställdes som docent vid universitetet i Uppsala år 1899

och förordnades i början av år 1900 att vid universitetet i Lund uppehålla

extra ordinarie professuren i nationalekonomi och finansrätt, till vars innehavare

han utnämndes i slutet av år 1901. År 1904 utnämndes Wicksell

till ordinarie professor i samma ämnen. Vid sin avgång från denna professur

den 1 januari 1917 hade Wicksell alltså att tillgodoföra sig 17 för

åtnjutande av pension beräkneliga tjänstår. Då Wicksell den 30 december

1916 erhöll avsked, beviljades honom i enlighet med gällande pensionslag

för civila befattningshavare i statens tjänst eu pension av 3,810 kronor,

att utgå från och med den 1 januari 1917. Under framhållande av att

det för universiteten och därmed även för staten måste vara av största

vikt att vid en professurs besättande bland vetenskapliga krafter alltid

kunna förvärva den mest framstående, något som självfallet bleve svårare,

om man till äventyrs för just denne endast kunde ställa i utsikt långt

svagare pensionsvillkor, hemställdes i en vid 1917 års riksdag väckt motion

(I: 35), att riksdagen ville besluta att åt Wicksell bevilja en fyllnadspension,

motsvarande skillnaden mellan det enligt gällande pensionsbestämmelser

för honom utgående beloppet och den för professorer medgivna

fulla pensionen.

I det av bankoutskottet i ärendet avgivna utlåtandet erinrades, att

enligt de vid tiden för Wicksells utnämning till ordinarie professor år

1904 gällande, i sammanhang med 1902 års riksdagsbeslut i avseende å

de ordinarie professorernas löneförmåner och rätt till pension givna be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Rankoutskottetn utlåtande Nr 48.

5

stämmelser tjänsteman, som ingick på de nya lönebestämmelserna, skulle,

då han uppnått 65 års ålder, vara förpliktad att avgå med oavkortad lön

som pension å allmänna indragningsstaten. I enlighet med dessa bestämmelser

skulle Wicksell vid en uppnådd ålder av 65 år hava varit berättigad

till en pension å 5,000 kronor. Sedermei’a hade emellertid i avseende

härå förändringar inträtt på grund av 1907 års pensionslag och

1908 års lönereglering för professorerna, vilka för Wicksell medfört avsevärt

ogynnsammare pensionsförhållanden. Det hade då synts utskottet

vara skäligt, att Wicksell koinme i åtnjutande av samma pensionsförmåner,

som gällde vid tiden för hans tillträde till ordinarie professorstjänst och

med vilka han då hade att räkna, eller 5,000 kronor. Utskottet ansåg sig

böra hemställa, att riksdagen måtte medgiva, att Wicksell linge från och

med den 1 januari 1917 å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad

i den honom enligt nådigt brev den 30 december 1916 tillerkända

pension, att pensionen jämte fyllnadsbeloppet uppginge till 5,000 kronor.

Vad utskottet sålunda hemställt, bifölls av riksdagen.

Såsom jag redan framhållit, är den nu föreliggande frågan av liknande

beskaffenhet som det Wicksellska ärendet. Av 1904 års riksdag tillerkändes

professorerna vid tekniska högskolan förmån av ålderstillägg. Bestämmelserna

härom skulle enligt kungörelse den 10 juni 1904 träda i

tillämpning från och med år 1905. Såsom villkor för nämnda förmåns

åtnjutande skulle gälla bland annat, att professor skulle, då han uppnått

65 levnadsår, vara förpliktad att med oavkortad lön såsom pension å allmänna

indragningsstaten avgå från tjänsten. Med inräknande av ålderstilläggen

blev pensionen alltså 5,000 kronor. De ändrade, numera gällande

pensionsbestäinmelserna — innefattade i 1907 års civila pensionslag

jämförd med 1909 års lönereglering för tekniska högskolans professorer —

framgå av det föregående.

Jag finner mig äga allt skäl att söka medverka till att professorn

Odelstierna må komma i åtnjutande av samma förmån som Wicksell.

Men därutöver anser jag mig icke kunna gå. Vad beträffar de synpunkter,

vilka såväl Odelstierna som högskolestyrelsen och fullmäktige i järnkontoret

gjort gällande, synas de mig förtjäna att med allmännare syftning

tagas i övervägande vid en blivande revision av grunderna för pensionslagen.

»

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för ifrågavarande

framställning, får utskottet, som icke funnit något att erinra mot

Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankmlskottets utlåtande Nr 48.

att riksdagen inå medgiva, att professorn vid tekniska

högskolan Erik G:son Odelstierna må från och

med månaden näst efter den, under vilken han efter

fyllda 65 år avgår från tjänsten, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad

i den honom författningsenligt tillkommande pension,

att pensionen jämte fyllnadsbeloppet uppgår till fem

tusen kronor.

Stockholm den 11 april 1918.

På bankoutskottets vägnar:

O

ERNST HEDENST1ERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Ekman, Wickman, Boos, Kjdlgren,

Sandler och Stenberg samt

av andra kammaren: herrar Carlson i Herrljunga, Berg i Munkfors, Borg, Sommelius,

Bogren, Törnkvist, Edbom och Henrikson.

Stockholm 1918, Ivar llujggströms Boktryckeri A. B.

193697

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:129 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fyllnadspension åt professorn E. G:son Odelstierna. s. 4 i texten