Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr (i

1918-02-08 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:6, Bankoutskottets utlåtande Nr (i

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr (i.

1

Nr (».

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1918 kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall

inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen

för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i

lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

1 en till riksdagen avlåten, den 18 nästlidna januari dagtecknad

proposition nr 16, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,

har Kungl. Maj.t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat, här nedan intaget förslag

till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen

av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj

1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 6 höft. (Nr 6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

F ö r s 1 a g

till

Lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av

10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av

§ 9 i lagen om rikets mynt den SO maj 1873.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till utomordentliga av krig föranledda

förhållanden prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige

i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 §

andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken

åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens

räkning till myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt

den 30 maj 1873, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar

guld, att därför erhålla guldmynt, under viss tid icke skall äga tilllämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1918 och gäller till och

med den 28 februari 1919. Av konungen jämlikt denna lag meddelad

bestämmelse må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda

dag.

Ovan åberopade statsrådsprotokoll över finansärenden innehåller

i detta ämne följande yttrande av departementschefen:

»Med anledning av en utav fullmäktige i riksbanken gjord framställning

föreslog Kungl. Maj:t i en till 1916 års riksdag avlåten, den 4

februari nämnda år dagtecknad proposition, nr 37, riksdagen att antaga

ett vid propositionen fogat förslag till lag angående rätt för Konungen

att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankout.dcottets utlåtande Nr 6. 3

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt

den 30 maj 1873.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 8 februari 1916, att riksdagen,

som funnit det vara lämpligt, att möjlighet bereddes att under utomordentliga

förhållanden sådana som de dåvarande vidtaga de åtgärder,

som innefattades i Kungl. Maj:ts förslag, bifallit Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition. Emellertid uttalade riksdagen, beträffande ändringen

av § 9 i lagen om rikets mynt, att med hänsyn till innehållet i gällande

myntkonvention mellan de skandinaviska länderna Kungl. Maj:t icke torde

underlåta att, innan förändrade bestämmelser i berörda avseenden tilllämpades,

med respektive länders regeringar inleda de särskilda underhandlingar,

som för ändamålet erfordrades.

Den 8 februari 1916 utfärdade Kungl. Maj:t lag angående rätt för

Konungen att i vissa fall inställa tillämpning an av 10 § andra stycket i

lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets

mynt den 30 maj 1873 av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till utomordentliga av krig föranledda förhållanden

prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra stycket

i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten

att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelsen i § 9 lagen om rikets mynt den 30 maj

1873, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla

guldmynt, under viss tid icke skall äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt dära meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling och gäller till och med

den 4 februari 1917. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse må

ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.

Samma den 8 februari 1916 utfärdades vidare kungörelse, däri

Kungl. Maj:t med föranledande av nyss anförda lag för tiden från och

med den 9 februari till och med den 31 juli 1916 fritog riksbanken

från den enligt 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den

12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants,

som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas.

Sedan härefter sådana underhandlingar mellan de tre nordiska

ländernas regeringar, som av riksdagen förutsatts, blivit slutförda, utfärdade

Kungl. Maj :t den 28 april 1916 nådig förordning, däri Kungl.

Maj:t med stöd av lagen den 8 februari 1916 förklarade, att bestämmelsen

i § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en

var, som'' vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

-t Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

under tiden från och med den 1 maj tillsvidare till och med den 31

juli 1916 icke skulle äga tillämpning.

Vidare blev genom förordning den 8 juli 1916 stadgat, att de

i kungörelsen den 8 februari 1916 och i förordningen den 28 april 1916

meddelade bestämmelserna skulle gälla jämväl för tiden från och med

den 1 augusti 1916 tills vidare till och med den 4 februari 1917.

I en den 16 december 1916 dagtecknad skrivelse anhöllo fullmäktige

i riksbanken, att, som de förhållanden, vilka föranlett utfärdandet

av ovannämnda lag av den 8 februari 1916, fortfarande vore för

handen, Kungl. Maj:t måtte till 1917 års riksdag framlägga proposition

om ny lag av enahanda innehåll att gälla till viss angiven dag 1918.

Kungl. Maj:t föreslog härefter i en till riksdagen avlåten, den 17

januari 1917 dagtecknad proposition, nr 30, riksdagen att antaga ett

vid propositionen fogat förslag till lag med enahanda bestämmelser att

träda i kraft den 5 februari 1917 och gälla till och med den 28

februari 1918.

Riksdagen anmälde i . skrivelse den 31 januari 1917, nr 12, att

liksdagen funnit sig böra bifalla Kungl. Maj:ts sistberörda proposition,

men att, med hänsyn till innehållet i gällande myntkonvention mellan

de skandinaviska länderna, riksdagen emellertid, beträffande ändringen

av § 9 i lagen om rikets mynt, förutsatte, att den förändrade bestämmelsen

i berörda avseende utfärdades i samförstånd med respektive

länders regeringar.

Den 3 februari 1917 utfärdade Kungl. Maj:t lag angående rätt för

Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i

lagen för Sveriges rikslank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om

rikets mynt den 30 maj 1873 av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till utomordentliga av krig föranledda förhållanden

provas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra stycket

i lagen för bveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten

att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,

• 1 Q7o ^ven förklara, aR bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt den 30

fly] 187/''’ om rätf för. en var, som vid myntverket inlämnar guld, att därför er
hålla

guldmynt, under viss tid icke skall äga tillämpning.

„ Denna _ lag träder i kraft den 5 februari 1917 och gäller till och med den

„ fetouan 1918. Av Konungen jämlikt denna lag meddelade bestämmelse må ei

aga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.

Samma den 3 februari 1917 utfärdades nådig förordning, var
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

igenom Kungl. Maj:t, med stöd av sistnämnda lag, ej mindre för tiden

från och med den 5 februari tills vidare till och med den 31 juli 1917

fritog riksbanken från den enligt 10 § andra stycket i lagen för

Sveriges riksbank den 12 mai 1897 riksbanken åliggande skyldigheten

att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket

avlämnades, än även förklarade, att bestämmelsen i § 9 i lagen om

rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket

inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt, under samma tid icke

skulle äga tillämpning.

Genom nådig förordning den 13 juli 1917 meddelades därefter

enahanda bestämmelser för tiden från och med den 1 augusti 1917

tills vidare till och med den 28 februari 1918.

Fullmäktige i riksbanken hava nu inkommit med eu den G

december 1917 dagtecknad, så lydande skrivelse:

»Lagen av den 3 februari 1917 angående rätt för Konungen att i vissa fall

inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12

maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 gäller till och med

den 28 februari 1918.

Då de förhållanden, som föranledde utfärdande av denna lag, fortfarande äro

för handen, föranlåtes fullmäktige härmed anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte

för nästa års riksdag framlägga proposition om ny lag av enahanda innehåll som

den nu omförmälda att gälla under tiden från och med den 1 mars 1918 till samma

dag år 1919.

Därest Eders Kungl. Maj:t efter riksdagens bifall till en sådan proposition

utfärdar lag i ämnet, hemställa fullmäktige att Eders Kungl. Maj:t ville ej mindre

för tiden från och med den 1 mars 1918 tills vidare till och med den 31 juli 1918

fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank

den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants,

som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas, än även förklara, att bestämmelsen

i § 9 lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som

vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt, under samma tid icke

skall äga tillämpning.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 13 december 1917 yttrat

sig i ärendet och därvid förklarat sig icke finna anledning till erinran

mot bankofullmäktiges ifrågavarande framställning.

Jämväl jag anser, att bestämmelserna i lagen den 3 februari 1917

angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av

10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och

av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 böra förnyas att

gälla för ytterligare ett år efter det desamma den 28 nästkommande

februari träda ur kraft.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 saml. 6 höft. (Nr 6.) 2

Fullmäktige i

riksbanken.

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Efter det Kung! Maj:t och riksdagen fattat beslut i fråga om den

av fullmäktige i riksbanken föreslagna nja lagen, torde jag få återkomma

till fullmäktiges framställning i vad den avser tillämpning av

de förnyade lagbestämmelserna.»

Aven bankoutskottet anser, att de förhållanden, som föranledde

Kungl. Maj:ts framställningar i föreliggande fråga till 1916 och 1917 års

riksdagar samt riksdagens beslut i ämnet, fortfarande äro för handen.

Utskottet finner sig därför böra förorda bifall till Kungl. Maj:ts förslag

även i avseende å den ifrågasatta utsträckningen av lagens giltighetstid

till och med den 28 februari 1919. Emellertid förutsätter utskottet alltjämt,

med hänsyn till innehållet i gällande myntkonvention mellan de

skandinaviska länderna, att den föreslagna bestämmelsen om ändring av §

9 i lagen om rikets mynt utfärdas i samförstånd med respektive länders

regeringar.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr

16 må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 februari 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstitrna, Hallin, Ekman, friherre Langenskiöld, Nilsson,

Wickman, Jönsson och Schyller samt

av andra kammaren: herrar Grustafsson i Örebro, Carlson i Herrljunga, Berg i Munkfors,

Borg, Sommelius, Bogren, Törnkvist och Borggren.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:26 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Ma,]ds proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § s. 5 i texten