Utlåtande, i anledning av framställningar om ändring i avlöning sbestämmelserna för sekreterarna vid justitieombudsmansoch militieomJmdsmansexpeditionerna.
1918-05-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1918:70, Utlåtande, i anledning av framställningar om ändring i avlöning sbestämmelserna för sekreterarna vid justitieombudsmansoch militieomJmdsmansexpeditionerna.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
1
Nr 70.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1918 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av framställningar om ändring i avlöning
sbestämmelserna för sekreterarna vid justitieombudsmans-
och militieomJmdsmansexpeditionerna.
I sin till innevarande års riksdag avgivna ämbetsberättelse (sid. 423
—427) har riksdagens justitieombudsman gjort framställning om ändring
i avlöningsbestämmelserna för sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen.
Vidare har riksdagens militieombudsman i sin till riksdagen avgivna
ämbetsberättelse (sid. 443—446) gjort framställning angående ändring i
avlöningsbestämmelserna för sekreteraren vid militieombudsmansexpeditionen.
Enligt bankoutskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava riksdagens
kamrar hänvisat ifrågavarande framställningar till utskottets förberedande
behandling.
Utskottet har därvid ansett sig böra inhämta yttrande från löneregleringskommittén,
och har utskottet för sådant ändamål anhållit om
utverkande av Kungl. Maj:ts befallning till bemälda kommitté att avgiva
och till utskottet inkomma med dylikt yttrande.
I anledning härav har utskottet emottagit ett av löneregleringskommittén
avgivet, den 30 april 1918 dagtecknat utlåtande, så lydande:
Löneregleringskommittén.
Ingress.
»Avlöningen för sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen fastställdes av
1909 års riksdag till 6,000 kronor, vilken avlöning kan höjas efter 5 år med 500
kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
Efter nämnda tid har ingen annan förändring i fråga om sekreterarens avlöning
ägt rum, än att 1916 års riksdag bestämde, att av nämnda begynnelseavlöning 1,800
kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 59 käft. (Nr 70.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
I sin ovanberörda ämbetsberättelse har justitieombudsmannen hemställt, att riksdagen
måtte fastställa avlöningen för sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen
till 8,100 kronor, därav 2,500 kronor skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken
övlöning skulle till den del, som ej utgjorde tjänstgöringspenningar, kunna etter 5 år
böjas med 600 kronor.
Justitieombudsmannen bar påpekat, att åtskilliga förbållanden syntes honom nu
tala för löneförbättring åt sekreteraren. Yad som framför allt talade för en dylik
löneförbättring vore arbetsbördans ökning.
I detta avseende hänvisar justitieombudsmannen till den avdelning i hans berättelse,
under hvilken lämnades redogörelse angående de under år 1917 handlagda
klagomål m. m. Där funnes intagen uppgift å antalet till justitieombudsmannen
under år 1900—1917 inkomna klagoskrifter, utvisande vilken betydande ökning av antalet
dylika skrifter som ägt rum.
Denna uppgift avsåge emellertid blott klagoskrifter mot ämbets- och tjänstemän.
Medtogos alla slags ärenden, som komnie under justitieombudsmannens handläggning,
varierade antalet diarieförda ärenden sedan år 1909 mellan ungefär 500 och 750
per år.
De anförda siffrorna utvisade dock icke fullt adekvat arbetsbördans verkliga storlek.
I någon mån framginge detta tydligare av uppgift (för åren 1900—1917) över
antalet sidor i justitieombudsmannens registratur för varje år. Registraturet utgjorde
en samling av koncepten till samtliga utgående skrivelser utom dem, som undertecknades
av sekreteraren ensam (infordrande av upplysningar, underhandsmeddelanden
m. m. i förekommande fall).
Man finge emellertid icke heller av dessa uppgifter en riktig föreställning om
verkliga innebörden av den ökning i arbetsbördan, som ägt rum.
Under senare år hade antalet vidlyftiga och invecklade ärenden, vilkas beredning
och avgörande krävt betydligt mera tid och arbete än ärenden i allmänhet, i
synnerligt hög grad ökats.
Ärenden av angivna beskaffenhet tarvade ofta, om icke i regel, innan de komrue
i sådant skick, att de kunde av justitieombudsmannen slutligen avgöras, en tidsödande
och ingående förberedande behandling-, undersökningar måste verkställas, icke sällan
å speciallagstiftningsområden (exempelvis kommunikations- och tullväsendet, bank- och
skattelagstiftning m. m.), upplysningar måste under hand eller annorledes inhämtas i
de delar, handlingarnas innehåll befunnes ofullständigt, litteratur i ämnet måste genomgås,
prejudikat efterforskas och studeras m. m. Ett dylikt vidlyftigt ärende kunde
för sekreteraren, vilken denne ärendenas förberedande beredning ålåge, taga samma
tig i anspråk som tio eller tjugu ärenden av mera enkel beskaffenhet. Tendensen till
alltjämt fortgående ökning av dylika tyngande ärenden vore omisskännlig.
Med hänsyn till nu berörda förbållanden hade sekreterarens biträde för ärendens
förberedande och föredragning i allt större utsträckning tagits i anspråk.
Jämlikt 18 § i den för justitieombudsmannen gällande instruktion ålåge det
denne ock att hava sin uppmärksamhet riktad på och anmärka brister i lagar och
författningar samt avgiva förslag till deras förbättring.
Denna justitieombudsmannens initiativrätt i lagfrågor eller andra allmänna ärenden
(17 § i instruktionen) kunde givetvis komma till uttryck mer eller mindre. Under
de sista två åren hade emellertid arbetet med framställningar angående lagändringar
eller andra ämnen tagit högst avsevärd tid i anspråk, och hade även därvid sekreterarens
biträde i ökad grad måst anlitas. Beträffande de framställningar i olika ämnen,
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
3
23 till antalet, som under år 1917 av justitieombudsmannen avlåtits till Konungen,
hade sekreteraren haft sig ålagt att göra förarbeten till flertalet av dem, såsom uppsättande
av historik, bearbetande av förefintligt material m. in., och även i fråga om
många av dessa framställningar i törsta band uppsatt förslag till underdånig skrivelse
i ämnet. Den tid och den arbetskraft, som han nödgats använda därför, hade varit
högst avsevärd.
Av vad sålunda anförts rörande sekreterarens vid justitieombudsmansexpeditionen
åligganden syntes det justitieombudsmannen oförtydbart framgå, att å denne befattningshavare
måste ställas större krav än å en sekreterare i ämbetsverk, vilken hade
allenast rent expeditionella göromål att utföra. Med hänsyn till den sekreteraren
åliggande skyldigheten att för justitieombudsmannen föredraga alla inkommande ärenden
•—■ där icke justitieombudsmannen omedelbart själv läste handlingarna — syntes
man icke böra hänföra ifrågavarande sekreterare till samma grupp som sekreterarna
i de centrala ämbetsverken i allmänhet utan snarast böra jämnställa honom med innehavare
av tredje gradens tjänst enligt normalstaten för nämnda ämbetsverk.
Justitieombudsmannen erinrar i sin framställning vidare om vissa uttalanden vid
1909 års riksdag inom första kammaren rörande de kvalifikationer, som borde fordras
hos innehavaren av befattningen som sekreterare vid justitieombudsmansexpeditionen.
Därvid hade anförts, bland annat, hurusom det läge stor vikt på, att justitieombudsmannen
hade vid sin sida en person med gedigen juridisk bildning. Sekreteraren
borde hava förmåga att verkställa historiska och vetenskapliga utredningar i förekommande
rättssaker. Justitieombudsmannen hade ofta att avgöra synnerligen svåra
och framför allt synnerligen grannlaga frågor. Det vore då nyttigt för honom att
hava tillfälle att i tjänsten rådgöra med en person, som hade verklig juridisk bildning
och gott omdöme i juridiska frågor. Sekreteraren hos justitieombudsmannen vore icke
en vanlig expeditionskarl utan måste vara en jurist av högre dignitet. Sekreteraren
representerade dessutom kontinuiteten i justitieombudsmansämbetets utövning, ty innehavare
av justitieombudsmannabefattningen kunde ju växla och hade växlat rätt
ofta. Det vore viktigt, att man på denna plats hade en verkligt duglig, framstående
man.
