Utlåtande i anledning av tvenne motioner om skrivelser till Konungen dels i fråga om provisoriskt förhud mot vissa alkoholhaltiga dryckers tillverkning, införsel och försäljning, dels om utfärdande av tillfälligt förhud mot tillverkning och försäljning av rusdrycker, samt i anledning av andra kammarens beslut om skrivelse till Kungl. Maj:t angående provisoriskt rusdrycks förhud.
1918-05-23 · 28 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 22 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1918:21, Utlåtande i anledning av tvenne motioner om skrivelser till Konungen dels i fråga om provisoriskt förhud mot vissa alkoholhaltiga dryckers tillverkning, införsel och försäljning, dels om utfärdande av tillfälligt förhud mot tillverkning och försäljning av rusdrycker, samt i anledning av andra kammarens beslut om skrivelse till Kungl. Maj:t angående provisoriskt rusdrycks förhud.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli flen 28 maj 1918 kl. 4 e. in.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts ''utlåtande i anledning
av tvenne motioner om skrivelser till Konungen dels i
fråga om provisoriskt förhud mot vissa alkoholhaltiga
dryckers tillverkning, införsel och försäljning, dels om
utfärdande av tillfälligt förhud mot tillverkning och
försäljning av rusdrycker, samt i anledning av andra
kammarens beslut om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
provisoriskt rusdrycks förhud. I
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 51, har herr Bergman m. fl. hemställt, att
riksdagen ville besluta att med hänsyn till nu rådande extraordinära
dyrtidsförhållanden hos Kungl. Maj:t hemställa,
1) att all tillverkning, införsel och försäljning av brända och
destillerade drycker, med undantag av vad som erfordras för medicinskt,
tekniskt, vetenskapligt eller annat därmed jämförligt behov, måtte varda
omedelbart tillsvidare förbjuden;
2) att all tillverkning, införsel och försäljning av sådana viner
och maltdrycker eller andra jästa drycker och därmed jämförliga ämnen,
som innehålla mer än 2 7« volymprocent alkohol, likaledes må varda
omedelbart tills vidare förbjuden med undantag av vad som för medicinska,
tekniska och vetenskapliga, kyrkliga och därmed jämförliga
behov prövas skäligt;
3) att detta provisoriska rusdrycksförbud icke må utan riksdagens
medgivande upphävas.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 12 samt. 2 avd. 19 höft. (Nr 21.) 1
Motionerna.
Andra kammarens
beslut.
Utskottet.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande År 21.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 63, som ävenledes
remitterats till andra tillfälliga utskottet, har herr Carl Gustaf Ekman
m. fl. föreslagit,
att riksdagen måtte besluta att till Kungl. Maj:t ingå med en
skrivelse, vari hemställes, att Kungl. Maj:t måtte skyndsammast möjligt
utfärda förbud mot tillverkning och försäljning av rusdrycker att gälla
tills vidare och tills riksdagen annorlunda beslutar.
Beträffande motiveringen till dessa yrkanden hänvisas till motionerna.
Vidare har första kammaren till sitt andra tillfälliga utskott hänvisat
andra kammarens beslut på grund av där väckta motioner, dels
av herr Vennerström m. fl., nr 116, dels av herr Ingvarson m. fl.,
nr'' 171, i fråga om rusdrycksförbud, enligt vilket beslut andra kammaren
bifallit sitt andra tillfälliga utskotts utlåtande och kammaren sålunda
för sin del beslutat,
att riksdagen ville ingå till Kungl. Maj:t med en skrivelse, vari
hemställes, att Kungl. Maj:t måtte skyndsammast möjligt utfärda förbud
mot tillverkning och försäljning av rusdrycker att gälla tills vidare och
tills riksdagen annorlunda beslutar.
De motioner, som överlämnas till förberedande behandling av riksdagens
tillfälliga utskott, avse i regel framställningar om skrivelser till
Kungl. Maj:t med anhållan om utredning av visst ärende och framläggande
för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kan föranleda,
eller, då frågan faller inom Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftningsområde,
med hemställan till Kungl. Maj:t att efter verkställd utredning
vidtaga den åtgärd, som kan påkallas.
Herr Bergmans m. fl. motion åsyftar något långt mera vittgående,
nämligen att riksdagen skulle hemställa till Kungl. Maj:t att utfärda
förbud, att omedelbart tillämpas, mot afl tillverkning, införsel och försäljning
av brända och destillerade drycker med undantag av vad som
erfordras för medicinskt, tekniskt, vetenskapligt eller annat därmed jämförligt
behov, samt ävenledes förbud mot all tillverkning, införsel och
försäljning av sådana viner och maltdrycker eller andra jästa drycker
och därmed jämförliga ämnen, som innehålla mer än 2 1U volymprocent
alkohol (således även av s. k. pilsnerdricka, vilken ej ens av m kterhetskommitterade
betraktats som rusdryck), med liknande undantag. Detta
motionärernas yrkande innebär således en omfattande lagstiftning på
det närings- och handelspolitiska området.
Det synes utskottet, att riksdagen icke grund lagsen ligt kan överlåta
denna lagstiftning åt Kungl. Maj:t utan att ens förut ha satts
i tillfälle att granska de författningar, som Kungl. Maj:t skulle äga att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslå kammarens andra tillfiilliijn utskotts utlåtande År 21.
Det galler dessutom i
utfärda för ernående av motionärernas syftemål.
själva verket icke allenast en lagstiftningsfråga, utan även en i statens
ekonomi djupt ingripande bevillningsfråga.
kitt sadant förfarande, som motionärerna ifrågasatt, synes snarare
hora hemma i en stat med absolutistiskt styrelsesätt än i ett statsskick,
som vilar på konstitutionell grund.
Motionärerna hava visserligen bifogat ett förslag till förordning
angående förbud mot tillverkning, införsel och försäljning av rusgivande
dryckei. Men detta kan icke betraktas annorlunda än som eu anvisning
till legeiingen, huru de tänkt sig saken ordnad. Såsom underlag till
eu lagstiftning i ämnet kan det svårligen lämpa sig.
Utskottet saknar för sin del befogenhet att ingå på något som
helst bedömande av detta förslag till förordning. För att detta skulle
kunna undergå förberedande utskottsbehandling, hade det måst hänvisas
till det ständiga utskott, som har att avgiva yttrande i dylika ärenden.
Den invändningen torde möjligen göras, att det i detta fall endast
gäller en provisorisk anordning, vilken riksdagen kan överlämna åt
Kungl. Maj:t att under utomordentliga förhållanden vidtaga, men även
i fråga om. provisoriska lagar gäller ingalunda, att riksdagen äger att
helt avstå från sin lagstiftningsmakt.
r Öl övrigt kunna den eller de författningar, som motionärerna
önska få utfärdade, ingalunda kallas provisoriska, ehuru de så benämnas
i motionen. Eu provisorisk förordning antages för att tillämpas under
viss fixeiad tid för att därefter av sig själv upphöra att gälla, såvida
den icke av statsmakterna förnyas för en ny tidsperiod. Här påyrka
motionärerna, att ett »provisoriskt» rusdrycksförbud skulle gälla, tills
det av riksdagen upphäves.
Med en sådan förutsättning äro alla våra lagar och förordningar
piovisoiiska, ty de äga tillämpning, tills de ändras eller upphävas genom
beslut av de statsmakter som stiftat dem. Det är alltså i detta fall icke
fråga om en tillfällig anordning, utan om en bestående lagstiftning,
vilken riksdagen icke kan lämna ifrån sig utan att komma i strid med
gällande grundlagsstadganden.
Vore det fråga endast om en provisorisk anordning, som betingas
a\ nuv arande krigstidsförhållanden, behöves icke ett nytt riksdagens
beslut för att förläna Kungl. Maj:t rätt att utfärda ett totalförbud.
Med^ anledning av kungl. proposition beslöt nämligen 1915 års
iiksda.g sådan ändrad lydelse av gällande brännvins- samt vin- och ölförsäljningsförordningar,
att Kungl. Maj:t må kunna meddela förbud mot
detaljhandel med brännvin eller försäljning av vin eller Öl eller före
-
4 Första hammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
skriva inskränkning i dylik handel, därest sådan åtgärd tinnes nödigvid
krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet eller nöd i större
omfattning är rådande. '' Med stöd härav har Kungl. Maj:t upprepade
gånger lämnat föreskrifter om inskränkningar i handeln med rusdrycker.
1 förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker,
vilken träder i kraft den 1 januari 1919, är samma befogenhet
tillerkänd Kungl. Maj:t i VI kap. 70 § mom. 2, som är av följande
lydelse: »Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet
eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot
bedrivande av detaljhandel med rusdrycker eller att föreskriva inskränkningar
i sådan handel, äge Konungen därom förordna. I fall, varom
nu är sagt, må ock sådant förordnande, även om det ej kan anses erforderligt
för ordningens upprätthållande, meddelas av Konungens befallningsliavande,
där Konungen det medgivit.»
Det anförda synes utskottet tillräckligt motivera ett avstyrkande
av motionen i fråga och av ett första kammarens bifall till andra kammarens
i ärendet fattade beslut.
Härtill kommer, att riksdagen så sent som i fjor antagit en försäljningsförordning
med begränsad inköpsrätt, övervaknings- och kontrollbestämmelser.
Denna förordning, som ännu icke börjat tillämpas,
grundar sig i huvudsak på nykterlietskommitterades betänkande, vilka
väl anses ha ägt kompetens att framlägga ett lagförslag till folknykterhetens
främjande. Och dessa kommitterade kunna väl icke misstänkas
för bristande intresse och nit att få fram så långt gående restriktioner
som möjligt till begränsning av rusdryckers förtäring och till utrotande
av dryckenskapslasten. Det var icke utan svårigheter, som överläggningar
mellan skilda meningsgrupper ledde till detta riksdagens
positiva beslut. Med erkännansvärd självuppgivelse från deras sida,
vilka bekämpa allt slags tvångslagstiftning och hålla på den personliga
friheten för oförvitliga medborgare, som icke i någon mån överskrida
måttlighetens gränser, ernåddes en överenskommelse om denna långt
gående restriktiva rusdrycksförordning, vilken ock vann majoritet i riksdagens
båda kamrar. Från nykterhetshåll, utom från de längst gående
förbudsivrarna, har också denna lagstiftning vunnit allmänt erkännande
såsom ett betydande steg i nykterhetsvänlig riktning.
