Utlåtande, i anledning av väckta motioner om vissa tilläggspensioner, avsedda att utgå av trafikmedel. l:o.
1918-05-17 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1918:63, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om vissa tilläggspensioner, avsedda att utgå av trafikmedel. l:o.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
1
Nr 63.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1918 kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om vissa tilläggspensioner,
avsedda att utgå av trafikmedel.
l:o.
I en inom första kammaren av lierr Berglund väckt, till bankoutskottets
behandling hänvisad motion nr 16 har anförts följande:
»Till följd av olyckshändelse överkördes den 28 februari 1874 under
tjänstgöring vid statens järnvägstrafik vid Hallsbergs station extra stationskarlen
Sven Petter Heurlin, vilken därvid förlorade sitt vänstra underben.
(xenom den ådragna skadan kunde Heurlin ej vidare användas i linjetjänst
men innehade sedermera anställning vid Stockholms södra station till
den 3 augusti 1876 (se bil. 4).
På grund av sin under tjänstgöring vid statens järnvägstrafik ådragna
skada tillerkändes Heurlin en årlig pension av 150 kronor att utgå fr. o. m.
juli månad 1876 (se kungl. järnvägsstyrelsens pensionsbrev av den 25
okt. 1876 (bil. 1).
På framställning av Heurlin till Kungl. Maj:t att erhålla någon förhöjning
av det utgående pensionsbeloppet å 150 kronor har Kungl. Maj:t,
på järnvägsstyrelsens hemställan, enligt beslut av den 5 augusti 1904 avslagit
berörda begäran (bil. 2).
På en förnyad framställning har dock kungl. järnvägsstyrelsen, med
stöd av kungl. brev av den 28 juni 1907 tillerkänt Heurlin en till 195
kronor förhöjd årlig pension att utgå fr. o. m. juli månad 1907 (bil 4
och 5).
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 saml. 53 käft. (Nr 63.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
En ytterligare framställning till Kungl. Maj:t från Heurlin om
erhållande av någon förhöjning av det till honom utgående pensionsbeloppet
av 195 kronor har Kungl. Maj:t, efter järnvägsstyrelsens hörande, enligt
beslut av den 16 mars 1917, avslagit (bil, 6).
I detta Kungl. Maj:ts beslut angives dock, att Heurlin blivit skadad
under arbete vid statens järnvägsbyggnader, vilket, såsom av pensionsbrev
och bilagda intyg framgår, ej varit fallet, utan har Heurlin under tjänstgöring
å tåg i statens järnvägstrafik genom olyckshändelse förlorat sitt ben
(bil. 1, 5, 11 och 12).
Slutligen bar Heurlin uti en till järnvägsstyrelsen ingiven skrivelse
anhållit att såsom f. d. befattningshavare och pensionär komma i åtnjutande
av krigstidshjälp enligt kungl. kungörelsen av den 19 juni 1917
angående krigstidshjälp år 1917 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst.
På denna framställning bar Heurlin enligt kungl. järnvägsstyrelsens
beslut av den 3 augusti 1917 (bil. 7) erhållit avslag under motivering,
att det till Heurlin utgående understödet »utgör skadestånd och alltså icke
är att hänföra till sådan pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel,
som avses i förberörda kungl. kungörelse».
Under åberopande av kungl. järnvägsstyrelsens pensionsbrev av den
25 oktober 1876 (bil. 1) och järnvägsstyrelsens förnyade pensionsbrev av
den 20 juli 1908 (bil. 5), i vilket sistnämnda kungl. styrelsen uttryckligen,
enligt ordalydelsen, »tillförsäkrar honom (Heurlin) en förhöjd årlig pension
av Etthundranittiofem (195) kronor att räknat fr. o. m. 1 juli 1907 utgå
av trafikmedel», vill jag framhålla det påtagliga i att till Heurlin bort utgå
av riksdagen beslutad krigstidshjälp för år 1917 i enlighet med kungl.
förordningen den 19 juni 1917.
Då Heurlin, som är född den 14 maj 1851 och således över 66 år,
är fullständigt medellös samt enligt bilagda läkarebetyg (bil. 10) är »oförmögen
att genom arbete förvärva vad till livets uppehälle oundgängligen
fordras», får jag, jämväl med hänsyn till det ringa belopp, som utgått till
Heurlin för dennes under tjänstgöring vid statens järnvägstrafik ådragna
invaliditet, vördsamt hemställa, att till f. d. extra stationskarlen Sven Petter
Heurlin i Linköping måtte fr. o. m. 1918 beviljas en till 600 kronor
förhöjd pension att utgå av trafikmedel.»
Vid motionen finnas fogade, bland annat, följande bilagor:
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
3
Avskrift av avskrift.
Bilaga 1.
Pensionsbref.
Kungl. Styrelsen för Statens Järnvägstrafik får, på grund af Kungl. Maj:ts Nådiga
bref den 15:de sistlidne September, härmed tillförsäkra förre extra stationskarlen
vid statens järnvägstrafik Sven Peter Heurlin från Carlslund i Eksjö Stadsförsainling,
hvilken till följd af olyckshändelse under tjenstgöring förlorat ena benet, ett årligt
understöd från Trafikmedlen af Etthundrafemtio (150) kronor, att qvartalsvis i början
af Mars, Juni, September och December månader med 37 kronor 50 öre hvarje gång
till honom utgå; kommande bemälde pension som beräknas från och med Juli månad
1876 att tillhandahållas pensionstagaren af föreståndaren vid''Nässjö station; åliggande
det pensionstagaren dels att vid hvarje lyftning af medlen förete detta pensionsbref,
samt, derest han icke själf uttager pensionen, låta öfverlemna vederbörlig fullmakt
och prästbetyg, dels att i händelse han till följd af flyttning till annan ort önskar
annorstädes inhändiga honom nu tillförsäkrade pension, jemte ansökan härom, till
Trafikstyrelsen insända fullständig uppgift om sin förändrade vistelseort.
Stockholm den 25 Oktober 1876.
C. O. TROILIUS.
C. Limnell.
juni
Att all mig härigenom tillförsäkrad pension är utbetald till och med den l:a
1908 erkännes.
Ljungby den 10 Augusti 1908.
S. P. Heurlin.
Tramsumtet lika med originalet intyga:
E. Bergenholtz.
Organist i Ljungby.
Axel Karlson.
Polis i Ljungby.
Bilaga 2.
Avskrift av avskrift.
Till Kungl. Järnvägsstyrelsen.
Genom nådigt bref den 15 September 1876 har Kungl. Maj:t tilldelat förre
extra stationskarlen Sven Peter Heurlin, hvilken den 28 Februari 1874 under tjänstgöring
vid Katrineholms station genom olyckshändelse förlorat ena benet, ett årligt
understöd af 150 kronor.
Uti en till statsrådet och chefen för Kungl. Civildepartementet ställd skrift har
bemälde Heurlin anhållit om någon förhöjning i ifrågavarande pensionsbelopp eller
annan deremot svarande förmån.
4
Bankoutskottets utlåtande Kr 63.
Efter det I, på anmodan, i ärendet afgifvit utlåtande af den 26 April 1904,
har Kungl. Maj:t denna dag låtit detta ärende föredragas och dervid, i enlighet med
hvad I hemställt, funnit förevarande ansökning icke till vidare åtgärd föranleda.
Hvilket jag, på nådigaste befallning, får Eder till kännedom och för Heurlins underrättande
härigenom meddela; och varda de vid ansökningen samt vid Eder skrivelse
fogade handlingar härmed öfversända.
Stockholm den 5 Augusti 1904.
DANIEL EKELUND.
Vidimeras ex officio
Ivar Lagercrantz.
Avskrift.
Bilaga 3.
Till förre extra stationskarlen Sven Peter Heurlin, Almedal.
Sedan Kungl. Järnvägsstyrelsen med stöd af Kungl. brefvet den 28 Juni 1907 tillerkänt
Eder en från 150 till 195 kronor förhöjd årlig pension att utgå från och med
den 1 Juli 1907, hafven I uti en till Kungl. Styrelsen ingifven skrift anhållit, att
Kungl. Styrelsen måtte bevilja Eder pension, beräknad efter vissa procent af Eder
lön vid tiden för det Eder i statens järnvägars tjänst öfvergångna olycksfallet. Till
stöd för berörda ansökning hafven I åberopat ett af provinsialläkaren Rob. Hallenberg
den 26 Juni 1909 utfärdadt läkarebetyg rörande skadan, hvaraf bland annat inhämtas
att berörda skada ansetts hafva medfört en bestående nedsättning i Eder arbetsförmåga
motsvarande sextiofem procent åf normal arbetsförmåga.
