Sök i Ratio Lex

HnnkfMlslo ttel.s utlåtande Nr' •><

1918-05-06 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:57, HnnkfMlslo ttel.s utlåtande Nr' •><

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

HnnkfMlslo ttel.s utlåtande Nr'' •><.

ir .

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj I9IM kl, 3 e in.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om tilläggspensioner, öwsedda

att utgå av trafikmedel.

l:o) I en inom andra kammaren av herr Loven väckt motion, nr

138, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att till förre stationsmästaren

vid Källstorps station Jöns Petter Henriksson Berg må från

och med år 1918 utgå en fyllnadspension av 629 kronor, så att han

kommer i åtnjutande av de förmåner, som enligt lagen av den 4 juli

1910 tillerkänts de i statens järnvägars tjänst skadade befattningshavarna.

»

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:

»F. d. stationsmästaren vid Källstorps station vid statens järnvägar, Jöns

Petter Henriksson Berg, som är född den 23 december 1857, anställdes som packmästare

vid Malmö—Billesholms järnvägsaktiebolag den 18 september 1886. När

denna järnväg den 1 januari 1896 inlöstes av statsverket, inträdde Berg härigenom

i statens järnvägars tjänst såsom stationsmästare, vilken befattning han då innehade,

med placering vid Källstorps station.

Under tjänsteutöving den 9 juli 1908 blev Berg genom olyckshändelse skadad

(enligt närslutna läkarebetyg »högersidig lårbensurvridning»). Härigenom blev Berg

urståndsatt att förrätta sin tjänst under sagda år. Följande år kunde Berg blott

uppehålla tjänsten till i början av april månad, varefter han nödgades anlita lasarettshjälp.

Efter denna tidpunkt har Berg inte vidare kunnat förrätta sin tjänst.

Sedan järnvägsläkaren i närslutna intyg den 28 oktober 1913 förklarat urledvridningen

vara kronisk, och att Berg på grund av densamma vore oförmögen

att vidare förrätta sin tjänst, entledigades han från och med den 1 januari 1915

med pension.

Enligt gällande bestämmelser måste emellertid tjänstehavare, som varit anställda

vid av statens järnvägar inlösta enskilda järnvägar, även efter sitt inträde

vid statens järnvägar kvarstå i enskilda järnvägarnas pensionskassa och kunna icke

vinna inträde i statens järnvägars pensionskassa. Med anledning härav erhöll Berg

vid sin avgång ur statens järnvägars tjänst pension från enskilda järnvägarnas

pensionskassa. Enligt reglementet för denna kassa beräknas pensionens storlek å

den vid fyllda 50 år innehavda lönen, vilket medförde, att Berg kom i åtnjutande

allenast av 530 kronor årligen i pension. I enlighet med Kungl. Maj.ds nådiga beBihang

till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 47 höft. (Nr 57.) 1

Angående

tilläggspension

åt f.

stationsmäsiaren

J. P.

H. Berg.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

slut år 1913, angående rätt till fyllnadspension för de statens järnvägars befattningshavare,

vilka vid avgång ur tjänst kvarstodo i enskilda järnvägarnas pensionskassa

och därifrån utbekommo pension till lägre belopp än det som tillkom befattningshavare

vid'' statens järnvägar enligt lagen av den 4 juli 1910, tillerkändes

Berg i fyllnadspension 304 kronor årligen. Sålunda åtnjuter Berg tillsammans i

årlig pension 834 kronor.

I ovannämnda lag av den 4 juli 1910, angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar, finnes emellertid i § 7 angivet, att i paragrafen nämnd

pension (så kallad invalidpension), oberoende av antalet tjänsteår, skall utgå med

70 procent av avlöningen, därest förhållandena, som grundat rätten till pension,

omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin försörjning.

Som detta sista i förevarande fall är förhållandet, något som statens järnvägar

själva vidgått, då de beviljat Berg avsked och icke överflyttat honom till

annan befattning eller arbete, torde man med fullt fog kunna anse, att ifrågavarande

bestämmelse bort tillämpas på Berg.

Berg, som vid sitt avsked ur statens järnvägars tjänst åtnjöt en lön av

1,380 kronor, skulle, om Berg erhållit pension enligt ovan nämnda lag av den 4

juli 1910 med 70 procent av lönen, erhållit 1,159 kronor om året i pension i stället

för nu erhållna 834 kronor.

Berg, som under sin hälsas dagar var en skötsam och väl vitsordad järnvägsman,

har endast den till honom utgående pensionen för sitt och sin familjs

underhåll. Han är därför i stort behov av den eventuella höjning i sin pension,

som kan erhållas, och det torde icke kunna bestridas, att likställighet bör vara

rådande för de befattningshavare, som skadas i sin tjänst vid statens järnvägar,

oavsett om de varit anställda vid av staten inköpt enskild järnväg eller ej.»

Vid motionen finnes fogat ett så lydande läkarintyg:

»Att stim P. Berg i Källstorp den 9 juli 1908 under arbete i järnvägens

tjänst (lossning av gods) ådrog sig högersidig lårbensurledvridning (luxation), vilken

av mig reponerades;

att samma urledvridning uppstod den 18 s. in., då det reponerades och vårdades

på Engelholms lasarett samt för tredje gången den 5 april 1909, då han

vårdades å Lunds lasarett, där det visade sig, att benet icke kunde hållas kvar i

sitt rätta läge, sedan det blivit reponerat, beroende på att kanten till ledpannan

var bortfrätt (Röntgen);

att urledvridningen således är kronisk;

att han haltar betydligt på grund av den förkortning, som högra benet företer

och på grund av bäckenets därav följande snedställning;

att Berg tillfölje härav varken kan sköta tjänst, som fordrar gående eller

stående; samt

att ingen utsikt förefinnes till förbättring av hans tillstånd;

detta allt intygas på heder och samvete.

Teekomatorp den 28 oktober 1913.

Ax. Ekdahl.

Med. doktor, järnvägsläkare.»

Därjämte har motionären till utskottet inlämnat ett den 11 sist
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

liankoutskottets utlåtande Nr 57.

lidna februari dagtecknat, av leg. läkaren A. Lindeskoug i Malmö utfärdat

läkarintyg av följande lydelse:

»Att förre stationsmästaren vid Källstorps station J. P. Henriksson Berg,

som enligt intyg vid upprepade tillfällen varit utsatt för luxation i högra höftleden,

vid i dag verkställd undersökning företett betydlig atrofi av högra benets muskulatur

och fullständig oförmåga att utan bandage och käpp förflytta sig, samt att han

på grund härav är oförmögen att genom arbete sig försörja, intygas på heder och

samvete.»

På sätt närmare inhämtas av utskottets utlåtande, nr 55, angående

vissa framställningar rörande pensioner och understöd in. m. å allmänna

indragningsstaten, har statskontoret beträffande åtskilliga till utskottet

hänvisade motioner i dessa ämnen, bland dem även nu ifrågavarande

motion och den under nästföljande punkt omförmälda, den 10

nästlidna april avgivit utlåtande. Statskontoret har därvid tillika överlämnat

yttrande från järnvägsstyrelsen, i hithörande del så lydande:

»I anledning av motionen om fyllnadspension åt förre stationsmästaren Jöns

Petter Henriksson Berg tillåter sig styrelsen endast framhålla, att riktigheten av

motionärens uppfattning, att de förhållanden, som för Berg grundat rätten till pension,

skulle omöjliggöra för honom att vidare bidraga till sin försörjning, icke kan

anses vara ådagalagd genom det av motionären åberopade läkarintyget och ej heller

genom den omständigheten, att Berg av styrelsen ansetts icke kunna lämpligen förflyttas

till annan befattning vid statens järnvägar. Att Berg befunnits olämplig för bestridande

av tjänst vid statens järnvägar utgör nämligen enligt styrelsens mening

ingalunda bevis för att den åkomma, vilken hindrar honom att göra tjänst, som

fordrar gående eller stående, jämväl skulle medföra oförmåga för honom att genom

annat arbete bidraga till sitt uppehälle.

Av det ovan anförda torde framgå, att Berg, i motsats mot vad motionären

synes vilja göra gällande, erhållit den pension, som författningsenligt tillkommer

honom. Men även om man skulle kunna anse, att den skada, Berg under tjänsteutövning

ådragit sig, gör honom oförmögen att bidraga till sin försörjning, lärer det

i allt fall icke kunna ifrågasättas, att Berg skulle erhålla fyllnadspension enligt

motionärens förslag. Med tillämpning av nådiga brevet den 13 juni 1913 angående

förbättrade pensionsvillkor för viss personal, som i anledning av statens inköp av

enskilda järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst, lärer Berg, i stället för den

honom jämlikt nyssnämnda nådiga brev tilldelade fyllnadspensionen 304 kronor,

endast höra erhålla en fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar av skillnaden

mellan hans pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa, 530 kronor, å ena,

samt den pension, vartill han under ovannämnda förutsättning skulle vara berättigad

enligt pensionslagen den 4 juli 1910 d. v. s. 1,159 kronor, å andra sidan, eller sålunda

419 kronor.»

För egen del har statskontoret åberopat vad järnvägsstyrelsen anfört.

Till fullständigande av järnvägsstyrelsens yttrande bar utskottet

från det däri omförmälda kungl. brev den 13 juni 1913 inhämtat, att

Järnvägs

styrelsen

Stats
kontoret
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

Utskottet.

riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning medgivit, bland anrtat, att —

i stället för de fyllnadspensioner, som enligt medgivande av 1902 års

riksdag skulle under viss förutsättning utgå till de västkustbanaj Jorut«

tillhörande, i statens järnvägars tjänst numera anställda befattningshavare,

som vore delaktiga i enskilda järnvägarnas pensionskassa —

till en var av nämnda tjänstinnehavare finge, därest beloppet av den

pension, vederbörande vid avgång ur tjänsten vore berättigad att erhålla

från bemälda pensionskassa, understege beloppet av den pension, han

skulle med tillämpning av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till

pension för tjänstemän vid statens järnvägar hava erhållit av trafikmedel,

om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge

enligt grunder, som kunde av Knngl. Maj:t fastställas, tillgodoräkna

sig sin sammanlagda ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen

och statens järnvägar, efter avskedstagandet ur statens tjänst av trafikmedel

utbetalas fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar av skillnaden

mellan sagda båda pensionsbelopp.

Enligt § 7 i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för

tjänstemän vid statens järnvägar utgör årliga beloppet av s. k. invalidpension,

oberoende av antalet tjänstår, 70 procent av avlöningen, därest

de förhållanden, som grunda rätten till pension, omöjliggöra för vederbörande

att vidare bidraga till sin försörjning. Då dels genom de i

ärendet åberopade läkarebetygen, dels ock på grund av vad i övrigt

blivit upplyst rörande Berg och hans arbetsoförmåga, det numera får

anses vara utrett, att den skada, Berg under tjänstutövning ådragit sig,

gör honom oförmögen att vidare bidraga till sin försörjning, anser utskottet,

att Berg bör tillerkännas fyllnadspension i enlighet med bestämmelserna

i det av järnvägsstyrelsen åberopade kungl. brevet den

13 juni 1913. Under sådana förhållanden skulle Berg i stället för den

honom redan tilldelade fyllnadspensionen å 304 kronor komma i åtnjutande

av sådnn pension till belopp av 419 kronor. Denna högre

fyllnadspension torde böra beräknas från och med den 1 januari 1913

och anvisas att utgå av trafikmedel.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11: 138, må medgiva, att förre stationsmästaren Jöns

Petter Henriksson Berg, vilken från enskilda järnvägarnas

pensionskassa från och med den 1 januari

1915 uppbär pension med 530 kronor för år, må,

räknat från och med den 1 januari 1918, i stället för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets utlåtande Nr 57. 5

deri honom redan tillerkända fyllnadspension å 304

kronor, erhålla sådan pension till belopp av fyrahundranitton

kronor ärligen, att utgå av trafikmedel.

2:o) I en inom andra kammaren av herr Bäcldund väckt motion,

nr 71, har hemställts, »att riksdagen må bevilja f. d. stationsförmannen

vid statens järnvägar Johan Petter Sahlgren i Falköping-Ranten en tillläggspension,

som till summan svarar emot skillnaden emellan hans

nuvarande pension och den pension han skulle erhållit, om det nu

gällande pensionsreglementet vid statens järnvägar varit gällande vid

hans avskedstagande.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Då löneregleringar och förändringar i pensionsreglementen beslutas, uppstå

ofta s. k. gränsfall, som antingen verka så, att löne- och pensionstagaren kommer

att få fördel genom förändringen eller också blir förhållandet det motsatta.

Så blev även förhållandet, då nu gällande avlönings- och pensionsreglementen

för statens järnvägar fastställdes.

Som bevis för detta kan följande tjäna:

Stationsförmannen Johan Petter Sahlgren i Falköping-Ranten, född 9 januari

1845 hade som slutlön, innan han pensionerades, 1,500 kronor per år, och som

arvode i pensionshänseende 960 kronor. Avsked med pension erhöll han den 1

december 1910 och utfår i pension 922 kronor per år.

Stationskarlen Johan Jonsson i Falköping-Ranten, född den 2 juli 1845 hade

som slutlön, innan han pensionerades, 1,140 kronor per år, och som arvode i pensionshänseende

720 kronor. Avsked med pension erhöll han den 1 februari 1911

och utfår i pension 958 kronor per år.

Sahlgren utfår pension enligt det gamla pensionsreglementet och Jonsson

efter det nya, som trädde i kraft den 1 januari 1911.

Då sådana fall uppstå, synes det mig, som om statsmakterna av rättvisa

och billiglietsskäl borde reglera dessa.

Här tycks icke finnas några rättvist avvägda proportioner mellan å ena

sidan stationsförmannens pensioneringssumma 922 kronor och å andra sidan stationskarlens

958 kronor. I ena fallet liar avgiften till pensioneringen utgått efter 960

kronors pensionsunderlag och i andra fallet efter 720 kronors pensionsunderlag.

Då ryktena om det nya pensionsreglementets bestämmelser började cirkulera

bland statens järnvägars personal, var det tydligt, att detta reglemente i första

hand kom att intressera dem, som voro i närheten av pensionsåldersgränsen. Påtagligt

är, att de som blevo underkunniga om fördelen av ett kvarstannande i

tjänsten till det nya pensionsreglementets ikraftträdande också gjorde detta, även

om de förut tänkt att anhålla om avsked någon månad tidigare. Att Sahlgren

skulle försökt ordna det för sig på detta fördelaktigare sätt, därest han känt till

de nya pensionsbestämmelsernas innebörd, står utom allt tvivel. Hans bristande

vetskap härom berodde på, att han av sjukdom var förhindrad att tjänstgöra de

sista månaderna före avskedstagandet. Ingen gjorde honom heller uppmärksam på

Angående

tilläggspension

åt f.

stationsförmannen

./. P. Sahlgren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Järnvägs
styrelsen.

6 Banköutskottets utlåtande Nr 57.

dessa nya pensionsbestämmelser, då avskeds- och pensionsansökningen insändes till

vederbörande.

Allt detta synes tala för, att riksdagen bör bevilja nämnda Sahlgren en

pension i likhet med vad han varit berättigad att åtnjuta, därest avskedstagandet

skett någon månad senare.

Ett beslut i den av mig antydda riktningen torde knappast för framtiden

medföra några konsekvenser, alldenstund någon motsvarighet knappast torde förefinnas.

»

På anmodan av statskontoret har järnvägsstyrelsen i avgivet yttrande

anfört:

»I motionen om tilläggspension åt förre stationsförmannen Johan Petter Sahlgren

har motionären till stöd för motionen anfört, bland annat, att ett beslut i den

av honom antydda riktningen torde knappast för framtiden medföra några konsekvenser,

alldenstund någon motsvarighet mot de i motionen behandlade fallen knappast

torde förefinnas.

Styrelsen är för sin del av en motsatt mening och anser, att bifall till motionen

skulle medföra synnerligen vittgående konsekvenser, då det måste antagas,

att anspråk på att erhålla en motsvarande förmån komma att, under åberopande av

detta fall, framställas från ett stort antal f. d. befattningshavare vid statens järnvägar,

som i likhet med stationsförman Sahlgren fått sin pension bestämd efter

de grunder, som i dylikt avseende tillämpades efter genomförandet av den år 1907

beslutade löneregleringen för statens järnvägars personal intill den 1 januari 1911,

då lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar

trädde i kraft. I anledning av berörda lönereglering hade Kungl. Maj:t genom

nådigt brev den 31 december 1907, varav ett avtryck här bifogas, föreskrivit:

att övergång till eller inträdande på den från ingången av år 1908 gällande

nya lönestaten icke skulle under tiden intill dess förändrade bestämmelser angående

tjänstemans pensionering trätt i kraft medföra andra rättigheter eller skyldigheter

för tjänsteman såsom delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning eller änkeoch

pupillkassa än, om nu gällande avlöningsbestämmelser på honom ägde tillämpning;

samt

att en var, som under nyssnämnda tid konstituerades eller jämlikt av Kungl.

Maj:t utfärdade övergångsbestämmelser överfördes till sådan befattning å den nya

lönestaten, som saknade motsvarighet i det gamla avlöningsreglementet, skulle under

samma tid i fråga om rättigheter och skyldigheter såsom delägare i förenämnda

pensionsinrättning eller änke- och pupillkassa behandlas såsom om han kvarstode i

den ordinarie befattning vid statens järnvägar, han vid utgången av år 1897 innehade

eller, därest han före konstituerandet icke varit anställd i ordinarie befattning

vid statens järnvägar, vara underkastad den särskilda föreskrift i sådant hänseende,

som av styrelsen, efter direktionens för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

hörande, bleve meddelad.

De sålunda meddelade bestämmelserna voro, såsom ovan nämnts, gällande

under tiden från och med den 1 januari 1908 till och med den 31 december 1910.

Antalet befattningshavare, som under denna tid avgingo ur statens järnvägars tjänst

med pension och fingo denna bestämd i enlighet med föreskrifterna i förberörda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banköutskottets utlåtande Nr 57. 7

nådiga brev, uppgick tiil 455, därav 345 pensionärer fortfarande äro i livet. Den

omständigheten, att Sahlgren avgått med pension i slutet av nämnda tidsperiod,

synes icke utgöra giltigt skäl för beviljande av den ifrågasatta tilläggspensionen,

varigenom Sahlgren skulle komma i en bättre ställning än övriga pensionärer av

ifrågavarande grupp.»

För egen del har statskontoret åberopat vad järnvägsstyrelsen i

förenämrida yttrande anfört och i likhet med nämnda styrelse samt

med hänsyn till konsekvenserna ansett starka betänkligheter förefinnas

mot bifall till förslaget.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser utskottet, att ett bifall till

motionen skulle medföra synnerligen vittgående konsekvenser. Man

torde nämligen i sådant fall med visshet kunna utgå ifrån, att anspråk

på erhållande av enahanda förmån komma att framställas från ett stort

antal f. d. befattningshavare vid statens järnvägar, vilka fått sin pension

bestämd efter enahanda grunder som Sahlgren. Den omständigheten

att Sahlgren avgått vid slutet av ifrågavarande tidsperiod eller i

december månad 1910 lärer, såsom järnvägsstyrelsen framhållit, icke

heller utgöra giltig anledning för bifall till motionärens förslag, då ju

Sahlgren härigenom skulle komma i en bättre ställning än övriga pensionärer,

tillhörande samma grupp som denne. Statskontoret har

också för sin del uttalat starka betänkligheter mot bifall till forslaget.

Under sådana förhållanden anser sig utskottet böra avstyrka bifall

till motionärens framställning.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 71 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 maj 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Reservation

vid punkt 2 :

(angående tilläggspension åt f. stationsförmannen J. P. Sahlgren)

av herr Bäcklund.

Statskontoret.

Utskott et.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:232 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om tilläggspension åt förre stationsmästaren Jöns Petter Henriksson Berg. a1 i texten