Det synes därför utskottet vittna om en beklaglig brist på respekt
för detta slutligen ernådda samförstånd på nykterhetspolitikens område
— vilken överenskommelse av många betecknats som en betänklig eftergift
för det extrema nykterhetssträvandet, ja, rent av som en kapitulation
för detta till förfång för medborgerlig frihet och trevnad — att redan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
nu vilja ändra och skärpa denna lagstiftning, innan den i någon mån
prövats, ja, rent av försätta den ur tillämpning för all framtid genom
förbudskrav, innan lagen fatt visa sina verkningar.
Enligt utskottets förmenande strider ett sådant tillvägagångssätt
mot god parlamentarisk sed och vittnar om ogrannlagenhet mot dem,
som djärvas hysa en annan uppfattning än förbudsivrarna, men dock
icke kunna frånkännas allvarlig strävan att bekämpa onykterheten i landet
och att även med lagstiftningens hjälp söka göra svenska folket till ett
nyktert, sedligt och livskraftigt folk.
Utskottet vill ock betona, vilket kontrollstyrelsen i sitt yttrande i
frågan särskilt framhållit, att Kung], Maj:t uppdragit åt den år 1911
tillsatta nykterhetskommittén att iiven verkställa eu allsidig utredning
rörande allmänt rusdrycksförbud, vilken utredning för närvarande icke
föreligger avslutad.
Riksdagen kan skäligen icke skriva till Kungl. Maj:t och begära
ny utredning i ett ärende, som ligger under kommittébehandling, och
ännu mindre kan riksdagen besluta i ett sådant ärende, innan utredningen
och därpå grundat förslag förelagts riksdagen.
Under sådana förhållanden har utskottet saknat särskild anledning
att inlåta sig på frågan om det totalförbud, som motionärerna påyrkat
måtte omedelbart sättas i verkställighet.
Utskottet liar emellertid i ärendet, sådant det framförts i herr
Bergmans m. fl. motion, i vederbörlig ordning inhämtat yttranden, vilka
såsom bilagor åtfölja detta betänkande, dels från kungl. kontrollstyrelsen
och dels, med hänsyn till gällande handelstraktater, från Kungl. Maj:ts
och rikets kommerskollegium. Det senare ämbetsverket meddelar, att
handelstraktaterna icke enligt kollegiets mening lägga hinder i vägen
för genomförande av det avsedda förbudet. Förutsättningen synes dock
vara, att detsamma skall vara provisoriskt, vilket det av motionärerna
påyrkade förbudet icke är, enligt vad utskottet sökt visa.
Det ovan återgivna undantagsstadgaudet, vilket förlänar Kungl.
Maj: t rätt att under utomordentliga förhållanden meddela förbud mot
försäljning av rusdrycker, innefattar icke provisoriskt förbud även mot
import av viner och spirituösa. Men det är uppenbart, att ett försälj - ningsförbud inverkar på importen. För sådaut provisoriskt förbud kunna
gällande handelstraktater icke anses lägga något hinder.
Under nu rådande upplösning av internationella förbindelser torde
vid ett provisoriskt importförbud icke heller synnerlig hänsyn behöva
tagas till känslorna hos de stater, med vilka vi avslutat handelstraktater.
Men vid ett förnyande av dessa bandelsöverenskommelser torde säker
-
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV 21.
ligen ett för oberäknelig framtid bestående importförbud komma att
menligt inverka på Sveriges exportmöjligbeter och föranleda repressalier
från de staters sida, som se sina merkantila intressen förnärmade av ett
sådant förbud.
Helt nyligen innehöll »1’Economiste francais» en artikel, däri framhölls,
att Frankrike, då det gäller att efter kriget söka förbättra sin
handelsbalans, gör räkning på de skandinaviska länderna såsom avsättningsmarknader
för bl. a. sina viner och likörer, av vilka konsumtionsartiklar
Sverige förut importerat stora kvantiteter även från Tyskland,
Spanien och Portugal.
I själva sakfrågan, huruvida ett totalförbud i vårt land kan anses
tillrådligt, håller utskottet före, att ett sådant förbud, i synnerhet utan
förberedelse genomfört, långt ifrån att främja folknykterheten, skulle
komma att bliva för densamma till måhända obotlig skada lång tid
framåt. Kontrollstyrelsen, vilken väl icke kan misstänkas för avoghet
mot nykterhetssträvandena, konstaterar, vilket ock är allmänt bekant, att
olaga tillverkning av brännvin redan förekommer i ganska avsevärd omfattning,
oaktat tillgången på de ämnen, av vilka brännvin framställes,
är mycket knapp, och styrelsen framhåller, att sådan tillverkning är
synnerligen svår att upptäcka och beivra. Anledningen härtill såväl
som till en avsevärd smyghandel med rusdrycker är tydligen att söka
i de nuvarande restriktionerna, den rådande ringa lagliga försäljningen av
spirituösa samt de synnerligen höga pris, som olagligen försålt brännvin
kan betinga.
Under ett totalt tillverknings- och försäljningsförbud skulle utan
tvivel sådan olaglig tillverkning och försäljning av brännvin i hög grad
stegras, isynnerhet då framdeles råvaror för tillverkningen, särskilt
socker, bliva rikligt tillgängliga i allmänna handeln utan ransonering
och till billigt pris.
Kontrollstyrelsen anser, att ett förbud oundgängligen kräver särskilda
överallt verksamma övervakningsorgan, och att det torde taga
åtskillig tid att skapa dylika organ. Ett omedelbart förbud bleve således
dömt att ohjälpligt misslyckas till betydande ekonomisk skada för
staten, till främjande av ett illojalt förvärvsbegär hos enskilda, till en
alltmera utbredd missaktning för gällande lag och till överallt i landet
förekommande lagöverträdelser, vilka det bleve synnerligen svårt att
upptäcka, såvida icke allmän husvisitation och andra kränkande polisåtgärder
skulle tillgripas. För förbudets upprätthållande skulle erfordras
en mycket manstark och dyrhållen nykterhetsdetektivkår, utbredd över
hela landet, vilken för att fullgöra sin uppgift mången gång komme
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarn/s andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr XI
i
att utan verklig anledning kränka de enskilda hemmens helgd och bliva
en fara för den medborgerliga friheten. Vid sidan av sådana övervakningsorgan
komme med visshet att uppblomstra ett olidligt spioneri- och
angivaresystem, vilket otvivelaktigt skulle menligt inverka på trevnaden
och den lugna samlevnaden i landet.
I sitt uttalande påpekar kontrollstyrelsen på grund av verkställda
undersökningar, vilkas resultat åskådliggöras i tab. I, att i samma mån
tillgången på rusdrycker inskränkts under år 1917, användningen av
denaturerad sprit och alkoholhaltiga preparat såsom berusningsmedel
ökats, så att genom dessa vållade fylleriförseelser stegrats från 6.5 procent
av samtliga fall under första kvartalet till 22.4 procent eller nära
1U av hela antalet. Denna statistik stödjer sig på de för fylleri anhållnas
egna uppgifter, vilka säkerligen icke omfatta alla de fall, då fylleriförseelser
orsakats av mer eller mindre vidriga och hälsovådliga rusdryckssurrogat,
ty mången berusad, som använt sådana, blyges för att inför
polis och domstol lämna uppgift därom. Och härtill komma de många,
som använt dylika berusningsmedel, utan att det kommit till någon
övervakande myndighets kännedom. I rätt många fall ha inträffat, att
obotlig sjukdom och även döden orsakats genom förtärande av polersprit,
träsprit o. d. Under ett rusdrycksförbud skulle, tillägger kontrollstyrelsen,
sådana skadliga berusningssurrogat komma att spela en
än mer framträdande och olycksdiger roll och i hög grad minska förbudets
nykterhetseffekt. Innan den allmänna meningen långt mera än
nu är fallet utdömt icke blott omåttlig, utan all förtäring av alkoholhaltiga
drycker och sålunda gjort förbudet självt ganska överflödigt,
måste alla dessa olägenheter förvärras genom en förbudslagstiftning,
vars effektiva värde och möjlighet att upprätthålla väsentligen bliva beroende
på den anslutning, den kan erhålla från den övervägande delen
av befolkningen. En sådan anslutning är ingalunda för närvarande att
påräkna. Därom torde icke råda mera än en mening bland dem, som
verkligen känna stämningen inom landet i olika lager av befolkningen.
En brådstörtad och illa övervägd förbudslagstiftning skulle i vida
kretsar betraktas som ett onödigt och olidligt tvång och vålla en ovilja,
som komme att gå ut över icke endast den ensidiga nykterhetspolitiken,
utan även över den sunda praktiska nykterhetsverksamhet, som onekligen
uträttat mycket till fromma för sitt ideella och sedliga mål. Och därmed
skulle långt ifrån främjas eu vidsynt och övertygelsefast folknykterhet,
en stark och uppfostrande folkmening mot allt missbruk, finare såväl
som grövre, av alkoholhaltiga drycker. Endast med stöd av eu
8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
sådan fördomsfri folkmening kan ett varmt och ogrumlat nykterhetsintresse
utvecklas och äga varaktigt bestånd.
Det är icke rimligt att beteckna alla dessa påvisade olägenheter
av ett förbud såsom uppkonstruerade. Erfarenheter från länder, där en
förbudslagstiftning införts, utgöra påtagliga bevis för att sådana bliva
ett förbuds följder.