På grund häraf får Kungl. Styrelsen fästa Eder uppmärksamhet derå, att jämlikt
ofvanberörda kungl. brev Eder pension skall, räknadt från och med den 1 Juli
1907, utgå enligt de grunder som äro stadgade i lagen angående ersättning för skada
till följd af olycksfall''! arbete den 5 Juli 1901, samt att enligt bestämmelserna i nämnda lag
en till sextiofem procent uppskattad nedsättning i arbetsförmågan berättigar den skadade
till en årlig lifränta å etthundranittiofem kronor, motsvarande nyssnämnda procent
å den högsta lifränta, som enligt lagen kan utgå, eller 300 kronor.
Vid sådant förhållande har Eder förevarande ansökning icke kunnat föranleda
till någon Kungl. Styrelsens vidare åtgärd. Hvilket Eder till kännedom härigenom
meddelas.
Stockholm den 30 Juli 1909.
Kungl. Järnvägsstyrelsen.
F. W. H. PEGELOW.
Georg Jacohi.
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
5
Avskrift.
intaga 4.
Extra stationskarl S. P. Heurlin har tjenstgjort vid denna station sedan 1 oktober
1874 och har fortfarande anställning härstädes och under denna tid varit biträde
vid dels telegrafexpeditionen och dels vid skrifgöromålen å expeditionen för afgående
gods, har fullgjort sina åligganden till min belåtenhet och visat ett hedrande
uppförande, hvadan han till det bästa rekommenderas. Stockholms Södra Järnvägsstation
d. 26 Febr. 1876, C. Bratt. Stations Inspektor.
S. P. Heurlin är denna dag, på egen begäran, från sin befattning vid Statens
Järnvägstrafik entledigad.
Stockholm den 3 Augusti 1876.
C. Bratt.
Bilaga 5.
Kungl. Järnvägsstyrelsens Pensionsbref för skadade extra stationskarlen Sven
Petter Heurlin från Linköping i Östergötlands län.
Genom nådigt bref den 28 Juni 1907 har Kungl. Maj:t funnit godt förordna,
att till förre extra stationskarlen Sven Petter Heurlin från Linköping i Östergötlands
län skall, räknadt från och med dga 1 Juli 1907, i stället för det honom jämlikt
Kungl. Maj:ts nådiga bref den 15 september 1876 tillkommande årliga understöd af
etthundrafemtio kronor, utgå ersättning enligt de grunder, som äro stadgade i lagen
angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 Juli 1901.
På grund häraf vill Kungl. Styrelsen, med upphäfvande af det för Heurlin hittills
gällande pensionsbref, härigenom hafva tillförsäkrat honom en] förhöjd årlig pension
af etthundranittiofem (195) kronor, att räknadt från och med den 1 Juli 1907
utgå af trafikmedel.
Mot företeende af detta pensionsbref jämte vederbörligt prästbetyg skall Heurlin
äga att kvartalsvis utbekomma ifrågavarande pension.
Den i nådigt bref den 12 Oktober 1888 meddelade bestämmelsen, att understöd
må jämväl utbetalas till afliden understödstagares stärbhusdelägare för det halfår,
under hvilket han aflidit, och därutöfver ytterligare för ett hälft år, derest den aflidne
efterlämnat änka eller oförsörjt barn, är fortfarande tillämplig; dock att jämlikt ofvannämnda
nådiga bref den 28 Juni 1907 sådant understöd skall utgå med belopp, beräknadt
efter det Heurlin förut tillkommande pensionsbeloppet eller efter 150 kronor för år.
Vid pensionens lyftande skall anteckning därom göras å pensionsbrefvet.
Stockholm den-20 Juli 1908.
Kungl. Järnvägsstyrelsen.
F. W. H. PEGELOW.
Georg Jacobi.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
Avskrift av avskrift.
Bilaga 6.
Till Kungl. Järnvägsstyrelsen, kameralbyrån.
Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift har förre extra stationskarlen Sven
Petter Heurlin,'' hvilken under arbete vid statens järnvägsbyggnader blifvit skadad, i
underdånighet anhållit om förhöjning af honom på grund häraf tillerkändt årligt understöd,
uppgående till 195 kronor. Till följd af nådig remiss har Ni den 23 februari
1917 häröfver afgifvit underdånigt utlåtande.
Vid underdånig föredragning denna dag af detta ärende har Kungl. Maj:t icke
funnit skäl att lemna bifall till förevarande ansökning. Hvilket jag, på nådigaste
befallning, får Eder till kännedom och för sökandes underrättande härigenom meddela.
Stockholm den 16 mars 1917.
OSCAR VON SYDOW.
Niklas Lindhult.
'' Bilaga 7.
Avskrift av avskrift.
Till Distriktsförvaltningen vid lista Distriktet.
Uti en till Kungl. Styrelsen inkommen skrift, varöver Ni den 27 Juli 1917 avgivit
infordrat yttrande, har förre extra stationskarlen Sven Peter Heurlin i Linköping med
bifogande av vissa intyg anhållit att komma i åtnjutande av krigstidshjälp enligt Kungl.
kungörelsen den 19 juni 1917 angående krigstidshjälp år 1917 åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst.
Uti Edert yttrande har Ni meddelat, att Heurlin jämlikt nådiga brevet den 28
juni 1907 från och med den 1 juli samma år uppbure ett skadestånd å 195 kronor
årligen. Vid ärendets föredragning denna dag har Kungl. Styrelsen, då det till Heurlin
utgående understödet utgör skadestånd1 och alltså icke är att hänföra till sådan
pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel, som avses i förberörda Kungl.
Kungörelse, funnit sig förhindrad tilldela Heurlin krigstidshjälp enligt samma kungörelse.
Vilket Eder till kännedom samt för Heurlins underrättande härigenom meddelas.
Varjämte en ansökningen bifogad debetsedel öfverlämnas för att Heurlin tillställas.
Stockholm den 3 Augusti 1917.
Kungl. Järnvägsstyrelsen.
Georg Jacobi.
1 Jämför Kungl. Järnvägsstyrelsens Pensionsbref av 26 Okt. 1876 och 20 Juli 1908. Anm. av
motionären.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
1
Avskrift.
Bilaga 8.
Till Trafikförvaltningen vid l:a distriktet och Kungl. järnvägsstyrelsen,
Stockholm!
För att ådagalägga och bestyrka att jag varit befattningshafvare vid Statens
Järnvägars för allmän trafik öppnade järnvägar och därunder af godståg nr 7, under
tjänstgöring med nämnda tåg till Hallsberg blifvit vid afgång öfverkörd i Katrineholm,
och icke alls såsom Kungl. Styrelsen uppfattat saken att jag blifvit skadad i
arbetet vid Statens Järnvägsbyggnad; Vid byggnadsarbetet har jag icke varit anställd
eller dermed tagit någon befattning. År 1873 efter någon tids vistelse och arbete å
Vagnverkstaden i Liljeholmen blef jag såsom fullt kompetent beordrad resa till Katrineholm
att tjänstgjöra såsom vagnssmörjare med alternerande snälltåg, blandade och
godståg från den 1 December 1873 tills olyckan skedde den 28 Februari 1874. Att
så skett se bifogade vittnesattester från konduktören å godståg nr 7 D. Svensson
och förre vagnssmörjaren C. A. Engström boende här i staden, hvilket även kan be
styrkas af förre tågmästaren Dahlström härstädes och samt vagnssmörjaren Magnusson
i Katrineholm m. fl. Att jag sedan var anställd vid dels telegrafgöromålen och
dels vid skrifgöromålen å expeditionen för afgående gods i närmare två års tid eller
från 1 Oktober 1874 till 3 Augusti 1876 se afskrifne betyg.
I anledning häraf och bestyrkt blifvit får jag vördsamt anhålla om att bli
ansedd såsom f. d. befattningshafvare i Statens Järnvägars tjenst och härigenom förnya
min ansökan om erhållande af krigstidshjälp enligt K. F. den 19 Juni 1917.
Sven Peter Heurlin,
l. d. extra stationskarl vid S. J.
adr. Wästanågatan 9 a, Linköping.
Bilaga 10-
Att f. d. stationskarlen vid S. J. Sven Peter Heurlin vid i dag företagen läkareundersökning
befunnits lida af förlust af v. underbenet (15 cm. under knät), kronisk
ledgångsreumatism, kronisk lungkatarr, dubbelsidigt pungbråck och nedsatt synförmåga
samt att han till följd häraf är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets
uppehälle oundgängligen fordras, intygar på heder och samvete
Linköping d. 10 jan. 1918.
Th. Theorell,
stadsdistr. läkare.»
Av handlingarna i ärendet framgår, att Heurlin på grund av olyckshändelse
under tjänstgöring enligt kungl. brev den 15 september 1876
tillförsäkrats ett årligt understöd av 150 kronor att från och med den 1
Utskotta
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
juli samma år utgå av trafikmedel. Genom kungl. brev den 28 juni 1907
förordnades sedermera, att till Heurlin skulle, räknat från och med den 1
juli samma år, i stället för nyssnämnda understöd utgå ersättning enligt
de grunder, som funnes stadgade i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete. Då den skada Heurlin
lidit vid det honom övergångna olycksfallet enligt läkarbetyg ansetts hava
medfört en bestående nedsättning i hans arbetsförmåga, motsvarande 65
procent av nämnda arbetsförmåga, och denna nedsättning enligt lagens bestämmelser
berättigade Heurlin till en livränta, motsvarande nyssberörda
procent å den högsta livränta, som jämlikt lagen kunde utgå, tillerkändes
Heurlin en förhöjd årlig pension å 195 kronor att från och med den 1
juli 1907 utgå av trafikmedel.
Riksdagen har numera på Kungl. Maj.ds framställning medgivit, att
personer, vilka utan att vara berättigade till livränta enligt 1901 års lag
såsom ersättning i anledning av olycksfall eller ådragen kroppsskada tillerkänts
livränta eller årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag
angifna grunder, må härutöver från och med år 1918 uppbära tilläggsersättning
med ett årligt belopp, motsvarande tre fjärdedelar av samma
ränta. Med tillämpning av detta riksdagens beslut kommer Heurlin alltså
räknat från och med innevarande års början i åtnjutande av ett till 341
kronor 25 öre förhöjt årligt understöd. Under sådana förhållanden har
utskottet icke ansett sig äga anledning att därutöver föreslå någon förhöjning
åt Heurlin och hemställer förty,
att förevarande motion 1:16 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
2:o.
Angående
grunderna för
beräkning av
vissa f. d.
stationsmäsiares
pension.
I två likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren under
nr 15 av herr G-ullberg och den andra i andra kammaren under nr 10 av
herr Backlund, har hemställts, »att de grunder för beräkningen av pensionen,
som komma att tillämpas från och med 1918, även må bliva gällande
jämväl för de stationsmästare, som efter långvarig och väl vitsordad
tjänstgöring avgått med pension redan under åren från och med 1911 till
och med 1917.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
9
Till stöd för framställningen har anförts följande:
> Stationsmästarno vid statens järnvägars stationer av 5 och C klass hava
i regeln bland sina tjenstegöromål haft även liandhavandet av postgöromål.
Den avlöning, som de för dessa göromål åtnjutit, har utbetalts till dem’av
kungl. järnvägsstyrelsen tillsammans med deras avlöning för järnvägsgöromålen
och har alltjämt brukat betraktas såsom en del av deras avlöning
från järnvägsstyrelsen. Arvodet för postgöromålen har till och med tagits
i beräkning vid bestämmandet av avlöningen för järnvägsgöromålen, så att
i de jämförelsevis få fall, där postgöromålen vant skilda från järnvägsgöromålen,
avlöningen för dessa sistnämnda blivit satt i jämnhöjd med den avlöning,
som eljest beräknats för järnvägs- och postgöromålen tillsammans.
Men vid bestämmandet av dessa stationsmästares pensioner har endast
avlöningen för järnvägsgöromålen tagits i beräkning men icke arvodet för
postgöromålen. De stationsmästare, vilkas avlöning avsett både järnvägsoch
postgöromål, hava härigenom i fråga om sina pensioner kommit i ett
ogynnsamt läge.
Kungl. järnvägsstyrelsen hemställde till Kungl. Maj:t 1914, att vid
bestämmandet av stationsmästares pension arvodet för postgöromålen skulle
medtagas i beräkningen med 800 kronor med tillägg av 20 % (alltså 60
kronor) för hyres- och bränsleersättning, vadan denna del av pensionen,
efter 70 %, skulle uppgå till kronor 252. Av denna hemställan, som
offentliggjordes i järnvägsmännens egen tidning, fick nämnda stationsmästare
den uppfattningen, att de skulle erhålla sin pension efter detta förslag.
Enligt meddelande från kungl. järnvägsstyrelsens kameralkontor, komma
dock dessa grunder endast att tillämpas för de stationsmästare, som avgå
med pension efter ingången av år 1918.
De som avgått under tiden 31 december 1910 och 31 december 1917
få endast pension beräknad efter deras lön som stationsmästare. De nu
kvarlevande av dessa åldriga pensionstagare uppgå till 40 å 50 stycken,
och av dem leva åtskilliga i små och tryckta omständigheter. Att giva
dessa åldriga män den lilla ökning i pensionerna, som de beräknat, synes
mig endast en gärd av rättvisa och billighet.»
På sätt närmare inhämtas av utskottets utlåtande nr 55 angående
vissa framställningar rörande pensioner och understöd m. m. å allmänna
indragningsstaten har statskontoret beträffande åtskilliga till utskottet hänvisade
motioner i dessa ämnen, bland dem även nu ifrågavarande samt
den under nästföljande punkt omförmälda, den 10 april 1918 avgivit utlåtande.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 53 häft. (Nr 63.)
2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
Järnvägs
styrelsen.
Statskontoret har därvid tillika överlämnat yttrande från järnvägsstyrelsen,
i hithörande del så lydande:
»De föreliggande båda motionerna angående förhöjning av vissa f. d. stationsmästares
pensioner ansluta sig till ett af styrelsen, med anledning av en utav poststationsföreståndarna
vid statens järnvägar under 1913 gjord framställning om förbättring
av deras ställning i pensionshänseende, i underdånigt utlåtande den 16 mars
1914 framlagt förslag om avlåtande av nådig proposition i ämnet.
Redogörelse för innehållet i såväl berörda framställning som styrelsens utlåtande
över densamma finnes intagen i det Kungl. Maj:ts proposition nr 174 till 1917
års riksdag bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden den 4 april 1917.
Enligt vad där inhämtas, hemställde styrelsen, att poststationsföreståndarnas framställning
icke måtte föranleda till annan åtgärd, än att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att, därest viss av styrelsen förut gjord framställning angående
postarvodenas omförande till ordinarie arvoden vunne statsmakternas bifall, de stationsinspektorer
å 4:de klassens stationer A och B samt stationsmästare, som efter
den 31 december 1910 avgått eller före ikraftträdande av ett eventuellt beslut i nyssnämnda
avseende komme att avgå från tjänsten, måtte, räknat från tidpunkten för
beslutets ikraftträdande, erhålla fyllnadspension af trafikmedel till sådant belopp att
detsamma jämte dem tillkommande pension jämlikt lagen angående rätt till pension
för tjänsteman vid statens järnvägar den 4 juli 1910 eller de i sammanhang härmed
utfärdade övergångsbestämmelser, komme att uppgå till det belopp, varmed pensionen
skulle hava utgått, därest de av styrelsen föreslagna ändringar i avlöningsförhållandena
för omförmälda stationsföreståndare ägt gällande kraft vid tiden för vederbörandes
avgång från tjänsten.
Det sålunda framlagda förslaget om fyllnadspension i vissa fall för stationsföreståndare
föranledde emellertid icke till någon åtgärd i den av styrelsen önskade riktningen.
1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
m. fl. verk, som i underdånig skrivelse den b mars 1917 framlagt
ett förslag om uppflyttning å gällande avlöningsskala av ovan omförmälda tjänstekategorier
bland stationsföreståndarna vid statens järnvägar hade i denna skrivelse
uttalat sig mot bifall till förslaget. Föredragande departementschefen hade vid ärendets
föredragning inför Kungl. Maj:t i statsrådet yttrat, att han, i likhet med kommissionen,
ansåge en förbättring av ifrågavarande pensionstagares under rådande krigstid
nog så behjärtansvärda ekonomiska ställning böra ske i annan ordning än den
föreslagna, nämligen i samband med åtgärder i dylikt syfte för samtliga de kategorier
av statspensionärer, som därav kunde vara i behov.