I nu föreliggande framställning säger justitieombudsmannen, att han för sin del
ville på det livligaste instämma i de återgivna uttalandena, lian ansåge det vara av
synnerlig vikt, att justitieombudsmannen städse hade vid sin sida en verkligt kvalificerad
jurist med gott omdöme och med erfarenhet från föregående juridisk verksamhet.
Därav följde också, att innehavaren av befattningen borde beredas en mot
hans kvalifikationer svarande avlöning.
För sakens bedömande vore ej oviktigt, att inga befattningshavare vid justieombudsmansexpeditionen,
således ej heller sekreteraren, vore anställda på fast stat.
De kunde entledigas av justitieombudsmannen, när han funne vederbörande olämplig
för befattningen. De saknade också rätt till pension. Denna osäkra ställning gjorde,
att deras avlöning åtminstone ej borde vara för lågt tilltagen.
Till nämnda förhållanden syntes hänsyn skäligen böra tagas vid bedömande av
den nu föreliggande frågan om löneförbättring åt sekreteraren.
Justieombudsmannen ville emellertid ytterligare understryka en synpunkt, som
berördes inom första kammaren år 1909, nämligen det förhållandet, att sekreteraren
vid de ofta nog förekommande ombyten av justitieombudsman borde bevara kontinuiteten
i justitieombudsmansämbetets utövning. Även med hänsyn därtill måste fordringarna
på sekreterarens kvalifikationer ställas högt.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
Därjämte framhålles, att säkra utsikter till befordran från sekreterarebefattningen
till högre tjänst icke förefunnes. Dessa dåliga befordringsutsikter försvårade
givetvis i viss mån att få platsen besatt med verkligt duglig jurist, om ej avlöningen
sattes så hög, att den i någon mån kunde motverka de föga lockande befordringsmöjligheterna.
Det erinras slutligen, att av militieombudsinannens till 1918 års riksdag avlåtna
ämbetsberättelse framginge, att han till riksdagen gjort framställning om höjande av
avlöningen åt den hos honom anställda sekreteraren, så att denne bleve likställd med
innehavare av tredje gradens tjänst enligt normalstat för de centrala ämbetsverken.
Då de båda sekreterarna hos riksdagens ombudsmän i avlöningshänseende syntes böra
vara likställda, ansåg justitieombudsmannen, att sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen
borde komma i åtnjutande av enahanda löneförmåner.
Vad därefter angår sekreterarbefattningen vid militieombudsmansexpeditionen,
erinrar militieombudsmannen i sin nu föreliggande framställning, hurusom i den framställning
angående avlöning för tjänstemän och vaktbetjäning vid militieombudsmansexpeditionen
m. m., som han gjorde till 1916 års riksdag, föreslagits, att till avlöning
åt en tjänsteman med åliggande att besörja sekreterargöromålen ävensom att ansvara
för diarieföringen vid expeditionen och där förekommande fånglistgranskning skulle
anslås ett årligt belopp av 6,800 kronor, därav 2,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
ävensom ett ålderstillägg å 600 kronor, varjämte militieombudsmannen ifrågasatte,
att denne tjänsteman skull erhålla titeln byrådirektör.
Bankoutskottet, till vilket berörda framställning hänvisades, hade emellertid ansett
sig icke böra tillstyrka vare sig den ifrågasatta högre avlöningen i dess av militieombudsmannen
föreslagna form, ej heller att sekreteraren hos militieombudsmannen
erhölle titeln byrådirektör, utan hade utskottet därutinnan anslutit sig till ett av
löneregleringskommittén avgivet förslag, enligt vilket ifrågavarande tjänsteman skulle
benämnas sekreterare och åtnjuta enahanda avlöningsförmåner som sekreteraren hos
justitieombudsmannen. Men då emellertid synts lämpligt, att den, som hade att ansvara
för diarieföringen och övriga registratorsgöromål, därför bereddes någon ersättning,
hade utskottet ansett det böra medgivas militieombudsmannen att tillsvidare
av det anslag till befordrande av göromålens gång inom expeditionen, varom utskottet
funnit sig böra göra särskild hemställan, disponera skäliga ansedda 800 kronor.
Utskottets förslag hade bifallits av riksdagen. 1 följd därav ägde den. hos militieombudsmannen
anställde sekreteraren uppbära avlöning efter 6,000 kronor för år,
därav 1,800 skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar, varjämte avlöningen kunde
till den del, som ej utgjorde tjänstgöringspenningar, höjas efter 5 år med 500 kronor
och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
I sin nu föreliggande framställning meddelar militieombudsmannen, hurusom
genom tillämpning av riksdagens åt militieombudsmannen givna bemyndigande att av
anslaget till befordrande av göromålens gång- inom inom expeditionen samt till vikaria
tsersättnin g anvisa ett belopp av 800 kronor åt den tjänsteman, som ansvarade för
registratorsgöromålen å expeditionen, åt sekreteraren beretts en särskild ersättning av
66 kronor 67 öre för månad, motsvarande — eftersom denna ersättning icke kunde
tillkomma ordinarie sekreteraren under den tid, då han åtnjöte semester — omkring
BankoutnIcollets utlåtande AV 70.
5
700 kronor för år. Sekreteraren hos militieombudsmannen kunde därför sägas åtnjuta
en begynnelseavlöning av 6,700 kronor.
Militieombudsmannen erinrade vidare, hurusom i motiven till löneregleringskommitténs
ovanberörda förslag ifråga om avlöningen till sekreteraren hos militieombudsmannen
anförts, bland annat, att därest militieombudsmannens samtidigt gjorda framställning
om biträde av en intendenturofficer vunne avseende, denne borde komma att
taga eu betydande del i arbetena å militieombudsmansexpeditionen, tvivelsutan i liera
fall till lättnad för sekreteraren. Erfarenheten hade, fortsätter militieombudsmannen,
icke styrkt riktigheten av kommitténs antagande i denna del.
Efter anställandet av en intendenturofficer såsom byråintendent å militieombudsmansexpeditionen
hade visserligen blivit möjligt att där slutbehandla ett avsevärt
antal ärenden utan föregående remiss till militära förvaltningsmyndigheter, såsom
tidigare varit nödigt, men i det hela kunde sägas, att med den inträdda ökade möjligheten
att å militieombudsmansexpeditionen ägna uppmärksamhet åt militära förvaltningsärenden
sekreterarens arbetsbörda väsentligt ökats och detta icke blott i fråga
om rena expeditionsbestyr utan även och framför allt därigenom att militieombudsmannen,
i samma mån som hans egen arbetstid tagits i anspråk för nya grupper av
ärenden, måst påkalla mera biträde av sekreteraren för utredningar, uppsättande av
skrivelser och dylikt. Möjligt vore ju, att, när framdeles inkallelser till krigstjänstgöring
icke vidare bleve erforderliga, tillströmningen av ärenden kunde komma att
något minskas, ehuruväl erfarenheten från år 1917, då antalet nvinkomna mål varit
större än under är 1916 trots den icke obetydliga minskningen i fråga om dylika inkallelser,
icke kunde sägas tala härför. Men en framtida större nedgång i antalet
inkommande ärenden syntes för militieombudsmansexpeditionen medföra eu minskning
snarare i fråga om anlitandet av extra biträde än beträffande göromålen för de ordinarie
befattningshavarna.
Om således knappast kunde vara att vänta, att sekreterarens arbetsbörda framdeles
skulle bliva mindre än nu, kunde ifrågasättas, om icke lättnad i arbetet borde
beredas honom genom inrättandet av en registratorsbefattning. Den nuvarande anordningen,
varigenom sekreteraren redan vid diarieföring av inkommande handlingar finge
kännedom om deras innehåll, hade emellertid visat sig så ändamålsenlig, att den icke
syntes böra frångås utan tvingande skäl, helst den tillika medförde en väsentlig besparing
i kostnaderna för expeditionen.
Redan på grund av vad sålunda anförts i fråga om sekreterarens arbetsbörda
ansåge militieombudsmannen billigt, att sekreteraren bereddes en löneförbättring utöver
den tillfälliga hjälp, som under beteckning av krigstidstillägg kunde komma honom
till del. Men härför funnes ännu mera talande skäl. Beskaffenheten av det arbete,
som i fråga om beredning av ärenden och uppsättande av skrivelser ankom me på
sekreteraren, gjorde det angeläget, att för befattningen kunde förvärvas en väl kvalificerad
kraft, men med hänsyn särskilt därtill, att militieombudsmannen själv vore
underkastad omval vid varje lagtima riksdag och att militieombudsmannaämbetet jämväl
av annan anledning ofta kunde komma att byta om innehavare, syntes det vara minst
lika angeläget, att en för sekreterarebefattningen förvärvad och däri vidare utbildad
arbetskraft även kunde vid densamma behållas.
Utsikterna att kunna för en tjänst sådan som sekreterarbefattningen hos militieombudsmannen
förvärva och behålla eu val kvalificerad arbetskraft tedde sig emellertid
under nuvarande förhållanden allt annat än ljusa. Frånsett att innehavaren av befattningen
när som helst kunde av militieombudsmannen skiljas från densamma och att
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
Kommitténs
yttrande.
rätt till pension icke vore honom tillförsäkrad, komrae närmast i betraktande det
förhållandet, att bättre avlönad tjänst, vartill befordran kunde väntas, icke funnes å
inilitieombudsmansexpeditionen och att befordran inom statsförvaltningen i regel icke
kunde påräknas, åtminstone icke för den, som någon längre tid ägnat sig åt en från
tjänstgöring inom statsförvaltningen så pass skiljaktig uppgift som verksamheten å
inilitieombudsmansexpeditionen måste anses vara, Särskilt efter de löneregleringar,
som numera genomförts för statsdepartementen, för överdomstolarna och för flertalet
förvaltande ämbetsverk, syntes icke annat vara att vänta än att alla, som överhuvud
taget ville ägna sig åt tjänstemannabanan och därå kunde vänta någon fortkomst,
företrädesvis sökte anställning inom statens ämbetsverk. Och ännu mera ogynnsam
tedde sig ställningen vid jämförelse med förhållandena inom vissa grenar av affärsvärlden,
där under senare tid framträtt stort behov av arbetskraft med juridisk skolning
samt arvoden bjödes, till vilka motsvarighet ej funnes inom statens eller riksdagens verk.
Pa nu anförda skäl ville militieombudsmannen hemställa om sådan ändring i
avlöningsbestämmelserna för sekreteraren hos militieombudsmannen, att denue sekreterare
likställdes med innehavare av tredje gradens tjänst enligt normalstat för de centrala
ämbetsverken samt sålunda erhölle eu begynnelseavlöning av 8,100 kronor, därav 5,000
kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg, jämte ett
ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring. I händelse av bifall
till denna framställning borde enligt militieombudsmannens mening den nuvarande
innehavaren av sekreterarbefattningen förklaras berättigad att för ålderstillägg tillgodoräkna
sig såväl sin hittills varande anställning hos militieombudsmannen som ock den
tid, han omedelbart före sitt tillträde av befattningen innehaft sekreterarebefattningen
med enahanda begynnelseavlöning som den hittillsvarande (6,000 kronor för år räknat)
hos justitieombudsmannen efter företrädaren beviljat avsked.
Med ikraftträdande av eu dylik löneförbättring syntes det militieombudsmannen
givna bemyndigande att av det till befordrande av göromålens gång inom expeditionen
samt till vikariatersättning beviljade anslag använda visst belopp till den tjänsteman,
som ansvarade för registratorsgöromålen å expeditionen, kunna och böra förfalla.
Huruvida samtidigt även borde vidtagas en ändring i avseende å befattningens
titel syntes vara en fråga av mindre vikt.
Såsom i det föregående erinras, åtnjuta för närvarande sekreterarna vid justitieombudsmans-
och militieombudsmansexpeditionerna en avlöning envar av 6,000 kronor,
vartill kunna komma två ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor. Denna avlöning
överstiger något den avlöning, som inom statsförvaltningen i allmänhet tillkommer
befattningshavare med sekreterares tjänstemannastälining (5,800 kronor jämte två
ålderstillägg å 500 kronor).
De föreliggande förslagen innebära, att sekreterarna vid omförmälda ombudsmansexpeditioner
skulle i avlöningshänseende jämställas med innehavare av tjänster i tredje
normalgraden inom centrala ämbetsverk reglerade enligt den s. k. statskontorstvpen
— byråchefsbefattningar — och alltså komma i åtnjutande av en avlöning av 8,100
kronor, vartill skulle kunna komma ett ålderstillägg å 600 kronor.
Det torde icke kunna bestridas, att omständigheter förebragts, vilka synas tala
för eu förändring av nu ifrågavarande sekreterares avlöningsförhållanden.
7
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
Vad särskilt beträffar sekreterarebefattningen vid justitieombudsmansexpeditioncn
har i de° uttalanden inom första kammaren vid 1909 års riksdag, som justitieombudsmannen
åberopat i sin nu föreliggande framställning, vitsordats, att på ifrågavarande
tjänsteinnehavare måste ställas rätt så avsevärda anspråk på såvnl insikter som erfarenhet
och omdöme.
Justitieombudsmannen har givetvis behov av eu tjänsteman, med vilken han kan
i ärenden av svårare beskaffenhet rådföra sig och till var kunskaper och omdöme
han kan '' förekommande fall vädja. En viss betydelse torde ock böra tillmätas det
förhållandet, att, enär justitieombudsmansbefättningen ofta kunde växla innehavare,
det är önskvärt och gagneligt, att sekreteraren representerar kontinuiteten i arbetet.
Kommer härtill vidare, att, sekreteraren har att efter anmodan bereda och inför
justitieombudsmannen föredraga inkomna mai och ärenden samt avgiva förslag till beslut
och dessutom att sekreteraren i avsevärd omfattning tages i anspråk vid utarbetande
av justitieombudsmannens ämbetsberättelse, torde de anspråk, som ställas på honom,
nogsamt befinnas vara av en annan och mer ansvarsfull och krävande art, än vad som
i regel^ torde fordras av sekreterare inom centrala ämbetsverk.
Ku ändring av sekreterarens avlöningsförmåner torde fördenskull få anses befogad.
I denna uppfattning bär kommittén blivit desto mera bestyrkt genom besök, som medlemmar
av kommittén gjort å justitieombudsmansexpeditionen, varvid erfarits, huru
arbetsmängden under de senare åren vuxit.
Till vad nu sagts vill kommittén slutligen foga den erinran, att lagstiftningen
för närvarande befinner sig i en oavbruten utveckling och att de spörsmål, vilka komma
under justitieombudsmannens handläggning, torde bliva allt mer ömtåliga och fordra
allt större omdöme och varsamhet, ju mer de beröra de under omdaning varande och
av allmänt intresse omfattade lagar och författningar, vilka kunna betecknas tillhörande
den sociala lagstiftningen. Ej minst från sistnämnda synpunkt sett torde det vara av
vikt, att justitieombudsmannen tillförsäkras ett biträde av mer kvalificerad beskaffenhet.
Kommittén finner sig fördenskull böra, på sätt nedan förmäles, biträda det förslag!
som av justitieombudsmannen framställts.
Vad kommittén anfört beträffande sekreterarbefattningen vid justitieombudsmansexpeditionen,
torde i tillämpliga delar äga giltighet i avseende å motsvarande befattning
vid militeombudsmansexpeditionen, varest medlemmar av kommittén jämväl gjort besök;
och vill kommittén sålunda även för sistnämnda tjänst förorda eu avlöning, motsvarande
den, som tillkommer byråchefer i centrala ämbetsverk enligt statskontorstypen. Vid
bifall härtill torde, såsom militieombudsmannen framhållit, det särskilda arvode böra
bortfalla, varav nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen är i åtnjutande.
Beträffande benämningen av de nu ifrågavarande befattningshavarna har militieombudsmannen
vid ett föregående tillfälle för sin sekreterare ifrågasatt titeln byrådirektör.
Med hänsyn till önskvärdheten av en viss överensstämmelse inom förvaltnino''en
mellan vederbörande befattningshavares avlöningsförmåner och tjänstetitel anser kommittén
sig ej böra förorda vare sig benämningen byrådirektör eller bibehållande av nuvarande
titulatur; och enär den för ett flertal tjänstemän av tredje normalgraden inom
centralförvaltningen vedertagua benämningen byråchef icke synes i dessa fall lämplig,
vill kommittén ifrågasätta, huruvida icke benämningen expeditionssekreterare skulle
kunna införas för nu ifrågavarande tjäustinnehavare. Erinras må, att före år 1875
expeditionssekreterartiteln tillkom de befattningar i Kungl. Maj:ts kansli, som sedermera
ombildats till kansliråds- och byråchefsbefattningar.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
Utskottet.
Vad beträffar det av militieombudsmannen framställda förslaget om rätt för nuvarande
innehavaren av sekreterarbefattningen vid militieombudsmansexpeditionen att
för ålderstillägg få tillräkna sig föregående tjänstgöring, anser sig kommittén icke kunna
tillstyrka detsamma,såsom innebärande av vikelse från eljest vedertagna principer vid
en befattnings uppflyttning från lägre till högre avlöningsgrad. I övriga hänseenden
torde nu gällande avlöningsvillkor böra fortfarande tillämpas beträffande de båda nu
ifrågavarande befattningshavarna.
De av kommittén förordade högre avlöningsförmånerna torde böra äga giltighet
från och med ingången av nästinstundande år 1919, i överensstämmelse med vad vid 1916
års riksdag bestämdes beträffande då beslutade ändrade avlöningsförhållanden för justitieoch
militieombudsmannen och vid deras expeditioner anställda befattningshavare.
Under åberopande av vad sålunda anförts får kommittén tillstyrka, att från och
med år 1919 de nuvarande sekreterarbefattningarna vid justitieombudsmannens och
militieombudsmannens expeditioner ombildas till expeditionssekreteraretjänster med en
avlöning av 8,100 kronor, därav 2,500 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar,
vilken avlöning må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna efter lem
år höjas med 600 kronor. _
Såsom synes har kommittén i fråga om uppdelningen av nämnda avlöning iakttagit
vad 1916 års riksdag i sådant hänseende beslutat beträffande vederbörande befattningshavare
vid justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna och således icke
funnit anledning tillstyrka den i militieombudsmannens föreliggande framställning
ifrågasatta uppdelningen i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg.
Det torde emellertid i detta sammanhang ej vara utan betydelse att nu, likasom
i kommitténs utlåtande den 3 april 1916 i fråga om avlöningsvillkor för riksdagens
justitieombudsman in. m. (nr 89), göra ett påpekande.
Befattningshavare vid nämnda expeditioner äro icke vid avgång från befattningarna
berättigade till pension enligt gällande civila pensionslag.
För den händelse emellertid i framtiden fråga skulle uppkomma om pension åt
avgången befattningshavare vid någon av dessa expeditioner samt därvid analogier för
pensionens bestämmande komma att hämtas från nämnda pensionslag, bör det tydligen
uppmärksammas, hurusom den del av avlöningen, som ej utgör tjänstgöringspenningar,
icke i sin helhet får anses utgöra sådan »lön» i pensionslagens (§ 3) bemärkelse, som
skall utgöra underlag för bestämmande av pensionens belopp. Berörda avlöniugsdel får
ju nämligen uti ifrågavarande fall uppfattas såsom motsvarande såväl den lön (i inskränkt
mening) som det ortstillägg, vilka såsom särskilda avlöningstitlar ingå i avlöningen för
jämförbara befattningshavare inom statsförvaltningen här i huvudstaden med lön å stat,
fastställd av konung och riksdag.»
Avlöningen till här ifrågavarande befattningshavare utgår för närvarande
med 6,000 kronor om året, varav 1,800 kronor anses utgöra tjänstgöringspenningar,
samt två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor att tillträdas
efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring. Till sekreteraren å militieombudsmansexpeditionen,
vilken har att ansvara för registratorsgöromålen, utgår
därjämte av anslaget till befordrande av göromålens gång inom expeditionen
samt till vikariatsersättning ett särskilt arvode av 800 kronor om året.
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
9
Såsom löneregleringskommittén erinrar, innebära de nu föreliggande
förslagen, att bernälda befattningshavare skulle i avlöningshänseende jämnställas
med innehavare av tjänster i tredje normalgraden inom centrala
ämbetsverk, reglerade enligt den s. k. statskontorstypen, och alltså tillerkännas
en begynnelseavlöning av 8,100 kronor jämte ett ålderstillägg efter
5 år å 600 kronor.
T likhet med löneregleringskommittén anser utskottet de i ärendet förebragta
omständigheterna tala för en dylik förändring av ifrågavarande sekreterares
avlöningsförhållanden, och har utskottet därför funnit sig böra
biträda de härom framställda förslagen. Vad sekreteraren å militieombudsmansexpeditionen
beträffar, lärer hans ovan omförmälda särskilda arvode
böra bortfalla, sedan han tillträtt den högre avlöningen, och ovannämnda
anslag i följd härav minskas med motsvarande belopp.
Med avseende å benämningen av ifrågavarande befattningshavare har
löneregleringskommittén ifrågasatt återinförandet av den tidigare inom
Kungl. Maj:ts kansli använda benämningen expeditionssekreterare, eller densamma,
som föreslagits för sekreteraren hos justitiekanslersämbetet i det
förslag till förbättrad avlöning för denne, som nyligen framlagts för riksdagen
och som för övrigt blivit av statsutskottet tillstyrkt. Utskottet finner
sig böra biträda kommitténs förslag jämväl i denna del.
Någon rätt för de nuvararande innehavarna av ifrågavarande sekreterarbefattningar
att för ålderstillägg såsom expeditionssekreterare tillgodoräkna
sig föregående tjänstgöring lärer icke böra förekomma, lika litet som
ett dylikt medgivande plägat lämnas i likartade fall, då befattning uppflyttats
från lägre till högre avlöningsgrad.
I övrigt torde nu gällande avlöningsvillkor för justitiekanslersämbetet
med de tillägg, som må varda av innevarande års riksdag beslutade, böra
i tillämpliga delar gälla för de nya expeditionssekreterarna.
De högre avlöningsförmånerna synas böra tillämpas från och med den
1 januari 1919.
Åberopande vad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att riksdagen må
l:o) a) medgiva, att från och med år 1919 den
nuvarande sekreterarbefattningen å justi tieombudsmansexpeditionen
ombildas till en expeditionssekreterartjänst
med en avlöning av 8,100 kronor, därav 2,500 kronor
skola anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning
Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 59 käft. (Nr 70.) 2
10
Bankoutskott ef x utlåtande Nr 70.
må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar,
kunna efter 5 år höjas med 600 kronor;
b) förklara dels att nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen
å justitieombudsmansexpeditionen icke
må för ålderstilläggs åtnjutande i egenskap av expeditionssekreterare
tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort
såsom sekreterare, dels ock att för åtnjutande av de ifrågavarande
befattningshavare tillkommande avlöningsförmåner
i övrigt skola i tillämpliga delar gälla samma villkor
och bestämmelser, som för närvarande äro eller genom
beslut av innevarande års riksdag må varda stadgade
med avseende å de sekreteraren hos j ustitiekanslersämbetet
tillkommande avlöningsförmåner; och
2:o) a) medgiva, att från och med år 1919 den
nuvarande sekreterarbefattningen å militieombudsmansexpeditionen
ombildas till en expeditionssekreterartjänst
med én avlöning av 8,100 kronor, därav 2,500 kronor
skola anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken aylöning
må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar,
kunna efter 5 år höjas med 600 kronor;
b) förklara dels att nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen
å militieombudsmansexpeditionen icke
må för ålderstilläggs åtnjutande i egenskap av expeditionssekreterare
tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort
såsom sekreterare, dels ock att för åtnjutande av de ifrågavarande
befattningshavare tillkommande avlöningsförmåner
i övrigt skola i tillämpliga delar gälla samma villkor
och bestämmelser, som för närvarande äro eller genom
beslut av innevarande års riksdag må varda stadgade
med avseende å de sekreteraren hos justitiekansler sämbetet
tillkommande avlöningsförmåner; samt
c) besluta, att, i händelse av bifall till utskottets
hemställan under 2:o) a) här ovan, det arvode å 800 kronor,
som för närvarande från anslaget till befordrande
av göromålens gång inom militieombudsmansexpeditionen
m. m. är anvisat till sekreteraren därstädes, icke vidare
skall utgå och att följaktligen berörda anslag skall min
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 70.
11
skas från sitt nuvarande belopp 4,000 kronor til 3,200
kronor.
Stockholm den 28 maj 1918.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Nilson i Kristinehamn, W lekman,
Boos, Kjellgren, Jönsson och Schyller samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Berg i Munkfors, Bogren, Törnkvist,
Edhom, Henrikson, Borggren och Olsson i Berg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.