Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. A.

1918-05-16 · 34 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:62, Utlåtande angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. A.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

I

Nr 02.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1918 kl. 3 e. m.

Utlåtande angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragning

sstaterna.

A. Det civila pensions väsende t.

l:o) I en inom andra kammaren väckt motion, nr 195, liar herr

Loven med instämmande i motionens syfte av ytterligare tre av kammarens

ledamöter hemställt,

»att riksdagen måtte besluta sådan ändring av lagen av den 4

juli 1910, angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar,

att tjänsteman, som entledigas eller avgår från sin tjänst, må äga rätt

återbekomma erlagda pensionsavgifter eller, om detta icke kan vinna

riksdagens bifall, de av tjänstemannen erlagda avgifterna överföras till

allmänna folkpensioneringen enligt härför av Kungl. Maj:t närmare utarbetade

bestämmelser.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»I lag angående rätt till pension för tjänsteman vid statens järnvägar av

den 4 juli 1910 föreskrives i § 17, att delägare icke äger rätt återbekomma erlagda

pensionsavgifter under andra förhållanden än att övergång sker till annan statstjänst,

med vilken är förenad skyldigheten att tillhöra pensionskassa. Att en dylik bestämmelse

införts i lagen, har måhända sin orsak dels i det förhållandet, att vid

tiden för denna lags antagande den allmänna folkpensioneringen då ännu icke var

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 52 käft. (Nr 62.) 1

Angående

dispositionen

av vissa enligt

lagen den 4

juli 1910 angående

rätt

till pension

för tjänstemän

vid t tätens

jäiyivägar

erlagda

pensionsavgifter.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

verklighet, dels ock att man torde utgått från den förutsättningen, att man vid den

ordinarie anställningen vid ett statens konnnunikationsverk av den omfattning och

stabilitet, som statens järnvägar i och för sig är, förutsatt, att någon avgång ur

tjänsten, annat än i något enstaka fall, näppeligen skulle ifrågakomma. Dessutom

torde man haft den uppfattningen, att pensionsavgifter i allmänhet icke böra återbetalas

på annat sätt än som pensionsförmån, en uppfattning, som tidigare oftast

framförts såsom ett försäkringstekniskt problem, som med tillämpningen av andra

principer skulle vara synnerligen svårt att lösa.

Emellertid torde uppfattningen på hithörande område under senare tiden ha

visat en förändring därutinnan, att man anser skäl föreligga att återfå till pensionskassa

erlagda avgifter. Sålunda har i förnyade reglementet för enskilda järnvägarnas

pensionskassa av den 29 april 1916 intagits ett stadgande, som berättigar

delägare, som avgår ur järnvägsförvaltnings tjänst och som icke anmäler sig vilja

kvarstå i kassan, att återfå tre fjärdedelar av de avgifter han enligt kassans äldre

och nyare reglemente erlagt, dock utan ränta. Jämväl i Kungl. Maj:ts nådiga

reglemente beträffande pensionering av icke ordinarie personal vid statens järnvägar

linnes stadgande därom, att vid sådant förhållande delägaren avgår ur tjänst

utan att vara berättigad till pension, och hans delägarskap i kassan sålunda upphör,

skola de av honom erlagda avgifterna, under närmare angivna förutsättningar, överföras

på den allmänna pensionsförsäkringen, varav han härigenom drager fördel vid

sin pensionering enligt härför gällande bestämmelser. Sannolika skål tala för, att

i och med att den allmänna folkpensioneringen genomförts och blivit lagligen befäst

den tidigare uppfattningen om svårigheterna att återfå erlagda avgifter till en inom

ett statsverk existerande pensionsinrättning måst vika för ett mera praktiskt och

för delägarna i sistnämnda eller därmed jämförliga pensionskassor mera tillfredsställande

ordnande av denna fråga.

Den nuvarande bestämmelsen i lagen angående rätt till pension för statens

järnvägars ordinarie befattningshavare medgiver icke annat än under vissa villkor

återbekommande av erlagda pensionsavgifter, och kunna ej heller de av befattningshavaren

erlagda avgifterna vid hans avgång ur tjänst överföras på den allmänna

folkpensioneringen. Delägaren måste sålunda, om förhållandena skulle påkalla hans

avgång ur statstjänsten, göra en icke oväsentlig ekonomisk förlust och blir ej heller

i tillfälle att draga samma fördelar av den allmänna folkpensioneringen som andra

medborgare, emedan han under den tid, han varit i statens järnvägars tjänst såsom

ordinarie anställd, befriats från avgifter till den allmänna folkpensioneringen. Att

en sådan anordning ingalunda kan vara till båtnad vare sig för den ena eller andra

parten synes uppenbart, och torde endast kunna försvaras av hänsynen till möjligheten

att inverka på delägaren att under alla förhållanden föredraga statstjänsten

framför enskild sådan. Denna möjlighet är dock i mycket stor utsträckning beroende

på de förmåner, som i övrigt kunna erbjudas en statens befattningshavare

inom privata arbetsområden, och det torde ock vara ostridigt, att statsmakterna

ingalunda böra lägga sådana hinder i vägen för statstjänstemannens möjlighet till

utkomst i yrke eller näring, att omöjligheten av ett återfående av, under en följd

av år, erlagda pensionsavgifter skulle utgöra ett allvarligt hinder härför. Denna

omständighet har i största möjliga utsträckning beaktats av enskilda järnvägarnas

pensionskassa och synes jämväl i någon mån vunnit erkännande i det för icke

ordinarie personal vid statens järnvägar gällande pensionsreglementet.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlutande Sr 62. 3

På sätt närmare inhämtas av utskottets utlåtande, nr 55, angående

vissa framställningar rörande pensioner och understöd in. in. å allmänna

indragningsstaten, har statskontoret beträffande åtskilliga till utskottet

hänvisade motioner i dessa ämnen, bland dem samtliga i detta betänkande

omförmälda, den 10 april 1918 avgivit utlåtande.

Statskontoret har i ärendet överlämnat infordrade yttranden från

dels statens järnvägars änke- och pupillkassa och dels järnvägsstyrelsen.

Statens järnvägars änke- och pupillkassa har i sitt yttrande anfört:

»I den förevarande motionen finnes icke något uttalande om, att det i motionen

framställda önskemål rörande återbetalning av pensionsavgifter till tjänstemän,

som entledigas eller avgår från sin tjänst, eller eventuellt avgifternas överförande

till allmänna folkpensioneringen, jämväl skulle äga tillämpning i fråga om de till

statens järnvägars änke- och pupillkassa inbetalda avgifter. För den händelse emellertid

motionens syfte jämväl skulle anses innefatta disposition på angivet sätt av

de till kassan inbetalta avgifter, får direktionen meddela, att enligt bestämmelsen

i § 11 mom. 4 i det för kassan gällande reglemente, någon återbetalning av till

kassan av delägare erlagda avgifter icke kan äga rum i annan ordning än genom

den i reglementet fastställda pensioneringen. Något förslag om ändring i denna bestämmelse

är för närvarande icke framställt.»

Järnvägsstyrelsen har yttrat följande:

»Det förslag om viss ändring av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension

för tjänstemän vid statens järnvägar, som innefattas i motionen rörande disposition

av vissa enligt samma lag erlagda pensionsavgifter, föranleder styrelsen att

erinra om följande.

Inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för utredande av väckt fråga

om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering m. in. hava i ett den 15

januari 1916 avgivet preliminärt betänkande såsom slutmål för en dylik centralisering

uppställt sammanförande av all sådan pensionering i en enda »statens anstalt

för tjänstemannapensionering», vilken anstalt skulle omfatta även kassor och fonder

för pensionering av befattningshavare vid statens järnvägar. I detta förslag har

gjort sig gällande en strävan att söka åstadkomma överensstämmelse i vissa angivna

avseenden, bland annat, i fråga om i förtid avgående delägares rätt och den därav

beroende dispositionen av de av dylika erlagda delägare pensionsavgifter. Nämnda sakkunniga

hava sedermera i ett den 3 november 1917 dagtecknat betänkande framlagt

förslag till bestämmelser angående statens tjänstemannapensionering. § 3 mom. 2

i detta förslag, enligt vilket tjänster av vissa angivna slag skulle medföra rätt till

pension dels för innehavaren (tjänstepension), dels för dennes änka och omyndiga

barn (familjepension), innefattar stadgande i fråga om den rätt, som skulle tillkomma

i förtid avgående delägare i statens anstalt för tjänstemannapensioneringen. Frågan

om dispositionen av de av dylik delägare erlagda pensionsavgifterna för i detta

stadgande sin lösning på så sätt, att rätt till uppskjuten tjänstepension tillerkännes

den, som avgår från tjänst utan att vara berättigad till genast börjande pension.

Statens järn

vägars änke

och pupillkassa.

Järnvägs
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskvttets utlåtande Nr 62.

Statskontoret.

Utskottet.

Om skrivelse

till Kungl.

Maj:t angående

ändrad

lydelse av 10

§ i reglementet

för dövstumlärarnas

pensions •

anstalt.

Enligt § 5 i förslaget skall uppskjuten tjänstepension börja att utgå, när den avgångne

på grund av varaktig oförmåga till arbete förklaras berättigad till pension

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, dock senast vid den för tjänsten stadgade

pensionsåldern.

I betraktande av vad de sakkunniga sålunda föreslagit, och då det måste

anses vara önskvärt, att likformighet vinnes i fråga om dispositionen av pensionsavgifter,

erlagda av i förtid avgående statstjänare, får styrelsen för sin del uttala

sig för att motionen för närvarande icke måtte föranleda till någon åtgärd.»

Statskontoret har för egen del förklarat sig dela den av järnvägsstyrelsen

uttalade uppfattningen och därför hänvisat till vad i berörda

yttrande anförts.

Såsom framgår av järnvägssstyrelsens ovanintagna yttrande, hava

de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning av

frågan om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering m. in.

i avgivet betänkande såsom slutmål för en dylik centralisering uppställt

den principen, att all sådan pensionering borde sammanföras i en enda

statsanstalt för tjänstemannapensionering, och skulle denna anstalt omfatta

jämväl kassor och fonder för pensionering av befattningshavare

vid statens järnvägar. Bemälda sakkunniga hava sedermera i ett den

3 november 1917 avgivet betänkande framlagt förslag till bestämmelser

angående statens tjänstemannapensionering. Detta förslag innefattar

jämväl frågan om dispositionen av de pensionsavgifter, som erlagts av

de i förtid avgående delägarna. Då, enligt vad av ovanstående framgår,

nu förevarande spörsmål alltså är beroende på Kungl. Maj:ts prövning,

har utskottet, som finner motionärens framställning särdeles behjärtansvärd,

likväl icke ansett sig böra nu tillstyrka någon åtgärd i

den av motionären angivna riktning, utan torde saken börtt anstå tills

vidare och avgöras i ett sammanhang med övriga frågor, som utgjort

föremål för de sakkunnigas utredning.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion 11: 195 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

2:o) 1 en inom andra kammaren av herr Welin väckt motion,

nr 202, har hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t behagade föreskriva, att § 10 i nådiga reglementet för

dömstumlärarnas pensionsanstalt den 8 oktober 1915 må erhålla följande

ändrade lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

»Pensionen är hel eller avkortad.

Hd pension utgår med 75 procent av delaktighetsbeloppet; dock

att för andra delägare i pensionsanstalten än dömstumlärare hel pension

i intet tall får utgå med eller beräknas till högre belopp än 75

procent av vare sig delaktighetsbeloppet eller högsta kontanta avlöning,

som den pensionssökande åtnjutit.

Avkortad pension bestämmes på sätt, som närmare angåves i SS

12, 13 och 14.» ö

Till stöd för berörda hemställan har anförts följande:

»I Kung!. Maj:ts nådiga reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt den

8 oktober 1915 lyder § 10 sålunda: ''Pension är hel eller avkortad. Hel pension

utgår med 75 procent av delaktighetsbeloppet: dock att, för andra delägare i pensionsanstalten

än dövstumlärare, hel pension i intet fall får utgå med eller beräknas

till högre belopp än 75 procent av vare sig delaktighetsbeloppet eller den lägsta

kontanta avlöning, som den pensionssökande, utöver värdet av bostad och bränsle

eller ersättning därför, åtnjutit under de före avskedstagandet senast förflutna tio

tjänståren. Avkortad pension bestämmes på sätt, som närmare angives i §8 12.

13 och 14.’

I denna paragraf finnas ett par bestämmelser, som äro i hög grad menliga

för dem, som enligt detta reglemente komma i åtnjutande av pension, särdeles när

de båda bestämmelserna samverka.

Den ena är, att pensionen för andra delägare i pensionsanstalten än dövstumlärare

icke skall utgå med eller beräknas till högre belopp än 75 procent av

vare sig delaktighetsbeloppet eller den lägsta kontanta avlöning, som den pensionssökande

åtnjutit under de före avskedstagandet senast förflutna 10 tjänståren.

Som synes ha dövstumlärare i detta fall företräde framför andra delägare i

pensionsanstalten.

Huru den bestämmelsen, att pensionen för ''andra delägare'' skall beräknas

efter det lägsta belopp, som åtnjutits i lön under de 10 sista åren, kan komma att

verka, må med ett exempel belysas.

En lärare vid den skola, som jag representerar, är pensionsmässig i november

1918. Hans lön har under de 10 sistförflutna tjänståren uppgått till följande

belopp: 1909 2,400 kronor, 1910-1917 2,700 kronor och 1918 3,000 kronor.

Oaktat han endast ett år under dessa sistförflutna 10 åren haft så låg lön som

2,400 kronor, skall pensionen beräknas efter detta lägsta lönebelopp.

Det synes, i motsats härtill, vara lämpligt, att pensionen beräknades efter

högsta lönebeloppet, varmed lärareplatsen är delaktig i pensionsanstalten, så vitt

läraren åtnjutit denna lön, i detta fall 2,700 kronor. Så är det i folkskollärarnas

pensionsinrättning, i vilken även lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor

åtnjuta delaktighet. Lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

den 11 oktober 1907, enligt vilken även läroverkslärare åtnjuta pension, innehåller

följande bestämmelser: ''Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinnehavaren

vid tiden för hans avgång från tjänsten gällande pensionsunderlag.’

Således räknas även här efter det högsta åtnjutna pensionsunderlaget.

Och så torde det väl vara över allt i pensionskassorna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Skulle man av någon anledning finna det mindre lämpligt att för ''andra

delägare’ beräkna pensionen efter delaktighetsbeloppet, så vitt detta åtnjutits i lön,

så synes det dock vara hårt mot pensionstagarna att beräkna den efter det under

de sista 10 åren åtnjutna lägsta lönebeloppet, särdeles som pensionsbidraget för de

flesta av dessa 10 år torde fått erläggas efter högre lönebelopp. Lämpligare i så

fall vore att följa den bestämmelse, som finnes i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, nämligen denna: ''Dock skall för tjänstinnehavare, som

under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång ägde rum,

beloppet av hel pension utgöra en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta

pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit

för tjänstinnehavaren gällande.’

Om man således, mot förmodan, icke kan låta undantagsbestämmelsen i §

10 av reglementet för dövstumlärares pensionsanstalt helt utgå, så borde man

åtminstone utforma undantaget i enlighet med den angivna föreskriften i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension, nämligen att låta pensionen utgå

efter medeltalet av det pensionsunderlag, man åtnjutit som lön under de sista 5 åren.

Den andra bestämmelsen, som påkallar ändring, är det inskjutna uttrycket:

''utöver värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför’. Uttrycket

synes kunna tydas på tvenne olika sätt. I alla händelser tolkas det av dövstumlärarnas

pensionsanstalt på ett sätt, som är mycket menligt för pensionstagarna,

nämligen så, att lärare bort av läroanstalten erhålla bostad och bränsle eller ersättning

härför, och om han icke erhållit det, så avdrages värdet härav.

Det synes kunna dragas i starkt tvivelsmål, om en sådan tolkning är hållbar,

särskilt om man ser till, huru denna bestämmelse tillkommit.

En kommitté, som tillsatts för att närmare utreda några frågor rörande

dövstumundervisningen, däribland frågan om beredande av pension åt dövstumlärarepersonalen,

avgav den 23 mars 1899 betänkande i pensionsfrågan. Enligt

dess förslag skulle hel pension inräknas till inemot 75 procent å sammanlagda

beloppet av dels den slutliga egentliga lönen -— — — och dels värdet utav bostad

och vedbrand’. (Kungl. Maj:ts proposition nr 94 vid 1915 års riksdag, sid. 13.)

När frågan kom inför Kungl. Maj:t, uttalade departementschefen till statsrådsprotokollet

den 18 februari 1905 med hänsyn härtill följande:

''Liksom i folkskollärarnas pensionsinrättning synes mig värdet av kostad och

bränsle eller ersättning dä''för ej böra här inräknas i delaktighetsbeloppet, men däremot

däri ingå hela den kontanta avlöningen, således både lön i högsta lönegrad

och tjänstgöringspenningar. Pensionen synes mig böra, liksom i berörda pensionsinrättning,

utgå med 75 procent av delaktighetsbeloppet sålunda beräknat.’

Departementschefen yttrar vidare: ’I överensstämmelse med de åsikter, jag

nu uttalar, får jag underdånigst hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att godkänna följande grunder för inrättande av en pensionsanstalt för dövstumlärare:

— — ''skoldistrikt må — - vinna delaktighet i pensionsanstalten,

därest det belopp, vartill avlöningen i högsta lönegrad för tjänsten, värdet av bostad

och vedbrand och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäknat, uppgår’

—

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankout skottets utlåtande Nr 62.

7

Härav synes, huru uttrycket uppkommit. Meningen med detta var allenast,

att pensionen icke skulle beräknas med hänsyn även till bostad och bränsle. Däremot

betyder det uppenbarligen icke, att, om någon bland sina löneförmåner saknade

bostad och vedbrand, detta skulle fråndragas. Hade detta varit meningen, hade

det nog på något sätt blivit uttryckt.

Statsutskottet tillstyrkte till alla delar Kungl. Maj:ts förslag, och båda

kamrarna godkände det utan diskussion.

I det reglemente, som den 30 augusti 1905 utfärdades för dövstumlärarnas

pensionsanstalt, återfinnes därför i § 3 följande uttryck: ''Skoldistrikt må — —

vinna delaktighet i pensionsanstalten därest det belopp, vartill avlöningen i högsta

lönegrad för tjänsten värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke

inberäknat, uppgår’: — — — samt i § 7 endast: ''Hel pension utgår med 75

procent av delaktighetsbeloppet.’

1 skrivelse den 7 september 1909 till Kungl. Maj:t gjorde svenska dövstumläraresällskapet

framställning om förbättring av dövstumlärarepersonalens pensioneringsvillkor.

Därvid uttrycktes bland annat den önskan, att ''såsom underlag för

bestämmande av pensionens belopp — — tjäna hela lönen samt dessutom för dem,

som åtnjuta naturaförmåner, det belopp, vartill dessa äro upptaxerade’.

Skolstyrelserna anmodades yttra sig rörande dövstumläraresällskapets framställning,

och därvid själas några styrelser vid sina utredande kalkyler ha gjort

avdrag för ett belopp, som motsvarar hyra och vedbrand. Det är, såvitt jag kan

se, första gängen man nu möter denna avdragsteori. Om denna yttrar sig dövstumläraresällskapets

centralstyrelse på följande sätt:

''För att komma fram till dessa siffror hava styrelserna från lärarnas avlöning

gjort avdrag för, vad som anses böra gå till hyra och anskaffande av bränsle.

Fn dylik åtgärd torde numera sakna all grund, sedan landsting och stadsfullmäktige

inom samtliga skoldistrikt upphävt en dylik uppdelning utav avlöningen och beslutat,

att hela avlöningen skall utgå som lön. Med lika rätt skulle t. ex. för en läroverksadjunkt

eller för folkskollärarna i städerna avdrag kunna göras för hyra och

bränsle, ty dessa måste använda en del utav sin avlöning till förhyrning av bostad

och inköp av bränsle lika väl som dövstumlärarna. Men någon dylik decimering

av deras lön i och för uppnåendet av ett mindre pensionsunderlag eller delaktighetsbelopp

förekommer ej.’

Direktionen för dövstumlärarnas pensionsanstalt, som fått att yttra sig i

ärendet, säger bland annat följande, som kan ha sin tillämpning på föreliggande

fråga: ''Direktionen anser således lämpligt, att i enlighet med nämnda förslag högsta

beloppet för delaktighet bestämmes till 4,500 kronor för föreståndaretjänst, 3,000

kronor för läraretjänst och 2,000 kronor för lärarinnetjänst. Härigenom skulle det

ursprungligen rådande förhållandet mellan å ena sidan lägsta förekommande avlöning

i högsta lönegraden, bortsett från naturaförmånen och hyresersättning, och å andra

sidan högsta medgivna delaktighetsbelopp bliva i någon mån återställd.’

Här talas sålunda icke om, att avdrag bör ske. Och icke heller statskontoret,

som yttrat sig, synes ha påpekat sådant.

Kungl. Maj:t föreläde 1913 års riksdag förslag till vissa ändringar i reglementet

för dövstumlärarnas pensionsanstalt. Vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t yttrade sig departementschefen alldeles icke i avdragsfrågan, lika litet som

något uttalande härom förekom i utskott eller kammare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Direktionen

över dövstumläramas

pension

san »tält.

Vid 1914 års senare riksdag återkom Kungl. Maj:t till ärendet och framlade

för riksdagen (prop. nr 143) ett fullständigt omarbetat förslag till reglemente för

dövstumlärarnas pensionsanstalt. I detta förslag lyder § 5 sålunda: T. Skoldistrikt

eller undervisningsanstalt må för varje sådan ordinarie tjänst, som i § 1 avses, vinna

delaktighet i pensionsanstalten, därest det belopp, vartill avlöningen i högta lönegraden

för tjänsten uppgår, värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför häri

icke inberäknat, utgör’ — — —.

Och i § 10 förekommer detta sista kursiverade uttryck under följande något

olika form: utöver värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför’.

Någon antydan om, att ny betydelse skulle ha inlagts i dessa uttryck förekommer

icke i Kungl. Maj:ts proposition, lika litet som i dess behandling i riksdagen,

vilken för övrigt utan ändring godkände Kungl. Maj:ts proposition.

§ 10 erhöll genom Kungl. Maj:ts nådiga reglemente den 8 oktober 1915

den lydelse, som tinnes angiven i början av denna motion.

Av den gjorda framställningen framgår med största tänkbara tydlighet, huru

det uttryck, som det nu är fråga om, tillkommit. Det har tillkommit uteslutande

för att klart utsäga, att förmånen av bostad och vedbrand eller värdet härav icke

får inräknas i det belopp, som ligger till grund för pensionen. Men det finnes

alldeles ingenting, som på ringaste sätt antyder, att någonsin under frågans behandling

Kungl. Maj:t eller riksdag eller annan officiell myndighet skulle med detta

uttryck ha avsett, att, om de ifrågavarande förmånerna icke äro tillfinnandes, ett

motsvarande avdrag å lönen skulle göras vid pensionens beräknande. Tvärt om,

då några dövstumskolestyrelser synas ha framkastat tanken härpå, blev detta med

kraft tillbakavisat av dövstumskolläraresällskapets centralstyrelse, och inga beslutande

eller hörda myndigheter taga heller upp tanken.

Icke desto mindre tolkar direktionen för dövstumlärarnas pensionsanstalt den

ifrågavarande § 10 så, att avdrag skall göras, då den lärare, som skall pensioneras,

icke åtnjutit förmånerna av bostad och bränsle eller ersättning härför. Och Kung].

Maj:t har under 1916, då ett beslut i denna riktning överklagades, fastställt direktionens

beslut. Det är dock att märka, att detta Kungl. Maj:ts utslag icke fullt

ger svar på det spörsmål, varom det nu är fråga, alldenstund klaganden icke synes

ha gjort invändningar mot själva rättsprincipen utan av annat skäl önskade, att

avdrag icke skulle göras.

Då den föreliggande paragrafen är så avfattad, att den givit anledning till

en tolkning, som med den anförda historiken för ögonen uppenbarligen är felaktig,

och då denna tolkning är mycket menlig för pensionstagaren, så torde ett förtydligande

av densamma vara erforderligt.

Det är så mycket behövligare, att en för pensionstagaren förmånligare avfattning

av paragrafen erhålles, som pensionstagaren eljest kan komma i den ställningen,

att lian årligen får betala pensionsavgift efter ett högre belopp, men sedan

utbekommer pension efter ett vida lägre belopp och därigenom gör en direkt förlust.»

Direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt, som av statskontoret

anmodats att avgiva yttrande, har i ärendet anfört följande:

»I denna paragraf stadgas för närvarande att för andra delägare i pensionsanstalten

än dövstumlärare hel pension i intet fall får utgå med eller beräknas till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hankön!skottets utlåtande AV 62.

högre belopp än 75 procent av vare sig delaktighetsbeloppet eller den lägsta kontanta

avlöning, som den pensionssökande, utöver värdet av bostad och bränsle eller

ersättning därför, åtnjutit under de före avskedstagandet senast förflutna 10 tjänståren.

Detta stadgande anser motionären böra ändras i två hänseenden, dels så att

hel pension skall utgå med belopp, som ej får överstiga 75 procent av vare sig delaktighetsbeloppet

eller den högsta kontanta avlöning, som den pensionssökande åtnjutit,

och dels därhän att de inskjutna orden ''utöver värdet av bostad och bränsle

eller ersättning därför’ skola uteslutas.

Vad den första punkten angår, må till en början erinras, att yrkandet torde

i verkligheten innebära, att pensionen alltid skall beräknas å delaktighetsbeloppet.

Detta belopp motsvarar nämligen eller får i varje fäll ej överstiga den med tjänsten

förenade lön i högsta lönegraden; och det synes uteslutet, att en tjänsteinnehavare,

vilken äger räkna sä lång tjänstetid, som erfordras för hel pension, d. v. s. minst

o0 år, därav minst 20 ordinarie, icke skulle hava åtminstone under någon kortare

tid före avskedet kommit i åtnjutande av lön i högsta lönegraden.

Stadgandet att vid pensionsbeloppets beräknande skall tagas hänsyn till den

under de före avskedstagandet senast förflutna 10 tjänståren åtnjutna lägsta kontanta

avlöningen har föranletts av särskilda omständigheter, som ej äga motsvarighet i

av motionären för jämförelses skull åberopade, för folkskollärare och statens civila

tjänstinnehavare gällande pensionsförhållanden. Under det att för nämnda två slagav

befattningshavare genom statens försorg löner äro fastställda till belopp, eller

åtminstone minimibelopp, och lönegrader, äro däremot nu ifrågavarande tjänstinnehavares

avlöningsförhållanden helt beroende av vederbörande skolstyrelsers beslut,

vilket om pensionen skulle beräknas å före avskedet åtnjutna högsta lönen —

möjliggör att lönen och i samband därmed delaktighetsbeloppet kunde genom vederbörande

styrelses åtgörande höjas kort före tjänsteinnehavarens avskedstagande

endast för att bereda honom en högre pension.

Beträffande stadgandets tillkomst får direktionen erinra, hurusom på uppdrag

av styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening en för ändamålet utsedd

kommitté på sin tid avgav ett betänkande och förslag angående pensionering av

lärare vid folkhögskolor och därmed förenade lantmannaskolor. Häri hade föreslagits,

bland annat, att pension åt därtill berättigad lärare skulle utgå med 80

procent av under de sista 5 åren åtnjuten kontant lön vid folkhögskola, kvinnlig

avdelning däri inberäknad, dock med högst 3,000 kronor åt föreståndare och 2,000

kronor åt lärare.

Då direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt sedermera fick Kung!.

Maj :ts uppdrag att med anlitande av sakkunnigt biträde verkställa utredning i pensionsfrågan.

angavs bland grunderna för denna utredning att hel pension i intet

fall finge utgå med eller beräknas till högre belopp än 75 procent av den lägsta

kontanta avlöning, som den pensionssökande utöver värdet av bostad och bränsle

eller ersättning därför åtnjutit under de före avskedstagandet senast förflutna 10

tjänståren. Vid denna utrednings verkställande ansågo de av direktionen anlitade

sakkunniga, att det endast ytterst undantagsvis kunde inträffa, att den här åsyftade

lägsta kontanta avlöningen efter så lång tjänstetid som 30 år komma att understiga

minimidelaktighetsbeloppet 1,600 kronor för lärare och 3,200 kronor för föreståndare,

varför inskränkningen i fråga vid beräkningarnas utförande kunde helt

och hållet lämnas å sido.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 52 käft. (Nr 62.)

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Då denna pensionsfråga förekom till behandling hos Kungl. Maj:t i och för

avlåtande av nådig proposition till riksdagen, yttrade föredragande departementschef,

såsom framgår av statsrådsprotokollet den 31 december 1906, beträffande

ovan berörda punkt i kommitterades förslag, att en föreståndare eller lärare sålunda

skulle kunna erhålla högsta pensionen, ehuru han allenast de 5 sista åren åtnjutit

lön, motsvarande högsta delaktighetsbeloppet. Dä emellertid i allmänhet en tjänsteinnehavare,

vars avlöning bestode av begynnelselön och 3 eller 4 ålderstillägg,

vid avskedstagandet innehaft lön i högsta lönegraden i minst resp. 15 eller 10 år,

syntes det departementschefen böra fordras att föreståndare eller lärare skulle, för

att erhålla hel pension, under de senaste 10 åren före avskedstagandet hava åtnjutit

löneförmåner, värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäknat,

fullt motsvarande det delaktighetsbelopp, som för tjänsten bestämts. Sådant

innehåll erhöll också stadgandet i sedermera den 28 juni 1907 utfärdad nådig kungörelse

angående delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt och folkskollärarnas

änke- och pupillkassa för lärarpersonalen vid folkhögskolorna.

Stadgande av enahanda innehåll har influtit i sedermera utfärdade nådiga

kungörelser angående delaktighet i nämnda pensionsanstalt och änke- och pupillkassa

för lärarpersonal vid statsunderstödda sinnesslöanstalter och för lärarpersonal

vid statsunderstödda undervisningsanstalter för vanföra.

1 det numera gällande förnyade nådiga reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt

den 8 oktober 1915 har stadgandet undergått någon omformulering för dess

bringande i närmare överensstämmelse med vad därigenom ursprungligen avsetts.

I fråga om motionens senare del, vilken åsyftar ett uteslutande ur ifrågavarande

paragraf av bestämmelsen att värdet av bostad och bränsle eller ersättning

därför ej skall inräknas i det belopp, som lägges till grund för pensionens beräknande,

får direktionen anföra.

Ifrågavarande bestämmelse, sådan den av direktionen tillämpas, medför att

tjänstinnehavare, vars avlöning till någon del utgår i förmånen av bostad och

bränsle, blir i pensionsliänseende ungefärligen likställd med den, vars avlöning utgår

med en kontant summa i ett för allt och därför måste antagas uppgå till ett proportionsvis

högre belopp än den förstnämndes. En dylik utjämnande verkan av

denna bestämmelses tillämpning måste även, så vitt direktionen kan finna, anses

vara med billighet och rättvisa överensstämmande. I varje fall torde kunna sägas,

att lärare med uteslutande kontant avlöning ej härigenom missgynnas, enär avdraget

för det beräknade värdet av bostad och bränsle städse sker med lågt belopp.

Och att denna tillämpning skulle, såsom motionären vill göra gällande, stå i strid

med stadgandets verkliga innebörd torde så mycket mindre kunna anses riktigt,

som i det av motionären själv åberopade, av Kungl. Maj:t meddelade utslag direktionens

tolkning godkänts. I berörda utslag, som gavs den 8 december 1916 på

besvär i mål rörande pension åt folkskolläraren P. J. Andersson, för vilken yrkades

pension till högre belopp än direktionen ansett sig kunna tilldela honom, kom nämligen

jämväl den fråga under prövning, huruvida i det fall att lönen utgår helt och

hållet kontant, skall, vid pensionsbeloppets bestämmande, över huvud taget göras

avdrag för det beräknade värdet av bostad och vedbrand, och Kungl. Maj:ts beslut

innebar, att sådant avdrag skulle ske.

Rörande motionen i dess helhet får direktionen slutligen andraga, att emellertid

en ändring av ifrågavarande stadgande i av motionären åsyftad riktning obe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

HankouUkotteU utlåtande AV (i2.

stiidligen skulle innebära en väsentlig förenkling, som i och för sig vore så mycket

mera önskvärd, som med stadgandets nuvarande tillämpning ej sällan förekommer,

att pension måste beräknas på ett lägre belopp än delaktighetsbeloppet. Denna

ändring synes i sådant fall böra gå ut därpå att, likasom för dövstumlärare —

vilkas löneförhållanden ju dock äro fastare ordnade än t. ex folkhögskolornas lärarpersonals

— hel pension alltid skall utgå med 75 procent av delaktighetsbeloppet.

Om ock genom en sådan ändring pensionsanstaltens kostnader för pensioneringen

skulle i någon mån ökas, skulle denna ökning i varje fall ej leda till högre utgift

än den beräknade, enär, som ovan antytts, det nu stadgade inskränkande villkoret

i avseende å pensionsbeloppets bestämmande vid den verkställda kostnadsberäkningen

lämnats å sido.»

För egen del har statskontoret till den av direktionen för dövstumliirarnes

pensionsanstalt framlagda uppfattning i den väckta frågan förklarat

sig endast vilja tillägga en erinran, att förslag rörande i viss

mån ändrade grunder för pensioneringen av delägare i pensionsanstalten

framlagts i det betänkande II, som den 3 november 1917 avgivits av

sakkunniga för det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.

I likhet med direktionen över dövstumlärarnas pensionskassa anser

utskottet, att en ändring av ifrågavarande bestämmelser, på sätt motionären

ifrågasatt, skulle innebära en väsentlig förenkling, och torde denna

få anses vara så mycket mera önskvärd, som med den nuvarande tilllämpningen

av bestämmelserna pension ej sällan lärer få beräknas på

ett lägre belopp än delaktighetsbeloppet. Utskottet vill emellertid i

detta avseende erinra, hurusom förslag rörande i viss mån ändrade

grunder för pensioneringen av delägare i ovannämnda pensionsanstalt

nyligen avgivits av sakkunniga för det statsunderstödda pensionsväsendets

centralisering. Att genom ett beslut vare sig i enlighet med motionen

eller på annat sätt nu föregripa den ännu icke slutförda utredningen i

dessa ämnen synes utskottet icke vara lämpligt, och har utskottet vid

sådant förhållande funnit sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 202 icke må av riksdagen

bifallas.

3:o) I en inom första kammaren av herr Sandler väckt motion,

nr 24, bär hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta sådan

ändring i bestämmelserna angående folkhögskollärarnas delaktighet uti

dövstumlärarnas pensionsanstalt, att

1) lärarinnor uti läsämnen vid folkhögskolor må bliva likställda

med lärare, som nu hava pensionsrätt,

S tatskonloret.

Utskottet.

Angående

ändring av

gällande bestämmelser

om

folkhögskolelärares

delaktighet

i dövstumlärarnas

pensionsanstalt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

2) lärare och lärarinnor uti slöjd ävensom skolkökslärarinnor vid

folkhögskolor med en årlig tjänstgöringstid av minst 20 veckor må på

vederbörande styrelses ansökan kunna vinna delaktighet uti ovannämnda

pensionsanstalt,

3) att delaktighetsbeloppet för i punkt 2 här ovan omförmälda

lärarepersonal måtte sättas till högst 1,600 kronor, lägst 800 kronor samt

4) att nu gällande bestämmelser rörande skyldighet och rättighet

för delägare uti dövstumlärarnas pensionsanstalt att ingå uti folkskollärarnas

änke- och pupillkassa må i tillämpliga delar bliva gällande

även för de i punkt 1 och 2 här ovan omförmälda lärare och lärarinnor.»

Till stöd för framställningen har motionären anfört följande:

»År 1907 tillerkändes ordinarie manliga föreståndare och lärare vid statsunderstödda

folkhögskolor rätt till delaktighet uti dövstumlärarnas pensionsanstalt

under villkor som uti kungl. förordningen härom den 28 juni 1907 närmare bestämmas.

Samtidigt föreskrevs att ifrågavarande lärarepersonal skulle ha skyldighet

ingå uti folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Sedermera har pensionsåldern genom kungl. förordningen den 24 oktober

1913 sänkts från 65 år till 60, varjämte Kungl. Maj:t den 8 oktober 1915 utfärdat

nytt reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt. Genom dessa åtgärder av

statsmakterna har den manliga lärarepersonalen vid folkhögskolorna fått en mera

betryggande ställning än förut, vilket förhållande otvivelaktigt varit till gagn för

skolornas verksamhet.

Emellertid är den kvinnliga lärarepersonalen uti läsämnen och både manliga

och kvinnliga övningslärare uti slöjd och huslig ekonomi m. in. ännu utan pensionsrätt,

medan för samma kategorier av lärare vid i övrigt så gott som alla statsunderstödda

undervisninganstalter möjlighet till pensions erhållande har beretts

genom statsmakternas ingripande.

Att pensionsrätten för folkhögskolornas vidkommande från början begränsades

till enbart manliga lärarekrafter torde ha berott på att kvinnliga sådana uti läsämnen,

anställda för minst 20 veckors tjänstgöring, dittills mycket sällan förekommit,

De kvinnliga folkhögskolorna hade så gott som uteslutande varit sommarkurser

med endast 12—16 veckors arbetstid — en helt naturligt för kort tjänstgöring

för erhållande av rätt till tjänsteårsberäkning. Enahanda obestämda eller för

korta tjänstgöringstid hade såväl manliga som kvinnliga lärare uti övningsämnena.

Folkhögskolornas utveckling efter 1907 har emellertid väsentligt ändrat detta

förhållande. Samskolornas antal har fördubblats, och det ökade intresset för undervisning

i huslig ekonomi, sjukvård m. fl. ämnen har ökat den kvinnliga lärarepersonalens

antal. Enligt uppgift från folkhögskoleinspektören, dr E. Ingers, uppgår

för närvarande den kategori av vid folkhögskolor anställda lärare och lärarinnor,

som, oaktat de ha minst 20 veckors tjänstgöring årligen, icke enligt nuvarande

bestämmelser kunna bli delaktiga uti pensionsanstalten, till följande antal:

Kvinnliga lärare i läsämnen .................................................... 7.

Manliga slöjdlärare .................................................................... 7.

Slöjdlärarinnor ........................................................................... 26.

Skolkökslärarinnor .................................................................... 16.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hankout skottets utlåtande Nr tid.

I (lön utredning rörande folkhögskollärarepersonalens löneförhållanden, som

på folkskoleöverstyrelsens anmodan under hösten 1916 avlämnades av tillkallade

representanter för Svenska folkhögskolans lärareförening, göra nämnda representanter

följande uttalanden rörande kvinnliga befattningshavare vid folkhögskolorna:

''Det har hittills icke förekommit annat än manliga innehavare av föreståndare-

och ordinarie lärarebefattningar vid folkhögskolorna. Enär enligt gällande

författning med ordinarie lärare förstås sådan, som är delaktig i vederbörande pensionsanstalt,

och då reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt för folkhögskolornas

räkning ej upptager annat än manliga delägare, torde också för närvarande

lagliga hinder möta för anställning av kvinnor å ordinarie befattningar vid

folkhögskolor. Något trängande behov av eu ändring häruti har visserligen hittills

icke försports. Men fall kunna dock förekomma, då det t. ex. vid skolor med

Barnundervisning — kan anses lämpligt och önskvärt, att lärarinna anställes som

ordinarie. A andra sidan lägga bestämmelserna angående statsbidrag intet hinder

för upprättande av eu fristående kvinnlig folkhögskola med så lång undervisningskurs,

som eljest berättigar till delaktighet i pensionsanstalten.

Otänkbart är icke, att sådana skolor i framtiden kunna upprättas, för vilka

naturligt nog en kvinnlig föreståndare ifrågakommer.

Konnnitterade anse därför, att pensionsreglementet bör ändras därhän att

även kvinnliga befattningshavare kunna anställas som ordinarie och bliva delaktiga

i pensionsanstalten.’

Beträffande löneförmånerna för samma befattningshavare yttra konnnitterade:

''Vad kvinnliga lärare i läsämnen beträffar, finna konnnitterade lämpligast,

att för dem samma minimiavlöning bestämmes som för manliga. I de fall, där

sådana kvinnliga lärarekrafter verkligen behövas och erhålla full sysselsättning,

torde deras arbete ej kunna uppskattas till mindre värde än det angivna. Fastställandet

av eu lägre minimilön för lärarinnor skulle å andra sidan kunna fresta

till att av kostnadshänsyn kvinnliga extra lärare föredragas framför manliga även

i fall, där lämpligheten av att använda kvinnlig lärare vore tvivelaktig.’

Det framgår av dessa yttranden dels att starka skäl föreligga för att öppna

delaktighet uti dövstumlärarnas pensionsanstalt även för lärarinnor uti läsämnen

vid folkhögskolor, dels ock att, om så sker, minimilön ( delaktighetsbeloppet uti

pensionsanstalten) för dem bör ställas lika med lärarnas, d. v. s. utgöra minst 1,600,

högst 2,700 för lärare och minst 3,200, högst 4,000 för föreståndare. Full likställighet

med lärarna borde alltså beredas lärarinnorna både i fråga om pension.srätt

och lönebestämmelser likasom även beträffande kompetensfordringar.

Frågans lösning i denna riktning synes också kunna ske jämförelsevis lätt,

då det ej torde behövas mer än ett medgivande från riksdagen, att de bestämmelser

rörande pension, minimilön in. m., som nu gälla enbart manliga lärarekrafter vid

folkhögskolor, skola få äga tillämpning även för kvinnliga.

Rörande den andra gruppen av lärare vid folkhögskolor eller övningslärare och

lärarinnor, som ännu ej kunna vinna delaktighet i vederbörande pensionsanstalt,

yttra förutnämnda konnnitterade:

''Konnnitterade ha ansett det maktpåliggande att åtgärder vidtagas för att

tillgodose invaliditets- och ålderdomsförsörjningen för denna lärarepersonal. Det

kan knappast förutsättas, att t. ex. lärarinnor med endast 3 till 4 månaders tjänstgöring

skulle vinna inträde i de ordinarie lärarnas pensionsanstalt. Men dör tjänst
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Direktionen

över dövstumlärarnas

pensionsan

stolt.

göringen omfattar hel vinterkurs eller mera, torde en sådan anordning icke böra

möta svårare hinder. Kommitterade vilja i så hänseende erinra därom, att dövstumlärarnas

pensionsanstalt redan nu medgiver delaktighet för vissa lärare och

lärarinnor i övningsämnen, nämligen åt de vid sinnesslöanstalter m. fl. abnormskolor

anställda.

För folkhögskolornas övningslärare borde, i likhet med vad som gäller nyssnämnda

lärare, delaktighet kunna beredas till ett högsta belopp av 1,600 kronor.

Lägsta delaktighetsbeloppet torde lämpligen böra sättas till 800 kronor.’

Det vore utan tvivel till gagn för folkhögskolornas verksamhet, om även

för denna kategori av lärare och lärarinnor kunde beredas en mera betryggande

ställning på ålderdomen än för närvarande. Ifrågavarande lärares och lärarinnors

antal är jämförelsevis litet, och några avskräckande kostnader för statsverket medför

sålunda den ifrågasatta ändringen i pensionsreglemelitet ej. För närmaste tiden

torde det anslag som upptagits i riksstaten ej behöva ökas, då avgifterna säkerligen

under flera år framåt täcka kostnaderna.»

På anmodan av statskontoret bär direktionen över dömstumlärarnas

pensionsanstalt i avgivet yttrande anfört:

»I den ena av ifrågavarande motioner (I: 24), väckt av J. Sandler, hemställes,

att den delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt, som medgivits lärarpersonal

vid statsunderstödda folkhögskolor och som hittills omfattat endast manliga ämneslärare,

måtte utvidgas att gälla kvinnliga ämneslärare, ävensom sådana lärare och

lärarinnor i slöjd samt skolkökslärarinnor, vilkas tjänstgöring omfattar minst 20

veckor årligen. I avseende å delaktighetsbelopp föreslås, att kvinnliga ämneslärare

skola likställas med manliga lärare i läsämnen, och att för övningslärare, såväl

manliga som kvinnliga, skulle stadgas delaktighetsbelopp av lägst 800 kronor -och

högst 1,600 kronor,

Mot den föreslagna delaktigheten i och för sig för kvinnliga ämneslärare

torde ej kunna göras någon grundad invändning. Däremot synes det kunna ifrågasättas,

huruvida dessa lärare lämpligen böra i avseende å delaktighetsbelopp likställas

med manliga ämneslärare. Nu gällande delaktighetsbelopp för föreståndare

och lärare vid folkhögskolor äro tydligen fastställda med hänsyn till tjänsternas

beskaffenhet att vara avsedda uteslutande för manliga innehavare. Jämförelsevis

må erinras, hurusom för föreståndar- och lärartjänster vid dövstumskolorna fastställts

väsentligt olika delaktighetsbelopp för manliga och för kvinnliga tjänster, nämligen

för manliga och kvinnliga föreståndare lägst respektive 3,200 kronor och 1,600

kronor och högst respektive 4,500 kronor och 3,000 kronor samt för manliga och

kvinnliga lärare lägst respektive 1,600 kronor och 1,200 kronor samt högst respektive

3,000 kronor och 2,000 kronor. För t. ex. manliga och kvinnliga föreståndare vid

i dövstumlärarnas pensionsanstalt delaktiga sinnesslöanstalter — med undantag

allenast för arbetshem äro delaktighetsbeloppen fastställda till lägst respektive 3,200

kronor och 1,600 kronor och högst respektive 4,000 kronor och 2,000 kronor. Det

synes vid sådant förhållande vara lämpligt, att även för folkhögskolornas del, därest

delaktighet för därstädes anställda kvinnliga ämneslärare skulle komma att medgivas,

införa skillnad mellan manliga och kvinnliga tjänsters delaktighetsbelopp, i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 62.

15

vilket avseende direktionen skulle vilja föreslå enahanda minima och maxima, som

gälla för kvinnliga tjänsters vid dövstumskolor delaktighet.

Mot den föreslagna delaktigheten för vid folkhögskolor anställda lärare och

lärarinnor i övningsämnen är från direktionens sida intet att invända, liksom direktionen

ej heller anser sig böra beträffande delaktighetsbeloppets föreslagna minimum

800 kronor göra annan erinran än att, då det för närvarande stadgade lägsta beloppet

för delaktighet i pensionsanstalten utgör 1,000 kronor och en på detta belopp

beräknad hel pension uppgår till allenast 750 kronor, det synes önskligt, att

berörda minimum för delaktighet ej behövde underskridas.

Den med den ifrågasatta delaktigheten förenade, ej närmare utredda kostnaden

för statsverket torde, såsom i motionen framhålles, med hänsyn till ifrågavarande

lärarpersonals jämförelsevis ringa antal, icke kunna antagas bliva så betydande,

att därav skulle för närvarande påkallas någon höjning av det i riksstaten

uppförda anslaget till dövstumlärarnas pensionsanstalt.»

Statskontoret har i sitt ovanberörda utlåtande åberopat vad direktionen

över dövstumlärarnas pensionsanstalt här ovan anfört, vartill

statskontoret förklarat sig icke hava annat att tillägga, än att ifrågavarande

spörsmål varit föremål för utredning av de sakkunniga för

centralisering av det statsunderstödda pensionsväsendet i deras den 3

november 1917 avgivna betänkande II.

Såsom direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt i sitt här

ovan intagna yttrande erinrar, avser motionärens förslag, att den delaktighet

i nämnda pensionsanstalt, som medgivits lärarpersonal vid statsunderstödda

folkhögskolor och som hittills omfattat endast manliga

ämneslärare, måtte utsträckas att gälla kvinnliga ämneslärare ävensom

lärare och lärarinnor i övningsämnen vid folkhögskolor med tjänstgöring

av minst 20 veckor årligen. I likhet med direktionen synes utskottet

icke i och för sig vara något att invända mot en sådan delaktighet.

Utskottet vill emellertid erinra, att denna fråga nära sammanhänger

med det förslag till löne- och pensionsreglering för lärarpersonalerna vid

bland andra folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna

m. m., som förelagts innevarande års riksdag; och synes det

utskottet riktigast, att frågan vinner sin lösning i överensstämmelse

med de föreskrifter, som riksdagen därvidlag kan komma att fastställa.

Utskottet anser sig vidare böra framhålla, att, på sätt statskontoret

jämväl erinrar, ifrågavarande spörsmål utgjort föremål för behandling

av de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för centraliseringav

det statsunderstödda pensionsväsendet. Under sådana förhållanden

har det synts utskottet lämpligast, att frågan göres till föremål för en

närmare utredning, varvid synes böra undersökas, under vilka villkor

Statskontoret.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

ifrågavarande lärare och lärarinnor må kunna beredas pension. Utskottet

har alltså stannat vid att föreslå en skrivelse till Kungl. Maj:t i sådant

syfte.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I: 24, må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta utreda, under vilka

villkor de i motionen avsedda lärare och lärarinnor

må kunna beredas pension samt efter verkställd utredning

till riksdagen inkomma med yttrande och förslag

i ämnet.

Angående

pension åt

folkskolinspektören

Johinnes

Sunneman.

4:o) I en till riksdagen avlåten, den 5 april 1918 dagtecknad

proposition, nr 274, har Kungl. Magt, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att folkskolinspektören Johannes Sunneman

må äga att

dels för pension enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension tillgodoräkna sig den tid, under vilken

han fullgjort prästerlig tjänstgöring eller bestritt tjänst, med vilken

prästerlig tjänstårsberäkning varit förenad,

dels ock vid avgång från innehavande folkskolinspektörsbefattning

erhålla pension till samma belopp, som enligt nämnda lag skulle hava

tillkommit honom, därest han innehaft fem ordinarie tjänstår såsom

folkskolinspektör.

1 fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen.

Utskottet har ej funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer förty,

att riksdagen må medgiva, att folkskolinspektören

Johannes Sunneman må äga att

dels för pension enligt lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

tillgodoräkna sig den tid, under vilken han fullgjort

prästerlig tjänstgöring eller bestritt tjänst, med vilken

prästerlig tjänstårsberäkning varit förenad,

dels ock vid avgång från innehavande folkskolinspektörsbefattning

erhålla pension till samma belopp,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott et« utlåtande Nr 62.

17

som enligt nämnda lag skulle liava tillkommit honom,

därest han innehaft fem ordinarie tjänstår såsom folkskolinspektör.

5:o) 1 en till riksdagen den 22 in ars 1918 avlåten proposition,

nr 242, har Ivungl. Magt, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva,

att förra småskollärarinnan Henny Josefina Andersson må, utan

hinder av dels att hon avgått från sin lärarinnebefattning, innan de

genom nådiga kungörelsen den 27 oktober 1911 fastställda ändringarna

av vissa delar av reglementet för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

trätt i kraft, dels oek att ansökning om understöd åt henne

icke inom föreskriven tid ingivits till direktionen över nämnda anstalt,

av sagda direktion tillerkännas det understöd, som skulle hava tillkommit

henne, därest berörda kungörelse kunnat å henne tillämpas.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen.

Utskottet, som ej funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att riksdagen må medgiva, att förra småskollärarinnan

Henny Josefina Andersson må, utan hinder

av dels att hon avgått från sin lärarinnebefattning,

innan de genom nådiga kungörelsen den 27 oktober

1911 faställda ändringarna av vissa delar av reglementet

för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

trätt i kraft, dels ock att ansökning om understöd

åt henne icke inom föreskriven tid ingivits

till direktionen över nämnda anstalt, av sagda direktion

tillerkännas det understöd, som skulle hava tillkommit

henne, därest berörda kungörelse kunnat å henne

tillämpas.

Angående

understöd

från småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

åt förra tmå•

skollärarinnan

Henny

Josefina

Andersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 52 höft. (Nr 62.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Angående viss

höjning (v

underhåll och

pension tv till

c v skedat indelt

manskap

vid armén och

flottan.

B. Det militära pensionsväsendet.

6:o) I en inom andra kammaren av herr Welin väckt motion, nr 34r

har hemställts, »att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungh

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och under

vilka villkor underhåll och pensioner till avskedat indelt manskap vid

armén och flottan må kunna utgå med 200 kronor årligen till varje

underhålls- eller pensionsberättigad vid fyllda 67 år».

Till stöd för framställningen har anförts följande:

»Enligt 1914 års senare riksdags, av Kungl. Maj:t godkända beslut har bland

annat medgivits, dels att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare,

som är född tidigare än den 1 januari 1847, må utgå med 200 kronor, att

gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som är född 1847,

må utgå med 125 kronor, att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare,

som är född 1848, må utgå med 110 kronor; dels att pension från

flottans pensionskassa för avskedad båtsman och marinsoldat, som är född tidigare

än den 1 januari 1847, må utgå med 200 kronor, att pension från flottans pensionskassa

för avskedad båtsman eller marinsoldat, som är född 1847, må utgå med 125

kronor, att pension från flottans pensionskassa för avskedad båtsman eller marinsoldat,

som är född 1848, må utgå med 110 kronor.

Till grund för dessa bestämmelser ligga Kungl. Maj:ts propositioner nr 188

och 229 vid ovannämnda riksdag jämte i anledning av dessa propositioner i andra

kammaren väckta motioner, och som motivering anföres i huvudsak, vad 1912 års

sakkunniga i sina hetänkanden om höjning av underhåll och pensioner till avskedat

manskap vid armén och flottan anfört.

Beträffande armén yttra sakkunniga:

''Om behovet av förbättring i de nuvarande gratialen sålunda delvis genom

lagen om folkpensionering med i densamma av oss föreslagen ändring blivit tillgodosett,

så gäller detta dock ej för alla gratialister, vare sig nuvarande eller blivande.

Som vi redan vid refererandet av lagens bestämmelser omnämnde, äro alla

personer, som den 1 januari 1914 fullt 67 år, uteslutna från samtliga de förmåner,

pensionslagen bereder. Genom detta stadgande komma, som vi förut omnämnt,

5,446 nuvarande underhållstagare att gå miste om pensionstillägg eller understöd.

För dessa, vilka nått en ålder, då förmågan att själv försörja sig väl måste anses

i allmänhet hava upphört, kvarstår alltså behovet av en förbättring i det nuvarande

otillräckliga underhållet. I överensstämmelse med vad vi förut uttalat, hade det

varit med rättvisa och billighet förenligt, att underhållet föreslagits till det belopp,

som anses motsvara existensminimum, eller åtminstone till det sammanlagda understödsbelopp,

vi föreslagit för gratialister, som bliva delaktiga av folkpensioneringen.

Orsaken, att vi nu ej ansett oss kunna föreslå så stort sammanlagt uuderstödsbelopp

åt dessa enligt pensionslagen överåriga, är väsentligen den högst avsevärda ökning

i statsutgifter, som därav skulle föranledas, men härförutom ock den omständig
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

19

heten, att då alla andra medborgare, vilka fyllt 67 år vid pensionslagens trädande

i kraft, gå miste om den hjälp, denna lag avser att bereda kommande släkten på

ålderdomen, kan det ju ej synas orättvist, om de gratialister, varom nu är fråga,

få underkasta sig, att deras understödsbelopp bliva något mindre än det, varav

senare generationer av gratialister kunna komma i åtnjutande. Ifrågavarande grupp

av understödstagare rekryteras ju icke vidare, utan är utsatt för eu hastig förminskning

och torde om ett 15-tal år, praktiskt sett hava upphört att finnas till, då de

yngsta, som tillhöra gruppen vid nämnda tid, uppnått 82 års ålder. Av nu angivna

grunder hava vi funnit oss böra föreslå åt dessa gratialister, vilka, som förut omnämnts,

äro helt uteslutna från folkpensioneringens förmåner, ett till 200 kronor

ökat gratial från Vadstena krigsmanshuskassa.

Kunna av nuvarande gratialister sist omnämnda 5,446 ej bekomma något

pensionstillägg eller understöd, så finnes det, som vi redan förut omnämnt, en grupp

om 2,180 man, som endast får åtnjuta dylikt till reducerat belopp på grund av

folkpensioneringslagens bestämmelser för övergångsåren 1914—1918, att pensionstillägg

eller understöd utgår för dessa år till därtill berättigade med endast respektive

50, 60, 70, 80 och 90 procent. Ograverat pensionstillägg eller understöd skulle

alltså utgöra

år 1914 ....................................

.................................. 75 kronor

» 1915 .....................................

................................... 90

» 1916 ......................................

................................... 105

» 1917 .....................................

.................................. 120

» 1918 .....................................

................................. 135 »

I likhet med vad vi uttalat angående de gratialister, som äro alldeles undantagna

från pensionslagens förmåner, anse vi, att även nu ifrågavarande underhållstagare,

som under övergångsåren uppnått 67 års ålder, böra vara underkastade en

reducering i det sammanlagda understödsbelopp, vi beräknat för dem, som tillfullo

komma i åtnjutande av de förmåner, pensionslagen bereder. Då emellertid ej någon

av dessa underhållstagare bör bliva sämre ställd än den, som redan den 1 januari

1914 fyllt 67 år, och vilken, enligt vad vi ovan uttalat, borde erhålla 200 kronor i

underhåll, att i sin helhet utgå från Vadstena krigsmanshuskassa, hava vi funnit

skäligt föreslå, att den gratialist, som under dessa övergångsår fyller 67 år och blir

berättigad till pensionstillägg eller understöd, vilket utan inkomstavdrag skulle utgå

med respektive 75, 90, 105, 120, 135 kronor, skall från Vadstena krigsmanshuskassa

bekomma underhåll till ett belopp så stort, att hans sammanlagda understöd

från folkpensioneringen och sagda kassa uppgår till minst 200 kronor, eller för år

1914 kronor 125 och för år 1915 kronor Ilo. Underhållet för dem, som fylla 67

år under de tre sista övergångsåren, bör utgå med endast 100 kronor eller med

samma belopp, som vi föreslagit för alla övriga gratialister över 60 år. Härigenom

skulle de, som

år 1916 fylla 67 år, erhålla 100 -j- 105 = 205 kronor

» 1917 » » » » 100 + 120 = 220 »

» 1918 > » » » 100 -f 135 = 235 » .''

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskott ds utlåtande Nr 62.

Beträffande marinen anföres följande:

''Om behovet av förbättring i pensionerna från flottans pensionskassa sålunda

delvis genom lagen om allmän pensionsförsäkring med i densamma av oss föreslagen

ändring skulle bliva tillgodosett, så gäller detta dock ej för alla nu ifrågavarande

flottans pensionstagare, vare sig nuvarande eller blivande. Som vi redan vid refererandet

av lagens bestämmelser omnämnde, äro alla personer, som den 1 januari

1914 fyllt 67 år, uteslutna från samtliga de förmåner, pensionslagen bereder. Genom

detta stadgande komma, som vi förut visat, 893 nuvarande pensionstagare att gå

miste om pensionstillägg eller understöd. För dessa, vilka nått en ålder, då förmågan

att själv försörja sig väl måste anses i allmänhet hava upphört, kvarstår

alltså behovet av en förbättring i de nuvarande otillräckliga pensionerna. I överensstämmelse

med vad vi förut uttalat, hade det varit med rättvisa och billighet

förenligt, att pensionen för dem föreslagits till det belopp, som anses motsvara

existensminimum eller åtminstone till det sammanlagda understödsbelopp, vi föreslagit

för de pensionerade båtsmän, som bliva delaktiga av folkpensioneringen. Orsaken,

att vi nu ej ansett oss kunna föreslå så stort sammanlagt understödsbelopp

åt dessa enligt pensionslagen överåriga, är väsentligen den högst avsevärda ökning

i statsutgifter, som därav skulle föranledas, men härförutom och den omständigheten

att, då alla andra medborgare, vilka fyllt 67 år vid pensionslagens trädande i kraft,

gå miste om den hjälp, denna lag avser att bereda kommande släkten på ålderdomen,

det ju ej kan synas orättvist, om de f. d. båtsmän och marinsoldater, varom

nu är fråga, få underkasta sig, att deras understödsbelopp bliva något mindre än

det, varav senare generationer av deras likar kunna komma i åtnjutande. Ifrågavarande

grupp av understödstagare rekryteras icke vidare utan är utsatt för en

hastig förminskning och torde om ett 15-tal år praktiskt sett hava upphört att

finnas till, då de yngsta, som tillhöra gruppen, vid nämnda tid uppnått 82 års ålder.