Det i förenämnda proposition framlagda förslag om uppflyttning å gällande
löneskala av befattningarna såsom stationsinspektorer å 4:de klassens stationer A och
B samt såsom stationsmästare vann riksdagens godkännande, varefter kungl. kungörelse,
innefattande dessa och andra ändringar i förnyade nådiga anlöningsregfementet
för tjänstemän vid statens järnvägar den 30 juni 1916, utfärdades den 29 juni
1917.
Härigenom har det av styrelsen i dess förberörda hemställan av den 16 mars
1914 uppställda villkoret för beredande av fyllnadspension åt förutvarande innehavare
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
11
av befattningar inom ofvan omförmälda tjänstekategorier bland stationHföreståndarna
vid statens järnvägar blivit fyllt.»
Under åberopande av ovanberörda av järnvägsstyrelsen lämnade ut- statskontoret.
redning bär statskontoret för egen del framhållit, att vissa billigketsskäl
onekligen förelåge för beredande i enlighet med motionärernas förslag av
tilläggspension av trafikmedel att från och med år 1918 utgå till de f. d.
stationsmästare av ifrågavarande slag, som med pension avgått under åren
1911—1917.
Utskottet kan för sin del icke finna annat än att det i motionen utskottet.
framförda yrkandet på förbättring av ifrågavarande pensionärers bekymmersamma
ställning är synnerligen behj ärtans värt och anser i likhet med
statskontoret billighetsskäl föreligga för vidtagande av en dylik åtgärd.
Enligt vad utskottet inhämtat, utgör antalet av dessa f. d. befattningshavare
83 och skulle ett bifall till förslaget medföra en kostnad för statsverket
av i runt tal 21,600 kronor. Under sådana förhållanden och med
hänvisning till det av järnvägsstyrelsen tidigare i detta avseende framställda
förslaget anser sig utskottet böra biträda motionärernas yrkande. De ifrågavarande
fyllnadspensionerna torde böra beräknas från och med den dag, den
av järnvägsstyrelsen omförmälda kungl. kungörelsen den 29 juni 1917
angående vissa ändringar i förnyade avlöningsreglementet för tjänstemän
vid statens järnvägar trädde kraft eller den 1 januari 1918, och synas
beloppen böra anvisas att utgå av trafikmedel.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
1:15 och II: 10, må medgiva, att de stationsinspektorer
å 4:de klassens stationer A och B samt stationsmästare,
som avgått efter den 31 december 1910 och
före ikraftträdandet av kungl. kungörelsen den 29 juni
1917 angående vissa ändringar i förnyade avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar eller
den 1 januari 1918, må, räknat från och med sistnämnda
dag, erhålla fyllnadspension av trafikmedel till
sådant belopp, att detsamma jämte dem tillkommande
pension enligt lagen den 4 juli 1910 angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar eller
de i samband härmed utfärdade övergångsbestämmelser,
kommer att uppgå till det belopp, varmed pensionen
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
skulle hava utgått, därest de i förberörda kungörelse
omförmälda ändringar i avlöningsförhållandena för ovanbemälda
stationsföreståndare ägt gällande kraft vid tiden
för vederbörandes avgång ur tjänsten.
3:o.
derstisd^dt “ar- ^ en inom andra kammaren av herr Lövgren i Nyborg väckt motion,
befaren o.Niis- nr 144, har hemställts, »att riksdagen till arbetaren Oscar Nilsson d. y:s
S°minderångCa änka ocl1 millderåriga barn i Grelsbyn, Över Kalix socken av Norrbottens
barn. län, måtte bevilja ett understöd i enlighet med lagen om olycksfallsförsäkring
av den 3 juni 1916».
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Arbetaren Oscar Nilsson från Grelsbyn i Över Kalix socken av Norrbottens
län har under en sammanlagd tid av 12 år arbetat i statens tjänst, dels som linjearbetare
vid telegrafverket 9 år, dels vid järnvägstelefon 3 år samt slutligen som
förman för ett arbetslag på Inlandsbanans norra distrikt. Under detta arbete skadades
han så svårt genom en olyckshändelse, att han avled därav på Gellivare lasarett den
13 juli 1917. Nilsson efterlämnar hustru och sju minderåriga barn, vilka av vederbörande
myndighet tillerkänts ett årligt understöd av sammanlagt 300 kronor. Då
detta belopp under nu rådande förhållanden icke på långt när är tillräckligt till
jens uppehälle, synes mig skäl föreligga för riksdagens ingripande.»
Statskontoret har i ärendet överlämnat infordrade yttranden från dels
telegrafstyrelsen och dels järnvägsstyrelsen.
Telegrafstyrelsen har därvid meddelat, att Nilsson arbetat vid telegrafverket
under följande tider: den 2 juni—9 november 1905 samt den 9
maj 1906—8 april 1914.
Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande anfört:
Jämvägssty- »Såvitt framgår av motionen om understöd åt arbetaren Oscar Nilssons i Grels
relsen.
hyn änka och minderåriga barn föreligga i detta fall icke några särskilda omständigheter,
som böra föranleda därtill att Nilssons änka skulle erhålla en bättre ställning
än andra änkor efter statens järnvägars personal, som under de senare åren omkommit
under sådana omständigheter att 1901 års olycksfallslag bör tillämpas , i fråga
om skadestånd till deras efterlevande.
Med hänsyn härtill och då Kung! Maj:t, enligt vad styrelsen erfarit, lär hava
för avsikt att förelägga riksdagen förslag till bestämmelser angående rätt för livräntetagare
i allmänhet, som i likhet med bemälde Nilssons änka och barn enligt
1901 års olycksfallsersättningslag tillförsäkrats ersättning med vissa årliga belopp av
statsmedel, torde enligt styrelsens mening giltiga skäl icke föreligga för att enbart i
detta fall medgiva en retroaktiv tillämpning av lagen om försäkring för olycksfall i
arbete den 17 juni 1916.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
13
Statskontoret har i ärendet anfört:
»För egen del får Kungl. Statskontoret, vid det förhållande att årligt understöd
blivit, säkerligen med tillämpning av bestämmelserna i 1901. års olycksfallsförsäkringslag,
Nilssons änka och barn beviljat, ifrågasätta, huruvida anledning kan anses
föreligga att i detta särskilda fall framför andra dylika bereda högre ersättning, därvid
jämväl torde böra erinras, att, enligt vad Kungl. Statskontoret inhämtat, förslag
till riksdagen är under utarbetande i syfte att efter vissa grunder bereda allmän förbättring
av de enligt nämnda lag utgående ersättningar.»
Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att järnvägsstyrelsen
genom särskilda livräntebrev den 11 oktober 1917 tillförsäkrat dels Nilssons
änka i ersättning enligt 4 § lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete en årlig livränta att utgå från och
med den 13 juli 1917 till en början med 75 kronor, dels ock Nilssons
efterlämnade minderåriga barn i ersättning enligt samma paragraf livräntor
att utgå från och med den 18 juli 1917 till en början med 37 kronor
50 öre till vart och ett av barnen, kommande, sedan rätten till livränta
för något eller några av de minderåriga barnen enligt lagen upphört,
livräntorna att utgå med de högre belopp, vartill de enligt samma lag
finge höjas.
Utskottet anser sig vidare böra erinra, hurusom riksdagen nyligen på
Kungl. Majits framställning medgivit, att änka och barn efter arbetare,
som genom olycksfall i statens tjänst ljutit döden, må utöver livränta af
statsmedel, vartill de äro berättigade enligt förenämnda lag av den 5 juli
1901, från och med år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett årligt belopp,
motsvarande tre fjärdedelar av samma ränta. Under sådana förhållanden
synes utskottet skäl icke föreligga att i detta fall framför andra
dylika bereda högre ersättning, varför utskottet hemställer,
att förevarande motion II: 144 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 maj 1918.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Statskontoret.
Utskottet.
CKNTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:271 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående grunderna för beräkning av vissa f. d. stationsmästares pension. s. 8 i texten