Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

1918-02-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:7, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1918 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag

till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande

inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

I en till riksdagen den 22 januari 1918 avlåten, till bankoutskottet

hänvisad proposition nr 34 har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansärenden

för den 10 och den 22 januari 1918 samt av i lagrådet fört protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna

Förslag

till

Lag

innefattande tillfälligt undantag frän gällande inskränkningar i rätten att

använda sparbanks vinst.

Härigenom förordnas som följer:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker

den 29 juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän,

efter det styrelsen yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel

av vinsten å den av sparbanken under föregående året drivna rörelse

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 7 käft. (Nr 7—8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 7.

skall användas för annat i samma paragraf angivet ändamål än avsättning

till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden

eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet

gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna

icke må komma att understiga fem procent av insättarnas behållning

enligt senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas

Konungens befallningshavande, som har att pröva, huruvida beslutet

överensstämmer med föreskrifterna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1918 och gäller till och med

den 31 maj 1919.

Till ovanberörda statsrådsprotokoll den 10 januari 1918 har departementschefen

i ärendet anfört följande:

»Med anledning av en av sparbanksföreningens styrelse i skrivelse

den 8 maj 1917 gjord framställning föreslog Kungl. Maj:t, efter lagrådets

hörande, i en till riksdagen avlåten, den 19 maj 1917 dagtecknad

proposition, nr 371, riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat

förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar

i rätten att använda sparbanks vinst.

Sparbankslagens bestämmelser rörande dessa inskränkningar återfinnas

i 15 §, sådan densamma lyder enligt lagen den 25 maj 1905.

Enligt huvudstadgandet i nämnda lagrum skall all vinst, som å sparbanks

rörelse uppkommer, avsättas till en reservfond för bestridande av

omkostnader och betäckande av förluster. Då reservfonden eller i visst

fall sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna överstiger

tio procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut, må emellertid

sparbankens huvudmän, efter det sparbankens styrelse avgivit

yttrande i ärendet, kunna besluta, att överskottet skall enligt grunder,

som av huvudmännen fastställas, tillgodoföras insättare såsom tilläggsränta

eller ock annorledes användas för väckande och underhållande

särskilt hos mindre bemedlade insättare av håg till ökad sparsamhet.

Likaledes må, om bankens reglemente sådant uttryckligen medgiver,

huvudmännen, sedan styrelsen yttrat sig i frågan, kunna anslå högst

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 7. 3

hälften av förenämnda överskott till sådant välgörande eller allmännyttigt

ändamål, som icke på grund av gällande författning skall tillgodoses

genom skattebidrag.

I sin ovanberörda skrivelse framhöll sparbanksföreningens styrelse

att genom bestämmelserna i förevarande paragraf möjlighet att disponera

uppkommen vinst på annat sätt än genom avsättning till reservfond

vore utesluten för andra sparbanker än sådana, vilkas reservfonder

eller, i visst fall, sammanlagda grund- och reservfonder överstege tio

procent av insättarnas behållning. Detta stadgande reste, enligt styrelsens

förmenande, oberättigade hinder mot en sparbanks bemödande att

gorå sitt bästa för sina insättare, varjämte styrelsen erinrade, hurusom

mera än hälften av landets sparbanker vore förhindrade att med en enda

skärv ansluta sig till bemödandena att avhjälpa det i så rikt mått framträdande

nödläget. Styrelsen ifrågasatte därför ett sådant tillägg till

ifrågavarande lagrum, att möjlighet förefunnes att använda viss del av

sparbanks vinst för de i lagrummet omförmälda ändamål, så snart

sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna, efter frånräknande

av beviljade anslag, uppginge till minst fem procent av insättarnas

behållning enligt senaste bokslut.

Då nämnda ärende anmäldes inför Eders Kungl. Maj:t, anförde

dåvarande chefen för finansdepartementet, bland annat:

''Bestämmelserna i 15 § av sparbankslagen hava tillkommit i syfte

att förhindra, att en sparbanks medel användas till ändamål, som äro

för sparbanken främmande. De avhjälpa därjämte i någon mån bristen

på föreskrifter om viss proportion mellan inlåningen och de egna fonderna.

Såsom styrelsen för sparbanksföreningen framhållit, lämna ifrågavarande

bestämmelser möjlighet till friare användning av behållna medel

endast i en mycket inskränkt omfattning, nämligen för allenast de sparbanker,

i vilka reservfonden eller sammanlagda beloppet av grund- och

reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas behållning enligt

senaste bokslut. Under vanliga omständigheter skulle jag icke, åtminstone

utan en närmare utredning, varit benägen att föreslå någon ändring

i dessa bestämmelser. Sådana de ekonomiska förhållandena nu

gestalta sig, ställer sig frågan emellertid för mig i ett helt annat läge.

Den utsträckning av rätten att i viss omfattning använda vinstmedel

annorledes än till avsättning till reservfonden, som sparbanksföreningens

styrelse nu ifrågasatt, synes mig för närvarande synnerligen behjärtansvärd,

och bör enligt min mening styrelsens förslag mottagas med tacksamhet.

Enligt vad jag erfarit skulle nämligen många sparbanker, som

hava en god ställning, men som på grund av gällande bestämmelser

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 7.

Departe
mentschefen.

nödgas avsätta hela vinsten till reservfonden, komma att dela med sig

av sina medel till sådana ändamål, som omförmälas i 15 § i sparbankslagen,

därest nuvarande hindren härför bleve åtminstone till en del

borttagna.’

Riksdagen anmälde i skrivelse den 15 juni 1917, nr 325, att riksdagen,

ehuru åtgärder av ifrågavarande slag uncter normala tider måste

anses vara ägnade att väcka betänkligheter, likväl, med hänsyn till

rådande ekonomiska förhållanden och då den föreslagna lagen endast

vore avsedd att erhålla provisorisk giltighet, ansett sig böra bifalla

det framlagda förslaget.

Den 25 juni 1917 utfärdade Kungl. Maj:t. lag, innefattande tillfälligt

undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks

vinst, av följande lydelse:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker den 29

juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän, efter det styrelsen

yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel av vinsten å den av sparbanken

under föregående året drivna rörelse skall användas för annat i samma paragraf

angivet ändamål än avsättning till reservfond, dock att till följd av sådant beslut

reservfonden eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet

gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna icke må

komma att understiga fem procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas Konungens

befallningshavande, som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med föreskrifterna

i denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller till och med

den 31 maj 1918.

Uti skrivelse den 10 december 1917 anmodade statsrådet och tillförordnade

chefen för finansdepartementet bankinspektionen att avgiva

yttrande angående dels huruvida förlängning av lagens giltighet kunde

anses påkallad med hänsyn till nu rådande förhållanden, dels ock, därest

så ansåges vara fallet, den tid, en sådan förlängning borde avse.

1 anledning härav har bankinspektionen i skrivelse den 21 december

1917 meddelat, att bankinspektionen ansåge, att de förhållanden,

som föranlett tillkomsten av nämnda lag, ännu vore för handen och

under avsevärd tid torde komma att fortfara, samt att, vad lagens giltighetstid

anginge, densamma syntes böla förlängas med ett år.

Jämväl jag anser, att bestämmelserna i lagen den 25 juni 1917,

innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 7.

5

att använda sparbanks vinst, böra förnyas att gälla under den av bankinspektionen

angivna tid. Enligt min mening äro de skäl, som vid

tiden för nämnda lags tillkomst talade för densamma, alltjämt och om

möjligt i än högre grad än då för handen.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.

På de i ovanintagna statsrådsprotokoll anförda skäl har utskottet

ansett sig böra tillstyrka bifall till det nu framlagda förslaget och får

alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

av riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 februari 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, friherre Langenskiöld, Nilsson,

Wickman och Jönsson samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Carlson i Herrljunga,

Berg i Munkfors, Borg. Sommelius, Bogren och Törnkvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:27 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten at a1 i texten