Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.
1918-02-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1918:7, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1918 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande
inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.
I en till riksdagen den 22 januari 1918 avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition nr 34 har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansärenden
för den 10 och den 22 januari 1918 samt av i lagrådet fört protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna
Förslag
till
Lag
innefattande tillfälligt undantag frän gällande inskränkningar i rätten att
använda sparbanks vinst.
Härigenom förordnas som följer:
Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker
den 29 juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän,
efter det styrelsen yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel
av vinsten å den av sparbanken under föregående året drivna rörelse
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 7 käft. (Nr 7—8.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
skall användas för annat i samma paragraf angivet ändamål än avsättning
till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden
eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet
gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna
icke må komma att understiga fem procent av insättarnas behållning
enligt senaste bokslut.
Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas
Konungens befallningshavande, som har att pröva, huruvida beslutet
överensstämmer med föreskrifterna i denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1918 och gäller till och med
den 31 maj 1919.
Till ovanberörda statsrådsprotokoll den 10 januari 1918 har departementschefen
i ärendet anfört följande:
»Med anledning av en av sparbanksföreningens styrelse i skrivelse
den 8 maj 1917 gjord framställning föreslog Kungl. Maj:t, efter lagrådets
hörande, i en till riksdagen avlåten, den 19 maj 1917 dagtecknad
proposition, nr 371, riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat
förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar
i rätten att använda sparbanks vinst.
Sparbankslagens bestämmelser rörande dessa inskränkningar återfinnas
i 15 §, sådan densamma lyder enligt lagen den 25 maj 1905.
Enligt huvudstadgandet i nämnda lagrum skall all vinst, som å sparbanks
rörelse uppkommer, avsättas till en reservfond för bestridande av
omkostnader och betäckande av förluster. Då reservfonden eller i visst
fall sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna överstiger
tio procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut, må emellertid
sparbankens huvudmän, efter det sparbankens styrelse avgivit
yttrande i ärendet, kunna besluta, att överskottet skall enligt grunder,
som av huvudmännen fastställas, tillgodoföras insättare såsom tilläggsränta
eller ock annorledes användas för väckande och underhållande
särskilt hos mindre bemedlade insättare av håg till ökad sparsamhet.
Likaledes må, om bankens reglemente sådant uttryckligen medgiver,
huvudmännen, sedan styrelsen yttrat sig i frågan, kunna anslå högst
Bankoutskottets utlåtande Nr 7. 3
hälften av förenämnda överskott till sådant välgörande eller allmännyttigt
ändamål, som icke på grund av gällande författning skall tillgodoses
genom skattebidrag.
I sin ovanberörda skrivelse framhöll sparbanksföreningens styrelse
att genom bestämmelserna i förevarande paragraf möjlighet att disponera
uppkommen vinst på annat sätt än genom avsättning till reservfond
vore utesluten för andra sparbanker än sådana, vilkas reservfonder
eller, i visst fall, sammanlagda grund- och reservfonder överstege tio
procent av insättarnas behållning. Detta stadgande reste, enligt styrelsens
förmenande, oberättigade hinder mot en sparbanks bemödande att
gorå sitt bästa för sina insättare, varjämte styrelsen erinrade, hurusom
mera än hälften av landets sparbanker vore förhindrade att med en enda
skärv ansluta sig till bemödandena att avhjälpa det i så rikt mått framträdande
nödläget. Styrelsen ifrågasatte därför ett sådant tillägg till
ifrågavarande lagrum, att möjlighet förefunnes att använda viss del av
sparbanks vinst för de i lagrummet omförmälda ändamål, så snart
sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna, efter frånräknande
av beviljade anslag, uppginge till minst fem procent av insättarnas
behållning enligt senaste bokslut.
Då nämnda ärende anmäldes inför Eders Kungl. Maj:t, anförde
dåvarande chefen för finansdepartementet, bland annat:
''Bestämmelserna i 15 § av sparbankslagen hava tillkommit i syfte
att förhindra, att en sparbanks medel användas till ändamål, som äro
för sparbanken främmande. De avhjälpa därjämte i någon mån bristen
på föreskrifter om viss proportion mellan inlåningen och de egna fonderna.
Såsom styrelsen för sparbanksföreningen framhållit, lämna ifrågavarande
bestämmelser möjlighet till friare användning av behållna medel
endast i en mycket inskränkt omfattning, nämligen för allenast de sparbanker,
i vilka reservfonden eller sammanlagda beloppet av grund- och
reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas behållning enligt
senaste bokslut. Under vanliga omständigheter skulle jag icke, åtminstone
utan en närmare utredning, varit benägen att föreslå någon ändring
i dessa bestämmelser. Sådana de ekonomiska förhållandena nu
gestalta sig, ställer sig frågan emellertid för mig i ett helt annat läge.
Den utsträckning av rätten att i viss omfattning använda vinstmedel
annorledes än till avsättning till reservfonden, som sparbanksföreningens
styrelse nu ifrågasatt, synes mig för närvarande synnerligen behjärtansvärd,
och bör enligt min mening styrelsens förslag mottagas med tacksamhet.
Enligt vad jag erfarit skulle nämligen många sparbanker, som
hava en god ställning, men som på grund av gällande bestämmelser
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
Departe
mentschefen.
nödgas avsätta hela vinsten till reservfonden, komma att dela med sig
av sina medel till sådana ändamål, som omförmälas i 15 § i sparbankslagen,
därest nuvarande hindren härför bleve åtminstone till en del
borttagna.’
Riksdagen anmälde i skrivelse den 15 juni 1917, nr 325, att riksdagen,
ehuru åtgärder av ifrågavarande slag uncter normala tider måste
anses vara ägnade att väcka betänkligheter, likväl, med hänsyn till
rådande ekonomiska förhållanden och då den föreslagna lagen endast
vore avsedd att erhålla provisorisk giltighet, ansett sig böra bifalla
det framlagda förslaget.
Den 25 juni 1917 utfärdade Kungl. Maj:t. lag, innefattande tillfälligt
undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks
vinst, av följande lydelse:
Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker den 29
juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän, efter det styrelsen
yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel av vinsten å den av sparbanken
under föregående året drivna rörelse skall användas för annat i samma paragraf
angivet ändamål än avsättning till reservfond, dock att till följd av sådant beslut
reservfonden eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet
gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna icke må
komma att understiga fem procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut.
Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas Konungens
befallningshavande, som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med föreskrifterna
i denna lag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller till och med
den 31 maj 1918.
Uti skrivelse den 10 december 1917 anmodade statsrådet och tillförordnade
chefen för finansdepartementet bankinspektionen att avgiva
yttrande angående dels huruvida förlängning av lagens giltighet kunde
anses påkallad med hänsyn till nu rådande förhållanden, dels ock, därest
så ansåges vara fallet, den tid, en sådan förlängning borde avse.
1 anledning härav har bankinspektionen i skrivelse den 21 december
1917 meddelat, att bankinspektionen ansåge, att de förhållanden,
som föranlett tillkomsten av nämnda lag, ännu vore för handen och
under avsevärd tid torde komma att fortfara, samt att, vad lagens giltighetstid
anginge, densamma syntes böla förlängas med ett år.
Jämväl jag anser, att bestämmelserna i lagen den 25 juni 1917,
innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten
Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
5
att använda sparbanks vinst, böra förnyas att gälla under den av bankinspektionen
angivna tid. Enligt min mening äro de skäl, som vid
tiden för nämnda lags tillkomst talade för densamma, alltjämt och om
möjligt i än högre grad än då för handen.»
Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.
På de i ovanintagna statsrådsprotokoll anförda skäl har utskottet
ansett sig böra tillstyrka bifall till det nu framlagda förslaget och får
alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
av riksdagen bifallas.
Stockholm den 8 februari 1918.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, friherre Langenskiöld, Nilsson,
Wickman och Jönsson samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Carlson i Herrljunga,
Berg i Munkfors, Borg. Sommelius, Bogren och Törnkvist.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:27 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten at a1 i texten