Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande pensioner och understöd m. m. å allmänna indragningsstaten.

1918-01-26 · 84 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 75 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:55, Utlåtande, angående vissa framställningar rörande pensioner och understöd m. m. å allmänna indragningsstaten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande AV 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1918 kl. 3 e. in.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande pensioner och

understöd m. m. å allmänna indragningsstaten.

Sedan bankoutskottet den 26 sistlidna februari avgivit utlåtande

nr 17 A angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde

huvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,

får utskottet nu avgiva utlåtande angående vissa till utskottet remitterade

propositioner och motioner i hithörande ämnen.

Korande dessa motioner har utskottet funnit sig böra införskaffa

särskild utredning. Utskottet har nämligen ansett det vara av vikt att

erhålla upplysningar dels om de faktiska förhållanden, vilka i varje

särskilt fall kunde inverka på den föreliggande frågans bedömande, dels

ock huruvida beviljandet av pensionen eller understödet skulle stå i

överensstämmelse med eller innebära ett frångående av de principer,

som hittills legat till grund för pensioners och understöds beviljande.

Utskottet har därför anhållit om utverkande av Kungl. Maj:ts befallning

till statskontoret att efter inhämtande, där så erfordrades, av uppgifter

från andra ämbetsverk och inrättningar till utskottet inkomma med

upplysningar i omförmälda avseenden.

I anledning härav har utskottet emottaga ett av statskontoret den

10 nästlidna april avgivet, av åtskilliga bilagor åtföljt utlåtande.

Beträffande de grunder, som följts vid beviljande av pensioner och

understöd, anför statskontoret till en början, att vissa mera allmängiltiga

upplysningar lämnats i statskontorets utlåtande den 5 april 1913, vilket

finnes tryckt såsom bilaga till bankoutskottets utlåtande nr 35 för samma

år, och då statskontoret icke funnit anledning att göra ändring i eller

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 45 höft. (Nr 55.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 55■

Angående

årligt understöd

åt f. Dukthöns

apeln

Q. Kling.

Tångvårds
styrelsen.

tillägg till vad statskontoret då i berörda hänseende anfört, har statskontoret

i omförmälda avseende hänvisat till innehållet i nämnda utlåtande.

För innehållet i övrigt av statskontorets yttrande kommer att vid

de särskilda motionerna lämnas redogörelse.

I. Ang. justitiedepartementet.

l:o) I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Skövde väckt

motion, nr 1, har hemställts, att riksdagen måtte besluta, »att åt förre

vaktkonstapeln vid straffängelset i Mariestad Gustaf Kling beviljas ett

understöd, utöver den honom bilagda pensionen av 660 kronor, om 340

kronor årligen att utgå från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten ägt rum och under Klings återstående livstid.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Enligt bifogade avskrift av Kungl. Maj:ts brev har förre vaktkonstapeln

vid Mariestads straffängelse Gustaf Kling tillerkänts pension till^ ett belopp av

660 kronor årligen från och med månaden näst efter avgång från tjänsten ägt

rum. Att denna pension bestämts till så lågt belopp beror uteslutande därpå, att

Kling före sin utnämning till vaktkonstapel tillhört fånggevaldigernas klass, vilka

befattningshavare, såsom avsedda att indragas, icke fatt sina löner reglerade. De

befattningar han innehaft som fånggevaldiger och vaktkonstapel kunna dock betraktas

som fullt jämnställda med hänsyn till dem åliggande arbete. Pensionsunderlaget

för vaktkonstapel utgör 1,000 kronor, och synes det mig vara billigt

och rättvist, att Kling kommer i åtnjutande av pension till detta belopp, särskilt

som han på grund av hög ålder och sjuklighet är oförmögen att genom annat

arbete bidraga till sitt och en sjuklig hustrus uppehälle.

Jag tillåter mig även erinra därom, att riksdagen förut i ett alldeles liknande

fall beviljat en f. d. fånggevaldiger en tilläggspension av 340 kronor, varom

jag tillåter mig hänvisa till bankoutskottets utlåtande nr 1/ punkt 23, 1916 och

riksdagens skrivelse nr 10 C samma år.»

Beträffande vid motionen fogade bilagor tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen.

På anmodan av statskontoret har fångvårdsstyrelsen i avgivet yttrande

angående pension åt ej mindre Kling än även de under punkt 2

här nedan omförmälda P. G. Hotbergs änka och barn anfört följande:

»I anledning härav får styrelsen, med överlämnande av bifogade handlingar

samt återställande av remissakten, vitsorda riktigheten av de uppgifter, som meddelats

i ovanberörda motioner jämte därvid fogade bilagor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. 3

Riksdagen liar tillförne i flera likartade fall beviljat dylika tilläggspensioner

eller understöd — senast enligt nådigt brev den 8 juli 1916 åt dels vaktkonstapeln

E. Swartz en årlig fyllnadspension å allmänna indragningsstaten till belopp av 340

kronor och dels till envar av förre vaktkonstaplarna J. F. R. Rosenqvists och N. J. J.

Stenbergs änkor pension å allmänna indragningsstaten i enlighet med grunderna i

§§ 7 — 11 av Kungl. Maj:ts reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa den 21

februari 1907 och på där stadgade villkor.

Under åberopande härav och de ömmande omständigheter, som i föreliggande

fall äro för handen, får styrelsen tillstyrka, att pensionen till i motionerna omnämnda

personer måtte beviljas enligt de grunder, som förut i ovan berörda fall tillämpats,

eller således åt förre vaktkonstapeln Kling en årlig fyllnadspension till belopp av

340 kronor samt åt änkan Hovberg och hennes barn enligt de grunder och på de

villkor, som angivas i ovan omnämnda paragrafer av reglementet för civilstatens

änke- och pupillkassa.»

Statskontoret har för egen del i sitt förenämnda yttrande ålieropat

vad fångvårdsstyrelsen anfört.

Av utredningen i ärendet framgår, att riksdagen vid ett föregående

tillfälle förklarat sig icke hava något att erinra mot att befattningarna

såsom fånggevaldiger och vaktkonstapel med avseende å

dem åliggande uppgifter vore att betrakta såsom fullt jämnställda. Med

hänsyn härtill och till de i motionen anförda ömmande omständigheter,

anser utskottet, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, att

Kling bör komma i åtnjutande av den föreslagna tilläggspensionen å

340 kronor.

Då, enligt vad utskottet inhämtat, Kling avgått från sin tjänst den

22 december 1915, torde fyllnadspensionen böra beräknas från och med

den 1 januari 1916, vid vilken tidpunkt han tillträdde sin nu innehavda

pension. Beloppet synes böra anvisas att utgå från anslaget till allmänna

indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 1, må medgiva, att förre vaktkonstapeln Gustaf

Kling må från och med den 1 januari 1916 under

sin återstående livstid, utöver honom från förslagsanslaget

till pensionering av civila tjänstinnehavare

tillkommande pension av 660 kronor, tillika å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig fyllnadspension till

belopp av trehnndrafvrtio kronor.

Statskontoret.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Angående

årligt understöd

åt vaktkonstapeln

P.

0. Hofbergs

änka och

barn.

Statskontoret.

Utskottet.

2:o) I en inom andra kammaren av herrar B. Eronn och A. Werner

väckt motion, nr 66, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta tilldela

vaktkonstapeln P. G. Hofbergs änka Wilhelmina Hofberg, född

Johansson, en årlig pension, att utgå så länge hon lever ogift, årligen

av fyrahundra (400) kronor, samt ett uppfostringsbidrag till vartdera av

makarnes 2 barn å etthundra (100) kronor, tills de fyllt 18 år eller

kunna sig själva försörja.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Vaktkonstapeln P. G. Hofberg erhöll den 1 oktober 1878 anställning vid

centralfängelset å Långholmen och hade således, då han den 12 april 1915 avled,

en tjänstetid av i det närmaste 37 år. Hans tjänstgöring har varit oförvitlig.

Hofberg var ej med i civilstatens änke- och pupillkassa, helt säkert av ekonomiska

skäl. Tillträdet till kassan var till en början frivilligt och då lönen var

liten ansåg han sig ej kunna bära utgiften till kassan. Änkan och två minderåriga

barn stå därför nu efter Hofbergs frånfälle i mycket svåra ekonomiska förhållanden.

Förgäves hava de väntat på statens ingripande för att förebygga nöden.

Då vi anse det vara statsmakternas skyldighet att här hjälpa, hava vi velat

bringa saken till riksdagens kännedom. Riksdagen har också förut i en mängd

liknande fall visat sig behjärta änkors och föräldralösas ställning.

För övrigt hänvisa vi till medföljande bilagor. Såsom skäligt pensionsbelopp

föreslå vi 400 kronor per år åt änkan och 100 kronor per år åt hennes minderåriga

barn.»

Beträffande de vid motionen fogade bilagorna tillåter sig utskottet

hänvisa till motionen.

På anmodan av statskontoret har fångvårdsstyrelsen avgivit yttrande

i ärendet och tillåter sig utskottet att härvid hänvisa till nästföregående

punkt.

För egen del har statskontoret ansett det icke böra ifrågakomma

att bereda högre pensionsförmån än den, som skulle hava tillkommit

vederbörande, om vaktkonstapeln Hofberg varit delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i detta fall

föreligga, anser sig utskottet böra tillstyrka, att en årlig pension beredes

änkan Hofberg. Såsom statskontoret framhållit, torde hon dock icke

böra erhålla högre belopp än om mannen varit delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa. Pensionen skulle i sådant fall, enligt grunderna

i reglementet för nämnda kassa, utgå med eu femtedel av mannens

avlöning 1,000 kronor eller alltså 200 kronor, vilket belopp, då jämväl

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankout skottets utlåtande Nr 55.

barn finnas, bör ökas med 50 procent eller alltså till 300 kronor. Pensionen

torde böra anvisas å anslaget till allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 66, må medgiva, att vaktkonstapeln P. G. Hotbergs

änka Wilhelmina Hofberg, född .Johansson, må,

i enlighet med grunderna i §§ 7—11 av Kungl. Maj:ts

reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa, så

länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

trehundra kronor.

II. Ang. lantförsvarsdepartementet.

3:o) I en till riksdagen den 22 mars 1918 avlåten proposition, nr

207, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdragav

statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att löjtnanten vid Västgöta regemente friherre

H. G. Pfeiffs änka friherrinnan Emmy Pfeiff, född Nymansson, och

makarnas två minderåriga barn Per Georg och Arvid Georg må, utöver

dem författningsenligt tillkommande pension och pupilltillägg från arméns

nya änke- och pupillkassa, från och med den 1 oktober 1917 komma i

åtnjutande av pensioner å allmänna indragningsstaten, änkan så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd med 1,100 kronor årligen samt

vartdera av barnen intill uppnådd ålder av 21 år med 225 kronor årligen.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»Hos Kungl. Maj:t har den vid flygolycka den 26 september 1917

omkomne löjtnanten vid Västgöta regemente friherre H. G. Pfeiffs änka

friherrinnan Emmy Pfeiff, född Nymansson, anhållit, att hon måtte under

sin återstående livstid komma i åtnjutande av en årlig tilläggspension

av 2,500 kronor samt att envar av hennes bägge söner Per Georg, född

den 25 februari 1914, och Arvid Georg, född den 28 juni 1916, måtte,

så länge de vore omyndiga, tillerkännas ett årligt understöd av 300 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att den efter friherre Pfeiff''

upprättade bouppteckning utvisar en brist i boet av sammanlag-t 6,133

kronor 88 öre.

Direktionen över arméns pensionskassa har meddelat, att sökanden

från och med den 1 oktober 1917, så länge hon levde ogift, efter sin

Angående

fyllnad pension

åt löjtnanten

friherre

E. O.

Pfeiffs änka

och minderåriga

barn.

Direktionen

över arméns

pensionskassa.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Arméförvait•ninnens

fo: tifikaticnsd.

- partcment.

make åtnjöte 400 kronor årlig pension från arméns nya änke- och pupillkassa;

att sökanden, så länge hon levde ogift, såsom pupilltillägg för

var och en av omyndiga sönerna Per Georg och Arvid Georg åtnjöte

75 kronor för år från och med år 1Ö17 till och med slutet av det

kalenderår, under vilket de avlede eller fyllde 21 år; samt att i dessa

pensionsförmåner någon förhöjning icke kunde reglementsenligt beredas

sökanden fråu nämnda kassa.

Uti häröver den 9 februari 1918 avgivet utlåtande har arméförvaltningens

fortifikation sdepartement anfört följande:

Löjtnanten friherre Pfeiff hade jämte löjtnanten friherre H. G. von

Blixen-Finecke omkommit till följd av olycksfall den 26 september 1917

vid provflygning med ett för arméns räkning hos aktiebolaget Södertälje

verkstäder beställt flygplan. Därvid hade friherre Pieiff utfört uppdrag

såsom statens kontrollant, under det att friherre von Blixen-1 inecke

tjänstgjort såsom förare. Angående olyckshändelsen hade ingående förhör

hållits den 27 och 29 september 1917, varjämte konsulterande maskiningenjören,

t. f. professorn vid tekniska högskolan A. Rosborg på anmodan

av chefen för Fälttelegrafkåren verkställt besiktning å det förolyckade

flvgplanet samt avgivit yttrande om den sannolika anledningen

till olycksfallet. 1 förhörsprotokollen och berörda yttrande förekomme

ej något, som kunde giva anledning till antagandet, att friherre Pfeiö

eller friherre von Blixen-Finecke genom oskicklighet, ovarsamhet eller

annorledes varit vållande tdl olyckshändelsen, utan syntes denna varit

föranledd av någon felaktighet å flygplanet.

I fråga om ersättning vid olycksfall för flygpersonal hade arméförvaltningen

i underdånigt utlåtande över ett av särskilt tillkallade

sakkunniga för verkställande av förnyade tekniska utredningar rörande

vissa lantförsvarsbehov den 21 september 1916 avgivet betänkande anfört,

att om olycksfall medfört döden, livränta borde från dödsfallet tillkomma

den avlidnes änka till belopp av 1,500 kronor, så länge hon levde ogift,

samt värjo den avlidnes minderåriga barn med 300 kronor, till dess

barnet fyllt 21 år, men att vid utbetalning av nämnda livräntor avdrag

i varje fall borde göras för pension eller pupill tillägg, som enligt gällande

pensionsbestämmelser vore tillerkända änka eller barn efter delägare

i arméns änke- och pupillkassa. Enligt anförda grunder hade

även 1917 års riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda

förslag, beviljat löjtnanten B. Iv. A. Mannströms änka, som från armens

nya änke- och pupillkassa hade änkepension å 400 kronor, eu tilläggspension

av 1,100 kronor från allmänna indragningsstaten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

7

På grund härav och då lön för friherre Pfeiff ut,botalts till och

med september månad 1917 samt friherrinnan Pfeiff från och med den

1 oktober samma år från nämnda änke- och pupillkassa åtnjöte årligen

pension å 400 kronor samt såsom pupilltillägg för vardera av sina söner

75 kronor, hemställde fortifikationsdepartementet, efter samråd med civila

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna

indragningsstaten bevilja friherrinnan Pfeiff från och med den 1 oktober

1917, så länge bon levde ogift, dels eu årlig tilläggspension å 1,100

kronor, dels ock 225 kronor årligen för vardera av makarnas båda söner

Per Georg och Arvid Georg till uppnådd 21 års ålder.

På grund av vad armcförvaltningens fortifikationsdepartement till statskontoret.

stöd för sitt förslag meddelat och anfört, har statskontoret funnit sig

böra tillstyrka bifall till departementets hemställan.

Under åberopande av vad i ärendet sålunda förekommit och då Departement»- även jag anser billigheten kräva, att, på sätt myndigheterna föreslagit, chefensökanden

och hennes barn komma i åtnjutande av större pensionsförmåner

än dem, vartill de äro författningsenligt berättigade, får jag hemställa,

det täcktes Eders Kung]. Maj:t framlägga ovanberörda förslag

för riksdagen.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två lika- Motionerna

lydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 158 ''u:3s3

av herr Jöns Pålsson och den andra inom andra kammaren under nr

383 av herr Lubeck jämte ytterligare tre av kammarens ledamöter, avseende

ej allenast nu förevarande proposition utan även Kungl. Maj:ts

propositioner nr 208 och 209, vilka omförmälas här nedan under punkterna.

I berörda motioner anföres följande:

»1 Kungl. Maj:ts nådiga proposition, nr 207, föreslås beviljande av

vissa tilläggspensioner till änka och barn efter den vid Malmslätt den

26 september 1917 omkomne flygaren, löjtnanten friherre H. G. Pfeiff.

Tilläggen beräknas till 1,100 kronor årligen för änkan så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd och 225 kronor årligen till vardera

av två söner intill uppnådd ålder av 21 år.

I kungl. proposition, nr 208, föreslås enahanda tilläggspensioner

för änkan och en son efter den vid samma tillfälle omkomne flygaren

löjtnanten friherre H. G. von Blixen-Finecke.

Utöver sålunda föreslagna belopp uppbära de efterlevande från

arméns nya änke- och pupillkassa årlig pension med 400 kronor för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet.

änka och 75 kronor för varje barn, eller sammanlagt 1,500 respektive

300 kronor.

Slutligen föreslås i kungl. proposition, nr 209, en årlig pension

av 400 kronor till vardera av föräldrarna till den å Skillingarvd den

15 juni 1917 omkomne flygaren, löjtnanten J. G. Torslow.

Med hänsyn till det banbrytande arbete i det allmännas tjänst —

ej blott för krigiska utan även för fredliga uppgifter — som våra flygare

hava att uträtta samt de betydande risker, som de därmed påtaga

sig, synes det vara både klokt och skäligt, att staten vid olycksfall

med dödlig utgång på ett fullt tillfredsställande sätt tryggar de

efterlevandes existens.

Efter det att förenämnda kungl. propositioner avlätos, har den nu

arbetande kungl. flygkommissionen tagit ställning till denna fråga och

föreslår i sitt betänkande Kap. VII om flygpersonalens särskilda förmåner

följande bestämmelser om livräntor till efterlevande:

»Skulle olycksfall, varom här är fråga, hava medfört döden, utgår,

om den avlidne hade officers tjänsteställning, en årlig livränta av 2,000

kronor, eljest 1,000 kronor, till hans änka, så länge hon lever ogift,

samt 300 kronor till varje den avlidnes minderåriga barn, intill dess

barnet fyllt 18 år.

Om den avlidne var änkeman eller ogift, utgår nyssnämnda belopp,

2,000 respektive 1,000 kronor om året, till hans efterlevande föräldrar

eller, därest endera av dem avlidit, till den efterlevande.»

Av den närmare motiveringen till sålunda föreslagna bestämmelser

hava vi icke varit i tillfälle taga del, men torde vederbörande utskott

icke underlåta att infordra flygkommissionens yttrande i ämnet.

På grund av vad sålunda anförts hemställa vi vördsamt, att riksdagen

ville på sådant sätt bifalla Kungl. Maj:ts nådiga propositioner nr

207, 208 och 209, att livräntor eller pensioner till löjtnanterna Pfeiffs,

von Blixen-Fineckes och Torslows efterlevande må utgå enligt de av

flygkommissionen föreslagna, här ovan återgivna grunder.»

I likhet med departementschefen anser utskottet det vara billigt,

att ifrågavarande efterlevande, på sätt vederbörande myndigheter föreslagit,

komma i åtnjutande av större pensionsförmåner än dem, vartill

de enligt gällande bestämmelser äro berättigade. I avseende å beloppen

av dessa högre pensionsförmåner har Kungl. Maj:t, under åberopande

av 1917 års riksdags beslut angående pension åt löjtnanten B. K. A.

Mannströms änka, föreslagit en tilläggspension av 1,100 kronor åt fri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

9

herre Pfeitls anka samt 225 kronor åt vartdera av makarnas barn intill

uppnådd ålder av 21 år.

I ovanberörda motion har erinrats, att efter det Kungl. Maj:ts

framställning i ämnet till riksdagen avlåtits den s. k. flygkommissionen

i avgivet betänkande framlagt förslag om livräntor till efterlevande

efter personer, tillhörande flygpersonalen, ej obetydligt överstigande vad

Kungl. Maj:t nu föreslagit, liå emellertid kommissionens ifrågavarande

förslag angående särskilda förmåner för liygpersonalen icke i något avseende

blivit av riksdagen prövat, har utskottet icke ansett sig böra

tillstyrka något belopp utöver vad Kungl. Maj:t ifrågasatt; och har utskottet

alltså ansett sig böra biträda den kungl. propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt med avslag å de i ämnet

väckta motionerna I: 158 och II: 383, i vad de skilja

sig ifrån Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att löjtnanten

vid Västgöta regemente friherre H. G. Pfeiffs

änka friherrinnan Emmy Pfeiff, född Nymansson, och

makarnas två minderåriga barn Per Georg och Arvid

Georg må, utöver dem författningsenligt tillkommande

pension och pupilltillägg från arméns nya änke- och

pupillkassa, från och med den 1 oktober 1917 komma

i åtnjutande av pensioner å allmänna indragningsstaten,

änkan så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd med ettusenetthundra kronor årligen samt

vartdera av barnen intill uppnådd ålder av 21 år med

tvåhundratjugufem kronor årligen.

4:o) I en till riksdagen d<m 22 mars 1918 avlåten proposition, nr ingående

208, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag ^UTåt^tav

statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag föreslå- nanten frigit

riksdagen medgiva, att löjtnanten vid Skånska dragonregementet IITbuxchfriherre

H. G. von Blixen-Fineckes äuka friherrinnan mila Brita von Finecite» anka

Blixen-Finecke, född Trolle, och makarnas minderårige son Hans Nils "årig^barn

Gustaf Fredrik Bror må, utöver dem författningsenligt tillkommande

pension och pupilltillägg från arméns nya änke- och pupillkassa, från

och med den 1 oktober 1917 komma i åtnjutande av pensioner å allmänna

indragningsstaten, änkan så länge hon förbliver i sitt nuvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 45 käft. (Nr 55.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Armé förvaltningens

fortifikationsdepartement.

änkestånd med 1,100 kronor årligen samt sonen intill uppnådd ålderav

21 oår med 225 kronor årligen.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»Uti en till Kungl. Maj:t. ställd skrift har den vid flygolycka den

26 september 1917 omkomne löjtnanten vid Skånska dragonregementet

friherre H. G. von Blixen-Fineckes änka, friherrinnan Hilla Brita von

Blixen-Finecke, född Trolle, anhållit att från och med den 1 oktober

1917 komma i åtnjutande av en tilläggspension å 1,500 kronor ävensom

av ett årligt belopp av 500 kronor för makarnas omyndige son,

Hans Nils Gustaf Fredrik Bror, född den 20 juli 1916, intill dess han

uppnått myndig ålder.

Chefen för fortifikationen har tillstyrkt förevarande ansökning.

Uti häröver den 28 februari 1918 avgivet yttrande har arméförvaltningens

fortifikationsdepartement anfört följande:

Löjtnanten friherre von Blixen-Finecke hade jämte löjtnanten friherre

H. G. Pfeiff den 26 september 1917 omkommit till följd av olycksfall

vid provflygning med ett för arméns räkning hos aktiebolaget

Södertälje verkstäder beställt flygplan, Därvid hade friherre von BlixenFinecke

tjänstgjort såsom förare, under det att friherre Pfeiff utfört

uppdrag såsom statens kontrollant. Vid förutgående provflygningar med

ilrågavarande flygplan hade detsamma förts av någon hos leverantören

anställd person; men då någon sakkunnig sådan ej vid tillfället varit

tillgänglig, hade friherre von Blixen-Finecke erbjudit sig att åtaga sig

förarskapet, vilket erbjudande desto hellre av arméns myndigheter antagits,

som i sådant fall både förare och kontrollant företrädde beställaren

samt friherre von Blixen-Finecke, såsom vid förhör bestyrkts av flera

personer, varit känd »såsom en lugn, omdömesfull och duglig flygare».

Angående olyckshändelsen hade ingående förhör hållits den 27

och 29 september 1917, varjämte konsulterande maskiningenjören, t. f.

professorn vid tekniska högskolan A. Rosborg på anmodan av chefen

för Fälttelegrafkåren verkställt besiktning å det förolyckade flygplanet

samt avgivit yttrande om den sannolika anledningen till olycksfallet.

I förhörsprotokollen och berörda yttrande förekomme ej något, som

kunde giva anledning till antagande, att friherre von Blixen-Finecke

eller friherre Pfeiff genom oskicklighet, ovarsamhet eller annorledes varit

vållande till olyckshändelsen, utan syntes denna hava varit föranledd av

någon felaktighet å flygplanet.

I fråga om ersättning vid olycksfall för flygpersonal hade armé
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets utlåtande Nr 55.

11

förvaltningen i underdånigt utlåtande den 8 december IDIG över ett

av särskilt tillkallade sakkunniga för verkställande av förnyade tekniska

utredningar rörande vissa lantförsvarsbehov den 21 september IDIG

avgivet betänkande anfört, att om olycksfall medfört döden, livränta

borde från dödsfallet tillkomma den aviidnes änka till belopp av 1,500

kronor, så länge hon levde ogift, samt varje den avlidnes barn med

300 kronor, till dess barnet fyllt 21 år, men att vid utbetalning av

nämnda livräntor avdrag i varje fall borde göras för pension eller pupilltillägg,

som enligt gällande pensionsbestämmelser vore tillerkända änka

eller barn efter delägare i arméns änke- och pupillkassa. Enligt anförda

grunder hade även 1917 års riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts därom

framställda förslag, beviljat löjtnanten B. K. A. Mannströms änka, som

från arméns nya änke- och pupillkassa hade änkepension å 400 kronor,

eu tilläggspension å 1,100 kronor från allmänna indragningsstaten.

På grund härav och då friherrinnan von Blixen-Éhnecke från och

med den 1 oktober 1917 från nämnda änke- och pupillkassa, enligt vad

fortifikationsdepartementet inhämtat, åtnjöte årligen pension å 400 kronor

och såsom pupilltillägg för sonen 75 kronor, hemställde fortifikationsdepartementet

efter samråd med civila departementet, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja friherrinnan

von Blixen-Finecke från och med den 1 oktober 1917, så

länge hon levde ogift, dels en årlig tilläggspension å 1,100 kronor,

dels ock 225 kronor årligen för makarnas son Hans Nils Gustaf Fredrik

Bror, till dess han fyllt 21 år.

På grund av vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement till

stöd för sitt förslag meddelat och anfört, har statskontoret funnit sig

böra tillstyrka bifall till departementets hemställan.

Med hänsyn till i ärendet förekomna omständigheter anser jag det

vara med billighet överensstämmande, att sökanden och hennes son

komma i åtnjutande av större pensionsförmåner än dem, vartill de äro

författningsenligt berättigade. Vid sådant förhållande och då de av fortifikationsdepartementet

i sådant hänseende föreslagna beloppen synas mig

skäliga, har departementschefen gjort förevarande hemställan.»

1 samband härmed har utskottet till behandling förehaft de i punkt

3 här ovan omförmälda motionerna nr 158 inom första kammaren och

och nr 383 inom andra kammaren.

Statskontoret.

Departe
mentschefen.

Motionerna

1:158 och

II: 383.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande AV 55.

Utskottet.

Ang. pension

åt avlidne

löjtnanten

J. G. Torslows

föräldrar

/. d.

fanjunkaren

G. J. Tor slo to

och hans

hustru.

Med hänvisning till vad utskottet här ovan under punkt 3 anfört

i fråga om pension åt friherrinnan Pfeiff och hennes minderåriga barn

får utskottet med avstyrkande av bifall till motionerna tillstyrka Kung!

Maj :ts framställning i ämnet.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt med avslag å de i ämnet

väckta motionerna I: 158 och II: 383, i vad de skilja

sig ifrån Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att löjtnanten

vid Skånska dragonregementet friherre H. G.

von Blixen-Fineckes änka friherrinnan Hilla Brita von

Blixen-Finecke, född Trolle, och makarnas minderårige

son Hans Nils Gustaf Fredrik Bror, må, utöver dem

författningsenligt tillkommande pension och pupilltillägg

från arméns nya äke- och pupillkassa, från och

med den 1 oktober 1917 komma i åtnjutande av pensioner

å allmänna indragningsstaten, änkan så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd med ettusen

etthundra kronor årligen samt sonen intill uppnådd

ålder av 21 år med tvåhundratjugufem kronor årligen.

5:o) I eu till riksdagen den 22 mars 1918 avlåten proposition, nr

209, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att vardera av avlidne löjtnanten vid Vendes

artilleriregementet/. G. Torslows föräldrar f. d. fanjunkaren Carl Johan

Torslow och hans hustru Hedvig Vilhelmina Torslotc, född Bandqvist, må

från och med den 1 juli 1917 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 400 kronor.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»Under en flygövning å Skillingaryd den 15 juni 1917 nedstörtade

löjtnanten vid Vendes artilleriregemente J. G. Torslow och ådrog sig

därvid sådana skador, att han till följd därav avled.

Torslows föräldrar, f. d. fanjunkaren Carl Johan Torslow och hans

hustru Hedvig Vilhelmina Torslow, född Bandqvist, hava uti en till

Kungl. Maj:t ingiven skrift anhållit om ersättning av statsmedel med

det belopp, 7,000 kronor, som de uppgivit sig hava utbetalt för sonens

utbildning till militär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlutande Nr 55. 18

Uti häröver den 9 februari 1918 avgivet underdånigt utlåtande har

armé förvaltning ens fortijikationsdepartemmt anfört, följande:

Angående förloppet vid omförmälda under flygövning med ett från

aktiebolaget Södertälje verkstäder till kronan levererat flygplan timade

olycksfall ville departementet åberopa innehållet i eu vid utlåtandet fogad

sammanfattning av vad som framgått av förhörsprotokollen, med tillägg,

att löjtnanten Torslow, enligt departementets åsikt, icke genom oskicklighet,

ovarsamhet eller annorledes kunde anses själv varit vållande till

det olycksfall, som för honom medfört döden.

Enligt ansökningen bilagt utdrag av den efter löjtnanten Torslow

förrättade bouppteckningen överstege skulderna med 1,164 kronor 90

öre boets tillgångar. För nämnda belopp vore sökandena, som icke

ansett sig böra göra ansökan om urarvaförmån, betalningsansvariga.

Härutöver drabbades sökandena genom sonens bortgång, enligt egen

uppgift, av en förlust å 7,000 kronor, som sökandena utbetalt för sonens

utbildning till militär. Sedan löjtnanten Torslow erhållit anställning

såsom flygare, hade han kommit i tillfälle att betala ränta å denna

skuld.

Anförda förhållanden ådagalade, att sökandena genom löjtnanten

1 orslows olycksöde lidit även ekonomisk skada. Ehuru fortfarande icke

någon positiv bestämmelse förefunnes om statens ersättningsskyldighet

för sådan skada, som under föreliggande omständigheter uppkommit,

kunde det ifrågasättas, huruvida icke det oaktat ersättningsanspråk av

sökandena, mot vilka löjtnanten Torslow haft försörjningsplikt, kunde

med framgång lagligen göras gällande. I allt fäll krävde billigheten,

att sökandena, som ej kunnat erhålla de medel, som löjtnanten Torslow

genom olycksfallsförsäkringar avsett skola vara vid olycksfall tillgängliga

och som ej syntes hava avsevärt andra medel för sitt uppehälle

än f. d. fanjunkaren Torslows knappa pension, erhölle någon gottgörelse

för den förlust i ekonomiskt avseende, som de genom sonens i följd av

olycksfall i statens tjänst timade frånfälle åsamkats. 1 sådant avseende

ansåge fortifikationsdepartementet, efter samråd med arméförvaltningens

civila departement, att sökandena i första hand borde tillerkännas gottgörelse

för den brist å 1,164 kronor 90 öre, som bouppteckningen efter

löjtnanten Torslow utvisade och för vilken sökandena vore betalningsansvariga,

samt vidare såsom livränta eller årlig pension vardera under

sin livstid ett belopp, förslagsvis 250 kronor, motsvarande ränta och

någon amortering å det för sonens utbildning till statstjänsten nedlagda

kapital. För dylik gottgörelse avsedda medel funnes emellertid ej anslagna

under fjärde huvudtiteln, utan syntes böra av riksdagen äskas.

A r mc förvalta

ningens

fortifikation:!''

departement.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Statskontoret.

departe
mentschefen.

Med tillkännagivande att lön utbetalats för löjtnanten Torslow för

tiden till och med juni månad 1917, hemställde fortifikationsdepartementet

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till löjtnanten

Torslows föräldrar finge från medel under riksstatens tionde

huvudtitel såsom gottgörelse för dem genom olycksfallet drabbad förlust

utbetalas dels på en gång ett belopp av 1,1 G4 kronor 90 öre, dels

ock till vardera under livstiden årligen eu pension å 250 kronor, att

beräknas att utgå från och med den 1 juli 1917.

Med erinran att enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete ersättning skall utgå till den förolyckades föräldrar,

därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete huvudsakligen

beroende och annan till livränta berättigad icke tinnes, har statskontoret

uti den 6 mars 1918 avgivet utlåtande framhållit, att rätt till ersättning

i sådant fall alltså finge anses vara i princip godkänd. På grund

härav och med hänsyn till de särskilda förhållanden, som, enligr vad

handlingarna utvisade, i detta fall förelåge, ansåge sig statskontoret

böra tillstyrka, att årliga understöd bereddes åt under flygning i tjänsten

omkomne löjtnanten Torslows föräldrar. Däremot kunde statskontoret

för sin del icke finna anledning föreligga att i annan form

bereda dem ersättning för deras utlägg för sonens utbildning eller för

vad de kunde hava efter frivilligt åtagande utgivit till betalande av

hans skulder. Då emellertid de medel, som sökandena enligt uppgift

utgivit för sonen utan att numera hava utsikt att få dem ersatta eller

erhålla därå belöpande avkastning, måste anses vara för deras ekonomi

av stor betydelse, ville det synas statskontoret, som om de föreslagna

understöden vore väl knappt tilltagna; och ansåge sig statskontoret

böra tillstyrka, att understödsbeloppen bestämdes till 400 kronor för

envar av föräldrarna. På grund härav hemställde statskontoret, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att vardera av löjtnanten

Torslows föräldrar finge från och med den 1 juli 1917 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 400 kronor.

Med hänsyn till förekomna omständigheter anser jag mig böra

tillstyrka, att löjtnanten Torslows föräldrar komma i åtnjutande av någon

gottgörelse av statsmedel för den förlust i ekonomiskt hänseende, som

åsamkats dem till följd av sonens genom olycksfall under tjänsteutövning

timade frånfälle. Ifrågavarande gottgörelse synes mig lämpligen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. 15

höra utgå i form av årliga pensioner med de av statskontoret föreslagna

belopp.»

I samband härmed bär utskottet till behandling förehaft de i punkt

3 här ovan omförmälda motionerna nr 158 inom första kammaren och

nr 383 inom andra kammaren.

Med åberopande av vad utskottet här ovan under punkt 3 anfört

i fråga om pension åt friherrinnan Pfeiff och hennes minderåriga barn

får utskottet med avstyrkande av bifall till motionerna tillstyrka Kungl.

Maj:ts framställning i ämnet.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majrts förevarande

proposition samt med avslag å de i ämnet

väckta motionerna I: 158 och II: 383, i vad de skilja

sig från Kung]. Maj:ts förslag, må medgiva, att vardera

av avlidne löjtnanten vid Vendes artilleriregemente

J. G. Torslows föräldrar, f. d. fanjunkaren Carl

Johan Torslow och hans hustru Hedvig Vilhelmina

Torslow, född Bandqvist, må från och med den 1 juli

1917 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av fyrahundra

kronor.

6:o) I en inom andra kammaren av herr Berg i Munkfors väckt

motion, nr 203, har motionären hemställt, »att riksdagen måtte besluta

om en årlig pension å 300 kronor att utgå från allmänna indragningsstaten

till August Mörk under hans återstående livstid från och med

1918 års början, dock att, om Mörk tilläventyrs uppbär någon pension

från Vadstena krigsmaushuskassa, denna inräknas i den årliga summan

av 300 kronor.

Till stöd för berörda hemställan har anförts följande:

_»Soldaten vid Alsters kompani av Värmlands regemente August Mörk från

Lid i Olme socken ådrog sig vid utryckning till tjänstgöring den 30 december 1909

en skada i högra ljumsken som inom kort utvecklades till ett elakartat bråck.

Mörk höll dock ut i tjänsten till början av 1915, då han på grund av läkareutlåtande

beviljades avsked. Enär Mörk befinner sig i små omständigheter ansökte han genom

chefen för Värmlands regemente hos riksförsäkringsanstalten om ersättning för den

uppkomna skadan, men fick avslag å denna anhållan på den grund att skadan skett

före den 1 januari 1910. Mörk är född den 21 augusti 1865. Har hustru och 2

Motionerna

1:158 och

II: 383.

Utskottet.

Angående

pension åt

f. soldattn

A. Mörk.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

minderåriga barn jämte 1 dotterbarn att försörja. Tillfölje bråckskadan är Mörk ej

så arbetsför, att han under dessa b i strå tider kan förtjäna vad som nödvändigt

behövs för en något så när dräglig tillvaro för sig och de sina, trots att han enligt

intyg från vederhäftigt håll bjuder till allt vad han förmår. Intyg om Mörks

tjänstetid och uppförande i tjänsten skall sedermera tillhandahållas vederbörande

utskott.»

Vid motionen finnas fogade följande intyg:

Utdrag

ur regementsorder m. m. rörande soldaten vid Alsters kompani nr 29 August Mörk.

Ur sjukrulla med Kungl. Värmlands regemente.

Anteckning:

Vid utryckning från kommendering med fast tjänstgöring den 30. 12. 1909

halkade han och fick ont i högra ljumsken. Vid besiktning den 3. 2. visade han

sig hava ett högersidigt bråck.

Intyg om skadan lämnat till regementsexpeditionen för förhörs hållande.

Bråckband anskaffat.

Betyg till avsked den 11. 5. 1914.

1914 2. 9. ställt på 10 månaders förbättring.

Karlstad den 2. 7. 1915.

Begementsörder nr 70.

Jag har på grund av läkarebetyg beviljat avsked åt nedanstående av det

indelta manskapet, vilka varit ställda på vissa månaders förbättring, nämligen:

a) från och med den 9 dennes regementsorder nr 87 (1914) — — —---

soldaten vid Alsters kompani nr 29 Mörk — —--— —• — — — — — —

A. E. Uggla

Regementschef.

Carl Kajser.

Att en person, som uppgiver sig vara förre soldaten August Mörk från Lid

i Ölme församling, vid i dag företagen undersökning visat sig lida av högersidigt,

något mer än gåsäggstort ljumskbråck, lätt reponibelt och till hälften nedträngt i

pungen, och att Mörk använder sig av ett icke elastiskt bråckband, vars platta

sitter ovanför- bråcksäcken och således icke kan hålla bråcket inne; intygas härmed

på begäran och på heder och samvete.

Kristinehamn den 19. 1. 1918.

Oscar Mattsson

Legit. läkare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

17

Att förre soldaten August Mörk, Lid, Olrae, som liar 2 stycken minderåriga

barn samt ett dotterbarn, som lian till största delen drager försorg om, har svag

ekonomi men är arbetsam och skötsam, varför det vore mycket kärt och välkommet

för honom och hans familj om han kunde få något högre pension, intygas härmed.

Vall, Ölme den 17 januari 1918.

Lars Larsson

Ordf. i Ölme sockens kommunalnämnd.»

På anmodan av statskontoret liar arméförvaltningens civila deparrnent

i avgivet yttrande anfört:

»August Mörk är född den 25 mars 1865 och kom, efter att 3 år 9 månader

hava tjänat vid f. d. Pontonjärbataljonen, den 7 november 1890 i tjänst vid Kungl.

Värmlands regemente, varifrån han på grund av högersidigt tarmbråck, ådraget i

tjänsten, och framskriden ålder erhöll avsked den 9 juli 1915. Mörk, som således

nu är i det närmaste 53 år gammal och har tjänat i tillhopa 28 år 5 månader,

erhöll från och med den 1 augusti 1915 underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

jämte underhållsförhöjning med tillhopa 61 kronor, vilket gratial kommer att höjas

till 100 kronor från och med månaden efter den, då Mörk uppnått 60 års ålder.

Då Mörk fått sig tillerkänt det underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

vartill han på grund av den i tjänsten ådragna bråckskadan samt tjänstetidens

längd varit författningsenligt berättigad, och det synes departementet som om

varken hans ålder eller övriga förhållanden borde särskilt för honom påkalla någon förbättring

i de förmåner, som enligt gällande föreskrifter tillkomma pensionerade

f. d. soldater,vilka befinna sig i liknande förhållanden som han, finner sig departementet

icke kunna förorda beviljandet av den föreslagna pensionen.

Då Mörk, såsom ovan blivit nämnt, uppbär underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

med 61 kronor om året, bör, i enlighet med motionärens därom gjorda

hemställan, nämnda summa vid bifall till motionen inräknas i det föreslagna pensionsbeloppet,

vadan 239 kronor skulle komma att utgå å allmänna indragningsstaten,

intill dess Mörk vid uppnådda 60 år erhåller gratial med 100 kronor, då

det från indragningsstaten utgående beloppet komme att minskas till 200 kronor.»

Statskontoret har åberopat vad arméförvaltningens civila departement

anfört, vartill statskontoret förklarat sig för sin del icke hava

något att tillägga.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i detta fall

föreligga, och då Mörk ådragit sig sina skador i tjänsten, anser sig

utskottet böra tillstyrka bifall till den i ämnet väckta motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

II: 203, må medgiva, att förre soldaten August Mörk

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 45 höft. (Nr 55.) 3

Arméförvaltnmgens

civila

departement.

Statskontoret.

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Angående

pension åt

f. soldaten K,

A. Blomgren.

må, räknat från innevarande års ingång, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till så stort belopp, att densamma jämte

Mörk tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

uppgår till trehundra kronor för år.

7:o) I eu inom andra kammaren av herr Welin väckt motion, nr

201, har hemställts, »att riksdagen ville bevilja f. d. soldaten vid Västgöta-Dals

regemente, Karl August Blomgren, en årlig pension av 150

kronor».

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Riksdagen har ofta visat välvilja mot de indelta soldater, som av olika

orsaker måst avgå ur tjänsten, innan de kunnat erhålla det föreskrivna ålderdomsunderstödet.

Sådan välvilja tillåter jag mig härmed påkalla för f. d. soldaten Karl

August Blomgren från Östergården av Eggvena församling i Alvsborgs län.

Under åren 1899—1906 tjänade han vid Kullings kompani av dåvarande

Västgöta-Dals regemente. Såsom framgår av bilagda läkarebetyg, blev han sannolikt

skadad i tjänsten och fick sedan på egen bekostnad under en tid av 11 månader

ligga på sjukhus, varefter han på grund av sjuklighet med högsta betyg för tjänstgöring

erhöll avskedspass den 7 april 1906. Blomgren har sedan försörjt sig med

jordbruksarbete, men hans arbetskraft har alltjämt varit nedsatt.

Blomgren, som under sin tjänstgöring hade 220 kronor om året i ett för allt,

gjorde genom sitt avskedande en efter hans förhållanden avsevärd årlig förlust, och

befinner han sig, såsom framgår av intyg från kommunalstämmans ordförande i

Eggvena. i brydsamma ekonomiska omständigheter, varjämte hans hustru är sjuklig.

Visserligen har Blomgren icke tjänat mer än knappt 7 år, men det torde

ändock, på grund av flera samverkande ömmande omständigheter, vara skäl uti, att

någon pension beviljas honom. Jag tillåter mig föreslå 150 kronor.»

Vid motionen äro fogade däri åberopade intyg, så lydande:

■»(Avskrift)

Att f. d. soldaten Karl August Blomgren (född den 27 september 1881) från

Östergården i Eggvena socken av Älvsborgs län under det han ännu tjänstgjorde

vid Västgöta-Dals regemente insjuknade i inflammation i vänstra fotleden, vilken

inflammation visade sig vara tuberkulos med benröta, varför han dels opererades å

lasarettet i Falköping, dels förut behandlats å Borås lasarett åren 1903 och 1904

(tillsammans elva månaders lasarettsvård), och att jag vid den tiden och efteråt

såg och behandlade hans sjuka fotled, samt att jag ansåg att sjukdomens utbrott

kunnat föranledas av såväi överansträngning och kanske någon vridning av fotleden,

vilket han uppgav hade skett i tjänsten, intygas allt härmed på heder och

samvete. Herrljunga den 11 december 1917. Richard Hagelin,

legitimerad läkare.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankon!skottets utlåtande Nr 55.

19

(Avskrift.)

Soldaton vid Kullings kompani av Kung!. Hallands regemente, Karl August

Blomgren, före antagandet i krigstjänst benämnd Karl August Larsson, tjänande

för roten nr 1074 i Herrljunga socken inom Älvsborgs län, vilken soldat är född

den 27 september 1881 i Eggvena socken inom Alvsborgs län och varit i tjänst

vid regementet sedan den 6 november 1899, har denna dag på grund av sjuklighet

erhållit avsked från regementet med det vitsord, att han under tjänstetiden

sig utmärkt väl skickat.

Halmstad den 7 april 1906. Carl Ankarcrona,

regementschef.

J. Funch.

Avskedspass för soldaten nr 1074 Blomgren vid Kullings kompani av kungl.

Hallands regemente.

(Avskrift.)

Att f. d. soldaten vid Kullings kompani av kungl. Hallands regemente, Karl

August Blomgren från Östergården av denna församling är i ytterst brydsamma

ekonomiska omständigheter och i stort behov av pekuniär hjälp om ock än aldrig

så liten, intygas härmed på begäran och då Blomgren nu ämnar hos Kungl. Maj:t

inlämna underdånig ansökan om pension, vill jag för min del på det varmaste tillstyrka

att någon sådan måtte beviljas honom.

Eggvena Skräddaregården den 9 september 1917.

. J. A. Andersson,

kommunalstämmans ordförande.»

Armé förvaltningens civila departement har på anmodan av statskontoret

med överlämnande av yttrande från chefen för Hallands regemente

anfört följande:

»Karl August Blomgren är född den 27 september 1881, antogs i krigstjänst

den 6 november 1899 och erhöll, efter att hava varit ställd på sju månaders förbättring,

på grund av sjuklighet enligt läkarbetyg (kronisk sjukdom i vänstra fotleden)

avsked den 7 april 1906. Blomgren är således nu i det närmaste 361/.,

år gammal och har tjänat i 6 år, 5 månader.

TJtav närslutna från chefen för Kungl. Hallands regemente infordrade utredning

i ärendet jämte därvid fogat yttrande av vederbörande regementsläkare

framgår,

att Blomgren under de år, han varit inkallad till och fullgjort tjänstgöring

vid regementet — eller åren 1900, 1902 och 1905 — icke varit sjukskriven för

någon åkomma, som kunde ställas i samband med den sjukdom, för vilken han erhållit

avsked;

att ej heller några å vederbörligt kompani befintliga handlingar gåve vid

handen, att han skulle i tjänsten hava ådragit sig någon skada, som kunnat förorsaka

förenämnda sjukdom;

att regementsläkaren icke hade sig något bekant om tiden och sättet för uppkomsten

av den kroniska sjukdom i vänstra fotleden, för vilken Blomgren, enligt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet.

Angående

pension åt

fästning sbyggnadsarbetaren

J.

A. Ståhlbcrg.

det såsom bilaga till motionen intagna, av legitimerade läkaren R. Hagelin utfärdade

intyget, åren 1903 och 1904 behandlats å Borås lasarett, men att han ansåge, att

densamma icke kunde hava uppkommit under hans tjänstgöring vid regementet,

enär Blomgren efter den 21 juni 1901 icke varit sjukskriven därstädes,

att regementschefen på grund av vad vid utredningen framkommit, i motsats

till motionären, icke kunde anse sannolikheten av att Blomgrens berörda sjukdom

orsakats av skada, ådragen i tjänsten, ådagalagd;

samt att regementschefen med hänsyn till vad i utredningen framkommit,

funne det i viss mån betänkligt, om Blomgren av riksdagen tillerkändes ett årligt

understöd, för såvitt detsamma skulle motiveras med sjukdom, orsakad av i tjänsten

erhållen skada, då det med all sannolikhet funnes ett stort antal f. d. indelta soldater

— lika eller ännu mera nödställda än Blomgren, men med en »mansålders» tjänstetid

bakom sig — vilka skulle med kraftigare intyg än dem, som för Blomgren

förebragts, kunna styrka sig hava i tjänsten ådragit sig de krämpor eller sjukdomar,

av vilka de nu vore lidande.

Då Blomgren varit i tjänst endast 6 år 5 månader och det ej torde kunna

anses styrkt, att den sjukdom, på grund varav han erhållit avsked, förorsakats av

skada, ådragen i tjänsten, finner sig departementet, som anser de av regementschefen

framförda betänkligheterna med hänsyn till konsekvenserna av ett bifall till

motionen synnerligen beaktansvärda, ej kunna förorda, att Blomgren tillerkännes

den i motionen föreslagna pensionen å 150 kronor. I sammanhang härmed anser

sig departementet böra anmäla, att Blomgren, därest det vore styrkt, att ovan omförmälda

sjukdom i fotleden förorsakats av skada, ådragen i tjänsten, endast varit

berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa i andra eller möjligen i

första klassen med 48 respektive 72 kronor, vilket sistnämnda belopp, i händelse

av särdeles bevekande omständigheter, av Kungl. Maj:t kunnat höjas intill 100

kronor årligen.»

För egen del har statskontoret förklarat sig icke hava något att

i ärendet tillägga.

Med hänsyn till Blomgrens korta tjänstetid och då, enligt vad

utredningen i ärendet givit vid handen, det icke kan anses vara styrkt,

att den sjukdom, på grund varav Blomgren erhållit avsked, förorsakats av

skada, ådragen i tjänsten, anser sig utskottet, i likhet med de i ärendet

hörda myndigheterna, icke kunna förorda den föreslagna pensionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 201 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

8:o) I en inom andra kammaren av herr Johanson i Gäre väckt

motion, nr 199, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta tilldela

s. 21 Kontrollera mot PDF

B unkout skottets utlåtande Nr 55.

21

arbetaren Johan Alfred Ståhlbenj från Sörvik i Mölltorps församling- av

Skaraborgs län eu årlig pension av 400 kronor från och med år 1019».

Till stöd för berörda hemställan har anförts följande:

»Smeden Johan Alfred Ståhlberg från Sörvik i Mölltorps församling av Skaraborgs

län antogs till arbetare 1877 bos C. Jehander, som varit entreprenör vid

statens järnvägar på liera ställen inom landet, och har oavbrutet varit i samma

arbete till år 1894 (Bil. 1), därefter anställd dels vid fästningsarbetena å Vaberget

från den 15 augusti 1894 till och med den 11 september 1911 dels vid dubbelspåret

Alingås—Oiskroken från den 15 december 1911 till och med den 1 maj.

1913 samt från den 5 maj 1913 vid Karlsborgs fästningsbyggnader och har fortfarande

därstädes sitt arbete. Omförmälde Ståhlberg, som huvudsakligast arbetat

vid statens järnvägar och fästningsbyggnader från och med år 1877 till denna dag,

alltså en tid av nära 40 år, har under sin anställning som arbetare vid berörda arbeten

städse ådagalagt en pålitlig och plikttrogen tjänst samt ett hedrande uppförande.

Vid nu snart uppnådda 60 levnadsår och enligt bifogade läkarebetyg, som utvisar,

att han nu är mindre arbetsför samt medellös, så synes det hårt, då han under

sin krafts dagar nedlagt sina bästa arbetskrafter i statens arbeten, att han till sist

skall nödgas anlita fattigvård för en nödtorftig bärgning.»

Vid motionen äro fogade följande bilagor:

{Avskrift.) Bilaga 1.

På begäran får jag härmed meddela, att smeden J. A. Ståhlberg har varit

anställd vid mina arbeten på olika ställen från år 1877 till 1894, och under denna

tid vid följande statens arbeten, vid vilka jag varit entreprenör, nämligen Carlberg—

Värtanjärnvägen från 1 maj 1879 till 15 december 1831, samt vid järn vägsbyggandet

från Karlskrona järnvägsstation till Galervarvet därstädes från 18 augusti 1885

till 20 december 1887 samt slutligen vid befästningsarbetet på Vaberget vid Karlsborg

från 1 december 1889 till 14 augusti 1894. —- Och har herr Ståhlberg under

denna långa tid vid mina arbeten visat flit, duglighet och i allo hedrande uppförande,

varför jag ock honom till det bästa rekommenderar.

Engelholm den 23 februari 1910.

C. Jehander.

{Avskrift.) Bilaga 2.

Arbetsbetyg.

Att smeden J. A. Ståhlberg från Sörvik i Mölltorps socken av Skaraborgs

län, som arbetat vid befästningsarbetena å Vaberget från den 15 augusti 1894 till

denna dag, då han på grund av minskad arbetstillgång erhållit avsked, äger god

skicklighet i sitt yrke, har ådagalagt mycket god flit samt ett nyktert och hedrande

uppförande, det varder härmed betygat.

Karlsborg den 11 september 1911.

C. A. Carlqvist.

F ortifikationsbefälhavare.

(Sigill.)

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

{Avskrift.)

Statens j omväg sb yggnader.

Bilaga 3.

Antagningsbok

för smeden Johan Alfred Ståhlberg.

Antagningsbevis nr Vn°- Såsom arbetare vid dubbelspåret Alingsås—Olskroken

— — under förestående nummer har tills vidare antagits smeden Johan

Alfred Ståhlberg, vilken denna dag avlämnat prästbetyg, och gälla för arbetarens

ifrågavarande anställning dels kungl. telegrafstyrelsens, kungl. järnvägsstyrelsens

och kungl. vattenfallsstyrelsens den 9 februari 1909 utfärdade allmänna bestämmelser

rörande arbetare vid kungl. telegrafverket, statens järnvägar samt under kungl,

vattenfallsstyrelsen lydande verk (Bihang till Svensk Författningssamling nr 6) dels

de av kungl. järnvägsstyrelsen utfärdade särskilda bestämmelser rörande arbetare

vid statens järnvägsbyggnader.

Av detta bevis äro två lika lydande exemplar underskrivna och utväxlade.

Göteborg den 15/12 1911.

S. Möller.

Arbetsbefäl. •

Godkännes A. Pettersson.

J. A. Ståhlberg.

Arbetare.

Nr l/f,0. Betyg för Johan Alfred Ståhlberg.

Antogs den 15 december 1911. Avflyttar 1 maj 1913 på egen begäran varvid

avlämnande betyg återställts. Vitsord: Uppförande: mycket gott. Arbetskunnighet:

mycket god. Förman för smidesarbeten vid förråden i Lerum.

Lerum den 3% 1913.

A. Petterson.

Avd.-ing.

{Avskrift.) Bilaga 4.

Fortifikationsbefälhavaren å Karlsborgs fästning.

Att J. A. Ståhlberg varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnader såsom

smed och bergsprängare från och med den 5 maj 1913 och där fortfarande innehar

anställning samt att han städse iakttagit ett nyktert och pålitligt uppförande och

med villighet och punktlighet fullgjort sina åligganden intygas härmed på begäran.

Karlsborg den 27 december 1917.

C. Wahlgren.

Fanjunkare.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

23

(Avskrift.) Bilaga 5.

Smeden J. A. Ståhlberg, som i dag undersökts, lider av kronisk reumatism

och är på grund av denna sjukdom mindre arbetsför, intygas.

Skövde den 31 december 1917.

A. B. Litzén.

Log. läkare.

Bilaga 6.

Frejdebetyg.

Att arbetaren Johan Alfred Ståhlberg

född den 7 juni 1858 (femtioåtta) ■

åtnjuter — medborgerligt förtroende

är medellös (enda tillgången en halv stuga)

betygar Mölltorps församling i Skaraborgs län

den 28 december år 1917.

David Ahlner.

v. Pastor. Komminister.»

Statskontoret liar i ärendet överlämnat infordrade yttranden från

dels arméförvaltningens fortifikationsdepartement och dels järnvägsstyrelsen.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har i sitt yttrande

anfört:

»Under nästlidet är ingav Ståhlberg jämte en del andra arbetare vid Karlsborgs

fästningsbyggnader genom fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg till fortifikationsdepartementet

ansökan om pension.

Fortifikationsdepartementet insände dessa ansökningar till Kungl. Maj:t med

underdånig skrivelse den 14 april 1917, därvid departementet beträffande Ståhlberg

anförde, att departementet inhämtat, att han, som uppnått en ålder av 58 år, tjänat

vid fästningsbyggnaden i 21 år, vid statens järnvägars byggnadsarbeten under ett

år 5 månader och hos entreprenörer för statens arbeten närmare 10 år. Då emellertid

Ståhlberg varken i avseende å levnads- eller tjänsteålder uppfyllde de villkor

(60 levnads- och 30 tjänsteår), fortifikationsdepartementet i vanliga fall fordrade

för tillstyrkan av pensionsansökning, hemställde fortifikationsdepartementet, att

Ståhlbergs ansökning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt kungl. lantförsvarsdepartementets ämbetsskrivelse den 14 september

1917 fann också Kungl. Maj:t vid föredragning av Ståhlbergs ansökning densamma icke

för närvarande föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Angående Ståhlberg har i förevarande motion anförts,

att han, som huvudsakligast arbetat vid staten järnvägar och fästningsbyggnader

från och med år 1877, alltså en tid av nära 40, under sin anställning som

(Avskrift.)

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Arméförvaltningens

fortifikationsdepartement.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Järnvägs
styrelsen.

Statskontoret.

arbetare vid berörda arbeten städse ådagalagt en pålitlig och plikttrogen tjänst samt

ett hedrande uppförande, samt

att lian, som snart uppnådde 60 levnadsår, på grund av sjukdom vore mindre

arbetsför samt medellös.

Dessa uppgifter anser fortifikationsdepartementet sig i huvudsak kunna vitsorda.

Fortifikationsdepartementet vill dock beträffande motionärens sätt att beräkna

Ståhlbergs tjänsteår framhålla, att Ståhlberg arbetat i statens tjänst allenast omkring

23 V2 år och hos statens entreprenörer omkring 10 år.

Om sistnämnda tjänstetid, såsom vanligen sker, ej medräknas, skulle Ståhlberg

följaktligen ej uppfylla de villkor beträffande tjänsteår (30), som fortifikationsdepartementet

plägar fordra för tillstyrkan av pensionsansökning.

Emellertid är Ståhlberg, som under instundande sommar uppnår 60 levnadsår,

enligt vad i ärendet numera blivit upplyst, på grund av sjukdom, kronisk reumatism,

mindre arbetsför samt medellös.

I liknande fall har fortifikationsdepartementet plägat att ej så strängt hålla

på sin fordran på tjänste- och levnadsår för tillstyrkan av pension.

Beträffande storleken av pension till förutvarande fästningsbyggnadsarbetare

har fortifikationsdepartementet plägat föreslå denna till 300 kronor om året.

Med anledning av vad sålunda anförts, får fortifikationsdepartementet meddela,

att ett tilldelande till Ståhlberg av en årlig pension av 300 kronor enligt fortifikationsdepartementets

förmenande icke skulle innebära ett frångående av de principer,

som hittills legat till grund för pensioners och understöds meddelande.»

Järnvägsstyrelsen har yttrat följande:

»Av de vid motionen om pension åt arbetaren Johan Alfred Ståhlberg fogade

handlingar framgår, bland annat, att Ståhlberg arbetat vid statens järnvägsbyggnader

eller andra statens byggnadsföretag under följande tider, nämligen vid statens järnvägsbyggnader

under åren 1879—1881 och 1911 — 1913 samt vid fästningsarbete!! under åren

1889—1911 och 1913—1917 eller tillsammans omkring 23 år, samt att Ståhlberg

under närmare 10 år av denna tid varit anställd hos en av vederbörande myndighet

antagen entreprenör och alltså icke innehaft statsanställning. Nämnda 10 år, då

Ståhlberg arbetat i enskild entreprenörs tjänst, torde icke böra medräknas, då det

gäller att avgöra, huruvida Ståhlberg, som nu är 60 år gammal, i avseende å

tjänstetidens längd fyller fordringarna för erhållande av pension enligt de av statsmakterna

vid pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

hittills tillämpade grunder.

Då hans tjänstetid, vartill hänsyn här må tagas, alltså icke uppgår till mer

än omkring 13 år, synes han icke kunna ifrågakomma till pension enligt berörda

grunder.»

För egen del har statskontoret i sitt yttrande anfört:

»Väl har Ståhlberg under en stor del av den tjänstgöring, som i motionen

åberopas till stöd för hans pensionering, icke varit anställd direkt i statens tjänst

utan hos enskild entreprenör för utförande av byggnadsarbeten för statens räkning;

men med hänsyn till den ganska långa tid Ståhlberg därutöver arbetat i direkt statsanställning

med goda vitsord, och då han numera på grund av sjukdom är mindre

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

25

arbetsför och därför torde nödgas inom kort lämna sin anställning vid Karlsborgs

lastnings byggnader, vill det synas billigt, att honom beredes någon pension. Bel°PPet„

fy™8, dock 1 detta fall böra begränsas till 300 kronor samt anvisas att

utgå trän och med månaden näst efter erhållet entledigande, dock tidigast från och

med ingången av år 1919.»

På de av statskontoret i dess ovan intagna yttrande anförda skäl vurntct

bär utskottet ansett sig böra tillstyrka ett pensionsbelopp av 300 kronor

att utgå i enlighet med statskontorets förslag; och synes beloppet böra

anvisas från anslaget till allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11: 199, må medgiva, att fästningsbyggnadsarbetaren

Johan Alfred Ståhlberg må från och med månaden

näst etter den, vari avgång från tjänsten efter den

1 januari 1919 äger ruin, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till belopp

av trehundra kronor årligen.

9.o) 1 en inom andra kammaren av herr Törnkvist väckt motion, Angående

nv 62, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att förre artilleristen,

numera arbetaren vid porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & C:o i a. Heiigren.''

Göteborg, Frans Albert Heiigren må från den 1 januari 1918 under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 300 kronor.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Förre artilleristen, numera arbetaren vid porterbryggeriaktiebolaget D.

Carnegie & C:o, Göteborg, Frans Albert Heiigren, född den lti december 1877, anställdes

vid förutvarande Andra Göta artilleriregemente den 1 november 1895 från

vilken anställning han den 31 oktober 1899 efter uttjänt rekapitulation erhöll avsked

Under sommaren sistnämnda år var Heiigren kommenderad till tjänstgöring vid

instruktionsbatteriet för fältartilleriets skjutskola å Marma. Under hemresan från

skjutskolan blev han vid batteriets urlastning å Värtans järnvägsstation i Stockholm

den 18 juli samma år överkörd av det järnvägståg, med vilket batteriet i fråga

färdades, och så illa skadad, att hans vänstra ben omedelbart måste amputeras

strax nedanför knäet.

Genom detta förhållande blev hans arbetsförmåga för all framtid avsevärt

nedsatt. H. var sålunda på grund därav omkring ett års tid oförmögen till allt

kroppsarbete. Först den 27 augusti 1900, således över ett år efter olyckshändelsen,

erhöll han anställning vid porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & C:o i Göteborg’

men då H. på grund av invaliditet icke har förmåga utföra samma arbete som de

Övriga manliga bryggeriarbetarna, utan sysselsättes med liknande arbete som de

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 45 käft. (Nr 55.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

vid bryggeriet anställda kvinnorna, erhåller lian också mindre avlöning än lians

manliga kamrater. H. uppbär nämligen samma avlöning som de vid bryggeriet

anställda kvinnorna, vilken avlöning med kronor 1: 40 per dag eller 420 kronor för

helt år understiger de manliga bryggeriarbetarnas avlöning.

Den på grund av olyckshändelsen bortamputerade delen av vänstra benet har

ersatts med ett konstgjort ben, vilket i anledning av den ständiga slitning, för

vilken det är utsatt, ofta måste repareras, genom vilket förhållande H. icke blott

tillskyndas kännbara underhållskostnader utan även ytterligare minskad arbetsförtjänst

för den tid som åtgår för reparationerna. Detta enär hans ekonomiska

ställning är sådan, att den icke tillåter honom inköpa ytterligare ett konstgjort ben.

Då därtill kommer, att H., som är gift, har hustru och fyra minderåriga

barn samt åldrig fader att försörja, torde härav framgå, att hans ekonomiska

ställning, särskilt under nu rådande kristid, är synnerligen bekymmersam. På grund

av den Hellgren under hans militärtjänst sålunda ådragna skadan har Kungl. arméförvaltningen

genom beslut den 30 december 1899 ur Vadstena krigsmanshuskassa

tillerkänt honom ett årligt understöd av 72 kronor, vilket understöd Kungl. Maj:t

genom beslut den 18 februari 1916 höjt med 25 kronor per år. Genom sin under

tjänsteutövning ådragna skada går H. således, utom ytterligare minskad arbetsförtjänst

och underhållskostnad av det konstgjorda benet, förlustig 323 kronor årligen,

en förlust, som för en inkomsttagare i hans ställning är synnerligen kännbar. Det

är således en icke ringa förlust Hellgren genom sin icke självförvållade olycka

under alla dessa år fått vidkännas.»

Vid motionen är fogad, bland annat, en så lydande handling:

»Gustaf etc. Vår ynnest etc. Uti skrivelse den 19 januari 1916 har Ni,

på därom gjord ansökning, hemställt om förhöjt underhåll åt förre artilleristen

vid förutvarande Andra Göta artilleriregemente F. A. Hellgren, vilken på grund

av i tjänsten ådragen kroppsskada år 1899 tillerkänts underhåll i första klassen

av Vadstena krigsmanshuskassa med 72 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hellgren, som är född 1877, efter

uttjänt kapitulationstid erhållit avsked från krigstjänsten den 31 oktober 1899;

att han under- sommaren sistnämnda år genom olyckshändelse i tjänsten blivit så

svårt skadad i vänstra benet, att detsamma måst amputeras strax nedanför knäet;

att hans arbetsförmåga i följd härav är i väsentlig män nedsatt; samt att Hellgren,

som har hustru, tre minderåriga barn och åldrig fader att försörja, befinner sig i

fattiga omständigheter.

Vid föredragning av detta ärende hava vi funnit gott medgiva, att Hellgren

må från och med den 1 februari 1916 åtnjuta en förhöjning av tjugufem kronor

om året i det honom tillerkända underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa.

Vilket vederbörande till efterrättelse länder.

Stockholms slott den 16 februari 1916.

GUSTAF.

Vidimeras ex officio

B. B■ E. Mörcke.

Ad. Alexandersson.

Registrator.»

s. 27 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 55.

27

Fn anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement

i avgivet yttrande anfört följande:

»Frans Albert Hellgren är född den 16 december 1877, antogs i krigstjänst

den 1 november 1895 samt erhöll, sedan lian den 18 juli 1899 genom olyckshändelse

i tjänsten blivit så svårt skadad i vänstra benet, att detsamma måst amputeras

strax nedanför knäet, avskedad från krigstjänsten den 31 oktober 1899. På grund

av nämnda kroppsskada tillerkändes han underhåll från den 1 november 1899 i

första klassen av Vadstena krigsmanshuskassa med 72 kronor årligen och åtnjuter

jämlikt nådigt brev den 18 februari 1916 från och med den 1 i samma månad en

förhöjning av 25 kronor om året i nämnda underhåll. Utöver den genom ovannämnda

nådiga brev den 16 februari 3 916 Hellgren beviljade underhållsförhöjningen

har Kungl. Maj:t uppå förslag av kung!, arméförvaltningens civila departement och

med hänsyn till förekommande särdeles bevekande omständigheter jämlikt nådigt

beslut den 8 nästlidna februari tilldelat honom det i första klassen av Vadstena

krigsmanshuskassa medgivna högsta underhållsbelopp eller 100 kronor, att beräknas

och utgå från och med den 1 januari innevarande år.

Då Hellgren, enligt de vid tiden för olycksfallet gällande bestämmelser, ej

varit berättigad till annan ersättning på grund av den honom i tjänsten ådragna

skadan än honom författningsenligt tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

och han från och med den 1 januari innevarande år uppbär sådant

underhåll med högsta belopp, som kan tillkomma honom, torde därest ytterligare

understöd enligt i motionen angiven beräkningsgrund anses böra tillerkännas honom

— vilket departementet på grund av skadans omfattning och Hellgrens av intyg

styrkta fattigdom finner sig böra förorda — nämnda understöd böra utgå å allmänna

indragningsstaten. Som emellertid Hellgren, efter det motionen om understöd

åt honom blivit inom riksdagen väckt, erhållit ovan omförmälda ökning av 28 kronor

i det till honom förut utgående underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa, torde

det kunna ifrågasättas, huruvida icke det i motionen föreslagna understödet med

hänsyn härtill borde minskas med motsvarande belopp eller till 272 kronor.»

Statskontoret har förklarat sig icke hava något att tillägga till

vad arméförvaltningens civila departement anfört.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, åtnjuter Hellgren underhåll

från den 1 november 1899 i första klassen av Vadstena krigsmanshuskassa

med 72 kronor årligen, vilket underhåll nyligen höjts till det

i nämnda klass medgivna högsta underhållsbelopp eller 100 kronor att

utgå från den 1 januari 1918. Dessutom har han år 1916 fått sig tillerkänt

särskilt medgiven förhöjning i sitt underhåll från kassan med

25 kronor om året.

Starka billighetsskäl tala emellertid enligt utskottets mening för

beredande åt Hellgren av *ett ytterligare understöd av statsmedel; och

har utskottet för sin del icke funnit något att erinra mot det av motionären

i sådant avseende framställda förslaget.

Annéförvaltningens

civila

departement

Statskontoret.

Utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Angående

årligt understöd

åt musik - furir en J. K.

W. Bergs

anka och

minderåriga

barn.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

11:62, må medgiva, att förre artilleristen Frans Albert

Hellgren må, utöver honom författningsenligt tillkommande

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

från och med den 1 januari 1918 under sin återstående

livstid uppbära årligen ytterligare trehundra kronor

å allmänna indragningsstaten.

10:o) 1 eu inom första kammaren av herr Boos väckt motion, nr

5, har anförts följande:

»Med bifogande av ett för änkan efter musikfuriren Johannes Karl Wilhelm

Berg utfärdat prästbevis, varav framgår, att hon, Augusta Agnes Erika Berg, i

äktenskapet äger 4 minderåriga barn, samt intyg därom att mannen avled den 19

februari 1916 på grund av »lunginflammation, som direkt kunnat härledas från en

några dagar tidigare under tjänstgöring ådragen förkylning», ävensom av handlingar,

utvisande, att hon är i saknad av tillgångar att försörja sig och sina barn,

får jag vördsamt föreslå att riksdagen måtte bevilja änkan Augusta Agnes Erika

Berg ett årligt understöd av 400 kronor att utgå från och med år 1918, så länge

hon nu i sitt nuvarande änkestånd förbliver, ävensom 100 kronor årligen till ett

var av hennes barn intill fyllda 18 år.»

Vid motionen äro fogade bland annat följande intyg:

»Att Augusta Agnes Erika Berg, f. Sandström, änka 19 februari 1916 efter

musikdistikorp. Johannes Karl Wilhelm Berg, född den 13 maj år 1883 (åttiotre)

fortfarande lever, är icke gift, åtnjuter medborgerligt förtroende och tillhör nedanskrivna

församling och har barnen: Agnes Linnéa, född 3 augusti 1908, Gustaf

Adolf, född 22 augusti 1909, Erik Valentin, född 20 juli 1912 och Karl Vilhelm,

född 30 augusti 1914, betygar Tidaholms församling i Skaraborgs län den 19 december

år 1917.

(Stämpel) K. A. Hellgren.

Komminister.

Musikfuriren vid Kung!. Kronobergs regemente Johannes Karl Wilhelm Berg,

som, född den 14 februari 1884, kom i tjänst vid regementet den 1 maj 1907 och

befordrades till musikfurir av 2 klassen den 23 mars 1914, avled den 19 februari

1916 på grund av lunginflammation, som direkt kunnat härledas från en några

dagar tidigare under tjänstgöring ådragen förkylning.

Berg, som under tjänstetiden sig utmärkt väl skickat, efterlämnade hustru

och 4 minderåriga barn i stor fattigdom. Familjen åtnjuter ingen pension eller

annat understöd av allmänna medel.

Växjö den 9 januari 1918.

(rösta Hylfén-Cavallius.

Regementschef.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

29

Att Agnes Berg, som liar fyra minderåriga barn, är änka efter framlidne

musikfuriren K. W. Berg från Skolgatan 7 härstädes samt att nämnda änka är

medellös, intygas härmed.

Tidaholm den 7 december 1917.

Auy. Johansson.

Kattigvårdsstyrelsens ordförande.»

Riksförsäkringsanstalten liar på anmodan av statskontoret avgivit

ett så lydande yttrande:

»För prövning av frågan, i vad mån änkan Berg och hennes förenämnda minderåriga

barn kunde vara berättigade till ersättning jämlikt bestämmelserna i kungl.

förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

den 18 juni 1909, har riksförsäkringsanstalten från chefen för nämnda regemente

infordrat utredning i ärendet. Av de till riksförsäkringsanstalten inkomna

handlingar har riksförsäkringsanstalten inhämtat, bland annat, att musikfuriren Berg,

som kom i tjänst vid regementet den 1 maj 1907, den 13 februari 1916 deltagit i

en friluftskonsert, som musikkåren vid regementet varit kommenderad att utföra,

att Berg härvid ådragit sig en förkylning, som övergick i lunginflammation, att han

den 19 februari 1916, avlidit i sistnämnda sjukdom, samt att han till sin död åtnjutit

underhåll och vård genom militär myndighets försorg ävensom avlöning av statsmedel.

Jämlikt bestämmelserna i 12 § i nämnda förordning skall framställning om

ersättning i anledning av dödsfall göras inom två år från det döden inträdde, vid

äventyr att rätten till ersättning eljest är förverkad.

Vid regementschefens förenämnda skrivelse hade fogats bland andra handlingar

en av änkan Berg gjord, den 11 februari 1918 dagtecknad framställning av

innehåll, att, därest nu ifrågakomna motion icke skulle av riksdagen bifallas, riksförsäkringsanstalten

måtte tillerkänna henne och hennes minderåriga barn ersättning

jämlikt kungl. förordningen den 18 juni 1909, om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Vidare har riksförsäkringsanstalten

inhämtat, att redan kort efter Bergs död frågan om ersättning åt hans änka och

barn vant under prövning hos vederbörande militära myndighet, fastän ansökan om

ersättning icke ingivits till riksförsäkringsanstalten förrän nu.

Riksförsäkringsanstalten, som vid sådant förhållande ansett sig oförhindrad

upptaga ersättningsfrågan till prövning, har med hänsyn till den i ärendet förebragta

utredningen genom beslut den 18 mars 1918 funnit ersättning jämlikt förberörda

förordning böra utgå i anledning av Bergs död.

Jämlikt bestämmelserna i § 4 mom. 3 nämnda förordning skall, om skadan

medfört döden inom två år från olycksfallet eller från det sjukdom blev känd, i

ersättning utgivas

dels begravningshjälp med 75 kronor, dels ock till änka, när äktenskapet

slutits före den tidpunkt, då skadan uppkom, en årlig livränta av 180 kronor från

dödsfallet, så länge hon lever ogift, och till minderåriga barn, som fötts före sagda

tidpunkt eller födes därefter i ett förut slutet äktenskap, eu årlig livränta av 90

kronor från dödsfallet, till dess det uppnått femton års ålder; dock att, där livräntor

till efterlevande skulle sammanlagt överstiga 450 kronor, de skola, i förhållande

/tiksförsäkringsnnstalten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Statskontoret.

Statskontoret.

Angående pension

åt f.

soldaten

J. Stål.

till vad på en var livräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge anledningen

till dylik nedsättning fortfar.

På grund härav har riksförsäkringsanstalten genom beslut nyssnämnda dag

dels utanordna! begravningshjälp med 75 kronor att lyftas av änkan Berg, dels tillerkänt

henne och hennes minderåriga barn årliga livräntor att utgå från och med

den 20 februari 1916, till änkan Berg med 150 kronor och till vart och ett av de

minderåriga barnen med 75 kronor. Sedan livräntan för någon av nu omförmälda

livräntetagare upphört, och förty anledning till nedsättning i livräntebeloppen ej

längre förefinnes, komma livräntorna till övriga livräntetagarna att utgå med högsta

i förordningen angivna belopp.

I anledning av vad sålunda anförts, får riksförsäkringsanstalten såsom sin

mening uttala, att, enär änkan Berg och hennes barn sålunda tillerkänts dem jämlikt

ovannämnda kungl. förordningen tillkommande ersättning, ytterligare ersättning

till dem icke synes böra ifrågakomma.»

För egen del har statskontoret anfört:

»Beträffande det i motionen nr 1:5 väckta förslaget angående årligt understöd

åt musikfuriren J. K. W. Bergs änka och minderåriga barn framgår av riksförsäkringsanstaltens

yttrande, att anstalten tillerkänt Bergs änka och barn, förutom

begravningshjälp, jämväl ersättning i form av livräntor i enlighet med bestämmelserna

i kungl. förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Vid sådant förhållande synes, såsom

riksförsäkringsanstalten framhållit, någon ytterligare ersättning icke höra ifrågakomma.

»

Enligt vad av utredningen i ärendet framgår, har riksförsäkringsanstalten

den 18 sistlidna mars och således efter det förevarande motion

blivit väckt tillerkänt änkan Berg och hennes minderåriga barn dels

begravningshjälp dels ock ersättning i form av livräntor, allt i överensstämmelse

med föreskrifterna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Vid sådant förhållande anser utskottet i likhet med de i ärendet hörda

myndigheterna någon ytterligare ersättning här icke böra ifrågakomma.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 1: 5 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

ll:o) I eu inom andra kammaren av herr Svedberg väckt motion,

nr 68, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta om en årlig pension

av 300 kronor åt förre soldaten Johan Stål från Mo socken i Gävleborgs

län att utgå från allmänna indragningsstaten från och med 1918

års början».

s. 31 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 55. 31

Till stöd för berörda hemställan bär motionären anfört följande:

»Förre soldaten Johan Stål, som varit anställd vid kung!. Helsinge regemente

i 22 år, måste på grund av sjuklighet taga avsked. Stål har sedan dess uppehållit

sig och sin familj genom lättare arbeten, som han kunnat uträtta. Nu har emellertid

sjukligheten tilltagit, och på grund av åldern blir det omöjligt för honom att

få till det nödvändigaste, och något understöd med undantag av cirka SO kronor

från pensionsstyrelsen har han icke, och detta är otillräckligt för hans och hustruns

underhåll.

Riksdagen har tillförene vid många tillfällen hjälpt gamla soldater till eu

försvarlig bärgning genom tilldelad och utökad pension, och jag vågar hoppas, att

även detta fall skall beaktas.»

Vid motionen finnes fogade, bland annat, följande intyg:

»Soldaten av kungl. Helsinge regemente och Arbrå kompani nr 138 Stål, 50

år gammal, befinnes vara besvärad av kronisk reumatism och är till följe av denna,

vid honom åliggande tjänstgöring, hinderliga åkomma till krigstjänst oduglig; varande

hans arbetsförmåga genom omförmälte förhållande inskränkt, och han således mindre

förmögen att med arbete bidraga till sitt uppehälle och sig behörigen försörja,

vilket härmed å heder och samvete intygas.

Mohed den 23 augusti 1898.

C. R. Sandberg.

Regementsläkare.

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement

i avgivet yttrande angående pension åt ej mindre Stål än även under

punkt 12 här nedan omförmälde Anders Floren anfört följande:

»a) Johan Stål är född den 5 september 1848, antogs i krigstjänst den 10

april 1876 och erhöll på grund av oduglighet till krigstjänst till följd av kronisk

reumatism avsked den 29 augusti 1898. Stål är således nu 69 x/2 år gammal och

har tjänat 22 år 4 månader.

b) Anders Floren är född den 20 juni 1845, antogs i krigstjänst den 10 mars

1865 och avgick med anledning av sjuklighet från krigstjänsten den 25 juni 1884.

Floren är således nu omkring 72 år 9 månader gammal och har tjänat 19 år 3

månader.

Stål och Floren hade således ej varit i tjänst så lång tid, att de, enligt

grunderna i det vid tiden för avskedet utan modifikationer gällande nådiga brevet

den 6 maj 1881, angående ändringarna i bestämmelserna om underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa, på grund av tjänstetidens längd varit berättigade till sådant

underhåll. Då det vidare, enligt vad uti infordrat yttrande från kungl. Hälsinge

regemente blivit upplyst, vid nämnda regemente ej finnas några anteckningar,

som kunna bestyrka, att Stål och Floren i tjänsten ådragit sig de i bilagorna till

motionerna omförmälda sjukdomarna, och sålunda skäl ej torde hava förefunnits att

på grund av nämnda sjukdomar vid avskedet anmäla dem till underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa, hava de ej heller kunnat erhålla sådant underhåll på grund

av sjuklighet, ådragen i tjänsten.

Armé''förvaltning

ens civila

departement.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Statskontoret.

Utskottet.

Angående

pension åt f,

soldaten

A, Floren.

Senare årens riksdagar hava visserligen på grund av ömmande omständigheter

tilldelat åtskilliga f. d. krigsmän, som före den tid de varit pensionsberättigade

på grund av sjukdom måst avgå ur krigstjänsten, pension antingen å allmänna

indragningsstaten eller från Vadstena krigsmanshuskassa, men det synes

departementet, som om i förevarande fall näppeligen så ömmande omständigheter

kunna anses föreligga, att desamma böra föranleda ett förordande av bifall till

motionerna.

I sammanhang härmed anser sig departementet böra erinra, hurusom nästlidet

års riksdag enligt dess skrivelse nr 10 punkt 17 förehaft fråga om utsträckning

i viss omfattning av rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Skulle den utredning av frågan, Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 18

augusti 1917 anbefallt, komma att föranleda beslut om ändrade grunder för underhålls

utdelande, torde Stål komma att erhålla sådant underhåll.

Slutligen anser departementet, att de ifrågasatta pensionsbeloppen ej böra

överskrida de underhållsbelopp, vartill Stål och Floren skulle varit berättigade,

därest de uppfyllt stadgade villkor för erhållande av årligt underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa eller för Stål 110 kronor och för Floren 200 kronor.»

För egen del har statskontoret åberopat vad armeförvaltningens

civila departement anfört, med erinran tillika att, även om pensionerna

begränsades till de av departementet angivna beloppen, Stål och Floren

likväl skulle genom krigstidstillägg komma i vida gynnsammare ställning

än deras kamrater, som undfått underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

I likhet med arméförvaltningens civila departement har utskottet i

förevarande fall icke funnit sådana ömmande omständigheter vara för

handen, att pension bör tilldelas vare sig Stål eller den under nästföljande

punkt omförmälde Floren. Åven utskottet anser sig böra erinra,

att, därest den av förlidet års riksdag begärda och nu pågående utredningen

angående utsträckning av rätten till underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa skulle föranleda beslut om ändrade grunder för utdelning

av sådana underhåll, ifrågavarande för detta soldater skulle

komma i åtnjutande av underhåll från nämnda kassa. Vid sådant förhållande

har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 68 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

12:o) I en inom andra kammanen av herr Svedberg väckt motion,

nr 69, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta om en årlig pension

av 300 kronor åt förre soldaten Anders Floren från Mo socken i Gävle
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

33

borga län, att utgå från allmänna indragningsstaten från och med 1918

åra början».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Färre soldaten Anders Floren, som varit anställd vid Hälsinge regemente i

nära tjuga år, varjämte lian har genomgått en 8 månaders kurs i gevärshantverk,

allt med goda betyg; han har A''idare 1867 varit utkommenderad på stormöte

i Stockholm och på befälsmöte i Sånga Mo 1870, varvid han omedelbart efter avslutningen

där, utan någon vila, sändes till Långholmen på bevakningstjänst — en

lång vandring till fots, för en redan vid avtåget uttröttad soldat. Efter fullbordad

tjänstgöring å Långholmen, måste han ånyo till fots från Uppsala gå hem och ådrog

sig då till följd av överansträngning en obotlig sjukdom, varigenom han 1884 som

oduglig till krigstjänst blev påtvingad avskedspass.

Under dylika förhållanden synes det med rättvisa och billighet förenligt, att

Floren, vilken i rikets tjänst ådragit sig en obotlig sjukdom och härigenom fått sin

arbetskraft betydligt nedsatt samt nu ingått i sitt 73:dje levnadsår med ytterligare

försvagad hälsa, som sätter honom ur stånd att försörja sig och sin hustru, måtte

beviljas pension. Riksdagen har tillförene vid många tillfällen hjälpt gamla soldater,

som på grund av sjukdom före pensionsåldern avskedats, med en nödtorftig bärgning.

»

Vid motionen finnas fogade följande intyg:

Avskrift.

Alldenstund vid nu förrättad generalmönstring med Arbrå Kompani av Kungl.

Hälsinge Regemente, soldaten för Roten nummer 141 i Mo socken av Gävleborgs

län Floren, före antagandet i krigstjänst benämnd Anders Jonsson, vilken är född

den 20 juni 1845 i Mo socken av Gävleborgs län och tjänt vid regementet sedan

den 10 mars 1865 i anseende till sjuklighet nu kommer att från krigstjänst avgå,

fördenskull avskedas han härigenom från regementet och krigstjänsten med det

vitsord, att han under tjänstetiden sig väl förhållit.

Vilket vederbörande till efterrättelse länder. Generalmönstringsplatsen Mohed

den 25 juni 1884.

Ernst von Vegesack.

Generalmönsterherre.

Sigill.

C. Heijkenskjöld.

Generalmönstringskommissarie.

Avskedspass för soldaten num. 141 Floren.»

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement

avgivit yttrande i ärendet, och tillåter sig utskottet att beträffande

såväl detta som statskontorets utlåtande hänvisa till punkt 11 här ovan.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 45 käft. (Nr 55.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet.

Angående

årligt understöd

åt

änkan Karolina

Karlsson9

född Magnusson.

Med åberopande av vad utskottet här ovan under nyssnämnda

punkt anfört i fråga om föreslagen pension åt förre soldaten J. Stål anser

sig utskottet böra avstyrka bifall även till nu förevarande motion.

Utskottet hemställer alltså,

att ifrågavarande motion II: 69 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

III. Angående sjöförsvarsdepartementet.

13:o) I en inom andra kammaren av herr Leander väckt motion,

nr 27, har hemställts, »att riksdagen ville tilldela änkan Karolina Karlsson,

född Magnusson, i Karlskrona, ett årligt understöd å 300 kronor

att utgå från och med månaden näst efter den, varunder hon slutar

sin anställning såsom tvätterska vid Karlskrona kronovarv».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Änkan Karolina Karlsson, född Magnusson, i Karlskrona, har alltsedan år

1883 eller över 34 års tid varit sysselsatt vid kronovarvet i nämnda stad med

skurning av flottans fartyg och andra rengöringsarbeten, först såsom biträde och

därpå under flera år såsom förestånderska för dessa arbeten. Enligt införskaffade

intyg har hon därunder på ett plikttroget sätt skött sina åligganden. Emellertid

har hennes anställning icke ansetts berättiga henne till laglig pension, då hon inom

kort nödgas lämna anställningen dels på grund av ålder och dels på grund av sjuklighet.

Hon är nämligen född den 1 november 1851 och lider, enligt vad legitimerad

läkare intygat, av hjärtsjukdom, som i hög grad nedsätter hennes arbetsförmåga.

Därjämte är hon medellös, varom pastorsämbetet i Karlskrona stadsförsamling

lämnat intyg.

Chefen för ingenjördepartementet i Karlskrona, som upprättat skriftligt avtal

med Karlsson rörande ifrågavarande arbetens utförande, har i ett den 8 dennes

avgivet intyg yttrat, att om än änkan Karlsson icke hade laglig rätt till pension, det

dock med hänsyn till den långa tid, hon utfört arbete å kronovarvet, och på grund

av de ömmande omständigheter, som förelåge, vore önskvärt, att något understöd i

en eller annan form kunde beredas henne.

Motion om understöd eller pension för änkan Karlsson har förut varit väckt

i riksdagen, som då avslog densamma huvudsakligen av principiella skäl.. Sådana

synas mig likväl icke behöva föreligga, då Karlsson kan likställas med daglönarna

å kronovarvet, vilka, som bekant, åtnjuta pension. Hon har haft sin inkomst och

sitt levebröd av arbetet å varvet samt ägnat så gott som hela sin tid åt detta

arbete. Det skulle vara ganska hårt för henne att, sedan hennes krafter äro uttömda,

blott av formella skäl lämnas i sticket av staten, för vars räkning hon

plikttroget arbetat under så många år.»

På anmodan av statskontoret bar marin förvaltningen med överlämnande

av ett från varvschefen vid flottans station i Karlskrona i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

35

ärendet inkommet yttrande meddelat, att jämlikt Kungl. brevet den 18

april 1914 en från tvätterskan Karolina Karlsson ingiven underdånig

anhållan att komma i åtnjutande av understöd eller pension ej föranlett

till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Varvschefen har lämnat följande meddelanden:

»Ankan Karolina Karlsson har alltsedan år 1883 deltagit i tvättnings- och

rengörningsarbeten å flottans till härvarande varv förlagda, avmönstrade fartyg och

har från år 1906 förestått dessa arheten på så sätt att avtal träffats med henne att

med de biträden, som hon själv anskaffat och avlönat, utföra de ifrågavarande rengöringsarbetena.

För varje dagsverke har utgått i betalning åren 1906—1908

kronor 1: 3o, 1909—1912 kronor 1: so, 1913—1916 kronor 1: so, 1917 kronor 2:so

och 1918 kronor 3: —.

Sedan år 1906 har Karolina Karlsson fullgjort i medeltal 271 dagsverken per

år. För tidigare år saknas tillförlitliga anteckningar.

Enär änkan Karlsson icke är eller varit vid flottan anställd och det av henne

ä varvet utförda arbetet är ett enligt avtal fullgjort entreprenadarbete, synes ett

beviljande åt henne av pension eller understöd innebära ett frångående av de principer,

som hittills legat till grund för pensioners och understöds meddelande.

Med hänsyn till att hon under många år fullgjort arbete i samma utsträckning

som daglönare, utan att dock vara anställd såsom sådan, har jag intet att erinra

mot att hon tillerkännes det i motionen föreslagna understödet. Dock anser jag

mig böra framhålla, att ett bifall till motionen sannolikt torde medföra anspråk på

liknande understöd från andra personer, som enligt avtal fullgöra och under en

följd av år fullgjort entreprenadarbete åt varvet.»

Marinförvaltningen har vidare anfört:

»Beviljande av pension eller årligt understöd skulle i nu föreliggande fall

otvivelaktigt få anses innebära ett frångående av de principer, som hittills legat

till grund för pensioners och understöds meddelande.

Änkan Karlsson har, såsom varvschefen vid flottans station i Karlskrona

upplyser, icke handhaft någon anställning i statens tjänst. Hon har visserligen

under en följd av år på entreprenad utfört visst arbete för varvets i Karlskrona

räkning, men denna omständighet lärer icke kunna innebära något berättigat anspråk

från hennes sida att bliva en statens pensions- eller understödstagare.

Vid sådant förhållande finner kungl. marinförvaltningen, att ett bifall till

motionen skulle principiellt medföra sådana konsekvenser, att det icke kan tillrådas.»

För egen del har statskontoret funnit sig böra instämma i marinförvaltningens

uttalade betänkligheter mot beredande av pension för

uteslutande på entreprenad utfört arbete för statens räkning, även då

detsamma såsom i förevarande fall under en lång följd av år verkställts

av samma person.

Varvschefen.

Marinför
valtningen.

Statskontoret.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutvkottets utlåtande Nr 55.

Vtslcottet.

Angående

pension åt

snickaren N

J. Qvarn - ström.

Såsom i motionen omförmäles, har frågan om pension åt änkan

Karlsson förut varit föremål för riksdagens prövning. Vid 1912 års

riksdag väcktes nämligen inom andra kammaren förslag om årlig pension

åt änkan Karlsson å 300 kronor att utgå från allmänna indragningsstaten.

Bankoutskottet anförde i avgivet utlåtande, att då frågan om

pension åt änkan Karlsson synts utskottet böra göras till föremål för

utredning av vederbörande myndigheter, utskottet ansett sig icke kunna

tillstyrka bifall till det framställda förslaget; och hemställde utskottet,

att den i ämnet väckta motionen icke måtte vinna riksdagens'' bifall.

Riksdagen fattade ock sitt beslut i överensstämmelse härmed.

Av den i ärendet numera verkställda utredningen framgår, att

ankan Karlsson allt sedan år 1883 utfört tvättnings- och rengöringsarbeten

å fartyg vid flottans station i Karlskrona, därvid hon först

tjänstgjort som biträde och sedan år 1906 förestått nämnda arbeten.

Under sådana förhållanden och med hänvisning till ett likartat fall vid

årets riksdag (bankoutskottets utlåtande nr 19:3 angående pension åt eu

f. d. städerska vid Stockholms norra station) har utskottet funnit sig

böra tillstyrka bifall till det i motionen föreslagna understödsbeloppet

300 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder

hon lämnar sin ifrågavarande anställning vid flottans station i Karlskrona.

Understödet torde böra anvisas att utgå från anslaget till allmänna indrägt

ngsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 27, må medgiva, att änkan Karolina Karlsson, född

Magnusson, må frän och med månaden näst efter den,

varunder hon lämnar sin anställning vid flottans station

i Karlskrona, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av

trehundra kronor.

14:o) I en inom andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje

väckt motion, nr 192, har motionären hemställt, »att riksdagen måtte

tilldela snickarmästaren N. J. Qoarnström en årlig pension å allmänna

pensions- och indragningsstaten av 600 kronor, att utgå under hans

återstående livstid».

Till stöd för framställningen har anförts följande:

»Snickarmästaren Nils Jansson Qvarnström i Vaxholm, född den

25 september 1857, har alltsedan år 1887, eller således över 30 år

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

87

varit anställd såsom snickare å Vaxholms fästnings snickareverkstäder.

På grund av nedsatta kroppskrafter anses han nu ej längre kunna bibehållas

vid ifrågavarande anställning, utan torde komma att under den

närmaste framtiden avskedas. Då detta sker, står Qvarnström alldeles

utan medel till sitt uppehälle. Hans arbetsförtjänst har nämligen uppgått

till endast 4.5 0 å 5.— kronor per dag och således ej kunnat

lämna något överskott över vad som åtgått till nödtorvtigt uppehälle

för Qvarnström samt hans hustru och 12 barn, av vilka senare 6 ännu

äro i livet samt det yngsta ännu ej fyllt 9 år.

Då Qvarnström städse på ett hedrande sätt fullgjort sitt arbete

i det allmännas tjänst, synes det hårt att nu lämna honom på bar

backe.»

Vid motionen äro fogade, bland annat, följande intyg:

»{Avskrift.)

Att snickaremästaren Nils Qvarnström. 61 år gammal, från Vaxholm, på

grund av sin ålder med ty åtföljande försvagade kroppskrafter ej längre torde kunna

bibehålla sin snickaresyssla inom fästningen, utan pensioneras, intygas härmed.

Vaxholm den 21 januari 1918.

E. Zetterboyn.

Fästningsläkare.

{Avskrift)

Snickaremästaren Nils Qvarnström, som under de 9 år jag varit såsom dels

regementsintendent dels fästningsintendent tjänstgörande i Vaxholms fästning, varit

anställd såsom föreståndare för en av fästningens snickareverkstäder samt dessförinnan

under många år innehaft samma befattning, lämnas på begäran det vitsord,

att han under hela sin tjänstetid med skicklighet, omtanke, drift och ordning utfört

sina åligganden samt städse ådagalagt ett hedrande uppförande.

Vaxholm den 18 september 1917.

Knut Trysén.

Fästningsintendent.

{Avskrift.)

Härmed intygas att snickaren Nils Qvarnström boende i Vaxholms stad har

alltsedan år 1887 varit anställd vid Kungl. Vaxholmens snickareverkstäder.

Vaxholm den 22 jan. 1918.

A. G. Sjökvist.

Föreståndare för reg. snickareverkstad.»

Statskontoret har i ärendet överlämnat yttrande från dels direktionen

för flottans pensionskassa och dels chefen för Vaxholms kustartilleriregemente.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Direktionen

för flottans

pensionskassa

Chef en för

Vaxholms

hus''artilleriregemente.

Statskontoret.

Utskottet.

Direktionen för flottans pensionskassa har i sitt yttrande anfört:

»Vidkommande föreliggande motion om pension till snickaren Nils Jansson

Q yams from framhålles, att Qvarnström är född den 25 september 1857 och har en

sammanlagd tjänstetid av 30f’/i2 år från tjugu års ålder. Enär Qvarnström sålunda

tjänat staten i mera än 25 år och uppnått en levnadsålder av 60 år samt enligt

ett motionen bifogat intyg den 21 januari 1918 av fästningsläkaren Zetterbom på

grund av sin ålder med ty åtföljande försvagade kroppskrafter ej längre kan bibehålla

sin snickaresyssla inom fästningen utan bör pensioneras, är Qvarnström för

närvarande i händelse av avsked, jämlikt nådiga kungörelsen 25 november 1910 angående

pensionering av de vid marinen anställda daglönare med flera berättigad till

en årlig pension av statsverket genom flottans pensionskassa av 350 kronor.»

Vidare har chefen för Vaxholms kustartilleriregemente yttrat:

»Qvarnström har sedan oktober månad 1887 varit anställd vid fästningen dels

vid tygstaten såsom kruthusvaktare, dels vid Vaxholms kustartilleriregemente såsom

snickare, i vilken befattning han fortfarande är anställd. Han har städse ådagalagt

god yrkesskicklighet och ett hedrande uppförande. Qvarnström har i olikhet med

vad som sägs i herr Petterssons i Södertälje motion sedan den 25 mars 1907 åtnjutit

i avlöning 4.3 5 kronor per arbetsdag, sedan den 1 oktober 1915 5.04 kronor,

sedan den 1 december 1915 5.5 o kronor, sedan den 1 november 1917 6.3 o kronor,

varav 0.8o kronor utgjort krigstidstillägg, och sedan den 1 innevarande mars 7

kronor per arbetsdag, och anser jag, att Qvarnström, vilken fortfarande tjänstgör

vid regementet i sin snickarebefattning, är fullt arbetsför och att således frågan om

pension åt honom är för tidigt framkommen.

Huruvida Qvarnström av sin avlöning har kunnat avsätta något belopp för

att efter avskedstagandet kunna uppehålla sig och sin familj är mig icke bekant.»

För egen del har statskontoret anfört:

»Vad beträffar det i motionen nr 192:11 framlagda förslaget om pension åt

snickaren N. Jansson Qvarnström har direktionen över flottans pensionskassa i förenämnda

''skrivelse av den 13 mars 1918 meddelat, att Qvarnström vid avgången

från sin befattning såsom snickare å Vaxholms fästnings verkstäder blir berättigad

att genom nämnda kassa komma i åtnjutande av en pension av statsmedel till belopp

av 350 kronor. Vid sådant förhållande vill det synas, som om det skulle utan

särskild åtgärd bliva nödtorftligen sörjt för Qvarnströms uppehälle på ålderdomen.»

Då, enligt vad direktionen över flottans pensionskassa erinrar, Qvarnström

redan nu är berättigad att, i händelse han lämnar sin anställning

å Vaxholms fästnings verkstäder, från nämnda kassa erhålla en årlig

pension av 350 kronor, anser utskottet det icke vara nödigt att därutöver

bereda Qvarnström någon särskild förmån, varför utskottet hemställer,

att förvarande motion II: 192 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 56. 39

15:o) I eu inom andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje

väck motion, nr 193, har anförts följande:

_ »klen 31 juli 1917 omkom genom olyckshändelse vid tyska ångaren

Ingrid Horns’ sänkning utanför Dalarö lotsförmannen Frans August

Ogren från Södertälje. Den avlidnes efterlämnade änka Amanda Kristina

Ögren, 1. Brand!, är visserligen endast 33 år gammal, men kan på grund

av sjuklighet och nedsatta krafter endast i ringa män genom arbete försörja

sig själv. Bouppteckningen efter lotsförmannen Ögren, varav

transsumt bifogas, utvisar en behållning'' av 7,416.94 kronor som på grund

av inbördes testamente tillfallit änkan. Räntan på detta ringa kapital

jämte en från lotsverket utgående livränta av 180 kronor samt en pension

. från lotsverkets enskilda pensionskassa av 125 kronor är vad hon

för framtiden har att leva på. Då detta under nuvarande dyrtid givetvis

icke förslår ens till beredande av den mest anspråkslösa försörjning,

tillåter jag mig härigenom, under åberopande av närslutna intyg,'' hemställa,

att riksdagen måtte bevilja avlidne lotsförmannen Frans August

Ögrens efterlämnade änka Amanda Kristina Ögren, f. Brandt, ett årligt

understöd å allmänna pensions- och indragningsstaten av 300 kronor,

att utgå så länge hon lever ogift.))

Vid motionen finnas fogade, bland annat, följande intyg:

»Att änkefru Amanda Ögren, som denna dag blivit av mig undersökt, befunnits

lida av allmänt nedsatta krafter intygas.

Södertälje den 17 januari 1918.

Vilhelm Sjögren.

Legitimerad läkare.

Efter min man, lotsförmannen Frans August Ögren, som omkom vid tyska

ångaren »Ingrid Horns» sänkning den 31 juli 1917, erhåller jag från lotsverket en

pension av 305 kr. årligen. Nämligen en livränta av 180 kr. samt från lotsverkets

enskilda pensionskassa 125 kr.

Södertälje den 18 januari 1918.

Amanda Ogren.

Med anledning av att fråga väcktes om framläggande inom Riksdagen av

förslag om pension till den 31 juli 1917 genom olyckshändelse vid Dalarö omkomne,

tjänsten då utövande kronolotsen Frans August Ögrens efterlämnade maka Amanda

Kristina Ogren, f. Brandt, får undertecknad härmed meddela och betyga, att ovannämnda

familj är inom samhället väl aktad och uppskattad i alla avseenden, samt

att den ekonomiska ställningen är sådan, att änkan för sitt uppehälle av lotsverket

uppbär en årlig pension av 300 kr. samt äger i kontanter 7,0u0 kr., varav räntan

pr ar blir omkring 350 kr., vadan hon rekommenderas till erhållande av extra

Angående

understlfd åt

''otsföi mannen

F. A. Ögrens

inka Amanda

Kristina

ögren.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Lotsstyrelsev.

pension, så mycket mer som hennes avlidna man föll på sin post i utövningen av

sitt synnerligen svåra och maktpåliggande kall.

Södertälje den 17 jan. 1918.

K. Leijonhufvud.

Kyrkoherde.»

På anmodan av statskontoret har lotsstyrelsen i avgivet yttrande

anfört följande:

»Enligt härstädes förda rullor var framlidne lotsförmannen Frans August

Ögren född den 13 maj 1871, antogs till lotslärling den 5 oktober 1894 vid Södertälje

lotsplats och konstituerades till lots därstädes den 22 februari 1901, varefter

han nämnts till mästerlots den 19 december 1916 och den 12 juni 1917 förordnats

till lotsförman vid Mälarens lotsplats, med vilken Södertälje lotsplats blivit sammanslagen

genom kungl. brev den 17 april 1903.

Ögren tillhörde den lotspersonal, som åtnjuter avlöning enligt stat fastställd

genom kungl. kungörelsen den 1 oktober 1914.

På grund av kungl. kungörelsen den 23 december 1914 angående ändring a\

8 2 mom. 2 i förnyade nådiga reglementet för lotsverkets enskilda pensionskassa

den 28 september 1895, var Ögren skyldig att i sagda kassa bereda änkan pension,

och för den skull har han ansetts befriad från att inträda såsom delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa. Visserligen har styrelsen för sistnämnda kassa enligt

beslut den 4 december 1917 förklarat Ögren och åtskilliga andra, vilka efter tiden

för den nya avlöningsstatens ikraftträdande nämnts till mästerlotsar, skyldiga att

ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, Ögren från och med den

1 januari 1917 med ett delaktighetsbelopp av 280 kronor, men då nämnandet till

mästerlotsar icke är att anse såsom befordran till annan tjänst, har kungl. lotsstyrelsen

i skrivelse till nyssnämnda styrelse den 1 februari innevarande år hemställt

om upphävande av kassastyrelsens beslut rörande bemälda mästerlotsars delägarskap

i civilstatens änke- och pupillkassa, å vilken hemställan svar ännu ej ingått.

Enligt ovanberörda stat för lotspersonalen har Ogrens avlöning med ålderstillägg

och arvode såsom lotsförman vid hans frånfälle uppgått till 2,100 kronor

för år, vartill kom andel i lotspenningar. «

Genom kungl. lotsstyrelsens beslut den 24 mars 1916 förordnades Ogren att

tillfälligtvis med lotsning betjäna vid Landsorts lotsplats och under denna tjänstgöring

omkom Ögren genom drunkning vid kollision den 31 juli 1917 mellan ångarna Bergvik

och Ingrid Horn. . .. ,

Ögrens inkomst av lotspenningar har, på grund av hans berörda tiUialliga

tjänstgöring vid Landsorts lotsplats under ett års tid före hans död uppgått till

3,767 kronor 30 öre. Hans lotspenningeinkomst under tiden dessförinnan har

emellertid varit avsevärt mindre. . .. .

Av en från kassören hos lotsverkets enskilda pensionskassa erhållen, har bifogad

uppgift framgår, att änkan Ögren från denna kassa uppbär en årlig pension av

100 kronor jämte en årlig pensionsförstärkning av 28 kronor. Den henne av lotsverkets

medel tillerkända livränta utgör 180 kronor för ar, vilket senare understöd

utgår jämlikt kungl. förordningen den 22 oktober 1909 angående ersättning åt efterlevande,

då någon av lotsverkets betjäning till följd av tjänsteutövning ljutit döden.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bankoutskott ris utlåtande Nr

avseende ä sistnämnda slags understöd får kung!, lotsstvrelsen meddela all

styrelser,, i anledning av nådig remiss nnnWe .tf*.....:i*£r»,e.*L™„.deLla,Jatt

nådig remiss angående ett

av riksförsäkringsanstalten

framställt förslug till allmänna grunder rörande rätt för vissa statens livränteta-are

dfparteLnSfgdenä8 ng ^ •St,,jutna 1jvrä,ltor’ 1 underdånig skrivelse (till civildepartementet)

den 8 januari innevarande år framhållit billigheten av att de liv
rantoi,

som utbetalas jämlikt berörda 1909 års förordning, bleve höjda i så måtto

So Ä Sr de ä 160 kr0n0r med kronw «ch de å

bestämmelse" i frSS — den 3(j november 1917 hava meddelats särskilda

, '' tillämpning av lagen om försäkring för olycksfall i arbete

förhållanden att stafenlr oVf80"’ 1 ?rket® för statens ™knin8 under sådana

det olycksfall, varigenom iotsfö™a“ ''Ä "ÄäJS if

dtr bes^mmd™''6 år'' kan änkan °gren icke ^ påkalla tillämpning £

, .. Hade såcvarit förhållandet, synes änkan Ögren haft rätt att utom ovan

titeln sånsto?gytTerLmeärta- T" ,1,°tsverkets1 medel- uppbära från tionde huvudutgått

tin 450 yk*o„of r“n''“ *» bägge livränta™

ä 10 000 PkroSnorSStm lo,ts'' och fy™rättningen finnes uppfört ett bestämt anslag

a 1 ,U00 kronor till beredande av understöd åt sådana förutvarande befattning

havare vid lotsverk* eller deras änkor och barn, vilka icke So^berättiiSe till

pension Från detta anslag utgår, efter Kungl. Majits prövning i varje&särskilt

Äril» 1“!™, katgorfe" "S 100 * 200 k™””'' “ Personer av ''i anslags
De

grundsatser, som följts av kungl. lotsstyrelsen vid handläggning av frågor

om understöd till ankor och barn från detta anslag, hava hittills i Allmänhet vant

att den understödjande skolat styrka medellöshet eller behov av understöd samt

j dei1. understodssokandes man eller fader tillhört lots- och fyrinrättningen under

sådan tid eller uppnått sådan ålder, att han icke kunnat ingå såsom delägare i den

under år 1885 bildade lotsverkets enskilda pensionskassa. *

i qnq ynderstodfrän sagda anslag till sådana personer, som åtnjuta livräntor enligt

1909 års förordning kan så mycket mindre ifrågasättas som berörda stat upptagfr

ett särskilt anslag för bestridande av dylika livräntor. upptåg

«ts Kil it SrTdt aI Iad sdlunda anförts och då för utbetalande av understöd icke

stå till lotsverkets förfogande andra anslag än de bägge nyssnämnda torde av lots

irLtjfl" “Vi”"* ,bcmiM “Sä”* « bestridlnd/av yTSgare unSersM

åt ankan Ogren, vilket ju för övrigt icke heller i motionen avsetts.

för bedömande av huru stor ersättning som i ett fall, sådant som det förevaiande,

skäligen kan anses böra utgå av statsmedel, bör enligt kungl lotsstvrelsens

utXngfråCnefofoverketbetrakÄde ^ ■’ kj pension Jämte Pensionsförstärknmg, som

H- 7 lotsverkets enskilda pensionskassa, enär denna förmån är fotad på inbetalda

avgifter och beraknad efter försäkringstekniska grunder. P

erhålla livränS ,him0t7ä^S he,mst5lan skuUe änkan Ögren av statsverket

j t understöd med ett sammanlagt belopp av 4g0 kronor. Då

benne nikPP over®nsstammer med den sammanlagda livränta, som torde hava

henne tillkommit, därest senast utfärdade föreskrifter angående ersättning vid olycks
Uihing

Ull riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 45 höft. (Nr 55.) p

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Statskontoret.

Utskottet.

fall i statens tjänst varit i förevarande fäll tillämpliga, har kung! lotsstyrelsen för

sin del intet annat att erinra beträffande den gjorda motionen än att ett bifall till

densamma givetvis skulle föranleda anspråk på särskilda understöd från andra, som

enligt 1909 års kungl. förordning uppbära livräntor .och som måhända kunna påvisa

ännu mera ömmande omständigheter än änkan Ögren för beviljande av dylika

understöd.»

För egen del har statskontoret i förenämnda yttrande anfört följande:

»Av lotsstyrelsens yttrande framgår: att förslag väckts om förhöjning av

de livräntor, som utgå med tillämpning av kungl. förordningen den 22 oktober 1909

angående ersättning åt efterlevande, då någon av lotsverkets betjäning till följd

av tjänstgöring ljutit döden, samt att vid bifall härtill änkan Ögren skulle erhålla

förböjning av den till henne utgående livränta. Vidare och då i motionen särskilt

åberopas nu rådande dyrtid till stöd för förslaget om understöd, torde böra erinras,

att, då änkan Ögren åtnjuter pension från lotsverkets enskilda pensionskassa, hon

lärer vara att hänföra till de änkor efter befattningshavare i statens tjänst, som

bliva delaktiga av det åt sådana beviljade krigstidstillägg för innevarande år. Under

sådana förhållanden och då änkan Ögren icke är obemedlad, torde med hänsyn till

konsekvenserna vissa betänkligheter kunna resas mot beviljande av ytterligare

understöd.»

Av handlingarna i ärendet framgår, att änkan Ögren jämte pension

och pensionsförstärkning från lotsverkets enskilda pensionskassa å

tillhopa 128 kronor om året uppbär en livränta av lotsverkets medel till

belopp av 180 kronor årligen. På sätt statskontoret erinrar, är änkan

Ögren vidare såsom pensionstagare i nyssnämnda pensionskassa berättigad

att erhålla krigstidstillägg för innevarande år, vartill kommer, att vid

bifall till väckt förslag om höjning av de enligt 1909 års förordning

angående ersättning åt efterlevande, då någon av lotsverkets betjäning

till följd av tjänsteutövning ljutit döden, kommer i åtnjutande av förhöjning

av omförmälda livränta. Under sådana förhållanden och då såvitt

handlingarna utvisa några särskilt ömmande omständigheter icke

föreligga, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 193 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

■ta

IV. Ang. civildepartementet.

ir>:o) J eu inom andra kammaren av herr Hallén väckt motion,

nr 197, har hemställts, »att riksdagen ville besluta tilldela framlidne

stationsinspektoren Johan Alfred Öar Iborgs änka Hilda Charlotta Kristina

Carlborg, f. Pettersson, ett årligt understöd av 500 kronor».

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:

»Stationsinspektoren vid statens järnvägars station i Motala Johan Alfred

Carlborg, född den 31 maj 1841, blev år 1901 i laga ordning förklarad pensionsberättigad.

Han begagnade emellertid sin rätt att kvarstå i tjänsten till år 1906.

då han vid 65 års ålder avgick med pension. Han hade dessförinnan, år 1905, ingått

äktenskap med hushållerskan Hilda Charlotta Kristina Pettersson. Vid sitt

pensionstagande hade han varit i järnvägens tjänst i 41 år. Den 12 sistlidne december

avled Carlborg, men på grund av bestämmelserna i reglementet för statens

järnvägars änke- och pupillkassa kunde hans efterlämnade maka, med vilken han

varit i äktenskap förenad i nära 12 år, icke erhålla någon pension efter honom.

Därest denna pension hade kunnat i vanlig ordning tilldelats henne, skulle den hava

uppgått till 713 kr.

Såsom av bifogade intyg framgår, befinner sig änkefru Carlborg i synnerligen

knappa ekonomiska omständigheter. Hennes man var under hela sin pensionstid mycket

sjuklig, så att redan då hade hans maka stora svårigheter att hålla hemmet uppe.

Under sådana förhållanden kunde hon ej heller göra några besparingar för att möta

den tid, då hon skulle lämnas ensam. Ej heller har hon i sitt äktenskap haft

några barn. Hon är 50 år gammal och befinner sig alltså icke i den ålder, att

hon har utsikt att genom upptagande av något nytt förvärvsarbete kunna bereda

sig något uppehälle, så mycket mindre som hennes hälsa är svag och vacklande.

Då sådana ömmande omständigheter föreligga, har hon sökt på denna väg

erhålla någon hjälp och anhåller om ett årligt understöd av 500 kr., det vill säga

ett belopp, som med 213 kr. understiger, vad hon skulle ha erhållit i årlig pension,

därest hon varit berättigad därtill.»

Beträffande vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till

motionen.

På anmodan av statskontoret bär järnvägsstyrelsen i avgivit yttrande

anfört följande:

»Det i motionen om årligt understöd åt stationsinspektoren Johan Alfred

Carlborgs änka gjorda uttalandet, att på grund av bestämmelserna i reglementet

för statens järnvägars änke- och pupillkassa änkan Carlborg icke kunnat vid mannens

död erhålla någon pension efter honom, giver styrelsen anledning framhålla,

att Carlborg, som i saknad av pensionsberättigade anhöriga vid uppnående av 50

års ålder visserligen då upphört att vara delägare i denna kassa, dock kunnat efter

äktenskapets ingående, jämlikt § 6 i nämnda reglemente, mot erläggande av där

Angående

ärligt understöd

åt stationsinspektor

eu J. A.

Carlborgs

duka Hilda.

Charlotta

Kristina

(lar Iborg.

Järnvägs
styrelsen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Utnkotte t

Angående

understöd åt

re t; isom J.

Myhrrnans

änka.

44 Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

stadgade avgifter förvärva pensionsrätt för sin hustru. Att änkan Carlborg på grund

av mannens uraktlåtenhet att begagna sig härav icke blivit pensionsberättigad, synes

icke utgöra ett tillräckligt bärande stöd för anspråket, att staten här skall trädahjälpande

emellan.»

Statskontoret har för egen del åberopat järnvägsstyrelsens yttrande.

Med hänsyn till de särskilt ömmande omständigheter, som här

föreligga, och vid det förhållande att, ehuru änkan Carlborg visserligen

icke reglementsenligt är berättigad till någon pension, mannen Carlborg

likväl under en följd av år erlagt avgifter till statens järnvägars

änke- och pupillkassa, anser sig utskottet böra tillstyrka, att ett årligt

understöd av statsmedel tilldelas änkan Carlborg; och synes detsamma

skäligen böra bestämmas till 300 kronor att utgå från och med den 1

januari 1918 och anvisas å anslaget till allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 197, må medgiva, att stationsinspektoren Johan

Alfred Carlborgs änka Hilda Charlotta Kristina Carlborg,

född Pettersson, må under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd

av trehundra kronor, att utgå från och med den

1 januari 1918.

17:o) I en inom andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje

väckt motion, nr 194, har anförts följaude:

»Justus Myhrman, född 1822, erhöll år 1855 anställningo som bokhållare vid

statens järnvägsbyggnader, som sistnämnda år påbörjades. År 1873 befordrades

Myhrman till revisor vid trafikstyrelsen. Tio år därefter erhöll han emellertid på

egen begäran avsked från sistnämnda befattning för att ägna sig åt skötseln av

sin fädernegård. Sedan han därefter måst avstå denna jämte sina övriga tillgångar

till konkurs, vände han sig år 1880 ånyo till kungl. järnvägsstyrelsen med anhållan

om arbete samt erhöll i anledning därav hemarbete med godsspecifikationer från

statistiska kontoret mot en månatlig avlöning av omkring 100 kronor. Denna avlöning

höjdes sedermera till 150 och därefter till 160 kronor samt utgick från och

med år 1906 till Myhrmans död den 13 december 1908 med 200 kronor i månaden.

Myhrman efterlämnade vid sin död änka och en omyndig dotter. Änkan Emilia

(Lilly) Vilhelmina Myhrman, född Vifén, är född den 6 februari 1863 samt lider av

lungtuberkulos och har i följd därav nedsatt arbetsförmåga.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår, hade Justus Myhrman arbetat i

statens järnvägars tjänst under ej mindre än 46 år. Oaktat han sålunda offrat sina

s. 45 Kontrollera mot PDF

tian koutskottets utlåtande Nr 55.

45

krafter i det allmännas tjänst, har hans familj icke något rättsanspråk på pension

av statsmedel. Då detta synes innebära en omotiverad hårdhet, som dock genom

en särskild barmhärtighetsakt av riksdagen kan undvikas, hemställde jag till 1910

års riksdag, att riksdagen måtle bevilja änkan Emilia Vilhelmina Myhrman ett

årligt understöd av 300 kronor, att utgå så länge hon levde ogift. Motionen blev

av riksdagen icke bifallen. Då änkan Myhrmans utsikter att genom arbete försörja

sig blivit under de 8 år som förflutit sedan år 1910 ytterligare förminskade samt

hon befinner sig i en synnerligen nödställd belägenhet, dristar jag mig ånyo hemställa,

att riksdagen måtte antingen av statens järnvägars trafikmeiel eller å allmänna

pensions- och indragningsstaten bevilja revisorn Justus Myhrmans änka

Emilia Vilhelmina Myhrman, född Vifén, ett årligt understöd av fyrahundra kronor,

att utgå, så länge hon lever ogift.»

Vid motionen finnas fogade, bland annat, följande intyg:

Kungl. järnvägsstyrelsen. Revisions-kontoret.

Stockholm d.. 26/j 1910.

Enligt vad matriklar och räkenskapshandlingar giva vid handen, antogs framlidne

revisorn Justus Myhrman, som var född d. 2i)/s 1822, såsom bokhållare vid

statens järnvägsbyggnader d. 7, 1858, befordrades till kontrollör vid västra stambanan

från Stockholm d. 7io 1860 och till revisor hos kungl. styrelsen för statens

järnvägstrafik d. 1863, entledigad på egen begäran med utgången av år 1873,

då han uppbar i arvode 3,000 kr. pr år. Fr. o. m. mars månad 1880 erhöll Myhrman

arbete från kungl. styrelsens statistiska kontor; varmed han fortfor till sitt

frånfälle. Hans ersättning från statistiska kontoret utgick med cirka 100 kr. pr

mån. under första tiden.

Fritiof Hedström.

Att förre revisorn hos styrelsen för statens järnvägstrafik J. Myhrman under

en lång följd av år åt kungl. järnvägsstyrelsens statistiska kontor och till dess belåtenhet

utförde arbeten, avseende specifikation av vagnslastgods, och att han för

detta sitt arbete, som verkställdes i Myhrmans hem, under de senare åren av sin

livstid uppbar en ersättning av två tusen fyra hundra (2,400) kr. pr år, får jag

härigenom intyga.

Stockholm den 26 januari 1910.

Ex officio.

Karl Key-Äberg.

Statistiska kontorets föreståndare.

Att fru Lilly Myhrman, som lider av höggradig allmän kraftnedsättning efter

en mångårig lungtuberkulos, är oförmögen att genom arbete försörja sig annat än

till mycket ringa del, varder härmed på heder och samvete intygat.

Södertelje den *4/i 1918.

hvar Lundin.

Leg. läk.

Järnvägsstyrelsen har på anmodan av statskontoret i avgivet yttrande

anfört:

Järnväg*

»tyr elsen

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Statsutskottets

utlåtande

nr 68 vid

1910 års

riksdag.

Utskottet.

»Frågan om beredande av understöd av statsmedel åt revisorn Justus Myhrmans

änka tiar, såsom påpekats i den nu föreliggande motionen i ämnet, varit föremål

för 1910 års riksdags prövning. Styrelsen, som delar den då av statsutskottet

i dess utlåtande nr 68 uttalade mening i frågan, tillåter sig att åberopa vad i detta

utlåtande anförts.»

Statskontoret har för sin del förklarat sig icke hava något att

tillägga till vad järnvägsstyrelsen anfört.

Det av järnvägsstyrelsen åberopade, av statsutskottet vid 1910

års riksdag avgivna utlåtandet var av följande lydelse:

»I en inom andra kammaren av herr J. Pettersson i Södertälje väckt, till

statsutskottets förberedande behandling överlämnad motion (nr 100) har föreslagits,

att riksdagen måtte av statens järnvägars trafikmedel bevilja dels revisorn Justus

Myhrmans änka Emilia Vilhelmina Myhrman, född Vifén, ett årligt understöd av 300

kronor, att utgå så länge hon lever ogift, dels ock Myhrmans dotter Karin Elisa

Kristina ett årligt understöd av 100 kronor, att utgå till dess hon uppnår myndig

ålder eller träder i äktenskap eller kan själv försörja sig.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det väckta förslaget, tillåter

sig utskottet hänvisa till motionen.

Vad av motionären anförts har emellertid icke synts utskottet innefatta giltig

anledning att lämna de ifrågasatta understöden. Enligt vad intyg från järnvägsstyrelsens

revisionskontor giver vid handen, omfattar nämligen den tid, varunder

Myhrman innehaft anställning vid statens järnvägar, endast något över femton år,

och det hemarbete, som Myhrman, efter det han erhållit begärt avsked från nämnda

anställning, sedermera under en lång följd av år utfört för järnvägsstyrelsens räkning.

har ej av utskottet kunnat tillmätas betydelse i av motionären avsedd riktning,

utan har den omständigheten, att järnvägsstyrelsen under dessa år och allt

intill Myhrmans vid en ålder av 86 år timade frånfälle låtit Myhrman mot relativt

riklig ersättning för styrelsens räkning utföra arbete i hemmet, fastmera synts utskottet

utvisa en strävan hos järnvägsstyrelsen att i största möjliga utsträckning

tillgodose Myhrmans behov av existensmedel.

Att under sådana förhållanden och 36 år efter det Myhrman lämnat sin

anställning i statens tjänst riksdagen må fatta beslut om beviljande av understöd åt

hans efterlevande anhöriga, har utskottet icke ansett sig kunna förorda. Härtill

kommer, att ett dylikt beslut skulle innebära ett prejudikat av betänklig beskaffenhet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att herr Petterssons

förevarande motion icke må vinna riksdagens bifall.»

Med hänsyn dels till vad i ärendet blivit upplyst rörande Myhrmans

arbete i statens järnvägars tjänst, dels ock till de ömmande omständigheter,

som i detta fall äro för handen, anser sig utskottet, under åberopande

därav att riksdagen, efter det denna pensionsfråga senast behandlades,

vid flera tillfällen behjärtat framställningar under liknande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Banko ut skottets utlåtande Nr 55.

47

förhållanden, böra tillstyrka, att ett årligt underhåll av statsmedel beviljas

änkan Myhrman under hennes återstående livstid. Beloppet torde

lämpligen böra bestämmas till 300 kronor och anvisas att utgå från och

med innevarande års början å anslaget till allmänna in dragning.-staten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 194, må medgiva, att revisorn Justus Myhrmans

änka Emilia Vilhelmina Myhrman, född Vifén, må

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta ett årligt understöd av trehundra kronor,

att utgå från och med den 1 januari 1918.

18:o) l eu inom andra kammaren av herr E. Lindley väckt motion, Angående

nr 140, har motionären anfört följande: ärligt under
st

ut åt färre

»Den 27 september 1915 överkördes och dödades tillfälliga bromsaren vid shaktmastastatens

järnvägar Johan Henning Lundberg, då han på väg till tjänstgöring passe- Lundber

rade bangården i Bollnäs. Henning Lundberg hade sedan sitt fjortonde år varit ers"

anställd i statens tjänst, i det att han den 15 september 1911 anställdes som telegrambärare

vid telegrafverkets station i Söderhamn.

Beordrad till deltagande i en utbildningskurs för radiotelegrafister i Stockholm

under tiden oktober 1914 till juni 1915 återkom han med bästa betyg till

Söderhamn, men ansågs då oförklarligt nog ej längre lämplig till fortsatt anställning

vid telegrafen och antog då i väntan på ny anställning plats vid statens

järnvägar.

Som närmaste anhörig efterlämnade Henning Lundberg sin då sextioåriga

fader Nils Johan Lundberg i Söderhamn, och då denna enligt trovärdiga intyg var

medellös och i väsentlig grad beroende av sonens förtjänster, sökte han i en till

kungl. järnvägsstyrelsen den 24 november s. å. ingiven vördsam ansökan att få sig

tillerkänt ett ärligt understöd jämte ersättning för vid olyckstillfället förlorade

persedlar.

Till svar härå meddelade kungl. järnvägsstyrelsen, att då laglig rätt för

fordran att erhålla skadestånd ej ansågs föreligga, den funnit sig förhindrad att bifalla

framställningen i fråga.

Efter ånyo till Konungen ställd underdånig anhållan tillerkändes Lundberg den

28 februari 1917 en ersättning av 150 kronor i ett för allt.

Nils Johan Lundberg, som nu är kyrkoskriven i Engelbrekts församling i

Stockholm, är enligt frejdebetyg 67 år och enligt intyg av roteman fortfarande

medellös. Då jag personligen känner de förhållanden, under vilka bemälde Lundberg

lever och då jag vet huru väl han är i behov av det begärda understödet,

vågar jag påkalla riksdagens behjärtansvärda ingripande och hemställer jag vördsamt,

att riksdagen måtte besluta att tilldela f. schaktmästaren Nils Johan Lundberg

ett årligt understöd av 300 kronor, att om möjligt utgå från och med 1918

års början och att utgå på allmän indragningsstat under hans återstående livstid.»

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Järnvägssty
relsen.

Statskontoret.

Utskottet.

Angående

pension åt

konduktören

L. P. Nordströms

änka

Maria Kristina

Nordström.

Beträffande de vid motionen fogade bilagorna anhåller utskottet

få hänvisa till motionen.

På anmodan av statskontoret har järnvägsstyrelsen i avgivet yttrande

anfört följande:

»På sätt i motionen om årligt understöd åt förre schaktmästaren Nils Johan

Lundberg framhållits, har styrelsen genom beslut den 30 november 1915 funnit sig

förhindrad bifalla en av Lundberg i anledning av hans sons död gjord ansökning

om skadestånd, enär någon laglig rätt därtill icke förelåge för sökanden. Sedermera

har Kungl. Maj:t, i enlighet med hemställan av styrelsen, under vart och ett

av åren 1916, 1917 och 1918 tilldelat Lundberg en gratifikation, som åren 1916 och

1917 utgått med 150 kronor samt år 1918 med 300 kronor.

Med hänsyn till att Lundherg alltså redan under innevarande år bekommit

ett tillfälligt understöd av statsmedel till samma belopp, som i motionen föreslås

skola tillerkännas honom såsom årligt understöd att utgå å allmänna indragningsstaten

om möjligt från och med 1918 års början, synes han icke böra komma i

åtnjutande av detta förrän från ingången av år 1919.»

För egen del har statskontoret på grund av de av järnvägsstyrelsen

lämnade upplysningarna ansett understödet i detta'' fäll icke böra

anvisas att utgå redan under innevarande år.

På grund av vad i ärendet förekommit, har utskottet ansett sig

böra tillstyrka, att ett årligt understöd å 300 kronor tilldelas Lundberg.

Beloppet synes höra anvisas från anslaget till allmänna indragningsstaten

och med hänsyn därtill, att Lundberg redan för innevarande år tillerkänts

en gratifikation till samma belopp, utgå först från och med den

1 januari 1919.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 140, må medgiva, att förre schaktmästaren Nils

Johan Lundberg må under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten erhålla ett årligt understöd

av trehundra kronor, att utgå från och med den 1

januari 1919.

19:o) I en inom andra kammaren av herr Sävström väckt motion,

nr 11, har hemställts, »att riksdagen må tillerkänna konduktören Lars

Petter Nordströms änka Maria Kristina Nordström att under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

300 kronor».

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 55.

49

Till (stöd för motionen liar anförts följande:.

»Under tjänstgöring vid statens järnvägar ilijälkördes den 28 mars 1891

konduktören nr 3tsl Lars Petter Nordström. Nordström, som antogs i ordinarie

tjänst vid statens järnvägar är 1869, åtnjöt före sin död en årslön av 1,080 kronor

jämte fri bostad samt dessutom milpengar till ett belopp av cirka 20 kronor i

månaden.

Den efterlämnade familjen, änkan Maria Kristina Nordström, född den 19

september 1848, samt tre söner, Valdemar, född den 2 oktober 1873, Hugo, född

•len 9 maj 1876, och Ragnar, född den 20 december 1879, erhöll såsom bidrag till

uppehället från statens järnvägars änke- och pupillkassa ett årligt anslag av 345

kronor.

På grund av okunnighet eller förbiseende hos vederbörande gjordes ingen

framställning att med stöd av lagen av den 12 mars 1886 angående olycksfall i

arbete utbekomma någon ersättning''.

Under gångna år har änkan genom att bo tillsammans med en av sönerna

kunnat försörja sig med den ovan angivna pensionen. Men då det nu är en tidsfråga,

när hon blir ensam boende, och hon icke har några som helst tillgångar att

leva av utöver den bila pensionen samt till följd av sin höga ålder är oförmögen

till allt arbete, vore ett mindre bidrag till hennes underhåll synnerligen värdefullt.»

Vid motionen finnas fogade två bilagor, till vilka utskottet anhåller

få hänvisa.

Järnvägsstyrelsen, som av statskontoret anmodats att yttra sig

i ärendet, har i avgivet utlåtande anfört följande:

»I anledning av motionen angående pension åt konduktören Lars Petter Nordströms

änka Maria Kristina Nordström har styrelsen anmodat IV distriktsförvaltningen,

där Nordström varit placerad till tjänstgöring, att inkomma med utredning

rörande det sätt, varpå Nordström omkommit, samt de upplysningar i övrigt rörande

Nordström, vartill motionen kunde giva anledning. Av den utredning, som jämlikt

denna anmodan införskaffats, framgår, att Nordström blivit den 28 mars 1891 under

tjänstgöring å tåg 232 överkörd vid Lingbo station. Vid tillfället skulle hava sä

tillgått, att Nordström, sedan han till förekommande av olyckshändelse avlägsnat

en person från en i förhållande till det i gång varande tåget farlig belägenhet,

råkat att halka på fotsteget till tågfinkan och därvid bliva klämd mellan plattformen

och fotsteget på en närmast efter finkan gående vagn med påföljd, att han

så gott som omedelbart avlidit. Den avlidnes änka, som med anledning av olyckshändelsen

icke gjort någon framställning om att utbekomma skadestånd i enlighet

med lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada till följd av järnvägsdrift,

åtnjuter pension från statens järnvägars änke- och pupillkassa med 345 kronor

om året. Hon har tre söner, vilka alla äro anställda vid statens järnvägar, eu

såsom förste stationsskrivare, en såsom lokomotivmästare och en såsom kontorsbiträde.

Hon bor tillsammans med den sistnämnde, som är ogift. Vardera av de

övriga har hustru och tre barn att försörja.

Den utredning, som sålunda kunnat vimias rörande förloppet vid ifrågavarande

olyckshändelse, synes giva vid handen, att mannens därav förorsakade död för änkan

Bihang till riksdagens protokoll, WlS. 8 samt. 45 höft. (Nr 55.) 7

Järnvay*

dtyrclwn

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

och makarnas då minderåriga barn grundat rätt till skadestånd enligt förenämnda

lag. Den omständigheten, att de icke begagnat sig av denna rätt inom den i lag

stadgade tiden därför, synes icke böra inverka på avgörandet av nu föreliggande

frågan om beviljande av understöd åt änkan i form av pension å allmänna indragningsstaten.

Enligt styrelsens mening är det med billighet överensstämmande, att

änkan Nordström beviljas detta understöd, vars belopp styrelsen med hänsyn till

vad änkan redan åtnjuter i pension från statens järnvägars änke- och pupillkassa,

finner vara skäligt.»

Statskontoret. Till vad kung! järnvägsstyrelsen sålunda anfört har statskontoret

för egen del förklarat sig icke hava annat att tillägga än en erinran,

att änkan Nordström redan på grund av de fastställda grunderna för

krigstidstillägg för innevarande år åt änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst äger bekomma dylikt tillägg under detta år med

240 kronor, vilket belopp, därest den föreslagna pensionen beviljas att

utgå från början av år 1918, skalle ökas till 300 kronor, sa att hon i

allt skulle för innevarande år bekomma 1,045 kronor.

utskottet. Enligt vad utredningen i ärendet givit vid handen, åtnjuter änkan

Nordström såsom bidrag till sitt uppehälle från statens järnvägars äukeooh

pupillkassa ett årligt anslag av 345 kronor. Vidare äger hon, på

sätt statskontoret erinrar, enligt de fastställda grunderna för krigstidstillägg

för innevarande år åt änkor och barn efter f. d. befattningshavare

i statens tjänst att erhålla dylikt tillägg för året med 24''» kronor.

De i ärendet anförda omständigheterna torde emellertid enligt utskottets

mening vara av sådan art, att oavsett berörda krigstidstillägg änkan

Nordström synes böra utöver sin pension från änke- och pupillkns-an

tillerkännas något ytte ligare understöd av statsmedel; och har utskottet

i sådant avseende ansett ett belopp av 200 kronor vara skäligt. Understödet

torde böra utgå från och med den 1 januari 1919 och anvisas

från anslaget allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

II: 11, må medgiva, att konduktören Lars Petter Nordströms

änka Maria Kristina Nordström må, utöver

henne tillbommande pension från statens järnvägars

änke- och pupillkassa till belopp av 345 kronor, från

och med den 1 januari 1919 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

uppbära årligen ytterligare tvåhundra kronor

å allmänna indragningsstaten.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Banko ut slät tets utlåtande Nr 55. 51

20:oj i eu inom andra kammaren av herr ''Edbom väckt motion,

ur li), har ! iemställts, »det riksdagen måtte höja don av 1894 års riksdag

beviljade pensionen i ill järnvägsarbetaren Nils August Olsson i Ljusdal

från 100 kronor till 400 kronor.»

Till stöd för motionen har motionären anfört följande:

»På framställning av Kung!. Maj t beviljade 1894 års riksdag järnvägsarbetaren

Nils August Olsson från Ljusdal, som då hade en tjänstetid av 29 år, en

pension av 160 kronor från och med månaden näst efter den, då han tog avsked

ur järnvägarnas tjänst. Då bemäldo Olsson, som nu uppnått en ålder av 71 år, på

grund av ålderdomssvaghet är förhindrad att själv bidraga till sitt uppehälle, är

denna pension alldeles otillräcklig. Hans anhöriga äro också i den svaga ekonomiska

ställning, att inget bidrag kan lämnas till hans uppehälle. Jag nödgas därföre

hemställa, att riksdagen måtte träda hjälpande emellan. Detta så mycket mer

som 1917 års riksdag höjde pensionen till järnvägsarbetaren Oskar Alsterlén, vilken

i likhet med bemälde Olsson av 1894 års riksdag beviljades en pension av 160

kronor.

Till vid motionen fogat frejdebetyg tillåter sig utskottet hänvisa.

Järnvägsstyrelsen har på anmodan av statskontoret i avgivet yttrande

anfört:

»Beträffande den i motionen nr II: 19 föreslagna förhöjningen av den förre

järnvägarbetaren Nils August Olsson i Ljusdal av 1894 års riksdag beviljade pensionen

å 160 kronor vill styrelsen framhålla, att Olsson såvitt här tillgängliga handlingar

utvisa, den 8 augusti 1894 — sålunda innan han uppnått 50 års ålder — lämnat

sin tjänst vid statens järnvägsbyggnader och att han sedan nämnda tid uppburit

den honom tillerkända pensionen. Det av motionären åberopade fallet Alsterlén är

så tillvida olika mot det nu föreliggande, att Alsterlén efter tiden för hans pensionerande

haft anställning vid statens järnvägsbyggnader i fem år.

Då inga omständigheter synas föreligga, som skulle giva anledning till att

Olsson borde erhålla en bättre ställning i pensionshänseende än ett flertal andra

f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader, som pensionerats efter samma grunder

som Olsson, håller styrelsen före, att åtminstone för närvarande ingen förhöjning

bör äga rum av den Olsson tillerkända pensionen. I de särskilda fall, då riksdagen

beviljat förhöjning av pensioner till förutvarande arbetare vid statens järnvägsbyggnader,

hava i regel vederbörande liksom Alsterlén, efter det pension

blivit dem tillerkänd, under längre eller kortare tid haft anställning vid statens

järnvägar.»

För egen del har statskontoret hänvisat till järnvägsstyrelsens yttrande

med erinran tillika att Olsson vore berättigad att i krigstidstillägg

för innevarande år uppbära 253 kronor 33 öre och alltså redan därigenom

komme i åtnjutande av ett sammanlagt belopp, överstigande

den i motionen föreslagna, förhöjda pensionen.

Anya'' ndc ''orlof

jd pension

åt f. järn vägsarbetaren

N.

.1. Ola sno.

Järnvägsstyrelsen

.

Statskontoret

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet.

Angående

pension åt

hos/itdlsdrängen

0.

Borgströms

änka Emma

Sofia Borgström.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Olsson, vilken är född den

3 oktober 1845, den 8 augusti 181)4 och således innan han uppnått

50 års ålder, lämnat sin tjänst vid statens järnvägsbyggnader ävensom

att han sedan nämnda tid uppburit den av 1894 års riksdag honom

tillerkända pensionen. Han har sedermera icke, såvitt handlingarna utmärka,

innehaft någon anställning vid statens järnvägar. Under sådana

förhållanden och då, såsom statskontoret erinrar, Olsson jämväl kommer

i åtnjutande av krigstidstillägg för innevarande år, har utskottet funnit

sig icke äga anledning att föreslå någon höjning av Olssons pension.

Utskottet, som alltså anser sig böra avstyrka bifall till motionen,

hemställer,

att förevarande motion 11:19 icke må av riksdagen

bifallas.

21 :o) 1 eu inom andra kammaren av herr Törnkvist väckt motion,

nr 63, har anförts följande:

»Stalldrängen vid Göteborgs hospital, Olof Borgström, avled den

19 augusti 1914, efterlämnande , änka och ett minderårigt barn i synnerligen

torftiga omständigheter. Borgströms låga inkomst har icke tilllåtit

honom att avlägga några besparingar och ej heller till betalning,

för pensionsförsäkring, vadan hans död omedelbart försatte de efterlevande,

maken och barnet, i djupaste nöd.

Med hänsyn därtill, att Borgström varit i hospitalets tjänst ända

sedan 1 augusti 1881, eller i 33 år, synes det vara skäligt, att hans

efterlevande änka av statsmedel tillerkännes ett årligt underhåll, som

kan sätta henne i stånd att övervinna något av de svårigheter hon har

att dragas med. Utan annan motivering och med hänvisning till här

vidfogade två intyg dels av sysslomannen vid Göteborgs hospital och

dels av kommunalordföranden i Backa församling av Göteborgs och

Bohus län får jag hemställa, att riksdagen måtte besluta, att stalldrängen

vid Göteborgs hospital Olof Borgstöms änka Emma Sofia Borgström må

från och med 1 januari 1918 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver änka, å allmänna indragnit)gsstaten uppbära ett årligt understöd

av 300 kronor.»

I motionen åberopade intyg äro av följande lydelse:

»fröteborgs hospital.

Sysslomannen.

Att i tjänsten härstädes den 19 augusti 1914 avlidne stalldrängen Olof Borgström,

född den 7 januari 1854. anställdes i hospitalets tjänst den 1 augusti 1881

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. 58

och enligt grunder för beräkning av ärligt underhal! åt entledigad sjukvårds- och

ekonomipersonal vid statens sinnessjukvårdsanstalter, av Kungl. Medicinalst y relsi-11

fastställda den 15 maj 1911, skulle erhållit en pension av Femhundra (500) kronor

(62 levnads- och SO tjänsteår 85 % å lön och ålderstillägg som var kr. 588

499.80, vilket avjämnas till 500 kr.) får jag härmed på begäran intyga,

flöteborgs hospital den 17 april 1917.

Henrik Röding.

Emma Höfla Borgström, änka efter å flöteborgs hospital anställde stalldrängen

Olof Borgström, boende Backa socken, är medellös samt bär elt minderårigt barn.

Intygas Backa den 29 november 1917.

. 1 Ifred A åder sson.

Kommunalordförande i Backa »

På anmodan av statskontoret tiar medicinalstyrelsen i avgivet-yttrande

angående pension åt ej mindre änkan Borgström än även under

punkt 22 här nedan omförmälda K. H. Karlsson-Kjells änka och minderåriga

barn anfört följande:

»Enligt § 25 nådiga stadgan angående sinnesjuka den 14 juni 1901 äger

medicinalstyrelsen befogenhet att bevilja understöd eller årligt underhåll åt »uppsyningsman,

förestånderskor och övrig betjäning, som längre tid med nit och trohet

fullgjort sina åligganden, men till följd av ålder, sjukdom eller under tjänstgöring

ådragen skada nödgats lämna tjänsten». Såsom av paragrafens ordalydelse framgår,

avser densamma endast personer, som själva varit anställda vid hospital. Någon

rätt till pension för änkor efter hospital sbetjäning föreligger icke.

Emellertid hava framställningar om understöd åt änkor efter befattningshavare

vid hospitalen vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas prövning.

Så beviljade 1902 års riksdag i anledning av kungl. proposition i ämnet ett

årligt underhåll av 350 kronor åt uppsyningsmannen vid Uppsala hospital och asyl

Earl Johan YVails änka Lovisa Charlotta, född Söderqvist, och genom kungl. brev

den 23 oktober 1914 beviljades ett årligt underhåll av 300 kronor åt uppsyningsmannen

vid Växjö hospital Jöns Bengtsson Härds änka Eva, född Nyländer. Dessa

två fall torde vara de enda, då änka efter befattningshavare vid hospital på Kungl.

Maj:ts initiativ tillerkänts årligt underhåll. I flera fall hava framställningar om

sådant underhåll blivit av Kungl. Maj:t avslagna. Så till exempel har Kungl. Maj:t

enligt nådigt beslut den 8 april 1910 icke funnit skäl bifalla en framställning om

årligt understöd åt maskinisten vid Växjö hospital N. ,T. Wärmbergs änka Christina

Wärmberg.

I en del fall hava änkor efter befattningshavare vid hospital av Kungl Maj:t

tillerkänts visst belopp i understöd en gång för alla. Som exempel härå torde följande

två fall kunna anföras.

Med underdånig skrivelse den 27 december 1915 överlämnade medicinalstyrelsen

till Kungl. Maj t en framställning om årligt understöd från portvakten vid

Uppsala hospital och asyl Carl Teodor Sundqvists änka Kristina Sofia Sundqvist,

född Rydin. I berörda underdåniga skrivelse anförde medicinalstyrelsen, att då

Medicina/- Myr elsen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

portvakterna vid hospitalen icke vore att betrakta såsom i egentlig mening befatthavare

vid vederbörande anstalter, utan såsom självständiga hantverkare eller arbetare,

vilka som binäring utövade ett uppdrag i anstaltens tjänst, samt årligt

underhåll från hospitalens stater syntes böra al ena st med sparsamhet och på grund

av särskilda omständigheter tilldelas personer, vilka icke själva innehaft befattning

vid vederbörande anstalt, medicinalstyrelsen för sin del icke kunde tillstyrka att årligt

underhåll tilldelades änkan Sundqvist. Genom nådigt brev den 18 februari

1916 tilldelades änkan Sundqvist ett understöd för en gång av etthundrafemtio

kronor.

1 slutet av år 1915 ingick stalldrängen vid Göteborgs hospital Olof Borgströms

änka Emma Sofia, född Johansdotter, till Kungl. Maj:t med framställning om

årligt underhåll. I den 8 april 1916 avgivet underdånigt utlåtande över denna

framställning anförde medicinalstyrelsen, bland annat, att den av sökandens avlidne

man i livstiden innehavda stalldrängssysslan uppenbarligen icke i någon mån kunde

likställas med de befattningar, som innehafts av de här ovan omförmälda uppsyningsmännen

Wall och Härd, vilkas änkor blivit tillerkända årligt underhåll. Med

hänsyn härtill, och då årligt underhåll å hospitalens stater icke syntes böra annat

än i starkt begränsad utsträckning tilldelas personer, vilka icke själva innehaft befattning

vid vederbörande anstalt, ansåge sig medicinalstyrelsen icke kunna tillstyrka,

att änkan Borgström tilldelades årligt underhåll. Då emellertid änkan Borgströms

avlidne man under den betydande tidslängden av omkring 33 år varit anställd

vid Göteborgs hospital och därunder varit helt upptagen av sin tjänst, funne

medicinalstyrelsen det önskvärt, att änkan Borgström måtte erhålla något understöd

för en gång. Beloppet av ett dylikt understöd syntes medicinalstyrelsen med hänsyn

till föreliggande omständigheter skäligen böra sättas till 300 kronor. Genom nådigt

brev den 28 april 1916 tilldelade Kungl. Maj:t änkan Borgström ett understöd för

en gång av etthundrafemtio kronor.

Något understöd till barn efter befattningshavare vid hospital hav hittills

icke förekommit.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår, torde Kungl. Maj:t vid avgörandet

av hithörande ärenden hava tillämpat den principen, att årligt underhåll medgivits

åt änkor efter uppsynmgsmän vid hospitalen, men att änkor efter övriga befattningshavare

vid hospitalsväsendet icke tillerkänts understöd i annan form än såsom

ett belopp en gång för alla. Denna princip har emellertid på senare tid på riksdagens

initiativ frångåtts, i det att 1917 års riksdag med föranledande av enskild

motion i ämnet beviljat ovan omförmälda portvaktsänkan Kristina Sofia Sundqvist

ett årligt underhåll av trehundra kronor.

Vad angår de båda nu förevarande motionerna, torde det vara tydligt, att ett

bifall till desamma skulle innebära ett frångående av hittills av Kungl. Maj:t tilllämpade

grundsatser. Frågan om pension åt den i motionen H: 63 omförmälda

änkan Borgström har ju, som ovan meddelats, redan varit föremål för Kungl. Majrts

prövning, därvid änkan Borgström ansetts icke kunna tillerkännas årligt underhåll.

Därest man emellertid avser att fullfölja den princip, som kommit till uttryck i

riksdagens beslut om beviljande av pension åt ovan omnämnda portvaktsänkan Sundqvist,

föreligger icke någon atdedning att motsätta sig pension åt de personer, som

avses i de remitterade motionerna. Såväl stalldrängen Borgström som sjukskötaren

Karlsson-Kjell hava nämligen, i olikhet mot portvaktaren Sundqvist, varit fullt upp
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

. Bnnkoutxkottets utlåtande År 55. 55

tegna av sina respektive sysslor och kunna följaktligen betraktas såsom befattningshavare

vid hospitalen i vida högre grad än portvakten Sundqvist. Emellertid torde

det kunna sättas i fråga, huruvida icke de i motionerna föreslagna pensionsbeloppen

äro något för höga, särski t, med hänsyn till den omständigheten, att pension till

änkor efter uppsyningsman hittills icke beviljats med högre belopp än i ett fall 350

kronor och i ett annat fall s00 kronor.

Av vad ovan anförts torde framgå, att ett bifall till de föreliggande motionerna

skulle innebära en avsevärd utvidgning av hittills tillämpade regim- och medföra

icke obetydliga ekonomiska konsekvenser. Med avseende å de intressen medicinalstyrelsen

har att bevaka, torde emellertid icke något vara att mot eu sådan

utvidgning erinra.»

För egen del bär statskontoret framhållit, att, därest pensioner

funnes böra i detta fall b-viljas, de föreslagna beb>ppen torde få anses

för höga i jämförelse med vad som i allmänhet tillkomme efterlevande

efter befattningshavare i liknande ställning.

Såsom medicinalstyrelsen erinrar, föreligger icke någon rätt till

pension för änkor efter hospitalsbetjäning. Förlidet års riksdag beviljade

emellertid änkan efter en hospitalsportvakt ett årligt understöd av 300

kronor. Beträffande såväl änkan Borgström som den under nästföljande

punkt omlörmälda änkan Kjell föreligga ganska likartade omständigheter

som i det nyss anförda fallet. Medicinalstyrelsen har också erinrat, att

såväl Borgström som Karlsson-Kjell i likhet med portvakten Sundqvist

varit fullt upptagna av sina respektive sysslor o- h följaktligen kunde

betraktas såsom befattningshavare vid hospital i vida högre grad än

Sundqvist. Under sådana lörhållanden anser sig utskottet böra tillstyrka

ett understödsbelopp av 300 kronor åt änkan Borgström och hennes

minderårige son, att utgå från allmänna indragningsstaten samt fördelas

med 200 kronor på änkan och 100 kronor på sonen Ejnar Fredrik, född

den 3 juli 1004, och av honom uppbäras intill uppnadda 18 år.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

II: 63, må m-dgiva, att hcspitalsdrängen Olof Borgströms

änka Emma Soda Borgström, född Joh.-msdotter,

samt makarnas minderårige son må från och m< d den

1 januari 1018 ä allmänna indragningsstaten åtnjuta

underst- d, änkan under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, med tvåhundra

kronor om året samt sonen intill uppnådd ålder av

18 år med etthundra kronor årligen.

Statskon toret.

Utskottet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Angående

pension å

sjuksblaren

K. H Karlsson-Kjells

änka och

minderårig <i

barn.

56

22:o) I en inom andra kammaren av herr Johansson i Trollhättan

väckt motion, nr 143, har motionären hemställt, »att riksdagen måtte

bevilja sjukskötaren Karl Herman Kirlsson-Kjrlls änka, Elin Kjell, f.

Vinter, ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå från 1 januari 1918

så länge hon lever ogift, samt 100 kronor till varje barn intill fyllda

18 år.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Som hospitalspersonalens anställningsförhållanden hittills icke medgivit,

att änkor efter avliden, vid hospitalen anställd personal kunnat

erhålla någon pension, har vid sådana tillfällen särskild framställning

därom måst göras till statsmakterna, som ock vid flera tillfällen trätt

hjälpande emellan.

År 1917 don 17 november avled sjukskötaren Karl Herman Karlsson-Kjell,

anställd vid Väuerborgs hospital och asyl.

Han efterlämnade vid sin död änkan Elin Kjell, f. Vinter, samt

fyra minderåriga barn. Då medel saknas för familjens .uppehälle och

man dessutom betänker, att äldsta baruet nästa april fyller 11 år, kan

änkan således icke mycket bidraga till barnens underhåll emedan samtliga

äro i behov av sin moders vård.»

Vid motionen finnas f ''gade följande intyg:

»Att sjukskötaren Karl Herman Kjell tjänstgjort som elev för Vänersborgs

hospital och asyl vid Nyköpings hospital den 17/t 1904 —1 /in 1905 samt varit anställd

som sjukskötare härstädes från den 4/n 1905 till sin död den 17/n 1917. intygas

härmed.

Vänersborgs hospital och asyl den 11 januari 1918.

O. Jacobi.

t. f. överläkare.

Ätt Elin Kjell, f. Vinter, är född den 24 mars 1884 och sammanvigdes den

7 mars 1908 med Karl Herman Karlsson Kjell, skötare, som. född den 15 oktober

1879, avled den 17 november 1917 samt har i detta äktenskap följande barn,

nämligen:

Karl Algot född den 11/± 1907,

Rut Elin Margareta » » 30/, 1909.

Iris Anna Lovisa » » e/7 1911,

Ingrid Hjördis Irene » » 2 /8 1915,

intygas. Vassända-Naglums församling i Alv,sborgs län den 8 januari 1918.

C. E. Has*elskog.

Komminister.»

På anmodan av statskontoret har medicinalstyrelsen avgivit yttrande

i ärendet, och tillåter sig utskottet att beträffande såväl detta som

statskontorets utlåtande hänvisa till punkt 21 :o) här ovan.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Med hänvisning till vad utskottet bär ovan under nästföregående

punkt an lort i fråga om pension åt änkan Borgström anser sig utnött et

höra tillstyrka ett belopp av 200 kronor åt änkan Kjell samt 100 kronor

åt vart och ett av hennes fyra minderåriga barn att till barnen utgå

intill uppnådd ålder av 18 år. Beloppen t"rde böra anvisas från anslaget

till allmänna indragningsstaten och beräknas från den 1 januari 1918.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11: 143, må medgiva, att sjukskötaren Karl Herman

Karlsson-Kjells änka Elin Kjell, född Vinter, och

makarnas fyra minderåriga barn må från och med

den 1 januari 1918 å allmänna indragningsstaten åtnjuta

understöd, änkan under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, med

tvåhundra kronor om året samt vart och ett av barnen

intill uppnådd ålder av 18 år med etthundra kronor

årligen.

Y. Ang. ecklesiastikdepartementet.

23:o) 1 eu inom första kammaren av herr Holmquist jämte ytterli
gare

en av kammarens ledamöter väckt motion, nr 48, har hemställts, »att

riksdagen måtte till avlidne prolessor Gustav Smidbar gs moder fru

Hedda Sundbärg bevilja ett årligt understöd av 2,000 kronor, att utgå

från och med innevarande år.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Det har blivit oss bekant, att framlidne professor (lustav Sundbärgs åldriga

moder leveiH brydsamma förhållanden. Hennes fasta inkomst uppgår till allenast

133 kronor 33 öre, utgörande hennes änkepension efter kronolänsmannen Sundbärg.

Dessutom har hon under år 1916 erhållit något över 150 kronor, utgörande ränta

å medel, som efter professor Sundbärgs död för henne insamlades bland beundrare

och vänner^ till den avlidne, men vilka medel nu äro avsevärt förminskade. Under

år 1917 igångsattes en insamling för resande av minnesvård å Sundbärgs grav och

det vid denna insamling erhållna överskottet, 500 kronor, har överlämnats till

Sundbärgs moder såsom hjälp under de brydsamma tiderna. I övrigt har hennes

underhåll sedan sonens död den 20 november 1914, bestritts av en hennes dotter, som

är lärarinna och som förutom modern har att underhålla en åldrig sjuklig syster.

Om det omfattande arbete professor Sundbärg utfört dels såsom tjänsteman,

dels såsom enskild vetenskapsman, och som för honom dragit i förhållande till hans

inkomster betydande utgifter, torde knappast behöva erinras. Sundbärgs livsgärning

Bihang tdl riksdagens protokoll IBIS. 8 sand. 45 höft. (Nr 55.) 8

VtskoUe.t

Angående

årligt unde

stöd åt ånke

fru Hedda

Sundbärg.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Banko utskottets utlåtande Nr 55.

/Statskontoret.

i utkant!

Angående

understöd åt

vissa äldre

behova-id t

folk''ko lärare

och småskollärare

m. fl.

är sådan, att nyttan av densamma torde bliva bestående. Hans »Sveriges lånt

och folk» och »Det svenska folklynnet», hans gedigna utredningar i emigrationsfrågan

och i den svenska befolkningsstatistiken samt hans brett anlagda och sinnrikt

utförda internationella statistiska översikter har gjort Sundbärg förtjänt icke

blott av vetenskapsmännens och lagstiftarnas utan av hela folkets tacksamhet.

I betraktande härav torde det kunna anses vara en plikt för staten att

komma Sundbärgs moder till hjälp i hennes svåra ekonomiska förhållanden, och

torde detta lämpligen ske i form av ett av riksdagen beviljat årligt, understöd

Storleken av detta torde med hänsyn dels till det låga penningvärdet, dels till fru

Sundbärgs höga ålder — 88 år — icke böra sättas under 2,000 kronor.»

Statskontoret har i sitt förenämnda yttrande anfört följande:

»Denna fråga undandrager sig helt och hållet bedömande efter vanliga grunder

för beviljande av pension. Såsom änka efter länsmannen Sundbärg är fru

Sundbärg redan i åtnjutande av pension, ehuru till obetydligt belopp. Med motionen

avses att såsom ett uttryck av erkänsla för sonens gagnande livsgärning bereda

hans i knappa omständigheter stadda moder en i ekonomiskt hänseende bekymmerfri

ålderdom. Något föregående liknande fall torde icke hava förekommit; men

däremot har vid några tillfällen under likartade omständigheter pension beviljats

änka såsom ett uttryck av erkänsla för mannens gagnande verksamhet. Nu förevarande

förslag måste emellertid anses innebära en värdig hedersbetygelse åt minnet

av en verksamhet, som i sällspord grad vunnit uppskattning inom vida kretsar.»

I likhet med statskontoret anser utskottet förslaget om etr. årligt

understöd av statsmedel åt avlidne professor Sundbärgs moder innebära

en värdig hedersbetygelse åt minnet av den avlidnes gagnande och med

rätta högt uppskattade verksamhet. Det vill dock synas utskottet, som

om det föreslagna beloppet vore väl högt och har utskottet för sin del

stannat vid att förorda ett belopp av 1,000 kronor. Understödet torde

böra anvisas från anslaget till allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

I: 48, må medgiva, att avlidne professorn Gustav

Sundbärgs moder ankan Hedda Sundbärg må från och

med den 1 januari 1918 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av ettusen kronor.

24''o) 1 punkt 41 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen, att i avbidan på proposition angående understöd

åt vissa äldre behövande f ^skollärare och småskollärare, beräkna för

ändamålet under tionde huvudtiteln å allmänna indragningsstaten för

år 1919 ett belopp av 54,800 kronor.

s. 59 Kontrollera mot PDF

BankoutslcotMs utlåtande Nr 55.

59

Sedermera liar Kung!. Magt i eu till riksdagen den 15 mars 1918

avlät''n proposition, nr 177, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden lör samma dag,

föreslagit riksdagen dels medgiva, att för år 1919 understöd må enligt

de närmare bestämmelser, Kung!. Maj.t kan finna gott meddela, tillerkännas
a)

äldre behövande folkskollärare, som oförvitligt skött sin tjänst

men därifrån erhållit avsked före år 1867, till belopp av 800

kronor, samt

b) sådan behövande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre

folkskola samt biträdande och extra ordinatie lärare och lärarinna vid

folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring under sammanlagt minst

femton års tid avgått från tjänsten före utgången av år 1891 samt

uppnått en levnadsålder av minst femtio fem år, till belopp av 400

kronor;

dels ock för berörda ändamål anvisa för år 1919 på allmänna indragningsstaten

ett förslagsanslag av 54,800 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokoll.

På grund av vad till stöd för förevarande förslag i statsrådsprotokollet

förekommer, har utskottet ansett sig böra tillstyrka detsamma

och får utskottet förty hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må vinna riksdagens bifall.

25:o) I eu till riksdagen den 26 april 1918 avlåten proposition,

nr 343, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att tonsättaren J. G. E. Sjögrens änka

Berta ElBabet Sjögren, född Dahlman, må från och med år 1919 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av

1,000 kronor.

Beträffande den till stöd för detta förslag förebragta utredningen

tillåter sig utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet.

Angående

årligt ti^der

stöd åt tonsättaren

J. G

E. Sjögrens

änka B et ta

Elisabet

Sjögren

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kung], Maj:ts förslag'',

hemställer,

att ifrågavarande proposition må av riksdagen

bifallas.

und!^7dat "6:°) 1 eu tilJ riksdagen den 22 mars 1918 avlåten proposition,

tussa smälta)!- hai Kungl. IVlaj.t, andel åberopande av propositionen bilagt ut—

Uwaränhor. drag av statsråds pro tok<diet över ecklesiastikärenden för samma d ig,

föreslagit riksdagen medgiva, dels att en var av småskolläraränkorna

Kristina Katarina Andersson i Öster-Lövsta församling, Amanda Matilda

Blomkvist i Ilinneryds församling, Anna Ekman i Envikens församling.

Mangla Ögren i Hamrånge församling, Gertrud Bengtsson i Hofterups

församling, Josefina Karolina Johansson i Torsby församling och Karolina

Åsidof i Frödinge församling må från och med den 1 januari 1918

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 300 kronor,

dels att understödet må, under i övrigt enahanda villkor, förhöjas

med 50 procent för en var av ifrågavarande änkor, som styrker sig

äga försörjningsplikt mot ett eller flera egna äkta barn, som icke fvllt

18 år,

dels och att, för den händelse någon av sistnämnda änkor skulle

avlida utan att hava trätt i nytt gifte och vid sitt frånfälle efterlämna

äkta barn som icke uppnått 18 års ålder, understöd må utgå till barnen,

tills de fyllt 18 år, med belopp av 150 kronor för ett, 300 kronor för

två samt 450 kronor för tre eller flera barn.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

_ »I särskilda skrivelser till Kung!. Maj:t hava småskolläraränkorna

Kristina Katarina Andersson i Öster-Lövsta församling, Amanda Matilda

Blomkvist i Hinneryds församling, Anna Ekman i Envikens församling,

Margta Ögren i Hamrånge församling och Gertrud Bengtsson i Hofterups

församling anhållit om understöd. Därjämte hava smnskolläraränkorna

Josefina Karolina Johansson i Torsby församling och Karolina

Asklöf i Frödinge församling i särskilda av folkskolöverstyrelsen till

Kungl. Maj: t överlämnade ansökningar likaledes hemställt om understöd.

Innan jag närmare yttrar mig om nu nämnda ansökningar, torde

jag böra erinra om en liknande framställning, som prövades och avgjordes

av 1917 års riksdag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko utskottet,s utlåtande Nr 5b.

(JJ

Med anledning av underdånig'' ansökan föreslog Kungl. Maj:t i

proposition till riksdagen don 23 april 1!)17, nr 270, att riksdagen

måtto medgiva, att småskolläraren Johan Severin Peterssons änka Thilda

Petersson måtte från och med den 1 januari 1917 under sin återstående

livstid, så länge hon förbleve ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 300 kronor.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet i detta ärende lämnade föredra

gande departementschefen en utförlig redogörelse dels angående det

särskilda fall, som givit anledning till propositionen, dels rörande frågan

om småskollärarpersonalens änke- och pupillpensionering i dess helhet.

Av denna redogörelse torde vid prövning av nu föreliggande ansökningar

följande böra uppmärksammas.

Sedan riksdagen år 1875 anvisat medel till inrättande av eu pensionsanstalt

för folkskollärares änkor och barn, utfärdades samma år reglemente för folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, vilken trädde i verksamhet från och med år 1876.

Någon motsvarande pensionsrätt hade däremot icke varit medgiven för änkor och

barn efter avlidna småskollärare. Fråga om beviljande av dylik pension i särskilt

fall hade dock varit föremål för riksdagens prövning.

I en vid 1911 års riksdag väckt motion hade föreslagits, att riksdagen måtte

bevilja dels ett årligt bidrag av 300 kronor till ovannämnda änka Thilda Petersson,

att utgå så länge hon levde ogift, dels ock till Peterssons två minderåriga döttrar

vardera ett årligt understöd av 100 kronor, intill dess de fyllt 18 år. Motionären

hade styrkt, bland annat, att småskolläraren Petersson hade varit anställd såsom

lärare inom Södra Hestra församling i Jönköpings län under 34 år, då han år

1910 avled.

Motionen avslogs av riksdagen, i andra kammaren dock efter votering, varvid

73 röster tillföllo ett under överläggningen i frågan framställt yrkande, att ett årligt

understöd av 240 kronor måtte åt änkan Petersson beviljas.

Plös Kungl. Ma:jt hade änkan Petersson sedermera, under åberopande av de

vid ärendets behandling i riksdagen till förmån för understöds beviljande anförda

skäl samt med förmälan, att hon vore i saknad av existensmedel, anhållit, att

Kungl. Mfij:t måtte åt henne och hennes omyndiga barn utverka pension med de i

fölberörda motion angivna belopp eller med de belopp, som kunde prövas skäliga.

Infordrat utlåtande i ärendet hade avgivits av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Jönköpings län, som hört Södra Hestra församling och dess kyrkoherde

samt vederbörande länsman och kronofogde. Församlingen och dess kyrkoherde

samt länsmannen och kronofogden hade tillstyrkt bifall till framställningen. Kungl.

Maj:ts befallningshavande hade förklarat sig allenast kunna vitsorda, att familjen

befunne, sig i behövande omständigheter.

Över ifrågavarande ansökning hade Kungl. Maj:t vidare infordrat underdåniga

utlåtanden bland annat från statskontoret och den av Kungl. Maj:t år 1912 tillsatta

lärarlönenämnden.

Statskontoret hade ansett billigt, med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter.

att något årligt understöd av statsmedel bereddes änkan Petersson.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

och förordade fördenskull åt henne eu pension av 200 kronor att utgå från allmänna

indragningsstaten.

Med en den 18 december 1915 dagtecknad skrivelse hade lärarlönenämnden

till Kungl. Maj:t överlämnat sitt betänkande angående änke- och pupillpensionering

för viss lärarpersonal. I denna skrivelse hade nämnden omförmält, att den sett sig

föranlåten upptaga till utredning även frågan om småskollärarpersonalens änkeoch

pupillpensionering samt att betänkandet utgjorde jämväl nämndens yttrande

rörande änkan Peterssons ansökning. Nämndens utredning hade utmynnat i ett

förslag till författning angående pensionering av änkor och barn efter avlidna småskollärare.

Detta förslag innebure väsentligen, att delaktighet av den ifrågasatta pensionsrätten

skulle, utan särskilda avgifter, tillkomma icke blott änka och barn efter

manlig lärare utan även barn efter lärarinna, som vore änka. Änkepensionerna

skulle utgå med 30 procent av den för den avlidne läraren lagstadgade kontanta

avlöningen i högsta lönegraden, men i övrigt efter samma grunder, som gällde för

folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Yttranden över nämndens betänkande hade på grund av remiss avgivits av

liera myndigheter, bland andra folkskolöverstyrelsen, som i sitt utlåtande den 30

november 1916 starkt betonat ifrågavarande pensionerings behövlighet och framhållit

som lämplig en provisorisk lösning, som icke föregrepe ett framtida definitivt

ordnande av frågan.

Statskontor^ hade i yttrande över betänkandet framhållit, att den föreliggande

frågan borde definitivt lösas först i samband med prövning av lärarlönenämndens

förslag till fullständig löne- och pensionsreglering för småskollärare. 1

de säkerligen icke många fall, vilka, innan frågan finge sitt definitiva avgörande,

kunde påkalla understöd från det allmännas sida till efterlevande efter avliden

delägare i småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hade det synts statskontoret,

att särskild framställning lämpligen borde göras vid varje tillfälle.

Föredragande departementschefen gav därefter uttryck åt sin uppfattning,

att lösningen av frågan om änke- och pupillpensionering för småskollärarpersonalen

i dess helhet borde tills vidare anstå och att änkan Peterssons föreliggande ansökning

borde prövas för sig, liksom även andra framställningar av liknande natur,

intill dess nämnda fråga fått sin definitiva lösning.

Rörande då förevarande ansökning anfördes, bland annat, att änkan Peterssons

båda barn, för vilka understöd år 1911 ifrågasatts, överskridit 18 års ålder

och att understöd för dem dåmera icke borde ifrågakomma, men att understöd

däremot torde tilldelas änkan Petersson, som styrkt sig fortfarande leva ogift och

befinna sig i behövande omständigheter.

För det föreliggande fallet syntes lämpligast att, oberoende av då utgående

eller föreslagen avlöning för småskollärarpersonalen, söka finna ett understödsbelopp,

som kunde anses något så när motsvara understödets ändamål. Detta belopp syntes

lämpligen kunna bestämmas till 300 kronor och bolde i sin helhet utgå från allmänna

indragningsstaten samt tillkomma änkan Petersson från och med den 1

januari 1917 under hennes återstående livstid, så länge hon förbleve ogift.

Riksdagen, som i samband med ovannämnda proposition förehaft till behandling

s. 63 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Ne ö5.

63

wi i ärendet väckt, motion, ansåg, i likhet med Kung!. Maj:l, utt frågan om änkeoch

pupillpensioneringen för smiUkollärpersonalen i dess helhet herde lösas i dess

naturliga sammanhang med det väntade förslaget till fullständig lönn- och pensionsreglering

för småskollärare ocli att frågan om understöd åt änkan Petersson bolde

bedömas fristående. Därvid fann riksdagen, som icke genom silf beslut ville anses

hava förgripit det slutliga resultatet av utredningen rörande frågan om pensionering

av småskollärares efterlevande, att understöd till änkan Petersson borde utgå med

något högre belopp, än vad Kung], Maj it föreslagit, och bestämde understödet till

400 kronor årligen.

Jag’ övergår härefter till de nu föreliggande ansökningarna.

Av dessa ansökningar jämte vid de-amnia fogade intyg och övriga

handlingar inhämtas följande uppgifter beträdande de sökande:

Kristina Katarina Andersson, född Wennberg, är änka efter småskolläraren

Anders Andersson, är 67 år gammal samt lever ogift. Anders Andersson, rom

under 37 år, väl vitsordad, tjänstgjort vid mindre folkskola i Öster Lövsta församling,

erhöil avsked med utgången av år 1905 med rätt till helt understöd från

småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstait samt avled år 1914. Av skoldistriktet

åtnjuter änkan Andersson ett årligt understöd av 150 kronor jämte bostad,

dock utan vedbrand. Enligt intyg av kommunalnämndens ordförande har hon i

övrigt ingen fast inkomst och ej heller någon förmögenhet, vilket ock vitsordats

av vederbörande länsman och kronofogde.

Amanda Ma''dna Blumkrist, född Fredlund, är änka efter småskolläraren

•Johan Blomkvist, är 53 år samt lever ogift. John Blomkvist hade vid sin död år

1916 tjänstgjort mer än 35 år såsom småskollärare i Hinneryds församling, vilken

tjänstgöring väl vitsordats av såväl vederbörande skolråds ordförande som folkskol

inspektör. Med sin efterlevande maka hade Blomkvist fem barn, av vilka sonen

Patrik Robert Verner, född den 27 november 1900, ännu är minderårig. Med avseende

å stärbhusets ställning bär vederbörande kronofogde meddelat, att enligt bouppteckning,

upprättad den 27 juni 1916, boet visade en behållning av 940 kronor

98 öre. Enligt intyg av vederbörande kyrkoherde äro de äldre barnen klena och

sjukliga och synas icke nämnvärt kunna bidraga till familjens underhåll, varför

densamma befinner sig i mycket torftiga omständigheter.

Ännu Ekman, född Jansdotter, är änka efter småskolläraren Hans Ekman,

är 64 år gammal samt lever ogift. Hans Ekman, som i nämnda egenskap tjänstgjort

i Envikens församling omkring 21 år, avled år 1904. Sedan mannens frånfälle

har änkan måst försörja sig själv men är nu enligt intyg av vederbörande kyrkoherde

och kommunalnämndsordförande på grund av sin ålder och till följd av genom

olycksfall försvagad hälsa oförmögen härtill samt, då hon saknar tillräckliga medel

för sin utkomst, beroende av andra.

Margta Ögren, född Sjölander, är änka .efter småskolläraren Johan Adolf

Ogren, är 34 år samt lever ogift. Johan Adolf Ögren, som tjänstgjort såsom lärare

vid mindre folkskola i Hamrånge församling under 11 år, avled är 1911. Med sin

efterlevande maka hade han fyra barn, samtliga ännu minderåriga, nämligen sonen

Adolf Einar, född den 13 augusti 19 5, sonen Gösta Emanuel, född den 9 november

1906, dottern Tea Helena, född den 23 mars 1909 och sonen Johan Adolf, född den

14 januari 1911. Skolrådet i ovannämnda församling har lämnat »sitt varmaste

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

förord till ansökningen med betygande, att änkefru ögren är i största behov av

det understöd, henne sålunda kan varda förunnat».

Gi-rtrad Hengtsson, född Hansson, är änka efter småskolläraren Anders

Bengtsson, är 70 år samt lever ogift. Anders Bengtsson, som tjänstgjort såsom

småskollärare i Hofterups församling under 35 år, avled år 1911. Enligt intyg av

församlingens kyrkoherde åtnjuter änkan Bengtsson icke något understöd vare

sig av någon änkekassa eller av kommunen samt är medellös.

Josi fina Karolina Johansson, född Kristiansdotter, är änka efter småskolläraren

Andreas Johansson, är 66 år samt lever ogift. Andreas Johansson, som väl vitsordad

tjänstgjort såsom småskollärare i Torsby församling under 19 år, avled år

1917. Med sin efterlevande maka hade han fyra barn, två söner och två döttrar,

vilka samtliga överskridit 18 års ålder. Enligt ansökningen bifogat intyg befinner

sig änkan Johansson i särdeles behövande omständigheter, och äro de två döttrarna,

av vilka den ena är sjuklig, oförsörjda.

Karolina Asklöf, född Eriksdotter, är änka efter småskolläraren Karl Birgerson

Asklöf, är 79 år gammal samt lever ogift. Karl Birgerson Asklöf, som tjänstgjort

såsom småskollärare i Frödinge församling under 29 år, erhöll avsked med

utgången av år 1901 med rätt till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

samt avled år 1910. Änkan Asklöf är utfattig. Hon är bosatt

hos en son, vilken visserligen är ägare av en mindre hemmansde! inom Frödinge

församling men dock befinner sig i små omständigheter. Från sina fyra övriga

barn kan hon icke erhålla någon hjälp.

På grund av remiss hava utlåtanden avgivits 1) rörande Kristina

Karolina Anderssons ansökning den 27 december 1917 av Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Uppsala län, som hört vederbörande kronofogde

och länsman, 2) beträffande Amanda Matilda Blomkvists ansökning den

22 september 1917 av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kronobergs

län, som hört vederbörande folkskolinspektör och inhämtat vissa uppgifter

av kronofogden i ort*m samt pensionsnämndens ordförande i Hinneryds

socken, 3) angående Anna Ekmans ansökning den 14 december

1917 av Kungl. Älaj ts befallningshavande i Kopparbergs län, som hört

vederbörande folkskolinspektör, 4) i fråga om Margta Ögrens ansökning

den 30 oktober 1917 av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gävleborgs

län, som hört vederbörande folkskolinspektör, 5) i fråga om Gertrud

Bengtssons ansökning den 21 januari 1918 av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Malmöhus län, 6) med avseende på Josefina Karolina Johanssons

ansökning den 31 december 1917 av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Göteborgs och Bohus län, som hört vederbörande länsman,

7) angående Karolina Asklöfs ansökning den 2 mars 1918 av Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Kalmar län, som hört vederbörande folkskolinspektör.

Samtliga de hörda myndigheterna hava tillstyrkt bifall

till respektive ansökningar utom Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Malmöhus län, som AÖsserligen funnit Gertrud Bengtssons behov av

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

65

understöd vara till fullo styrkt men ifrågasatt, huruvida detta förhållande

borde utgöra tillräcklig anledning för staten att bliva understödsgivare

och om icke kommunen snarare borde träda emellan.

Vidare har folkskolöverstyrelsen den 24 januari 1918 avgivit infordrat

utlåtande över de sex förstnämnda ansökningarna och den 7

mars 1918 över den sjunde. Med hänvisning till vad som förekommit

vid behandlingen av änkan Thilda Peterssons ansökning om understöd

hemställer överstyrelsen om förslag till riksdagen angående ett årligt

understöd av 400 kronor åt en var av förutnämnda småskoliäraränkor

samt en förhöjning av detta understöd med 50 procent för eu var av

sagda änkor, som styrker sig äga försörjningsplikt mot ett eller flera

egna barn, som ej fyllt 18 år. Beträffande understödet åt dem av

sökandena, som hava egna barn under 18 års ålder, yttrar överstyrelsen:

Av de änkor, vilkas ansökningar om understöd nu föreligga, hava Amanda

Matilda Blomkvist och Margta Ögren styrkt sig äga försörjningsplikt mot egna barn,

som ännu ej uppnått 18 års ålder. Såsom folkskolöverstyrelsen i sitt förut nämnda

utlåtande den 80 november 1916 framhållit, synes det överstyrelsen rimligt, att änka,

som har oförsörjda barn att underhålla, tillerkännes högre understöd än änka, som

har att sörja allenast för sig själv. Då något förslag från Kungl. Maj:ts sida eller

något beslut av riksdagen i fråga om understöd för minderåriga barn efter småskollärare

hittills icke förekommit, torde det vara lämpligast att — såsom skett

vid bestämmande av understödsbeloppet åt änkan Thilda Petersson — söka finna

ett belopp, som kan anses något så när motsvara understödets ändamål, utan att

det slutliga resultatet av utredningen angående småskollärarpersonalens familjepensionering

därigenom må anses hava föregripits.

I det avseende, varom här är fråga, torde böra beaktas bestämmelserna i

reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Nämnda reglemente föreskriver,

att pension för delägares änka med ett eller flera barn, som ej fyllt 18 år,

förhöjes med halvparten eller med 50 procent. Det synes överstyrelsen skäligt, att

även änka efter småskollärare med barn under fyllda 18 år tillerkännes ett årligt

understöd, som med 50 procent överstiger det belopp, som skulle hava beviljats

henne, därest hon icke haft försörjningsplikt mot egna minderåriga barn.

Slutligen har direktionen över småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

den 15 mars 1918 avgivit infordrat utlåtande över

samtliga ifrågavarande ansökningar och därvid anfört bland annat:

Beträffande nu föreliggande ärende får direktionen vitsorda, att en var av

småskollärarna Anders Andersson i Oster-Lövsta, Anders Bengtsson i Hofterup och

Karl Birgerson Asklöf i Frödinge vid sitt frånfälle var i åtnjutande av helt understöd

från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt med 200 kronor för dem

var. Småskollärarna John Blomkvist i Iiinneryd, Hans Ekman i Enviken, Johan

Adolf Ögren i Hamrånge och Andreas Johansson i Torsby avledo däremot under

tjänstanställning, alla, med undantag av Blomkvist, efter kortare tids tjänstgöring

än 30 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 45 käft. (Nr 55.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Vad understödsfrågan angår får direktionen förklara sig finna billigt, att åt

ifrågavarande änkor beredes något understöd. Beträffande beloppet av detta understöd

synes det ligga nära till hands att erinra om det förhållande, att för folkskolläraränkor,

vilkas pensioner från folkskollärarnas änke- och pupillkassa understiga

300 kronor, genom statens mellankomst beretts möjlighet att erhålla understöd

till sådant belopp, att understödet jämte pensionen tillsammans uppgår till 300

kronor. Det torde med hänsyn härtill saknas anledning att för småskolläraränkor

ifrågasätta understöd till belopp överstigande 300 kronor. Den omständigheten, att

1917 års riksdag i ett särskilt fall tilldelat en småskolläraränka ett högre understöd,

lär för övrigt så mycket mindre få anses bindande för framtida fall, som riksdagen

därvid uttryckligen förklarat sig icke hava velat genom sitt beslut anses

hava föregripit det slutliga resultatet av pågående utredning rörande frågan om

pensionering av småskollärares efterlevande. Det torde ock i detta sammanhang

förtjäna omnämnas, hurusom 1917 års riksdag i anledning av väckt motion (11:36)

tilldelat en folkskolläraränka Rama Nilsson, vilkens man ej varit delägare i änkeoch

pupillkassan, en årlig pension från allmänna indragningsstaten å allenast 200

kronor. Däremot är från direktionens sida intet att erinra mot det i ärendet framställda

förslag, att understöd tilldelas efter de i gällande reglemente för folkskollärarnas

änke- och pupillkassa stadgade grunder och alltså, därest och så länge

jämte änka leva ett eller flera barn i ålder under 18 år, i sådant fall höjes med

halvparten eller 50 procent av ensam änkas understöd.

Departements
chefen.

Såväl Kungi. Maj:t som riksdagen hava funnit frågan om småskolekårens

änke- och pupilipensionering icke böra i sin helhet upptagas

till prövning förrän i samband med frågan om en definitiv löneoch

pensionsreglering för nämnda kår. I det vid statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag fogade utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden

den 14 januari 1918, punkten 177, uttalade jag en förhoppning,

att proposition skulle kunna avlåtas till årets riksdag angående ny löneoch

pensionsreglering för, bland andra, småskolans lärarpersonal, vilken

förhoppning infriats genom det beslut, Kungl. Maj:t nyss fattat i detta

avseende. Frågan om änke- och pupilipensionering för nämnda lärarpersonal

föreligger däremot icke i det skick, att den kan på samma

gång föreläggas riksdagen. Under sådana omständigheter synes mig de

nu föreliggande ansökningarna böra behandlas på samma sätt som änkan

Thilda Peterssons ansökning under år 1917.

Jag anser således, att framställning bör göras till riksdagen om

ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten till var och en av

de i det föregående omförmäida småskolläraränkor, som nu anhållit om

sådant. Med hänsyn till vad direktionen över småskollärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt anfört anser jag mig icke — detta framför

allt till förekommande av att en framtida pensionsreglering föregripes —

böra ifrågasätta högre understöd än 300 kronor för var och en av

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

67

ifrågavarande änkor. I likhet med folk skolöverstyrelsen anser jag dock

med billighet överensstämmande, att de av sökandena, som hava att

försörja egna äkta barn under 18 års ålder, erhålla en förhöjning av

understödet med 50 procent. Därav synes ock böra följa, att för deri

händelse någon av sistnämnda sökande skulle avlida utan att hava trätt

i nytt gifte och efterlämna äkta barn under 18 års ålder, understöd

må utgå till barnen tills de fjdlt 18 år, därvid de grunder, som i dylikt

fall gälla beträffande barn efter avliden änka, som tillhört folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, lämpligen torde böra tillämpas. Understödet

skulle då bliva åt 1 barn 150 kronor, åt 2 barn 800 kronor

samt åt 3 eller liera barn 450 kronor. Understödet torde böra utgå från

och med den 1 januari 1918.»

I detta sammanhang har utskottet vidare till behandling förehaft

eu inom andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult väckt motion,

nr 42, däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att småskolläraren

Johan Blomqvists änka Amanda Mathilda Blomqvist, född Fredlund, må

från och med den 1 januari 1918 under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 300 kronor.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Småskolläraren Johan Blomqvist i Hinneryds församling av Kronobergs län

avled den 11 juni 1916 efter att under 35 år hava på ett oförvitligt sätt skött

småskolläraretjänst därstädes och efterlämnande sin år 1864 födda hustru jämte

fem barn. Barnen äro visserligen icke minderåriga, men två av dem äro sjukliga

så att de ej kunna försörja sig själva, än mindre hjälpa sin moder.

Då bemälde småskollärares änka Amanda Mathilda Blomqvist, född Fredlund,

är, såsom av bilagde intyg styrkes, i fattiga omständigheter, vågar jag anhålla, att

riksdagen måtte behjärta hennes nödställda belägenhet och bevilja henne ett årligt

understöd.

Till ytterligare stöd för denna min framställning ber jag få åberopa Kungl.

Maj:ts proposition nr 270 till nästlidet års riksdag jämte riksdagens i anledning

härav fattade beslut.»

Beträffande i motionen åberopade bilagor får utskottet hänvisa till

motionen.

På anmodan av statskontoret har direktionen över folkskollärarnas

pensionsinrättning avgivit yttrande i ärendet och tillåter sig utskottet

att beträffande såväl detta som statskontorets utlåtande hänvisa till

punkt 29 här nedan.

Utskottet har slutligen i samband med dessa frågor till behandling

törehatt en inom andra kammaren av herr Berggren väckt motion, nr 386,

Angående

pension åt

aflid-ie tmås

<ol är tv en

J. Blomjvlsts

än a Amanda

Ma f bilda

Blomqvist.

Motion 11:

383.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

TJtskottet.

vari motionären — efter att hava återgivit innehållet av Knngl. Maj:ts

i propositionen nr 243 framställda förslag — vidare anfört följande:

»Såsom framgår av det till Kungl. Maj:ts proposition fogade protokollet över

ecklesiastikärenden, har denna framställning till riksdagen föranletts av inkomna ansökningar

från sm åskollär ar änkorna i fråga.

Givet är det emellertid, att det finnes andra småskollärareänkor, som befinna

sig i samma nödläge som de sex i Kungl. Maj:ts proposition uppräknade, och som

därför i likhet med dessa böra komma i åtnjutande av dylikt understöd, fast de på

grund av bristande kännedom om denna utväg ej inkommit med ansökan därom.

Till belysande av detta förhållande närslutes intyg som jämte handskrivelse i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition kommit mig tillhanda från den valkrets jag

representerar.

Rättvisa och billighet synas kräva, att jämväl dessa småskolläraränkor,

därest de därom göra framställning, komma i åtnjutande av understöd enligt samma

grunder, som angivits i Kungl. Maj:ts förslag.

Några för statskassan synnerligen betungande utgifter torde ett sådant medgivande

ej medföra, då antalet småskolläraränkor på grund av den manliga småskollärarkårens

fåtalighet är ytterst ringa.

I anledning av detta förhållande synes det ock. som skulle riksdagen kunna

utan tvekan lägga i Kungl. Maj:ts hand att efter vederbörande myndigheters hörande

i varje särskilt fall pröva de ansökningar, som i detta avseende möjligen inkomma.

På grund av vad sålunda anförts, får jag härigenom hemställa, att riksdagen

måtte, enligt de grunder Kungl. Maj:t i här åberopade proposition föreslagit, bevilja

understöd — förutom till de i propositionen uppräknade sex småskollärareänkorna —

jämväl till övriga småskolläraränkor, som därom inkomma med ansökan, samt uppdraga

åt Kungl. Maj:t att efter vederbörande myndigheters hörande pröva ansökningarna

i fråga.»

Beträffande i motionen åberopade intyg får utskottet hänvisa till

motionen.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl och under åberopande

av 1917 års riksdags i samma protokoll jämväl omförmälda beslut om

understöd åt änkan Thilda Petterson finner utskottet sig böra tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts framställning. Den av herr Magnusson i detta

ämne väckta motionen torde vid sådant förhållande få anses vara besvarad.

Beträffande åter det i motionen II: 386 framställda förslaget om

beviljande av understöd jämväl till övriga småskolläraränkor, som därom

göra ansökning, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till

detsamma, då utredning saknas såväl angående antalet dylika änkor

som ock rörande de kostnader, vilka vid bifall till motionen skulle

åsamkas statsverket.

Utskottet hemställer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. ti!)

a) dels att eu var av småskolläraränkorna Kristiua

Katarina Andersson i öster-Lövsta församling, Amanda

Matilda Blomkvist i Hinneryds församling, Anna Ekman

i Envikens församling, Margta Ögren i Hamrånge församling,

Gertrud Bengtsson i Hofterups församling,

Josefina Karolina Johansson i Torsby församling och

Karolina Asklöf i Frödinge församling må från och

med den 1 januari 1918 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av trehundra kronor,

d> Js att understödet må, under i övrigt enahanda

villkor, förhöjas med 50 procent för eu var av ifrågavarande

änkor, som styrker sig äga försörjningsplikt

mot ett eller flera egna äkta barn, som icke fyllt 18 år,

dels ock att, för den händelse någon av sistnämnda

änkor skulle avlida utan att hava trätt i nytt

gifte och vid sitt frånfälle efterlämna äkta barn, som

icke uppnått 18 års ålder, understöd må utgå åt barnen,

tills de fyllt 18 år, med belopp av 150 kronor för ett,

300 kronor för två samt 450 kronor för tre eller

flera barn;

b) att den av herr Magnusson i Törnhult väckta

motionen 11:42 må anses besvarad genom vad utskottet

under a) här ovan hemställt samt

c) att förevarande motion II: 386 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

27:o) I en inom första kammaren av herr Johannes Åkesson väckt

motion, nr 47, har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att, i enlighet

med grunderna i Kungl. Majrts reglemente den 15 oktober 1875 för

folkskollärarnas änke- och pupillkassa och på därstädes stadgade villkor,

en årlig pension av 300 kronor må från och med den 1 januari

1918 å allmänna indragning>staten utgå till avlidne småskollärare Per

Hansson Sjölins änka Hanna Sjölin.''»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Såsom av bifogade intyg framgår, avled i Ostra Yemmerlöf församling år

1913 småskollärare Per Hansson Sjölin efter att innehaft lärarbefattning sedan år

1873 eller 40 år. Sjölin har sålunda varit lärare i Näs småskola år 1873, innehaft

lärarebefattning i Y. Karaby norra fortsättningsskola under 2 år, i Ottarps försam
-

Angående

pension åt avi.

småskol äraren

P. H.

Sjölins änka

Hanna Sjölin.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bankout,sköttels utlåtande Nr 55.

Utskottet.

Angående

understöd åt

vissa folkskollärarä

likör.

lings ersättningsskola 2 år, samt antagits till lärare i Östraby församlings mindre

folkskola år 1883 och sedan den 1 nov. 1892 till sin död varit anställd vid Grönhults

mindre folkskola i Ö. Yemmerlöfs församling.

Under hela sin läraretid har han väl vitsordats för nitiskt och förtjänstfullt

arbete men har icke varit berättigad att ingå i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

då han ej avlagt folkskollärareexamen och ej heller sökt dispens för densamma,

varför beklagligt nog hans efterlevande änka icke kan erhålla pension.

De små inkomster, som Sjölin under sin läraretid haft, torde också helt och

hållet'' åtgått till underhåll av familjen, som bestod av hustru och 8 barn.

Riksdagen har vid flera liknande tillfällen trätt hjälpande emellan, och vill

jag i sådant hänseende hänvisa till beslut vid 1915 års riksdag i anledning av

motion I: 25 och bankoutskottets utlåtande nr 20, punkt 14, samt år 1917 motion

11:36 och samma utskotts utlåtande nr 36, punkt 28.»

Beträffande vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till

motionen.

På anmodan av statskontoret har direktionen över folkskollärarnas

pensionsinrättning avgivit yttrande i ärendet och tillåter sig utskottet

att beträffande såväl detta som statskontorets utlåtande hänvisa till

punkt 29 här nedan.

Med hänvisning till vad utskottet här ovan under punkt 26 anfört

med anledning av Kungl. Maj:ts framställning i propositionen nr

243 angående understöd åt småskolläraräukan Andersson m. fl. anser

sig utskottet böra tillstyrka motionärens förslag om ett understödsbelopp

av 300 kronor om året att utgå från och med den 1 januari 1918.

Enligt vad ett vid motionen fogat bouppteckningsinstrument utvisar,

har änkan Sjölin icke några barn under 18 års ålder att försörja.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I: 47, må medgiva, att avlidne småskollåraren Per

Hansson Sjölins änka Hanna Sjölin, född Nordström,

må från och med den 1 januari 1918 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt imderstöd av trehundra kronor.

28:o) I en till riksdagen den 26 april 1918 avlåten proposition,

nr 352, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att envar av folkskolläraränkorna Märta

Fredrika Sundblad i Göteborgs Vasa-församling, Charlotta Jansson

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55

71

Misterhults församling, Kina Andersson i Degeberga församling, Maria

Lindholm i Sventorps församling, Ingå Modem i Åsenhöga församling

och Ingå Helena koriander i Norra Fågelas församling må under sin

återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 300 kronor,

att utgå till Charlotta Jansson från och med den 1 februari 1918 och

till de övriga från och med den 1 januari 1918.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

311 särskilda skrivelser till Kung!. Maj:t hava folkskolläraränkorna

Märta Fredrika Sundblad i Göteborgs Vasa-församling, Charlotta Jansson

i Misterhults försumlig, Elna Andersson i Degeberga församling, Maria

Lindholm i Sventorps församling, Ingå Modéen i Åsenhöga församling

och Ingå Helena Koriander i Norra Fågelås församling anhållit om

understöd.

Innan jag närmare yttrar mig om nämnda ansökningar, anser jag

mig höra erinra om riksdagens beslut år 1917 i ett liknande ärende.

Enligt riksdagens skrivelse den 12 juni 1917 angående regleringen

av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen

till pensions- och mdragnmgsstaterna, medgav riksdagen, i anledning av

en inom riksdagen väckt motion, att i enlighet med grunderna i Kung!.

Maj:ts reglemente den 15 oktober 1875 för folkskollärarnas änke- och

pupillkassa och på därstädes stadgade villkor en årlig pension av 300

kronor finge från och med den 1 januari 1917 å allmänna indragningsstaten

utgå till folkskolläraren Nils Nilssons i Vik änka Karna Nilsson.

.Riksdagen anförde därvid bland annat:

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Nilsson visserligen

icke begagnat sig av det tillfälle, som varit. honom liksom övriga samtida

folkskollärare berett, att genom inträde i folkskollärarnas änke- och

pupillkassa sörja för änkans underhåll och därtill erhålla bidrag av statsmedel.

Enligt riksdagens mening tala emellertid styrka billighetsskäl

för att staten i detta fall träder hjälpande emellan, och har riksdagen

därför ansett sig böra bevilja pension åt änkan Nilsson. Beträffande

beloppet må först erinras, att, såsom också direktionen över folkskollärarnas.

pensionsinrättning i avgivet yttrande framhåller, om Nilsson

inträtt i kassan, hans änka skulle från den 1 april 1914 hava kommit

i åtnjutande av en årlig pension från kassan till belopp av 150 kronor.

I detta sammanhang ma vidare erinras, hurusom förlidet års riksdag, i

anledning av enskJd motionärs framställning, beviljade ett förslagsanslag

å 65,000 kronor att från och med den 1 januari 1917 utgå till

sådana behövande folkskolläraränkor med eller utan barn, vilka från

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

folkskollärarnas änke- och pupillkassa åtnjöte lägre pension än 300

kronor, och med sådant belopp, att pensionen och understödet för envar

av dem komme att tillsammans utgöra 300 kronor. Den pension å

150 kronor, som under här ovan angivna förutsättning skulle hava tillfallit

änkan Nilsson, hade alltså med tillämpning av sistnämnda grunder

från och med början av innevarande år kommit att utfyllas med understöd

av statsmedel till enahanda belopp. Under sådana förhålland''n har

riksdagen ansett sig böra medgiva, att pensionen för änkan Nilsson

bestämmes till 300 kronor, att utgå på sätt i motionen blivit föreslaget.

Jag övergår härefter till förberörda ansökningar.

Av dessa ansökningar jämte vid desamma fogade intyg och övriga

handlingar inhämtas följande uppgifter beträffande de sökande:

Märta Fredrika Sundblad, född Svensdotter, änka efter folkskolläraren Per

Gustaf Sundblad, är 63 år samt lever ogift. Per Gustaf Sundblad, som under 31 år

tjänstgjort såsom folkskollärare i Vinköls församling, erhöll avsked från och med

den 1 juni 1891 med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning samt avled år

1914. Från fattigvården i Göteborg, där änkan Sundblad nu är bosatt, åtnjuter

hon ett månatligt understöd såsom bidrag till sin försörjning. Enligt intyg av vederbörande

pastor befinner hon sig i behövande omständigheter.

Charlotta Jansson, född Kjöhl, änka efter folkskolläraren Johan Gustaf Jansson,

är 78 år samt lever ogift. Mannen som under 38 år tjänstgjort som folkskollärare

inom Misterhults skoldistrikt, erhöll avsked med pension år 1901 samt avled i

januari 1918. Enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande är änkan

Jansson medellös och kan ej av barn eller andra närstående anförvanter vänta

någon hjälp. Jämlikt företedd bouppteckning uppgick behållningen i boet efter

mannen till 1,001 kronor 10 öre att fördelas mellan änkan och lo makarnas bröstarvingar.

Elna Andersson, änka efter folkskolläraren Ola Andersson, är 83 å,r samt

lever ogift. Ola Andersson som under 33 år tjänstgjort som folkskollärare i Östra

Sönnarslövs församling, erhöll avsked__ med pension år 1888 samt avled år ly09,

allt enligt sökandens egna uppgifter. Änkan saknar annan tillgång än avkastningen

av stärbhusets efter mannen till 1,000 kronor taxerade fastighet.

Maria Lindholm, född Pettersson, änka efter folkskolläraren Erik Lindholm,

är 84 år samt lever ogift. Erik Lindholm som i nämnda egenskap tjänstgjort i

Luttra församling 4 år, i Kungslena församling 3 år och i Tängs församling 24 år,

avgick med pension år 1897 samt avled år 1913. Enligt intyg av kyrkoherden i

Sventorps församling, där änkan Lindholm nu är bosatt, är hon medellös och befinner

sig i behövande omständigheter, varför hennes ansökning om understöd från

det allmänna synes kyrkoherden väl grundad.

Inga Modéen, född Andersdotter, änka efter folkskolläraren Johannes Modéen,

är 89 år samt lever ogift. Johannes Modéen, som tjänstgjort som folkskollärare i

i Dannäs församling 9 år och i Åsenhöga församling 16 år, avgick utan pension

från sistnämnda tjänst år 1867, varvid han dock bibehöll organist- och klockartjänst

till sin död år 1902. Enligt intyg av vederbörande vice pastor och kommunalstämmeordförande

åtnjöt Modéen under hela sin tjänstetid som folkskollärare eu

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

73

årlig lön av 200 kronor. Mannen efterlämnade vid sin död inga tillgångar, varför

änkan därefter för sitt uppehälle varit beroende av vad hennes barn bisträckt henne.

Sagda uppgifter vitsordas även av kommunalstämmans ordförande.

Ingå Helena Koriander, född Svensson, änka efter folkskolläraren Johan

Fredrik Koriander, är 76 år samt lever ogift. Johan Fredrik Koriander, som i

nämnda egenskap tjänstgjort sammanlagt 46 år, därav först i Fröjereds församling

1 år och sedermera i Korra Fågelås församling intill sitt avskedstagande med pension

vid utgången av år 1909, avled år 1917. Enligt intyg av vederbörande kyrkoherde

befinner sig änkan Koriander i medellösa omständigheter.

På grund av remiss liava utlåtanden avgivits angående Märta

Fredrika Sundblads ansökning den 17 november 1917 av dffektionen

över folkskollärarnas pensionsinrättning och den 31 december 1917 av

Kung!. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bobus län samt rörande

Charlotta Janssons ansökning- den 24 april 1918 av direktionen

över folkskollärarnas pensionsinrättning och den 25 april 1918 av statskontoret.

Beträffande de övriga sökandena bar verkställande direktören hos

folkskollärarnas pensionsinrättning Carl Widström den 24 april 1918

avgivit intyg, att ingen av dem kunnat återfinnas i matrikeln över folkskollärarnas

änke- och pnpillkassas peusionstagare.

Slutligen bär folkskoleöverstyrelsen i skrivelse den 24 april 1918

yttrat sig över samtliga ifrågavarande ansökningar.

•Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning bar i fråga

om änkan Märta Fredrika Sundblad intygat, att hennes man icke varit

delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa samt att, därest han

ägt delaktighet i nämnda kassa, änkan skulle varit berättigad att från

den 1 murs 1914 komma i åtnjutande av en årlig pension från kassan

till belopp av 175 kronor, varjämte direktionen förklarat sig förhindrad

att tillstyrka bifall till ansökningen, såvitt med densamma avsåges, att

pension skulle beredas sökanden från berörda kassa. Däremot har

direktionen erinrat, att pension i liknande fall av riksdagen beviljats

från allmänna indragningsstaten. Beträffande samma änka har Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län tillstyrkt, att

benne måtte tillerkännas ett tillfälligt understöd.

Vad angår änkan Charlotta Jansson har direktionen över folkskollärarnas

pensionsinrättning anfört:

Sökandens man, numera den 20 januari 1918 avlidne pensionerade förre folkskolläraren

i Misterhults församling Johan Gustaf Jansson, vilken sedan 1902 års

ingång enligt pensionsbrev den 16 november 1901 nr 2,267 åtnjöt årlig pension å

750 kronor från folkskollärarnas pensionsinrättning, var icke delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa. Sökanden är således utesluten från rätt till pension från

bihang till riksdagens ''protokoll 11)18. 8 samt. 45 höft. (Nr 55.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

denna kassa. Därest emellertid mannen begagnat sig av sin rätt att ingå såsom

delägare i kassan, i vilket fall hans delaktighet skulle hava utgjort samma belopp,

1,000 kronor, som låg till grund för den av honom innehavda tjänstens delaktighet

i pensionsinrättningen, skulle sökanden hava ägt att från den 1 februari 1918 tillträda

en årlig pension från kassan av 25 procent av sagda belopp eller 250 kronor.

Med erinran att 1917 års riksdag i anledning av väckt motion (II: 36) beviljat

en folkskolläraränlca Karna Nilsson, vilkens man ej heller var delägare i

änke- och pupillkassan, en pension å 300 kronor från allmänna indragningsstaten

■ävensom att uti vid 1918 års riksdag väckta motioner (I: 46, I: 70 och II: 72) hemställts

om beredande av pensioner med samma belopp, 300 kronor, å allmänna

indragningsstaten åt ytterligare tre folkskolläraränkor Hanna Nilsson, Amalia

Augusta Mogren och Kristina Larsson, vilka likaledes äro uteslutna från rätt till

pension från änke- pupillkassan, får direktionen beträffande nu förevarande framställning

allenast hänvisa till vad sålunda förut i likartade fall förekommit; varjämte

direktionen vad särskilt angår det i ansökningen begärda beloppet, 400

kronor — får anmärka dels att, därest i ovan antydda fall delaktighet i änke- och

pupillkassan hade förvärvats, pensionen skulle hava utgjorts för Kärna Nilsson och

Hanna Nilsson 150 kronor för vardera samt för en var av änkorna Mogren och

Larsson 250 kronor, dels ock hurusom på senare tid, senast genom kungl. kungörelse

den 11 december 1917, medgivits i behövande levnadsvillkor stadda folkskolläraränkor

med pension understigande 300. kronor att på särskild ansökning erhålla

understöd av därtill anvisat statsanslag till så stort belopp, att pensionen och

understödet tillsammans uppgå till 300 kronor.

Beträffande änkan Charlotta Jansson har statskontoret i sitt förenäranda

utlåtande den 25 april 1918 — under åberopande av 1917 års

riksdagsbeslut om pension å 300 kronor till folkskolläraränkan Karna

Nilsson — hemställt om förslag till riksdagen angående en årlig pension

åt henne å 300 kronor att utgå å allmänna indragningsstaten från

och med den 1 februari 1918, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd.

Folkskoleöverstyrelsen har hemställt om förslag till riksdagen angående

ett årligt understöd av 400 kronor åt en var av ifrågavarande

sex folkskolläraränkor, så länge hon lever ogift, att utgå från och med

den 1 januari 1918 å allmänna indragningsstaten. Till stöd härför har

överstyrelsen anfört:

Vid vissa föregående tillfällen har riksdagen i fall av enahanda art som de

här förevarande trätt hjälpande emellan. I sådant hänseende tillåter sig överstyrelsen

erinra därom, att 1915 års riksdag med bifall till en i ämnet inom riksdagen

väckt motion medgivit, att i enlighet med grunderna i Kungl. Maj:ts reglemente

den 15 oktober 1875 för folkskollärarnas änke- och pupillkassa och på därstädes

stadgade villkor en årlig pension av 338 kronor Unge från och med den 1

januari 1915 å allmänna indragningsstaten utgå till avlidne folkskolläraren Jöns

Holms efterlevande änka Maria Holm, samt att 1917 års riksdag, likaledes i anledning

av en inom riksdagen väckt motion, beslöt medgiva, att i enlighet med ovan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iki inkoutskottets utlåtande Nr Hå.

berörda grunder och villkor en årlig pension av 300 kronor linge från och med

den 1 januari 1917 å allmänna indragningsstaten utgå till folkskolläraren Nils

Nilssons i Vik änka Karna Nilsson.

Enligt överstyrelsens mening synes jämväl i de nu förevarande fallen starka

billighetsskäl tala för att understöd å allmänna indragningsstaten beredes en var

av de sökande. Med hänsyn till den långa tid av mer än 40 år, som numera förflutit,

sedan inträdet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa blev obligatorisk för

därefter antagna folkskollärare, torde några mera vittgående konsekvenser av ett

beslut om understöd av statsmedel till ovanberörda sökande icke vara att befara.

De upplysningar, som överstyrelsen vunnit i samband med den omfattande prövning

av ansökningar om understöd av olika art, som överstyrelsen haft att under de

senare åren verkställa, styrker överstyrelsen i denna förmodan. Beträffande beloppet

av de ifrågasatta understöden får överstyrelsen erinra därom, att 1917 års

riksdag tillerkänt småskolläraränkan Thilda Petersson ett årligt understöd av 400

kronor ävensom att överstyrelsen i underdåndig skrivelse den 24 januari 1918 med

hänvisning till riksdagens ifrågavarande beslut hemställt om avlåtande av framställning

till riksdagen rörande beredande av ett årligt understöd av 400 kronor åt

vissa småskolläraränkor med en förhöjning av 50 procent för en var av ifrågavarande

änkor, som styrkte sig äga försörjningsplikt mot ett eller flera egna barn,

som ej fyllt 18 år. Då understöden till de nu förevarande sökandena lämpligen

icke lära kunna sättas till lägre belopp än det för nyssberörda småskolläraränkor

föreslagna beloppet, och då samtliga de sökande icke synas hava någon försörjningsplikt,

får överstyrelsen uttala sig för att understöden till ifrågavarande folkskolläraränkor

må bestämmas till 400 kronor årligen för en var av dem.

Av det föregående framgår, att ingen av de ifrågavarande folkskolläraränkornas

män ägt delaktighet i folkskollärarnas änke- och

pupillkassa. Anledningen härtill torde visserligen delvis kunna sägas

bero på oförstånd från vederbörande lärares sida, men den lär i väsentlig

mån hava bestått i oförmåga att med den knappa avlöningen komma

ut med avgifterna till änke- och pupillkassan, i synnerhet då många

barn funnits att uppfostra. Av ansökningshandlingarna finner man,

att en av de lärare, varom här är fråga, haft 6, en 8, två 9 och en

16 barn. En av sökandena faster också uppmärksamheten på familjens

bekymmersamma ställning. I sin ansökning yttrar hon härom, att hon

och hennes man på grund av tryckta ekonomiska förhållanden ej ansett

rådligt att söka delaktighet i änkekassan vid dennas bildande, enär

detta varit förenat med efter deras förhållanden stora utgifter.

Såsom förut nämnts, har riksdagen tidigare av billighetsskäl beviljat

understöd åt folkskolläraränkor, vilkas män icke varit delaktiga i

folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Samma skäl föreligga för beviljande

av understöd åt nu ifrågavarande änkor. Jag anser därför,

att framställning i sådant hänseende bör göras hos riksdagen.

Folkskolöverstyrelsen har föreslagit, att det årliga beloppet för

Departements
chefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

JJtskottet.

Angående

pension åt avi.

folk kolläraren

N. Nilssons

änka

Hanna Nilsson.

sagda understöd skulle bestämmas till 400 kronor. Med hänsyn till

vad statskontoret anfört och i betraktande därav, att riksdagen år 1917

bestämde det årliga understödet åt folkskolläraränkan Kärna Nilsson till

300 kronor, torde understödet åt en var av nu ifrågavarande änkor

böra sättas till samma belopp eller 300 kronor. Berörda understöd

torde böra utgå å allmänna indragningsstaten, understödet till änkan

Charlotta Jansson från och med den 1 februari 1918 och de övriga

understöden från och med den 1 januari 1918.

Såsom i statsrådsprotokollet erinras, har riksdagen tillförne av

billighetsskäl beviljat understöd åt folkskolläraränkor, vilkas män icke

varit delaktiga i folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Åven i nu

förevarande fall föreligga samma skäl för beviljande av dylika understöd

och utskottet har därför med åberopande jämväl av förlidet års

riksdags beslut om understöd av 300 kronor åt änkan Nilsson funnit

sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen med bifall till Kungl. Map.ts förevarande

proposition, må medgiva, att en var av folkskolläraränkorna

Märta Fredrika Sundblad i Göteborgs

Va^a-församling, Charlotta Jansson i Misterhults församling,

Elna Andersson i Degeberga församling,

Mana Lindholm i Sventorps församling, Ingå Modéen

i Åsen höga församling och Inga Helena Norlander i

.Norra Fågelås församling må under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av trehundra kronor, att utgå till Charlotta

Jansson från och med den 1 februari 1918 och till

de övriga från och med den 1 januari 1918.

29:o) I eu inom första kammaren av herr Johannes Åkesson väckt

motion, nr 46, har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att, i enlighet

med grunderna i Kung]. Maj.ts reglemente den 15 oktober 1875

för folkskollärarnas änke- och pupillkassa och på därstädes stadgade

villkor, en årlig pension av trehundra kronor må från och med den 1

januari 1918 å allmänna iadragningsstaten utgå till avlidne folkskollärare

Nils Nilssons efterlevande änka Hanna Nilsson.»

s. 77 Kontrollera mot PDF

Il ankautskottets utlåtande Nr 55.

77

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:

»År 1916 avled i Simrishamn folkskollärare Nils Nilsson efter att hava varit

anställd i folkskolans tjänst från år 1856 till 1897 eller 41 år, då han erhöll pension.

Nilsson, som efterlämnar åldrig änka, har varit gift tvenne gånger och i

äktenskap haft 10 barn att uppfostra. Det torde därför lätt vara förklarligt, varför

Nilsson icke under sin levnad ingått i folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Lönen har fullt och helt åtgått til! underhåll av familjen.

Emellertid har hans efterlevande änka på grund av mannens försumlighet

icke kunnat erhålla någon pension i annan form än det lilla understöd, som

genom lagen om allmän pensionsförsäkring tilldelats henne eller 70 kronor och 80

öre för är.

Riksdagen har vid föregående liknande fall trätt hjälpande emellan och vill

jag i sådant hänseende hänvisa till beslut vid 1915 års riksdag i anledning av

motion I: 25 och bankoutskottets utlåtande nr 20, punkt 14, samt år 1917 motion

II: 36 och samma utskotts utlåtande nr 36, punkt 28.»

På anmodan av statskontoret har direktionen över folkskollärarnas

pensionsinrättning i avgivet yttrande angående pension åt ej mindre

folkskolläraränkan Hanna Nilsson än äveu de under punkterna 26 och

27 här ovan samt 3<> och 31 här nedan omförmälda änkor efter folkoch

småskollärare anfört följande:

»Beträffande i förevarande motioner avsedda folkskolläraränkor får direktionen

till en början vitsorda, att av deras män ingen varit delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, och att således dessa änkor äro uteslutna från rätt till pension

från kassan.

Den i Johannes Åkessons motion (I: 46) avsedda folkskolläraränkan Hanna

Nilsson skulle, med hänsyn därtill att hennes mans delaktighet i folkskollärarnas

pensionsinrättning utgjorde 600 kronor, vilket belopp skulle hava legat till grund

för delaktighet jämväl i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, om sådan delaktighet

förvärvats, under sådan förutsättning hava erhållit pension från änke- och pupillkassan

25 procent av nämnda belopp eller 150 kronor, att utgå, då mannen dog

den 30 december 1916, från 1917 års ingång.

I Elof Ljunggrens motion (1:70) omförmälda folkskolläraränkan Amalia

Augusta Mogren, vilkens man avled den 14 november 1916, skulle under enahanda

förutsättning hava erhållit pension med 250 kronor, utgörande 25 procent av ett

delaktighetsbelopp av 1,000 kronor, räknat från ingången av december månad 1916.

Samma pension, 250 kronor, skulle hava tillkommit den i Axel Pehrssons

motion (II: 72) avsedda folkskolläraränkan Kristina (Kerstin) Larsson, att utgå från

och med den 1 augusti 1916, därest hennes, den 21 juli 1916 avlidne man varit

delägare i änke- och pupillkassan.

I nu omförmälda motioner yrkas emellertid pensioner å allmänna indragningsstaten

med belopp av 300 kronor åt en var av ifrågavarande tre änkor, alltså

med högre belopp än söm skulle utgått från änke- och pupillkassan; och får direktionen

i avseende härå erinra, dels att 1917 års riksdag i anledning av en i remiss
-

Direktionen

över folkskollärarnas

pension

sprättning.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Statskontoret.

Utskottet.

handlingarna omförmäld motion (II: 86) tillerkänt en folkskolläraränka Karna Nilsson,

vilken, om hennes man varit delägare i folkskollärnas änke- och pupillkassa,

skulle därifrån hava erhållit pension med 150 kronor en pension å 3u0 kronor

från allmänna indragningsstaten, och dels hurusom på senare tid, senast genom

nådig kungörelse den 11 december 1917, medgivits i behövande levnadsvillkor

stadda foikskolläraränkor med pensioner, understigande 300 kronor, att på särskild

ansökning erhålla understöd, av därtill anvisat statsanslag, till så stort belopp, att

pensionen och understödet tillsammans uppgå till 300 kronor.

Beträffande slutligen i Johannes Åkessons motion (I: 47) avsedda småskolläraränkan

Hanna Sjölin och i E. O. Magnussons motion (II: 42) omförmälda småskolläraränkan

Amanda Mathilda Blomqvist, vilkas män avledo respektive den 22

juli 1913 och den 11 juni 1916, båda i tjänst, har direktionen, vid det förhållande

att för småskollärare hittills ej stadgats rättighet att tillhöra någon änke- och

pupillkassa, endast att erinra att småskollärares egen pension eller — såsom be

nämningen lyder — understöd från småskollärares med liera ålderdomsunderstödsanstalt

utgör högst 450 kronor och att detta högsta understöd synes hava bort

tillkomma en var av småskollärarna Sjölin och Blomqvist, därest de avgått från

tjänsten efter därifrån erhållit avsked. Direktionen får likaledes erinra om det i

Magnussons motion antydda beslut vid 1917 års riksdag, varigenom en småskolläraränka

Thilda Petersson tillerkänts ett årligt understöd å 400 kronor från allmänna

indragningsstaten att utgå från och med den 1 januari 1917.»

Statskontoret har för ogen del åberopat vad direktionen över folkskollärarnas

pensiousinrättning anfört med erinran tillika att i händelse

av bifall till ovan berörda motioner krigst idstillägg till de särskilda

pensionerna kom me att utgå med 225 kronor.

Med hänvisning till vad utskottet här ovan under punkt 28 anfört

i fråga om föreslaget understöd åt änkan Sundblad m. fl. anser sig

utskottet böra biträda motionärens förslag om ett ärligt understödsbelopp

av 300 kronor åt änkan Nilsson att utgå från och med den 1

januari 1918 och anvisas å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1: 46, må medgiva, att avlidne folkskolläraren Nils

Nilssons änka Hanna Nilsson må under siu återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av trehundra kronor att utgå från den 1

januari 1918.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande År 55.

79

30:o) 1 eu inom första kammaren av herr Klöf Ljunggren vackt

motion, nr tf), har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att bevilja

1 olks kol lärare. A. J. Mogrens efterlämnade maka fru Amalia Augusta

Mogren ett årligt understöd av <->00 kronor.»

1 ill stöd för berörda hemställan liar anförts följande:

»Folkskolläraren Albert Julius Mogren, född den 13 september 1847, avlade

iolkskollärareexamen 1866. Första ordinarie anställning erhöll han den 1 januari

1867 och tjänstgjorde såsom ordinarie till och med år 1902, då han avgick. Hela

tjänstetiden såsom ordinarie lärare uppgick sålunda till 35 år. Under större delen

av denna tid — åren 1874—1902 — tjänstgjorde han i Lerbäcks skoldistrikt, Örebro

län. Efter att hava avgått som ordinarie tjänstgjorde M. som vikarie i 4 år.

Den 14 november 1916 avled han.

Den 11 september 1874 ingick Mogren äktenskap med Amalia Augusta Mogren,

född Hagström, född den 24 december 1854. Omkring ett år senare utkom

kungl. reglementet rörande folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Vid denna tidpunkt

var fru M. svårt sjuk och utdömd av läkare. Denna omständighet, stora

kostnader för läkarvård samt den ringa lönen, 6u0 kronor, gjorde, att M. ej begagnade

sig av rätten att då inträda i kassan enligt § 1:2 av reglementet. För

att sedan erhålla inträde skulle han enligt §1:1 blivit innehavare av ordinarie

tjänst. M. gjorde också efter hustruns tillfrisknande flera försök att genom platsombyte

vinna inträde i kassan, men lyckades ej erhålla ny plats. Följaktligen stod

änkan vid hans frånfälle utan pension. Makarna M. flyttade, då M. frånträtt sin

befattning i Lerbäck, till Fjugesta och ägde där en lägenhet taxerad till 4,300 kronor.

Fru M. har ännu kvar denna lägenhet och har av densamma en hyresinkomst

av 175 kronor per år. Dessutom äger fru AI. något litet kapital, som under 1916

lämnade en ränteinkomst av 100 kronor. Men då hon givetvis måste använda en

del av detta kapital årligen för sitt uppehälle minskas det hastigt.

Det kan tilläggas att fru M. före sitt giftermål varit lärarinna i 2 år. Av

barnen äro en son och två döttrar i skolans tjänst och en dotter, nu gift, var före

sitt äktenskap lärarinna i 7 år.

Då fru M. uppenbarligen är i behov av något tillskott i inkomster för sitt

uppehälle och hennes avlidne man en lång följd av år på ett förtjänstfullt sätt utövat

sin lärarbefattning men av vidriga omständigheter, som redan relaterats, icke

kommit att ingå i änke- och pupillkassan, torde det kunna anses rättvist, att riksdagen

lämnar änkan något understöd.»

Beträffande vid motionen fogade bilagor tillåter sig utskottet

hänvisa till motionen.

På anmodan av statskontoret har direktionen över folkskollärarnas

pensionsinrättning avgivit yttrande i ärendet och tillåter sig utskottet

att beträffande såväl detta som statskontorets utlåtande hänvisa

till punkt 29 här ovan.

Under åberopande av vad utskottet här ovan vid punkt 28 anfört

i fråga om föreslaget understöd åt änkan Sund blad m. fl. anser sig ut
-

■ingående

pen ion åt

ail Jo. k

skollärd rn

1. J. Mogrfns

änka

Am ilia, Augusta

Mogren.

Utskottet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

A i gående

p nswn åt

folkskol äraren

Jöns

Larssons

änka.

skottet böra biträda motionärens framställning om ett årligt understöd

av 300 kronor åt änkan Mogren. Understödet synes böra utgå från

och med den 1 januari 1918 och anvisas å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1: 70, må medgiva, att avlidne folkskolläraren Albert

Julius Mogreus änka Amalia Augusta Mogren, född

Hagström, mä under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av trehundra

kronor att utgå från och med den 1 januari

1918.

31:o) I en inom andra kammaren av herr Pehrsson i Bramstorp

väckt motion, nr 72, har hemställts, »att riksdagen må besluta, att i

enlighet med grunderna i Kungi Maj ts reglemente den 15 oktober 1875

för folkskollärarnas änke- och pupillkassa och på där stadgade villkor

en årlig pension av 300 kronor måtte från och med den 1 januari

1918 å allmänna indragningsstaten utgå till avlidna folkskolläraren Jöns

Larssons efterlevande änka Kerstin Larsson.)'')

Till stöd för motionen har aniörts löpande:

»Som av bifogade handlingar framgår avled förre folkskolläraren vid Norra

Möinge folkskola i Asmundtorps församling Jöns Larsson den 21 juli 1916, efterlämnande

änkan Kristina Larsson, född Nilsson.

Som ordinarie lärare vid nämnda skola tillträdde Larsson sin befattning den

24 mars 1872 och lämnade densamma, mot åtnjutande av årlig pension, den 1 juni

1902. Vid början av den ordinarie befattningen utgjorde lönen 501: 64 kronor, höjdes

sedermera och utgjorde de sista åren av tjänsten 1,000 kronor. Under äktenskap

med Kristina Larsson, född Nilsson, hade han haft 9 barn.

Det är ju uppenbart, att Larsson med dessa små löneförmåner endast genom

största sparsamhet varit i stånd att försörja sin ganska stora familj och det därigenom

icke varit möjliut att åstadkomma medel för delägarskap i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa eller på annat sätt säkerställa änkan vid sitt frånfälle.

Hade Larsson tillhört förenämnda änke- och pupillkassa, hade änkan under

sin återstående livstid jämlikt § 21 Kungl. Majits reglemente av den 15 oktober

1875 och sedermera av riksdagen beslutade ändringar och tillägg varit tillförsäkrad

ett årligt belopp ay 300 kronor, visserligen blygsamt i dessa tider, men säkerligen

ändå en lättnad i bekymren för hennes återstående levnad. ■

Riksdagen har tidigare i liknande fall trätt hjälpande emellan. Vill i sådant

avseende hänvisa till beslut bland andra vid 1917 års riksdag, grundat på motion

II: 36 och bankoutskottets utlåtande nr 36 punkt 28, och j>å grund av förevarande

ömmande omständigheter vågar jag anhålla, att pension måtte beviljas änkan Lars
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. 81

son av allmänna indragningsstaten efter samma grunder som varit gällande, därest

Larsson varit delägare i förenämnda kassa.»

Vid motionen finnas fogade åtskilliga bilagor, till vilka utskottet

anhåller få hänvisa.

På anmodan av statskontoret har direktionen över folkskollärarnas

pensionsinrättning avgivit yttrande i ärendet och tilläter sig utskottet

att beträffande såväl detta som statskontorets utlåtande hänvisa till punkt

29 här ovan.

Under åberopande av vad utskottet här ovan vid punkt 28 anfört

i fråga om föreslaget understöd åt änkan Sundblad m. fl. anser sig utskottet

böra biträda motionärens framställning om ett årligt understöd

av 300 kronor åt änkan Larsson.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 72, må medgiva, att avlidne folkskolläraren Jöns

Larssons änka Kristina Larsson, född Nilsson, må under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor att

utgå från och med den 1 januari 1918.

VI. Angående jordbruksdepartementet.

32:o) I en till riksdagen den 26 april 1918 avlåten proposition,

nr 344, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid lantbruksinstitutet

vid Ultuna Lars Fredrik Nybergs änka Emma Nyberg, född Johansson,

samt makarnas minderåriga barn Johan Edvard och Dagny Elisabet må

från allmänna indragningsstaten från och med den 1 juli 1917 åtnjuta

årliga understöd, änkan Nj^berg, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, till belopp av.250 kronor samt vart och ett av nyssnämnda

barn intill uppnådd ålder av 18 år till belopp av 50 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl tilllåter

sig utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 45 höft. (Nr 55.)

Utskottet.

Angående

understöd till

vaktmästaren

L. F. Nybergs

änka och

minderåriga

barn.

ii

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet, som icke funnit något att erinra emot Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid

lantbruksinstitutet vid Ultima Lars Fredrik Nybergs

änka Emma Nyberg, född Johansson, samt makarnas

minderåriga barn Johan Edvard och Dagny Elisabet

må från allmänna indragningsstaten från och med den

1 juli 1917 åtnjuta årliga understöd, änkan Nyberg,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, till

belopp av tvåhundrafemtio kronor samt vart och ett

av nyssnämnda barn intill uppnådd ålder av 18 år till

belopp av femtio kronor.

A ingående

om slo get till

allmänna

indrayningsstotev.

»Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är i riksstaten för år 1918

upptaget till 2,315,581 kronor.

Utgifterna från detta anslag hava nedannämnda år uppgått till i runda tal

följande belopp:

år

1904 ............

............ kronor 2,299,200

år 1911 ............

............ kronor 2,336,200

»

1905 ............

............. » 2.103.,SOU

» 1912 ...........

............. » 2,208,600

»

1906 ............

..............» 2,488,900

» 1913 ...........

............. » 2,139,900

»

1907 ............

............. » 2,596,600

» 1914 ...........

............. » 2,026,500

»

1908 ..........

............. » 2,609,600

» 1915 ...........

............. » 1,910,200

>>

1909 ...........

1910 ...........

............. » 2,483,200

............. » 2,420.000

» 1916 ............

............. » 1.849,500

Härjämte tillåter jag mig anmärka, att anslaget, som för år 1917 utgick

med ett belopp av 2,013,935 kronor, för innevarande år blivit höjt till ovannämnda

belopp av 2,315,581 kronor. Denna förhöjning i anslaget berodde därpå, att åren

1917 och 1918 anslagets utgiftssida tillförts vissa betydande nya poster, som beräknades

för år 1918 uppgå till sammanlagt omkring 600,000 kronor. Då emellertid

av äldre utgifter från anslaget beräknades bortfalla ett belopp av omkring 300,000

kronor, blev anslagsförhöjningen begränsad till ett lika stort belopp.

Jag finner icke anledning för närvarande föreslå annan ändring i anslagets

belopp än som erfordras för utjämnande av riksstatens slutsumma, för vilket ändamål

anslaget torde upptagas med ett belopp av 2,315,591 kronor.»

33:o) Kungl. Maj:t har i punkt 54 under tionde huvudtiteln föreslagit

riksdagen, »att det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda

förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten måtte ökas med

10 kronor eller från 2,315,581 kronor till 2,315,591 kronor».

Chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet över

finansärenden den 14 januari 1918 anfört följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. ’ 88

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att det under tionde

huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget

till allmänna indragningsstaten ökas med 10 kronor

eller från 2,315,581 kronor till 2,315,591 kronor; dock

med rätt för statsutskottet att vid uppgörande av förslag

till riksstaten för år 1919 i anslagets slutsumma

vidtaga den jämkning, som för jämnande av riksstatens

slutsumma kan finnas erforderlig.

Stockholm den 6 maj 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Reservationer:

vid punkt 3 (angående fyllnadspension åt löjnanten friherre H. G.

PfeifFs änka och minderåriga barn)

av herrar Nilsson i Kristinehamn, Berg i Munkfors, Bogren, Bindley,

Borggren och Lovén, vilka anfört:

»Beträffande punkten 3 hava vi med anslutning till flygkommissionens

framställning kap. YII rörande flygpersonalens särskilda förmåner,

ansett, att utskottet bort hemställa, att tilläggspension till genom olyckshändelse

omkomne löjtnanten Pfeiffs efterlämnade barn må utgå till och

med det år, varunder vartdera av dessa fyller 18 år.»

vid punkt 4 (angående fyllnadspension åt löjtnanten friherre H.

G. von Blixen-Fiueckes änka och minderåriga barn)

av herrar Nilsson i Kristinehamn, Berg i Munkfors, Bogren, Bindley,

Borggren och Bovén, vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att

tilläggspension till genom olyckshändelse omkomne löjtnanten von

Blixen-Fineckes minderårige son må utgå till och med det år, varunder

han fyller 18 år.

vid punkt 23 (angående årligt understöd åt änkefru Hedda

Sundbärg)

av herrar Borg, Bäcklund och Bovén.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:10a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten