Utlåtande, i anledning av Knngl. Maj.ts proposition angående livränta till förre underofficerskorpralen Karl Manfred Olsson jämte en i ämnet väckt motion.
1918-06-06 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1918:76, Utlåtande, i anledning av Knngl. Maj.ts proposition angående livränta till förre underofficerskorpralen Karl Manfred Olsson jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Bankoutskuttets utlåtande Nr 76.
1
Nr 76.
Ankom till riksdagens kansli den ti juni 1918 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av Knngl. Maj.ts proposition angående
livränta till förre underofficerskorpralen Karl Manfred
Olsson jämte en i ämnet väckt motion.
I en till riksdagen avlåten till bankoutskottet hänvisad proposition,
nr 110, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att förre underofficerskorpralen vid 7:de
kompaniet av Karlskrona kustartilleriregemente nr 51 Karl Manfred
Olsson må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig livränta av 450 kronor, att utgå från och med den 1
november 1916.
Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:
»Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift av den''12 december 1916
har förre underofficerskorpralen vid 7:e kompaniet av Karlskrona kustartilleriregemente
nr 51 Karl Manfred Olsson anhållit om en årlig
pension av 750 kronor från och med den 1 november 1916; och har
‘Olsson till stöd för ansökningen åberopat, bland annat, att han genom
sin tjänstgöring vid nämnda regemente ådragit sig lungtuberkulos, som
gjorde honom oförmögen till arbete.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson, som är född
den 13 november 1888 och anställts vid nämnda regemente den 1
november 1906, under en gymnastikövning våren 1910 ådragit sig en förkylning
och börjat besväras av hosta, att han någon tid därefter fått
upphostningar av blod, att han den 31 januari 1912 konstaterats lida
av lungtuberkulos samt att hanj som för nämnda sjukdom vårdats å
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 64 käft. (Nr 76—77.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 76.
l>lrektionen
över /lottans
pensionskassa
Marin förvaltningen.
sanatorium under tiden den 15 augusti 1912—den 15 januari 1913- och sedermera i sitt hem, den 31 oktober 1916 erhållit avsked på grund
av berörda sjukdom efter en tjänstetid av 10 år, därav 7 år 11 månader
från 20 års ålder.
Direktionen över flottans pensionskassa har i utlåtande över ansökningen
den 24 januari 1917 anfört, bland annat, följande:
Jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledningav
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävdes dittills
gällande bestämmelser i fråga om skyldighet för staten att åt värnpliktiga,
volontärer vid hären samt dem, som tillhörde flottans eller
kustartilleriets stammanskap, utgiva ersättning för skada tillföljd av
olycksfall eller sjukdom, förorsakad av militärtjänstgöring, för så vitt
skadan eller sjukdomen uppkommit efter den 31 december 1909. Då
Olsson ådragit sig den åberopade sjukdomen våren 1910, vore han följaktligen
ej berättigad till pension genom flottans pensionskassa.
Vidare har marinförvaltningen den 26 april 1917 avgivit underdånigt
utlåtande i ärendet och därvid överlämnat av ämbetsverket infordrat
yttrande från riksförsäkringsanstalten, som däri framhållit, att
anstalten icke funnit Olsson på grund av sin sjukdom berättigad till
ersättning enligt ovannämnda förordning den 18 juni 1909, enär framställning
därom icke, såvitt handlingarna utvisade, av honom gjorts
inom den tid av 2 år efter det skadan yppats, vilken vore föreskriven
i § 12 av samma förordning. Beträffande sjukdomens samband med
Olssons militärtjänstgöring funne riksförsäkringsanstalten, att sjukdomen
uppkommit under sådana omständigheter att, därest Olssons anspråk på
ersättning icke varit preskriberat, han skulle varit berättigad till ersättning
från riksförsäkringsanstalten. I anledning därav syntes det kunna
ifrågasättas, huruvida icke bemyndigande borde utverkas för anstalten
att till följd av Olssons sjukdom tillerkänna honom ersättning enligt
bestämmelserna i ovanberörda förordning.
För egen del har marinförvaltningen på grund av i ärendet föreliggande
omständigheter hemställt om bemyndigande för riksförsäkringsanstalten
att tillerkänna Olsson ersättning på sätt av anstalten ifrågasatts.
Sedermera har Olsson i underdånig skrivelse den 1 maj 1917,
som av chefen för kustartilleriet med tillstyrkan överlämnats, anhållit om
bemyndigande för riksförsäkringsanstalten att tillerkänna honom ersättning
för ifrågavarande sjukdom, oaktat bestämmelserna i § 12 av förordningen
den 18 juni 1909 icke blivit uppfyllda; och har Olsson till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 76.
■6
stöd därför framhållit, bland annat, att anledningen till att ersättning
ej av honom begärts inom den i förordningen föreskrivna tiden av två
år, eller senast våren 1912, varit den, att vid sistnämnda tidpunkt så
stora förhoppningar förefunnits om hans tillfrisknande, att han vid
kapitulationstidens utgång berörda år erhållit förnyad anställning under
4 år, varjämte Olsson anfört, att hans tillgångar numera vore alldeles
uttömda samt att han hade hustru och ett minderårigt barn att försörja.
Härefter har statskontoret den 4 juni 1917 avgivit underdånigt
utlåtande i ärendet och däruti anfört följande.
På grund av vad handlingarna innebölle syntes ersättning för
ifrågavarande genom olycksfall under militärtjänstgöring ådragna sjukdom
böra beredas Olsson. Då, såvitt statskontoret kunde finna, framställning
om ersättning icke gärna kunnat av Olsson göras, förrän han
förklarats vara till följd av sjukdomen oförmögen till vidare tjänstgöring
och därför entledigats från sin anställning, kunde statskontoret
för sin del icke finna, att Olsson försuttit den tid, soin för sådan framställning
vore föreskriven i förenämnda förordning, utan ansåge statskontoret,
att ersättning borde kunna beviljas honom av riksförsäkringsanstalten.
Kunde detta emellertid icke ske, ansåge statskontoret goda
skäl föreligga att genom framställning till riksdagen bereda Olsson ersättning
från allmänna indragningsstaten till det belopp och under de
villkor i övrigt, som funnes i berörda förordning föreskrivna.
Sedermera har riksförsäkringsanstalten med anledning av vad
statskontoret anfört den 31 juli 1917 avgivit förnyat utlåtande i ärendet
och däruti förklarat sig vidhålla sin förut uttalade uppfattning, att
riksförsäkringsanstalten icke kunde tillerkänna Olsson ersättning för
hans sjukdom. Då emellertid sjukdomen syntes stå i samband med
Olssons militärtjänstgöring och det därför syntes vara med billighet
överensstämmande, att något understöd från statsverket i allt fall bereddes
Olsson, ansåge riksförsäkringsanstalten, att sådan ersättning
lämpligen borde genom framställning till riksdagen beredas Olsson från
allmänna indragningsstaten till det belopp och under de villkor i övrigt,
som stadgades i förordningen den 18 juni 1909.
Sedan Kungl. Maj:t därefter anbefallt riksförsäkringsanstalten att
inkomma med förslag å beloppet av den i förevarande ärende ifrågasatta
ersättning, har riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 16 januari
1918 anfört huvudsakligen följande.
Statskontoret.
Rikaförsäk
ringtanstal
ten.
Ueparie
mentsehefen.
Mi/tion
11: 336.
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 76.
Riks försäkringsans tal ten kade låtit verkställa utredning rörande*
Olssons av sjukdomen orsakade tillstånd och hade därvid fått mottaga
dels ett av två trovärdiga personer utfärdat intyg, att Olsson efter utgången
av sin tjänstetid vid flottan den 31 oktober 1916 icke utfört
något slags arbete eller haft någon inkomst, enär han på grund av sin
sjukdom merendels varit sängliggande, dels ock ett av doktor S. V.
Rietz den 8 januari 1918 utfärdat läkarintyg, utvisande, bland annat,
att Olsson vore fullständigt arbetsoförmögen samt att varaktig förbättring
av arbetsförmågan genom sanatorie- eller sjukvård icke vore att
förvänta. På grund av vad sålunda förekommit har riksförsäkringsanstalten,
som i ärendet jämväl inhämtat yttrande från den hos ämbetsverket
anställde specialisten på lungsjukdomarnas område, avgivit det
utlåtande, att, därest i förevarande fall bestämmelserna i förenämnda
förordning den 18 juni 1909 skulle hava tillämpats, Olsson skulle hava
tillerkänts en årlig livränta av 450 kronor, att utgå från och med den
1 november 1916.
Med avseende å vad sålunda förekommit anser jag, i likhet med
i ärendet hörda myndigheter, med rättvisa och billighet överensstämmande,
att Olsson från anslaget till allmänna indragningsstaten beredes
ersättning till samma belopp, som skulle hava tillkommit honom, därest
bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, varit tilllämpliga.
»
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft eu inom
andra kammaren av herr Leander väckt motion, nr 336, däri anförts
följande:
»Såsom framgar av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet,
har Olsson själv begärt pension eller understöd å 750 kronor efter år räknat.
Enligt det kontrakt, som ursprungligen upprättades emellan honom och kronan,
val han efter att ha uppnatt graden såsom underofficerskorpral tillförsäkrad att
fa kvarsta i tjänsten, även om han angrepes av sjukdom. På grund av sedermera
ändrade bestämmelser blev han emellertid såsom angripen av lungtuberkulos avskedad
ur krigstjänsten den 31 oktober 1916 och har sedan till stor del nödgats
anlita den allmänna barmhärtigheten för att uppehålla sig och sin familj. Han är
nämligen mestadels sängliggande och alldeles oförmögen att arbeta och förtjäna något.
Enligt vad° som försports, lärer anslag komma att begäras av riksdagen för
pensionering av åtskilliga sjukliga underofficerskorpraler, som anses oförmögna att
längre sköta sin tjänst. Den årliga pensionen skulle bestämmas till 750 kronor
för eu var, som av nämnda anledning nödgas avgå ur krigstjänsten. Enär Olsson
varit nog olycklig att under sin militärtjänstgöring ådraga sig sin tärande sjukdom
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankout skottets utlåtande Nr 76.
och på grund av sill tryckta belägenhet är i stort behov av den summa, som han
själv anhållit om, får jag vördsamt hemställa, det riksdagen ville medgiva, att i
Kungl. Maj:ts proposition nr 110 omnämnde förre underofficerskorpralen vid 7:de
komp. av Karlskrona kustartilleriregemente nr 51 Karl Manfred Olsson må under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig livränta av
750 kronor, att utgå från och med tid, som i propositionen föreslagits.»
Aven utskottet finner det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att Olsson under sin återstående livstid beredes något
understöd av allmänna medel, och har denna ersättning synts utskottet
böra bestämmas till samma belopp, som skulle hava tillkommit honom,
därest bestämmelserna i 1909 års förordning varit å honom tillämpliga.
I avseende härå må emellertid erinras, att riksdagen, i anledning av
framställning från militieombudsmannen och på statsutskottets tillstyrkande,
nyligen besluta en höjning för år 1918 med femtio procent av
samtliga enligt nämnda förordning utgående ersättningsbelopp. Det
torde då få anses vara skäligt, att Olsson för samma år kommer i åtnjutande
av motsvarande förhöjning. Vid sådant förhållande har utskottet
icke kunnat förorda motionärens framställning.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och den i ämnet väckta motionen
II: 336, medgiva,
dels att förre underofficerskorpralen vid 7:e kompaniet
av Karlskrona kustartilleriregemente nr 51 Karl
Manfred Olsson må under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig livränta
av fyrahundrafemtio kronor, att utgå från och med
den 1 november 1916,
dels och, att, med tillämpning av innevarande års
riksdags beslut om höjning för samma år med femtio
procent av samtliga enligt förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, utgående ersättningsbelopp,
. ifrågavarande livränta må för innevarande år utgå med
sexhundra sjuttiofem kronor, att anvisas likaledes från
anslaget till allmänna indragningsstaten.
Stockholm den 6 juni 1918.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Utékotiet*
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 76.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Nilson i Kristinehamn, Wickman, Roos, Jönsson och Hedenström
samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Carlson i Herrljunga, Berg i Munkfors, Borg,
Bogren, Törnkvist, Henrikson och Olsson i Berg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:10a Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten