Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds nådiga proposition angående fyllnadspension åt ''professorn E. G:son Odelstierna.
1918-04-11 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1918:48, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds nådiga proposition angående fyllnadspension åt ''professorn E. G:son Odelstierna.
Dokumentets text
Rankoulsköttels utlåtande Nr 48.
1
Nr 48.
Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1918 kl. 3 e. in.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds nådiga proposition angående
fyllnadspension åt ''professorn E. G:son Odelstierna.
I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,
nr 229, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att professorn vid
tekniska högskolan Erik G:son Odelstierna må från och med månaden
näst efter den, under vilken han efter fyllda 65 år avgår från tjänsten,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan
fyllnad i den honom författningsenligt tillkommande pension, att pensionen
jämte fyllnadsbeloppet uppgår till 5,000 kronor.
Till stöd för framställningen åberopas utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 22 mars 1918, däri föredragande departementschefen
anfört följande:
»I en av styrelsen för tekniska högskolan med underdånigt utlåtande
den 13 februari 1918 överlämnad ansökning har professorn i järnets metallurgi
därstädes Erik G:son Odelstierna anfört bland annat följande:
Odelstierna, som den 5 september 1918 komme att fylla 65 år, vore då jämlikt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den It
oktober 1907 skyldig att avgå från sin professorsbefattning vid högskolan, men kunde
därvid enligt samma pensionslag ej komma i åtnjutande av högre pension, än som
motsvarade 18/2B av för professorer med 25 tjänstår stadgad full pension, d. v. s. 16/26
av 5,600 kronor eller 3,360 kronor.
Odelstierna hade visserligen vid sin avgång varit lärare i sagda läroämne i över
26 år. Av denna tid hade Odelstierna emellertid under 11 år, 1892—1903, varit anställd
vid de lägre bergsskolorna i Filipstad och i Falun och blott i något över 15
år, på förordnande eller såsom ordinarie innehavare av densamma, uppehållit nu ifrågavarande
professur. De lägre bergsskolorna räknades såsom järnkontorets läroanstalter,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 38 käft. (Nr 48.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
ehuru staten under deu tid, då Odelstierna var lärare vid dem, bidrog med hälften
av deras underhållskostnad. Odelstierna ägde därför enligt civila pensionslagen ej
räkna sig denna tid tillgodo. Odelstiernas företrädare i professuren J. Wiborgh, som
dog året innan han blev pensionsmässig, hade likasom Odelstierna varit, innan han
blev professor, lärare i de lägre bergsskolorna. Wiborgh och Odelstierna torde få flera
efterföljare, och nog kunde det väl anses orättvist, att de med lika lång eller längre
trogen strävsam tjänstetid skulle komma i sämre ställning än de professorer vid högskolan,
som förut tjänstgjort vid andra, av staten upprättade tekniska läroanstalter
och som därför fingo räkna sig denna tjänstgöring till godo för erhållande av pension.
Utan egen förmögenhet och med ett barn, som ännu under några år behövde
hans understöd för sina studier, komme Odelstiernas ställning med ovan nämnda låga
pension att — isynnerhet under dessa dyra tider — bliva ekonomiskt svår, och Odelstierna
hemställde därför, att Kung!. Maj:t måtte göra framställning till riksdagen om
fyllnad i hans pension till ett belopp av 5,600 kronor.
Vid ansökningen hade Odelstierna fogat
dels prästbevis, utvisande att han är född den 5 september 1853,
dels ett av tekniska högskolans rektor den 13 februari 1918 utfärdat,
så lydande tjänstgöringsbetyg:
Professor Erik G:son Odelstierna förordnades den 16 april 1903 att såsom vikarie
uppehålla dåvarande professuren i metallurgi och hyttkonst vid tekniska högskolan,
utnämndes den 22 januari 1904 till ordinarie innehavare av samma professur, vilken
år 1912 omvandlades till professur i järnets metallurgi. Denna professur innehaves
allt fortfarande av Odelstierna, som den 5 september 1918 vid då fyllda 65 år är
skyldig lämna densamma. Odelstierna, som under nämnda tid åtnjutit tjänstledighet
endast under 3 månader, maj—juli 1911, hav städse skött nämnda befattningar med
utmärkt nit och utmärkt skicklighet.
dels ock avskrift av tjänste- och meritförteckning, av vilken inhämtas,
bland annat, att Odelstierna den 1 maj 1892 antagits till vikarierande
lärare vid Filipstads bergsskola och den 14 oktober 1892 blivit ordinarie
lärare därstädes samt från sin anställning därstädes övergått till bergsskolan
i Falun, att han den 21 juli 1897 antagits till föreståndare
för sistnämnda läroanstalt, vilken befattning han tillträtt den 1 november
1897, samt att han enligt ett till handlingarna i ärendet i avskrift
fogat utdrag av protokollet hos fullmäktige i järnkontoret innehaft nämnda
föreståndarbefattning, till dess han erhållit fullmakt å professuren.
Av förut omförmälda förteckning framgår vidare, hurusom Odelstierna
inom sitt fack fullgjort åtskilliga honom givna förtroendeuppdrag och utfört
ett mycket stort antal konstruktions- och ingenjörs- m. fl. arbeten.
I sitt berörda utlåtande den 13 februari 1918 har styrelsen för tekniska
högskolan anfört, att styrelsen funne sökandens framställning synnerligen
väl grundad och fört}- förordade densamma. Styrelsen gjorde
detta så mycket hellre, som det för besättandet av högskolans professurer
opaginerad Kontrollera mot PDF
Iliiiii‘"iits/:nlli Is iitlålntull'' AV -IS.
voro av högsta vikt, att professor vid avskedstagandet kunde beräkna erhålla
full pension, något som i många fall enligt nu gällande pensionslag
skulle bliva omöjligt för tekniska vetenskapsidkare med rik fond av praktisk
erfarenhet, vilka vore särskilt önskvärda såsom professorer vid högskolan.
På grund av remiss har statskontoret den 23 februari 1918 avgivit
utlåtande i ärendet. Statskontoret har därvid yttrat:
Enligt den från och med år 1912 gällande staten för tekniska högskolan åtnjuter
sökanden, förutom tjänstgöringspenningar, lön till belopp av 5,000 kronor, vartill
jämlikt nådigt brev den 3 december 1909 kommer ålderstillägg å 600 kronor, så
att peusionsunderlaget för honom utgör 5,600 kronor.
På grund härav och då för hel pension åt lärare vid tekniska högskolan erfordras
25 för pension beräkneliga tjänstår, torde sökanden, som vid uppnående av 65
års ålder kommer att innehava l5 för pension beräkneliga tjänstår, därav över 5 i
sin nuvarande befattning, vid erhållande av avsked efter uppnådd ålder av 65 år kunna
förklaras berättigad att från och med månaden näst därefter uppbära avkortad pension
till belopp, motsvarande 15/25 av pensionsunderlaget, eller alltså 3,360 kronor,
att utgå från tionde huvudtitelns förslagsanslag till pensionering av civila tjänstinnehavare.
Beträffande sökandens anhållan, att honom måtte med hänsyn till hans tjänstgöring
under tillhopa inemot 11 år såsom lärare vid Filipstads bergsskola och föreståndare
för Falu bergsskola beredas en tilläggspension till sådant belopp, att pensionerna
■ tillsammans uppgå till 5,600 kronor, motsvarande hel pension i den tjänst,
sökanden nu innehar, får statskontoret till en början framhålla, att det under alla
förhållanden är i viss mån betänkligt såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn
till konsekvenserna att i enskilt fall förorda avvikelse från pensionslagens bestämmelser
om tjänstårsberäkning. Emellertid synas beträffande sökanden — förutom den
omständigheten, att han under 11 år verkat såsom lärare vid eller föreståndare för
statsunderstödd bergsskola — föreligga samma skäl för beredande av tilläggspension,
som föranledde 1917 års riksdag att bevilja dylik förmån åt professorn K. Wicksell.
Vid tiden för sökandens utnämning till professor gällde nämligen sådana bestämmelser,
att professor vid tekniska högskolan ägde att efter uppnående av 65 års ålder
utan- avseende å tjänstårens antal vid avskedstagandet uppbära pension å allmänna
indragningsstaten till belopp, motsvarande fasta lönen, vadan professor, under förutsättning
att han intjänat då medgivna två ålderstillägg, vartill erfordrades 10 år,
blev berättigad till pension å 5,000 kronor vid avgång efter uppnådda 65 levnadsår.
Med stöd av berörda riksdagsbeslut anser sig därför statskontoret kunna förorda, att
åt sökanden beredes eu tilläggspension till belopp av 1,640 kronor, varigenom hans
pensionsförmåner tillhopa skulle uppgå till 5,000 kronor. Att gå därutöver synes statskontoret
knappast tillrådligt.
Sedan järnkontoret beretts tillfälle att taga del av handlingarna i
ärendet, hava dess fullmäktige i skrivelse den 8 mars 1918 anfört:
Såsom av högskolestyrelsens yttrande framgår, omfattar sökandens professur ett
ämne, järnets metallurgi, beträffande vilket i synnerligen hög grad gäller, att det är
av största betydelse, att dess representant vid högskolan med framstående vetenskap
-
State
kontoret
-
Fullmäktige
i järnkontoret.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
Departe
mentschefen.
liga insikter förenar en på tillräcklig praktik grundad erfarenhet om järnhanteringen.
Det är därför allt skäl att antaga, att det, såsom hittills varit fallet, även i fortsättningen
skall visa sig önskvärt eller rent av nödvändigt att bekläda ifrågavarande befattning
med personer i den åldern, att de icke äro i tillfälle att tjänstgöra under
hela den tid av 25 år, som för närvarande är stadgad såsom villkor för åtnjutande av
full pension vid uppnådda 65 levnadsår. De avlöningsförmåner, en för professuren i
metallurgi väl kvalificerad person kan påräkna inom industrien, ställa sig numera i
allmänhet så höga, att en övergång till nämnda befattning ur ekonomisk synpunkt
icke innebär någon lockelse utan tvärtom.
På grund av det anförda anse fullmäktige i järnkontoret, i likhet med styrelsen
för tekniska högskolan, ytterst angeläget, att staten, för att i sin mån underlätta ett
tillfredsställande besättande av ifrågavarande professurer, visar största möjliga tillmötesgående
med avseende å innehavarnas pensionering; och få fullmäktige fördenskull, och
med hänsyn till vad i ärendet i övrigt förekommit, för sin del förorda bifall till
Odelstiernas förevarande ansökning.
I statskontorets yttrande har erinrats om ett ärende rörande fyllnadspension
åt f. d. professorn Knut Wicksell. Då nu förevarande fråga ocli
nämnda ärende äro av liknande beskaffenhet, torde det vara lämpligt att
här göra en kort sammanfattning av detta ärendes behandling.
Wicksell anställdes som docent vid universitetet i Uppsala år 1899
och förordnades i början av år 1900 att vid universitetet i Lund uppehålla
extra ordinarie professuren i nationalekonomi och finansrätt, till vars innehavare
han utnämndes i slutet av år 1901. År 1904 utnämndes Wicksell
till ordinarie professor i samma ämnen. Vid sin avgång från denna professur
den 1 januari 1917 hade Wicksell alltså att tillgodoföra sig 17 för
åtnjutande av pension beräkneliga tjänstår. Då Wicksell den 30 december
1916 erhöll avsked, beviljades honom i enlighet med gällande pensionslag
för civila befattningshavare i statens tjänst eu pension av 3,810 kronor,
att utgå från och med den 1 januari 1917. Under framhållande av att
det för universiteten och därmed även för staten måste vara av största
vikt att vid en professurs besättande bland vetenskapliga krafter alltid
kunna förvärva den mest framstående, något som självfallet bleve svårare,
om man till äventyrs för just denne endast kunde ställa i utsikt långt
svagare pensionsvillkor, hemställdes i en vid 1917 års riksdag väckt motion
(I: 35), att riksdagen ville besluta att åt Wicksell bevilja en fyllnadspension,
motsvarande skillnaden mellan det enligt gällande pensionsbestämmelser
för honom utgående beloppet och den för professorer medgivna
fulla pensionen.
I det av bankoutskottet i ärendet avgivna utlåtandet erinrades, att
enligt de vid tiden för Wicksells utnämning till ordinarie professor år
1904 gällande, i sammanhang med 1902 års riksdagsbeslut i avseende å
de ordinarie professorernas löneförmåner och rätt till pension givna be
-
Rankoutskottetn utlåtande Nr 48.
5
stämmelser tjänsteman, som ingick på de nya lönebestämmelserna, skulle,
då han uppnått 65 års ålder, vara förpliktad att avgå med oavkortad lön
som pension å allmänna indragningsstaten. I enlighet med dessa bestämmelser
skulle Wicksell vid en uppnådd ålder av 65 år hava varit berättigad
till en pension å 5,000 kronor. Sedermei’a hade emellertid i avseende
härå förändringar inträtt på grund av 1907 års pensionslag och
1908 års lönereglering för professorerna, vilka för Wicksell medfört avsevärt
ogynnsammare pensionsförhållanden. Det hade då synts utskottet
vara skäligt, att Wicksell koinme i åtnjutande av samma pensionsförmåner,
som gällde vid tiden för hans tillträde till ordinarie professorstjänst och
med vilka han då hade att räkna, eller 5,000 kronor. Utskottet ansåg sig
böra hemställa, att riksdagen måtte medgiva, att Wicksell linge från och
med den 1 januari 1917 å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad
i den honom enligt nådigt brev den 30 december 1916 tillerkända
pension, att pensionen jämte fyllnadsbeloppet uppginge till 5,000 kronor.
Vad utskottet sålunda hemställt, bifölls av riksdagen.
Såsom jag redan framhållit, är den nu föreliggande frågan av liknande
beskaffenhet som det Wicksellska ärendet. Av 1904 års riksdag tillerkändes
professorerna vid tekniska högskolan förmån av ålderstillägg. Bestämmelserna
härom skulle enligt kungörelse den 10 juni 1904 träda i
tillämpning från och med år 1905. Såsom villkor för nämnda förmåns
åtnjutande skulle gälla bland annat, att professor skulle, då han uppnått
65 levnadsår, vara förpliktad att med oavkortad lön såsom pension å allmänna
indragningsstaten avgå från tjänsten. Med inräknande av ålderstilläggen
blev pensionen alltså 5,000 kronor. De ändrade, numera gällande
pensionsbestäinmelserna — innefattade i 1907 års civila pensionslag
jämförd med 1909 års lönereglering för tekniska högskolans professorer —
framgå av det föregående.
Jag finner mig äga allt skäl att söka medverka till att professorn
Odelstierna må komma i åtnjutande av samma förmån som Wicksell.
Men därutöver anser jag mig icke kunna gå. Vad beträffar de synpunkter,
vilka såväl Odelstierna som högskolestyrelsen och fullmäktige i järnkontoret
gjort gällande, synas de mig förtjäna att med allmännare syftning
tagas i övervägande vid en blivande revision av grunderna för pensionslagen.
»
Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för ifrågavarande
framställning, får utskottet, som icke funnit något att erinra mot
Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
6
Bankmlskottets utlåtande Nr 48.
att riksdagen inå medgiva, att professorn vid tekniska
högskolan Erik G:son Odelstierna må från och
med månaden näst efter den, under vilken han efter
fyllda 65 år avgår från tjänsten, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad
i den honom författningsenligt tillkommande pension,
att pensionen jämte fyllnadsbeloppet uppgår till fem
tusen kronor.
Stockholm den 11 april 1918.
På bankoutskottets vägnar:
O
ERNST HEDENST1ERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Ekman, Wickman, Boos, Kjdlgren,
Sandler och Stenberg samt
av andra kammaren: herrar Carlson i Herrljunga, Berg i Munkfors, Borg, Sommelius,
Bogren, Törnkvist, Edbom och Henrikson.
Stockholm 1918, Ivar llujggströms Boktryckeri A. B.
193697
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:129 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fyllnadspension åt professorn E. G:son Odelstierna. s. 4 i texten