Kontrollstyrelsen visar genom ovederläggliga siffror i tabell II och
III, att fylleriförseelserna i förbudsstaden Kristiania under år 1917 voro
nära fem gånger så många som i Stockholm per tusen invånare, att
intill 1911 dessa förseelser voro ungefär lika i Kristiania och Stockholm,
men att efter år 1911 samma förseelser i Kristiania starkt stegrats,
under det att förseelserna i Stockholm från och med år 1914 eller det
år, då den individuella utminuteringskontrollen å brännvin infördes, varit
stadda i säkert sjunkande. Detta bevisar tydligare än något annat, att
den väg, man bör gå för vinnande av eftersträvad folknykterhet, icke
är förbudets, men väl en klokt avvägd nykterhetslagstiftning, som steg
efter steg säkert leder till målet.
Huru för övrigt förbudet verkat i Norge framgår med all önskvärd
tydlighet av detektivchefen Söhrs i Kristiania uttalande, vilket
måste anses grundat på en fullständig kännedom om och inblick i förhållandena
därstädes. Utskottet tillåter sig därur citera följande:
»Enligt de intryck jag fått flyta nu brännvin och andra sorters förbjuden
spirituösa i så rikliga strömmar, att förbudet måste sägas vara en fiktion. Var och
en, som är litet inne i förhållandena, lever inte heller i tron, att samhället är torrlagt,
och förbudet har därför bismak av en pappersbestämmelse efter de erfarenheter
man har om dess effektivitet. Och jag har intryck av att överträdelserna
komma att tilltaga mer och mer, ju längre förbudet varar, och de ha ett sådant
omfång, att om jag satte hela detektivkåren i arbete på skilda fält, skulle det inte
tillnärmelsevis lyckas att komma på alla fall av olovliga transaktioner.
Folk, som vill ha brännvin och har råd att betala grova pris, kan enligt mitt
förmenande få sådant i vilken utsträckning de önska. Det är ju inte bara genom
direkt olovlig försäljning folk skaffar sig de så eftertraktade varorna — det flyter
från flera kanaler: en del missbruka brännvin, som lämnats ut för tekniskt eller
medicinskt bruk, och polisen har ständigt anmälningar om falska brännvinsrecept.
Därtill kommer så den privata bränningen, som otvivelaktigt försiggår i betydande
utsträckning, men som polisen inte har kunnat skaffa bevis för och som man heller
inte kan bevisa utan den mest hänsynslösa inkvisition och rannsakning i de privata
hemmen.
Förhållandena på detta område erbjuda i det hela många betänkligheter och
ha svåra skuggsidor. Det värsta är väl att en hel massa människor på detta sätt
uppfostras till sidovördnad mot lagarna.»
Detektivchefens uppfattning var, att man lör att komma ifrån de
rådande olidlighetsförhållandena under förbudets egid borde övergå till
Förakt kammaren* andra tillfälliga utskott* utlutande AV it. 9
systemet med individuel! kontroll eller just samma system, som i »Sverige
tillämpas och lagfästs på grund av riksdagens i fjol fattade beslut.
. .^t annat uttalande från Norge, som bär erfarenhetens prägel, bär
avgivits av ordföranden i den norska nykterhetskommittén, professor
Axel Holst, vilken tillhör den majoritet inom kommittén, som fordrar
införande i Norge av det Brattska systemet i stället för det för sitt
eget syfte fördärvliga förbudet. Han yttrar bland annat:
»J N°rge som. bekant nu under förbudet eu mängd hälsovådliga surro
gat.
.Något av det värsta i den vägen är en dryck, tillredd av mjölk, socker, russin
och riven mesost. Den kallas »zeppelinare» och är så berusande, att folk äro döddruckna
ett par dagar efter det de förtärt ett passande kvantum.»
^ Att i ena eller andra avseendet erhålla tillförlitliga underrättelser
hån Ryssland, som genom en kejserlig ukas blivit förbudsland, är under
nuvarande kaotiska förhållanden med press- och brevcensur hart när
omöjligt. Det är tydligt, att förbudsukasen där till en början måste
mverkat gynnsamt, om man jämför det därigenom inträdda tillståndet
med den förut rådande allmänt utbredda dryckenskapsseden, vilken formligen
uppmuntrades av staten, som på sitt hrännvinsmonopol inbärgade
betydande statsinkomster. Huru omfattande förbudet sedan kunnat upplätthållas
är ännu outrett. Men brev till flere europeiska tidningar
såväl som privata meddelanden därifrån vittna om att trots förbudet
brännvinsbränning i ganska stor skala äger rum i skilda delar av det
vidsträckta landet, utan att ens denna liantering behöver ske i lönndom,
och att företagsamma försäljare av vodkan gorå sig goda inkomster
Pfj ^.eib begärliga varan. Nyligen har eu storrysk representant vid besök
i Berlin yttrat, att omständigheter snart kunna inträda, som leda
till ett begränsat återvändande till statsmonopolet å tillverkning och
försäljning av spirituösa. Ett dylikt monopol skulle betyda stora besparingar
av spannmål, varav betydliga mängder användas till det hemliga
brännvinsbrännandet.
Eonbgt »Huvudstadsbladet» uppdagades i Finland under förbudets
forsta år icke mindre än 396 lönnbrännerier, och nitiska länsmän, som
sökte hålla efter dem, avlägsnades utan vidare av den revolutionära
folkviljans målsmän.
Från den nyvordna staten Ukraina uppgavs nyligen, att man där
vore. betänkt på att ånyo införa statsmonopol på tillverkning och försäljning
av brännvin, enär den enskilda företagsamheten på detta område
allt mera vann utbredning och skördade guld.
Om förhållandena i Amerikas förbudsstater äro tillgängliga meddelanden
lika mångskiftande som motsägande. Å ena sidan framhålla
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 12 samt. 2 avd. 19 höft. (Nr 21.) 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
JO Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande hr 4l.
officiellt även genom statistiska siffror, att förbudet verkat betydligt
hämmande på dryckenskapslasten, ehuru det ingalunda förmått utrota
den. Men å andra sidan vittna en mängd uttalanden i tidningar och i
brev från Amerika, att dryckenskapen ännu frodas ganska bra där, trots
förbudet, och att otaliga lönkrogar i förbudsstaterna finnas och få fortsätta
sin verksamhet utan alltför kraftigt ingripande från polismyndigheternas
sida. o , ’
De ekonomiska uppoffringar, som statsverket maste undeikastas
för genomförande av ett totalförbud, bleve utan tvivel mycket betydliga,
vilket borde göra även en övertygelsefast förbudsivrare betänksam.
Nykterhetskommittén har ännu icke slutfört sina väntade beräkningar i
detta avseende, vilka tydligen måste kräva ett betydande utredningsarbete
för att kunna gälla såsom i någon män tillförlitliga. Flyktigt
framkastade antaganden och statistiska konstruktioner, sådana som återfinnas
i motionen, kunna icke vinna tilltro hos dem, som utöva saklig
kritik över desamma. Dessa fordra först tillfälle att efter en objektiv
utredning kunna bedöma, vart en i statens ekonomi djupt ingripande
lagstiftning leder, innan de, taga ställning till frågan.
Att, såsom motionärerna förmoda, ett förbud även ur statshnansiell
synpunkt skulle vara eu god affär är eu paradox, som vederlägger
sig själv. Statsverkets inkomster skulle under normal tid minskas med
över 50 miljoner kronor årligen, under det att staten fortfarande komme
att utbetala betydande belopp (förlidet år 10,339,684 kronor) till
kommuner, landsting och hushållningssällskap för nnstade andelar av
brännvinsmedlen. Statsverket måste, såsom kontrollstyrelsen i sitt yttrande
framhåller, efter ett genomfört totalförbud, tillmötesgå ansenliga
ersättningsanspråk för förlorade arbetsförtjänster från den talrika personal,
som för närvarande är anställd hos brännvinsbolag, å utskänkDingsställen,
restaurationer, i spirituösa- och vinaffärer, bryggeriei,
reningsverk in. fl., och kunde icke undgå den såväl juridiska som moraliska
ersättningsplikt, som måste bliva en följd av att staten förbjudei
eller väsentligen inskränker dessa hittills såsom lovliga ansedda närmo-ars
utövande. Dessa ersättningar kunna ännu icke ens tillnärmelsevis beräknas,
men att de skola kräva ett hundratal miljoner kronor kan vara
att förutse. Och detta i en tid då statens finanser äro i så hog grad
ansträngda genom utomordentliga utgifter för folknäringen, kngstidslönetillägg
och krigstidshjälp åt statsfunktionärer m. m.
Till nämnda ännu icke beräkneliga, men utan tvivel betydande utgifter,
dels årliga, dels en kapitaliserad ersättningssumma en gång för
alla, vilka staten genom eu förbudslagstiftning skulle ådraga sig, komma
11
Förslå kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr ''J t.
dryga årliga kostnader för de särskilda övervakningsorgan med centralstation
sannolikt i Stockholm och med starka utgrening;^ i hela landet,
vilka erfordras för att göra förbudet i någon mån effektivt. Enligt
kontrollstyrelsens mening kräver nämligen ett förbud oundgängligen
sådana särskilda organ, för att detsamma skulle bliva till något avsevärt
gagn i nykterhetsavseende. Styrelsen anser för förbudets upprätthållande
och övervakande den nuvarande ordningsmakten vara varken
tillräcklig eller ens med hänsyn till sin organisation lämplig. Den av
motionärerna föreslagna förbudsbarriären blir sålunda ingalunda tillräcklig.
Det erfordras ock, för att begagna motionens eget bildspråk,
att utpostera tusentals människor utmed barriären för att hindra
vandrarna att kliva över denna och störta sig i alkoholismens bråddjup.
Och enligt kontrollstyrelsens säkerligen sakkunniga vittnesbörd
erfordras .åtskillig tid för skapandet av nämnda övervakningsorgan.
Ett enligt motionärernas förslag omedelbart infört totalt rusdrycksförbud
skulle alltså vara dömt att misslyckas. Såsom experiment skulle
det komma att giva ett negativt resultat, vilket motionärerna svårligen
torde finna önskvärt.
Motionärerna framhålla såsom eu motvikt till de uppoffringar,
som statsverket måste vidkännas för genomförande av ett totalförbud,
den statsekonomiska roll det skulle spela, om icke omkring 127 miljoner
årligen åtginge till rusdryckskonsuration, förtäringen av pilsnerdricka
sannolikt medtagen. Ja, de tyckas rent av föreställa sig, att
dessa miljoner skulle komma staten på ett eller annat sätt till godo,
enär de påpeka, att »ungefär hälften av denna summa förslår till de
årliga räntebetalningarna på statens obligationsskuld» (sådan denna
skuld var 1911), och att »alla statsanslag till folkskolor, läroverk,
universitet, konstanstalter, tekniska läroverk, kyrkliga ändamål o. s. v.!
med ett ord hela ecklesiastikdepartementets budget skulle täckas av
nämnda summa». Denna finansiella betraktelse, som otaliga gånger
uppiepats i nykterhetstalares föredrag'', har naturligtvis på många verkat
i hög grad imponerande. Den slutsatsen låg nämligen nära till hands
att di aga, att ett rusdrycksförbud skulle tillföra statskassan dessa många
miljoner, som kunde användas till förutnämnda utgifter.
Men nationalekonomiskt sett är det, om det gäller inhemska produkter,
icke någon som helst miljonvinst för det allmänna. Det är eu
vanlig penningcirkulation, en konsumtionens utbetalning till produktionen,
som föi sina varor erhaller denna ersättning till driften av sina
särskilda företag, till förräntning av i dem nedlagda kapital och till
avlöning av vid dem anställd personal, dessa företag, som staten måste
12
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
kännas skyldig att hålla skadeslösa, och vilkas personal måste av statsmedel
tilldelas ersättning för förlorad arbetsförtjänst, om staten inför
ett förbud.
Denna summa, som konsumtionen beräknas inbespara genom att
icke omfatta alkoholhaltiga drycker, fördelas på eu mängd händer, och
för de enskilde med begränsade tillgångar, som icke använda denna
sålunda uppkomna besparing till andra mer eller mindre skadliga förbrukningsartiklar,
såsom tobak, kafle eller dylikt, eller rent av till att
på smygvägar skaffa sig oskäligt dyra berusningsmedel av ett eller
annat slag, kan ju uppstå eu rätt avsevärd vinst. Men staten torde
icke kunna göra räkning på någon nämnvärd inkomstskatt för dessa
sålunda fördelade miljoner. Däremot kan staten med visshet räkna
med, att den förlorar större eller mindre del av sina skatteintäkter från
de talrika företag, som måste nedläggas eller med stora uppoffringar
omlägga sin drift. Staten får sålunda långt ifrån något till godo av
de 127 kalkylerade miljonerna, att den tvärtom kommer att se sin inkomstskattesumma
reducerad genom den minskade produktionen.
En nationalekonomisk vinst uppstår visserligen genom ett förbud
mot import av viner och spirituösa i och för konsumtion, men ett
sådant förbud kan utan tvivel medföra ekonomisk risk för varuutbyte
mellan Sverige och utlandet. En minskad import av kaffe och en
del andra njutningsmedel skulle äga vida större betydelse för vår
handelsbalans.
Motionärerna ha såsom bevismateriel för ett totalförbuds ekonomiskt
gynnsamma verkningar återgivit en förut i tidningarna synlig
notis om de ryska sparbankernas insättnings- och uttagningsstatistik
för åren 1913—1915, vilken visar en fortgående och betydlig stegringav
det belopp, varmed insättningarna överstiga uttagningarna. Men
detta vackra resultat av ökad sparsamhet i det vidsträckta landet kau
icke enbart eller till övervägande del skrivas på rusdrycksförbudets
konto. Det är säkerligen de till följd av krigstillståndet oerhört ökade
prisen på jordbruksprodukter och andra förnödenhetsartiklar samt de
mångdubblade arbetsprisen, som i väsentlig grad, oavsett förbudet,
framkallat dessa massinsättningar. Jordbrukarna, som förut icke erhållit
något nämnvärt överskott vid försäljning av sina alster utöver
vad deras dagliga behov krävt, ha genom dessa prisförhöjningar sett
sig i stånd att bespara en del för framtiden. Och samma är förhållandet
med en del varuformedlare samt arbetare med betydligt höjda
löneinkomster.
Vi ha samma företeelse i Sverige i fråga om betydligt ökade in
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 13
sättningar i sparbankerna och på sparkasseräkning i affärsbankerna.
Men icke kan det med skäl påstås, att det särskilt är de genom gällande
restriktioner till helnykterhet omvända drinkarne och s. k. måttlighetssuparne,
som insätta de sparade beloppen. Dessa komma till
största delen från jordbruksbefolkningen och från högt avlönade omtänksamma
industriarbetare.
Herr Carl Gustaf Ekmans m. fl. motion, vilken som motivering
återgiver vad riksdagens nykterhetsgrupp anförde i sina vid förlidet
års riksdag i båda kamrarna framburna motioner, uttalar sig för ett
tillfälligt förbud såsom ett socialt experiment i stor stil och slutar med
samma hemställan som herr Bergmans motion, utom vad angår förbud
mot import av rusdrycker.
Andra kammarens beslut i anledning'' av motioner dels av herr
Vennerström in. fl., dels av herr Ingvarson m. fl. innefattar hemställan till
Kungl. Maj:t om utfärdande skyndsammast möjligt av förbud mot tillverkning
och försäljning av rusdrycker att gälla tillsvidare och till
dess riksdagen annorlunda beslutar.
Pa grund av vad utskottet ovan anfört mot införande av ett av
motionärerna såsom provisoriskt betecknat rusdrycksförbud, vilket i
realiteten Jileve lika definitivt som varje annan av riksdagen beslutad
och av Kungl. Magt sanktionerad lagstiftningsåtgärd, får utskottet
hemställa, att första kammaren måtte besluta,
l:o) att motion ur 51 av herr Bergman in. fl.
icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda;
2:o) att motion nr 63 av herr Ekman, Carl
Gustaf, in. fl. icke måtte av kammaren bifallas;
3:o) att kammaren icke måtte biträda andra
kammarens i förevarande ärende fattade beslut.
Stockholm den 23 maj 1918.
På utskottets vägnar:
OSKAR NYLÄNDER.
Närvarande vid beslutets fattande herrar Nyländer, Danström, von Koch, Larson,
Kjellgren, Tisell och Ström.
14
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
Reservation:
av herrar von Kock och Larson, vilka ansett, att utskottets utlåtande
bort hava följande lydelse:
»Alltsedan världskrigets utbrott har från de mest skilda håll påyrkats
genomförande av tillfälligt rusdrycksförbud under kristiden. Detta
krav har efter hand vuxit sig allt starkare och uppbäres nu av en mycket
stark folkmenmg. Inom riksdagen ha dessa krav beaktats och bland
annat föranlett nykterhetsgruppen, vilken som bekant består av ett mycket
stort antal medlemmar, tillhörande alla partier, att genom sina styrelserepresentanter
väcka motioner i båda kamrarna angående tillfälligt förbud
under kristiden. Dessa motioner ha städse bifallits i andra kammaren.
varemot den första avslagit desamma vid 1917 års riksdag, dock
med den knappa majoriteten av 72 röster mot GO.
Under dylika förhållanden är det omöjligt att karakterisera kravet
på tillfälligt förbud såsom uppburet av någon övergående känslostämning
eller såsom varande uttryck för några få personers fantastiska
hugskott. Bakom kravet står en inom olika samhällslager och partier
rådande allvarlig önskan att under den allvarliga tid, som vi nu genomleva,
söka skapa ökad styrka och uthållighet hos folket. Och med hänsyn
till gångna tiders erfarenheter och rusdryckernas krafthämmande
verkningar bör det ej förvåna, att man för att vinna detta mal särskilt
framfört kravet på rusdrycksförbud.
• Visserligen är numera ett viktigt skäl för detta förbud, nämligen
att livsmedel ej torde användas till rusdryckstillverkning, ej längre för
handen i samma grad som förr, enär numera livsmedel endast i obetydlig
utsträckning utnyttjas för nämnda ändamål. Men andra skäl, som
anförts för det tillfälliga förbudet äro lika bärkraftiga nu som förr.
Detta gäller framför allt kravet att under den ständigt rådande krisoch
nödtiden allt sådant, som verkar nedsättande på folkets ekonomiska
och moraliska motståndskraft, måste såvitt möjligt avlägsnas. Och om
än restriktionerna medfört en glädjande förminskning av rusdryckernas
skadegörelse, vittna dock erfarenheterna om, att de alltjämt utöva eu
fördärvlig verkan i en grad, som väl befogar åtgärder för deras totala
avlägsnande.
De erfarenheter, som vunnits i andra länder, synas ock ge vid
handen, att utvecklingen allt bestämdare går mot tillämpning av förbudstanken.
Visserligen förekommer tendentiösa skildringar, vari förbudets
verkningar beskrivas såsom otillfredsställande, exempelvis i Ryss
-
15
Första kammarens andra till fät liga a! skotts utlåtande Nr 21.
land och Amerika, men de officiella uppgifter, som stått till buds, tala
ett helt annat språk. Framför allt belysande är erfarenheten från
Amerikas förenta stater, där förbudet praktiskt prövats i en del stater
sedan lång tid, och där förutsättningarna för förbudstankens framsteg
aldrig varit så stora som nu. Det är omöjligt att tänka sig, att, om,
som från vissa håll påstås, förbudsförsöken vore förfelade, kravet på ett
över hela riket sig sträckande förbud förmått växa sig så starkt, att
rikskongressen kunnat fatta beslut om förbudets genomförande.
Utskottet anser sålunda, att det så länge resta folkkravet på tillfälligt
förbud under kristiden nu bör tillmötesgås. Av de vid detta års
riksdag väckta motionerna i frågan anser sig utskottet närmast böra
ansluta sig till den från riksdagens nykterhetsgrupp framförda (nr 63).
Den skiljer sig emellertid från föregående års förslag därutinnan, att
lörbudet ej endast skulle gälla under kristiden utan »tillsvidare och tills
riksdagen annorlunda beslutar». Då emellertid genom ett eventuellt
sådant beslut riksdagens bestämmanderätt skulle kunna bindas av fastställandet
eller upphävandet av förbudet, anser utskottet riktigare, att
en viss tidsperiod, t. ex. till utgången av år 1920, bestämmes för det
tillfälliga förbudets giltighet. Resultatet av försöket med detta förbud
skulle då kunna bliva avgörande för ett övergående till ett permanent
förbud eller ett fortsättande av hittillsvarande restriktionssystem. Denna
anordning synes så mycket lämpligare, som vid nämnda tidpunkt utredningen
om det permanenta förbudet torde vara slutförd och övergången
till permanent förbud lätt kunna ske.
Genom denna ändring torde ock de formella anmärkningar, som
inom utskottet framställts mot motionen, kunna anses förfallna.
Utskottet har över motionerna inhämtat yttrande dels från kontrollstyrelsen,
dels från kommerskollegium, och meddelas dessa yttranden
som bilagor.
A ad angår kontrollstyrelsens yttrande utgör det en sammanfattning
av de skäl, som oftast anföras mot förbudet, varför utskottet anser
sig böra här upptaga desamma till närmare granskning.
Vad först angår de av kontrollstyrelsen antydda svårigheterna vid
förbudets effektiva genomförande vill utskottet ingalunda förneka, att
sådana kunna vara att förvänta; annat vore säkerligen ägnat att förvåna.
Men däremot kan man ifrågasätta, huruvida dessa skulle vara
särskilt framträdande »för närvarande». Tvärtom torde den långvariga
och småningom skeende avvänjningeu från alkoholbruk, som pågått under
krigsåren, ha ökat utsikterna för att en förbudslag skulle kunna upprätthållas.
Den omständigheten, att det nu enligt kontrollstyrelsen finnes
16 Första kammarens andra tillfälliga utskotts tillåtande Nr 21.
850,000 personer över 25 år, som erhållit motböcker, utgör intet bevis
för att antalet konsumenter ökats. Bland dessa motboksinnehavare finnas
säkerligen många, som använda spritvaror blott för medicinskt eller
tekniskt bruk, — vilket även under förbudstillstånd skulle tillåtas. Härtill
kommer, att ett antal av dessa motboksinnehavare ej äro förbudsmotståndare,
men anse ingen anledning föreligga att, innan förbudet
genomförts, helt avstå från användning av rusdrycker. Gentemot kontrollstyrelsens
statistik över motboksinnehavare kan erinras om 1909
års s. k. förbudsomröstning, som gav till resultat, att 1,884,298 personer
över 18 år, d. v. s. 55.6 procent av befolkningen i denna åldersklass
och 92.6 procent av dem, som deltagit i omröstningen, uttalade
sig för förbudstanken.
Beträffande sedan vad kontrollstyrelsen anför om åtgärderna för
att beivra förekommande fall av olaglig tillverkning och försäljning av
rusdrycker, är det sant, att särskild omsorg bör ägnas häråt. Men
säkerligen misstar sig styrelsen därutinnan, att det skulle vara svårare
att utföra övervakningen under ett tillfälligt förbud än under nu rådande
restriktionstider. Det torde förhålla sig tvärtom. Det ligger nämligen
i öppen dag, att det skall vara lättare att upptäcka den olagliga tillverkningen
och försäljningen, när fullständigt förbud råder, än när försäljning
i större eller mindre grad är tillåten. Varje fall av berusning
ger nämligen i förra fallet anledning till undersökning av orsaken,
medan i senare fallet berusningen ju kunnat ske genom drycker, som
åtkommits på fullt legitim väg.
Kontrollstyrelsen finner vissa svårigheter med ordnandet av övervakningen.
Då emellertid styrelsen antyder, att olaga tillverkning f. n.
förekommer i betydligt större omfattning än förr, måste ju denua fråga
upptagas till prövning, oberoende av förbudets genomförande och kan
sålunda ej sägas vara en olägenhet, som vållas av förbudet. För övrigt
borde väl numer lättare än förr denna sak kunna ordnas i anknytning
till de över hela landet skapade nykterhetsnämnderna, som bl. a. äro
ålagda att övervaka nykterhetstiliståndet på resp. orter.
Vad angår kontrollstyrelsens förmodan, att de s. k. rusdryckssurrogaten
skulle menligt påverka det tillfälliga förbudets nykterhetseffekt,
så må häremot erinras, att efter det man från nykterhetsvänligt håll
sedan lång tid tillbaka gjort framställningar i saken, nu framlagts en
kungl. proposition, avsedd att reglera försäljningen av nämnda surrogat.
Då man får antaga, att den ifrågasatta lagstiftningen blir antagen vid
innevarande riksdag, är det svårt att förstå, varför detta skäl mot förbudet
nu framförts.
17
Första kammarens andra Ht tf ålliga utskotts utlåtande Nr 21.
Beträffande styrelsens farhågor för de stora ersättningar till rusdrycksindustrien,
som det tillfälliga förbudet skulle vålla staten, förhåller
det sig så, att aldrig förr skulle dessa ersättningar kunna hållas
inom så rimliga gränser som uu. "Till stöd härför må erinras om, att
bryggeriindustrien, som förut befarats skola bli det största hindret för
förbudets genomförande, numer är omlagd, så att, även om förbud genomföres,
ingen som helst ersättning kan ifrågakomma. Nämnda industri
tillverkar nämligen allenast sådana drycker, som skulle vara tillåtna
under för budsregim. Det är särdeles anmärkningsvärt, att denna omläggning
kunnat ske utan någon förlust, ja att trots denna omläggning
bryggeriindustrien kunnat väsentligt öka sina vinstsummor under de
senare åren. Vad sedan angår det trettiotal kvarvarande spirituösa- och
vinhandlare, som styrelsen anser skulle blottställas genom förbudet, må
vara nog att erinra om, att antalet av dylika handlande numer än ytterligare
nedgått, och att de återstående även förväntas bli avvecklade utan
ersättning från statens sida, samt att de i alla händelser genom den nya
försäljningslagens tillämpning förhindras bedriva någon detaljhandel.
Att vidare anföra brännvinsbolagens förmenta nödvändiga existens såsom
skäl mot förbudet, torde knappast vara allvarligt menat. Hittills har man
väl betraktat dem som ett nödtvunget ont, som måste existera, så länge
rusdrycksförsäljning tillätes, men som i och med dennas upphörande utan
vidare skulle försvinna. Som bekant ha också på grund av olika anledningar
åtskilliga sådana bolag upphört att existera, och någon statsersättning
har ej ifrågakommit. Någon svårighet torde de i varje fall
ej medföra för det tillfälliga förbudet. I betydlig utsträckning skulle
de kunna fungera, allrahelst som de under senare år alltmer slagit in
på matservering, eu verksamhet, som under nuvarande kristid är betydelsefullare
än någonsin; och för ersättning till den del av personalen,
som ej skulle finna sysselsättning, kan ju medel erhållas ur statens för
dylika behov avsedda rusdrycksmedelsfond, och behöver anslag ur årsbudgeten
således ej tillgripas.
Vad angår restauratörerna är det en känd sak, att dessa på grund
av den stadigt minskade sprittillgången efterhand och i alltmer ökad
utsträckning omlagt sin verksamhet att nästan uteslutande avse tillhandahållande
av mat. Någon menlig inverkan på denna sunda utveckling
kan förbudet ej åstadkomma. Någon ersättning till dessa
restauratörer kan under sådant förhållande givetvis ej ifrågakomma.
Vad angår styrelsens jämförelse mellan fylleriförseelserna i Stockholm,
Göteborg och Kristiauia, erkänner styrelsen själv, att man ej får
draga för vittgående slutsatser därav. Alla, som ägnat nykterhetsfrågan
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 12 saml. 2 avd. 19 höft. (Nr 21.) 8
18 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
något studium, veta ju också, att dylika jämförelser äro av föga eller
intet värde, då ett flertal omständigheter, såsom befolkningens skaplynne
och levnadssätt, ordningsmaktens instruktioner, befintliga surrogat in. fl.
förhållanden inverka. Det är ju t. ex. känt, att Norge, som har att
uppvisa en mycket låg alkoholkonsumtion, har ett vida större antal
fylleriförseelser än exempelvis Danmark och Frankrike, där konsumtionen
av rusdrycker är ofantligt mycket större. Alen ingen vågar väl påstå,
att Norge skulle vara mera nedsjunket i dryckenskap än de angivna
länderna. Den jämförelse, som kontroll styrelsen gör mellan förbudsoch
restriktionssystem, är dessutom av intet värde, då nämligen förbudssystem
ej är rådande i Kristiania, emedan viner av intill 12 procent
alkoholhalt fritt försäljes. Vilken roll denna vinkonsumtion spelar framgår
av statistiken från Kristiania under det s. k. julförbudet 18—31
december 1916, då icke allenast försäljning av spritdrycker utan även
starkare viner voro förbjudna. Under tiden 1—17 december förekommo
69 dryckenskapsförseelser per dag, under julförbudet 18 — 31 december
allenast 19.2. Då vinomsättningen efter den^ januari 1917 åter blev
fri, steg förseelsernas antal till 36.5 per dag.
Kontrollstyrelsen anför till slut, att genomförandet av ett tillfälligt
förbud icke skulle ha någon större betydelse såsom experiment för att
bedöma värdet av det permanenta förbudet. Åven i detta avseende äro
vi av en annan mening än styrelsen. Det torde tvärtom vara av eu
mycket stor betydelse, att ett sådant försök nu göres. Förbudsfrågan
har ju nämligen under en rad av år vållat många heta strider, där
känslorna spelat en framstående roll. En mycket stark folkmening har
sedan årtionden tillbaka påyrkat förbudets genomförande, samtidigt som
ett intensivt motstånd mot detsamma har gjort sig gällande. Det skulle
obestridligt vara särdeles fördelaktigt, om ett försök kunde göras så
att erfarenheterna finge fälla utslaget. Ett sällsynt gynnsamt tillfälle
att företaga ett dylikt försök erbjuder sig nu. Såsom förut framhållits
har svenska folket efterhand nödgats alltmer vänja sig av med användningen
av alkoholhaltiga drycker, och det utgör därför icke något stort
och riskabelt steg att nu övergå till förbudsståndpunkten. Vidare har
kristiden fört därhän att de stora statsersättningar, som rusdrycksindustrien
förr påyrkade i händelse av föibudets genomförande, nu icke
behöva ifrågakomma. Såväl folkpsykologiska som statsfinansiella skäl
tala sålunda för att nu företaga det försök, som förr eller senare icke
kan undvikas.
Utskottet önskar till sist framhålla, att under den ödesdigra tid,
som vi nu genomleva, det är varje nations plikt att rusta sig för det
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 19
återuppbyggningsarbete, som stundar efter världskrigets slut, Övertygat
om att ett av de medel, som skulle skänka vårt folk nya krafter och
mojligheter till detta arbete, är avlägsnandet av rusdrycksbruket, som
sa länge förlamat oss och åsamkat landet så mycket elände, anser utskottet
tidpunkten vara inne att åtminstone göra ett försök i denna
riktning.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet föreslå, att första
kammaren villo för sm del besluta, att riksdagen måtte ingå till Kuno-I.
Maj:t med en skrivelse, vari hemställes, att Kungl. Mai:t måtte skyndsammast
möjligt utfärda förbud mot tillverkning och försäljning av rusdrycker
att gälla tillsvidare och intill utgången av år 1920»
samt av herr Ström, som yrkat att utskottet måtte föreslå första
kammaren att godkänna den av herr Bergman m. fl. väckta motionen.
20
Första kammarens undra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
Bilaga /•
Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.
Genom remiss den 12 februari 1918 har Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen
att avgiva och till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott överlämna
yttrande över följande inom första kammaren väckta motioner, nämligen:
nr 51 av herr Bergman m. fl. angående skrivelse till Konungen ifråga om
provisoriskt förbud mot vissa alkoholhaltiga dryckers tillverkning, införsel och
försäljning,
nr 52 likaledes av herr Bergman m. fl. angående skrivelse till Konungen
ifråga om ersättning åt personer, anställda uti industrier, som drabbas av provisoriskt
rusdrycksförbud, m. m., samt
nr 68 av herr Carl Gustaf Ekman in. fl. angående skrivelse till Konungen
med begäran om utfärdande av tillfälligt förbud mot tillverkning och försäljning
av rusdrycker.
I anledning härav får kontrollstyrelsen anföra följande.
De i motionerna nr 51 och nr 68 framställda yrkandena torde sakligt sett
få anses väsentligen sammanfalla. I båda yrkas, att riksdagen hos Kungl. Maj:t mätte
hemställa därom, att förbud mot tillverkning och försäljning av rusdrycker utfärdas
att gälla tillsvidare och att förbudet icke upphäves utan riksdagens medgivande.
Det i motionen nr 51 gjorda yrkandet är emellertid såtillvida vidsträcktare, att det
omfattar förbud dels mot införsel av rusdrycker, dels mot tillverkning och försäljning
av pilsnerdricka, vilken maltdryck enligt den i rusdrycksförsäljningsförordningen
antagna terminologien icke benämnes rusdryck.
Kontrollstyrelsen tillåter sig erinra därom, att vid närmast föregående riksdagar
väckts förslag om utfärdande av förbud mot tillverkning och försäljning av
rusdrycker under rådande kristid. Från dessa förslag skilja sig de nu väckta motionerna
i det avseendet, att förbudet icke skulle upphävas utan riksdagens medgivande.
Motivet härtill framstår särskilt i den av herr Bergman in. fl. väckta
motionen nr 51. Enligt denna motion är avsikten, att förbudet skall äga bestånd,
intill dess den pågående officiella utredningen angående ett permanent förbud blivit
slutförd och därpå grundade förslag kunnat av riksdagen prövas. Med hänsyn härtill
torde det föreslagna tillfälliga förbudet kunna anses såsom en övergångsform
till det permanenta förbudet. Därest riksdagen skulle uttala sig för det tillfälliga
Forsla kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr ''It.
21
förbudet i den nu framlagda formen, kan riksdagen därmed också sägas hava tagit
ståndpunkt till det permanenta förbudet.
Under erinran att Kungl. Maj:t den 17 november 1911 uppdragit åt nykterhetskommittén
att verkställa en allsidig utredning rörande allmänt rusdrycksförbud.
vilken utredning för närvarande icke föreligger avslutad, finner sig kontrollstyrelsen
med hänsyn härtill sakna anledning att ingå på frågan om ett permanent förbud.
Vidkommande därefter frågan om ett tillfälligt rusdrycksförbud, avsett att
upphöra, när normala förhållanden inträtt, tillåter sig kontrollstyrelsen att anföra
följande.
Enligt styrelsens mening hava motionärerna underskattat de svårigheter,
som möta vid ett tillfälligt förbuds effektiva genomförande. Det är nämligen icke
tillräckligt, att ett dylikt förbud stadgas i lag, utan förbudets värde och betydelse
är väsentligen beroende på dess utförande och den anslutning, det erhåller från den
övervägande delen av befolkningen.
I sistnämnda avseende vill kontrollstyrelsen uttala som sin mening, att för
närvarande en dylik anslutning icke är att förvänta i den omfattning, som motionärerna
synas förmena. Det finnes sålunda bland befolkningen ett betydande antal
konsumenter av rusdrycker, något som framgår därav, att antalet motboksinnehavare,
oaktat mycket stränga grundsatser iakttagas vid utlämnande av motböcker,
nu uppgår till omkring 850,000 personer över 25 år. Otvivelaktigt har man icke
att förvänta något säkert stöd från ifrågavarande betydande befolkningsgrupper vid
upprätthållande av ett tillfälligt förbud.
De erfarenheter, som under nu rådande synnerligen inskränkta försäljning av
rusdrycker vunnits beträffande svårigheten att effektivt upprätthålla gällande bestämmelser,
äro enligt styrelsens mening ägnade att giva en föreställning om de
svårigheter, som skulle möta genomförandet av ett tillfälligt rusdrycksförbud.
Ifrågavarande svårigheter hava huvudsakligen visat sig härflyta ur olaga
tillverkning av rusdrycker, olaga försäljning av dessa drycker samt missbruk av
sprit- och alkoholhaltiga varor för andra ändamål än förtäring.
En olaga tillverkning av brännvin torde för närvarande äga rum i en betydligt
större omfattning än vad tidigare varit fallet, oaktat tillgången på de ämnen,
av vilka brännvin framställes, är synnerligen knapp. En av anledningarna till den
ökade olaga tillverkningen torde vara den rådande ringa försäljningen av brännvin
och de synnerligen höga pris. som olagligen försålt brännvin betingar. Den olaga
tillverkningen av brännvin — i all synnerhet där den äger rum i mindre skala och
i skydd av hemmets helgd — är emellertid synnerligen svår att upptäcka och beivra.
Under ett totalt försäljningsförbud är det sannolikt, att ännu flera överträdelser
av tillverkningsförbudet skulle komma att äga ruin. För att upprätthålla
ett förbuds effektivitet är det därför erforderligt, att särskild omsorg ägnas åt uppspårandet
och beivrandet av överträdelser av detsamma. Härför torde emellertid
den nuvarande ordningsmakten vara varken tillräcklig eller ens med hänsyn till sin
organisation lämplig Enligt kontrollstyrelsens mening kräver ett förbud oundgängligen
särskilda övervakningsorgan, centralt ledda och lokalt verksamma.
Emellertid torde åtskillig tid krävas för skapandet av dylika övervakningsorgan.
Särskilda åtgärder skulle också behöva vidtagas för att, i händelse ett förbud
genomfördes, förhindra olaga försäljning av brännvin. Förutom anordnande av
de ovannämnda speciella övervakningsorganen, erfordras det att avlägsna den källa
22
Första kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
till olaga försäljning, som hopandet av rusdrycker, särskilt viner, på enskilda händer
innebär. Vinförsäljningen har hittills utövats väsentligen av enskilda personer,
som torde innehava icke obetydliga lager. Till förhindrande av dessa lagers försäljning
under ett tillfälligt förhud vore det erforderligt, att lagren lades under
beslag och kontroll.
Den undersökning beträffande fylleriförselserna, som på uppdrag av Kungl.
Maj:t verkställes av socialstyrelsen och vars resultat för är 1917 ifråga om olika
slag av berusningsmedel äro sammanfattade i tabell I, ådagalägger att, i samma
mån som tillgången på rusdrycker inskränkts under år 1917, användningen av denaturerad
sprit och alkoholhaltiga preparat såsom berusningsmedel ökats. Medan
under första kvartalet av år 1917 fylleriförseelserna orsakats av sistnämnda rusdryckssurrogat
allenast i 6.5 procent av samtliga fall, uppgick motsvarande siffra
under sista kvartalet av samma år till 22.4 procent eller nära 1,j av hela antalet.
Detta sammanhänger med att tillhandahållandet av den denaturerade spriten och
de alkoholhaltiga preparaten icke är reglerat med hänsyn till en restriktiv lagstiftnings
krav. Under ett tillfälligt rusdrycksförbud skulle otvivelaktigt dessa preparat
spela en än mera framträdande roll. Enligt kontrollstyrelsens mening skulle därför
ett tillfälligt förbuds nykterhetseffekt i hög grad menligt påverkas av ifrågavarande
surrogat.
Till de ovannämnda svårigheterna för genomförande av ett tillfälligt rusdrycksförbud
komma svårigheter av ekonomisk natur. I detta avseende anser styrelsen,
att. därest staten direkt förbjuder försäljningen av rusdrycker, en både juridisk
och moralisk ersättningsplikt gent emot såväl försäljarna som ock deras personal
kan uppkomma. Där staten genom förbudet avbryter utövningen av en koncessionerad
rättighet, torde juridiskt en ersättningsplikt föreligga, och må i detta
avseende allenast hänvisas till professor Y. Lundstedts i del Y av nykterhetskommitténs
betänkanden (sid. 417 och följande) intagna avhandling i ersättningsfrågan.
Där en koncessionerad rättighet icke föreligger, kan det ifrågasättas, huruvida icke
staten både av moraliska skål och ur billighetssynpunkter bör lämna ersättning.
Till vilka belopp dessa ersättningar skulle uppgå, beror givetvis på den tillfälliga
förbudstidens längd och efter vilka grunder ersättningen skulle utgå. Med
hänsyn härtill kan icke ens en ungefärlig siffra angivas rörande ersättningens belopp.
Kontrollstyrelsen tillåter sig emellertid att i berörda avseende erinra om följande
grupper av försäljare, som synas komma ifråga till ersättning.
Yad först brännvinsförsäljningsbolagen beträffar, äro bolagen skyldiga att
avstå hela sin nettovinst till staten. På grund härav hava bolagen icke kunnat
upplägga fonder för att möta dåliga tider. Därest försäljningen förbjudes, stå dessa
bolag utan tillgångar. De hava emellertid förpliktelser på grund av affärsavtal —
ofta fleråriga, såsom hyresavtal (bolagens årliga hyressumma uppgick år 1915 till
cirka 1.3 5 miljoner kronor) och med hänsyn till personalen (i löner och arvoden
utbetalades år 1915 2.9 6 miljoner kronor). Såsom en möjlig utväg att komma
ifrån ersättningskraven har det framkastats, att bolagen skulle fortsätta med inatserveringsverksamheten
samt med försäljningen av sprit för tekniska och likartade
ändamål. På de flesta orter hava bolagen emellertid låtit enskild person driva matserveringsverksamheten
å utskänkningsställena och draga i följd härav icke någon
vinst av denna verksamhet. Försäljning av sprit för tekniska och likartade ändamål
är av så liten omfattning (V80 av hela försäljningen) att den vid ett försälj
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
22
mngsförbud torde få övertagas av andra försäljare, enär de »torrlagda» bolagen
icke utan påläggande av eu oerhörd omkostnadsprocent skulle kunna sälja
dylik sprit. •''
yad Övriga försäljare beträffar, linnes det ett antal av omkring 300 restauratorer.
Mänga av dessa hava baserat sin ekonomi på rusdrycksförsäljningen och
kunna icke utan djupgående rubbningar omlägga denna ekonomi utan tillräcklig
övergångstid. De hava ej sällan fleråriga hyreskontrakt samt förpliktelser gent
emot sin personal. V idare finnas ett 30-tal innehavare av spirituösa- och vinaffärer
samt ett 40-tal hand ande, som uteslutande försälja vin. Dessa försäljares ekonomi
blottställas °C1 ^ ^ omstörtas av ett försäijningsförbud och deras personal
Genom ett tillfälligt försäijningsförbud skulle jämväl reningsverken få sin
verksamhet väsentligt försämrad ur ekonomisk synpunkt.
n v 1Peu-högjt ^tydande inskränkningar, som hittills vidtagits i handeln med
ar«m° !,a tlga drycker> hava vant så beskaffade, att ersättningsanspråk icke framställts
eller med något fog kunnat göras gällande. Det har varit bristen på varor och
nödvändigheten att reservera livsmedel för deras egentliga ändamål, som bland
annat motiverat dessa inskränkningar. I dessa omständigheter har en näringsidkare
måst finna sig utan att kunna resa ersättningskrav. Ett helt och hållet annat läge
skulle emellertid beträffande ersättningsfrågan komma att uppstå, därest statsmakterna
ur nykterhetssynpnnkt förbjöde försäljning av alkoholhaltiga drycker Ersättningsanspråk
skulle nämligen då med fog kunna göras gällande.
Efter den framställning, kontrollstyrelsen sålunda lämnat beträffande de svårigheter,
varmed genomförandet av ett tillfälligt förbud äro förknippade, vill styrelsen
övergå till att undersöka, huruvida ett tillfälligt förbud kan innebära några
väsentliga vinster i nykterhetsavseende ntöver dem, som redan vunnits genom gällande
förbud och restriktioner.
I detta hänseende tillåter sig kontrollstyrelsen att erinra,
att Kungl. Maj it genom kungörelse den 22 september 1917 förbjudit all tillverkning
av brännvin under tillverkningsåret 1917-1918 med undantag för sådan
tillverkning, som ager rum i sammanhang med pressjästberedning, eller vid bränneri
dar brännvinet framställes av avfallslut från sulfitcellulosatillverkning.
att ,Yld ,de, skaGepbktiga bryggerierna, enligt av folkhushållningskommisionen
meddeia.de
icke tå tillverkas samt till maltdrycker med en stamvörtstyrka. överstigande 4
procent men ej t procent, endast en begränsad kvantitet malt får användas,
91/ vofy^jpj.9°g °t ialten 1 de maltdrycker> som 1111 tillverkas, torde uppgå till högst
att på grund av införselsvårigheterna importen av brännvin till riket är betyligt
minskad,
i ooatt försäljningen av brännvin är synnerligen inskränkt genom kungörelsen
den 22 september 1917 angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med brännvin
m. in.,
att, på grund av den genom nådiga brevet den 25 maj 1917 företagna fördelningen
av brännvin all försäljning av brännvin i detalj (utminutering och uts
änkning) är begränsad till 2,100,000 liter i kalenderkvartalet, under det att mot
-
24 Första kamma) ens andra tillfälliga utskotta uttalande Nr 21.
svarande försäljning i medeltal per kvartal under år 1915 uppgick till 9,600,000
liter, samt , . , , , . .
att tillgången på alkoholstarka viner (äkta portvin, sherry och madeira) uppgives
vara synnerligen knapp. ..
För närvarande råder sålunda ett tillstånd, som stål’ på gransen till totalförbud.
något som bland annat fått ett uttryck i den starka nedgången i fylleriförseelserna.
Det har jämväl av motionärerna uti motionen nr 63 framhållits såsom
ett glädjande faktum, att fylleriförseelserna visat en avsevärd tillbakagång. Enligt
ligt motionärernas mening Unge emellertid detta förhållande icke undanskymma,
att fylleriförseelserna likvisst förekomme i en utsträckning, som icke stode val tillsammans
med den fysiska och andliga krafthushållning, tidens hårda vedermöda
krävde av vårt folk. Enligt kontrollstyrelsens mening liava fylleriförseelserna nedbringats
så betydligt, att det kan ifrågasättas, huruvida man genom ett tillfälligt
förbud skulle kuima nå mycket längre. I detta avseende tillåter sig kontrollstyrelsen
att anställa en jämförelse dels mellan fylleriförseelserna i btocklioim, Göteborg
och Kristiania under åren 1916 och 1917, dels mellan fylleriförseelserna undei
är 1917 och under augusti månad 1909. då den stora arbetsinställelsen ägde rum.
I tabell II och III, som äro bilagda detta utlåtande, äro sammanställda uppgifter
angående fylleriförseelserna i Stockholm, Göteborg och Kristiania för varje
månad under senare år samt antalet fylleriförseelser per tusen invånare i ny^s
namnda^stä
er.^^ uppgifter torde böra ses mot bakgrunden av de förhållanden,
som under åren 1916 och 1917 rådde i dessa städer ifråga om försäljning av rusdrvcker
I
Stockholm (folkmängd den bj 1916 398,639 invånare) och Göteborg (folkmängd
den V, 1916 186,365 invånare) rådde under år 1916 ifråga om utminutering
av brännvin den individuella försäljningskontrollen — i Stockholm med viss begränsning
och i Göteborg utan fastställd begränsning; utskänknmgen av brännvin
var endast obetydligt inskränkt och försäljningen av vin och Öl var i det närmaste
lika fri som under åren före kriget. Under året 1917 gällde i nämnda städer ifråga
om försäljning av rusdrycker strängare restriktioner: intill den 24 april utminuterades
högst två liter brännvin i kalendermånaden och fick utskänkning av brännvin
äga rum endast i samband med måltid; under tiden 24 april - 31 maj rådde
förbud mot försäljning av brännvin och från den 1 juni till utgången av året urminuterades
högst två liter brännvin i kalenderkvartalet och skärptes ytterligare
restriktionerna ifråga om brännvinsutskänkningen; handeln med vin var underkastad
i huvudsak samma inskränkningar som under 1916 och försäljningen av starkare
maltdrycker upphörde på grund av tillverkningssvårigheter under mitten av året
samt försäljningen av pilsnerdricka under årets sista månader. I Kristiania (folkmängd
omkring 250,000 invånare) rådde enligt uppgifter, som blivit meddelade kontrollstyrelsen,
intill den 18 december 1916 icke några särskilda inskränkningar ifråga om
utminutering eller utskänkning av rusdrycker. Den 18 december 1916 förbjöds såväl utminutering
som utskänkning av spirituösa och viner. Däremot påbjöds icke någon
inskränkning ifråga om försäljningen av Öl, Den 8 januari 1917 tilläts åter utskänkning
av vin utan tidsinskränkning, under det att utminutering av vin medgavs
mellan klockan 10 och 12 förmiddagen samt klockan 2 och 5 eftermiddagen. 1
början av juni månad 1917 förbjuds all utminutering och utskänkning av viner
Fumla kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 25
över 12 procent och under senare hälften av aret lär försäljning av maltdrycker
över 21/., procent på grund av ett under juni månad tillkommet ti 11 verk n i i lgsförbud
icke hava förekommit. Under hela år 1917 har alltså i Kristiania rått brännvinsförbud
och under senare hälften av året jämväl förbud mot försäljning av starkare
viner och Öl.
Med hänsyn till dessa bestämmelser om försäljning av rusdrycker under är
1917 i Stockholm och Göteborg å ena sidan och i Kristiania å den andra, kunde
man vänta sig, att fylleriförseelserna i Kristiania skulle vara betydligt mindre än
i Stockholm och Göteborg. Såsom framgår av tabell II och III, äro förhållandena
i själva verket motsatta I Stockholm var antalet fylleriförseelser år lull i) per
tusen invånare mot 43 per tusen invånare i Kristiania; och vitro således fylleriförseelserna
nära fem gånger så många, i Kristiania som i Stockholm. Under senare halvåret
1917 var antalet förseelser per tusen invånare 7 i Stockholm mot 33 i Kristiania.
oaktat det i Kristiania rådde förbud mot all försäljning av rusdrycker utom svagare
viner. Tabell III giver vid handen, att intill år 1911 fylleriförseelserna i
Kristiania och Stockholm voro ungefär lika många per tusen invånare, men att
efter år 1911 dessa förseelser i Kristiania starkt stegrats, under det att förseelserna
i Stockholm från och med år 1914 eller det år, då den individuella utminuteringskontrollen
å brännvin infördes varit stadda i ett säkert sjunkande.
Enligt kontrollstyrelsens mening få icke några alltför vittgående slutsatser
dragas ur ovan anförda uppgifter. Dessa uppgifter kunna icke anses visa, att ett
rusdrycksförbud under alla omständigheter skulle vara sämre än exempelvis en
sådan restriktiv lagstiftning, som nu råder i Sverige. Däremof torde uppgifterna
visa, att ett rusdrycksförbud icke under alla omständigheter är det radikala grepp,
som avlägsnar alkoholen som rusdryck. Skall detta senare äga rum, fordras det
något vida mer än enbart en lagstiftningsakt; det fordras en utbredd allmän opinion,
som stöder förbudslagstiftningen och det fordras väl genomtänkta och effektivt utförda
verkställighetsåtgärder.
Motionärerna i motionen nr 51 hava för att bevisa lämpligheten av ett rusdrycksförbud
lämnat en redogörelse angående rusdrycksförbudets lyckliga verkningar
i Ryssland. Enligt styrelsens mening få icke heller alltför vittgående slutsatser
dragas av denna redogörelse. Motionärerna hava nämligen icke visat, att
förhållandena i Ryssland vore gynnsammare än verkningarna av den restriktiva lagstiftning
som i Sverige varit gällande under år 1917 och som ännu gäller. Därjämte
må erinras, att rusdrycksförbudet i Ryssland tillkommit under extraordinära
förhållanden, som underlättat dess tillämpning, och att det för närvarande icke kan
avgöras, huruvida förbudet i Ryssland kommer att bliva av någon bestående natur.
Motionärerna hava i motionen nr 51 erinrat om erfarenheterna under den
stora arbetsinställelsen år 1909, då det under cirka en månad (augusti) rådde ett
förbudstillstånd som enligt motionärernas egen utsago »på många ställen kom ett
verkligt totalförbud mycket nära». Under nämnda månad förekommo enligt den
av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik utarbetade officiella redogörelsen för
lockouterna och storstrejken i Sverige år 1909 (sid. 43), 380 fylleriförseelser i
Stockholm (ej 168 förseelser, som motionärerna uppgivit) samt 1,244 förseelser i hela
riket. I anledning härav vill kontrollstyrelsen erinra, att fylleriförseelserna i
Stockholm sedan april månad 1917 icke under någon månad uppgått till 380 och
Bihang till riksdagens protokoll, 1918. 12 samt. 2 avd. 19 käft. (Nr 21.) 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
2(5 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
att fylleriförseelserna i medeltal för månad i hela riket under sista kvartalet av
år 1917 uppgått till 1,428.
Det anförda torde ådagalägga, att man med en restriktiv lagstiftning kan
komma lika långt som med ett utan noggrannare förberedelser genomfört rusdrycksförbud.
Med hänsyn till den uppfattning, som kontrollstyrelsen hyser beträffande
svårigheterna att genomföra ett tillfälligt rusdrycksförbud, och den ringa vinst,
som ett dylikt förbud i praktiken skulle visa sig hava framför gällande restriktiva
bestämmelser, måste enligt kontrollstyrelsens mening starka betänkligheter resa sig
mot att vidtaga de åtgärder, varigenom staten skulle iklädas en betydande ersättningsskyldighet.
Därest det avses, att förbudet skall bliva endast tillfälligt och
försäljningen efter kristidens utgång ånyo lösgives, skulle de ekonomiska uppoffringarna
för det tillfälliga förbudet hava blivit gjorda förgäves. Det tillfälliga förbudet
kan sålunda sägas hava ett permanent förbuds nackdelar, utan att hava
någon av ett dylikt förbuds fördelar. För de tillfälliga och enligt kontrollstyrelsens
mening problematiska fördelarna av ett tillfälligt förbud, torde de kostnader, som
staten skulle få vidkännas för förbudet, vara allt för stora.
I såväl motionen nr 51 som motionen nr 68 har såsom ett skälför genomförande
av tillfälligt förbud framhållits, att en sådan åtgärd skulle vara av intresse såsom
ett experiment i stor stil för bedömande av verkningarna av ett totalt förbud. Enligt
styrelsens mening skulle emellertid ett dylikt experiment bliva föga belysande.
De erfarenheter, som kunna vinnas av ett under nu rådande abnorma förhållanden
genomfört rusdrycksförbud, torde icke utan vidare låta sig överföras på ett förbud,
som vore avsett att bestå under normala förhållanden. Då vidare enligt kontrollstyrelsens
mening ett permanent förbud kräver synnerligen noggranna och väl planlagda
övervakningsanordningar samt jämväl åtgärder i övrigt, vilkas vidtagande erfordrar
betydligt mera tid än vad som står till buds för genomförande av ett tillfälligt
förbud, bleve ett dylikt förbud såsom ett experiment för att bedöma värdet av
ett permanent förbud utan någon större betydelse.
Stockholm den 22 april 1918.
FREDRIK ZETHELIUS.
Einar J:son Thulin.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21 27
Tall. I. Preliminära uppgifter rörande fylleriförseelserna under år 1917 fördelade efter
berusningsmedel.
I k va
rtalet.
I 2 kvartalet
3 kvartalet
4 kvartalet
Hela året 1917
Antal
1 °/
1 ''O
'' Antal
1 °/
Antal
1 %
1 Antal
! %
Antal
%
Antal fylleriförseelser där huvud- sakliga berusningsmedlet upp- givils .......................
it,257
100. o
4,653
100. o
4,243
1 (JO. o
3,029
lOO.o
18,182
1
100. o
Därav förorsakade av sprit- drycker ....................
1,103
17.6
492
10. t;
394
9.»
509
16.8
2,498
13.7
vin .................................
I5fi
2.5
211
4.5
313
7.4
278
9.2
958
5.3
öl ...............................
1,189
19.0
994
21.3
681
16.0
185
6.1
3,049
16.8
spritdrycker och vin .........
74
1.2
71
1.5
152
3.6
193
6.4
490
2.7
» » Öl ............
2,397
38.3
1,246
26.s
895
21.1
702
23.2
5,240
28.8
» vin och Öl
327
5.2
265
5.7
438
10.3
216
7.1
1,246
6.8
vin och öl .....................
607
9.7
761
16,4
815
19.2
267
8.8
2,450
13.5
denaturerad sprit .............
317
5.!
361
7.s
264
6.2
279
9.2
1,221
6.7
tekniska preparat ..............
87
1.4
252
5.4
291
6.9
400
13.2
1,030
5.7
Tab II. Antalet fylleriförseelser i Stockholm, Göteborg och Kristiania.
Månad
Stockholm
'')
Göteborg
/
Kristiania
*)
1913 '')
1916
1917
1912 ‘)
1916
1917
1915
1916 |
1917
Januari .....................
1,108
741
484
591
571
364
963
1,332
981
Februari ..................
1,116
725
404
723
662
440
1,153
1,612
1,153
Mars .......................
1,327
719
497
917
676
458
1,489
1,621
1,223
April
1,699
967
364
814
800
333
1,397
1,821
1,554
Maj ......................
1,522
817
272
975
690
149
1,394
1,630
1,138 !
Juni
1,304
824
248
826
681
293
1,195
1,480
677
Juli.....................
1,333
848
278
684
693
277
1,274
1,696 .
756
Augusti ....................
1,689
933
297
1,000
699
251
1,450
1,824
784
September ...............
1,906
884
210
986
715
244
1,635
1,762
789
Oktober...................
1,946
897
164
908
656
272
1,666
2,070
749
November ................
1,437
782
208
853
627
148
1,521
1,721 ;
639
December ..................
1,309
740
234
826
612
96
1,400
1,300 |
606
Summa
17,696
9,877
3,656
10,103
8,082
3,325
16,537
19,869 |
11,049
*) Bötfällda fylleriförseelser; för 1917 anhållna för fylleri.
!) Anhållna för fylleri; häri ej inberäknade fylleiiförseelser utan att anhållan skett.
3) Aret före den individuella utininuteringskontrol ens införande.
Tab, III. Antal fylleriförseelser per 1,000 invånare i Stockholm, Göteborg och Kristiania.
!
Å
r
1904
1905 | 1906
1907 1908
1909
1910
1911
1912
1913
1914 1915
1916
1917
i Stockholm ..
43
44 | 38
43 ! 47
45
50
41
48
46
31 | 29
24
9
Göteborg . .
45
52 53
48 43
45
49
50
55
48
43 40
40
17
Kristiania ...
52
45 1 44
41 | 41
43
52
62
68
66
59 | 65
78
43
Anvi. Under sista halvåret 33 per tusen i Kristiania (4,323) mot endast 7 per tusen i Stockholm
(1,391). y
28
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
Bilaga 2.
Stockholm den 2 maj 1918.
Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.
Genom nådig remiss har kungl. kommerskollegium anbefallts avgiva och till
Eder överlämna yttrande över en av herr Bergman in. fl. inom riksdagens första
kammare väckt motion nr 51 angående provisoriskt förbud mot vissa alkoholhaltiga
dryckers tillverkning, införsel och försäljning med hänsyn till gällande handelsträktätor.
I anledning härav får kollegium meddela, att gällande handelstraktater, såvitt
kollegium kan finna, icke lägga hinder i vägen för genomförandet av det i
motionen avsedda förhud.
K. A. FRYXELL.
Nils Carlsson.
Ivar Nilson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG. HUS
-
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.