Av nu angivna grunder hava vi funnit oss böra föreslå åt dessa flottans pensionstagare,

vilka, som förut nämnts, äro helt uteslutna från folkpensioneringens förmåner,

en till 200 kronor ökad pension från statsverket att utbetalas genom flottans

pensionskassa.

Kunna av nuvarande pensionerade båtsmän och marinsoldater sist omnämnda

893 ej bekomma något pensionstillägg eller understöd, så linnes det, som vi redan

förut omnämnt, en grupp om 209 man, som endast får åtnjuta dylikt till reducerat

belopp, på grund av bestämmelsen i folkpensioneringslagen, att pensionstillägg eller

understöd för övergångsåren 1914—1918 utgår till därtill på grund av arbetsinvaliditet

berättigade med endast respektive 50, 60, 70, 80 och 90 procent. Ograverat.

pensionstillägg eller understöd skulle alltså utgöra

år 1914 .................

................... 75

kronor

» 1915 ................

................ 90

»

» 1916 ..................

................... 105

»

» 1917 ..................

.................. 120

»

» 1918 ..................

.................. 135

»

I likhet med vad vi uttalat angående flottans pensionstagare, som äro alldeles

undantagna från pensionslagens förmåner, anse vi, att även nu ifrågavarande

dylika, som under övergångsåren uppnå 67 års ålder, böra vara underkastade eu

reducering i det sammanlagda understödsbelopp. vi beräknat för dem, som till fullo

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

21

komma i åtnjutande av de förmåner, pensionslagen bereder. J)ä emellertid ej någon

av dessa bör bliva sämre ställd än don, som redan den 1 januari 1914 fyllt b7 år,

och vilken, enligt vad vi ovan uttalat, borde erhålla 200 kronor i underhäll, att i

sin helhet utgå genom flottans pensionskassa, hava vi funnit skäligt föreslå, att den

f. d. båtsman, som under dessa övergångsår fyller 67 år och på grund av arbetsinvaliditet

blir berättigad till pensionstillägg eller understöd, vilket utan inkomstavdrag

skulle utgå med respektive 75, 90, 105, 120 och 135 kronor, skall genom

flottans pensionskassa bekomma pension till ett belopp så stort, att hans sammanlagda

understöd från folkpensioneringen och sagda kassa uppgår till minst 200

kronor, eller för år 1914 kronor 125 och för år 1915 kronor 110. Pension för dem,

som fylla 67 år under de tre sista övergångsåren, bör utgå med endast 100 kronor

eller med samma belopp, som vi föreslagit för alla övriga underhållstagare över 60

år. Härigenom skulle de, som

år 1916 fylla 67 år, erhålla 100 -f 105 = 205 kronor

» 1917 » » » 100 + 120 = 220 »

» 1918 » » » 100 + 135 - 235 »

Nyssnämnda betänkanden finnas intagna i 1914 års senare riksdags handlingar

2 sand., 2 avd., 2 band, och tillåter jag mig i övrigt hänvisa till dessa betänkanden.

1912 års sakkunnigas åberopade motivering stödde sig emellertid på då gällande

lag om allmän pensionsförsäkring av den 30 juni 1913, vars § 37 i övergångsbestämmelserna

hade följande lydelse: — — — — — — — — — — — — —

Rätt till understöd enligt 33 § tillkommer ej den, som vid tiden för lagens ikraftträdande

fyllt sextiosju år.’ — — — — — — — — — —---— — — —

För dem, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till pensionstillägg

eller understöd eller till ökning därav, bestämmas beloppen av pensionstillägg, understöd

och ökning till följande procent av eljest stadgade belopp, nämligen

för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt till 50 %

»

» »

»

* 1915

»

»

» » 60

%

»

» »

»

» 1916

»

»

» » 70

%

»

» »

»

» 1917

»

»

» » 80

%

»

» »

»

» 1918

»

»

» » 90

%

På grund av beslut vid 1915 års riksdag har emellertid § 37 erhållit följande

ändrade lydelse, enligt lag 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, vilket framgår av förstnämnda

lags 3 §, eller:

’1 mom. För den, som före utgången av år 1929 förvärvat rätt enligt lagen

om allmän pensionsförsäkring till pensionstillägg eller understöd eller till ökning

därav, bestämmes, med den begränsning som omförmäles i 2 mom. här nedan, beloppet

av pensionstillägg, understöd och ökning till följande procent av i nämnda

lag eljest stadgat belopp, nämligen

för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 %

» » » » » 1915 » » » » 60 %

» » » » <> 1916 » » » » 70 %

» » » » » 1917 » » » » 80 %

» » » » åren 1918—1929 » » » » 90 %

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Arméjör
valtningens
civila
departement.

2 inom. För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år.''

Bestämmes beloppet av understöd eller ökning därav till 50 procent av i lagen

om allmän pensionsförsäkring eljest stadgat belopp.’

Rätt till delaktighet av de förmåner, lag den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

ursprungligen erbjöd, har genom denna ändring blivit betydligt utsträckt

vilket haft till följd, att de före 1847 födda pensions- och underhållstagarna

kommit i en vida gynnsammare ställning, än efter sistnämnda år födda, beträffande

levnadsålder jämförbara pensions- och underhållstagare, på samma gång grunden för

1912 års sakkunnigas motivering för tilldelande av ett högre underhåll och en högre

pension för sådana födda före 1847 bortfallit.

Någon anledning att numera låta underhålls- och pensionstagare, födda 1847

och senare, komma vid 67 års ålder i åtnjutande av ett mindre underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa eller pension genom flottans pensionskassa än det.

som utgår för sådana födda före 1847, förefinnes sålunda numera ej, och från många

av dem det berör hava bevekande framställningar gjorts i syfte att få rättelse i nu

berörda hänseende. Även mig synes billighet och rättvisa kräva, att nu rådande

missförhållande undanröjes. Den ökade kostnad, som därigenom kan komma att

uppstå för statsverket, är jag ej i stånd att här angiva, men med all sannolikhet

kommer den ej att uppgå till något avsevärdare årligt belopp, vilket en blivande

utredning torde komma att utvisa.»

Statskontoret liar i ärendet överlämnat infordrade yttranden från

dels arméförvaltningens civila departement och dels direktionen över

flottans pensionskassa.

Armeförvaltningens civila departement har i sitt yttrande anfört:

»I anledning av ifrågavarande motion får departementet, som väl endast torde

hava att yttra sig om densamma, i den mån den rör underhåll till avskedat manskap

vid armén, anmäla, att departementet, som till fullo gillar de av motionären

i motiveringen anförda skäl, anser det med motionen avsedda syftet behjärtansvärt

och rättvist Det synes nämligen uppenbart, att, sedan genom lagen den 8

juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring underhållstagare, vilka vid 1914 års ingång fyllt 67 år,

tillerkänts understöd med 50 procent av i nämnda lag om allmän pensionsförsäkring

stadgat belopp, någon anledning ej förefinnes, att i enlighet med bestämmelserna i

nådiga kungörelsen den 6 november 1914 låta underhållstagare, födda 1847 och

senare, vid 67 års ålder komma i åtnjutande av ett mindre underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa än det, som utgår till sådana, födda före år 1847. På grund

härav finner departementet det önskvärt, att den i motionen omförmälda anhållan

om utredning må bliva beslutad.

Beträffande kostnaden för den i motionen föreslagna ökningen av underhållen

från Vadstena krigsmanshuskassa, torde densamma, så vitt den kunnat vid en hastig

undersökning utrönas, för de underhållstagare, som äro födda åren 1847 — 1851,

komma att uppgå till omkring 200,000 kronor.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

lian lamt sLotU-ts utlåtande Nr 62. 23

Direktionen över flottans pensionskassa liar yttrat följande:

»Det avskedade manskap vid marinen varom här är fråga, avskedade båtsmän

och marinsoldater, pensioneras för närvarande enligt bestämmelserna i nådiga reglementet

den 28 oktober 1838 angående styrelsen och förvaltningen av amiralitetskrigsmanskassan

och med de belopp, som finnas angivna i nådiga cirkuläret den

20 november 1860 angående förbättrade pensioner till flottans gemenskap m. in.

samt i nådiga kungörelsen den 13 augusti 190!) och den 30 oktober 1914. Enligt

sistnämnda kungörelse har förordnats, att pensionen från flottans pensionskassa för

avskedad båtsman eller marinsoldat, vilken uppnått en ålder av 60 år, skall utgå

med 100 kronor, att pensionen för sådan pensionär, som är född tidigare än den

1 januari 1847, skall utgå med 200 kronor, för sådan pensionär, som är född år 1847,

med 125 kronor och för sådan pensionär, som är född år 1848, med 110 kronor.

Till grund för dessa bestämmelser ligga i huvudsak vad 1912 års sakkunniga för

avgivande av utredning och förslag i fråga om höjning av underhåll och pensioner

till avskedat manskap vid armén och marinen i sina avgivna betänkanden anfört.

Enär lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring uti 37 § stadgade,

att rätt till understöd enligt samma lag ej tillkomme den, som vid lag-ens ikraftträdande

den 1 januari 1914 uppnått 67 års ålder, bestämdes enligt förenämnda

kungörelse den 30 oktober 1914 för de pensionärer, som voro födda före den 1

januari 1847 och som sålunda voro helt uteslutna från möjligheten att erhålla

understöd enligt pensionsförsäkringslagen, pensionen genom flottans pensionskassa till

200 kronor. För senare födda pensionärer höjdes pensionen så mycket, att sammanlagda

beloppet av pensionen från flottans pensionskassa och högsta möjliga

understöd från folkpensioneringen uppgång^ till minst 200 kronor.

Uti berörda stadgande angående folkpensioneringen vidtogs genom lagen den

8 juni 1915 den ändringen, att till den, som vid 1914 års ingång fyllt 67 år, finge

utgå ett understöd med 50 procent av i lagen om allmän pensionsförsäkring eljest

stadgat belopp. I enlighet härmed kan numera även till före den 1 januari 1847

födda pensionerade marinsoldater och båtsmän i händelse av föreliggande arbetsinvaliditet

och därest jämväl övriga förutsättningar för understöds erhållande förefinnas,

utgå ett understöd av 75 kronor. En sådan pensionär kan sålunda från

flottans pensionskassa och från allmänna folkpensioneringen tillsammans få uppbära

275 kronor, i vilket fall han kommer i en fördelaktigare ställning än först år 1847

eller senare födda pensionärer, vilka under i övrigt lika förhållanden i sådant

avseende i bästa fall kunna komma i åtnjutande av ett sammanlagt belopp av

250 kronor,^ vilket enligt lagen den 8 juni 1915 är fallet först i fråga om den,

som. efter ar 1929 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd från folkpensioneringen

och därjämte, på grund av föreskrifterna i ovannämnda kung], kungörelse

den 30 oktober 1914, uppnått en ålder av 60 år.

I händelse av bifall till motionärens förevarande framställning torde ifrågavarande

pensioner vid den av motionären föreslagna åldern av 67 år, därest förutsättningarna

för understöd eller pensionstillägg från folkpensioneringen föreligga,

komma i åtnjutande av pension från flottans pensionskassa och nämnt pensionstillägg

eller^ understöd med de belopp, som framgå av bilagda tablå I, tillsammans

högst uppgående till 350 kronor, under det att samma belopp enligt nuvarande

bestämmelser torde utgå enligt bilagda tablå II.

Direktionen

över /lottans

pensionskassa.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Statskontoret.

Vt skot Ut.

Den ökade kostnad för statsverket, sona skulle föranledas av bestämmelser i

enlighet med motionen, framgår av bilagda uppgift, vid vars uppgörande emellertid

hänsyn icke tagits till den minskning i utgifterna, som blir en följd av genom

dödsfall föranledd avgång. Under senaste tioårsperioden har enligt bilagda uppgift

medeltalet dödsfall per år uppgått till 93.

Enligt pensioneringsbestämmelserna i 1838 års reglemente är det avskedade

manskapet i pensionshänseende indelat i fem klasser allt efter, i fråga om i tjänsten

skadat manskap, skadans omfattning och följder och i fråga om övriga den avskedades

längre eller kortare tjänstetid, minst tjugo år. Då nu föreliggande förslag såsom

grund för pensionsförhöjning uteslutande lägger den avskedades ålder, innebär detta

ett frångående av principen i nämnda reglemente, men ett sådant frångående i

avseende å ifrågavarande pensionärer har redan ägt rum genom det riksdagens

beslut, som utmynnat i ovannämnda nådiga kungörelse den 30 oktober 1914.»

För egen del har statskontoret åberopat vad arméförvaltningens

civila departement och direktionen över flottans pensionskassa här ovan

anfört.

De i direktionens över flottans pensionskassa yttrande åberopade

tablåer och uppgifter finnas såsom särskilda bilagor fogade vid detta

utlåtande.

Åven utskottet anser det med motionen avsedda syftet behjärtansvärt

och rättvist. Då genom numera utfärdad lag underhållstagare,

vilka vid 1914 års ingång fyllt 67 år, tillerkänts understöd med 50

procent av i allmänna pensionsförsäkringslagen stadgat belopp, lärer

anledning icke förefinnas att jämlikt 1914 års bestämmelser låta underhållstagare,

födda år 1847 och senare, vid 67 års ålder komma i åtnjutande

av ett mindre underhåll än det, som utgår till dem, vilka äro födda

före år 1847. Det synes därför vara önskvärt, att en utredning, på

sätt i motionen blivit ifrågasatt, snarast möjligt kommer till stånd;

och har utskottet alltså funnit sig böra tillstyrka motionärens framställning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

II: 34, må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida

och under vilka villkor underhåll och pensioner till

avskedat indelt manskap vid armén och flottan må

kunna utgå med ett belopp av tvåhundra kronor årligen

till varje underhålls- och pensionsberättigad vid

fyllda 67 år.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande. Nr 62. 25

7:o) L eu till riksdagen den 5 april 1918 avlåten proposition, nr

303, liar Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att till förre

volontären vid fälttelegrafkåren Nils Josef Andersson må — utan binder

därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den

i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid —

från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 5

april 1918.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att ifrågavarande proposition må av riksdagen

bifallas.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Angående lantförsvarsdepar temen tet.

8:o) I en till riksdagen den 26 april 1918 avlåten proposition, nr

355, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre musiksergeanten

vid Hallands regemente Gustaf Adolf Blomqvist må från och

med 1918 års ingång under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden den 26 april 1918.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Mapts ifrågavarande förslag

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förre musiksergeanten

vid Hallands regemente Gustaf Adolf Blomqvist

må från och med 1918 års ingång under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

eu årlig pension av trehundra kronor.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 8 sand. 52 käft. (Nr 62.) 4

Angående

ersättning till

f. volontären

N. J. Andersson

i anledning

av

kroppsskada

ådragen

under militärtjänstgöring.

Angående

pension åt f.

musik
sergeanten

(r.

.4. Blomqvist.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Angående

pensioner åt

tolv änkor

efter arbetare

vid Karl

Gustafs stads

gevärsfaktori.

9:o) I en inom andra kammaren av herrar Kropp och Bärg i

Katrineholm väckt motion, nr 142, har anförts följande:

»De hårda tider, som nu trycka Sveriges inbyggare i allmänhet, göra sig

särskilt kännbara för vissa klasser, som ej äga möjlighet eller förmåga att på

något sätt åstadkomma ens det ringaste vederlag för utjämnande av de uppkomna

missförhållandena. Hit höra ålderstigna och medellösa änkor. Aven om det ej är

tänkbart, att alla i sådan ställning skulle kunna av staten påräkna särskild hjälp

för hindrandet av nöd och bekymmer, finnas dock några, vilka på grund av det

förhållande, som varit rådande emellan staten och deras män, synas kunna hava

anspråk på statsunderstöd för sin fortfarande utkomst. Vi avse nu närmast änkor

efter arbetare med långvarig och trogen tjänst vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori.

Dylika arbetare måste, då deras anställning fortgått till dess den avbrutits

antingen av döden eller av ålderdom och sjuklighet, anses likställda med statstjänstemän,

för vilkas änkor staten har pensionsskyldighet. Att dylika arbetare ej

kunnat erhålla fullmakt å sin anställning beror uteslutande på organisationen av

den statsverksamhet, för vilken de ägnat sitt liv. För denna formella skiljaktighet

böra emellertid varken arbetarna själva eller deras änkor undandragas de förmåner,

staten bereder andra sina tjänare och deras änkor.

Vi våga nu vördsamt till riksdagen hänskjuta frågan om pension åt följande

änkor efter personer, som haft anställning å gevärsfaktoriet, och i sammanhang

därmed meddela de upplysningar om inverkande omständigheter, som vi kunnat

inhämta.

1. Stockmakar en Gustaf Anders Almqvists änka Kristina Katarina Almqvist,

född Eriksson den 2 maj 1846. Vid sin död år 1907 hade mannen under 17 år

haft anställning vid faktoriet och var fortfarande där anställd. Ankan är medellös,

åtnjuter folkpension med kronor 47.20 årligen och är nu boende hos en sin dotter

i Eskilstuna.

2. Förmannen Carl Johan Bergströms änka Johanna Sofia Bergström, född

Andersson den 30 december 1848. Mannen erhöll år 1913 avsked med pension

efter 50 års tjänst vid gevärsfaktoriet och erhållen medalj för nit och redlighet.

Han dog 1915. Änkan är medellös, har kronor 70.so i pension och har tidtals

haft fattigunderstöd. Hon bor hos en dotter, som har två barn att försörja.

3. Stockmakaren Anders Fredrik Bjurlings änka Johanna Fredrika Bjurling,

född Blomqvist den 29 september 1842. Mannen var efter 38 års tjänst föreslagen

till erhållandet av medalj år 1907, då döden inträffade. Enligt intyg av komministern

i Eskilstuna församling är änkan mindre bemedlad. Hon har, enligt uppgift

från annat håll, en årsinkomst av ej fullt 200 kronor.

4. Förmannen Anders Engbloms änka Anna Sofia Carolina Enghlom, född

Andersson den 13 december 1832. Mannen, som dog 1911, erhöll avsked med

pension 1910 efter 60 års tjänst och erhållen silvermedalj. Änkan är medellös och

har i folkpension kronor 47.20.

5. Filaren Frans Alfred Grönlunds änka Augusta Vilhelmina Grönlund, född

Hammarbäck den 15 juli 1857. Mannen erhöll efter 35 års tjänst och tilldelad

silvermedalj avsked med pension år 1907 och avled 1917. Änkan är medellös och

lider, enligt läkarbetyg, av sjukdom, på grund varav hennes arbetsförmåga

är nedsatt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Hank''mt skot tets utlåtande Nr tid.

27

6. Filaren Gustaf Bernhard Janssons änka Carolina Vilhelmina Jansson,

född Holmström den 12 november 1840. Mannen, som erhållit silvermedalj, frånträdde

sin anställning efter 40 års tjänst år 1913 med pension och avled är 1917.

tv n k an är, enligt intyg av pastor i Fors’ församling, medellös. Hon underhålles även

dotter, som är lärarinna.

7. Förmannen Per Vilhelm Janssons änka Klara Lovisa Jansson, född Andersson

den 5 september 1845. Mannen var under 22 år och fortfarande anställd

vid faktoriet, då han år 1912 avled. Änkan, som har folkpension å kronor 70.so,

är i övrigt medellös och underhålles av sina barn.

8. Förmannen Emil Sundholms änka Maria Eleonora Sundholm, född Molin

den 12 december 1876. Mannen avled år 1911, under anställning vid gevärsfaktoriet,

vilken anställning han innehaft i 22 år. Änkan är medellös och har att försörja

två barn, av vilka det ena är fött efter fadrens död. Hon är medellös och,

enligt läkarbetyg, ’i följd av kronisk magsjukdom och allmän svaghet oförmögen

att genom arbete förvärva vad till livets uppehälle oundgängligen erfordras.’

9. Verktygsarbetaren Carl Alfred Svedins änka Stina Katarina Svedin, född

Jansson den 23 mars 1841. Mannen dog år 1911 under sin anställning vid gevärsfaktoriet,

vilken han innehaft i 28 år. Änkan är medellös och har jämte folkpension

å kronor 70: so fattigunderstöd.

10. Härdaren Carl Otto Westholms änka Ännu Sofia Westholm, född Andersdotter

den 2 april 1848. Mannen hade vid sitt avsked år 1909 i 34 år varit anställd

vid gevärsfaktoriet och därunder erhållit silvermedalj och erhöll efter avskedstagandet

pension. Änkan är medellös och sjuk. Hon har folkpension å kronor

62: 4 0 och försörjes i övrigt av en i Nyfors bosatt dotter.

11. Smidesarbetaren Ulrik Vidergrens änka Anna Lovisa Vidergren, född

Andersson den 14 september 1846. Efter 30 års anställning vid gevärsfaktoriet

erhöll mannen avsked år 1902 och avled 1911. Änkan är medellös och sjuklig.

Hon har folkpension å kronor 70: so samt dessutom årligen 20 kronor i understöd

från en enskild fond.

12. Brandvaktsförmannen Carl Oskar Vikstrands änka Kristina Katarina

Vikstrand, född Löth den 21 februari 1834. Efter 32 års tjänst, varunder han erhållit

silvermedalj, undfick mannen avsked med pension år 1910 och avled år 1917.

Änkan är medellös. Hon har folkpension å kronor 70: so samt försörjes i övrigt

av en måg, som är arbetare.

Samtliga nu omförmälta änkor, för vilka frejdbetyg vidfogas, åtnjuta medborgerligt

förtroende.

För flera andra änkor efter faktoriarbetare har önskan om utverkandet av

pension framställts; men som dessa icke befunnits vara i en särskilt bekymmersam

ekonomisk ställning, ha vi ansett framställning om pension åt dem icke böra motionsledes

göras. Vi hålla nämligen före, att även om, på grund av vad ovan anförts,

ett allmänt berättigande till pension för änkor efter faktoriarbetare må anses

föreligga, det likväl icke, då i allt fall rättigheten ej är i lag och författning försäkrad,

bör ankomma på enskild motionär att taga initiativ till densammas befästande.

Fördenskull ha vi begränsat vår vördsamma framställning till sådana fall,

där verkligt behov och ömmande omständigheter förefinnas.

Vidkommande det belopp, som bör en var tillkomma, synes detta böra lämp
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Banko ut skottets utlåtande Nr 62.

Arméfört ältning

ens artilleridepartement.

ligen bestämmas till 300 kronor årligen samt beräknas och utgå från och med innevarande

år från allmänna indragningsstaten.

På grund av vad vi sålunda anfört, få vi vördsamt hemställa, att riksdagen

täcktes medgiva, att från allmänna indragningsstaten må från och med den 1 januari

1918 årligen till en var av ovan angivna tolv änkor efter arbetare vid gevärsfaktoriet,

så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver, utbetalas pension å trehundra

kronor.»

Vid motionen finnas fogade åtskilliga intyg, till vilka utskottet

anhåller att få hänvisa.

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens artilleridepartement

avgivit yttrande i ärendet, så lydande:

»Årtilleridepartementet, under vilket gevärsfaktoriet lyder, har under hand

inhämtat upplysningar från gevärsfaktoriet och kan vitsorda de av motionärerna

lämnade uppgifter om varje arbetares anställningstid och övriga till hans anställning

hänförliga förhållanden samt kan tillägga, att en var av de i motionen uppgivna

arbetare på ett tillfredsställande sätt skött sina åligganden och sig väl skickat.

Av motionärerna lämnade upplysningar om de ifrågavarande änkornas ekonomiska

ställning överensstämma jämväl med upplysningar från gevärsfaktoriet.

I frågan om motionens bedömande efter förut för pensioners beviljande följda

grunder, kan väl invändas, att framställning om och följaktligen jämväl beviljandet

av pensioner i fall, sådana som det föreliggande, ej äro vanliga, men artilleridepartementet

anser likväl det icke vara stridande mot de principer, som för pensioners

beviljande under senaste tiden tillämpats. Exempelvis kan såsom ett analogt fall

anföras 1916 års riksdags beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om pension

till förre besiktningsrustmästaren Per Gustav Anderssons änka Katarina Karolina

Andersson, född Sundqvist, vilken tillerkändes pension å allmänna indragningsstaten

med 300 kronor årligen. Liksom faktoriarbetarna var Andersson ej författningsenligt

berättigad till pension ur arméns pensionskassa eller annan allmän kassa,

men hade i likhet med flera av de i motionen omnämnda faktoriarbetarna tillerkänts

pension å allmänna indragningsstaten, varifrån pension otvivelaktigt enligt

hävdvunnen sed skulle hava beviljats även de övriga faktoriarbetarna, om de fått

leva tills de hunnit den ålder, 60 år, som för pensions erhållande anses höra fordras,

och fortfarande varit anställda vid faktoriet. Artilleridepartementet kan i övrigt

ansluta sig till motionärernas uttalande om faktoriarbetares likställighet med statstjänstemän

i vad detta uttalande gäller de faktoriarbetare, för vilkas änkor pensionerna

begäras, och även andra sådana, som efter erhållen anställning vid faktoriet

därmed fortfara under sin återstående livstid eller till dess ålder eller sjukdom föranlett

deras avgång. Att de icke kunnat erhålla ordinarie anställning beror därpå,

att deras avlöning utgått från extra ordinarie statsanslag. För statspensionering av

gevärsfaktoriarbetare med tillräckligt antal levnads- och tjilnsteår ävensom för pensionering

av sådana arbetares änkor och änkor efter faktoriarbetare, som under anställningstiden

avlidit, kunna följaktligen, enligt artilleridepartementets förmenande,

göras gällande samma grunder, som för pensionering av tjänstemän å ordinarie stat

och deras änkor. >

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

29

För egen del bär statskontoret gent emot vad såväl i motionen

Korn i artilleridepartementets yttrande anförts om statens skyldighet att

pensionera statstjänares änkor framhållit, att hittills såsom princip gällt,

att statstjänares familjepensionering borde bestridas väsentligen med deras

egna avgifter och borde staten i detta avseende inskränka sig till att medverka

till bildande av kassor för sådant ändamål. Endast där det gällt

änkor efter befattningshavare, för vilka sådan anordning icke vidtagits,

hade under förutsättning att nödläge förelåge pension eller understöd

av statsmedel ansetts böra ifrågakomma. Att frångå denna princip

ansåge kungl. statskontoret innebära stora betänkligheter och medföra

vittgående konsekvenser.

Utskottet behjårtal- till fullo den ekonomiskt brydsamma ställning,

vari här ifrågavarande änkor efter arbetare vid gevärsfaktoriet befinna

sig. Utskottet vill också för sin del i likhet med arméförvaltningens

artilleridepartement ansluta sig till motionärernas uttalande om faktoriarbetares

likställighet med statstjänare, såväl vad angår de arbetare,

för vilkas änkor pension nu ifrågasättes, som ock sådana arbetare, vilka,

efter det de vunnit anställning vid faktoriet, behålla denna under sin

återstående livstid eller till dess de nödgats avgå på grund av ålder

eller sjukdom. Som deras avlöning utgått från extra ordinarie statsanslag,

hava de icke kunnat erhålla ordinarie anställning. Departementet

har emellertid framhållit, att för statspensionering av gevärsfaktoriarbetare,

vilka uppnått tillräckligt antal levnads- och tjänstår, ävensom för

pensionering av deras änkor eller under anställningstiden avlidna faktoriarbetares

änkor syntes kunna göras gällande samma grunder som för

pensionering av ordinarie statstjänare och deras änkor.

Statskontoret har i avseende härå erinrat, att hittills såsom princip

gällt, att statstjänares familj epensionering borde bestridas väsentligen

med deras egna avgifter och borde staten därvidlag inskränka sig till

att medverka till bildande av kassor för sådant ändamål. Att frångå

denna princip ansåge statskontoret innebära stora betänkligheter och

medföra vittgående konsekvenser.

Utskottet kan för sin del icke annat än instämma i artilleridepartementets

ovanberörda uttalande och tillåter sig att i avseende härå

erinra om det betänkande och förslag, som den 3 november 1917 avgivits

av de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för det

statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. Bemälda sakkunniga

hava nämligen i berörda betänkande bland annat erinrat, hurusom pensionsväsendets

centralisering underlättade beredande av pensionsrätt även

Statskontoret.

Ut sko 11 c:.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Angående ersättning

till

korpralen J.

E. Normans

änka Agnes

Cecilia Norman

och makarnas

tre

minderåriga

barn.

åt andra tjänstemannagrupper, som syntes böra påräkna lika stort intresse

å statens sida för deras pensionsfråga som åtskilliga grupper, t. ex.

vid statens järnvägar, telegrafverket och vattenfallsverket m. m. I

främsta rummet åsyftades därvid de stora grupper av statens egna

tjänstinnehavare, vilka ännu icke hade rätt till vare sig tjänstepension

eller familjepension, nämligen de, som hade icke ordinarie anställning

och icke tillhörde nyssnämnda grupper. Fast anställda arbetare vid

t. ex. arméns verkstäder borde enligt de sakkunnigas mening kunna

göra anspråk på lika goda pensionsförmåner som sådana arbetare vid

statens järnvägars verkstäder. Och överhuvud syntes det böra tagas i

övervägande, om ej alla icke ordinarie statstjänare, som hade en mera

tast anställning, borde erhålla rätt till såväl tjänste- som familjepension.

De sakkunniga hava också framlagt förslag i ämnet, och är detta ärende

för närvarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Frågan om dessa icke ordinarie statstjänares rätt till såväl tjänstesom

familjepensionering är enligt utskottets mening en angelägenhet av

stor betydelse, åt vilken statsmakterna böra ägna särskild uppmärksamhet.

Man torde också kunna förvänta, att de sakkunnigas förslag

så snart sig göra låter i vederbörlig ordning upptages till behandling

och därefter förelägges riksdagen. Under sådana förhållanden och då

därvid även här ifrågavarande kategorier av arbetares och deras änkors

pensionsförhållanden komma under omprövning, har utskottet med hänsyn

till de betänkligheter och konsekvenser statskontoret framhållit, icke

velat vare sig genom tillstyrkande av bifall till motionen eller annorledes

föregripa resultatet av de sakkunnigas utredning.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 142 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

II. Ang. sjöförsvarsdepartementet.

10:o) I en till riksdagen den 30 april 1918 avlåten proposition,

nr 378, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att korpralen

Johan Edvin Normans änka Agnes Cecilia Norman och makarnas minderåriga

larn Gustaf Edvin Sigfrid, Erik Gunnar och Edgar Sixten må å

allmänna indragningsstaten åtnjuta ersättning till belopp och under

villkor i övrigt, som finnas angivna i förordningen den 18 juni 1909

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till statsprotorådskollet

över sjöförsvarsärenden den 30 april 1918.

Med tillstyrkande av bifall till Kung!. Maj:ts ifrågavarande förslag

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva,

att korpralen Johan Edvin Normans änka Agnes

Cecilia Norman och makarnas minderåriga barn Gustaf

Edvin Sigfrid, Erik Gunnar och Edgar Sixten må å

allmänna indragningsstaten åtnjuta ersättning till belopp

och under villkor i övrigt, som finnas angivna i

förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

III. Ang. Civildepartementet.

ll:o) I en till riksdagen den 29 april 1918 avlåten proposition,

nr 374, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre uppsyningsmannen vid Göteborgs hospital

Karl Oskar Anderssons änka Sofia Charlotta Andersson må från och med

den 1 december 1917 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

300 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får

utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,

hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må

vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 16 maj 1918.

På bankoutskottets vägnar:

Ang elende pension

åt förre

uppsyning sw

ann en vid

Göteborgs

hospital K.

O. Anderssons

änka Sofia

Charlotta Andersson.

ERNST HEDENSTIERNA.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Bilaga A.

Tablå I

utvisande beloppen av dels pension från flottans pensionskassa, som i händelse av bifall till S.

Welins motion nr 34 vid 1918 års riksdag skulle utgå och dels av det eventuellt högsta understödet

från allmänna folkpensioneringen, som under de i lagen om allmän pensionsförsäkring givna

förutsättningar kunna utgå till avskedade båtsmän och marinsoldater, då de uppnått en ålder av

67 år.

Födelseår

Uppnå 67

års ålder

år

Antal nu

levande

Pension från

flottans pen- sionskassa

Understöd

från allmänna j

folkpensio- neringen

Summa

;

Före 1847 ..................

534

200

_

75

_

275

1847 ...........................

1914

31

200

—

75

—

275

1848 ...........................

1915

36

200

—

90

—

290

—

1849 ...........................

1916

40

200

—

105

—

305

1850 ...........................

1917

34

200

—

120

—

320

1851 ...........................

1918

32

200

—

135

—

335

—

1852 ...........................

1919

30

200

—

135

—

335

—

1853 ...........................

1920

33

200

—

135

—

335

—

1854 .........................

1921

34

200

—

135

—

335

—

1855 ...........................

1922

34

200

—

135

—

335

—

1856 ..........................

1923

32

200

—

135

—

335

—

1857 .........................

1924

21

200

—

135

—

335

—

1858 .........................

1925

36

200

—

135

—

335

—

L859 ...........................

1926

17

200

—

135

—

335

—

1860 ...........................

1927

17

200

—

135

—

335

—

1861 ...........................

1928

11

200

—

135

—

335

—

1862 ..........................

1929

12

200

—

135

—

335

—

1863 och följande år......

1930

1

200

—

150

—

350

—

Karlskrona den 13 mars 1918.

4. B. Lundgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskott ris utlåtande Nr 62.

3;s

Bilaga B.

Tablå II

utvisande beloppen av dels pension från flottans pensionskassa efter nuvarande bestämmelser

och dels av det eventuellt högsta understöd från allmänna folkpensioneringen, som under de i

Jagen om allmän pensionsförsäkring givna förutsättningar kunna utgå till avskedade båtsmän och

marinsoldater, då de uppnått en ålder av 67 år.

1 Uppnå

67 års

ålder

Pension från

Understöd

i

Födelseår

flottans pen- sionskassa

från all- männa folk-

Summa

år

vid upp- nådda 67 år

pensione-

ringen

Före 1847 ........................

200

75

275

1847 .................................

1914

125

—

75

—

200

—

1848 .................................

1915

no

—

90

—

200

—

1849 .................................

1916

100

—

105

—

205

—

1850 .................................

1917

100

—

120

—

220

1851..................................

1918

100

—

135

—

235

—

1852 .................................

1919

100

—

135

—

235

—

1853 .................................

1920

100

—

135

—

235

—

1854 ................................

1921

100

—

135

—

235

—

1855 .................................

1922

100

—

135

—

235

—

1856 .................................

1923

100

—

135

—

235

—

1857 .................................

1924

100

—

135

—

235

—

1858 .................................

1925

100

—

135

—

235

— i

1859 .................................

1926

100

—

135

—

235

1860 .................................

1927

100

—

135

—

235

1861 .................................

1928

100

—

135

—

235

— 1

1862 ................................

1929

100

—

135

—

235

_1

1863 och följande år ........

1930

100

—

150

—

250

— 1

Karlskrona den 13 mars 1918.

A. B. Lundgren.

Bilaga C.

Uppgift

på den ökning av förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap, som skulle erfordras

för att öka pensionerna till 200 kronor åt f. d. båtsmän och marinsoldater, vilka under vart och

ett av nedannämnda år uppnått, en ålder av lägst 67 år.

1919.................

....... kronor 19,165: —

1920.................

....... » 22,465: —

1921.................

....... » 25,865: —

1922.................

....... > 29,265: —

1923.................

....... » 32,465: —

1924.................

....... » 34,565: —

Karlskrona den

12 mars 1918.

för år 1925.

» » 1926.

» » 1927.

» i> 1928

> » 1929.

» » 1930.

kronor 38,165: —

» 39,865: —

» 41,565: —

» 42,665: —

» 43,865: —

» 43,965: —

AXEL ANDERSON.

Expedieras:

A. B. Lundgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 52 Käft. (Nr 62.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Bilaga D.

Uppgift

å medeltalet av under tio-års-perioden 1908—1917 med döden avgångna båtsmän och marinsoldater.

1908.

1909.

1910.

1911.

1912.

1913.

1914.

97 1915................................................... 90

107 1916................................................... 85

93 1917................................................... 74

*97 = 932

25 Medeltal ................................................ 93

Karlskrona den 13 mars 1918.

M. FONDAHN.

Antalet den 31 december 1917 levande pensionerade båtsmän och marinsoldater utgjorde 998.

Expedieras:

A. B. Lundgren.

Kamrerare.

STOCKHOLM, 1SAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG 1918,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:10a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten