Sök i Ratio Lex

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Fr 21

1918-05-21 · 15 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1918:21, Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Fr 21

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Fr 21.

I

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1918 kl. 4 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 21,

i anledning av väckt motion, om skrivelse till Kungl.

Maj;t angående avskaffande av biskops och konsistoriums

överinseende över de allmänna läroverken och statens

folkskoleseminarier.

I en inom andra kammaren av herr Björck ni. fl. väckt motion, nr

266, hemställes, att Kungl. Maj:t ville — eventuellt och i den män riksdagens

medverkan därtill erfordras — efter inhämtande av riksdagens beslut

vidtaga sådan ändring i nu gällande stadga för de allmänna läroverken

och för statens folkskoleseminarier, att biskops och konsistoriums överinseende

över nämnda undervisningsanstalter avskaffas.

Med avseende på motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Andra kammarens första tillfälliga utskott har efter erhållen remiss av

motionen i vederbörlig ordning inhämtat yttranden från läroverksöverstyrelsen

och folkskolöverstyrelsen, vilka yttranden som bilagor finnas fogade vid

utskottets utlåtande.

Andra kammarens utskott bär lämnat följande historik:

»År 1910 väcktes i första kammaren av herr Eliel Löfgren motion,

vari hemställdes, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t gå i författning om vidtagande av sådan

ändring i gällande bestämmelser, att de nuvarande eforaten över rikets läroverk

avskaffades eller, därest några av de med nämnda ämbete förenade

funktioner ansåges böra bibehållas under särskilt ämbete, i allt fall biskops

självskrivna utövande härav måtte upphöra. Motionären sade sig icke vilja

bestrida, att denna anordning haft goda skäl för sig, innan läroverksöverstyrelsen

inrättades, men ansåg, att med den förändrade organisationen av

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 12 sand. 1 avd. 16 käft. {Nr 21). 1

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

läroverkens skötsel eforaten kommit att sakna varje berättigande. Enligt

motionärens åsikt borde biskoparnas eforat kunna avskaffas utan ändring av

allmän lag eller kyrkolag och biskops skyldighet att vaka över undervisningen

i stiftets skolor kunna bibehållas utan att han därför ägde något

särskilt ämbete- i skolorganisatoriskt hänseende.

Lagutskottet, som erhöll detta ärende till förberedande behandling,

hade på anförda grunder hemställt, att ifrågavarande motion icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda. Första kammaren biföll denna

utskottets hemställan.

I andra kammaren däremot bifölls den i ämnet väckta motionen med

100 röster mot 89.

År 1913 väcktes i andra kammaren av herr Christiernson motion med

hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring i nu gällande bestämmelser,

att biskops självskrivna eforusställning måtte upphöra och inkomma till

riksdagen med förslag härom. Lagutskottet, dit ärendet hänvisades, hemställde

i avgivet utlåtande i anledning av motionen, att riksdagen måtte

besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta

utarbeta och, där riksdagens medverkan erfordrades, för riksdagen framlägga

förslag om sådan ändring i gällande bestämmelser, att biskopens eforusställning

över de allmänna läroverken inom stiftet komme att upphöra. Denna

utskottets hemställan bifölls av andra kammaren efter en längre överläggning

med 141 röster mot 61, men avslogs av den första.»

Andra kammarens utskottsutlåtande är av följande lydelse:

»Utskottet anser, att vid bedömandet av föreliggande fråga man i första

rummet har att taga ställning till det principiellt viktiga spörsmålet: bör

undervisningen i läroverk och seminarier — om vilken det i motionen

närmast är fråga — stå under kyrkans överinseende eller vila på självständig

grund? Andra kammaren har vid 1910 och 1913 års riksdagar

uttalat sig mot kyrkans förmyndarskap på dessa områden. Utskottet anser,

att de skäl, som vid dessa tillfällen anförts till stöd för den uppfattning,

som andra kammaren uttalat, fortfarande äga sin fulla giltighet och att

andra kammaren sålunda bör vidbliva den ståndpunkt, den förut intagit i

frågan.

Föreliggande reformförslag har ingalunda ett uteslutande formellt syfte

utan är i mycket väsentliga avseenden av reell och praktisk innebörd. Det

behöver endast framhållas, att enligt läroverksstadgan det tillkommer eforus

att hava uppsikt över de allmänna läroverken, i stiftet och särskilt över det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2t.

sätt, varpå kristendomsundervisningen vid dem handhavas samt att för sådant

ändamål besöka läroverken. Dessa och andra åligganden innebära ju

i själva verket, att kyrkan i eforus’ person utövar ett protektorat över

nämnda undervisning. En tid har funnits, då skolan så att säga uppväxte

i kyrkans hägn och var i behov av dess tillsyn och omvårdnad, men denna

tid är nu förbi. Skolan har numera vunnit så stor självständighet, att

den bör sekulariseras och helt frigöras från beroendet av kyrkan.

Det finnes intet verkligt skäl till, att biskoparna skola vara självskrivna

eforer över läroverken och äga det överinseende över de allmänna läroverken

och folkskoleseminarierna, som nu tillkommer dem. Utskottet får därför

med anledning av herr Björcks m. fl. förevarande motion hemställa,

att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådan

ändring i nu gällande bestämmelser, att biskops och konsistoriums överinseende

över de allmänna läroverken och statens folkskoleseminarier avskaffas.»

Reservation hade anförts av herrar [Velin, Bergström i Högsön och Månsson

i Backa.

Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefter ärendet överlämnades

till första kammaren, som hänvisade detsamma till sitt första tillfälliga

utskott.

Andra kammarens utskott har uttalat, att vid bedömandet av föreliggande

fråga man i första rummet hade att taga ställning till det principiellt

viktiga spörsmålet, huruvida undervisningen i läroverk och seminaiåer

bör stå under kyrkans överinseende eller vila på självständig grund. Enligt

utskottets mening har nu ifrågavarande spörsmål icke den djupt ingripande

betydelse, som ur andra kammaren utskotts berörda uttalande framskymtar

utan synes huvudsakligen inskränka sig till att vara en fråga, huruvida

det ur praktiska synpunkter må anses lämpligt, att de funktioner, som i

avseende å de allmänna läroverken och seminarierna nu tillkomma biskopar

och domkapitel, utövas av nämnda myndigheter. De prakiska synpunkterna

synas utskottet således i första hand höra vara bestämmande vid bedömandet

av frågan om avskaffande av biskops och domkapitels inseende över de

allmänna läroanstalterna.

I nu förevarande motion och utlåtande hava såvitt utskottet kunnat

finna icke angivits några sådana av berörda myndigheters funktioner i avseende

å skolväsendet föranledda olägenheter, som enligt utskottets mening

äro ägnade att stödja kravet på den ifrågasatta reformen. Däremot tror

sig utskottet kunna med rätta våga det påståendet att såväl eforusinstitu
-

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

tionen som domkapitlen väl fyllt de uppgifter, som på skolväsendets område

ålegat dem och kan utskottet därvid stödja sig på, utom den erfarenhet

utskottet på området må besitta, det av läroverksöverstyrelsen i

ämnet avgivna utlåtandet. Med instämmande vill utskottet i detta sammanhang

hänvisa till nämnda överstyrelses uttalande, att det synes bättre

att fasthålla vid en redan förefintlig i huvudsak väl fungerande institution

än att skapa eu ny utan den fasthet traditionen ger och med även i övrigt

ovissa förutsättningar för fyllandet av sin uppgift.

Utskottet vill slutligen fästa uppmärksamheten på att ett biträdande

av andra kammarens ifrågavarande beslut komme att i visst avseende föregripa

den nu pågående och inom kort verkställda utredningen av frågan om

de kyrkliga konsistoriernas omorganisation. Enligt vad folkskoleöverstyrelsen

erinrat kommer nämligen under berörda utredningarbete jämväl spörsmålet

om mellaninstanserna för folkskoleväsendets ledning att bliva föremål för

omprövning. Givetvis vore det såsom folkskolöverstyrelsen uttalat lämpligast,

att den i förevarande motion ifrågasatta förändringen, i vad densamma

avser folkskoleseminarierna, finge i berörda sammanhang upptagas till prövning.

Måhända kan av utredningens resultat även frågan om domkapitlens

befattning i avseende å de allmänna läroverken komma att röna inflytande..

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att första kammaren icke måtte biträda andra

kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 21 maj 1918.

På utskottets vägnar:

TH. BOBELL.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Boren,

Bergman, Bulting, Schyller, Oscar Olsson, Malkolm Petersson och Irillienau.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

5

Reservation

av herrar Bergman, Oscar Olsson och Malkolm Petersson, vilka ansett, att utskottets

utlåtande bort hava följande lydelse:

»På efter inrättande av särskilda överstyrelser över såväl de allmänna

läroverken som seminarierna biskops och domkapitels i förut rådande förhållanden

grundade överinseende över nämnda läroanstalter synes vara i

det väsentliga överflödigt, anser sig utskottet böra föreslå kammaren att

biträda medkammarens beslut om skrivelse angående dess upphörande i

den män kyrkolag, testamentariska förordnanden eller andra av riksdagens

åtgärder oberoende stadganden ej lägga hinder i vägen därför. Den allmänna

uppsikt över skolväsendet som enligt kyrkolagen ännu kan anses

tillkomma biskoparne och domkapitlen beröres alltså härav icke, vadan den

invändning mot den ifrågasatta förändringen, som utgår från åberopande av

kap. 24 § 3 av kyrkolagen samt § 15 av kung! förordningen av den 11

febr. 1687, torde sakna betydelse. Det mot den föreslagna åtgärden anförda

skälet, att det skulle behövas en mellanmyndighet mellan överstyrelsen

och den enskilda läroanstalten, synes sakna bärkraft, då biskops och domkapitels

befattning med läroverk och seminarier i så fall väl vore mera

behövlig beträffande de viktigare ärenden, i vilka deras befogenhet dock

redan nu är avskaffad. I varje fall synes en sådan mellanmyndighets obligatoriska

bundenhet vid ett ecklesiastikt ämbete eller ämbetsverk icke fullt

stämma överens- med den princip, från vilken inrättandet av lekmannastyrelser

över ifrågavarande undervisningsverk utgår.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

Bilaga 1.

Till Andra kammarens första tillfälliga utskott.

Med anledning av den av herr Björck med flera väckta och till Kungl. Läroverksöverstyrelsen

remitterade motionen angående avskaffande av biskops och konsistoriums

överinseende över de allmänna läroverken och statens folkskoleseminarier

får Överstyrelsen i avseende å de allmänna läroverken anföras följande.

Det grundläggande stadgandet angående biskops inseende över de inom hans

stift befintliga allmänna läroverken återfinnes i kapitel 24 § 3 av kyrkolagen, så lydande:

»Biskoparna skola ock hava uppsikt med gymnasier och skolor så ock ungdomens

upptuktelse efter skolordningen, uti vilken ingen må egenvilligt göra någon

ändring. De skola ock se på lektorer och skolmästare, med vad flit, åhåga och nytta

de sina ämbeten förrätta, avskaffa dem, som äro därtill oskicklige och försumlige,

och inga andra därtill befordra, än dem de förvisso känna och veta vara ungdomen

nyttigt. Motsvarande stadgande angående domkapitlen kan anses föreligga i § 15

av Kungl. Maj:ts förordning den 11 februari 1687, huru med rätegång uti domkapitlen

skall förhållas, så lydande: »Biskopen och kapitlet böra otck döma uti de

saker, som förefalla vid visitationer och prästmöten, och de, som egentligen angå

präste- och skolestånds personer, högre och lägre, vad deras ämbeten och fel vidkommer

uti lära och leverne, och hava däruppå en noga och allvarsam uppsikt; sker det

annorledes, så skall allt vad som härutinnan förses och försummas på deras ansvar

ankomma.»

Dessa allmänna stadganden hava enligt sakens natur under tidernas lopp dels

kompletterats genom speciella bestämmelser, dels ändrats och delvis upphävts, antingen

uttryckligen eller på det sätt, att de i vis3a delar blivit omöjliga att tillämpa,

genom att mot desamma stridande författningar utfärdats. Såvitt Överstyrelsen kan

bedöma, är det dock endast sista delen av det först anförda lagrummet från och med

ordet »avskaffa», som bör betraktas såsom upphävd; i övrigt torde de anförda stadgandena

alltfort vara gällande.

Däremot hafva de på annat håll givna mera speciella besträmmelserna i stort

sett gått i den riktningen, att det ena momentet efter det andra av biskops och

domkapitels befattning med de allmänna läroverken försvunnit, så att denna befattning

kommit att röra sig på ett alltmer begränsat område. Överstyrelsen torde icke

behöva redogöra för denna småningom skeende avvittringsprocedur utan vill i stället

positivt redogöra för nu gällande hithörande bestämmelser.

Dessa äro huvudsakligen att finna i läroverksstadgan. Om ef orm heter det där i

§ 200: »Biskop vare, där icke annorlunda är stadgat, eforus över de i hans stift inrättade

allmänna läroverk», och i § 206: »Är biskopsämbete ledigt eller inträffar för

biskop laga förfall, tillkomme främste ledamoten i domkapitlet de rättigheter och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

7

skyldigheter, som tillhöra cforus.» Ett undantag från den sålunda givna allmänna

ordningen utgöra förhållandena i Stockholm enligt § 207, som så lyder: »I huvudstaden

utgör den av Kungl. Maj:t förordnade direktionen över Stockholms stads undervisningsverk

eforalstyrelsc för de därstädes inrättade allmänna läroverken och äger,

där ej annorlunda särskilt är föreskrivet, i tillämpliga delar samma befogenhet och

åligganden som cforus.» I denna direktion är ärkebiskopen självskriven medlem och

vice ordförande, varjämte bland ledamöterna finnes eu, som är utsedd av Stockholms

stads konsistorium; i övrigt har direktionens sammansättning ingen kyrklig karaktär.

Om eforus’ uppgift finnes i § 201 av läroverksstadgan följande allmänna föreskrift:

»Eforus tillkommer att hava uppsikt över de allmänna läroverken i stiftet och

särskilt över det sätt, på vilket kristendom sundervisningen vid dem handhaves, samt

att för sådant ändamål besöka läroverken; börande han, därest brister av honom bemärkas,

därom hos Överstyrelsen göra anmälan.» Om mera speciella uppdrag för

eforus finnas stadganden på skilda ställen i läroverksstadgan och andra läroverksför

fattningar. Överstyrelsen sammanställer dem här, i huvudsak i den ordning, i vilken

de i läroverksstadgan förekomma.

Enligt §§ IT och 202 skall eforus efter rektors förslag bestämma dag för terminernas

början och slut. Enligt §§ 24 och 202 skall eforus efter rektors förslag

bestämma ordning för lärjungarnas gudstjänstbesök. Enligt §§ 26, 202 och 203 skall

eforus efter rektors förslag bestämma tid för läroverkets årsavslutning med därmed

förenade förhör och uppvisningar samt bör, i den mån hans tid det medgiver, närvara

vid dessa förhör och uppvisningar samt därefter hemförlova ungdomen. Enligt

§§ 69 och 203 bör eforus, i den mån hans tid det medgiver, närvara vid realskoleexamen.

Enligt §§95 och 203 bör eforus på samma sätt närvara vid studentexamen

samt skall för samma examen utse vissa vittnen. Enligt § 150 skall eforus vid ombyte av

rektor anställa inventering av läroverkets kassor och värdehandlingar samt övriga tillhörigheter.

Enligt mom. 2 av nådiga kungörelsen den 7 december 1906 angående bestämmelser

rörande sättet för uppgörande av de allmänna läroverkens räkenskaper m. m.

skall eforus minst en gång om året förrätta liknande, fast mindre omfattande inventering.

Enligt § 163 skall eforus, såvida han är vid lärosätet närvarande, underrättas om kollegiets

sammankomst; kommer han vid denna tillstädes, deltage han, där han så vill,

såsom ordförande i målens behandling. Enligt § 183 skall Överstyrelsen bereda eforus

tillfälle att avgiva underdånigt yttrande i fråga om besättande av lärartjänst, vari kristendom

ingår som ämne. Enligt § 204 skall eforus för varje allmänt läroverk inom stiftet,

med undantag av de i stiftsstaden belägna högre allmänna läroverken och stiftets samskolor,

förordna en inspektor, genom vilken såsom ställföreträdare eforus, i den mån

han finner lämpligt, äger att utöva den befogenhet och de åligganden, som eforus tillkomma.

Särskilt nämnes i §§ 26, 69, 95, 150 och 163 samt i den nämnda nådiga kungörelsen

angående läroverkens räkenskaper,att inspektor kaninträdaieforus’ redannämnda

rätt, respektive skyldighet att närvara vid, respektive leda årsavslutningar, examina,

inventeringar och kollegiesammanträden. Enligt § 208 skall eforus utse ordförande i

styrelse för statssamskola, vilken intar en ställning i viss mån analog med inspektörs.

Vad angår domkapitlets befattning med läroverksärenden, har senare tiders lagstiftning

eller praxis icke upphävt domkapitlets ovan framhållna egenskap av forum

i fråga om åtal för tjänstefel mot läroverkslärare. Men visserligen har en rätt bety
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

dande oklarhet inträtt rörande hithörande förhållanden. Å ena sidan har det hänt,

att de i kapitel 25 av strafflagen givna bestämmelser om brott av ämbetsmän hava

tillämpats jämväl på läroverkslärare, så att allmän domstol upptagit och avdömt mål

angående tjänstefel av sådana lärare. Å andra sidan har Överstyrelsen genom §§

193 och 198 av läroverksstadgan fått en visserligen rätt begränsad disciplinär myndighet

över läroverkens lärarpersonal.

I övrigt är domkapitlens befattning med läroverksärenden mycket begränsad.

Enligt § 214 mom. 2 skall vederbörande domkapitel erhålla tillfälle att avgiva yttrande

i fråga om sådana byggnads- eller reparationsföretag vid läroverk, till vilka utgå bidrag

ur stiftets byggnadskassa. Enligt § 217 mom. 1 skall domkapitel mellan de i stiftet

varande särskilda läroverks premie- och fattigkassor årligen fördela vissa till domkapitlet

ingående för detta ändamål anslagna medel. Enligt § 227 mom. 2 skall domkapitlet

i stift, där byggnadskassa linnes, årligen utse en av de båda revisorer, som

skola granska varje särskilt läroverks byggnadsfond. Även utan föreskrift i läroverksstadgan

kunna domkapitlen ha en viss befattning med löroverksärenden, nämligen

dels i fråga om sådana ärenden, övervägande av ekonomisk art, som enligt sakens

natur måste helt eller delvis handläggas av stiftsstyrelsen, till exempel frågor rörande

prebendepastoratet, dels i sådana fall, där vissa testamenten och donationsbrev giva

domkapitlet ett uttryckligt uppdrag, till exempel i fråga om förvaltning och tillsättning

av stipendier. Särskilt i sistnämnda avseende har också eforus åtskilliga uppdrag

av lokal natur, som icke beröras av den allmänna lagstiftningen.

Bland sålunda omnämnda grupper av ärenden äro två för närvarande under utredning.

Den 12 oktober 1909 ingick Överstyrelsen till Kungl. Maj:t med underdånigt

förslag till ändringar i gällande bestämmelser angående lärarnas vid de allmänna

läroverken ställning i disciplinärt avseende. Detta förslag har ännu icke föranlett

utfärdande av nya bestämmelser i ärendet, men i sammanhang med frågan om domkapitlens

omorganisation pågår för närvarande inom Kungl. Ecklesiastikdepartementet,

med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga, arbete för utarbetande av förslag till

ändrade bestämmelser beträffande bland annat lärarnas vid de allmänna läroverken

ställning i disciplinärt hänseende. Likaledes pågår för närvarande inom Överstyrelsen

utredning angående frågan om lärjungarnas gudstjänstbesök. Överstyrelsen kan icke

finna lämpligt, att dessa redan igångsatta utredningar skulle avbrytas för att ersättas med

andra, och anser därför motionen i dessa avseenden icke böra föranleda någon åtgärd.

Vidare torde alla sådana eforal- och domkapitelsärenden, som bero på föreskrifter i

testamenten och donationsbrev, böra lämnas orubbade. Detsamma gäller om sådana

ärenden, som enligt sakens natur tillkomma stiftsstyrelsen, till exempel ärenden rörande

lektorers prebendepastorat. Av dylika pastorat komma från och med instundande

1 maj att återstå endast två, nämligen de, som äro förenade med lektorstjänsterna

i kristendom vid högre allmänna läroverken i Växjö och Karlstad. Det torde

vara allenast en tidsfråga, när även de sålunda återstående lektorsprebendena bliva

indragna. Men så länge de behålla sin nuvarande egenskap, måste stiftsstyrelsen,

vare sig därom finnes någon föreskrift i läroverksstadgan eller ej, någon gång komma

att taga befattning med frågor, som sammanhänga med dessa lektorstjänster. Likaledes

är det helt naturligt, att så länge vissa av läroverkens kassor och byggnadseller

reparationsföretag, på sätt som ovan är anfört ur §§ 214, 217 och 227 av läro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 9

verksstadgan, åtnjuta understöd av medel, som förvaltas af stiftsstyrelsen, denna styrelse

ha en däremot svarande befattning med läroverksärendena. Naturligtvis kan

man tänka sig, att de sålunda givna understöden indragas, men i så fall måste de

ersättas av andra inkomster, för att icke förändringen skall bliva till direkt skada

för läroverken.

Härmed äro alla bär ifrågakommande domkapitelsärenden berörda, och finner Överstyrelsen

således i fråga om domkapitlen inga skäl föreligga till den av motionärerna

föreslagna åtgärden.

I fråga om de eforalärenden, om vilka Överstyrelsen icke redan yttrat sig i

samma riktning, är saken mera invecklad. Överstyrelsen vill fästa uppmärksamheten

därvid, att det i början anförda stadgandet är av kyrkolags natur och följaktligen

icke kan upphävas genom ändringar i läroverksstadgan utan allenast i den för ändringar

i kyrkolagen stadgade ordning, således genom överensstämmande beslut av

konung, riksdag och kyrkomöte. Emellertid är ifrågavarande stadgande så allmänt

hållet, att det kräver förtydligande specialbestämmelser. Vad de allmänna läroverken

angår, ha dessa bestämmelser sin naturliga plats i läroverksstadgan. Och ingenting

hindrar, att likasom utvecklingen hittills gått i den riktningen, att eforus’ befattning

med läroverken genom dessa bestämmelser alltmer begränsats, så även hädanefter

sker i allt större utsträckning. Men givet är, att denna begränsning icke kan

utsträckas så långt, att eforusinstitutionen blir på en omväg upphävd. Anses ett

sådant upphävande lämpligt, må det ske på den riktiga vägen, genom ändring av

kyrkolagen. Den frågan föreligger emellertid egentligen icke nu med den av motionärerna

givna frågeställningen. Eforusinstitutionen kan icke, såsom motionärerna

synas tänka sig, upphävas genom ändringar i läroverkstsadgan. På den vägen kunna

allenast ske ändringar i omfattningen av institutionens uppgift.

En annan enligt Överstyrelsens mening grundläggande synpunkt är den, att det

vid varje läroverk behöves en lokal, utanför kollegiet stående myndighet dels för avgörande

av en del småärenden, vilkas centralisering allenast skulle göra arbetets

gång tyngre, dels för utredande och förberedande av en del andra ärenden med den

kännedom om lokala och personliga förhållanden, som Överstyrelsen icke i tillräcklig

grad kan äga, dels också för ledningen av vissa läroverkens förrättningar, högtidligheter

och dylikt. Att ett sådant behov förefinnes, har blivit erkänt bland annat därigenom,

att Kungl. Maj:t såsom villkor för kommunal eller enskild läroanstalts ställande

under Överstyrelsens inseende alltid giver den föreskriften, att anstalten i fråga

skall stå under närmare tillsyn av en inspektor, som utses av Överstyrelsen. Överstyrelsen

har också ofta i sitt arbete tillfälle iakttaga, vilket nyttigt inflytande på arbetet

vid en läroanstalt en dylik lokal myndighet kan utöva. Men visserligen följer

härav icke, att lämpligaste sättet för beredande av dylik myndighet är, att stiftets

biskop är självskriven till att tjänstgöra såsom sådan, respektive utse annan person

till sin ställföreträdare i denna egenskap. Det kan väl tänkas, att Överstyrelsen utsåge

inspektor för de allmänna läroverken lika väl som för de kommunala och enskilda

läroanstalterna.

På grund av de sålunda anförda allmänna grundsatserna bör enligt Överstyrelsens

mening den föreliggande frågan begränsas sålunda: i vad män böra lämpligen

de enligt läroverksstadgan åt eforus givna uppgifterna begränsas utan åsidosätBihang

till riksdagens protokoll 1918. 12 samt. 1 avd. 16 häft. (Nr 21). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kammarens första tillfälliga utskott utnötande AV 2t
lande

dels ay hans genom kyrkolagen givna ställning, dels .av läroverkens behov av

lokal myndighet.

En viktig grupp av eforalärendena- äro de, som röra krietendpinsunderylsningen.

Dessa ärenden äro också de, som närmast sammanhänga med biskopens ämbetsställning

i övrigt, och ett upphävande av hans befattning med dessa ärenden måste där

för .anses helt uteslutet, så länge merbemälta stadgande i kyrkolagen fortfarande är

gällande.

En annan grupp av eforalärenden utgöres av rätten, respektive skyldigheten att

närvara vid och i viss mån leda kollegisammanträden, examina, årsavslutningar och

inventeringar. Dessa uppdrag kunna tänkas antingen helt försvinna eller överflyttas

på annan lokal myndighet. Den förra möjligheten skulle Överstyrelsen anse innebära

en verklig förlust. Det bidrager, såsom Överstyrelsen redan antytt, utan tvivel

till stadgan i ett läroverks ställning, vare sig det gäller förhållandena inom läroverket

eller uppträdandet utåt, vare sig det gäller vardagsarbetet eller högtidsstunderna,

att en representativ person i sådan ställning, att b an står fullt objektiv gentemot

läroverket, dock på samma gång uppbär sin del av ansvaret för detsamma.

Icke minst för rektor blir en sådan anordning mången gång ett stöd och en hjälp,

som Överstyrelsen icke anser höra honom berövas. Ett överflyttande av detta uppdrag

på annan person än stiftets biskop, utsedd exempelvis av Överstyrelsen, skulle

icke innebära samma förlust som inititutionens upphävande, men skulle dock enligt

Överstyrelsens mening vara förenat med vissa olägenheter. Överstyrelsen har en ofta

återkommande erfarenhet av svårigheten att finna och behålla verkligt lämpliga inspektörer

för de många kommunala och enskilda läroanstalter, som stå under Överstyrelsens

inseende, och har även någon gång erfarenhet av svårigheten att draga en

klar gräns mellan dessa inspektörers uppgift och den, som enligt ofta nämnda kyrkolagsstadgande

måste anses tillkomma eforerna även i fråga om dessa anstalter. Att

utvidga dessa olägenheter till att gälla jämväl de allmänna läroverken, därtill kan

Överstyrelsen icke finna något skäl. Det synes bättre att bibehålla en i huvudsak väl

fungerande enhetlig institution än att vid sidan av denna skapa en ny, till vilken

det ofta nog kunde bli svårt att få lämpliga krafter och som komme att gentemot

den förra ha oklara gränser.

Av de läroverksstadgan mera detaljerat angivna eforalärendena återstå allenast

bestämmandet av dag för terminernas början och slut, bestämmandet av tid för

årsavslutning m. m. samt utseendet av vittnen för studentexamen. Dessa ärenden

torde möjligen kunna överflyttas på Överstyrelsen; men skall eforusinstitutionen av

skäl, som ovan anförts, ändock bibehållas, finnes intet skäl att i dessa avseenden

öka centralisation en och därmed jämväl Överstyrelsens redan förut nog tunga arbetsbörda.

Vad särskilt angår dag och tid för årsavslutning, är det, om eforus skall

förrätta denna avslutning, också lämpligast, att han bestämmer tid för den.

Återstår slutligen den i § 201 av läroverksstadgan givna allmänna föreskriften

om eforus’ uppgift, i den män denna omfattar mer än inseendet över kristendomsundervisningen.

Denna föreskrift är emellertid knappast annat än en omskrivning av

kyrkolagens merbemälta stadgande och torde redan därför icke höra upphävas. Vad

.angår dess praktiska innebörd, vill Överstyrelsen anföra följande. Föreskriften i

fråga skulle just genom sin allmänna .hållning kunna tänkas innebära en viss risk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kaimwens forsta tUi/älHga utskotts utlåtande Nr 21. Il

antingen i den riktningen att eforns anser den till ingenting förplikta eller ir (fen

riktningfen att efortis på ett mindre taktfull sätt- ingriper för på honom främmande1

områden. Öv''erstyreläén vill emellertid såsom sin erfarenhet vitsorda, att dylika risker

icke haft någon egentlig betydelse utan vida övervägts av det förut framhållna värde,

söm för läröverken ligger i före fint! ighéten av en institution av ifrågavarande karaktär.

Som sammanfattande omdöme vill Överstyrelsen alltså uttala, att erfarenheten

av det sätt, hvarpå eforusinstitutionen i verkligheten fungerar, icke går i den riktningen,

att de av motionärerna påyrkade förändringarna skulle innebära en vinst för

läroverken, utan tvärtom.

Motionärerna synas emellertid i själva verket mindre ledas av hänsyn till läroverkens

behov, sådana dessa i levande livet te sig, än av vissa teoretiskt principiella

hänsyn. »Upprättandet av läroverks- och folkskolöverstyrelserna har», säga motionärerna

bland annat, »tilldelat undervisningsväsendet en självständig administration,

som är fullt vuxen att ensam utöva den myndighet, som nu tillkommer de nämnda

kyrkliga institutionerna». Det hela är för motionärerna till stor del, för att icke säga

i allt väsentligt, en principfråga om var makten över läroverken skall ligga. Överstyrelsen

kan icke se saken ur denna synpunkt, enär eforernas ställning såsom framgår

av den föregående utredningen, numera väsentligen är av rådande, hjälpande och

stödjande karaktär. Motionärerna synas å Överstyrelsens vägnar vara rädda för inkräktning

från eforernas sida på Överstyrelsens självständighet. Överstyrelsen kan på

grund av sin under de gångna åren vunna erfarenhet icke finna en dylik farhåga

befogad, men skulle å andra sidan känna det som en förlust, om Överstyrelsen i sitt

arbete för läroverkens främjande icke längre finge påräkna samarbetet med elörerna.

Allenast i ett avseende framhålla motionärerna praktiska synpunkter, nämligen

då de fästa uppmärksamheten vid den tidsutdräkt, som i vissa fall vållas av de kyrkliga

myndigheternas befattning med läroverksärenden. Överstyrelsen vill icke förneka,

att en sådan olägenhet någon enstaka gång kan göra sig gällande, men vill å andra

sidan framhålla den väsentliga vinst i både tid och sakkunskap, som följer därav,

att vissa ärenden, såsom redan påpekats, avgöras eller förberedas av lokal myndighet.

Överstyrelsen har i detta sammanhang icke kunnat underlåta att fästa sig vid det

sätt, varpå motionärerna framställa föreliggande frågas tidigare utveckling. Motionärerna

anse, att den 1904 genomförda stora läroverksreformen avsåg att helt undandraga

läroverken biskoparnas och domkapitlens inflytande. Då denna synpunkt klav

grundläggande betydelse för den föreliggande motionen, har Överstyrelsen ansett

sig böra göra densamma till föremål för särskild undersökning och får nu gentemot

berörda uppfattning av syftet med nämnda reform erinra om följande sakförhållanden.

I sitt den 8 december 1902 avgivna betänkande upptog läroverkskommittén

bland annat frågan om upprättande av centralstyrelse för läroverken och yttrade

därvid bland annat: »JU större fordringar ledningen av de kyrkliga ärendena ställer

på biskop och domkapitel, desto oavvisligare framträder behovet av att dessa uteslutande

få ägna sig åt denna uppgift och att domkapitlens organisation bestämmes

endast med hänsyn till kyrkans behov. Men i samma män blir det nödvändigt, att

den närmafste uppsikten över och ledningen av det högre undervisningsväsendet kommer

i andra hände**. Av vissa anförda skäl stannade emellertid kommittén vid att iotee''

avgiva förslag i frågan. Densamma upptogs emellertid i ett särskilt- yttrande av korn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

mitténs ledamot lektor Ernst Carlson, vilken med instämmande av ledamoten lektor

P. E. Lindström framlade ett inom kommittén utarbetat förslag till s. k. läroverksråd.

Detta ämbetsverk skulle visserligen bland annat övertaga en del av eforus’ och

domkapitels funktioner i avseende å läroverksärenden men ingalunda på sådant sätt

och i sådan utsträckning, att nämnda myndigheters befattning med dylika ärenden

skulle upphöra. Tvärtom förutsättes i den anförda motiveringen, att nämnda befattning

skulle åtminstone tillvidare bestå. Sålunda nämna reservanterna bland de ärenden,

som skulle tillkomma läroverksrådet, att efter yttrande av vederbörande eforus

avgiva förord till ledig rektorsbefattning samt saga: »I avseende å rådets förhållande

till eforer och domkapitel eller eventuellt omorganiserade lokala styrelser lärer detta

bäst regleras genom en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion». Reservanterna tänka

sig sålunda visserligen, att eforus och domkapitel i nu ifrågavarande avseende kunna

komma att ersättas av annan myndighet, men nämna detta endast i förbigående såsom

en framtida möjlighet utan att på något sätt antyda det såsom ett led i eller

en konsekens av sitt förslag i övrigt.

I den nådiga propositionen angående ändrad anordning av de allmänna läroverken

in.in., som avgavs till 1904 års riksdag, upptogs huvudtanken i reservanternas

yrkande. I det till propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet erinrade

statsrådet och chefen för Kung!. Ecklesiastikdepartementet von Friesen bland annat

därom, att redan år 1847 dåvarande departementschef föreslagit konsistoriernas skiljande

från befattningen med läroverken, samt yttrar: »Svårigheten för domkapitlen

att fungera såsom läroverksstyrelser har med tiden blivit allt mera märkbar; deras

rent kyrkliga uppgift tager alltmera deras verksamhet i anspråk, de kunna icke samverka

med varandra, deras arbetssätt måste enligt sakens natur bliva ganska tungt,

och allt detta försvårar i väsentlig grad ernåendet av den enhetlighet och planmässiga

ledning som för läroverkens del vore önskvärda.» Därav drar han emellertid

icke den slutsatsen, att domkapitlens befattning med läroverksärenden bör helt upphöra.

Tvärtom uttalar han den mening, att det föreslagna ämbetsverket, som här

får namnet Överstyrelse för de allmänna läroverken, bör få sin ställning till domkapitlen

närmare bestämd genom en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion. Om eforus

talas i detta sammanhang icke.

I anledning av den nådiga propositionen väoktes av herr J. T. Larsson i Lund

i Andra kammaren en motion, som gick ut bland annat därpå, att den befattning

med läroverksärenden, som tillkomma eforus och konsistorium, måtte upphöra. Det

förefinnes en påtaglig skillnad mellan den syn på frågan, som anlägges å ena sidan

i den förut anförda reservationen inom läroverkskommittén samt i den nådiga propositionen

å andra sidan i den nyssnämnda motionen. På de båda förra ställena

anläggas de praktiska synpunkterna av läroverkens behov, på det senare stället göres frågan

till en principfråga angående särskiljandet av skolans och kyrkans angelägenheter.

Det särskilda utskottet nr 1, till vars behandling den nådiga propositionen samt

de med anledning av densamma väckta motioner hänvisades, tillstyrkte i huvudsak

Kungl. Maj:ts förslag angående inrättande av en överstyrelse för de allmänna läroverken

men avstyrkte hrr Larssons motion utan annan motivering än att lämpligheten

av de i densamma föreslagna åtgärderna icke torde kunna bedömas, innan någon

erfarenhet om den nya överstyrelsens verksamhet förelåge. I fråga om överstyrelsens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Förslå kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 13

inrättande reserverade Sig tre av utskottets inedlemmar, däremot ingen i fråga om

herr Larssons motion.

Vid kamrarnas debatter'' angående läroverksrcformen vidrördes av en och annan

talare även nu ifrågavarande sida av densamma. Det i detta avseende viktigaste

yttrandet är följande, som i andra kammaren fälldes av departementschefen: »Före
liggande

förslag innebär en början till att i någon mån sekularisera läroverksstyrelsen,

och jag tror, att detta är ett steg åt riktigt håll.» Anmärkningsvärt är emellertid,

vilken underordnad roll principfrågan spelade i båda kamrarnas debatter, vilket för

hållande bland annat tog sig det uttrycket, att i ingendera kammaren sades ett ord

eller framställdes ett yrkande till förmån för herr Larssons motion, vilken således

varken kom under debatt eller votering.

I riksdagens underdåniga skrivelse i anledning av propositionen finnes frågan

om de kyrkliga myndigheternas ställning till läroverken icke berörd.

Under sådana omständigheter kan Överstyrelsen icke anse motionärernas uppfattning

av syftet med 1904 års läroverksreform riktig. Överstyrelsen vill naturligtvis

icke bestrida det påtagliga faktum, att reformen innebar en rätt långt gående boskillnad

mellan läroverken och de kyrkliga myndigheterna, ej heller det nästan lika

påtagliga faktum, att mer än en av dem, som medverkade, till och med i mer eller

mindre ledande ställning, vid reformens genomförande, tänkte sig den sålunda genomförda

boskillnaden såsom allenast början till en allt längre i samma riktning gående

utveckling, som förr eller senare borde resultera i fullständig skilsmässa. Men därav

följer icke, att de beslutande myndigheterna bundit sig vid vissa principer, som sedan

genom den inneboende konsekvensens makt ovillkorligen borde utveckla sig allt vidare.

Tvärtom hava dessa myndigheter helt undvikit att inlåta sig på principfrågan och

betraktat hela spörsmålet ur den praktiska lämplighetens synpunkt.

Sedermera har Andra kammaren, i anledning av väckta motioner, för sin del

beslutat vid 1910 års riksdag att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kung! Maj:t gå i författning om vidtagande av sådan ändring i gällande bestämmelser,

att de nuvarande eforaten över rikets läroverk avskaffades eller, därest några

av de med nämnda ämbete förenade funktioner ansåges böra bibehållas under särskilt

ämbete, i allt fall biskops självskrivna utövande härav måtte upphöra, samt vid 1913

års riksdag att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta

utarbeta och, där riksdagens medverkan erfordrades, för riksdagen framlägga förslag

om sådan ändring i gällande bestämmelser, att biskopens eforusställning över de allmänna

läroverken inom stiftet komme att upphöra. I två avseenden skilja sig dessa

beslut från motionärernas nu föreliggande yrkanden. Å ena sidan har kammaren

begränsat beslutet till att gälla allenast eforerna och har icke yttrat sig angående

domkapitlen. A andra sidan har kammaren icke begränsat yrkandet till att gälla

allenast läroverksstadgan, tydligen i den insikten, att ändringar jämväl i andra lagar

måste ske för det avsedda syftets vinnande.

Överstyrelsen vill till sist sammanfatta sin ställning till den föreliggande frågan

på följande sätt.

Av hänsyn till pågående utredningar, angående vilkas blivande resultat Överstyrelsen

för närvarande icke kan uttala någon mening, bör för närvarande ingen

ändring vidtagas i gällande bestämmelser angående lärarnas vid de allmänna läro
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Förslå- kardrnceréts första tillf åligga utskott? utlåtande Nr 21.

öé&M disciplinära; ställning- eller angående lärjungarnas vid samma läroverk gödatjänstbesök.

Av hänsyn till död mans vilja bör ingen ändring vidtagas i fråga om biskopars

och domkapitels på testamenten och donationsbrev vilande befattning med vissa läro

verksärenden.

På’ grund av sakens natur bör ingen ändring vidtagas i biskops och domkapitels''

befattning med sådana läro verksärenden, som så att säga allenast till sin ena sida

äro läroverksärendén och till sin andra sida uppenbarligen röra stiftsstyrelsen.

Utom dessa tre kategorier av ärenden hava domkapitlen numera ingen befattning

med läroverken; och Överstyrelsen anser således, att i fråga om domkapitlen

motionen icke bör föranleda någon åtgärd.

I fråga om sådana eforalärenden, som icke jämväl falla inom dessa nu nämnda

grupper, kan saken i viss män ställa sig olika, allteftersom frågan enligt motionärernas

egen anvisning begränsas till att gälla allenast ändringar i läroverkssfadgan

eller utsträckes till att gälla jämväl hithörande lagstiftning.

Under den förra förutsättningen kan eforusinstitutionen icke upphävas, enär den

vilar på stadgande i kyrkolag ; frågan måste således inskränkas till att gälla begränsning

av erforalärendena. Vid en sådan begränsning måste stadgandena angående eforus''

allmänna ställning samt angående hans befattning med kristendomsundervisningen bibehållas,

enär deras upphävande skulle kränka gällande kyrkolag. Övriga eforalärenden

skulle kunna överflyttas till en mindre del till Överstyrelsen, till större delen till

någon annan lokal myndighet än eforus. Men Överstyrelsen kan icke finna, att vare

sig ärendenas större centralisation eller deras fördelning på två olika, i viss mån varandra

korsande lokala myndigheter skulle innebära någon vinst för läroverkens arbete.

Skulle återigen frågan, med gående utöver motionen, upptagas i hela sin prim

cipiella vidd, anser Överstyrelsen det vara ett obestridligt faktum, att den hittillsvarande

utvecklingen gått i riktning mot eforalmyndighetens allt större begränsning,

och anser möjligt, att denna begränsning kan komma att fortgå till sagda myndighets

fullständiga försvinnande, med kan icke finna, att läroverkens självständighet eller

förmåga i övrigt att fylla sin uppgift i någon män skulle kräva ett dylikt försvinnande.

Överstyrelsen håller fastmer före, att en lokal myndighet med i huvudsak

eforus'' ställning är befrämjande för läroverkens sunda utveckling och att det då är

bättre att fasthålla vid en redan förefintlig, i huvudsak väl fungerande institution än

att skapa en ny utan den fasthet, traditionen ger, och med även i övrigt ovissa

förutsättningar för fyllandet av sin uppgift.

Naturligtvis vill Överstyrelsen med detta intet invända mot att, efter hand söm

erfarenheten därav påvisar verkligt behov, jämkningar och förändringar genomföras i

fråga om biskops och domkapitels ställning till de allmänna läroverken.

Stockholm den 9 mars 1918.

För LäroverksöverstyreUenS chef:

ANDERS HENNIG.

A-agtost Joihuftsstoh.

Axel Berlin.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Forsta kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

15

Bilaga 2.

Sedan Folkskolöverstyrelsens yttrande infordrats i anledning av en inom riksdagens

andra kammare väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående avskaffande

av biskops och konsistoriums överinseende över de allmänna läroverken och statens

folkskoleseminarier, får Folkskolöverstyrelsen, som torde hava att yttra sig i ärendet

blott i vad detsamma avser folkskoleseminarierna, anföra följande.

Till en början vill Överstyrelsen erinra, att nu gällande bestämmelser i fråga om

konsistoriernas befattning med folkskoleseminarierna äro av så sent datum som den

3 juli 1914 samt att grunddragen av sagda bestämmelser år 1913 förelädes riksdagen,

utan att riksdagen däremot gjorde någon invändning. I vederbörande departementschefs

yttrande till statsrådsprotokollet, då proposition i ämnet avläts till 1913

års riksdag, framhålles såsom den huvudsakliga anledningen till att konsistorierna

borde kvarstå såsom lokala styrelser för seminarierna den omständigheten, att konsistorierna

funnos böra fortfarande tjänstgöra som distriktsstyrelser för folkskoleväsendet

samt att det måste anses rimligt och naturligt att, därest den centrala ledningen

bleve gemensam för seminarierna och övriga till folkundervisningen hörande anstalter,

samhörighet upprätthölles även beträffande mellaninstansen mellan överstyrelsen och

läroanstalterna.

Den behandling, som frågan fick vid 1913 års riksdag, kan alltså anses innebära

ett erkännande av den grundsatsen, att folkskoleseminarierna i administrativt hänseende,

vare sig det gäller den centrala ledningen eller fråga är om mellaninstanserna,

böra sammanhållas med folkskolorna och övriga folkundervisningsanstalter.

Emellertid har Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 13 november 1914 uppdragit

åt en kommitté att verkställa förnyad utredning av frågan om de kyrkliga

konsistoriernas omorganisation. Ehuru i denna kommittés uppdrag icke uttryckligen

innefattas frågan om konsistoriernas verksamhetsområde, är det tydligt, att spörsmålet

om mellaninstanserna för folkskoleväsendets ledning måste bliva föremål för

omprövning vid granskningen av kommitténs förslag. Vid sådant förhållande och

då kommittén, enligt vad Överstyrelsen inhämtat, inom en nära framtid, kommer att

avgiva sitt betänkande, synes det Överstyrelsen vara lämpligast, att den i förevarande

motion ifrågasatta förändringen i vad densamma avser folkskoleseminarierna får i

berörda sammanhang upptagas till prövning.

Stockholm den 2 mars 1918.

K. E. SANDBERG.

Olof Wilelius.

CENTRA (.TRYCKERI ET, STOOKHOI.M 1018.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.