Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sst åter na. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående tionde huvudtiteln. A.

1918-04-16 · 24 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:49, Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sst åter na. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående tionde huvudtiteln. A.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande, Nr it).

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1918 kl. 1 e. in.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragning

sst åter na.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda

till utskottet hänvisade framställningar angående tionde huvudtiteln.

A. Det militära pensiousväsendet.

l:o) I en till riksdagen avlåten, den 15 mars 1918 dagtecknad

proposition,’ nr 164, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Södra Hallands

kompani nr 127 Lamecfc Elof Johansson Friden må tilldelas pension

såsom hade han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

Utredningen i ärendet återfinnes i nämnda statsrådsprotokoll, till

vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,

hemställer,

att Kungl. Maj:ts framställning i ämnet må vinna

riksdagens bifall.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 39 käft. (Nr 49.)

Angående

pension till

f. båtsmannen

L. E. Q.

Fridén.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Angående

pension åt

husmodern

vid statens

uppfostringsanstalt

å Bona

Johanna Kristina

Andersson.

»

B. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

2:o) I en till riksdagen den 15 mars 1918 avlåten proposition,

nr 162, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till husmodern vid statens uppfostringsanstalt

å Bona Johanna Kristina Andersson må, räknat från och

med år 1919, från allmänna indragningsstaten utgå en årlig pension av

650 kronor, så länge hon förbliver ogift.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

»Uti underdånig skrivelse den 26 januari 1918 har styrelsen för

statens uppfostringsanstalt å Bona hemställt om åtgärders vidtagande

för beredande av pension åt husmodern vid anstalten Johann^i Kristina

Andersson.

Handlingarna i detta ärende utvisa, att Johanna Kristina Andersson

är född den 21 juli 1855 och alltså nu uppnått en ålder av nära

63 år, att hon den 1 december 1904 antagits att från och med den 1

januari 1905, då anstalten började sin verksamhet, tills vidare vara husmoder

vid anstalten samt att hon därefter oavbrutet innehaft denna tjänst.

Till den 1 januari 1918 har anstalten varit uppförd å extra stat.

Enligt den stat, som gällde för anstalten under dess första verksamhetstid,

var avlöningen till husmodern bestämd till 300 kronor i lön och

200 kronor i tjänstgöringspenningar, vartill kommo två ålderstillägg

efter fem och tio års tjänstgöring, vartdera å 50 kronor. Dessutom

skulle'' hon åtnjuta fritt husrum samt fri kost, Vid den lönereglering,

som genomfördes vid 1911 års riksdag för befattningshavare vid anstalten,

bestämdes husmoderns avlöning till — förutom fri kost och uppvärmd

bostad — 500 kronor i lön och 100 kronor i tjänstgöringspenningar.

Samtidigt höjdes ålderstilläggen till vartdera 75 kronor. Husmoderns

kontanta slutavlöning uppgick sålunda till 750 kronor.

Sedan 1917 års riksdag fattat beslut om anstaltens uppförande på

ordinarie stat, har Kung]. Maj:t den 25 juni 1917 fastställt ny avlöningsstat

för anstalten att gälla från och med den 1 januari 1918. Enligt denna

stat skall husmodern åtnjuta, jämte fri kost och fritt husrum med

nödigt bränsle samt 50 kronor i beklädnadsersättning, 700 kronor i lön,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott ets utlåtande Nr 49.

3

varjämte lönen efter fem år kan höjas med 50 kronor och etter tio år

med ytterligare 50 kronor. Pensionsund erlaget för henne utgör enligt

samma stat lönen jämte i förekommande fall intjänade ålderstillägg eller

sålunda högst 800 kronor.

Enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension inträder rätt att komma i åtnjutande av hel pension för

kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda 60 levnadsår och 30 tjänstår.

Enligt de för befattningshavare vid Bonaanstalten utfärdade särskilda

villkor och bestämmelser för åtnjutande av de med ordinarie befattning

vid anstalten förenade avlöningsförmånerna skall i fråga om dylik befattningshavares

skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt

till pension gälla vad i nyssnämnda lag finnes stadgat, dock att den,

som med eller under år 1918 tillträtt eller tillträder ordinarie befattning

vid anstalten, skall vara underkastad de förändrade bestämmelser uti

berörda hänseende, som under samma år kunna varda meddelade. Sistnämnda

förbehåll hade sin grund däri, att fråga uppstått, att pensionsåldern

för vissa befattningshavare vid anstalten — bland dem dock icke

husmodern — skulle bestämmas lägre än vad i nyssnämnda lag föreskrives

såsom allmän regel. Några dylika förändrade bestämmelser hava

emellertid ännu ej utfärdats.

Då Johanna Kristina Andersson vid 1918 års ingång redan uppnått

60 års ålder, ansåg anstaltens styrelse sig ej kunna för henne utfärda

konstitutorial å husmodersbefattniugen, men, då Johanna Kristina Andersson

fortfarande var tjänstduglig, förordnade styrelsen henne att tillsvidare

mot den i stat anslagna lönen jämte ålderstilläggen uppehålla befattningen.

Allt sedan den 1 januari 1912 har i enlighet med ett av 1911

års riksdag fattat beslut årligen från Johanna Kristina Anderssons lön

avdragits 25 kronor, motsvarande den pensionsavgift, vilken enligt lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skulle av henne hava

erlagts såsom bidrag till egen pensionering, om berörda lag varit å

henne tillämplig.

Uti sin förut berörda underdåniga skrivelse har styrelsen anfört, Styrelsen för

bland annat, följande:

Då det vid Bonaanstaltens trädande i verksamhet gällde att för husmodersbefattningen

förvärva en lämplig och kompetent person, hade delegerade för anstaltens

anordnande, vilka intill 1905 års ingång fungerat som anstaltens styrelse,

ansett sig böra i främsta rummet tillse, att för befattningen erhölles en person,

som vore van vid ett större lanthushåll och ägde förmåga att för dennas utspisning

på ett praktiskt och ekonomiskt sätt använda vad vid anstaltens jordbruk och

kreatursskötsel producerades. Givetvis borde hon ock i egenskap av husmoder

statens uppfostringsanstalt

å

Bona.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Statskontoret.

hava god hand icke blott med tjänstfolk utan ock med de elever, vilka anvisades

till biträde i kök och bageri, vid slakt, rengöring in. m. Nu angivna egenskaper

hade naturligtvis icke kunnat med visshet påräknas hos en yngre kvinna och ej

heller hade varit att förvänta, att befattningen skulle locka många sökande med

hänsyn till dess krävande art och den jämförelsevis låga avlöning, som bjöds.

Bland de sökande hade, på sätt förut nämnts, utsetts förenämnda Johanna Kristina

Andersson, vilken vid antagandet redan uppnått 49 års ålder och förut varit anställd

i enskild tjänst.

Johanna Kristina Andersson hade i allo visat sig motsvara de förväntningar,

som på henne ställts. Hon hade på ett synnerligen förtjänstfullt och plikttroget

sätt skött sina åligganden samt tillvunnit sig sina överordnades odelade förtroende.

Därest hon med innevarande års ingång erhållit konstitutorial å husmoderstjänsten,

skulle hon, enär hon icke innehade mera än tretton tjänstår, enligt gällande pensionslag

varit berättigad till en avkortad pension av 346 kronor 67 öre. Det vore

uppenbart, att detta belopp icke — allra minst under nu rådande dyrtid — skulle förslå

till ens det tarvligaste livsuppehälle. Innan Johanna Kristina Andersson kommit i

statstjänst, hade hennes löneförmåner icke medgivit avsättande av några medel för

tryggande av hennes existens under ålderdomen och efter tillträdet av sin befattning

å Bona hade hon ej heller kunnat göra några besparingar, då hon haft nära

anhöriga att understödja. Med den ålder hon nu uppnått kunde hon givetvis ej

länge bibehålla den vigör, som erfordrades för den krävande tjänsten vid Bona.

Det hushåll, hon nu förestode, omfattade för närvarande 232 elever och 10 ä 15

befattningshavare. Därest hon på grund av sjukdom eller avtagande krafter bleve

oförmögen till tjänstgöring, stode hon utan varje existensmedel.

I fråga om pensionens storlek ansåge styrelsen, att billighetsskäl talade

för att pensionen finge efter eljest brukliga grunder beräknas efter den avlöning,

hon åtnjöt efter den från och med år 1912 gällande lönestaten eller med intjänade

ålderstillägg 650 kronor. Styrelsen förbisåge härvidlag icke, att hennes tjänstår

icke uppginge till mer än 13, men på grund av de förut omförmälda omständigheter,

som föranlett hennes antagande, och med hänsyn till värdet och betydelsen

av hennes arbete i anstaltens tjänst under dess organisationsår, funne styrelsen

pensionsbeloppet icke kunna sättas lägre, om hennes ålderdom skulle bliva någorlunda

tryggad.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Knngl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att från och med år 1919 bevilja Johanna

Kristina Andersson eu årlig pension av 650 kronor.

Statskontoret, som fått sig anbefallt att avgiva utlåtande i ärendet,

har förklarat sig ej kunna tillstyrka, att pensionen i fråga sättes så högt

som till 650 kronor, vilket belopp skulle tillkommit Johanna Kristina

Andersson i pension först efter väsentligt längre tids tjänstgöring.

Därest hon blivit överflyttad å ny stat, skulle pensionen på grund av

den jämförelsevis korta tjänstetiden av 13 år icke kunnat uppgå till

högre belopp än i runt tal 350 krouor. Eu sådan pension torde emellertid

i förevarande fall böra betraktas såsom allt för låg. Statskontoret

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

ville därför med hänsyn till den synnerligen krävande befattning, som

Johanna Kristina Andersson med utmärkt goda vitsord bestritt, hemställa,

det täcktes Kungl. Maj:t i proposition föreslå riksdagen medgiva,

att till Johanna Kristina Andersson finge, räknat från och med

1919 ars början, från allmänna indragningsstaten utgå en årlig pension

av 500 kronor, så länge bon förbleve ogift.

Att Johanna Kristina Andersson, vilken alltsedan Bonaanstaltens

trädande i verksamhet på ett synnerligen förtjänstfullt sätt bestritt den

krävande befattningen som husmoder vid anstalten, vid sin avgång ur

tjänsten beredes pension med skäligt belopp, torde icke vara annat än

överensstämmande med billighet. Med avseende å pensionens belopp

är att märka, att, på sätt förut framhållits, Johanna Kristina Andersson

skulle, om hon blivit överflyttad å ny stat, varit berättigad till en pension,

som på grund av hennes jämförelsevis korta tjänstetid icke kunnat uppgå

till högre belopp än i runt tal 350 kronor. Detta belopp har emellertid

statskontoret på grund av vad i ärendet upplysts om befattningens art

och det utmärkta sätt, varpå Johanna Kristina Andersson fullgjort sina

åligganden, ansett allt för lågt samt hemställt om det sökanden föreslagna

pensionsbeloppets höjande med 150 kronor till 500 kronor. Mig

förefaller det emellertid, som om pensionen, även på detta sätt förhöjd,

skulle bliva väl knappt tillmätt och som om de skäl, statskontoret åberopat

till stöd för den av detsamma ifrågasatta förhöjningen, böra föranleda,

att pensionen sättes något högre än enligt statskontorets förslag.

I detta hänseende vill jag i främsta rummet framhålla, huru

anstaltens verksamhet under senare år svällt ut till en omfattning, som

vid tiden för Johanna Kristina Anderssons tillträde till husmodersbefattningen

icke ens tillnärmelsevis kunnat förutses. Redan under år 1913

överskred elevantalet det högsta antal, 96, för vilket den var avsedd,

och har elevantalet alltsedan dess varit i stark stegring, så att detsamma,

på sätt förut nämnts, vid tiden för avlåtandet av Eonastyrelsens förenämnda

skrivelse uppgick till ej mindre än 232 eller 136 mer än det,

för vilket anstalten ursprungligen beräknats. En följd härav har blivit

den, att, då anstaltens köksanordningar ej varit avsedda för så stort

antal elever, tillredningen av maten på senare tiden delvis måst ske i

två omgångar, något som givetvis i hög grad ökat husmoderns besvär.

Med särskild häusjm till vad nu sagts samt det berömvärda sätt, varpå

Johanna Kristina Andersson fullgjort sina för varje år allt mera krävande

åligganden, synes det mig, som om den höjning i pensionsbeloppet,

som statskontoret föreslagit, bör ökas med ytterligare 150 kronor samt

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

pensionen för henne alltså bör föreslås till 650 kronor eller det belopp,

vartill Bona<-tyrelsen ansett, att pensionen för Johanna Kristina Andersson

borde sättas, om hennes ålderdom skulle bliva någorlunda tryggad

i ekonomiskt avseende. Med bifall härtill skulle pensionen i allt fall

komma att med 150 kronor understiga det belopp, varmed hel pension

för husmodern ansetts böra sättas i den nya staten.»

Åven utskottet finner det vara med billighet överensstämmande,

att Johanna Kristina Andersson vid sin avgång från tjänsten beredes

pension och har utskottet för sin del icke haft något att erinra mot

det av Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagna beloppet.

Utskottet hemställer alltså, *

att riksdagen må medgiva, att till husmodern

vid statens uppfostringsanstalt å Bona Johanna Kristina

Andersson må, räknat från och med år 1919, från

allmänna indragningsstaten utgå eu årlig pension av

sexhundrafemtio kronor, så länge hon förbliver ogift.

Angående 3:o) I en till riksdagen den 15 mars 1918 avlåten proposition,

under,töd åt nr 103^ par j£ungp Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att till avlidne

konstapeln överkonstapeln Oskar Bernhard Booslings änka Ebba Olivia Roosling,

o. b. Boos- £0^ Olsson, och makarnas minderåriga barn Karin Margareta, Gunborg

lvn9Sbarn. Margareta, Sigrid Elvira Margareta, Erik Gustaf och Anna Lisa Margareta

må från och med år 1918 å allmänna indragningsstaten utgå årliga

understöd å sammanlagt högst 1,200 kronor, ntt till dem utbetalas enligt

de grunder, som i 7 och 9 §§ i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete närmare angivas.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för den 15 mars 1918.

Utskottet, som icke funnit något att erinra emot ifrågavarande

framställning, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att till avlidne överkonstapeln

Oskar Bernhard Rooslings änka Ebba Olivia

Roosling, född Olsson, och makarnas minderåriga barn

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

7

Karin Margareta, Gunborg Margareta, Sigrid Elvira

Margareta, Erik Gustaf och Anna Lisa Margareta må

från och med år 1918 å allmänna indragningsstaten

utgå årliga understöd å sammanlagt högst ettusen

tvåhundra kronor, att till dem utbetalas enligt de

grunder, som i 7 och 9 §§ i lagen den 17 juni 1916

om försäkring för olycksfall i arbete närmare angivas.

II. Angående lantförsvarsdepartementet.

4:o) 1 en till riksdagen avlåten, den 15 mars 1918 dagtecknad

proposition, nr 160, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden, för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne löjtnanten vid Norrbottens

regemente H. S. M. Bendriks moder änkefru Hildegard Antoinetta Laurentia

Carlsson, född Bergström, må under sin återstående livstid å allmännna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor, att

utgå från och med den 1 oktober 1916.

Utredningen i ärendet återfinnes i nämnda statsrådsprotokoll, till

vilket utskottet får hänvisa.

Med tillstyrkande av bifall till ifrågavarande framställning, får utskottet

hemställa

att riksdagen må medgiva, att avlidne löjtnanten

vid Norrbottens regemente H. S. M.. Bendriks moder

änkefru Hildegard Antionetta Laurentia Carlsson, född

Bergström, må under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten^ uppbära eu årlig pension

av trehundra kronor, att utgå från och med den 1

oktober 1916.

Angående

pension åt avlidne

löjtnanten

H. S. M.

Bendriks

moder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Angående

pension åt

sadelmakaren

E Magnussons

änka och

barn.

Angående

pension åt

vissa arbetare

och arbeterskor

vid ammunitionsfab

riken.

5:o) I en till riksdagen den 1 mars 1918 avlåten proposition, nr

126, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att sadelmakaren _ vid arméns intendentur förråd i

Stockholm E. Magnussons änka Anna Karolina Magnusson, född Norberg,

och makarnas två minderåriga barn Erik Leopold och Erika Katarina

må från och med 1918 års början komma i åtnjutande av pensioner å

allmänna indragningsstaten, änkan så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd med 300 kronor årligen samt vartdera av barnen intill

uppnådd ålder av 18 år med 100 kronor årligen.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen.

Utskottet får, med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att sadelmakaren vid

arméns intendenturförråd i Stockholm E. Magnussons

änka Anna Karolina Magnusson, född Norberg, och

makarnas två minderåriga barn Erik Leopold och Erika

Katarina må från och med 1918 års början komma i

åtnjutande av pensioner å allmänna indragningsstaten,

änkan så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd

med trehundra kronor årligen samt vartdera av

barnen intill uppnådd ålder av 18 år med etthundra

kronor årligen.

6:o) I en .till riksdagen den 1 mars 1918 avlåten proposition, nr

127, har Kungl, Maj t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen41 medgiva, att arbetarna vid ammunitionsfabriken Carl

August Lindli och Carl Johan Andersson samt arbeterskorna vid nämnda

fabrik Erik-Hans Anna Johnsson, Karin Nilsson och Johanna Matilda

Bergström må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension, vardera av Lindli och Andersson med 500 kronor

samt en var av Erik-Hans Anna Johnsson, Karin Nilsson och Johanna

Matilda Bergström med 300 kronor, att för envar av dem utgå från och

med månaden näst efter skedd eller skeende avgång från anställningvid

ammunitionsfabriken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49. y

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

»Uti skrivelse till armé förvaltningens artilleridepartement den 8

december 1917 har styresmannen för ammunitions/abriken till erhållande

av pension föreslagit följande vid ammunitionsfabriken anställda arbetare

och arbeterskor, nämligen arbetarna Carl Ångest Lindli och Carl Johan

Andersson samt arbeterskorna Erik-Hans Anna Johnsson, Karin Nilsson

och Johanna Matilda Bergström, vilka samtliga varit anställda vid fabriken

över 30 år men numera till följd, av sjuklighet och nedsatta

kroppskrafter vore oförmögna att med eget arbete försörja sig.

Av styresmannens framställning jämte därvid fogade läkar- och

tr ejdebetyg m. m inhämtas följande:

Luidh, som är född den 8 november 1833, kom i tjänst vid ammunitionsfabriken

den 20 februari 1868, där han ännu kvarstår, men

är numera på grund av åderförkalkning och dubbelsidigt ljumskbråck

oförmögen att med arbete bidraga till sitt uppehälle.

Andersson är född den 16 december 1843 samt är sedan don 3

september ^ 1883 anställd vid ammunitionsfabriken men är numera på

grund av åderförkalkning och betydligt nedsatt syn å båda ögonen oförmögen

att med arbete bidraga till sitt uppehälle. »

Erik-Hans Anna Johansson, som är född den 12 november 1858,

anställdes vid ammunitionsfabriken den 24 april 1884 samt avflyttade

därifrån den 12 maj 1917. På grund av kronisk lungsjukdom samt

kronisk hjärtsjukdom är hon oförmögen att fullgöra de med hennes

förutvarande anställning vid fabriken förenade göromål, och är hon i

övrigt oförmögen att med arbete bidraga till sitt uppehälle.

Kaiin Nilsson är född den 13 oktober 1854 och erhöll anställning

vid ammunitionsfabriken den 1 december 1882. Enligt läkarintyg lider

hon av tumörbildning i vänstra bröstet (troligen kräfta) ävensom av

symtom av kronisk reumatism samt är på grund härav oförmögen

att vidare behörigen fullgöra det arbete, som ålegat henne vid fabriken,

varifiån hon avflyttat den 30 september 1917. Hon är även i övrigt

oförmögen att med arbete försörja sig.

Johanna Matilda Bergström är född den 4 maj 1850 samt erhöll

anställning vid ammunitionsfabfiken den 16 juli 1884 men är numera

på grund av kronisk bröstsjukdom oförmögen att med arbete bidraga

till sitt uppehälle. 6

Samtliga ifrågavarande personer hava under sin anställning ådagalagt

ett hedrande uppförande och arbetsduglighet. De hava för sitt

arbete vid ammunitionsfabriken under år 1916 uppburit följande konBihang

till riksdagens ''protokoll 1918. 8 saml. 39 käft. {Nr 49.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Kr 49.

tanta avlöningar, nämligen Lindh 1,133 kronor och 30 öre, Andersson

850 kronor 67 öre, Erik-Hans Anna Johnsson 785 kronor 43 öre, Karin

Nilsson 835 kronor 62 öre samt Johanna Matilda Bergström 882 kronor

16 öre.

Enligt vad styresmannen för ammunitionsfabriken framhållit, torde

emellertid förenämnda avlöningsförmåner för samtliga med undantag för

Lindh höra för år beräknas högre, då ifrågavarande arbetare på grund

av sjukdom eller behov av vila under eu del av året varit frånvarande,

och torde vad Andersson beträffar hava bort uppgå till omkring 1,000

kronor och för de kvinnliga arbetarna till omkrig 900 kronor. Lindh

och Andersson hava åtnjutit inkvartering in natura, bestående av rum

och kök jämte 14 kubikmeter ved.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti underdånig skivelse den 27 december 1917

förklarat sig anse billigt, att ifrågavarande arbetare genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle efter avskedstagandet. I fråga om

pensionernas storlek funne sig departementet med hänsyn till nämnda

arbetares tjänstetid och åtnjutna löneförmåner böra föreslå ett belopp

av 600 kronor för de manliga och 400 kronor för de kvinnliga arbetarna,

allt för år räknat. Artilleridepartementet hemställde alltså, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Lindh och Andersson vardera en årlig pension av 600 kronor

samt var och en av Erik-Hans Anna Johnsson, Karin Nilsson och Johanna

Matilda Bergström en årlig pension av 400 kronor ävensom att

nämnda pensioner måtte få utgå, för Lindh och Andersson från den dag,

de avginge från ammunitionsfabriken, för Erik-Hans Anna Johnsson

från och med den 13 maj 1917, för Karin Nilsson från och med den

1 oktober 1917 samt för Johanna Mathilda Bergström, som avgått från

fabriken den 22 december 1917, från och med sistnämnda dag. x

I häröver den 4 februari 1918 avgivet underdånigt utlåtande har

statskontoret anfört följande:

Statskontoret funne visserligen goda skäl föreligga för beredande

av understöd av statsmedel åt samtliga nu ifrågavarande arbetare, vilka

under många år ägnat sina krafter åt arbete för statens räkning, men

ämbetsverket ansåge sig icke kunna tillstyrka de av artilleridepartementet

föreslagna beloppen av” 600 kronor till manlig och 400 kronor till

kvinnlig faktoriarbetare. I sitt den 5 november 1917 avgivna utlåtande

i fråga om beredande av pension åt faktoriarbetaren K. A. Sandström

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49. 11

hade nämligen statskontoret närmare utvecklat skälen för att någon

höjning av beloppen av pensioner till dylika arbetare för närvarande

icke borde vidtagas. Med åberopande härav och med erinran tillika,

att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1918 års riksdag föreslagit

bemälde Sandström till pension av 500 kronor, hemställde statskontoret,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att åt nu ifrågavarande

arbetare Unge från allmänna indragningsstaten utgå pensioner till

de belopp, som enligt de senaste årens riksdagars beslut plägat beviljas

arbetare i liknande ställning, nämligen 500 kronor till de manliga och

300 kronor till de kvinnliga arbetarna, att räknas för envar av dom

från och med månaden näst efter skedd eller skeende avgång från arbetet

vid ammunitionsfabriken.

T likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser även jag,

att ifrågavarande arbetare böra komma i åtnjutande av pension utav

statsmedel. Pensionsbeloppen torde, i överensstämmelse med vad statskontoret

föreslagit, böra bestämmas till 500 kronor för de manliga och

300 kronor för de kvinnliga arbetarna samt utgå från och med månaden

näst efter skedd eller skeende avgång från anställning vid fabriken.

Åven utskottet finner goda skäl vara anförda för beredande av

understöd av statsmedel åt samtliga här ifrågavarande arbetare, vilka

under en, lång följd av år arbetat vid ammunitionsfabriken. I likhet

med arméförvaltningens artilleridepartement anser emellertid utskottet,

att med hänsyn till nämnda arbetares tjänstetid och åtnjutna löneförmåner

pensionsbeloppen böra bestämmas ''till 600 kronor för de manliga

och 400 kronor för de kvinnliga arbetarna. I avseende å den tidpunkt

tran vilken pensionerna skola utgå, har utskottet icke haft något att

erinra mot Kungl. Maj:ts förslag eller att de böra beräknas från och

med månaden näst efter skedd eller skeende avgång från anställning

vid fabriken. g

Åberopande vad sålunda anförts, hemställer iitskottet,

ätt riksdagen må medgiva, att arbetarna vid

ammunitionsfabriken Carl August Lindh och Carl Johan

Andersson samt arbeterskorna vid nämnda fabrik ErikHans

Anna Johnsson, Karin Nilsson och Johanna

Matilda Bergström må under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension, vardera

av Lindh och Andersson med sexhundra kronor

V e par tern eutschefen.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

samt envar av Erik-Hans Anna Johnsson, Karin Nilsson

och Johanna Matilda Bergström med fyrahundra kronor,

att för envar av dem utgå från och med månaden

näst efter skedd eller skeende avgång från anställning

v i d am mu ni tions fabriken.

Anyående

förhöjd pension

åt vaktmästaren

vid

intendenturkåren

J. G.

Johansson

Lindhé,

7:o) I eu inom första kammaren av herr Gullbery väckt motion,

nr 36, har hemställts, »att riksdagen ville medgiva vaktmästaren vid

intendenturkåren, förråds vaktmästaren vid arméns intendenturförråd å

Karlsborg Johan Gottfrid Johansson Lindhé sådan förhöjning i den

honom av 1914 års riksdag beviljade pensionen 360 kronor, att densamma,

jämte det honom tillkommande gratialet fråji Vadstena krigsmanshuskassa,

uppgår till 900 kronor årligen under hans återstående

livstid, att utgå från och med månaden näst efter den under vilken han

avgått ur tjänst».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Å intendenturkårens stat fanns år 1914 uppförda 22 vaktmästarebeställningar.

Enligt staten åtnjöto dessa vaktmästare samma avlöning som då tillkom

distinktionskorpraler, nämligen: lön kronor 360, dagavlöning kronor 182: 5o, beklädnads-

och portionsersättning kronor 332: is (från och med 1909 ha de dessutom

tillerkänts för ved och ljus med kronor 80: 95) således tillsammans kronor

955: 6 0 per år jämte fri bostad.

Vid 1910 års riksdag medgavs, att vaktmästarna vid intendenturkåren efter

erhållet avsked skulle få åtnjuta en årlig pension till så stort belopp, att densamma,

jämte dem tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa, uppginge

till 360 kronor.

Uti skrivelse den 15 september 1913 hemställde dåvarande generalintendenten,

att förrådsvaktmästaren vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Johan

Gottfrid Johansson Lindhé, som den 1 oktober 1914 fyllde 60 år, måtte få komma

i åtnjutande av en årlig pension enligt ovan angivna grunder. Uti proposition, nr

48, till 1914 års första riksdag hemställde Kungl. Maj:t om en årlig pension till

■ bemälde Lindhé på tillsammans 360 kronor. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Den sålunda tillerkända pensionen har ännu icke tillträtts av Lindhé, vilken

såsom fullt tjänstbar dagligen tjänstgjort vid förrådet å Karlsborg. Anledningen

till att generalintendenten redan 1913 ingick till Kungl. Maj.t med framställning

om pension till Lindhé, kan således icke bero på Lindhés otjänstbarhet utan får

väl närmare sökas däri, att enligt 1901 års härordning skulle hela vaktmästarekåren

■ vid intendenturen indragas. Emellertid åstadkom 1914 års senare riksdag

en genomgripande förändring uti dittills rådande förhållanden, därigenom att beslut

fattades om att vid varje infanteriregemente och varje trängförband skulle uppföras

en förrådsvaktmästarebeställning på stat. Till dessa nya befattningar skulle från

och med 1915 i första hand överflyttas de vid intendenturkåren anställda vakt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotteta utlutande Nr 49.

13

mästarna. Såväl lono- som pensionsförmåner blev o avsevärt förbättrade för innehavarna

av dessa tjänster. Samtidigt höjdes pensionsåldern till 65 år. Samtliga

intendenturkårens vaktmästare, med undantag av två. överfördes till den nya staten

och placerades ute på truppförbanden.

Enligt vad av handlingarna i detta ärende synes framgå, ha vederbörande

myndigheter ansett Lindhé, som den 1 oktober 1914 fyllt 60 år, vara för gammal

att transporteras ut på truppförbandens förråd. Emellertid delas ej denna uppfattning

av hans närmaste chef, som i en till chefen för intendenturkären ställd skrivelse

av den 18 oktober 1916 betonar, att Lindhé, som vore i besittning av en

god arbetsförmåga och på ett förtjänstfullt sätt skötte förrådstjänsten, bort vara

berättigad att komma i åtnjutande av den fastare anställning och därmed förenade

avlönings- och pensionsförmåner, som transporten ut till truppförbanden innebure.

Förrådschefen hemställer därför till chefen för intendenturkären om framställning

till Kung!. Maj:t om avlåtande av proposition till riksdagen angående förhöjd

pension till Lindhé.

I underdånig skrivelse av den 15 november 1916 har chefen för intendenturkåren

hos Kungl. Maj:t hemställt om en förhöjning av Lindhés pension till sammanlagt

900 kronor att utgå från och med månaden näst efter den under vilken

han erhållit avsked. Över denna framställning har arméförvaltningens civila departement

den 27 november 1916 till Kungl. Maj:t avgivit infordrat yttrande, vari

departementet bland annat anför, att, med hänsyn till att riksdagen så sent som

1914 reglerade Lindhés pension, departementet »ej kan finna, att sådana omständigheter

därefter inträffat, som skulle kunna föranleda till så avsevärd höjning av

pensionsbeloppet, som i förevarande framställning ifrågasatts, anser departementet

sig icke kunna för sin del tillstyrka bifall till framställningen».

Sedan Kungl. Maj:t låtit sig föredragas chefens för intendenturkären framställning

jämte civila departementets däröver avgivna yttrande, har Kungl. Maj:t

den 6 juli 1917, funnit förevarande framställning icke föranleda till någon dess

åtgärd.

Vid ett närmare studium av handlingarna i detta pensionsärende, varur jag

gjort förestående axplockningar, har jag kommit till den bestämda uppfattningen,

att Lindhé, vid övergången till den nya härordningen, blivit avsevärt sämre ställd

än sina övriga kamrater inom intendenturkären. Redan därigenom, att dåvarande

generalintendenten 1913 gjorde framställning om och 1914 års första riksdag -beviljade

honom pension, innan han ännu fyllt 60 år, tyckes ha lagts stenar i vägen

för honom då det gällde att komma på fast stat och bliva placerad vid något truppförband.

Hade generalintendenten drömt om att 1914 års riksdag skulle godkänna

en stat med 34 nya vaktmästarebeställningar, hade han säkerligen icke vidtagit åtgärden

för pensionering av Lindhé så tidigt som nu skedde. Den nya härordningen

i förening med den omfattande krigstjänstgöringen som pågått sedan hösten 1914,

har givit rika tillfällen till sysselsättning för den redan 1914 pensionerade förrådsvaktmästaren.

Då civila departementet här ovan säger, att ingenting har inträffat

sedan 1914, som kan föranleda till någon höjning av den redan då beviljade pensionen,

så vill jag i all stillhet därtill anmärka, att det dock ligger dessa års krävande

tjänst emellan den tiden och nu med sin dyrtid och därav föranledda höjningar,

icke allenast å ordinarie löner utan till och med pensioner för personer,

som sedan länge lämnat statens tjänst. Under sådana förhållanden kan det ej anses

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

strida, vare sig emot statens pensionsprinciper eller mot rättvisa och billighet, om

ändring hegäres uti ett pensionsbelopp, som aldrig tillträtts och vars formella innehavare

fortfarande dagligen uppehåller en krävande tjänst. För att närmare styrka

detta senare påstående, inför jag här nedan ett intyg, utgivet av chefen för intendenturförrådet

å Karlsborg, så lydande:

»Vaktmästaren vid intendenturkåren J. G. J. Lindhé, vilken från den 1

augusti 1905 och fortfarande är placerad till tjänstgöring vid härvarande intendenturförråd,

har fullgjort sina åligganden med ordentlighet, nit, plikttrohet och framstående

duglighet. Han har därunder de senaste åren haft sig särskilt anförtrott

dagliga mottagandet av allt vid kronobageriet bakat bröd samt detsammas utlämnande

eller utsändande till truppförbanden, ävensom vården av mjölmagasinet. Han

har därjämte — förutom på kortare förordnande under flera år — till min stora

belåtenhet upprätthållit magasinsförvaltarebefattningen under tillsammans 5 */., månader

år 1913, varunder hans synnerligen stora arbetsförmåga och praktiska duglighet

kommit till full användning. Han har tillika antagits till förvaltareaspirant

och avlagt förvaltareexamen. I och utom tjänsten har han fört en i allo hedrande

vandel.

Vilket allt härmed på begäran meddelas.

Karlsborg den 13 juni 1917. A. Gyllensvärd

Förrådschef.»

Av förestående intyg framgår, att Lindhé med nit och intresse skött en befattning

som kan jämställas med förrådsförvaltaretjänst och således motiveras även

ur tjänstesynpunkt den av hans överordnade gjorda framställningen om förhöjd

pension.

Vid 1916 års riksdag hemställde Kung! Maj:t om en årspension av 400

kronor till förrådsarbetaren Aug. Stendahl, som varit anställd vid förrådet i Karlsborg

i 35 år och då uppnått 60 års ålder, samt på grund av sjukdom icke vore

fullt arbetsför; chefen för intendenturkåren hade hemställt om och arméförvaltningens

intendents- och civila departement tillstyrkt 600 kronor. Detta senare belopp

tillstyrktes även av bankoutskottet, »så mycket hellre, som den befattning

Stendahl beklätt, väl torde få anses vara mera ansvarsfull än en vanlig arbetares»;

riksdagen godkände vad utskottet sålunda föreslagit.

Då civila departementet varit villigt tillstyrka 600 kronor i årspension åt

förrådsarbetaren Stendahl, har jag svårt att förstå, huru departementet kan ställa

sig avvisande till en förhöjning av Lindhés pension, då, såvitt jag känner rangskalan

inom armén, Lindhé måste anses såsom Stendahls förman i tjänsten.

Därtill kommer, att Lindhé, som avlagt underofficers- och förvaltareexamen

och på grund därav innehaft åtskilliga förordnanden såsom förråds- och magasinsförvaltare

samt de senaste fem åren och allt fortfarande, enligt särskilt uppdrag,

omhänderhar all uppbörd och utlämning samt magasinering av bröd m. m. vid

kronans bageri å Karlsborg, där tillverkningen kan räknas i åtskilliga 100,000-tal

kilogram per år, även ur den synpunkten är berättigad komma i åtnjutande av

bättre pensionsförmåner än de, som 1914 års riksdag beviljade honom.

Lindhé har den 1 januari 1918 varit anställd i statens tjänst i 44 år, därav

7 °/i2 år vid linjen, såsom förrådsarbetare i 18 7/10 år vid I. 15 samt såsom vaktmästare

vid intendenturkåren 17 n/12 år. Han synes därigenom ha fullgjort det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

15

dagsverke som erfordras för att bliva jämställd i pensionshänseende med de vaktmästarebefattningar,

som genom 1914 års härordningsbeslut tillkommit. »

Vidare har i en inom andra kammaren av herr Ilning väckt motion,

nr 70, hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta:

dels nedsättning av vaktmästaren vid intendenturkåren Gustav

Fallanders pensionsålder från nuvarande 65 år till 60 år, och

dels att Fallander må från månaden näst efter den, under’ vilken

han erhåller avsked från sin nu innehavande beställning vid intendenturkåren,

äga att bekomma eu årlig pension av 900 kronor, att utgå från

allmänna indragningsstaten.»

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:

Angående

vaktmästare n

vid intendent

turkånn d.

Fallanders

rätt till

•pension

»Jämlikt den av Kung!. Maj:t den 13 "december 1878 fastställda staten för

kommendanter och befälhavare m. fl. å rikets fästningar och garnisonsorter funnos

upptagna vid fästningsintendenturen å Karlsborg en förste vaktmästare med 700

kronor i lön och 300 kronor i tjänstgöringspenningar samt en vaktmästare med 500

kronor i lön och 300 kronor i tjänstgöringspenningar. Till innehavare av vaktmästarebeställningen

förordnades Gr. Fallander från och med den 30 november 1880.

Vid upprepade gånger företagen omorganisation av arméns intendenturväsende

och den till detsamma hörande personalen, hava av orsaker, som jag ej känner,

ifrågavarande ovannämnde tvenne vaktmästarebeställningar ingen gång inbegripits i

omorganisationen. Följden härav har blivit den, att när innehavaren av förste vaktmästarebeställningen

för en del år sedan avled, Fallander icke ens blev befordrad

till innehavare av denna beställning, av den anledning, att nämnda beställning såsom

varande på föråldrad stat, icke ansågs böra besättas. Icke heller genom 1914 års

härordning, då intendenturkårens vaktmästare överflyttades till vissa infanteri- m. fl.

truppförbands stater och i sammanhang därmed bereddes förbättrade löneförmåner,

blev Fallander transporterad, emedan han då ansågs för gammal. Fallander har

alltså under hela sin 37-åriga tjänstetid innehaft den mycket anspråkslösa inkomsten

av 800 kronor, vartill under de senare åren kommit ett extra lönetillägg med 80

kronor om året. Först vid 65 års ålder är Fallander pensionsberättigad med en

pension från arméns pensionskassa av 500 kronor årligen.

Fallander, som sålunda på grund av ogynnsamma omständigheter gått miste

om de förbättrade löneförmåner, som efter hand kommit hans yngre kamrater till

del, är nu sjuk och lider av neurasteni och äggvita, vilka sjukdomar enligt utfärdat

läkarebetyg orsaka, att han icke kan beräknas bliva vidare tjänstebar under de

närmaste 5 åren (se bil. 1). Med anledning härav har Fallander ingått till generalintendenten

med framställning om utverkande av att han måtte bliva pensionsberättigad

omedelbart i stället för vid 65 års ålder och att i samband därmed hans

pension måtte höjas. Under vitsordande av Fallanders långvariga, plikttrogna och

samvetsgrant fullgjorda tjänst, har generalintendenten hos Kungl. Maj:t i skrivelse

den 23 mars 1917 hemställt (se bil. 2) om avlåtande till 1917 års riksdag av proposition

avseende, dels nedsättning av vaktmästaren vid intendenturkåren Gustaf

Fallanders pensionsålder från nuvarande 65 år till 60 år, och dels att Fallander må

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

från månaden näst efter den, under vilken han erhåller avsked från sin nu innehavande

beställning vid intendenturkåren, äga att bekomma en årlig pension av 900

kronor att utgå från allmänna indragningsstaten.

Efter det såväl direktionen över arméns pensionskassa som kungl. statskontoret

avgivit utlåtande över generalintendentens framställning, har Kungl. Maj:t

den 14 september 1917 resolverat, att framställningen icke befunnits föranleda till

någon vidare åtgärd (se bil. 3, 4, 5).

Som framgår av nämnda bilagor innehåller utlåtandet från direktionen över

arméns pensionskassa endast vissa uppgifter rörande bestämmelserna angående pensionsförmånerna

för förrådsvaktmästare. I detta utlåtande framhålles även, att

Fallander blev delägare i arméns pensionskassa den 30 november 1880 genom anställning

såsom vaktmästare vid centralförrådet å Karlsborg, vilken tjänst numera

uppförd på intendenturkårens stat han ännu innehar. Även om Fallanders avlöning

kan anses hava utgått från intendenturkårens stat, torde han aldrig ha funnits upptagen

på denna stat. Vaktmästarna vid intendenturkåren, som numera med undantag

av en (Lindhé) överflyttats till -regementen och trängkårer, voro enligt 1901 års

stat icke delägare i arméns pensionskassa och åtnjuta en årsinkomst av kronor

955: 60, varemot Fallanders årsinkomst stannade vid kronor 892. Det torde således

bero på något misstag att räkna Fallander till nämnda kategori, vilket även framgår

därav, att i direktionens uttalande påpekas just det förhållandet, att Fallander

blev delägare i arméns pensionskassa den 30 november 1880 eller samtidigt, som

Fallander antogs såsom vaktmästare vid centralförrådet å Karlsborg. Någon ändring

i nämnda antagandet eller överföring på sådan stat, som berövade Fallander rätten

till delägarskap i arméns pensionskassa, har givetvis icke kunnat äga rum, utan

kvarstår Fallander fortfarande på den enligt Kungl. Maj:t den 13 december 1878 i

nåder fastställda stat för kommendanter och befälhavare m. fl. å rikets fästningar

och garnisonsorter. I detta sammanhang tillåter jag mig påpeka, att anmärkning 4

till denna stat angiver, att även vaktmästarna äro pensionsberättigade vid 60 års

ålder (se bil. 6).

Däremot yttrar statskontoret, att det å ena sidan synes som Fallander oaktat

sin sjuklighet fortfarande torde kunna göra tjänst och som ej heller hans otjänstbarhet

för framtiden synes vara vederbörligen styrkt, ställer sig statskontoret därför

tvekande till åtgärders vidtagande i önskat syfte, men å andra sidan, om det

anses, att Fallander bör sättas i tillfälle att redan nu avgå, synes det statskontoret

som om det föreslagna pensionsbeloppet 900 kronor skulle kunna tillstyrkas. Det

torde vara detta senare utlåtande, som föranlett Kungl. Maj:ts beslut.

Då emellertid enligt regementsläkaren Evert Schildts på heder och samvete

den 22 november 1917 avgivna intyg (se bil. 7) Fallanders sjukdomar utgöra ett

bestämt hinder för honom att sköta sin tjänst, och samma läkare nu i dessa dagar

den 17 dennes å heder och samvete (se bil. 8) intygar, att Fallander enligt hans

bestämda uppfattning icke’ kan bliva duglig till tjänstgöring under de år, han ännu

skulle hava kvar till sin pensionering, så torde tillfyllestgörande skäl föreligga att

redan nu bevilja Fallander en pension. Det skulle i sanning vara mer än hårt, om

Fallander, nedbruten av olika sjukdomar, efter 37 års plikttroget arbete ej blott

som vaktmästare utan även vid vissa tillfällen som förvaltare vid såväl proviantsom

persedelförrådet skulle nödgas genom ett avslag å denna min motion framleva

sina återstående dagar i fattigdom. Genom ett avslag av denna min motion skulle

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

17

yen kWer „ödgaS var sjätto månad erhålla ett halvt års tjänstledighet, ända

1 er 65 ?.r’ under vilka förhållanden hans löneförmåner komma att

uppgå till o00 kronor årligen, ett belopp, på vilket Fallander även med största sparsamhet

svårligen torde kunna anständigt uppehålla sig.

dag„ mig fiH slsf framhålla, att ett bifall till min motion icke torde

Ii Jnå?ra konsekvenser för framtiden, emedan Fallander är den ende numera

återstående innehavaren av den beställning, det här är fråga om.»

Vid sistberörda motion äro fogade åtskilliga intyg, till vilka utskottet

anhåller få hänvisa.

Båda nu förevarande pensionsfrågor Lava, enligt vad handlingarna

utvisa, vant föremål för Kungl. Majrts prövning, därvid kungl. statskontmet

den 24 april 1917 avgivit infordrat underdånigt utlåtande,

såvitt angår Fallander, varemot statskontoret icke synes hava yttrat sig

i fråga om Lindhé. Efter det statskontoret avgivit nyssnämnda utlåtande,

hava beträffande Fallander nya omständigheter tillkommit vilka

äro av beskaffenhet att kunna inverka på frågans bedömande. Vid

sudant förhållande och då dessa båda pensionsfrågor stå i nära samband

i varandra, har utskottet ansett sig böra utverka Kungl. Mai:ts

befallning till statskontoret att efter vederbörandes hörande avgiva och

till utskottet inkomma med yttrande rörande såväl Lindhé som Fallander.

I anledning härav har statskontoret den 28 nästlidna mars inkornmit

med sådant yttrande och därvid tillika överlämnat yttrande av

arméförvaltningens intendents- och civila departement.

Departementen yttra däri beträffande Lindhé:

Arméförvaltningens

inten
»Efter

prövning av de i motionen anförda omständigheter, har kungl. armé- de,nts/ ocht

förvaltningens mtendentsdepartement, under åberopande av vad chefen för intfndenturfrtwall!

-Sm d<3n 20 n°Vemsbellä,16 gJOrda'' härhos 1 avskrift bifogade underdåniga Angående

bifdlSttilinmotionenPenS10n ^ ^ ° kronor åt Linhé anfört, funnit sig böra tillstyrka J- °- Undhé
I

sitt i motionen omförmälda underdåniga yttrande den 27 november 1916

ni i,CinS f<jr,Ulteuenturkärens förenämnda framställning om pension åt Lindhé

IRTBforvaltnmgens mvila departement - då frågan om Lindhés pensio“je

b lvlt av Kung!. Maj:t och riksdagen prövat — uttalat betänkligheter mot

wSrka f6tt SÄ u!? avsågen ändrinS i vad sålunda blivit beslutat. Därest

emellertid omformalda förhållande icke anses vidare böra lägga något hinder i vägen

oi en förnyad omprovmng av frågan, får departementet i underdånighet anföra,

att departementet icke har något att erinra mot att Lindhé, som fortfarande är i

in!!v°rmg och sålunda icke tillträtt den för honom år 1914 bestämda pensionen,

tillerkannes pension till så stort belopp, att densamma jämte det gratial från Vadstena

kngsmanshuskassa, vartill Lindhé vid erhållande av avsked är berättigad och

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 39 käft. (Nr 49.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Banko utskottets utlåtande Nr 49.

Angående

G. Fallander.

Statskontoret.

som utgör 149 kronor, uppgår till 900 kronor årligen, eller samma belopp, som tillkommer

de förrådsvaktmästare, som äro anställda på olika truppförbands stater.»

I fråga om Fallander anföres:

»Kungl. Maj:ts beslut den 14 september 1917 (se bil. 5 till motionen) om

avslag å den av chefen för intendenturkåren uti underdånig skrivelse den 23 mars

1917 (se bil. 2 till motionen) gjorda framställningen beträffande Fallanders pensionsålder

och storleken av honom tillkommande pension torde utan tvivel kunna antagas

hava grundats på de erinringar, som av eder uti underdånig skrivelse den 24 april

1917 (se bil. 4 till motionen) uttalats därom att Fallanders otjänstbarhet för framtiden

då icke syntes vara vederbörligen styrkt. Uti nämnda skrivelse har ni även

uttalat, att, därest Fallander befunnes böra sättas i tillfälle att redan vid 60 års

ålder avgå från sin tjänst med pension, och framställning om sådan förman alltså

ansåges böra föreläggas riksdagen, det syntes eder, som om det föreslagna pensionsbeloppet,

900 kronor, ehuru detsamma måste anses val högt i förhållande till

Fallanders avlöningsförmåner, dock skulle kunna tillstyrkas med hänsyn till föreliggande,

av chefen för intendenturkåren framhållna omständigheter.

Då det emellertid av de vid motionen såsom bilagor 7 och 8 fogade avskrifterna

av de utav regementsläkaren E. Schildt den 22 november 1917 och den

17 januari 1918 utfärdade läkarintygen synes framgå, att Fallander på grund av

sjuklighet vore urståndsatt till tjänstgöring under de år, som ännu återstode till

tiden för hans pensionering, torde några skäl till betänkligheter mot nedsättning av

hans pensionsålder från 65 till 60 år ej vidare höra föreligga.

På grund härav och under hänvisning såväl till vad som av chefen för intendenturkåren

och motionären i saken anförts som till edert ovan omförmälda uttalande

i fråga om pensionsbeloppet, finna sig kungl. arméförvaltningens intendentsoch

civila departement böra förorda bifall till den i motionen gjorda framställningen

såväl om nedsättningen i Fallanders pensionsålder som beträffande det för honom

föreslagna pensionsbeloppets storlek.»

För egen del bär statskontoret i ärendet anfört följande:

»I likhet med kungl. arméförvaltningens nämnda båda departement anser

även kungl. statskontoret de i motionen rörande Lindhés pension anförda omständigheter,

som tillkommit efter det 1914 års förra riksdag fattade beslut i fråga om

pension åt honom, böra föranleda till förhöjning av det då beviljade, men ännu icke

tillträdda beloppet. Föreliggande förslag innebär, att pensionen skulle höjas från

360 till 900 kronor, vilket sistnämnda belopp motsvarar vad som vid avsked efter

uppnådd ålder av 65 år i pension tillkommer de förrådsvaktmästare, som erhållit

anställning på truppförbandens stater. Emellertid kan ifrågasättas, huruvida ett sådant

pensionsbelopp kan anses stå i riktigt förhållande till de avlöningsförmåner, Lindhé

åtnjuter, eller 955 kronor 60 öre jämte fri bostad; och i allt fall kan erinras, att

detta pensionsbelopp visserligen tillkommer hans till förrådsvaktmästare vid truppförband

förflyttade kamrater men dock torde förutsätta att icke obetydliga avgifter

härför erlagts till arméns pensionskassa. Med hänsyn härtill skulle ju kunna ifrågasättas

en begränsning av pensionsförhöj ningen exempelvis till 800 kronor.

Yad därefter vidkommer förslaget om pension åt vaktmästaren vid intenden
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

19

turkåren G. Fallander vill det synas kungl. statskontoret vara riktigt att, såsom

direktionen över arméns pensionskassa i dess underdåniga utlåtande den 11 april

1917 uppgivit, rätt till pension för Fallander såsom vaktmästare vid militär stab, i

vilken egenskap han vunnit delaktighet i kassan, inträder först vid uppnådd ålder

av 65 år. Den av motionären åberopade bestämmelsen i anm. 4 vid 1878 års stat

för kommendantsstater och befälhavare m. 11. å rikets fästningar och garnisonsorter

(bil. 6 vid motionen nr 70: II) synes nämligen icke kunna giva stöd för den mening

att pensionsåldern för Fallander skulle vara 60 år. Vid sådant förhållande skulle

det dröja ända till den 27 november 1922, innan Fallander skulle kunna avgå med

rätt till pension. Numera är det emellertid styrkt, att Fallander är av sjukdom

urståndsätta att göra tjänst utan utsikt att åter bliva tjänstbar; och på grund härav

synes det icke vara något att erinra mot att tillfälle beredes Fallander att redan

nu avgå med pension. Med hänsyn därtill att Fallanders kamrater, som vunnit anställning

i de nya förrådsvaktmästarbeställningarna vid truppförbanden, bliva vid

avgången berättigade till pension å 900 kronor, synes det vara billigt, att åt

Fallander beredes pension till högre belopp än det, som författningsenligt tillkommer

honom vid 65 års ålder eller 500 kronor. Visserligen har kungl. statskontoret en

gång uttalat sig för ett pensionsbelopp av 900 kronor åt Fallander, men det synes

dock kungl. statskontoret kunna ifrågasättas, huruvida anledning kan anses föreligga

att åt honom bereda högre pension än den kungl. statskontoret föreslagit

för Lindhé.»

Beträffande först frågan om höjning av Lindhés pension anser

även utskottet de i motionen berörda omständigheter, som tillkommit

efter 1914 års riksdags beslut i ämnet, vara av beskaffenhet att böra

föranleda höjning av det då beviljade pensionsbeloppet, vilket för övrigt

ännu icke av Lindhé tillträtts. Såsom statskontoret erinrar, skulle vid

ett bifall till motionen Lindhé erhålla en pension av 900 kronor, motsvarande

vad som vid avsked efter uppnådd ålder av 65 år i pension

tillkommer de förrådsvaktmästare, vilka erhållit anställning på truppförbandens

stater. Då emellertid de avlöningsförmåner, Lindhé åtnjutit

uppgått till 955 kronor 60 öre jämte fri bostad, lärer det föreslagna

pensionsbeloppet icke kunna anses stå i riktigt förhållande till sagda

förmåner, utan synes den av statskontoret ifrågasatta begränsningen av

pensionen till 800 kronor vara väl avvägd.

Vidkommande härefter förslaget om pension åt Fallander torde,

enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen, pensionsrätten för

Fallander inträda först vid uppnådda 65 år. Fallander skulle alltså icke

förr än år 1922 kunna avgå med rätt till pension. Av ett i motionen

åberopat, den 17 januari innevarande år utfärdat läkarbetyg framgår

emellertid, att Fallander på grund av sjukdom icke vidare är tjänstbar.

Det vill då synas riktigt, att tillfälle beredes honom att nu avgå med

pension. Beträffande storleken av denna har statskontoret visserligen

TJtskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Angående

livräntor till

avi. tullvaktmästaren

L.

Q. 8. Sjöbloms

ähka och

minderåriga

dotter.

tidigare uttalat sig för ett belopp av 900 kronor, sannolikt beroende

därpå att Fallander tillhör arméns pensionskassa och således bidragit

till sin pensionering. Detta förhållande uppväges emellertid, vad Lindhé

vidkommer, därav att denne har 7 tjänstgöringsår mera än Fallander.

Under sådana förhållanden har utskottet ansett det vara riktigast, att

pensionsbeloppen i båda nu förevarande fall bestämmas lika eller till

800 kronor.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1: 36, må medgiva, att vaktmästaren vid intendenturkåren,

förrådsvaktmästai''en vid arméns intendenturförråd

Johan Gottfrid Johansson Lindhé må, utöver

honom av 1914 års förra riksdag beviljad pension till belopp

av 360 kronor, från och med månaden näst efter

den, xmder vilken han avgår från sin tjänst, under sin

återstående livstid uppbära årligen ytterligare pension

till sådant belopp, att hela pensionen jämte honom

tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa

uppgår till åttahundra kronor, att utgå från allmänna

indragningsstaten; och

b) att riksdagen, i anledning av förevarande

motion II: 70, må medgiva, att vaktmästaren vid intendenturkåren

Gustaf Fallander må från och med månaden

näst efter den, under vilken han erhåller avsked från

sin nuvarande anställning vid nämnda kår, under sin

återstående livstid åtnjuta en årlig pension av åttahundra

kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten.

