Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa ändringar i reglementet för riksgäldskontor et. l:o.

1918-05-03 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:50, Utlåtande, angående vissa ändringar i reglementet för riksgäldskontor et. l:o.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

I

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1918 kl. 4 e. in.

Utlåtande, angående vissa ändringar i reglementet för riksgäldskontor

et.

l:o.

I en till bankoutskottet avlåten, den 14 sistlidna februari dagteeknad

framställning hava fullmäktige i riksgäldskontoret anfört följande:

»Genom beslut av 1915 års riksdag erhöll § 17 i riksgäldskontorets reglemente Ang. ändrad.

följande lydelse: lydelse av $ 17.

»1. Riksgäldskontorets kontanta tillgångar skola, såvitt och så länge de icke Fullmäktige.

behöva användas för samma verk åliggande utbetalningar, insättas i riksbanken eller

placeras i lätt förytterliga utländska valutor; dock gäller i fråga om placeringen av

riksgäldskontorets kassareserver vad här nedan stadgas.

2. Av de medel, 30,000,000 kronor, som av fullmäktige i riksgäldskontoret

enligt bemyndigande av riksdagen anskaffats för beredande av kassareserver åt riksgäldskontoret,

böra minst 15,000,000 kronor vara placerade i guld och återstoden i

regel hållas placerad i lätt förytterliga utländska valutor.»

Enligt lydelsen av ifrågavarande § före år 1915 hade fullmäktige sig medgiven

större frihet i avseende å placeringen av riksgäldskontorets medel, särskilt i vad anginge

riksgäldskontorets kontanta tillgångar. 1 detta avseende var föreskrivet, att

dessa skulle insättas i riksbanken eller hållas allmänna rörelsen tillhanda och göras

räntebärande, på sätt fullmäktige ansåge innefatta full säkerhet. Beträffande riksgäldskontorets

kassareserver var föreskrivet, att de i Tegel borde hållas innestående hos utländska

banker och bankirhus eller vara placerade i främmande staters skuldförbindelser.

Genom ifrågavarande år 1915 företagna reglementsändring, vilken tillkom på

grund av ett uttalande av 1914 års statsrevisorer, stadfästes dock endast en inom

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 40 käft. (Nr 50.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

riksgäldskontoret sedan längre tid tillbaka tillämpad praxis. Från och med år 1905

hade nämligen fullmäktige, ehuru reglementet medgav dem rätt att driva utlåningsrörelse

inom landet och att använda riksgäl dskontorets medel till inköp av inländska

värdepapper, uteslutande placerat kontorets tillgängliga medel i utländska säkerheter

eller ock haft dem innestående på räkning i riksbanken. En sådan placering av riksgäldskontorets

medel är ock enligt fullmäktiges mening under normala förhållanden

den naturligaste och lämpligaste. De förhållanden, som skapats av det pågående

världskriget, hava emellertid härutinnan medfört en förändring. En placering i utländska

valutor kan för närvarande icke anses erbjuda den säkerhet och likviditet,

som därmed avsetts.

Ehuru frågan om placering av riksgäldskontorets medel för närvarande knappast

kan anses aktuell, i det att för den närmare framtiden icke lärer ifrågakomma vare

sig att placera ytterligare medel i utländska valutor eller, med hänsyn till rådande

kursförhållanden, att avyttra de utländska valutor, riksgäldskontoret nu innehar, anse

dock fullmäktige, på grund av vad ovan anförts, önskvärt, att redan nu en jämkning

vidtages i de år 1915 meddelade bestämmelserna; och synes denna böra avse att

återinföra en större frihet för fullmäktige vid placering av såväl riksgäldskontorets

medel i allmänhet som dess kassareserver. Givet är, att placeringen vid varje särskilt

tillfälle bör ske i samförstånd med riksbanken. För vinnande av ovan angivna syfte

erfordras enligt fullmäktiges mening endast den ändring av reglementets § 17, att ordet

»utländska» i paragrafens såväl första som andra stycke utgår. Ifrågavarande paragraf

skulle då erhålla följande lydelse:

»1. Riksgäldskontorets kontanta tillgångar skola, såvitt och så länge de icke

behöva användas för samma verk åliggande utbetalningar, insättas i riksbanken eller

placeras i lätt förytterliga valutor; dock gäller i fråga om placeringen av riksgäldskontorets

kassareserver vad här nedan stadgas.

2. Av de medel, 30,000,000 kronor, som av fullmäktige i riksgäldskontoret

enligt bemyndigande av riksdagen anskaffats för beredande av kassareserver åt

riksgäldskontoret, böra minst 15,000,000 kronor vara placerade i guld och återstoden

i regel placerad i lätt förytterliga valutor.»

På grund härav hava fullmäktige hemställt, att utskottet ville hos

riksdagen göra framställning om en dylik omformulering av § 17 i reglementet.

Vid behandlingen inom utskottet av denna fullmäktiges framställning

ifrågasattes emellertid, huruvida icke i samband med nämnda omformulering

även borde vidtagas den förändring beträffande mom. 2, att bestämmelsen

att minst 15 miljoner kronor skola vara placerade i guld skulle utgå och

att det således skulle överlämnas åt fullmäktige att avgöra, i vad mån

ifrågavarande kassareserver borde vara placerade i guld.

Med anledning härav anhöll utskottet, att fullmäktige ville avgiva och

till utskottet inkomma med yttrande över den inom utskottet sålunda ifrågasätta

förändringen av ovanberörda moment.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

3

I skrivelse den 7 mars 1918 hava i anledning härav fullmäktige anfört

följande:

»Fullmäktige anse sig till en början böra lämna nedanstående redogörelse för Fullmäktige.

tillkomsten av den nuvarande lydelsen av nämnda reglementsföreskrift.

Sedan 1904 års riksdag bemyndigat fullmäktige i riksgäldskontoret att, för beredande

åt riksgäldskontoret av tillräckliga kassareserver i utlandet, genom försäljning

av statsobligationer till erforderligt belopp upplåna intill 15 miljoner kronor, föreskrev

riksdagen i det samma år utfärdade reglementet för riksgäldskontoret, att de medel,

som för berörda ändamål blifvit anskaffade, i regel borde hållas innestående hos utländska

banker och bankirhus eller vara placerade i främmande staters skuldförbindelser.

I sin år 1914 avgivna berättelse angående granskning av riksgäldskontorets styrelse

och förvaltning uttalade riksdagens revisorer i fråga om placeringen av riksgäldskontorets

kontanta medel och höjning av riksgäldskontorets kassareserver m. m. —

efter att hava erinrat om nyssberörda reglementsbestämmelser — att dessa visserligen

under normala förhållanden kunde anses tillfredsställande men däremot icke under

en situation sådan som den dåvarande. Utbetalningen av tillgodohavanden hos utländska

banker och bankirer kunde förhindras genom påbjudande av ett moratorium,

och vidare saknades ej exempel på, att även större bankinstitut i utlandet kommit i

ekonomiska svårigheter. Yad åter anginge placeringen i utländska statspapper, kunde

det vid kritiska tillfällen vara ytterst svårt för att ej säga omöjligt att realisera dem,

varjämte dylika papper alltid vore underkastade kursväxlingar. Däremot'' bibehölle

guldet, vilket i alla stater med väl ordnat myntväsen bildade underlag för sedelutgivningsrätt,

under alla omständigheter sitt värde. Visserligen medförde placeringen

i guldvaluta en ränteförlust, men denna måste anses som en skälig premie för den

ökade trygghet, som innehavet av guld beredde. Dessa synpunkter hade, särskilt

sedda mot bakgrunden av den pågående världskrisen, synts revisorerna vara av sådan

vikt och betydelse, att revisorerna ej tvekade att föreslå, att hela beloppet av riksgäldskontorets

kassareserver placerades i guld.

I yttrande, som den 14 januari 1915 avgavs av fullmäktige i riksgäldskontoret

över revisorernas ovanberörda framställning, förklarade fullmäktige sig principiellt icke

hava något att erinra mot vad revisorerna anfört rörande placeringen av riksgäldskontorets

kassareserver men funno med hänsyn till de båda i regeringsformen omförmälda

kreditivens väsentligt olika karaktär det icke innebära någon oegentlighet,

att desamma motsvarande kassareserver i allmänhet placerades på olika sätt. Vid

sådant förhållande och då det näppeligen vore att förvänta, att riksgäldskontoret

skulle bliva i tillfälle att, innan frågan ånyo ett kommande år kunde bliva föremål

för riksdagens prövning, uppköpa så mycket guld, som erfordrades för uppnående av

en guldbehållning, motsvarande båda kreditivens belopp, uttalade sig fullmäktige för,

att stadgande om placering i guld meddelades endast beträffande 15 miljoner kronor.

Ett uppskov med anskaffande av guld i den föreslagna större omfattningen skulle

enligt fullmäktiges då Uttalade mening för övrigt medföra den fördelen, att under

den pågående krisen ytterligare erfarenhet kunde vinnas i fråga om gagnet och betydelsen

av hållandet av stora guldkassor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

Fullmäktige i riksbanken yttrade i den 16 februari 1915 avgivet utlåtande, att

enligt fullmäktiges mening den bästa placeringen av ifrågavarande medel bleve den,

som erbjöde största trygghet för att medlen snabbt och utan svårigheter skulle kunna

förvandlas i riksbankens sedlar, vilket mål utan tvivel vunnes bäst, om medlen vore

placerade i guld. Då de kreditiven motsvarande kassareserverna kunde antagas bliva

använda till likvider såväl inom landet som i utlandet, funne riksbanksfullmäktige

sig emellertid böra förorda den av riksgäldsfullmäktige föreslagna modifikationen i

statsrevisorernas förslag, enligt vilken endast hälften av kassareserverna borde vara

placerade i guld.

I sitt utlåtande nr 19 vid 1915 års riksdag uttalade bankoutskottet, att utskottet

i likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret funnit det av revisorerna framställda

förslaget, att riksgäldskontorets kassareserver skulle, så snart sådant lämpligen kunde

ske, placeras i guld, vara principiellt riktigt. Betydelsen av att riksgäldskontoret

innehade en stark guldreserv läge förnämligast däri, att riksgäldskontoret med tillhjälp

av densamma kunde snabbt och utan hinder för den allmänna rörelsen fullgöra vissa

likvider, som det enligt reglementet ålåge riksgäldskontoret att verkställa och vilkas

belopp ej kunde på förhand beräknas. Detta gällde i främsta rummet de utbetalningar,

som anvisades å de båda kreditiven. Men riksgäldskontoret hade därjämte

skyldighet att, utan begränsning till visst belopp, bereda tillgång till kassaförstärkning

åt statsverket. — För likvider i utlandet kunde staten under vissa förhållanden tvingas

att exportera guld. Skulle detta tagas ur riksbankens guldförråd, kunde den därigenom

uppkomna minskningen av riksbankens guldkassa verka ytterligare oroande

på ett redan kanske nervöst affärsliv. Betydelsen av en guldreserv, oberoende av

riksbankens guldkassa, såsom ett led i vår finansiella beredskap vore under sådana

förhållanden påtaglig. Ehuru utskottet sålunda i princip anslöte sig till revisorernas

förslag, att riksgäldskontorets kassareserver i sin helhet borde placeras i guld, hade

utskottet dock ej ansett lämpligt, att en ovillkorlig föreskrift därom då meddelades,

utan syntes det utskottet vara tillfyllest att bestämma ett visst minimum för guldanskaffningen,

15 miljoner kronor, med rätt för fullmäktige att, då gynnsamt tillfälle

till ytterligare guldförvärv yppade sig, överskrida detta minimum.

Sedan bankoutskottet i enlighet därmed föreslagit den nuvarande lydelsen av

reglementets § 17, biföll riksdagen detta utskottets förslag.

Inom bankoutskottet har nu ifrågasatts, huruvida icke i sammanhang med viss

annan av fullmäktige föreslagen omformulering av § 17 i riksgäldskontorets reglemente

även borde vidtagas den förändringen beträffande mom. 2, att bestämmelsen

om visst minimibelopps placerande i guld skall utgå och således fullständigt överlämnas

åt fullmäktige att avgöra, i vad män ifrågavarande kassareserver böra vara

placerade i guld.

Fullmäktige få med anledning därav anföra.

Fullmäktige hava under åren 1913—1915 för riksgäldskontorets räkning inköpt

utländskt guldmynt till ett sammanlagt bokfört värde av kr. 10,010,246: 89. Detta

guldförråd, som efter sistnämnda år icke undergått någon förändring, innehaves fortfarande

av riksgäldskontoret.

Ifrågavarande guldreserv har icke vid något tillfälle kommit till sådan användning,

som ifrågasatts i 1915 års bankoutskotts ovan omförmälda utlåtande, d. v. s.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

5

för fullgörande av riksgäldskontoret åliggande likvider inom eller utom landet. Däremot

hava fullmäktige, såsom framgår av fullmäktiges berättelse till innevarande riksdag,

i december 1917, efter framställning från riksbanken, till banken försålt

berörda guld till pris, motsvarande bokförda värdet, och med förbindelse för riksbanken

att, så snart lämpligen kunde ske, till riksgäldskontoret återförsälja samma

guld. Så skedde ock den 17 januari detta år.

Ehuru uppfattningen om gagnet och betydelsen av hållande av guldkassor utan

tvivel ej obetydligt förändrats sedan den tid, då fullmäktige avgåvo sitt ovan omförmälda

yttrande, anse sig fullmäktige dock sakna anledning att frångå sitt då gjorda

principiella uttalande i fråga om placeringen av riksgäldskontorets kassareserver.

Fullmäktige äro sålunda fortfarande av den meningen, att det kan vara av vikt för

riksgäldskontoret att innehava en guldreserv. Att föreskrift av riksdagen meddelas i

fråga om det belopp, vartill denna reserv skall uppgå, synes fullmäktige emellertid

, föga lämpligt. Fullmäktige hava ej heller under den tid, som förflutit sedan sådan

föreskrift första gången inflöt i riksgäldskontorets reglemente, på grund av rådande

förhållanden ansett sig böra uppbringa riksgäldskontorets guldreserv till mer än två

tredjedelar av det föreskrivna minimibeloppet. Vid sådant förhållande vore det enligt

fullmäktiges mening lämpligast, om det överlämnades åt fullmäktige att efter

sig företeende omständigheter bestämma, huru stor del av riksgäldskontorets kassareserver

som vid varje tidpunkt skall vara placerad i guld.

På grund av vad sålunda blivit anfört hava fullmäktige icke något att erinra

mot den inom bankoutskottet ifrågasatta omformuleringen av § 17 mom. 2 i det för

riksgäldskontoret gällande reglementet.»

Utskottet kan för sin del icke annat än instämma i fullmäktiges

bär ovan återgivna uttalande att, ehuru frågan om placering av riksgäldskontorets

medel för närvarande knappast kan anses aktuell, i det att för

den närmare framtiden icke lärer ifrågakomma vare sig att placera ytterligare

medel i utländska valutor eller, med hänsyn till rådande kursförhållanden,

att avyttra de utländska valutor, riksgäldskontoret nu innehar,

det är önskvärt, att redan nu en jämkning vidtages i de år 1915 meddelade

bestämmelserna; och torde en sådan jämkning böra avse att återinföra

en större frihet för fullmäktige vid placering av såväl riksgäldskontorets

medel i allmänhet som dess kassareserver. Särskilt vill utskottet

understryka, att placeringen vid varje särskilt tillfälle bör ske i samförstånd

med riksbanken.

För vinnande av nyss angivna syfte lärer, såsom fullmäktige erinra,

endast den ändring vara erforderlig, att ordet »utländska» i paragrafens

såväl första som andra stycke utgår.

Beträffande härefter frågan om upphävande av den nuvarande bestämmelsen

rörande visst minimibelopps placerande i guld torde det, på sätt också

fullmäktige framhålla, få anses vara av betydelse för riksgäldskontoret att

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

inneha va en guldreserv. Däremot synes det knappast vara lämpligt, att

föreskrift lämnas rörande det belopp, vartill denna reserv skall uppgå.

Såsom fullmäktige erinra, har icke heller, alltsedan en dylik föreskrift infördes

i reglementet, reserven uppbringats till mera än två tredjedelar av

minimibeloppet. Under sådana förhållanden anser även utskottet det vara

lämpligast, att det överlämnas åt fullmäktige att avgöra, huru stor del av

ifrågavarande kassareserver vid varje tidpunkt skola vara placerade i guld.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må besluta, att § 17 i riksgäldskontorets

reglemente skall erhålla följande ändrade

lydelse:

»1. Riksgäldskontorets kontanta tillgångar skola, såvitt och

så länge de icke behöva användas för samma verk åliggande

utbetalningar, insättas i riksbanken eller placeras i lätt förytterliga

valutor; dock gäller i fråga om placeringen av riksgäldskontorets

kassareserver vad bär nedan stadgas.

2. De medel, 30,000,000 kronor, som av fullmäktige i

riksgäldskontoret enligt bemyndigande av riksdagen anskaffats

för beredande av kassareserver åt riksgäldskontoret, böra vara

placerade i guld eller lätt förytterliga valutor».

2:o.

Å»ff. ändrad I en till bankoutskottet ställd, den 14 mars 1918 dagtecknad skrivelse

lydavd V g)32 hava fullmäktige i riksgäldskontoret vidare hemställt, att utskottet ville

föreslå riksdagen medgiva, att fullmäktige må för varje år såsom begravningshjälp

eller understöd för stärbhusen efter avlidna, obemedlade tjänstemän

och vaktbetjänte vid riksgäldskontoret och f. d. generalassistanskontoret

använda en summa av högst 500 kronor.

Till stöd för berörda hemställan hava fullmäktige anfört följande:

Fullmäktige. »I § 32 avd. 2 av det för riksgäldskontoret gällande reglementet finnes före
skrivet,

att fullmäktige äga att under loppet av varje år såsom begravningshjälp eller

understöd för stärbhusen efter avlidna, obemedlade tjänstemän och vaktbetjänte vid

riksgäldskontoret och f. d. generalassistanskontoret disponera en summa av högst

225 kronor.

En bestämmelse av liknande innehåll har funnits intagen i för riksgäldskontoret

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

7

utfärdade reglementen allt sedan År 1810, då det bestämdes, att fullmäktige skulle

äga att till nådegåvor åt stärbhus efter i torftighet avlidne tjänstemän och vaktbetjänte

årligen disponera till och med 150 Rdr. Banko. Den för ändamålet anslagna

summan har under de gångna 108 åren icke undergått någon förändring.

Det disponibla beloppet, 225 kronor, har av fullmäktige under en följd av år fördelats

mellan änkan efter en vaktmästare samt ogifta döttrar till två avlidna husdrängar

och en avliden vaktmästare. Sedan bemälda änka 1916 avlidit, har det

understödsbelopp, som till henne utgått, tilldelats hennes två ogifta döttrar. Samtliga

ifrågavarande personer, vilka leva i knappa omständigheter, torde alltjämt vara

i stort behov av det understöd, de från riksgäldskontoret kunna erhålla. Vid sådant förhållande

sakna fullmäktige möjlighet att, därest anledning därtill skulle uppkomma,

lämna begravningshjälp eller understöd åt behövande stärbhus efter andra befattningshavare.

Enligt fullmäktiges mening föreligga sålunda goda skäl för en förhöjning

av det för ifrågavarande ändamål till fullmäktiges disposition stående beloppet; och

synes detsamma lämpligen böra bestämmas till 500 kronor.»

På grund av vad fullmäktige sålunda meddelat rörande de understöd,

som utdelats från ifrågavarande anslag, har utskottet ansett sig böra under

hand av fullmäktige begära närmare upplysningar rörande dispositionen av

samma anslag; och har utskottet i anledning härav från riksgälsdskontoret

fått emottaga en så lydande promemoria.

»Nämnda anslag disponerades år 1917 av fullmäktige på det sätt, att följande

personer erhöllo nedannämnda understödsbelopp:

husdrängen C. E. Österbergs ogifta dotter Julia Charlotta österberg,

född år 1847..............................................................................kr. 55:—

vaktmästaren P. Bergs ogifta dotter Ida Berg, född år 1844 ............ * 55:—

husdrängen C. F. Berglunds ogifta dotter Helena Fredrika Elisabet

Berglund, född år 1860............................................................... » 55:—

vaktmästaren A. G. Malmbergs ogifta döttrar Emma Malmberg och

Alma Malmberg, födda år 1859 resp. 1863.............................. » 60: —

Kr. 225:—

Ovan omförmälda understödsbelopp hava uppburits, av Julia Charlotta Österberg

från och med år 1899, av Ida Berg från och med 1915, av Helena Fredrika

Elisabet Berglund från och med 1910 och av systrarna Emma och Alma Malmberg

från och med 1916.

bamtliga understödstagarna åtnjuta därjämte pension från riksgäldskontorets

änke- och pupillkassa med följande belopp årligen:

Julia Charlotta österberg.............................. kr. 23:96

Ida Berg......................................................... » 87:56

Helena Fredrika Elisabet Berglund............... » 71:88

Emma och Alma Malmberg tillsammans...... » 87:56

PM från

riksgäldskontoret•
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

Utskottet.

Understöd från anslaget i fråga beviljas för varje år särskilt och efter prövning

av inkomna ansökningar. För att kunna erhålla understöd erfordras att sökanden på

tillförlitligt sätt, vanligen genom intyg av vederbörande pastorsämbete eller roteman,

styrker sin medellöshet; härigenom erhåller anslaget karaktären av verkligt understöd,

under det att däremot pension utgår oberoende av vederbörandes förmögenhetsförhållanden.

Därest den nu begärda höjningen av anslaget beviljas, hava fullmäktige för

avsikt att använda det ökade beloppet såsom begravningshjälp eller understöd vid

inträffande dödsfall.

Om det skulle anses önskvärt, att anslagets uppgift att utgöra tillfälligt understöd

erhåller uttryck i reglementet, kan detta lätt ske genom en obetydlig ändring i

den nuvarande formuleringen av ifrågavarande reglementsstaägande; orden »såsom

begravningshjälp eller understöd för stärbhusen» torde i sådant fall lämpligen kunna

utbytas mot ”såsom begravningshjälp eller annat tillfälligt understöd för stärbhusen”

etc.»

Utskottet har för sin del icke något att erinra mot att här ifrågavarande

anslag höjes till det av fullmäktige ifrågasatta beloppet 500 kronor.

Då emellertid, såsom oekså ordalydelsen i reglementets bestämmelser

giver vid handen, anslaget är avsett att utbetalas såsom begravningshjälp

eller understöd till stärbhusen efter avlidna obemedlade tjänstemän och

betjänte i kontoret, synes det vara nödigt, att den förhöjning, som sålunda

ifrågasattes, också användes för därmed avsett ändamål eller för

dylika tillfälliga understöd. Utskottet är nämligen av den uppfattningen,

att frågor om understöd, vilka, såsom bär varit fallet, beviljats årligen

och således blivit permanenta, böra i varje särskilt fall underställas

riksdagens prövning. Emellertid böra givetvis nuvarande understöd stagar e

få behålla de dem tilldelade beloppen och i den mån genom dessa understödstagares

frånfälle understöden upphöra att utgå, torde anslaget i sin

helhet kunna tagas i anspråk för sitt egentliga ändamål.

Då det synes nödigt, att anslagets uppgift att utgöra ett tillfälligt

understöd erhåller uttryck i reglementet, lära, på sätt från riksgäldskontorets

sida blivit ifrågasatt, orden »såsom begravningshjälp eller understöd

för stärbhusen» böra utbytas mot »såsom begravningshjälp eller annat tillfälligt

understöd för stärbhusen».

Utskottet får alltså hemställa,

att § 82 avd. 2 g) i riksgäldskontorets reglemente

skall erhålla följande ändrade lydelse:

g) såsom begravningshjälp eller annat tillfälligt

understöd för stärbhusen efter avlidna obemedlade tjärn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50. 9

steman och vaktbetjänte vid riksgäldskontoret och f. d.

generalassistanskontoret liga fullmäktige att under

loppet av varje år disponera eu summa av högst 500

kronor.

3:o.

Slutligen hava fullmäktige

skrivelse anfört:

i en den 14 februari 1918 dagtecknad Ang ändrad

lydelse av 5 da

mom. 4 a).

»I sin berättelse till innevarande års riksdag meddelade fullmäktige, att fullmäktige,

i överensstämmelse med vad i riksbanken sedan flera år tillbaka agt ram,

i november 1917 beslutat att för riksgäldskontorets tjänstepersonal anordna lunchservering

inom riksdagshuset. Detta hade möjliggjorts därigenom att riksdagsrestaurangen

numera hölles öppen året om. Då emellertid kostnaden for mtagan e^ av

måltid därstädes för den vida övervägande delen av riksgäldskontorets personal maste

anses alltför betungande, hade fullmäktige för anordningens genomförande ansett ett

bidrag från riksgäldskontoret erforderligt; och hade detta bestämts att utgå per måltid

med 25 öre för tjänstemännen och 40 öre för vaktmästare. Då restaurangens

innehavare beräknade ett pris av 65 öre för varm lagad rätt, kunde alltså sådan erhållas

för ett pris av 40, respektive 25 öre, vartill komme särskild betalning tor bro

och måltidsdryck. ..... . onr.

Kostnaden för riksgäldskontoret hade av fullmäktige beraknats till omkring 2UU

kronor per månad; och har densamma för december och januari månader uppgått

till sammanlagt 411 kronor. .. ,-u

Fullmäktiges ovanberörda beslut hade sin grund dan, att fullmäktige, särskilt

med hänsyn till den dagliga tjänstgöringstidens ökning från och med innevarande

år, ansett anordningen vara till gagn för arbetet inom riksgäldskontoret.

Ett medgivande för fullmäktige att av riksgäldskontorets medel tillhandahålla

bidrag för ändamålet synes emellertid böra intagas i riksgäldskontorets reglemente.

Då erforderliga medel böra utgå av förslagsanslaget till kontorsexpenser m. in., torde

reglementets § 32 avdelning 4 mom. a) lämpligen böra kompletteras i nu förevarande

avseende.»

På grund härav hava fullmäktige hemställt, att utskottet ville föreslå

riksdagen besluta, att nämnda moment skall erhålla följande lydelse;

»a) riksgäldskontorets kontorsexpenser, såsom utgifter för städning, anskaffning

av inventarier och förbrukningsartiklar, underhåll av inventarier,

belysning, bidrag till anordnande av lunchservering för riksgäldskontorets

personal m. m.» .

Även utskottet anser den ifrågavarande av fullmäktige vidtagna an- utskottet.

ordningen vara till gagn • för arbetet inom riksgäldskontoret särskilt med

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 saml. 40 käft. {Nr 50.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

1U Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

hänsyn. till den dagliga tjänstgöringstidens ökning från och med innevarande

år. ^ Utskottet har därför icke något att erinra mot att ett bidrag

för ändamålet utgår av riksgäldskontor medel. Emellertid synes, i likhet

med vad som nyligen beslutits för riksbankens vidkommande, ett medgivande

härom höra intagas i reglementet. Utskottet får alltså tillstyrka

bifall till fullmäktiges förslag, allenast med den redaktionella ändring att

ordet lunchservering utbytes mot frukostservering.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må besluta, att § 32 mom. 4 a) i

riksgäldskontor reglemente skall erhålla följande förändrade

lydelse:

a) riksgäldskontor kontorsexpenser, såsom utgifter

för städning, anskaffning av inventarier och förbrukningsartiklar,

underhåll av inventarier, belysning, bidrag

till anordnande av frukostservering för riksgäldskontorets

personal m. m.

Stockholm den 3 maj 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Centraltryckeriet, Stockholm 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.