Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

1918-04-23 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:52, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1918 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 13 § i lagen den 11

oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension.

I en till riksdagen den 25 januari 1918 avlåten, till bankoutskottet

hänvisad proposition, nr 175, har Kungl. Maj:t, under åberopande ar

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 13 § i lagen den 11 oktober 190? angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension.

Härigenom förordnas, att 13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension skall hava följande

ändrade lydelse:

Pension enligt denna lag sökes i fråga om tjänst vid postverket

hos generalpoststyrelsen, i fråga om tjänst vid tullverket hos generaltullstyrelsen

och i fråga om tjänst vid domänstyrelsen eller tjänst, som

lyder under denna, hos domänstyrelsen, dock att pension för generaldirektör

vid nämnda styrelser sökes hos statskontoret.

I övrigt sökes pension enligt denna lag hos statskontoret.

Om pension enligt denna lag för tjänstinnehavare, som, oaktat

skyldighet för honom att avgå från tjänsten inträtt, ej söker avsked,

bestämmes av Konungen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 42 höft. (Nr 52.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Principuttalanden

i

fråga om åtgärder

för

lättande av

statsrådets

göromål.

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under vilken

avgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under vilken

pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör.

Häftar pensionstagare vid tillträde av pension för oguldna pensionsavgifter,

skola dessa avgifters sammanlagda belopp uttagas genom avdrag

å pensionen, intill dess beloppet till fullo gnidits.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»I det betänkande, som utsedde kommitterade för verkställande av

undersökning angående förändringar i statsdepartementens indelning

med mera den 31 december 1912 avgåvo, framböllo kommitterade,,

bland annat, följande:

Trots inrättandet år 1909 av en administrativ högsta domstol,

regeringsrätten, och upprättande år 1900 av ett jordbruksdepartement

kvarstode det sakförhållandet, att statsrådets medlemmar i allmänhet

vore överhopade med göromål i högre grad än som kunde vara förenligt

med statens sanna fördel. Förbättrade förhållanden i detta

avseende skulle visserligen komma att inträda med den förändrade

departementsindelning, som kommitterade föreslagit, samt den därmed

i samband stående mera organiska och följdriktiga fördelningen av

ärendena departementen emellan. Det vore dock att befara, att den

sålunda vunna lättnaden inom kort skulle visa sig ej vara tillfyllest.

Regeringsärendenas antal befunne sig i stark och oavbruten tillväxt, en

följd ej blott av landets utveckling i allmänhet utan även av den alltjämnt

fortgående utvidgningen av statens verksamhetsområde. En

annan omständighet, som i sin mån bidragit till ökningen av regeringsmedlemmarnas

arbetsbörda, läge i de allt större rent politiska krav,

som ställdes på dem. Redan den genom 1866 års riksdagsordning dem

medgivna rätten att deltaga i riksdagens förhandlingar betecknade ju

ett helt nytt fält för statsrådets verksamhet, vilket under tidernas lopp

kommit att taga dem alltmera i anspråk. Och den utveckling, det

politiska livet under de senaste åren undergått, hade tvingat regeringens

ledamöter att i allt större utsträckning deltaga i detsamma även utom

riksdagen. Det hade därför synts kommitterade som en högst viktig

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bankoutskottetx utlåt,ande Nr 52.

angelägenhet att tillse vad som ännu stode att göra för att bereda

statsrådets medlemmar tillfälle att mera odelat ägna sina krafter åt de

"torn reformuppgifterna och arbetet för landets utveckling i olika riktningar.

Redan så tidigt som år 1872 hade statsmakterna haft anledning

att taga ifrågavarande spörsmål i övervägande, då riksdagens konstitutionsutskott

i anledning av eu vid samma års riksdag väckt motion, syftande

till minskning i departementschefernas arbetsbörda, givit anvisning å en

enligt kommitterades förmenande beaktansvärd utväg att bereda departementscheferna

lättnad i det detaljarbete, varmed de betungades, nämligen

att från regeringens handläggning skilja sådana mål, vilka icke

genom sin natur nödvändigt hörde dit och söm lämpligen kunde bliva

föremål för andra myndigheters behandling. Utskottet "ansåg det ej lida

något tvivel, att icke en hel mängd ärenden av mindre vikt, varmed

Kung!. Maj:t besvärades, skullo kunna utan ringaste olägenhet slutligen

avgöras av vederbörande ortsmyndigheter eller åtminstone av de centrala

verken.

Eu lösning av frågan i sådan riktning innebure enligt kommitterades

förmenande väsentliga fördelar framför de utvägar, som eljest

stode till buds. Främst skulle densamma ej i vårt statsliv införa något

främmande moment utan endast innebära en naturlig utveckling av ett

för detsamma karaktäristiskt drag: den vidsträckta beslutanderätt, som

av ålder tillkommit de underordnade förvaltningsorganen. Vidare kunde

genom ifrågavarande ärendens överlämnande till avgörande av lägre

myndigheter utöver det huvudsakliga syftemålet vinnas även ett annat,

nämligen en stundom avsevärd inskränkning av den för ärendenas avgörande

erforderliga tiden. Slutligen kunde i de fall, där utan tvingande

skäl olika grad av befogenhet tillerkänts de särskilda verken i fråga

om i övrigt likartade ärendens avgörande, en välbehövlig utjämning av

verkens kompetens äga rum.

Den av 1872 års konstitutionsutskott uppställda principen för förevarande

frågas lösning hade också vid de omorganisationer av olika

förvaltningsorgan, som under de senare åren genomförts, i flera fall i

ganska stor omfattning satts i verket. Särskilt gällde detta statens

affärsdrivande verk, vilka genom sina nya instruktioner erhållit befogenhet

att själva eller genom sina distriktsförvaltningar avgöra ett antal

ärenden, som förut varit förbehållna Kungl. Maj:t. Härvid hade naturligen

också den synpunkten gjort sig gällande,'' att nämnda verk såvitt

möjligt borde befrias från alla en affärsmässig drift hindrande inskränkningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departementalkom

mitter ade

om pensionsärendcns

handläggning.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

Ett fortskridande på den sålunda beträdda vägen ansåge kommitterade,

såsom ovan antytts, vara det ur alla synpunkter lämpligaste

medlet till lättande av statsrådets arbetsbörda. Den buvudgrundsats,

som vid genomförande härav borde vinna tillämpning, kunde med ett

förut använt uttryck angivas så, att intet ärende borde handläggas i högre

instans än dess natur eller andra omständigheter krävde. Det vore emellertid

givet, att man därvidlag måste gå till väg a med den största

varsamhet, så att ej något ärende, om än i och för sig av ringa betydelse,

utan vägande skäl lösrycktes från Kungl. Maj:ts maktområde.

I samma riktning som departementalkommitterade uttalade sig

jämväl dåvarande landssekreteraren, sedermera landshövdingen Schotte

i det betänkande, som av honom den 27 februari 1917 jämlikt nådigt

uppdrag avgavs angående statsdepartementens verksamhetsområden och

arbetsformer m. m., vilket betänkande i enlighet med uppdragets avfattning

bland annat innefattade förslag rörande lättnader i departementens

arbetsbörda genom decentralisation av ärenden samt förenklingar

i arbetssättet.

Bland de ärenden, vilkas avgörande enligt departementalkommitterades

åsikt skulle kunna flyttas från Kung]. Maj:t i statsrådet till annan

myndighet, äro även pensionsärenden; oeb anföra kommitterade härom

huvudsakligen följande:

»Bestämmelser angående avgörande av pensionsärenden rörande

civila tjänstemän förekomma i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907. I 13 § av denna lag stadgas,

att pension enligt samma lag sökes hos Konungen. Denna bestämmelse

fullständigas i kungörelsen samma dag med föreskrifter om verkställighet

av nämnda lag. 6 § i denna kungörelse innehåller nämligen, att ansökning

om erhållande av pension på grund av bestämmelserna i lagen

skall ställas till Kungl. Maj:t och att, då sökanden är chef för ämbetsverk

eller landshövding, ansökningen skall ingivas omedelbart till vederbörande

statsdepartement, men i övriga fall till det ämbetsverk eller den

myndighet, sökanden tillhör eller varunder han lyder; och åligger det

ämbetsverket eller myndigheten att överlämna ansökningen jämte eget

underdånigt utlåtande till Kungl. Maj:t.

Enligt lagens 2 § äger lagen icke tillämpning i fråga om statsråds-,

justitieråds- eller regeringsråd sämbete, civil tjänst med pensionsrätt

i arméns eller flottans pensionskassa, tjänst vid telegrafverket, statens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 52.

5

järnvägstrafik eller Trollhätte kanal- och vattenverk *, ej heller i fråga

om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan skall i avseende å

dem gälla vad i fråga om pension är eller må varda stadgat.

1 18 § av lagen är stadgat, bland annat, att lagen skulle träda i

kraft den 1 januari 1908 och att för den, som vid samma tid innehade

tjänst, som i lagen avses, lagens stadganden, såvitt den tjänsten angår,

icke skulle gälla, där ej på grund av särskilda föreskrifter skyldighet

ålåge honom att underkasta sig förändrade bestämmelser angående rätt

till pension, eller han inom ett år efter lagens trädande i kraft anmälde,

att pensiouslagens bestämmelser finge å honom vinna tillämpning.

Uti 11 § av lagen är stadgande meddelat därom, att tjänstinnehavarnas

pensionsavgifter skola ingå till en särskild fond för pensionering

av civila tjänstinnehavare. Från denna fond bestrides så stor del

av kostnaden för beredande av pension enligt lagen, som enligt beräkning

finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsavgifternas

storlek.

I en särskild, likaledes den 11 oktober 1907 utfärdad kungörelse

med föreskrifter angående de medel, av vilka pensioner enligt nyssnämnda

lag skola utgå m. m., förordnas, att de pensioner, som med

tillämpning av nämnda lag komma att beviljas, skola utgå: till tjänstinnehavare

vid poststaten av postmedlen, till tjänstinnehavare vid tullstaten

av tullmedlen, till tjänstinnehavare å patent- och registreringsverkets

stat från »patent- och varumärkesavgifters samt registreringsavgifters

fond» samt till övriga tjänstinnehavare från därtill särskilt anvisat

anslag, samt att de medel, den fond eller det anslag, från vilka pensionerna

sålunda utbetalts, skall beredas gottgörelse från den i 11 § av

lagen omförmälda fond med belopp, motsvarande pensionsfondens efter

fastställd fördelningsgrund uträknade andel i pensionsavgifterna.1 2

Rörande anledningen därtill att ifrågavarande pensioner ansetts

böra sökas hos Kungl. Maj:t kan upplysning vinnas i 1904 års pen
1

Enligt lag, som trätt i kraft den 1 januari 1914. är tjänst vid Trollhätte kanal- och

vattenverk (= vattenfallsstyrelsen) ej längre undantagen från pensionslagens tillämpning.

s De i detta stycke återgivna föreskrifterna i kungörelsen den It oktober 1907 hava från

och med den 1 januari 1915 efterträtts av bestämmelserna i kungörelsen den 17 december 1914 med

föreskrifter angående de medel, av vilka pensioner enligt 1907 års pensionslag skola utgå m. m.

Jämlikt sistnämnda kungörelse skola med tillämpning av pensionslagen beviljade pensioner utgå:

till tjänstinnehavare vid lotsslyrelsen och lotsverket av det för sådant ändamål i pensionsstaten för

sagda styrelse och verk upptagna förslagsanslag, till tjänstinnehavare vid försäkringsinspektionen

av reservationsanslaget till upprätthållande av sistnämnda ämbetsverks verksamhet, till tjänstinnehavare

vid statens vattenfallsverk av vederbörande verks medel samt till tjänstinnehavare vid

domänförvaltningen av statens domäners fond.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6-

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

sionskommittés betänkande, där det heter: ''Att varje ansökning om

pension skall i sista hand prövas och avgöras av Kungl. Maj:t, även

om det icke är Kungl. Maj:t, som beviljar avsked från befattningen,

faller av sig självt, eftersom varje beslut om pensions beviljande .innebär

en disposition av statsmedel, som för dylika ändamål blivit ställda

till Kungl. Majrts förfogande. Varje pensionsansökuing bör således

ställas till Konungen.’ Vid föredragning i statsrådet av förslaget till

proposition angående ifrågavarande lag anförde föredraganden, chefen för

finansdepartementet, i denna fråga följande: ''Då varje pension, som enligt

denna lag komme att beviljas, är avsedd att till större delen utgå av

medel, som för sådant ändamål blivit av riksdagen ställda till Kungl.

Maj:ts förfogande, och då det torde vara av synnerlig vikt, att lagens

bestämmelser komma att på. ett enhetligt sätt tillämpas, torde fortfarande

som hittills pensionsrätts prövning i varje särskilt fall hänskjutas till

Kungl. Maj:ts avgörande.’

Till ytterligare säkerhet för en enhetlig handläggning av pensionsirågorna

hade 1904 års pensionskommitté föreslagit, att pensionsfrågorna

skulle från ämbetsverken insändas till statskontoret, som därefter skulle

med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande.

Det hade svnts kommittén vara av vikt för en följdriktig tillämpningav

lagen och utbildande av jämn och säker praxis, att samtliga frågor

om pensioner efter lagen bleve av ett och samma ämbetsverk förberedelsevis

handlagda. Och att detta ämbetsverk borde vara statskontoret,

föranleddes bland annat därav att de flesta pensionsfrågor

redan då erhölle sin förberedande handläggning därstädes.»

Departementalkommitterade anföra vidare:

»Kommitterade våga för sin del antaga, att det icke skulle stöta

på några avsevärda olägenheter, om dessa pensionsfrågor flyttades från

Kungl. Maj:ts avgörande. Sedan en pensionslag för civila tjänstinnehavare

blivit stiftad, utgöra frågorna om de individuella pensionernas

utgående endast en direkt tillämpning av lagens bestämmelser. Att

denna tillämpning i varje särskilt fall innefattar en disposition av statsmedel,

som riksdagen ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för ändamålet,

är visserligen riktigt, men detta är icke något annat eller mer än som

ständigt äger rum i de centrala ämbetsverkens förvaltningsbestyr. Icke

heller innefatta besluten om pensioners utgående något diskretionärt avgörande,

vilket skulle giva anledning till att Kungl. Maj:t toge frågan

i egen hand. Tvivelaktiga fall kunna givetvis uppkomma i dessa som

i andra frågor, och vid en ny lag är sanuolikheten rätt stor för att

dylika fall skola uppstå. Men även de tvivelaktiga frågorna måste

opaginerad Kontrollera mot PDF

limikoutslcottets utlåtande Nr 52.

loeuB genom tillämpning etter bästa förstånd av lagens bestämmelser och

kunna i själva verket icke giva anledning till annat iin förslag i mån

av behov till ändrade bestämmelser i lagen.

Önskvärdheten av enhetlighet i pensionsfrågornas avgörande nöd,

''r^01 ''c^e heller, att detta avgörande skall omedelbart förläggas

till Kungl. Maj:t i statsrådet. Dessa frågor förekomma nu hos Kungl.

Maj:t i alla de civila departementen, och att det måste vara så under

de nuvarande förhållandena har ådagalagts av 1004 års kommitté, som

ramhållit att, då avskeds beviljande handlägges i skilda departement,

et icke skulle vara lämpligt att låta ett enda departement handlägga

sjalva pensionsfrågorna. Vid sådant förhållande skulle enhetligheten bäst

fram]as genom dessa frågors avgörande av ett och samma centrala

veik, företrädesvis statskontoret. Och även om det vid decentralisering

av dessa ärenden skulle visa sig, att det vore praktiskt att låta några

liera verk deltaga i avgörandet av pensionsfrågorna, vore helt visst

faran för mindre. enhetlig behandling av ärendena icke mycket stor.

e pension^berättigade själva skulle för visso, eventuellt genom att

begagna sig av sin klagorätt, sörja för att en grupp av pensionstagare

icke finge röna en välvilligare behandling än de andra eller tvärtom.»

voinmitterade^ föreslå till följd härav, att avgörandet av pensionsragoi

enligt 1907 åis pensionslag skall för de flesta grupper av pensionstagare

överlämnas till statskontoret. Då statskontoret självt, påpeka

ommitterade, hade att handlägga jämväl avskedsfrågan, komme avskedsoch

pensionsfrågorna att behandlas i ett sammanhang. Då annan myndighet

hade att handlägga avskedsfrågan, måste myndigheten, innan avskedsragan

slutbehandlades, hava erhållit kännedom om statskontorets beslut

i pensionsfrågan. Statskontoret komme därvid att fungera ungefär som

en direktion för en pensionsinrättning i motsvarande fall. I de fall

slutligen, då Kungl. Maj:t prövade frågan om avskedet, skulle, för likformighetens

skull, pensionsfrågan först vara avgjord av statskontoret.

fägen omgång i jämförelse med nuvarande förhållanden skulle icke uppkomma

därigenom, eftersom dylika frågor nu av Kungl. Makt städse

remitterades till statskontoret före avgörandet. I fråga åter om tjänstmnehavare

vid poststaten, tullstaten eller patentverket borde, enligt

kommitterades mening, frågan om pension avgöras av styrelsen för det

veik tjänstinnehavaren tillhörde. Såsom skäl härför anföra kommitterade,

a t i dessa tall utgjorde pensionsfrågans avgörande en disposition av

VT! anförtrodda medel, om ock för en del därav gottgörelse ernolies

tran pensionsfonden. Någon remiss i dessa ärenden till statskontoret

borde icke ifrågakomma. Tillämpningen av pensionslagens före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankon!skottets utlåtande Nr 52.

skrifter borde kunna med trygghet anförtros åt dessa tre styrelser, av

vilka i synnerhet generalpoststyrelsen och generaltullstyrelsen hade så

stora personalstater, att stadgad praxis lätt skulle åstadkommas.

I anslutning härtill anföra kommitterade vidare huvudsakligen följande:

»Den ändring i 1907 års pensionslag, som erfordras för vinnande

av den av kommitterade föreslagna decentralisationen, består däri, att åt

13 § gives följande ändrade lydelse:

''Pension enligt denna lag sökes hos statskontoret, dock att pension

åt tjänstinnehavare vid postverket, tullverket eller patentverket sökes hos

styrelsen för dét verk, dit tjänstinnehavaren hör.

Pension utgår — — — — upphör.

Häftar pensionstagare — — — — guldits.’

Varder denna ändring vidtagen, torde i sammanhang därmed 6 §

i kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet

av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension böra förklaras

upphöra att gälla, emedan något särskilt tillvägagångssätt icke

blir erforderligt beträffande chefer för ämbetsverk eller landshövdingar

och statskontoret icke torde i vanliga fall behöva något utlåtande i pensionsärendet

från det verk, pensionssökande tillhör.

I de ifrågavarande civila verkens instruktioner behöva ändringar

införas i syfte att klargöra, huru med avskedsfrågor bör förfaras, då avskedet

skall åtföljas av rätt till pension enligt 1907 års lag. Ändringen

torde i fall, då statskontoret skall bevilja pension åt tjänstinnehavare

vid annan myndighet, böra avse, att, innan framställning om avsked

beviljas, frågan om förekommande pensionsrätt bör vara prövad i därför

stadgad ordning.

För statskontoret erfordras instruktionsändring i enlighet med detta

verks nya uppgift och likaså för generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen

samt patentverket.

Enligt 18 § i pensionslagen skola, på sätt förut är nämnt, för den,

som den 1 januari 1908 innehade tjänst, som i lagen avses, lagens

stadganden icke gälla, såvitt denna tjänst angår, där ej på grund av

särskilda föreskrifter skyldighet åligger honom att underkasta sig förändrade

bestämmelser angående rätt till pension, eller han inom ett år

efter lagens trädande i kraft anmäler, att pensionslagens bestämmelser

nia å honom vinna tillämpning.

Genom kungörelse den 31 mars 1900 stadgades, att den, som efter

nämnda dag utnämndes till befattning, med vilken följer rätt till pension

från allmänna indragningsstaten, skulle vara underkastad de förändrade

bestämmelser i fråga om pension, som kunde varda stadgade.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52. 9

Genom kungörelse den 21 december 1900 meddelades enahanda stadgande

för tiden därefter beträffande tjänstinnehavare vid tullverket eller

postverket. Utom dessa föreskrifter hava ock bland villkoren för åtnjutande

av de. 1 vissa lönestater uppförda avlöningsförmåner förbehåll ''intagits

om tjänstinnehavares skyldighet att vara underkastad förändrade

bestämmelser 1 fråga om pensionsrätt. På grund härav och då i nyssnämnda

paragraf av lagen lämnats tillfälle till frivillig underkastelse

under pensionslagens bestämmelser, torde antalet frågor om pensionsrätt

enligt äldre bestämmelser än 1907 års pensionslag icke böra antagas

bliva så många ens under de närmaste åren, att några åtgärder för

ändrad handläggning av dessa frågor skulle behöva vidtagas. Ärenden

rörande beviljande av pension åt dessa tjänstinnehavare torde alltså fortfarande

böra avgöras av Kung]. Maj:t i statsrådet.

.. 19.07 års pensionslag äger, såsom redan nämnts, enligt 2 § icke

tillämpning i fråga om statsråds- och justitierådsämbete, civil tjänst med

pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa, tjänst vid telegrafverket,

statens järnvägstrafik eller Trollhätte kanal- och vattenverk, ej

(eller i fråga om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan skall

) avseende å dem gälla vad i fråga om pension nu är eller framdeles

ma varda stadgat.

Då frågor om pension åt innehavare av statsrådsämbete avgöras

efter äldre bestämmelser och endast sällan ifrågakomma, torde ej före
anledning

att föreslå någon ändring däri att dessa ärenden avgöras

av Kungl. Maj:t.

.Beträffande frågor om pension åt innehavare av justitieråds- och

regeringsrådsämbeten gäller enligt kungl. brevet den 28 juni 1907, att

justitieråden skola vara berättigade till en pension av 8,000 kronor, att

de skola vara skyldiga att erlägga en pensionsavgift av 360 kronor

årligen, samt att justitieråden i övrigt skola vara underkastade bestämmelserna

i den av riksdagen antagna lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, och jämlikt kungörelsen angående villkor och

bestämmelser för åtnjutande av de för regeringsrättens ledamöter m. fl.

fastställda avlöningsförmåner in. m. den 26 maj 1909, att regeringsråden

sko a vara berättigade till en pension av 8,000 kronor, att de skola vara

skyldiga att erlägga en pensionsavgift av 360 kronor årligen, samt att

regeringsråden i övrigt skola vara underkastade bestämmelserna i den

u? ariSa''en^e civila tjänstinnehavares rätt till pension, som vid tillträdet

till befattningen är gällande. På grund av dessa bestämmelser synes

det vara naturligt, att statskontoret bör få avgöra även dessa pensionsfrågor,

vilket väl även blir eu följd, därest pensionslagen ändras på sätt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 42 höft. (Nr 52.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

ovan föreslagits, och varom erinran torde böra intagas i statskontorets

instruktion. .

Enligt 14 § i lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid

statens järnvägar den 4 juli 1910 skall pension enligt denna lag sökas

hos järnvägsstyrelsen, som, därest ansökningen beviljas, utfärdar pensionsbref

Likaledes skall, jämlikt 18 § i kungörelsen med övergångsbestämmelser

angående rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens

järnvägar den 4 juli 1910, pension enligt dessa bestämmelser sökas bos

järnvägsstyrelsen. Beträffande det stora flertalet tjänstemän vid statens

järnvägar är således den tanke, som ligger till grund för kommitteiades

decentralisationsförslag beträffande pensionsfrågor, redan förverkligad.

I nämnda lag undantagas, utom några grupper av tjänsteman, vilkas

pensionsrätt grundas på tidigare bestämmelser och vilkas pensionsfrågor

icke komma inför Kungl. Majds avgörande, särskilt chefen och souschefen

för statens''järnvägar. Dessas pensionsrätt är bestämd genom gällande

avlöningsreglemente. Det finnes dock icke angivet, vilken myndighet

i förekommande fall har att avgöra pensionsfrågan. Antagligen hänskjutes

en sådan pensionsfråga till Kungl. Maj:t, och med hänsyn till

dessa frågors fåtalighet och säregna beskaffenhet torde någon annan

ordning för deras avgörande icke böra föreslås.

Sedan telegraftjänstemännens pensionsförmåner blivit bestämda

genom avlöningsreglementet den 11 oktober 1907 och nytt reglemente

för telegrafverkets pensionsinrättning utfärdats den 17 juni 1908, undeiställas

frågor om pension för telegrafverkets tjänstemän icke vidare Kungl.

Maj:ts avgörande, med undantag möjligen för några fa å äldre stat

kvarstående tjänstemän. Huru chefens pensionsfråga skall i förekommande

fall avgöras, torde ej heller här vara fullt klart, men någon bestämmelse

härutinnan torde icke heller vara erforderlig.))

I den 24 november 1913 avgivet utlåtande över kommitterades

betänkande har statskontoret i nu förevarande hänseende anfört huvudsakligen

följande:

»Vad först angår frågan om förevarande ärendens förflyttning från

Kungl. Maj:t och förläggande till underordnade myndigheters prövning

och avgörande, så synes principiellt intet hinder möta för en sådan

förändring. Förutsättas måste emellertid i sådan händelse å ena sidan,

att den myndighet, som får att pröva och avgöra pensionsärenden, sitter

inne med härför erforderlig kompetens, och att nödig kontinuitet vid

dessa ärendens behandling kan förväntas bliva upprätthållen, samt å

andra sidan att, där tjänstinnehavaren, vars pensionsrätt det gäller,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Hank»utskottet* utlåtande Nr 52.

11

icke själv gjort ansökning om avsked, det i 7 § av kungörelsen den

1 1 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet av lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension stadgade förfaringssättet skall

komma till tillämpning eller, med andra ord, att pensionsrättsprövningen

i sådant fall skall hänskjuta till Kungl. Maj:t. Svårigheter skulle nämligen

eljest kunna uppkomma av den grund, att den underordnade myndighetens

beslut om vederbörandes skyldighet att avgå måste vinna laga

kraft, innan tjänsten kunde återbesättas.

Då statskontoret anser sig böra lämna utan erinran kommitterades

förslag att till generalpoststyrelsen och generaltullstyrelsen skulle överlämnas

att avgöra pensionsrättsfrågor, en var för sin personals vidkommande,

har statskontoret därvid icke till gruud för sin uppfattning lagt

det av kommitterade anförda skälet att pensionsfrågans avgörande i dessa

fall komme att innebära en disposition av de åt vederbörande verk anförtrodda

medel, tv detta skäl skulle ju kunna åberopas jämväl beträffande

vattenfallsstyrelsen och möjligen även några andra verk, utan statskontoret

har uteslutande fästat sig vid det andra av kommitterade åberopade

skälet att tillämpningen av pensionslagens föreskrifter borde kunna med

trygghet anförtros åt dessa bägge styrelser. Att på ännu flera händer

fördela avgörandet av dessa pensionsfrågor synes däremot icke önskvärt.

Under erinran att genom vissa ändringar, som i år (1913) vidtagits

i den civila pensionslagen, den till statens vatten fallsverk hörande ordinarie

personalen hädanefter skall vara underkastad nämnda lags bestämmelser,

får statskontoret därför hemställa, att pensionsfrågors avgörande

enligt den civila pensionslagen anförtros: åt generalpoststyrelsen beträffande

innehavare av tjänst vid postverket, åt generaltullstyrelsen beträffande

tjänstinnehavare vid tullverket samt åt statskontoret beträffande

de övriga tjänstinnehavare, å vilka nämnda pensionslag i sin helhet

eller endast till vissa delar skall tillämpas.»

Generaltullstyrelsen anför i sitt den 15 november 1913 avgivna

utlåtande över kommitterades betänkande, att enligt 23 § i det av kommitterade

uppgjorda förslaget till ändringar i och tillägg till instruktionen

för generaltullstyrelsen skulle ansökning om pension enligt lagen

den 11 oktober 1907 göras hos styrelsen. Detta skulle, framhåller styrelsen,

sålunda gälla även för generaltulldirektören och de tjänstemän

inom styrelsen och tullverket i övrigt, som å sina befattningar innehade

nådigt konstitutorial. För så vitt ifrågavarande bestämmelse skulle, såsom

väl antagligt vore, innebära, att ansökningen om pension även skulle avgöras

av styrelsen, skulle det förhållande inträda att i vissa fall pension

Generaltull
styrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

LandshOvdtna

Sohotte.

skulle beviljas av styrelsen, men avskedet av Kungl. Maj;t; huruvida eu

sådan anordning skulle kunna anses formenlig, syntes styrelsen väl kunna

ifrågasättas; i vad fall som helst syntes det icke lämpligt, att av en avgående

generaltulldirektör ansökning om pension skulle göras hos styrelsen.

Under erinran att genom kungörelsen den 17 december 1914 förordnats,

att pensioner till tjänstinnehavare vid domänförvaltningen skola

utgå ur domänfonden, yttrar landshövding Schotte i sitt betänkande

huvudsakligen följ ande:

»Den av statskontoret föreslagna anordningen i förevarande hänseende

synes vara lämplig. Jämväl domänstyrelsen torde böra få avgöra

pensionsfrågor för underlydande personal vid domän- och skogsstaten;

dessa pensioner utgå ur domänfonden, och då stora personalstater finnas

under domänstyrelsen, kan en stadgad praxis lätt åstadkommas.

Då pensionslagen icke äger tillämpning å statsråd, utan särskilda

bestämmelser härom gälla, synes anledning icke förekomma att ifrågasätta

ändring i sådana för övrigt ytterst sällan förekommande ärendens

prövning av Kungl. Maj:t. Med avseende å justitieråd och regeringsråd

gälla visserligen också särskilda bestämmelser, men dessa hänföra sigtill

pensionslagen. En ändring av denna lag i av statskontoret avsett

syfte torde böra ske på sådant sätt, att det blir statskontorets sak att

pröva sistnämnda bägge tjänstemannakategoriers pensionsrätt.

I detta sammanhang torde böra erinras om att 1907 års pensionslag

ej äger tillämpning å civil tjänst med pensionsrätt i arméns

eller flottans pensionskassa eller tjänstinnehavare vid telegrafverket (reglemente

för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 juni 1908) eller

vid statens järnvägstrafik (lag angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar den 4 juli 1910) samt att för nu nämnda kategoriers

personal prövning av pensionsrätt tillkommer styrelsen för vederbörande

pensionsinrättning.

I anledning av vad sålunda förekommit hemställes, att sådan ändring

i gällande civila pensionslag (lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension § 13) vidtages, att avgörande

av pensionsfrågor efter nämnda lag anförtros åt generalpoststyrelsen

beträffande innehavare av tjänst vid postverket, åt generaltullstyrelsen

beträffande tjänstinnehavare vid tullverket, åt domänstyrelsen

beträffande innehavare av tjänst vid domän- och skogsförvaltningen

samt åt statskontoret beträffande de övriga tjänstinnehavare, å

vilka pensionslagen i sin helhet eller endast till vissa delar skall tilllämpas,

dock att om tjänstinnehavare, vars pensionsrätt det gäller, icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

13

själv gjort ansökning om avsked, eller fråga är om pension åt statsråd,

pensionsprövriingen skall tillkomma Kungl. Maj:t.

Genom nämnda förslags biträdande kali antagas, att ett 100-tal

regeringsärenden årligen skola undandragas Kungl. Maj:ts prövning.

Besvärsrätt över vederbörande underordnad myndighets beslut i

pensionsärende föreligger; och avgöras dessa besvär av regeringsrätten

(lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt den 26 maj 1909 § 2, 4:o).»

I de utlåtanden, som avgivits över landshövding Schottes betänkande,

har i allmänhet ej framställts någon anmärkning mot det däri

uti nu förevarande fråga framställda förslag. I några av utlåtandena

hava dock gjorts vissa erinringar.

8å anför lotsstyrelsen, att åt densamma borde anförtros prövning av LetsstyrcUw.

pensionsärenden i fråga om innehavare av tjänst vid styrelsen och lotsverket.

Vattenfallsstyrelsen förklarar sig till fullo dela den av såväl de- Vattenfaiupartementalkommitterade

som landshövding Schotte uttalade principiella xtyrelsenuppfattningen,

att avgörandet av pensionsfrågor enligt 1907 års pensionslag

bör- överlämnas till statskontoret, De undantag från denna

regel, som ifrågasatts beträffande, bland annat, personalen vid vissa av

de affärsdrivande verken, nämligen postverkets, tullstatens och domänoch

skogsförvaltningeus personal, synas emellertid vattenfallsstyrelsen

böra utsträckas så, att vattenfallsstyrelsen erhåller rätt att avgöra

dylika frågor rörande statens vattenfällsverkspersonal. De skäl, som

anförts för att personalen vid de förstnämnda tre verken borde i pensionshänseende

sortera under vederbörande styrelser, torde nämligen

val kunna sägas gälla jämväl beträffande statens vatten fallsverk. Pensionerna

till tjänstinnehavare, tillhörande nämnda verk, utginge ju nämligen

av driftmedel och, även om personalstaten vid vattenlällsverket icke

beträffande numerären av naturliga skäl uppginge eller kunde komma att nå

upp till vare sig postverkets, tullverkets eller domän- och skogsförvaltningens,

torde den dock, särskilt med hänsyn till vattenfallsverkets snabba

utveckling, väl kunna redan nu och alltmer i en nära framtid lämna tillräckligt

material för utbildande av en stadgad pensionspraxis.

Statskontoret fäster uppmärksamheten därå att, då civila pensions- statskontoret.

lagen icke vore tillämplig å statsråd, anledning saknades att, på sätt

i landshövding Schottes betänkande föreslagits, stadga, att den ifrågasätta

ändrade behandlingen av frågor rörande rätt till pension enligt samma

lag icke skulle äga tillämpning, då fråga vore om pension åt statsråd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

överttåthållar

ämbetet.

Departe
mentschefen.

Överståthållarämbetet åter erinrar därom att i de fall, då avsked

meddelades av K magi. Maj:t, det icke torde vålla nämnvärt ökat arbete

att samtidigt bestämma om pensionsrätten. Ett motsatt förfaringssätt

syntes däremot innebära en viss obehövlig omgång, helst avsked i regel

ej torde böra beviljas, innan pensionsfrågan ordnats. Möjligheten att

överklaga statskontorets beslut kunde även vålla tidsutdräkt och föranleda

att med avskedet måste anstå längre än eljest varit behövligt.

De synpunkter, som av departementalkommitterade och landshövdingen,

numera statsrådet Schotte framhållits till stöd för angelägenheten av

att i möjligaste man lätta den statsrådets ledamöter åliggande arbetsbörda,

delas jämväl av mig. Förslaget att i sådant syfte från behandling av

Kungh Maj:t i statsrådet utsöndra vissa mindre viktiga ärenden och överlämna

deras handläggning till underordnad myndighet synes mig ock vara

väl ägnat att främja det åsyftade ändamålet och, därest förslaget genomföres

med nödig varsamhet, ej böra väcka några betänkligheter. Med statsrådet

Schotte är jag vidare ense om att till ärenden, som lämpligen böra

undantagas från behandling av Kungl. Maj:t i statsrådet, höra frågor om

beviljande av pension enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension. Det av statsrådet Schotte i detta hänseende framställda förslag

finner ]ag mig i allt väsentligt böra biträda. Att, pa sätt vissa ämbetsverk

ifrågasatt, i vidare mån än nämnda förslag innehåller åt annan

myndighet än statskontoret uppdraga avgörandet av pensionsfrågor synes

mig ej vara lämpligt; med hänsyn till önskvärdheten av enhetlig praxis

vid behandlingen av frågor av dylik art torde den ståndpunkt samma

förslag härutinnan intagit få anses vara väl vald.

I några smärre hänseenden synas emellertid erinringar kunna

göras mot statsrådet Schottes förslag. Sålunda synas frågor om pension

för avgående chef i generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen eller domänstyrelsen,

i vilka verk chefen i allmänhet ensam har beslutanderätt, lämpligast

böra ankomma på statskontoret. Någon betänklighet lärer däremot

ej möta mot att låta statskontoret pröva fråga om pension för

dess chef, då uppenbarligen pensionsfrågor böra hänföras till sådana

ärenden, som statskontoret skall avgöra i plenum.

På sätt statskontoret erinrat, torde det ej vara erforderligt stadga,

att den föreslagna ändrade behandlingen av pensionsfrågor icke skall

äga tillämpning å fråga om pension för statsråd. Ej heller lärer det

påkällas, att 13 § avfattas så, att däri särskilt angives, att pension

för justitieråds- eller regeringsrådsämbete skall sökas hos statskontoret.

Att så, därest den ifrågasatta ändringen kommer till stånd, skall ske.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

15

torde med erforderlig tydlighet framgå av den i sammanhang med bestämmandet

av avlöningsförmåner för justitieråd och regeringsråd meddelade

föreskriften, att de skola utom i vissa hänseenden, vara underkastade

bestämmelserna i pensionslagen.

Kommer den nu ås}d’tade ändringen i pensionslagen till stånd,

lärer därav, på sätt departementalkommitterade erinrat, följa, dels att

6 § i kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet

av pensionslagen bör förklaras upphöra att gälla, dels ock

att i instruktionerna för vissa ämbetsverk höra vidtagas nödiga ändringar.

Tillika torde det vara lämpligt att meddela föreskrift i syfte att förhindra,

att ämbetsverk eller myndighet, som har att pröva tjänstemans ansökan

om avsked, beviljar sådant, innan frågan om rätt till pension för honom

blivit i därför stadgad ordning avgjord.»

I § 13 lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är stadgat, att pension enligt samma lag sökes

hos Konungen. Denna bestämmelse fullständigas i kungörelsen samma

dag med föreskrifter om verkställighet av berörda lag; och innehåller

§ 6 i denna kungörelse, att ansökning om pension enligt nämnda lag

skall ställas till Kungl. Maj:t. Då sökanden är chef för ämbetsverk

eller är landshövding, skall ansökningen ingivas omedelbart till vederbörande

statsdepartement, men i övriga fall till det ämbetsverk eller den

myndighet, sökanden tillhör eller varunder han lyder, varefter ämbetsverket

eller myndigheten överlämnar ansökningen jämte eget utlåtande

till Kung], Maj:t.

Enligt § 2 i lagen äger densamma icke tillämpning i fråga om

statsråds-, justitieråds- eller regeringsrådsämbete jämte vissa andra tjänster

och befattningar.

Det nu framlagda förslaget avser sådan -ändring av ifrågavarande

bestämmelser, att från behandling av Kungl. Maj:t i statsrådet

skulle i syfte att lätta den statsrådets ledamöter åliggande arbetsbörda

undantagas frågor om beviljande av pension enligt nyssnämnda lag;

och skall enligt förslaget avgörandet av pensionsfrågor efter denna laganförtros

åt generalpoststyrelsen beträffande innehavare av tjänst vid

postverket, åt generaltullstyrelsen i fråga om tjänstinnehavare vid tullverket

samt åt dom än styrelsen beträffande innehavare av tjänst vid

domän- och skogsförvaltningen, dock att frågor om pension för avgående

chef i någon av nämnda styrelser överlämnas åt statskontoret,

som jämväl skulle hava att pröva pensionsfrågor beträffande de övriga

tjänstinnehavare, å vilka nämnda lag i sin helhet eller endast i vissa

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

delar skall tillämpas. Endast i det fall att tjänstinnehavare, vilkens

pension srätt det gäller, icke själv gjort ansökning om avsked med pension

skulle prövningen av pensionsfrågan ankomma på Kungl. Maj:t.

Vid granskning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet

för sin del icke funnit anledning till erinran och anser sig därför böra

tillstyrka bifall till detsamma.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr

175 må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 april 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENST1ERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Ekman, Wickman Boos, Kjellgren,

Sandler och Stenberg samt

av andra kammaren: herrar Carlson i Herrljunga, Berg i Munkfors. Borg, Sommelius,

Bogren, Törnkmst, Edbom och Henrikson

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTBYCKSRl-AKTIBBOLAGt, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:183 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjä s. 5 i texten