Skrivelse till Konungen med begäran om utredning rörande lämpligaste sättet att anställa postförare å landsväg slinjer samt lantbrevbärare m. m., dels i anledning av andra kammarens beslut på grund av där väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring av tillämpat förfarande vid anställande av postförare å landsvägslinjer och lantbrevbärare.
1918-05-31 · 23 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1918:29, Skrivelse till Konungen med begäran om utredning rörande lämpligaste sättet att anställa postförare å landsväg slinjer samt lantbrevbärare m. m., dels i anledning av andra kammarens beslut på grund av där väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring av tillämpat förfarande vid anställande av postförare å landsvägslinjer och lantbrevbärare.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29. 1
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1918 kl. 3 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 29
dels i anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen
med begäran om utredning rörande lämpligaste
sättet att anställa postförare å landsväg slinjer samt
lantbrevbärare m. m., dels i anledning av andra kammarens
beslut på grund av där väckt motion om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående ändring av tillämpat
förfarande vid anställande av postförare å landsvägslinjer
och lantbrevbärare.
I eu inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 62, ha herrar Johannes Åkesson och Jöns Pålsson
hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning
det nu använda förfaringssättet med kontrakt och utbjudande
på entreprenad vid anställandet av postförare å landsvägslinjer samt lantbrevbärare
må kunna avskaffas och ersättas med annan anställningsform,
samt därefter vidtaga de åtgärder, som av denna utredning kunna föranledas.
Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen.
I en inom andra kammaren av herr Jönsson i Fridhill m. fl. vackt
motion, nr 235, som för förberedande behandling hänvisats till kammarens
tredje tillfälliga utskott, har samma hemställan gjorts.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 12 samt. 2 avd. 27 höft. (Nr 29.)
Motionen.
Liknande
motion i andra
kammaren.
1
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
Andra kam- Utskottet, som i fråga om motiveringen hänvisat till motionen, anför
m<tstött.Ut~ i sitt betänkande följande:
Motion vid Uti en vid 1915 års rikdag inom andra kammaren väckt motion, nr
Hkfdag* 36, hemställde herrar Nilsson i langa och Thorsson, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t
låta utreda, huruvida icke det för lantbrevbäringens ordnande använda
entreprenadsystemet kunde avskaffas och ersättas med mera tidsenliga bestämmelser
såväl i fråga om avlöningsförhållanden som tjästgörings- och
anställningsvillkor.
Motionen hänvisades till andra kammarens tredje tillfälliga utskott,
som däröver inhämtade generalpoststyrelsens yttrande, vilket finnes fogat
vid det utav utskottet avgivna utlåtandet. Häruti anförde utskottet:
»Av generalpoststyrelsens yttrande framgår, att enligt generalpoststyrelsens
uppfattning de förhållanden, under hvilka lantbrevbåringen arbetar
i Norge, äro i motsats vad som är fallet i Danmark, ganska likartade med
dem i Sverige. Utskottet har därför tagit del av de uppgifter rörande
lantbrevbäringens organisation i Norge, som nyligen på begäran lämnats
genera]poststyrelsen av det norska departementet för de offentliga arbetena.
Enligt vad dessa upplysningar giva vid handen, är i Norge lantbrevbärarnas
”eller, såsom de kallas, lantpostbudens avlöning och tjänstgöring
högst olika i landets särskilda delar och å de särskilda postlinjerna. Beträffande
de flesta linjerna gäller det, att vederbörande åtaga sig postföringen
för att därigenom erhålla en biinkomst. Turerna äro 1—6 i veckan.
Ersättningen anpassas efter linjens längd, besvärlighet och postmängden
ävensom använd tid. I regel uppgår ersättningen till 9 å 10 öre per till—
ryggalagd kilometer, men varierar i övrigt från 3 å 4 öre till 20 öre per
kilometer. Sistnämnda belopp betalas i regel blott å linjer med åkande
postbefordran samt å linjer, som, utgående från städer eller större trafikcentra,
genomlöpa tätt bebyggda trakter. Liksom linjernas längd är högst
olika, så är också den tid, som åtgår för turerna, högst olika och kan
variera från 2 — 3 timmar till 2 — 3 dygn och ännu mera.
På grund av dessa högst olikartade förhållanden å de särskilda linjerna
har man icke kunnat fastslå någon bestämd norm för ersättningen. När
fråga uppstår om inrättande av ny lantpostlinje, skall tillika lämnas uppgift
på den ersättning, som bör fastställas för postbudet, och infordras
därefter anbud om åtagande av brevbäringen å linjen, helst för tre år eller
längre tid. När ledighet uppstår å befintlig linje, anslås beställningen
såsom lantpostbud å densamma ledig med angivande av den för linjen
fastställda ersättningen. Kan platsen med denna ersättning icke på ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
a
Första kammarens andra tillfälliija utskotts utlåtande Nr 29.
tillfredsställande sätt besättas, skall vederbörande postmästare, — vilken
det tillkommer att antaga lantpostbud — till poststyrelsen avgiva förslå"''
om lönens höjande med tjänliga upplysningar tillika för bedömande av behovet
av linjens uppehållande, däribland uppgift över den genomsnittliga,
årliga brevmängden och beloppet av försålda frimärken det sista året!
Härvid skall även bifogas uttalande av länsman och kommunalordförande
därom, huruvida den föreslagna ersättningen kan anses vara lämplig ersättning
för linjen. Därest postbud själv skulle göra framställning om förhöjning
av ersättningen, skall, då dylik framställning insändes till poststyrelsen,
vid densamma fogas upplysning om de förhållanden, vartill hänsyn bör
tagas vid frågans beprövande, samt upplysning om postens storlek och
beloppet av försålda frimärken, ävensom liknande uttalanden, som nyss
sagts, av postmästaren, länsmannen och kommunalordföranden.
Av det nu anförda framgår, att på grund av den mångfald olika
föihallanden, som maste öva inflytande pa lantbrevbärarnas avlönino*, man
vissei ligen icke kunnat fastställa enhetliga normer för ersättningens storlek,
men _ att man val i det enskilda fallet sett sig i stånd att bestämma
en ersättning, vilken, avpassad efter de olika lokala förhållandena, bekantgöres
samtidigt som platsen förklarats vara till ansökan ledig.
Utskottet anser, att det angivna tillvägagångssättet i Norge för bestämmande
av lantpostbuden tillkommande ersättning är värt att uppmärksammas.
Enligt utskottets mening är det nämligen föga tilltalande att, på
sätt som här sker, utbjuda lantbrevbäring på entreprenad, då därav bliver
en följd, att de å lantbrevbäring spekulerande söka underbjuda varandra,
varav i vissa fall kan föranledas, att personer åtaga sig lantbrevbäring mot
en ersättning, som icke motsvarar värdet av det av dem utförda arbetet,
och att staten således erhåller detsamma till underpris. Visserligen är,
som generalpoststyrelsen anmärker, sant, att enligt entreprenadförordningens
bestämmelser anbud, enligt vilka den fordrade ersättningen »uppenbarligen»
utgör underbetalning, icke ens skola upptagas tilf behandling,
men utskottet håller före, att det tillämpade systemet, även med stor uppmärksamhet
från generalpoststyrelsens sida för att förebygga de omnämnda
missförhållandena, icke kan anses uti ifrågavarande avseende betryggande.
Utskottet är således av den uppfattningen, att, såvitt möjligt, rättelse
härutinnan bör göras. Utskottet delar väl den av generalpoststyrelsen
uttalade åsikten, att en så beskaffad avlöningsnorm för lantbrevbärarna, att
enligt densamma hänsyn må kunna tagas till alla de skiftande förhållanden,
varunder lantbrevbäringen utföres i vårt land, svårligen låter sig genomföras.
En särskild omständighet, som utskottet härvid också tagit i betraktande,
år, att, enligt vad utskottet inhämtat, de särskilda lantbrevbä
-
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
ringslinjerna ofta förändras i avseende å längd, sträckning m. m., varigenom
måste bliva en följd, att befattningarna såsom lantbrevbärare ofta för vederbörande
äro mera tillfälliga sysslor. Men i det enskilda fallet, då de lokala
förhållandena liksom övriga på avlöningen inverkande faktorer äro kända,
synes det utskottet, att det icke borde vara generalpoststyrelsen omöjligt
att själv bestämma avlöningen och icke överlämna detta åt de om platsen
konkurrerande sökandena.
Detta gäller i främsta rummet lantbrevbäringen inom förstadssamhällen
samt inom°andra tätt befolkade platser, där lantbrevbäringen även enligt
generalpoststyrelsens utlåtande har en väsentligen helt annan karaktär än
fantbrevbäringen på den egentliga landsbygden och oftast utföres varje
dag, alla söckendagar eller åtminstone flertalet veckodagar samt ofta utgör
lantbrevbärarens huvudsakliga sysselsättning. Att i dessa fall fastställa
avlöningens storlek och angiva densamma vid platsernas kungörande borde
icke kunna medföra några svårigheter.
Men även beträffande övriga lantbrevbäringslinjer torde det icke behöva
möta allt för stora svårigheter att bestämma de ersättningar, som
lämpligen böra utgå. Bestämmandet av desamma torde lämpligen kunna
ske efter därom av den lokala postförvaltningen med hänsyn till linjens
längd och besvärlighet i avseende å post- och vägförhållandena m. m.,
turernas antal och därför åtgående tid samt ortens dyrtid uppgjort förslag.
Först när sökande icke anmält sig till platsen mot en av generalpoststyrelsen
fastställd avlöning, kan enligt utskottets förmenande entreprenadsystemet
komma till användning.»
Utskottet hemställde, att andra kammaren måtte för sin del besluta,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning det för lantbrevbäringens
ordnande använda entreprenadsystemet kunde avskaffas samt vidtaga
de åtgärder, som härav kunde töranledas.
Denna hemställan bifölls av andra kammaren, varefter ärendet överlämnades
till första kammaren, som hänvisade detsamma till förberedande behandling
av sitt andra tillfälliga utskott, som i avgivet utlåtande, nr 15, anförde:
»Av generalpoststyrelsens i ärendet avgivna utlåtande synes framgå,
att den skildring motionären givit av hithörande förhållanden i många
avseenden ej är med verkligheten överensstämmande. Motionärerna framhäva
särskilt, att postverket vid lantbrevbärares anställning skulle tillämpa
ett entreprenadsystem, som med uteslutande av varje hänsyn till vederbörandes
kvalifikationer och personliga ställning endast sökte åstadkomma ett underbjudande
av de olika sökandena — ett system, som ej kunde vara ett statens
verk värdigt.
5
Första kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
Av generalpoststyrelsens utlåtande framgår emellertid, att såsom lantbrevbärare
endast anställas myndiga, vältrejdado, skrivkunniga män, varjämte
alltid erfordras intyg om pålitlighet samt lämplighet för sysslan,
utfärdat av ecklesiastik- eller fögderi tjänsteman, kommunalstämmoordförande,
postmästare eller poststationsföreståndare eller annan person i officiell
ställning, som ägor kännedom om sökanden. Medellegan för lantbrevbäringen
i vårt land har ungefär fördubblats sedan år 1907 och utgjorde år
1913 1 kr. 12 öre pr mil för åkande och 1 kr. 1 öre pr mil för gående
lantbrevbärare. Denna medellega överstiger såväl medellegan i Nor^e, 90
öre pr nymil, som ock de för lantbrevbäringen i Danmark fastställda grundbeloppen.
Någon uppsägning av lantbrevbärare, så länge denne på ett
tillfredsställande sätt fullgör sina åligganden, lär i regel icke äga rum,
utom för de undantagsfall, då den kontrahera^ legan är oskäligt hög, en
linje behöver indragas eller förändras. De understöd, som lantbrevbärare
efter en längre tids tjänstgöring kunna erhålla, hava genom nådigt brev
den 20 juni 1913 höjts till 2/3 av den vid avgången åtnjutna ersättningen
och kunna numera erhållas efter 25 års tjänstgöring.
Generalpoststyrelsen har dessutom framhållit, att vid anställandet av
lantbrevbärare postverket icke tillgodogör sig anbud, som kunna anses innebära
underbetalning. Det nuvarande systemet är alltså icke ett rent entreprenadsystem,
utan en viss minimitaxa tillämpas i praktiken, ehuru denna
taxa, därigenom att anbud infordras, ej blir fast utan så att säga automatiskt
regleras för ortsförhållandena.
Motionärerna synas hava förbisett, att det här rör sig om en sysselsättning,
som för cirka 2/3 av dess utövare har karaktären av bisyssla.
Att så är förhållandet, framgår tydligt av generalpoststyrelsens utlåtande,
enligt vilket för ett stort antal linjer erfordras mindre tid än 4 å 5 timmar
per dag för brevbäringens fullgörande liksom även flertalet linjer
endast betjänas med 3 turer eller mindre pr vecka. Uppdraget i fråo-a
kan ej heller alltid anses vara rent personligt.
Motionärernas förslag, att hädanefter endast allmänna och likartade
av postverket publicerade minimitaxor skulle tillämpas i vårt land, synes
utskottet icke kunna med fördel realiseras. Även om, såsom andra kammarens
utskott föreslagit, minimitaxorna ej skulle fastställas för hela landet
utan för de särskilda post distrikten, äro även inom dessa ortsförhållandena
flerstädes så olikartade, att detta svårligen låter sig göra. De omständigheter,
som hava betydelse för lantbrevbärarens syssla, äro ju fyrfaldiga,
icke blott linjernas längd och antalet turer samt postmängden,
utan även väg- och terrängförhållanden, klimatet, i orten gällande arbetslöner,
arten av befolkningens sysselsättningar o. s. v. I få länder torde
Motion vid
1917 års
riksdag.
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
dessa vara så skiftande sold bos oss. På grund hårav synes det utskottet
som om det nuvarande systemet i avseende på dess förmåga att smidigt
anpassa sig efter de lokala förhållandena, är tillfredsställande och överlägset
det av motionärerna påyrkade.»
Utskottet hemställde, att första kammaren icke måtte biträda andra
kammarens i ärendet fattade beslut; och blev denna utskottets hemställan
av första kammaren bifallen, vadan alltså frågan förfallit.
År 1917 blef förevarande spörsmål ånyo föremål för riksdagens prövning,
i det att herr Källman in. fl. uti en inom andra kammaren vackt
motion nr 13 hemställde: a) att riksdagen måtte besluta att i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida
icke för lantbrevbäringens ordnande det nu använda entreprenadsystemet
kunde avskaffas och ersättas med andra tidsenliga bestämmelser, såväl
ifråga om avlöningsförhållanden som tjänstgörings- och anställningsvillkor,
samt b) att vid den blivande utredningen särskild uppmärksamhet ägnades
frågan om brevbäringens ordnande uti förstads- och andra stadsliknande samhällen,
varigenom där anställda brevbärare i görligaste mån likställdes med
motsvarande befattningshavare i städerna.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionen remitterades,
anförde uti däröver avgivet utlåtande (nr 1):
»Förevarande motion skiljer sig från den av herrar Nilsson i Tånga
och Thorsson vid 1915 års riksdag väckta motion allenast darutinnan, att
motionärerna vid innevarande års riksdag funnit lämpligt framhålla, att,
vid en blivande utredning i ämnet, en alldeles speciell uppmärksamhet
borde ägnas åt avlöningsförhållandena beträffande den brevbäring, som
äger rum uti vissa förstads- eller andra stadsliknande samhällen. Motionärerna
finna sistnämnda arbete vara av den beskaffenheten, att beträffande
detsamma behovet av entreprenadsystemets ersättande med andra
och mera rationella avlöningsnormer måste göra sig gällande med särskild
skärpa.
Bortsett härifrån framstår såsom motionens huvudsyfte, att åstadkomma
ett riksdagens uttalande därom, att det system, som hittills tilllämpats
vid lantbrevbäringens ordnande, principiellt icke vidare bör ifrågakomma
vid rekrytering av ifrågavarande grupp av statstjänare.
Utskottet delar den uppfattning rörande ifrågavarande spörsmål, varåt
andra kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1915 ars riksdag givit uttryck
uti ovan intagna utlåtande samt hänvisar till detsamma.
Uti en vid första kammarens andra tillfälliga utskotts ovan omftvmälda
utlåtande utav herrar von Ivoch, Steffen och Östling fogad reserva
-
7
Förslå kammarens andra tillfälliga ut.-kötts utlåtande Nr 29.
tion, gjorde dessa reservanter, efter uttalande, att de ansågo som principiellt
förkastligt, att staten vid anskaffande av arbetskraft använde si"- av ett verkligt entreprenadsystem, gällande, att det uti ifrågavarande avseende
tillämpade system icke utgjorde något rent entreprenadsystem, varför
reservanterna, med konstaterande av att förbättringar i fråga om låntbrevbärarnas
anställningsvillkor och löner vidtagits och ytterligare komma
att vidtagas, ansågo sig kunna stanna vid förslag om ändrad''’benämning
å sättet för lantbrevbärarekårens rekrytering.
Enahanda uppfattning rörande beskaffenheten av detta rekryterao-ssystem
ligger till grund för sistberörda av första kammaren godkända
utlåtande. Förstakammarutskottet såväl som reservanterna därinom förmena,
att, enär vid antagande av lantbrevbärare enligt gällande bestämmelser
dels skall förebringas viss utredning rörande den sökandes personliga
kvalifikationer för sysslan (intyg om pålitlighet och lämplighet),
dels ock vederbörande postmyndigheter vid anställande av lantbrevbärare
icke böra tillgodogöra sig anbud, som kunna anses innebära uppenbar
underbetalning, systemet i själva verket icke medför de vådor, som skulle
bliva följden av tillämpningen utav ett entreprenadsystem utan här förekommande
modifikationer i systemet.
Häremot torde till en början den invändningen kunna göras, att intet
entreprenadsystem är så beskaffat, att prövning icke förekommer av anbudsgivarnas
kvalifikationer för det ifrågavarande arbetet.
Vidare anser utskottet i likhet med andra kammarens tredje tillfälliga
utskott vid 1915 års riksdag det vara uppenbart och även av erfarenheten
bekräftat, att förefintligheten av en bestämmelse att icke tillgodogöra
sig för låga entreprenadanbud icke utgör någon garanti emot att
underbetalning kan komma att utgå.
Att nämnda förhållande, trots föreskrifter om intyg rörande personernas
pålitlighet och lämplighet, understundom medfört, att lantbrevbärin"- kommit att anförtros åt för ändamålet alldeles olämpliga personer, har
inom utskottet vitsordats. Utskottet finner det också vara uppenbart, att
vådorna i berörda avseende måste vara större vid tillämpning av ett entreprenadsystem
än eljest.
I fråga om sättet för det nu tillämpade systemets ersättande med
andra anställningsnormer kan utskottet jämväl ansluta sig till vad andra
kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1915 års riksdag härutinnan anfört.
Detta anförande synes hava blivit av första kammarens andra tillfälliga
utskott vid samma riksdag i viss mån missuppfattat. Andrakammarutskottet,
som väl beaktat och särskilt framhållit svårigheterna i sådant
avseende, har icke, såsom förstakammarutskottet anförde, föreslagit fast
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr
29.
ställande av minimitaxor ens för de särskilda postdistrikten. Däremot
framhöll andrakammarutskottet, att det icke bör vara svårare för de svenska
postmyndi fetera a än för de norska att bestämma avlöningsförhållandena
för''de enskilda fallen allt efter som dessa kunde komma under
prövning och utskottet delar härutinnan den av utskottet år 1915 uttalade
mening Enligt utskottets förmenande torde ej heller några oövervinneliga
svårigheter böra möta för utarbetande av vissa allmänna grunder
för bestämmande av den avlöning, som i det enskilda fallet bor utgå
för bestridande av lantbrevbäringen. „ „
Då under dryftandet av förevarande spörsmål framställts farha^or tör,
att ett avskaffande av entreprenadsystemet kunde komma att medföra en
indragning av redan befintliga lantbrevbäringslinjer och ökade svårigheter
för inrättandet av nya linjer, vill utskottet häremot hava uttalat, att anledning
givetvis saknas för antagande, att postverket icke såsom hittills
skulle °vid utövandet av sina funktioner hava i sikte allmänhetens berät
tigade intressen.
Lika med motionärerna finner utskottet, att olägenheterna av nu
ifrågavarande entreprenadsystem tydligast giva sig tillkänna uti de av
motionärerna åsyftade större samhällena. Att så är fallet, beror naturligtvis
därpå, att arbetet med brevbäringen oftast för dessa brevbärare
blir deras huvudsakliga sysselsättning, och måste det vid sådant förhållande
framstå såsom en felaktighet, att dessa befattningshavare i fråga om anställnings-
och lönevillkor intaga en så avvikande ställning mot den, som
intages av städernas brevbärare.»
Utskottet hemställde, att andra kammaren måtte för sin del besluta,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Makt låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning det for brefbanno-ens
ordnande använda entreprenadsystem kunde avskaffas, särskilt i förstads-
och andra stadsliknande samhällen och där brevbäringen upptog
största delen av brevbärarens tid, samt vidtaga de åtgärder, som härav kun e
I avgiven reservation förklarade sig en ledamot av utskottet icke kunna
biträda utskottets hemställan såvitt densamma avsåge andra orter an förstäder
och andra stadsliknande samhällen.
Andra kammaren biföll utskottets hemställan, varefter ärendet överlämnades
till första kammaren, som hänvisade detsamma till sitt forsta
tillfälliga utskott. . . , , , T ,
Detta utskott fick från t. f. sekreteraren 1 generalpoststyrelsen Joll.
Enger emottaga en promemoria i ämnet, vilken finnes fogad vid utskottets
däri avgivna utlåtande (nr 9). Utskottet yttrade:
9
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
»Förevarande motion avser i första rummet avskaffande av det nu
tillämpade entreprenadsystemet vid lantbrevbäringens ordnande, men yrkandet
härom bär lätt särskild betoning ocli räckvidd i fråga om brevbäringens
ordnande i förstads- och andra stadsliknande samhällen.
Beträffande de mot nu tillämpade system gjorda anmärkningarna torde
utskottet, under hänvisning till det av generalpoststyrelsen vid 1915 års
riksdag avgivna utlåtande i ämnet och den vid utskottets utlåtande fogade
promemorian, kunna fatta sig kort. Av nämnda yttranden synes tydligt
framgå, att den skildring motionärerna givit av hithörande förhållanden i
många avseenden icke är med verkligheten överensstämmande. Särskilt
vill utskottet fästa uppmärksamheten därpå, att något entreprenadsystem
av den art motionärerna och andra kammarens utskott vilja avskaffa, icke
av postverket tillämpas. Av nämnda yttranden framgår nämligen, att
generalpoststyrelsen vid anställande av lantbrevbärare icke tillgodogör sig
anbud, som kunna anses innebära underbetalning. I olikhet med motionärerna
anser sig utskottet icke böra betvivla riktigheten härav. Ej heller
kan utskottet dela den uppfattningen, att nu tillämpade system utesluter
varje hänsynstagande till vederbörandes kvalifikationer och personliga ställning.
I postverkets eget intresse — därutinnan sammanfallande med allmänhetens
— ligger uppenbarligen, att endast för tjänsten lämpliga personer
antagas. Till yttermera visso har i gällande instruktion för lantbrevbärare
uttryckligen bestämts, att till lantbrevbärare må antagas endast
myndig mansperson, som är skrifkunnig och äger god frejd, varförutom
som allmän regel gäller, att icke annan person antages till lantbrevbärare
än den, som kan förete vederhäftigt intyg om pålitlighet samt lämplighet
för sysslan. Erinras må även, att väsentliga förbättringar under senare
tider skett i fråga om lantbrevbärarnas anställningsvillkor och löner.
Utskottet vill i detta sammanhang jämväl framhålla, att erfarenheten
näppeligen giver vid handen, att de till lantbrevbärare antagna visat sig
undermåliga. Tvärtom torde kunna sägas, att lantbrevbärarkåren på ett i
det hela tillfredsställande sätt skött sina åligganden.
I ärendet har således enligt utskottets mening icke visats, att nu tilllämpade
system på grund av vidlådande brister borde ersättas med ett
annat. Utskottet skulle dock icke motsätta sig detta, om något bättre
kunde bjudas. Såvitt utskottet kunnat finna, hava dock varken motionärerna
eller andra kammarens utskott framställt ens grundlinjerna för
ett nytt och bättre system.
Nu har visserligen till ledning åberopats utländska mönster för lantbrevbäringens
ordnande i vårt land. Utan tvivel ha de icke varit vederbörande
sakkunniga myndigheter obekanta. Att de likväl icke ansetts
Bihang till rilcsdagens protokoll 1918. 12 sand. 2 avd. 27 höft. (Nr 29.) 2
10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
böra tjäna som mönster har säkerligen goda skäl för sig. I få länder äro
ju de omständigheter, som för lantbrevbärarens syssla äro av betydelse,
så skiftande som hos oss. Detta gäller såväl i fråga om befolkningstäthet,
befolkningens sysselsättningar, klimat, terrängförhållannen o. dyl. som i
en mångfald andra avseenden.
Ett nytt system, som smidigare än det nu tillämpade, anpassar sig
efter skiftningarna i de lokala förhållandena, torde knappast kunna åstadkommas
genom enhetliga normer. Utskottet har givetvis icke heller kunnat
underlåta att fästa avseende vid vad general poststyrelsen därom yttrat.
Vad utskottet nu anfört gäller givetvis i första rummet den rena landsbygden.
Vad de stadsliknande samhällena angår, vill utskottet icke förneka,
att mera fog för en förändring i av andra kammarens utskott och motionärerna
antydd riktning kan förefinnas.
Åtskilligt synes ju tala för, att brevbärarna i dessa samhällen i fråga
om anställnings- och lönevillkor erhölle en ställning, som mindre avveke
från städernas brevbärare än vad nu är fallet. Då emellerid av berörda
yttrande framgår, att postutdelningen i dylika samhällen icke endast i
regel är en bisyssla utan, särskilt i orter närmast Stockholm, därjämte en
ganska väl betald sådan, synes icke heller beträffande ifrågavarande brevbäringssysslor
någon ändring i sättet för antagandet böra ske.»
Utskottet hemställde, att första kammaren icke måtte biträda andra
kammarens i ärendet fattade beslut. Uti en vid betänkandet fogad reservation
anförde reservanterna.
»De förhållanden, vilka såväl av motionärerna som av andra kammarens
tillfälliga utskott anförts rörande lantbrevbärarnas antagningssätt, lönevillkor
och ekonomiska ställning i övrigt, synas vara av den beskaffenhet,
att de väl motivera önskvärdheten av en utredning av det slag, varom andra
kammaren för sin del beslutat att hos Kungl. Maj:t göra framställning.
Den P. M. angående sättet för anställande av lantbrevbärare, vilken av en
tjänsteman i Kungl. generalpoststyrelsen självmant tillställts utskottet och
vilken såsom bilaga finnes fogad vid utskottets utlåtande, innehåller enligt
vår uppfattning icke i något väsentligt avseende sådana upplysningar, varigenom
en dylik utredning skulle kunna anses mindre önskvärd. Tvärtom
synas vissa i denna P. M. omnämnda förhållanden, exempelvis de lämnade
uppgifterna rörande den tid, som åtgår för lantbrevbäringens fullgörande
å vissa linjer, snarare ge ökat stöd åt den uppfattningen, att en av Kungl.
Maj:t föranstaltad utredning rörande lantbrevbärarnas ekonomiska förhållanden
bör komma till komma till stånd. Något hållbart skäl mot tanken,
att åtminstone de lantbrevbärare, för vilka brevbäringen ej kan betraktas
såsom en bisyssla, borde och kunde erhålla en mera tryggad ställning
opaginerad Kontrollera mot PDF
första kammarens (Utfira tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29. 1 i
än den ytterst osäkra, som de genom hittills tillämpade anställningssätt
intaga, synes promemorian i fråga icke innehålla.»
Första kammaren biföll emellertid utskottets utlåtande, och hade frågan
sålunda ånyo förfallit.
Uti förevarande motion har ånyo upptagits till behandling det ämne,
som, enligt vad ovan angivits, varit föremål för prövning av 1915 och
1917 års riksdagar, dock med den utvidgning, att den nu föreliggande
framställningen avser, utom lantbrevbärarne även, de personer, vilka hava
till uppgift att på landsbygden i slutna poster befordra post emellan olika
postanstalter, de s. k. postförarne.
Av generalpoststyrelsens i ärendet avgivna utlåtande framgår, att styrelsen
ägnat eu erkännansvärd uppmärksamhet åt de i motionen omförmäkla
befattningshavares ställning samt att styrelsen vidtagit åtgärder för
att bereda dem förbättrade löneförhållanden, något som utskottet även
anser vara av omständigheterna påkallat.
I sitt utlåtande anför styrelsen därjämte, att, sedan en allmän förhöjning
av ersättningarna till postförare och lantbrevbärare genomförts, styrelsen
även hade för avsikt att, i all den mån så lämpligen kunde ske, vid
kungörandet av ledig syssla av nu ifrågavarande slag samtidigt låta angiva
den ersättning, som enligt vissa i utlåtandet närmare angivna grunder
borde för befattningen utgå. I övrigt har styrelsen däremot icke berört
frågan om sättet för ifrågavarande befattningars tillsättande.
Väl finner utskottet det vara uppenbart, att den åtgärd, styrelsen uppgiver
sig hava för avsikt att vidtaga ifråga om postförares och lantbrevbärares
antagande, nämligen att låta på förhand tillkännagiva, vilken ersättning,
sökanden till en ledigförklarad befattning har att påräkna, är
ägnad att i viss mån undanröja de olägenheter, som enligt motionärernas
uppfattning äro förenade med den nu tillämpade ordningen vid ifrågavarande
befattningshavares tillsättande.
Men å andra sidan har utskottet icke av generalpoststyrelsens utlåtande
kunnat erhålla en klar uppfattning om, huruvida styrelsen avsett,
att genom den påtänkta åtgärden entreprenadsystemet skulle komma att
definitivt avskaffas, eller om vid postförares och lantbrevbärares antagande
möjlighet alltjämt skulle förefinnas för en konkurrens genom underbud
ifråga om ersättningen. Skulle detta vara fallet, lärer åtgärden ifråga icke
innebära någon garanti emot, att postverket ändock i vissa fall kunde komma
att tillgodogöra sig personers arbete''emot uppenbar underbetalning och emot
de härav föranledda vådorna.
Och då utskottet i allo delar den uppfattning, varåt andra kamma
-
Andra kam
roarens utskotts
yttrande
-
Aldra kammarens
beslut
Reservation
mot ntskottsntlåtandet.
Första kammarens
utskott.
12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
rens tredje tillfälliga utskott vid 1917 års riksdag gifvit uttryck i sitt
utlåtande rörande herr Källmans m. fl. vid nämnda riksdag väckta motion,
har utskottet vid ovan angivna förhållanden icke ansett sig kunna tillstyrka
andra kammaren att frånträda den ståndpunkt, kammaren intagit
vid de två tidigare tillfällen, då ifrågavarande spörsmål varit föremål för
kammarens prövning.
Andra kammaren beslöt för sin del på utskottets hemställan,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning det vid
antagande av postförare och lantbrevbärare nu tillämpade entreprenadsystem
kunde avskaffas, ävensom vidtaga de åtgärder, som härav kunde
föranledas.
Reservation hade avgivits av herr Winkler, vilken ansett, att då av
poststyrelsens i ärendet avgivna utlåtande framginge, att från styrelsens
sida vidtagits och komme att vidtagas åtgärder, varigenom de i motionen
omförmälda olägenheter komme att undanröjas, utskottet bort hemställa, att
motionen icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.
Utskottet har i vederbörlig ordning från Kungl. generalpoststyrelsen
inhämtat yttrande i frågan, vilket här nedan återgives såsom bilaga. Av
nämnda utlåtande framgår bl. a. följande;
Entreprenadförfarande i egentlig mening tillämpas icke vid lantbrevbärares
anställande. Vid dessa brevbärares antagande lägger postverket
huvudvikten på att erhålla en nykter och pålitlig samt för befattningen
lämplig person; huruvida den fordrade ersättningen utgör det lägsta anbudet
är icke direkt avgörande. Antagandet av postförare sker i samma
ordning som beträffande lantbrevbärare. Att postverket i fråga om anställandet
av lantbrevbärare och postförare icke tillämpar entreprenadsystemet
eller underbetalar arbetet torde allra bäst framgå av det förhållandet,
att postverket i stor utsträckning efter framställning medgiver förhöjning
av ersättningen, ehuru någon uppsägning av kontraktet från lantbrevbärarnes
och postförarnes sida icke''skett.
Enligt vad nu är känt rörande kostnaderna för lantbrevbäring och
postföring för 1918 kunna dessa beräknas till i runt tal 2,800,000 kronor,
13
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
vadan skillnaden mellan åren 1914 och 191K kan anses utgöra omkring
1,240,000 kronor, motsvarande eu förhöjning av 79 procent. För att erhålla
kännedom om i vad mån särskilda förhållanden såsom en följd av
kriget och den allmänna fördyringen förorsakat den avsevärda skillnaden
mellan kostnaderna för år 1914 och 1918, bör från den sammanlagda ökningen
dragas den stegring, som kan anses härröra från landsvägspostverkets
normala utveckling. Då denna ökning kan beräknas till 9 procent, återstår
under perioden 1914—1918 en ökning av 70 procent, som sålunda kan
anses utgöra den förhöjning av ersättningen till lantbrevbärare och postförare,
vilken dessa betingat sig på grund av de förhöjda levnadskostnaderna
och den allmänna prisstegringen.
Vad angår det antal ifrågavarande funktionärer, som fortfarande fullgöra
sina åtagna uppdrag mot en jämförelsevis ringa ersättning, har i
början av detta år igångsatts en omfattande undersökning rörande lantbrevbärares
och postförares arbetsförhållanden och avlöning. I anledning av en
inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 229, om krigstidstillägg
under år 1918 åt postförare å landsvägslinjer och lantbrevbärare enligt
samma grunder, som kunde komma att beslutas beträffande andra befattningshavare
i statens tjänst, ävensom krigstidshjälp till dem av dessa, vilka
kunde anses hava daglig sysselsättning med sitt arbete i postverkets tjänst,
framhöll generalpoststyrelsen i yttrande till riksdagens särskilda utskott de
avsevärda förhöjningar av ersättningen, som redan kommit lantbrevbärare
och postförare till del, samt meddelade, att styrelsen hade sin uppmärksamhet
riktad på önskvärdheten av att söka åstadkomma likformighet i
fråga om ersättningarna åt lantbrevbärarne samt dessas ställande i väl avvägt
förhållande till levnadskostnaderna och gällande arbetspriser. På
grund av vad generalpoststyrelsen sålunda anfört, hemställde utskottet, att
motionen icke måtte föranleda till vidare åtgärd från riksdagens sida, vilket
även blev riksdagens beslut.
Frågan om förbättrade löneförhållanden för nämnda funktionärer i
postverkets tjänst har alltså redan varit föremål för prövning av riksdagen,
vilken godkänt generalpoststyrelsens förklaring.
En förhöjning av ersättningen till lantbrevbärare och postförare enligt
av generalpoststyrelsen angivna grunder skulle betydligt överstiga de procentuella
allmänna krigstidstillägg — 33 1/3 procent—som av innevarande
års riksdag beviljats befattningshavare i statens tjänst, bortsett från den
särskilda »grundplåt» av 365 kronor, vilken tillkommer endast sådana befattningshavare,
som ägna sin huvudsakliga verksamhet åt statens tjänst,
vilket i allmänhet icke är fallet med lantbrevbärare och postförare till följd
av uppdragens karaktär av bisyssla. Till lantbrevbärare, som fullgjort
14
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
lantbrevbäring under minst 25 års tid, utgår, enligt av riksdagen godkända
grunder, ålderdomsunderstöd med 2/3 av den ersättning, som senast utgått
till honom från postverket.
Slutligen förklarar generalpoststyrelsen, att, sedan denna allmänna förhöjning
av ersättningen genomförts, styrelsen även bar för avsikt att, i all
den mån så lämpligen kan ske, vid kungörandet av ledig syssla av ifrågavarande
slag samtidigt låta angiva den ersättning, som enligt angivna grunder bör
för befattningen utgå.
Då sålunda de syftemål, motionärerna avsett, synas i huvudsak redan
vara tillgodosedda eller snart komma att tillgodoses, anser utskottet en
skrivelse till Kungl. Maj:t i frågan opåkallad. Utskottet får därför hemställa,
l:o) att motion, nr 62, av herrar Johannes Åkesson
och Jöns Pålsson icke må föranleda någon första kammarens
åtgärd;
2:o) att första kammaren icke måtte biträda andra
kammarens i förevarande ärende fattade beslut.
Stockholm den 31 maj 1918.
På utskottets vägnar:
OSKAR NYLÄNDER.
Närvarande vid beslutets fattande: herrar Nyländer, Danström, Larson, Kjell
gren,
Ström, Welander och Tengvall.
Första kammarens autivtl tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
15
inlaga.
Till KONUNGEN.
Genom skrivelser från civildepartementet den 8 respektive 15 sistlidna februari
har general poststyrelsen anbefallts att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med yttrande
över tvenne inom riksdagen väckta, likalydande motioner, nr 62 inom första och nr
235 inom andra kammaren, angående ändring i nu tillämpat förfaringssätt vid anställandet
av postförare å lands vägslinjer samt lantbrevbärare.
Med anledning härav får generalpoststyrelseu i underdånighet anföra följande.
Motionärerna framhålla, hurusom enligt nu gällande bestämmelser lantbrevbärare
och postförare skola anställas medelst kontrakt med iakttagande av bestämmelserna angående
statens upphandlings- och entreprenadsväsende. Ett sådant anställningssätt
syntes motionärerna, särskilt ur de anställdas synpunkt, otillfredsställande, enär detsamma,
enligt motionärernas mening, skulle medföra, att de sökande till nu ifrågavarande
befattningar — i regel personer i små omständigheter — underbjöde varandra,
varjämte vid anbudens prövning icke kunde undvikas, att sådant anbud antoges, som
måste anses innebära underbetalning av arbetet. Särskilt framträdande skulle detta
förhållande vara under nu rådande dyrtid, emedan lantbrevbärare på grund av anställningsformen
icke kunde hänföras till sådan befattningshavare, som erhölle lönetillägg
enligt förordningen om krigstidstillägg och krigstidshjälp. Enligt motionärernas förmenande
innebure det ifrågavarande anställningssättet icke heller tillräckliga garantier
för att i varje fall den lämpligaste personen erhölle den lediga sysslan. Ehuru motionärerna
icke ville förneka, att entreprenadsystem i en del fall, till följd av de skiftande
förhållanden, under vilka lantbrevbärarna arbeta, kunde vara den lämpligaste anställningsformen,
syntes det dem likväl, att detta system i åtskilliga fall borde kunna
med fördel avskaffas och ersättas med det vanliga tillvägagångssättet vid anskaffande
av arbetskraft, nämligen befattningens kungörande som ledig mot ett visst arvode, varefter
vederbörande postmyndighet bland de sökande hade att utvälja den mest kompetente
och lämplige.
Motionärerna hemställde därför att riksdagen måtte hos Eders Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning det nu
använda förfaringssättet med kontrakt och utbjudande på entreprenad vid anställandet
av postförare ä landsvägslinjer samt lantbrevbärare måtte kunna avskaffas och ersättas
med annan anställningsform, samt därefter vidtaga de åtgärder, som av denna utredning
kunna föranledas.
Frågan om förändring i viss mån av sättet för antagande av lantbrevbärare har
tidigare varit föremål för riksdagens prövning. På grund av väckta motioner i nu
ifrågavarande ämne beslöt andra kammaren vid 1915 och 1917 års riksdagar för sin
del avlåtande av skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med anhållan om utredning av det
slag, varom nu är fråga. Andra kammarens beslut biträddes emellertid icke av första
kammaren, varför frågan förföll.
1 motsats till motionerna i ärendet vid 1915 och 1917 års riksdagar, omfatta
förevarande vid innevarande års riksdag väckta motioner jämväl postförare.
Generalpoststyrelsen har förut haft tillfälle yttra sig i hithörande frågor, nämligen
i infordrat yttrande över motionen i ärendet vid 1915 års riksdag, varjämte i en
till första kammarens första tillfälliga utskott vid 1917 års riksdag ingiven promemoria
16 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
vissa synpunkter framhållits i anledning av förutnämnda vid 1917 års riksdag väckta
motion.
Från generalpoststyrelsens sida har därvid framhållits, att entreprenadförfarande
i egentlig mening icke tillämpas vid lantbrevhärarnes anställande. Antagande av lantbrevbärare
sker i regel sålunda, att befattningen kungöres ledig dels genom uppläsning
i den eller de orters kyrkor, som lantbrevbäringen berör, och dels genom tillkännagivande
å vederbörande postanstalt samt annonsering i ortstidningarna. Personer, som
önska ifrågakomma till befattningen, hava att till postanstalten inlämna sina ansökningar
eller anbud med uppgivande av den ersättning, mot vilken de vilja åtaga sig
lantbrevbäringen. Vid anbudens prövning tillses, att icke aunan person antages än
sådan, som äger god frejd, och som kan förete intyg om pålitlighet samt lämplighet
för sysslan, utfärdat av ecklesiastik- eller fögderitjänsteman, kommunalordförande, post
-
Gående landtbrevbäring.
Gående postföring.
Åkande
År.
>
Q
£
3.
Ef SS
ce
<
a
ö
_ fi- ss ®
pa *-
3 o?
| a
B fe
<8.|
Linjer,
vid vilka
under året
förhöjning
av ersätt- ningen
beviljats.
Under året
beviljad
förhöjning.
>
B
sr
&
po ce,
a *
Cl
B
eu
g 5
i Öl
53
STfe
tf
Linjer,
vid vilka
under året
förhöjning
av ersätt- ningen
beviljats.
Under året
beviljad
förhöjning.
>*
a
£
3.
po ct>
2 *
Under föregäend
sammanlagd
r» •-*»
o?
>-*
fe
po
A
B
eu
A
5 pso
p:
B g.
a'' fi-
8
• P
pa-
eu
Kronor.
Antal.
%
Kronor.
% av ersättning
föregående år.
ce
a o-
"o!
3
''So
A
B
O-
A
3 *
ps: so
c*- In
5. B
££
c-t-
PD
pä-
eu
Kronor.
Antal
%
Kronor.
% av ersättning
föregående år.
00
=r o-
e-»-
'' S>
|
fe
po
A
B
CU
A
A A
g sr
B# Ö
5’ er
fe A
‘ £
£
Kronor.
1914
1900
605,825
28
1,5
2,504
0,4
199
66,795
2
1,0
170
0,3
197
151,456
1915
1958
624,377
66
3,4
5,611
0,9
191
70,066
5
2,6
561
0,8
214
165,974
1916
1917
1999
1
644,798
150
7,5
12,729
2,0
190
69,475
8
4,2
1,469
2,1
229
178,699
-v4
1918
12029
690,306
764
37,7
88,430
12,8
191
69,820
68
35,6
7,635
10,9
251
215,607
S:a
—
—
1,008
—
109,274
-1
-
—
83
—
9,835
—
—
—
Första kammarem andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29. 17
mästare eller poststationsföreståndare eller eljest person i officiell stallning, som äger
personlig kännedom om sökanden.
Vid antagandet av lantbrevbärare lägger sålunda postverket huvudvikten på att
erhålla en nykter och pålitlig samt för befattningen lämplig person; huruvida den fordrade
ersättningen utgör det lägsta anbudet, är icke direkt avgörande. Antagandet
av postförare sker i samma ordning som beträffande lantbrevbärarne.
Att postverket i fråga om anställandet av lantbrevbärare och postförare icke tilllampar
enteprenadsystem eller underbetalar arbetet, torde allra bäst framgå av det förhållandet,
att postverket i stor utsträckning efter framställning medgiver förhöininoav
ersättningen, ehuru någon uppsägning av kontraktet från lantbrevbärarnes eller
postforarnes sida icke skett.
Omfattningen av dessa förhöjningar framgår närmare av följande tabell:
lantbrevbäring.
Åkande postföring.
Summa.
Linjer,
vid vilka
under året
förhöjning
av ersätt- ningen
beviljats.
Under året
beviljad
förhöjning
>
3
E
J3
§°ss
CJ
3
cd $-
p 2
3 *
B oi
p 2
P po
<§ «
Q- 3
O-
Linjer,
vid vilka
under året
förhöjning
av ersätt- ningen
beviljats.
Under året
beviljad
förhöjning.
>
3
! &
po <D
3 *
a
3
p (t>
3 *
b a
§ s
3-er?
P Po
<5 ffi
C- 3
Linjer,
vid vilka
under året
förhöjning
av ersätt- ningen
beviljats.
Under året
beviljad
förhöjning.
An tal.
%
Kronor.
% av ersättnin
föregående år
§-a
~3>
er?
POo
o
3
Cl
(T
|po
Is
3 ST
* |
sr
o-
Antal.
%
Kronor.
% av ersättmi
föregående år
CD iJ.
B O- ~o?
3
er?
po
o
3
Q*
CD
<x> et>
|b-
3 C
5’g-
* |
p-
Antal.
%
Kronor.
I % av ersättni
föregående å
• er?
Kronor.
er?
Kronor.
■—
—
—
— i
630
673,369
7
1,1
693
0,i
2,926
1,497,445
37
1,3
3,367
0,2
7
3,8
732
0,4
638
701,244
32
5,o
6,027
0,9!
3,001
1,561,661
no
3,7
12,931
0,8
9
4,o
2,215
1,8
605
810,888
42
6,9
8,603
1,1
3,023
1,703,860
209
6,9
25,016
1,5
103
41
28,814
13,4
588
796,789
217
36,9
113,310
14,2
3,059
1,772,522
1,152
37,7
238,189
13,4
119
—
31,761
— ;
—
—
298
—
128,633
—
—
_ |
l,50s|
_ |i
279,503|
.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 12 samt. 2 avd. 27 höft. (Fr 29.)
3
18
Första hammarens undVtt tillfälliga utskotts utlåtande A''v 29.
Av tabellen framgår sålunda, att generalpoststyrelsen på grund av inkomna framställningar
om förhöjd ersättning från 1914 års början till april 1918 medgivit för
''■*
f 1,008 fall åt gående lantbrevbärare med sammanlagt 109,274 kronor
» 83 > » » postförare » » ............ 9,835 »
» H9 » > > åkande lantbrevbärare med sammanlagt 31,761 »
» 298 » » > » postförare _»_» ...... 128,633 »
Summa 1,508 fall
med sammanlagt 279,503 kronor
motsvarande 19 procent av sammanlagda ersättningen under år 1913 till lantbrevbärare
och postförare. .... , . . ,,
Förutom den förhöjning av ersättningen, som pa detta satt kommit lantbrevbärarne
och postförare till del, har efter kontraktsuppsäguing vid kontraktets förnyande
ersättningen höjts i ännu större utsträckning än genom legoförhöjning enligt
ansökan
Till belysande härav har generalpoststyrelsen i till vederbörande utskott vid 1918
års riksdan avgivet yttrande i anledning av en inom riksdagens andra kammare väckt
motion, nr 229, om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt postförare å landsvägslinjer
och lantbrevbärare meddelat följande uppgifter. .. ..
Till upphörande med utgången av år 1916 hade uppsagts ej mindre an 294 postförino-skontrakt
eller bortåt 40 procent av hela antalet dylika kontrakt. Antalet postföringskontrakt,
som uppsagts till upphörande med år 1917 beräknades likaledes uppgå
till omkring 40 procent av hela antalet kontrakt. Uppsägningar av lantbrevbararkontrakt
hade ägt rum i likaledes högst avsevärd omfattning. Sålunda hade till upphörande
den 1 juli respektive 1 oktober 1917 uppsagts ej mindre an sammanlagt 325
lantbrevbärarekontrakt, och till upphörande med utgången av ar 1917 både uppsagts
omkring 380 dylika kontrakt. Antalet lantbrevbäringslmjer utgjorde vid utgången av
år 1917 2,378 stycken. . ... .
Sammanlagda förhöjningen av ersättningen för de olika slagen av lantbrevbäring
och postföring vid en jämförelse mellan åren 1914 och 1917 utgjorde 530,112 kronor,
eller från 1,561.661 kronor till 2,091,773 kronor, motsvarande 34 procent. Enligt vad
nu är känt rörande kostnaderna för lantbrevbäring och postföring för år 1918 kunna
dessa beräknas till omkring 2,800,000 kronor, vadan alltså skillnaden mellan aren
1914 och 1918 kan beräknas till omkring 1,240,000 kronor, motsvarande 79 procent.
Denna förhöjning i ersättningen kan visserligen icke helt tillskrivas de .särskilda
förhållanden, som utgjort en följd av kriget och den allmänna fördyringen, tör att
erhålla kännedom om i vad mån dessa särskilda förhållanden förorsakat den avsevarda
skillnaden mellan kostnaderna för år 1914 och 1918, bör från sammanlagda ökningen
dragas den ökning, som kan anses härröra från landsvägspostnätets normala utveckling.
Under 5-årsperioden närmast före kriget, åren 1909—1913 ökades utgifterna för
landsvägspostföring, däruti inbegripen jämväl lantbrevbäring, från 1,375,475 kronor ar
1909 till 1,497,445 kronor år 1913, eller med 121,970 kronor motsvarande 9 procent.
Därest under 5-årsperioden 1914—1918 räknas med samma normala stegring av kostnaderna,
som under den närmast föregående femårsperioden och denna normala okmng
fråndrages den sammanlagda kostnadsökningen, återstår under perioden 1914 191 o en
ökning av 70 procent, som sålunda kan beräknas utgöra den förhöjning av ersättningen
till lantbrevbärare och postförare, vilken dessa betingat sig på grund av de
förhöjda levnadskostnaderna och den allmänna prisstegringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fih-sh! kammat-ms andra tillfälliga Utskotts utlåtande Nr 21). jy
ii Ehuruväl sålunda eu stor del av lantbrevbärare ocb postförare efter ansökan
eller pa grund av kontraktsuppsagnmgar redan fatt en avlöningsförhöjning, som fullt
ut motsvarar den under kriget inträdda prisfördyringen, återstå dock ett icke rama
antal dylika funktionärer, vilka fortfarande fullgöra sina åtagna uppdra^ mot en jämforelsevis
ringa ersättning och som under de senare åren antingen icke°erhällit nLon
svara1 “ap at ''“ elJer oc.k e" förhöjning, som no icke längre kan anses motU
it i'' a for ?i.iende prisstegringen. För att utröna, i vilken utsträckning
lantbrevbarare och postförare sålunda ännu kvarstode på en avlöningsnivå, som med
hänsyn till de stegrade levnadskostnaderna kunde anses för låg, och vilka åtgärder
I8''8 u’r att,b5td.a dessa f«nktionärer eu efter de nu rådande exceptio„
i förhållandena lampad förhöjning av ersättningen har generalpoststyrelsen i början
av detta ar igångsatt eu omfattande undersökning rörande lantbrevbärares och post[?rffr?s,
arketsforhalIandeu och avlöning. Denna undersökning är visserligen änni/icke
slutförd, men bär dock fortskridit så långt, att det torde vara möjligt att redan nu
taga stallning till fragau om vilka åtgärder, som i detta avseende böra vidtagas
Innan styrelsen närmare ingår på frågan om vad som bör åtgöras till förböjning
av de lägst stående lantbrevbararnes och postförarnes ersättningar, anser sig styrelsen
hora erinra om den behandling av frågan om krigstidstillägg och krigstidsbjälp till
lantbrevbarare och postförare, som ägt rum vid årets riksdag på grund av förutberorda,
inom andra kammaren vackta motionen. I denna motion hemställdes, att riks
Postförare
å landsvägslinjer och lantbrevbärare matte under
bptrBffl?T ueredaf k^tidstiHagg enligt samma grunder, som kunde komma att beslutas
^de«L dt''UUdia befattn,ngshavaJe i statens tjänst, ävensom krigstidsbjälp till dem
tjänst och ävken krnCt anSfibaVa ful1 daghg sysselsättning med sitt arbete i postverkets
krföstidsbjälp J6St Uppfjllde de vlllkor’ som komme att beslutas för åtnjutande av
, = 1 det yttrande i anledning av motionen, som riksdagens särskilda utskott begärt
tran generalpoststyre sen, och vilket yttrande även här förut berörts, framhöll styrelsen
de avsevarda förhöjningar av ersättningen, som kommit lantbrevbärare och postorare
till del suval pa grund av ansökan som efter kontraktsuppsäguing, och förklarade
sig finna det uppenbart^ att krigstidstillägg icke borde utgå å belopp, som avtalats
med hänsyn tagen till radande prisförhållanden. Emellertid ansåg sig styrelsen
dGtta sammanhang hora meddela, att styrelsen hade sin uppmärksamhet riktad på
fnrmföwe*enf °aV &tt’ 1 d®~ sa Tor,e 1:imPhgt oeh löjligt, söka åstadkomma likloranghet
i fråga om ersättningarna åt lantbrevbärare ävensom dessa ersättningars
stallande i val avvagt förhållande till levnadskostnaderna och gällande arbetspriser.
Pa grund av vad general poststyrelsen anfört hemställde vederbörande utskott, att moriksdagensbesföt*6
t0ran eda tlU Vldare atgard flan riksdagens sida, vilket även blev
i ra Ua det nu gäller att vidtaga åtgärder för höjandet av ersättningen till sådana
lantbrevbarare och postförare som icke redan uppbära en ersättning, som kan anses
motsvara nu gällande levnadskostnader och arbetspriser, har det synts generalpoststyrelsen
riktigast att till utgångspunkt taga den medelersättning, som gällde före inträdandet
av de nu radande exceptionella förhållandena eller således tiden strax före
UiZ.ni6'' ,, utr°u,ande av deillla medelersättning torde huvudsakligen böra
lag as till _ grund den tid, som av vederbörande användes för uppdragets, dvs
lan t brev bann gens respektive jiostföringens fullgörande. °
Den verkställda undersökningen rörande lantbrevbärares och postförares arbets
-
20 Första kammarens (ludra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
och avlöningsförhållanden år 1914 har emellertid utvisat, att ersättningen, beräknad
per timme, är väsentligen olika i olika delar av landet, vilket förhållande givetvis
står i samband med arbetsprisen i allmänhet i de olika landsandarna Vid bestammandet
av den avlöningsförbättring, som må anses höra beredas sadana lantbrevbarare
och postförare, som därav äro i behov, synes därför riktigast, att hänsyn tages till
denna redan under normala förhållanden befintliga olikhet i utgående legor för lanbrevbäring
och postföring inom olika landsdelar, och detta lamphgast pa sadant satt,
att förhöjningen grundar sig på den inom de olika länen gällande medelersattmngen
o ti dor åx* 1014
Sedan sålunda den före kriget gällande medelersättningen konstaterats, bär man
att taga i övervägande i vad mån och på vad sätt förhöjning av ersättningen bor ske
för de lantbrevbärare och postförare, som iche redan förut smått en avlöning, som
kan anses skälig på grund av den inträdda prisstegringen. ,
För bedömandet av denna fråga bar generalpoststyrelsen, särskilt för att erhålla
en jämförelse med avseende å postverkets gående lantbrevbarare och gående postförare,
ansett sig böra från Socialstyrelsen införskaffa uppgifter rörande avlöningsförhållandena
för lantarbetarna, vilken grupp av arbetare torde vara närmast jämförlig med
nu ifrågavarande funktionärer vid postverket. Av de erhallna uppgifterna framgar,
att avlöningen till lantarbetare (tillfälliga daglönare i egen kost), uttryckt per timme,
utgjorde i genomsnitt år 1914 26 öre samt år 1917 41 öre, vilket alltså motsvarar eu
förhöjning under kriget av 58 procent. Ersättningen till gående lantbrevbarare och
gångpostförare år 1914 utgjorde i genomsnitt 28 öre per timme. Med denna jämförelse
till utgångspunkt synes det generalpoststyrelsen skäligt att ersättningen till gående
lantbrevbärare och gångpostförare höjes sålunda, att den ar 1914 inom de olika lanen
vallande medelersättningen per timme höjes med 50 procent, varigenom ersättningen
kommer att utgöra i genomsnitt för hela riket 42 öre per timme eller alltså unge ar
samma belopp, som utgar till lautarbetarne.
I tillämpningen skulle detta ske sålunda, att lantbrevbarare etter postförare
vars ersättning icke redan förut utgår med ett belopp, motsvarande medelersättningen
år 1914 jämte 50 procent förhöjning å samma medelersättnmg, nu skulle erhålla förhöjning
till sagda belopp. 1011 . , , ,
Givetvis bör även hänsyn tagas till de särskilda förhållanden, under vaka lantbrevbäringen
respektive postföringen utföres, såsom vägens längd och beskaffenhet,
postens tyngd o. s. v. samt de jämkningar företagas, som härav kunna pakallas.
Eu förhöjning av ersättningen till lantbrevbärare och postförare enligt nu angivna
grunder skulle betydligt överstiga det procentuella allmänna kngstidstillagg—
33 Vp procent — som av innevarande års riksdag beviljats befattningshavare i statens
tjänst, varvid bortses från den särskilda »grundplåten» av 365 kronor, vilken enligt
förordningen om krigstidstillägg och krigstidsbjälp tillkommer endast sadana betattnincshavare,
som ägna sin huvudsakliga verksamhet åt statens tjänst vilket i allmanhet°icke
är fallet med lantbrevbärare och postförare till följd av uppdragens karaktar
av blYfeadanstäende tabell lämnas en närmare framställning av dels medelersättningen
per timme inom olika län för lantarbetsre år 1914 och är 1917, dels medelersattningen
för gående lantbrevbärare och gångpostförare år 1914 samt sistnämnda ersättning
med 50 procent förhöjning, dels ock den ekonomiska inneborden av en förhöjning
enligt dessa grunder:
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
21
Län
Lantarbetares ersättning
per timme
Gående lantbrevbärares
och gångpostforares
ersättning per timme
Den eko- nomiska
år 1914
öre
år 1917
öre
ökning i
procent
år 1914
öre
ersättningen
år 1914
förhöjd med
50 procent
öre
innebörden
av en dylik
förhöjning
Kronor
Malmöhus......
24
25
24
25
24
23
24
24
26
25
23
25
24
25
26
25
25
27
30
29
31
34
30
32
36
36
50
44
42
56
58
52
58
46
65
72
65
68
50
68
73
64
72
67
80
103
77
112
103
103
27
Kristianstads...
41
19,439
Blekinge ...
23
35
7,069
Kronobergs ......
24
36
3,835
Hallands ...
03
23
35
6,893
Skaraborgs.......
28
42
6,270
Alvsborgs .........
38
35
28
42
9,074
Göteborgs och Bohus
Värmlands......
26
30
39
45
6,419
9,316
Jönköpings ...
43
30
45
9,478
Kalmar.......
28
42
8,345
Östergötlands ......
27
41
7,692
Gottlands .......
29
44
5,583
Södermanlands....
oO
42
27
41
3,540
Stockholms stad och
län ...
25
38
2,337
Uppsala...
Örebro . .
41
38
29
57
44
7,304
3,022
Västmanlands
45
29
44
6,756
Kopparbergs......
32
48
3,058
Gäfleborgs......
33
50
18,324
Västernorrlands
Jämtlands.......
55
34
31
51
47
8,624
15,075
Västerbottens ..
61
65
30
45
12,989
Norrbottens .......
24
27
36
41
19,708
10 241
Hela riket
26
41
58
28
42
210,391
Anm.
norra Sverige
arbetare.
Den särskilda stegringen av avlöningen till lantarbetare inom visaa län i mellersta och
l”° - d“ .v de K*
22 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 29.
Med avseende å jämförelsen mellan lantarbetarna samt postverkets lantbrevbärare
och postförare bör dock beaktas, att uppdraget såsom lantbrevbärare eller postförare
i regel är vida mindre ansträngande än det egentliga lantarbetet, varför också lan - brevbäring och postföring till en stor del besörjes av äldre personer, vilka icke kunna
åtaga sig annat, tyngre arbete och därför icke kunna betinga sig samma arbetsförtjänster
som en fullgod arbetare. Förbises bör icke heller, att postarbetet pa grund
av sin stadigvarande natur bereder vederbörande en sakrare inkomst an vad i allmänhet
är fallet beträffande annat arbete, som står daglönare a landsbygden till buds.
Det torde ock här'' böra erinras om, att till lantbrevbärare, som lullgjoit ian - brevbäring under minst 25 års tid, må, enligt av riksdagen godkända grunder, utgå
ålderdomsunderstöd med 2/s av den ersättning, som senast utgått till honom tran
postverk^ beträffar åkande lantbrevbärare och åkande postförare hava visser
ligen
större delen av dessa nu under kriget antingen efter ansökan eller kontraktsuppsä^ning
erhållit en högst avsevärd förhöjning av den ersättning, som gällde före
kriget och hava härigenom ernått en betydligt högre avlömngsniva an de gående
lantbrevbärarne och gångpostförarne. Att särskilt ersättningen till åkande lantbrevbärare
och postförare sålunda under kriget sprungit i höjden sammanhanger givetvis
med de allbekanta svårigheterna att under de nu radande forhallandena over huvu
taget åtaga sig sådana uppdrag, som fordra tillhandahallande av hast och åkdon ellei
andra transportmedel. , „ , •, ,,
Även bland de åkande lantbrevbärarne och postforarne linnés emellertid en del,
som icke under kriget uppsagt sina konrrakt eller i annan ordning erhållit förhöjning
av ersättningen eller, om så skett, dock fortfarande kvarsta pa en relativt lag avloningsnivå.
Om ock detta i många fall torde hämta sin förklaring darutav, att vedeibörande
entreprenör i samband med post forslin gen kan bereda sig särskilda förtjänster
genom varutransport eller befordran av resande och dylikt har det dock synts styrelsen
böra undersökas, huruvida icke även beträffande åkande lantbrevbärare och
postförare eu förhöjning av de i avlöningshänseende lägst stående entreprenörerna bor
vidtagas enligt samma grunder, som skulle tillämpas för gående lantbrevbärare och
postförare^ ^ emellertid att dell 11U rådande föderbristen och de synnerligen växlande
priserna för körslor i allmänhet nödvändiggöra, att man härvidlag i ännu högre grad
än ifråga om gående lantbrevbärare och postförare maste taga hänsyn till förhållandena
i varje särskilt fall, vilket ock torde medföra, att man draga om dessa entreprenörer
i många fall fortfarande såsom hittills måste medgiva eu förhöjning, väsentligt
överstigande den ovan angivna medelförhöjningen. ,
En förbättring av ersättningen till de lägst stående åkande lantbrevbärarne och
postforarne enligt ovan angivna grunder skulle, enligt vad approximativa beräkningar
givit vid handen, medföra en kostnadsökning för postverket av omkring 100,000
k onor för är
I detta sammanhang vill styrelsen meddela, att den förbättring av avlöningsförhållandena,
som skulle komma att genomföras beträffande lantbrevbärare och postförare,
även synes böra utsträckas att omfatta de s. k. lådbrevbärarne, vilka i förstads- och
liknande samhällen besörja postutdelningen. Q
Den förhöjning av ersättningen till lantbrevbärare, postförare och ladbrevbaraie,
som sålunda skulle vidtagas i syfte att åstadkomma ökad likformighet i ersättningarna
samt att ställa dessa i ett bättre avvägt förhållande till nu gällande levnadskostnader
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr
29.
23
början" räknat6r'' bÖ" enHgt styrelsens meninS genomföras redan frän innevarande års
Sedan denna allmänna förhöjning av ersättningen genomförts, har generalnoststyrelsen
aven for avsikt att, i all den mån så lämpligen kan ske vid kungörandet
av ledig syssla av nu ifrågavarande slag samtidigt låta angiva den ersättnfmr som
enligt ovan angivna grunder bör för befattningen utgå. ersättning, som
• , ''^T de åtgärder, generalpoststyrelsen sålunda har för avsikt att vidtaga torde
avsett EnliJtTenA6 m°tionäreraa med sil1 förevarande fÄbfng
a, motioSierÄSeS. ä‘gSrder 1
Stockholm den 30 april 1918°
Underdånigst
Julius Juhlin.
Herman Askberg. Jacques Pramberg.
föredragande.
Gustaf Bjurström.
C. A. Hasselrot.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.