III. Ang. finansdepartementet.

8:o) I en till riksdagen den 22 mars 1918 avlåten proposition,

nr 206, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att tullvaktmästaren

L. G. S. Sjöbloms efterlämnade änka Kristina Olivia Sjöblom

och makarnas minderåriga dotter Brita Hulda Severina må från och med

den 1 oktober 1916 å allmänna indragningsstaten uppbära: änkan Sjöblom

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, en årlig livränta av 375 kronor samt dottern intill uppnådd

ålder av 15 år en årlig livränta av 300 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

21

Till statsrådsprotokollet över finansärenden för berörda den 22 mars

har föredragande departementschefen i ämnet anfört följande:

»1 skrivelse den 8 februari 1918 har generaltullstyrelsen anfört

följande:

''Tullbevakningsinspektionen i Stockholm har i skrivelse till generaltullstyrelsen

den 26 september 1916 anmält, att vaktmästaren vid härvarande tullbevakning,

Ludvig Gereon Severin Sjöblom den 20 i samma månad, då han varit posterad

ombord å ångfartyget Tauline’, i följd av fartygets kantring i härvarande hamn

omkommit, varjämte tullbevakningsinspektionen till styrelsen överlämnat vederbörlig

dödsattest för Sjöblom.

Sedermera har i eu till sagda inspektion ställd, av inspektionen med eget

utlåtande till styrelsen överlämnad skrift bemälde Sjöbloms änka Kristina Olivia

Sjöblom, född Jonsson, hemställt om vidtagande av åtgärder i syfte, att ett årligt

understöd av statsmedel måtte tilldelas henne och hennes barn; varande vid ansökningen

fogade dels ett av pastorsämbetet i härvarande Katarina församling den

17 november 1916 utfärdat bevis, varav inhämtas, att Sjöblom efterlämnat förutom

änkan, född den 9 juni 1886, dottern Brita Hulda Severina, född den 12 november

1916, dels ock bestyrkt transumt av en efter Sjöblom upprättad bouppteckning,

utvisande en behållning i boet av 2,271 kronor 23 öre.

På grund av återremiss har förbemälda inspektion i ärendet förebragt vidare

utredning, varav framgår, att Sjöblom omkommit vid omförmälda olyckstillfälle,

samt att uti ett av sjöåklagaren hos kommerskollegium vid Stockholms rådhusrätts

andra avdelning anhängiggjort mål mot befälhavaren å förevarande fartyg O. M. A.

Wirström angående ansvar för ifrågavarande sjöolycka, i vilket mål änkan Sjöblom

fört talan i egenskap av målsägande, rådhusrätten, sedan änkan Sjöblom av Wirströms

i målet anlitade ombud bekommit ett belopp av 3,000 kronor och därvid

frånträtt alla vidare anspråk på grund av hennes makes död emot en var, som

saken kunde angå, avskrivit hennes talan från vidare handläggning.

I anledning av förenämnda framställning och med fästat avseende därå, att

Sjöblom ljutit döden under utövningen av sin tjänst, får generaltullstyrelsen jämte

anmälan, att änkan Sjöblom är berättigad till pension dels från tullstatens enskilda

pensionsinrättning, med 196 kronor 50 öre för år, dels ock av allmänna medel med

78 kronor 60 öre för år, vilka belopp dock torde få anses ringa i förhållande till

familjens levnadsbehov, i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

bereda änkan Sjöblom och hennes ovannämnda barn något understöd.

Innan styrelsen går att avgiva underdånigt förslag i avseende å det ifrågasatta

understödsbeloppets storlek får styrelsen anmäla, att Sjöblom, vilken konstituerats

till sin innehavda tjänst den 16 augusti 1916, vid densamma åtnjutit följande

avlöningsförmåner, nämligen i lön 1,310 kronor, i tjänstgöringspengar 440 kronor

och i ortstillägg 131 kronor eller sålunda tillhopa 1,881 kronor samt att Sjöblom,

enligt vad vederbörande personallistor utvisa, under sin tjänstgöring i tullverket

städse ådagalagt duglighet och pålitlighet samt iakttagit ett mycket gott uppförande.

Med hänsyn till nu berörda omständigheter får styrelsen i underdånighet

hemställa, att änkan Sjöblom måtte, räknat från och med den 1 oktober 1916,

Generaltull
styrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.''

Statskontoret.

Departementschefen.

erhålla en årlig livränta av 600 kronor, så länge hon lever ogift, samt att hennes

barn måtte från och med sagda den 1 oktober 1916 tilldelas en årlig livränta av

100 kronor, intill dess detsamma uppnått 18 års ålder.''

I infordrat yttrande över denna generaltullstyrelsens framställning

har statskontoret i skrivelse den 7 mars 1918 anfört:

’I likhet med generaltullstyrelsen anser statskontoret, att olycksfallsersättning

av statsmedel i form av livräntor bör beredas den genom olycksfall under tjänstutövning

omkomne tullvaktmästaren Sjöbloms änka och minderåriga dotter. Med

avseende å beloppet av dessa livräntor vill statskontoret erinra, att enligt lagen

av den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete livräntor skola utgå till

en genom olycksfall i arbete avliden arbetares änka, så länge hon förbliver änka,

med en fjärdedel och till varje minderårigt barn till uppnådd ålder av 15 år med

en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst i den mån densamma icke överstiger

1,800 kronor. Då i detta ärende är upplyst, att tullvaktmästaren Sjöblom

i årlig avlöning åtnjutit 1,881 kronor, skulle alltså med tillämpning av berörda

stadgande livräntorna böra bestämmas att utgå till änkan med 450 kronor och till

dottern med 300 kronor. Emellertid framgår tillika av förevarande underdåniga

skrivelse, att änkan Sjöblom åtnjuter, förutom pension från tullstatens enskilda

pensionsinrättning, liknande förmån av allmänna medel till årligt belopp av 78 kronor

60 öre; och synes sistnämnda belopp böra avdragas från det beräknade beloppet av

änkan tillkommande livränta, som alltså skulle uppgå till ett avrundat belopp av

375 kronor. På grund av vad sålunda anförts och då det vill synas statskontoret

lämpligt, att livräntorna i detta fall avpassas i överensstämmelse med stagandena

i nämnda lag, får statskontoret, som håller före, att livräntorna böra anvisas att

utgå från allmänna indragningsstaten, i underdånighet hemställa, det täcktes Eders

Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att tullvaktmästaren Sjöbloms efterlämnade

änka Kristina Olivia Sjöblom, född Jonsson, och makarnas minderåriga dotter Brita

Hulda Severina må från och med den 1 oktober 1916 å allmänna indragningsstaten

uppbära: änkan Sjöblom under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, en årlig livränta av 375 kronor samt dottern intill uppnådd

ålder av 15 år en årlig livränta av 300 kronor.’

På grund av vad i detta ärende förekommit anser jag mig böra

förorda avlåtande av framställning till riksdagen om beviljande av

understöd åt Sjöbloms efterlevande. Då det synes mig lämpligt, att

understödsbeloppet avpassas i nära överensstämmelse med lagen den 17

juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, ansluter jag mig härutinnan

till statskontorets förslag. Den förmån av allmänna medel — enligt

vad jag inhämtat fattigpension av tullmedel — som änkan Sjöblom

åtnjuter, anser jag i likhet med statskontoret böra föranleda, att beloppet

av den änkan tillkommande livräntan beräknas till ett avrundat belopp av

375 kronor. I avseende å huru medlen skola utgå biträder jag ävenledes

den av statskontoret gjorda hemställan.))

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

2:1

Åven utskottet anser sådana omständigheter vara för handen, att

understöd av statsmedel i form av livränta bör boredas änkan Sjöblom

och hennes minderåriga dotter. Utskottet har icke heller haft något

annat att erinra mot förslaget än att beträffande livräntan till dottern i

överensstämmelse med den praxis, som i detta avseende tillämpas inom

riksförsäkringsanstalten, nämnda ränta räknas först från hennes födelse

eller den 12 november 1916, varjämte densamma ansetts skäligen böra

utgå intill uppnådd ålder av 18 år.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att tullvaktmästaren

Ludvig Gereon Severin Sjöbloms efterlämnade änka

Kristina Olivia Sjöblom, född Jonsson, och makarnas

minderåriga dotter Brita Hulda Severina må å allmänna

indragningsstaten uppbära: änkan Sjöblom fram

och med den 1 oktober 1916 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

en årlig livränta av trehundrasjuttiofem kronor

samt dottern från och med den 12 november 1916

intill uppnådd ålder av 18 år en årlig livränta av trehundra

kronor.

Stockholm den 16 april 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:10a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten