Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av framställningar om ändring i avlöning sbestämmelserna för sekreterarna vid justitieombudsmansoch militieomJmdsmansexpeditionerna.

1918-05-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1918:70, Utlåtande, i anledning av framställningar om ändring i avlöning sbestämmelserna för sekreterarna vid justitieombudsmansoch militieomJmdsmansexpeditionerna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

1

Nr 70.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1918 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar om ändring i avlöning

sbestämmelserna för sekreterarna vid justitieombudsmans-

och militieomJmdsmansexpeditionerna.

I sin till innevarande års riksdag avgivna ämbetsberättelse (sid. 423

—427) har riksdagens justitieombudsman gjort framställning om ändring

i avlöningsbestämmelserna för sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen.

Vidare har riksdagens militieombudsman i sin till riksdagen avgivna

ämbetsberättelse (sid. 443—446) gjort framställning angående ändring i

avlöningsbestämmelserna för sekreteraren vid militieombudsmansexpeditionen.

Enligt bankoutskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava riksdagens

kamrar hänvisat ifrågavarande framställningar till utskottets förberedande

behandling.

Utskottet har därvid ansett sig böra inhämta yttrande från löneregleringskommittén,

och har utskottet för sådant ändamål anhållit om

utverkande av Kungl. Maj:ts befallning till bemälda kommitté att avgiva

och till utskottet inkomma med dylikt yttrande.

I anledning härav har utskottet emottagit ett av löneregleringskommittén

avgivet, den 30 april 1918 dagtecknat utlåtande, så lydande:

Löneregleringskommittén.

Ingress.

»Avlöningen för sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen fastställdes av

1909 års riksdag till 6,000 kronor, vilken avlöning kan höjas efter 5 år med 500

kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

Efter nämnda tid har ingen annan förändring i fråga om sekreterarens avlöning

ägt rum, än att 1916 års riksdag bestämde, att av nämnda begynnelseavlöning 1,800

kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 59 käft. (Nr 70.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

I sin ovanberörda ämbetsberättelse har justitieombudsmannen hemställt, att riksdagen

måtte fastställa avlöningen för sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen

till 8,100 kronor, därav 2,500 kronor skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken

övlöning skulle till den del, som ej utgjorde tjänstgöringspenningar, kunna etter 5 år

böjas med 600 kronor.

Justitieombudsmannen bar påpekat, att åtskilliga förbållanden syntes honom nu

tala för löneförbättring åt sekreteraren. Yad som framför allt talade för en dylik

löneförbättring vore arbetsbördans ökning.

I detta avseende hänvisar justitieombudsmannen till den avdelning i hans berättelse,

under hvilken lämnades redogörelse angående de under år 1917 handlagda

klagomål m. m. Där funnes intagen uppgift å antalet till justitieombudsmannen

under år 1900—1917 inkomna klagoskrifter, utvisande vilken betydande ökning av antalet

dylika skrifter som ägt rum.

Denna uppgift avsåge emellertid blott klagoskrifter mot ämbets- och tjänstemän.

Medtogos alla slags ärenden, som komnie under justitieombudsmannens handläggning,

varierade antalet diarieförda ärenden sedan år 1909 mellan ungefär 500 och 750

per år.

De anförda siffrorna utvisade dock icke fullt adekvat arbetsbördans verkliga storlek.

I någon mån framginge detta tydligare av uppgift (för åren 1900—1917) över

antalet sidor i justitieombudsmannens registratur för varje år. Registraturet utgjorde

en samling av koncepten till samtliga utgående skrivelser utom dem, som undertecknades

av sekreteraren ensam (infordrande av upplysningar, underhandsmeddelanden

m. m. i förekommande fall).

Man finge emellertid icke heller av dessa uppgifter en riktig föreställning om

verkliga innebörden av den ökning i arbetsbördan, som ägt rum.

Under senare år hade antalet vidlyftiga och invecklade ärenden, vilkas beredning

och avgörande krävt betydligt mera tid och arbete än ärenden i allmänhet, i

synnerligt hög grad ökats.

Ärenden av angivna beskaffenhet tarvade ofta, om icke i regel, innan de komrue

i sådant skick, att de kunde av justitieombudsmannen slutligen avgöras, en tidsödande

och ingående förberedande behandling-, undersökningar måste verkställas, icke sällan

å speciallagstiftningsområden (exempelvis kommunikations- och tullväsendet, bank- och

skattelagstiftning m. m.), upplysningar måste under hand eller annorledes inhämtas i

de delar, handlingarnas innehåll befunnes ofullständigt, litteratur i ämnet måste genomgås,

prejudikat efterforskas och studeras m. m. Ett dylikt vidlyftigt ärende kunde

för sekreteraren, vilken denne ärendenas förberedande beredning ålåge, taga samma

tig i anspråk som tio eller tjugu ärenden av mera enkel beskaffenhet. Tendensen till

alltjämt fortgående ökning av dylika tyngande ärenden vore omisskännlig.

Med hänsyn till nu berörda förbållanden hade sekreterarens biträde för ärendens

förberedande och föredragning i allt större utsträckning tagits i anspråk.

Jämlikt 18 § i den för justitieombudsmannen gällande instruktion ålåge det

denne ock att hava sin uppmärksamhet riktad på och anmärka brister i lagar och

författningar samt avgiva förslag till deras förbättring.

Denna justitieombudsmannens initiativrätt i lagfrågor eller andra allmänna ärenden

(17 § i instruktionen) kunde givetvis komma till uttryck mer eller mindre. Under

de sista två åren hade emellertid arbetet med framställningar angående lagändringar

eller andra ämnen tagit högst avsevärd tid i anspråk, och hade även därvid sekreterarens

biträde i ökad grad måst anlitas. Beträffande de framställningar i olika ämnen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

3

23 till antalet, som under år 1917 av justitieombudsmannen avlåtits till Konungen,

hade sekreteraren haft sig ålagt att göra förarbeten till flertalet av dem, såsom uppsättande

av historik, bearbetande av förefintligt material m. in., och även i fråga om

många av dessa framställningar i törsta band uppsatt förslag till underdånig skrivelse

i ämnet. Den tid och den arbetskraft, som han nödgats använda därför, hade varit

högst avsevärd.

Av vad sålunda anförts rörande sekreterarens vid justitieombudsmansexpeditionen

åligganden syntes det justitieombudsmannen oförtydbart framgå, att å denne befattningshavare

måste ställas större krav än å en sekreterare i ämbetsverk, vilken hade

allenast rent expeditionella göromål att utföra. Med hänsyn till den sekreteraren

åliggande skyldigheten att för justitieombudsmannen föredraga alla inkommande ärenden

•—■ där icke justitieombudsmannen omedelbart själv läste handlingarna — syntes

man icke böra hänföra ifrågavarande sekreterare till samma grupp som sekreterarna

i de centrala ämbetsverken i allmänhet utan snarast böra jämnställa honom med innehavare

av tredje gradens tjänst enligt normalstaten för nämnda ämbetsverk.

Justitieombudsmannen erinrar i sin framställning vidare om vissa uttalanden vid

1909 års riksdag inom första kammaren rörande de kvalifikationer, som borde fordras

hos innehavaren av befattningen som sekreterare vid justitieombudsmansexpeditionen.

Därvid hade anförts, bland annat, hurusom det läge stor vikt på, att justitieombudsmannen

hade vid sin sida en person med gedigen juridisk bildning. Sekreteraren

borde hava förmåga att verkställa historiska och vetenskapliga utredningar i förekommande

rättssaker. Justitieombudsmannen hade ofta att avgöra synnerligen svåra

och framför allt synnerligen grannlaga frågor. Det vore då nyttigt för honom att

hava tillfälle att i tjänsten rådgöra med en person, som hade verklig juridisk bildning

och gott omdöme i juridiska frågor. Sekreteraren hos justitieombudsmannen vore icke

en vanlig expeditionskarl utan måste vara en jurist av högre dignitet. Sekreteraren

representerade dessutom kontinuiteten i justitieombudsmansämbetets utövning, ty innehavare

av justitieombudsmannabefattningen kunde ju växla och hade växlat rätt

ofta. Det vore viktigt, att man på denna plats hade en verkligt duglig, framstående

man.

I nu föreliggande framställning säger justitieombudsmannen, att han för sin del

ville på det livligaste instämma i de återgivna uttalandena, lian ansåge det vara av

synnerlig vikt, att justitieombudsmannen städse hade vid sin sida en verkligt kvalificerad

jurist med gott omdöme och med erfarenhet från föregående juridisk verksamhet.

Därav följde också, att innehavaren av befattningen borde beredas en mot

hans kvalifikationer svarande avlöning.

För sakens bedömande vore ej oviktigt, att inga befattningshavare vid justieombudsmansexpeditionen,

således ej heller sekreteraren, vore anställda på fast stat.

De kunde entledigas av justitieombudsmannen, när han funne vederbörande olämplig

för befattningen. De saknade också rätt till pension. Denna osäkra ställning gjorde,

att deras avlöning åtminstone ej borde vara för lågt tilltagen.

Till nämnda förhållanden syntes hänsyn skäligen böra tagas vid bedömande av

den nu föreliggande frågan om löneförbättring åt sekreteraren.

Justieombudsmannen ville emellertid ytterligare understryka en synpunkt, som

berördes inom första kammaren år 1909, nämligen det förhållandet, att sekreteraren

vid de ofta nog förekommande ombyten av justitieombudsman borde bevara kontinuiteten

i justitieombudsmansämbetets utövning. Även med hänsyn därtill måste fordringarna

på sekreterarens kvalifikationer ställas högt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

Därjämte framhålles, att säkra utsikter till befordran från sekreterarebefattningen

till högre tjänst icke förefunnes. Dessa dåliga befordringsutsikter försvårade

givetvis i viss mån att få platsen besatt med verkligt duglig jurist, om ej avlöningen

sattes så hög, att den i någon mån kunde motverka de föga lockande befordringsmöjligheterna.

Det erinras slutligen, att av militieombudsinannens till 1918 års riksdag avlåtna

ämbetsberättelse framginge, att han till riksdagen gjort framställning om höjande av

avlöningen åt den hos honom anställda sekreteraren, så att denne bleve likställd med

innehavare av tredje gradens tjänst enligt normalstat för de centrala ämbetsverken.

Då de båda sekreterarna hos riksdagens ombudsmän i avlöningshänseende syntes böra

vara likställda, ansåg justitieombudsmannen, att sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen

borde komma i åtnjutande av enahanda löneförmåner.

Vad därefter angår sekreterarbefattningen vid militieombudsmansexpeditionen,

erinrar militieombudsmannen i sin nu föreliggande framställning, hurusom i den framställning

angående avlöning för tjänstemän och vaktbetjäning vid militieombudsmansexpeditionen

m. m., som han gjorde till 1916 års riksdag, föreslagits, att till avlöning

åt en tjänsteman med åliggande att besörja sekreterargöromålen ävensom att ansvara

för diarieföringen vid expeditionen och där förekommande fånglistgranskning skulle

anslås ett årligt belopp av 6,800 kronor, därav 2,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar,

ävensom ett ålderstillägg å 600 kronor, varjämte militieombudsmannen ifrågasatte,

att denne tjänsteman skull erhålla titeln byrådirektör.

Bankoutskottet, till vilket berörda framställning hänvisades, hade emellertid ansett

sig icke böra tillstyrka vare sig den ifrågasatta högre avlöningen i dess av militieombudsmannen

föreslagna form, ej heller att sekreteraren hos militieombudsmannen

erhölle titeln byrådirektör, utan hade utskottet därutinnan anslutit sig till ett av

löneregleringskommittén avgivet förslag, enligt vilket ifrågavarande tjänsteman skulle

benämnas sekreterare och åtnjuta enahanda avlöningsförmåner som sekreteraren hos

justitieombudsmannen. Men då emellertid synts lämpligt, att den, som hade att ansvara

för diarieföringen och övriga registratorsgöromål, därför bereddes någon ersättning,

hade utskottet ansett det böra medgivas militieombudsmannen att tillsvidare

av det anslag till befordrande av göromålens gång inom expeditionen, varom utskottet

funnit sig böra göra särskild hemställan, disponera skäliga ansedda 800 kronor.

Utskottets förslag hade bifallits av riksdagen. 1 följd därav ägde den. hos militieombudsmannen

anställde sekreteraren uppbära avlöning efter 6,000 kronor för år,

därav 1,800 skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar, varjämte avlöningen kunde

till den del, som ej utgjorde tjänstgöringspenningar, höjas efter 5 år med 500 kronor

och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

I sin nu föreliggande framställning meddelar militieombudsmannen, hurusom

genom tillämpning av riksdagens åt militieombudsmannen givna bemyndigande att av

anslaget till befordrande av göromålens gång- inom inom expeditionen samt till vikaria

tsersättnin g anvisa ett belopp av 800 kronor åt den tjänsteman, som ansvarade för

registratorsgöromålen å expeditionen, åt sekreteraren beretts en särskild ersättning av

66 kronor 67 öre för månad, motsvarande — eftersom denna ersättning icke kunde

tillkomma ordinarie sekreteraren under den tid, då han åtnjöte semester — omkring

s. 5 Kontrollera mot PDF

BankoutnIcollets utlåtande AV 70.

5

700 kronor för år. Sekreteraren hos militieombudsmannen kunde därför sägas åtnjuta

en begynnelseavlöning av 6,700 kronor.

Militieombudsmannen erinrade vidare, hurusom i motiven till löneregleringskommitténs

ovanberörda förslag ifråga om avlöningen till sekreteraren hos militieombudsmannen

anförts, bland annat, att därest militieombudsmannens samtidigt gjorda framställning

om biträde av en intendenturofficer vunne avseende, denne borde komma att

taga eu betydande del i arbetena å militieombudsmansexpeditionen, tvivelsutan i liera

fall till lättnad för sekreteraren. Erfarenheten hade, fortsätter militieombudsmannen,

icke styrkt riktigheten av kommitténs antagande i denna del.

Efter anställandet av en intendenturofficer såsom byråintendent å militieombudsmansexpeditionen

hade visserligen blivit möjligt att där slutbehandla ett avsevärt

antal ärenden utan föregående remiss till militära förvaltningsmyndigheter, såsom

tidigare varit nödigt, men i det hela kunde sägas, att med den inträdda ökade möjligheten

att å militieombudsmansexpeditionen ägna uppmärksamhet åt militära förvaltningsärenden

sekreterarens arbetsbörda väsentligt ökats och detta icke blott i fråga

om rena expeditionsbestyr utan även och framför allt därigenom att militieombudsmannen,

i samma mån som hans egen arbetstid tagits i anspråk för nya grupper av

ärenden, måst påkalla mera biträde av sekreteraren för utredningar, uppsättande av

skrivelser och dylikt. Möjligt vore ju, att, när framdeles inkallelser till krigstjänstgöring

icke vidare bleve erforderliga, tillströmningen av ärenden kunde komma att

något minskas, ehuruväl erfarenheten från år 1917, då antalet nvinkomna mål varit

större än under är 1916 trots den icke obetydliga minskningen i fråga om dylika inkallelser,

icke kunde sägas tala härför. Men en framtida större nedgång i antalet

inkommande ärenden syntes för militieombudsmansexpeditionen medföra eu minskning

snarare i fråga om anlitandet av extra biträde än beträffande göromålen för de ordinarie

befattningshavarna.

Om således knappast kunde vara att vänta, att sekreterarens arbetsbörda framdeles

skulle bliva mindre än nu, kunde ifrågasättas, om icke lättnad i arbetet borde

beredas honom genom inrättandet av en registratorsbefattning. Den nuvarande anordningen,

varigenom sekreteraren redan vid diarieföring av inkommande handlingar finge

kännedom om deras innehåll, hade emellertid visat sig så ändamålsenlig, att den icke

syntes böra frångås utan tvingande skäl, helst den tillika medförde en väsentlig besparing

i kostnaderna för expeditionen.

Redan på grund av vad sålunda anförts i fråga om sekreterarens arbetsbörda

ansåge militieombudsmannen billigt, att sekreteraren bereddes en löneförbättring utöver

den tillfälliga hjälp, som under beteckning av krigstidstillägg kunde komma honom

till del. Men härför funnes ännu mera talande skäl. Beskaffenheten av det arbete,

som i fråga om beredning av ärenden och uppsättande av skrivelser ankom me på

sekreteraren, gjorde det angeläget, att för befattningen kunde förvärvas en väl kvalificerad

kraft, men med hänsyn särskilt därtill, att militieombudsmannen själv vore

underkastad omval vid varje lagtima riksdag och att militieombudsmannaämbetet jämväl

av annan anledning ofta kunde komma att byta om innehavare, syntes det vara minst

lika angeläget, att en för sekreterarebefattningen förvärvad och däri vidare utbildad

arbetskraft även kunde vid densamma behållas.

Utsikterna att kunna för en tjänst sådan som sekreterarbefattningen hos militieombudsmannen

förvärva och behålla eu val kvalificerad arbetskraft tedde sig emellertid

under nuvarande förhållanden allt annat än ljusa. Frånsett att innehavaren av befattningen

när som helst kunde av militieombudsmannen skiljas från densamma och att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

Kommitténs

yttrande.

rätt till pension icke vore honom tillförsäkrad, komrae närmast i betraktande det

förhållandet, att bättre avlönad tjänst, vartill befordran kunde väntas, icke funnes å

inilitieombudsmansexpeditionen och att befordran inom statsförvaltningen i regel icke

kunde påräknas, åtminstone icke för den, som någon längre tid ägnat sig åt en från

tjänstgöring inom statsförvaltningen så pass skiljaktig uppgift som verksamheten å

inilitieombudsmansexpeditionen måste anses vara, Särskilt efter de löneregleringar,

som numera genomförts för statsdepartementen, för överdomstolarna och för flertalet

förvaltande ämbetsverk, syntes icke annat vara att vänta än att alla, som överhuvud

taget ville ägna sig åt tjänstemannabanan och därå kunde vänta någon fortkomst,

företrädesvis sökte anställning inom statens ämbetsverk. Och ännu mera ogynnsam

tedde sig ställningen vid jämförelse med förhållandena inom vissa grenar av affärsvärlden,

där under senare tid framträtt stort behov av arbetskraft med juridisk skolning

samt arvoden bjödes, till vilka motsvarighet ej funnes inom statens eller riksdagens verk.

Pa nu anförda skäl ville militieombudsmannen hemställa om sådan ändring i

avlöningsbestämmelserna för sekreteraren hos militieombudsmannen, att denue sekreterare

likställdes med innehavare av tredje gradens tjänst enligt normalstat för de centrala

ämbetsverken samt sålunda erhölle eu begynnelseavlöning av 8,100 kronor, därav 5,000

kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg, jämte ett

ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring. I händelse av bifall

till denna framställning borde enligt militieombudsmannens mening den nuvarande

innehavaren av sekreterarbefattningen förklaras berättigad att för ålderstillägg tillgodoräkna

sig såväl sin hittills varande anställning hos militieombudsmannen som ock den

tid, han omedelbart före sitt tillträde av befattningen innehaft sekreterarebefattningen

med enahanda begynnelseavlöning som den hittillsvarande (6,000 kronor för år räknat)

hos justitieombudsmannen efter företrädaren beviljat avsked.

Med ikraftträdande av eu dylik löneförbättring syntes det militieombudsmannen

givna bemyndigande att av det till befordrande av göromålens gång inom expeditionen

samt till vikariatersättning beviljade anslag använda visst belopp till den tjänsteman,

som ansvarade för registratorsgöromålen å expeditionen, kunna och böra förfalla.

Huruvida samtidigt även borde vidtagas en ändring i avseende å befattningens

titel syntes vara en fråga av mindre vikt.

Såsom i det föregående erinras, åtnjuta för närvarande sekreterarna vid justitieombudsmans-

och militieombudsmansexpeditionerna en avlöning envar av 6,000 kronor,

vartill kunna komma två ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor. Denna avlöning

överstiger något den avlöning, som inom statsförvaltningen i allmänhet tillkommer

befattningshavare med sekreterares tjänstemannastälining (5,800 kronor jämte två

ålderstillägg å 500 kronor).

De föreliggande förslagen innebära, att sekreterarna vid omförmälda ombudsmansexpeditioner

skulle i avlöningshänseende jämställas med innehavare av tjänster i tredje

normalgraden inom centrala ämbetsverk reglerade enligt den s. k. statskontorstvpen

— byråchefsbefattningar — och alltså komma i åtnjutande av en avlöning av 8,100

kronor, vartill skulle kunna komma ett ålderstillägg å 600 kronor.

Det torde icke kunna bestridas, att omständigheter förebragts, vilka synas tala

för eu förändring av nu ifrågavarande sekreterares avlöningsförhållanden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

Vad särskilt beträffar sekreterarebefattningen vid justitieombudsmansexpeditioncn

har i de° uttalanden inom första kammaren vid 1909 års riksdag, som justitieombudsmannen

åberopat i sin nu föreliggande framställning, vitsordats, att på ifrågavarande

tjänsteinnehavare måste ställas rätt så avsevärda anspråk på såvnl insikter som erfarenhet

och omdöme.

Justitieombudsmannen har givetvis behov av eu tjänsteman, med vilken han kan

i ärenden av svårare beskaffenhet rådföra sig och till var kunskaper och omdöme

han kan '' förekommande fall vädja. En viss betydelse torde ock böra tillmätas det

förhållandet, att, enär justitieombudsmansbefättningen ofta kunde växla innehavare,

det är önskvärt och gagneligt, att sekreteraren representerar kontinuiteten i arbetet.

Kommer härtill vidare, att, sekreteraren har att efter anmodan bereda och inför

justitieombudsmannen föredraga inkomna mai och ärenden samt avgiva förslag till beslut

och dessutom att sekreteraren i avsevärd omfattning tages i anspråk vid utarbetande

av justitieombudsmannens ämbetsberättelse, torde de anspråk, som ställas på honom,

nogsamt befinnas vara av en annan och mer ansvarsfull och krävande art, än vad som

i regel^ torde fordras av sekreterare inom centrala ämbetsverk.

Ku ändring av sekreterarens avlöningsförmåner torde fördenskull få anses befogad.

I denna uppfattning bär kommittén blivit desto mera bestyrkt genom besök, som medlemmar

av kommittén gjort å justitieombudsmansexpeditionen, varvid erfarits, huru

arbetsmängden under de senare åren vuxit.

Till vad nu sagts vill kommittén slutligen foga den erinran, att lagstiftningen

för närvarande befinner sig i en oavbruten utveckling och att de spörsmål, vilka komma

under justitieombudsmannens handläggning, torde bliva allt mer ömtåliga och fordra

allt större omdöme och varsamhet, ju mer de beröra de under omdaning varande och

av allmänt intresse omfattade lagar och författningar, vilka kunna betecknas tillhörande

den sociala lagstiftningen. Ej minst från sistnämnda synpunkt sett torde det vara av

vikt, att justitieombudsmannen tillförsäkras ett biträde av mer kvalificerad beskaffenhet.

Kommittén finner sig fördenskull böra, på sätt nedan förmäles, biträda det förslag!

som av justitieombudsmannen framställts.

Vad kommittén anfört beträffande sekreterarbefattningen vid justitieombudsmansexpeditionen,

torde i tillämpliga delar äga giltighet i avseende å motsvarande befattning

vid militeombudsmansexpeditionen, varest medlemmar av kommittén jämväl gjort besök;

och vill kommittén sålunda även för sistnämnda tjänst förorda eu avlöning, motsvarande

den, som tillkommer byråchefer i centrala ämbetsverk enligt statskontorstypen. Vid

bifall härtill torde, såsom militieombudsmannen framhållit, det särskilda arvode böra

bortfalla, varav nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen är i åtnjutande.

Beträffande benämningen av de nu ifrågavarande befattningshavarna har militieombudsmannen

vid ett föregående tillfälle för sin sekreterare ifrågasatt titeln byrådirektör.

Med hänsyn till önskvärdheten av en viss överensstämmelse inom förvaltnino''en

mellan vederbörande befattningshavares avlöningsförmåner och tjänstetitel anser kommittén

sig ej böra förorda vare sig benämningen byrådirektör eller bibehållande av nuvarande

titulatur; och enär den för ett flertal tjänstemän av tredje normalgraden inom

centralförvaltningen vedertagua benämningen byråchef icke synes i dessa fall lämplig,

vill kommittén ifrågasätta, huruvida icke benämningen expeditionssekreterare skulle

kunna införas för nu ifrågavarande tjäustinnehavare. Erinras må, att före år 1875

expeditionssekreterartiteln tillkom de befattningar i Kungl. Maj:ts kansli, som sedermera

ombildats till kansliråds- och byråchefsbefattningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

Utskottet.

Vad beträffar det av militieombudsmannen framställda förslaget om rätt för nuvarande

innehavaren av sekreterarbefattningen vid militieombudsmansexpeditionen att

för ålderstillägg få tillräkna sig föregående tjänstgöring, anser sig kommittén icke kunna

tillstyrka detsamma,såsom innebärande av vikelse från eljest vedertagna principer vid

en befattnings uppflyttning från lägre till högre avlöningsgrad. I övriga hänseenden

torde nu gällande avlöningsvillkor böra fortfarande tillämpas beträffande de båda nu

ifrågavarande befattningshavarna.

De av kommittén förordade högre avlöningsförmånerna torde böra äga giltighet

från och med ingången av nästinstundande år 1919, i överensstämmelse med vad vid 1916

års riksdag bestämdes beträffande då beslutade ändrade avlöningsförhållanden för justitieoch

militieombudsmannen och vid deras expeditioner anställda befattningshavare.

Under åberopande av vad sålunda anförts får kommittén tillstyrka, att från och

med år 1919 de nuvarande sekreterarbefattningarna vid justitieombudsmannens och

militieombudsmannens expeditioner ombildas till expeditionssekreteraretjänster med en

avlöning av 8,100 kronor, därav 2,500 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar,

vilken avlöning må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna efter lem

år höjas med 600 kronor. _

Såsom synes har kommittén i fråga om uppdelningen av nämnda avlöning iakttagit

vad 1916 års riksdag i sådant hänseende beslutat beträffande vederbörande befattningshavare

vid justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna och således icke

funnit anledning tillstyrka den i militieombudsmannens föreliggande framställning

ifrågasatta uppdelningen i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg.

Det torde emellertid i detta sammanhang ej vara utan betydelse att nu, likasom

i kommitténs utlåtande den 3 april 1916 i fråga om avlöningsvillkor för riksdagens

justitieombudsman in. m. (nr 89), göra ett påpekande.

Befattningshavare vid nämnda expeditioner äro icke vid avgång från befattningarna

berättigade till pension enligt gällande civila pensionslag.

För den händelse emellertid i framtiden fråga skulle uppkomma om pension åt

avgången befattningshavare vid någon av dessa expeditioner samt därvid analogier för

pensionens bestämmande komma att hämtas från nämnda pensionslag, bör det tydligen

uppmärksammas, hurusom den del av avlöningen, som ej utgör tjänstgöringspenningar,

icke i sin helhet får anses utgöra sådan »lön» i pensionslagens (§ 3) bemärkelse, som

skall utgöra underlag för bestämmande av pensionens belopp. Berörda avlöniugsdel får

ju nämligen uti ifrågavarande fall uppfattas såsom motsvarande såväl den lön (i inskränkt

mening) som det ortstillägg, vilka såsom särskilda avlöningstitlar ingå i avlöningen för

jämförbara befattningshavare inom statsförvaltningen här i huvudstaden med lön å stat,

fastställd av konung och riksdag.»

Avlöningen till här ifrågavarande befattningshavare utgår för närvarande

med 6,000 kronor om året, varav 1,800 kronor anses utgöra tjänstgöringspenningar,

samt två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor att tillträdas

efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring. Till sekreteraren å militieombudsmansexpeditionen,

vilken har att ansvara för registratorsgöromålen, utgår

därjämte av anslaget till befordrande av göromålens gång inom expeditionen

samt till vikariatsersättning ett särskilt arvode av 800 kronor om året.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

9

Såsom löneregleringskommittén erinrar, innebära de nu föreliggande

förslagen, att bernälda befattningshavare skulle i avlöningshänseende jämnställas

med innehavare av tjänster i tredje normalgraden inom centrala

ämbetsverk, reglerade enligt den s. k. statskontorstypen, och alltså tillerkännas

en begynnelseavlöning av 8,100 kronor jämte ett ålderstillägg efter

5 år å 600 kronor.

T likhet med löneregleringskommittén anser utskottet de i ärendet förebragta

omständigheterna tala för en dylik förändring av ifrågavarande sekreterares

avlöningsförhållanden, och har utskottet därför funnit sig böra

biträda de härom framställda förslagen. Vad sekreteraren å militieombudsmansexpeditionen

beträffar, lärer hans ovan omförmälda särskilda arvode

böra bortfalla, sedan han tillträtt den högre avlöningen, och ovannämnda

anslag i följd härav minskas med motsvarande belopp.

Med avseende å benämningen av ifrågavarande befattningshavare har

löneregleringskommittén ifrågasatt återinförandet av den tidigare inom

Kungl. Maj:ts kansli använda benämningen expeditionssekreterare, eller densamma,

som föreslagits för sekreteraren hos justitiekanslersämbetet i det

förslag till förbättrad avlöning för denne, som nyligen framlagts för riksdagen

och som för övrigt blivit av statsutskottet tillstyrkt. Utskottet finner

sig böra biträda kommitténs förslag jämväl i denna del.

Någon rätt för de nuvararande innehavarna av ifrågavarande sekreterarbefattningar

att för ålderstillägg såsom expeditionssekreterare tillgodoräkna

sig föregående tjänstgöring lärer icke böra förekomma, lika litet som

ett dylikt medgivande plägat lämnas i likartade fall, då befattning uppflyttats

från lägre till högre avlöningsgrad.

I övrigt torde nu gällande avlöningsvillkor för justitiekanslersämbetet

med de tillägg, som må varda av innevarande års riksdag beslutade, böra

i tillämpliga delar gälla för de nya expeditionssekreterarna.

De högre avlöningsförmånerna synas böra tillämpas från och med den

1 januari 1919.

Åberopande vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att riksdagen må

l:o) a) medgiva, att från och med år 1919 den

nuvarande sekreterarbefattningen å justi tieombudsmansexpeditionen

ombildas till en expeditionssekreterartjänst

med en avlöning av 8,100 kronor, därav 2,500 kronor

skola anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning

Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 59 käft. (Nr 70.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskott ef x utlåtande Nr 70.

må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar,

kunna efter 5 år höjas med 600 kronor;

b) förklara dels att nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen

å justitieombudsmansexpeditionen icke

må för ålderstilläggs åtnjutande i egenskap av expeditionssekreterare

tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort

såsom sekreterare, dels ock att för åtnjutande av de ifrågavarande

befattningshavare tillkommande avlöningsförmåner

i övrigt skola i tillämpliga delar gälla samma villkor

och bestämmelser, som för närvarande äro eller genom

beslut av innevarande års riksdag må varda stadgade

med avseende å de sekreteraren hos j ustitiekanslersämbetet

tillkommande avlöningsförmåner; och

2:o) a) medgiva, att från och med år 1919 den

nuvarande sekreterarbefattningen å militieombudsmansexpeditionen

ombildas till en expeditionssekreterartjänst

med én avlöning av 8,100 kronor, därav 2,500 kronor

skola anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken aylöning

må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar,

kunna efter 5 år höjas med 600 kronor;

b) förklara dels att nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen

å militieombudsmansexpeditionen icke

må för ålderstilläggs åtnjutande i egenskap av expeditionssekreterare

tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort

såsom sekreterare, dels ock att för åtnjutande av de ifrågavarande

befattningshavare tillkommande avlöningsförmåner

i övrigt skola i tillämpliga delar gälla samma villkor

och bestämmelser, som för närvarande äro eller genom

beslut av innevarande års riksdag må varda stadgade

med avseende å de sekreteraren hos justitiekansler sämbetet

tillkommande avlöningsförmåner; samt

c) besluta, att, i händelse av bifall till utskottets

hemställan under 2:o) a) här ovan, det arvode å 800 kronor,

som för närvarande från anslaget till befordrande

av göromålens gång inom militieombudsmansexpeditionen

m. m. är anvisat till sekreteraren därstädes, icke vidare

skall utgå och att följaktligen berörda anslag skall min
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 70.

11

skas från sitt nuvarande belopp 4,000 kronor til 3,200

kronor.

Stockholm den 28 maj 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Nilson i Kristinehamn, W lekman,

Boos, Kjellgren, Jönsson och Schyller samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Berg i Munkfors, Bogren, Törnkvist,

Edhom, Henrikson, Borggren och Olsson i Berg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.