Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen ifråga om åtgärder för inrättande av badanstalter i större befolkningscentra och å landsbygden m. m.

1918-03-16 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1918:5, Skrivelse till Konungen ifråga om åtgärder för inrättande av badanstalter i större befolkningscentra och å landsbygden m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1918 kl. 4 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5 i

anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen

ifråga om åtgärder för inrättande av badanstalter i större

befolkningscentra och å landsbygden m. m.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 121, har herr von Koch hemställt, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte taga under övervägande och för riksdagen framlägga förslag

om vilka åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för att i

större befolkningscentra såväl som å landsbygden befrämja och kontrollera

tillkomsten av badanstalter för allmänheten, samt hur i samband

härmed en rationell simundervisning skall kunna ordnas.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Badets betydelse för den allmänna hälsovården torde av ingen

kunna bestridas. I badet äga vi ett av de allra viktigaste medlen för

främjandet och bevarandet av ett gott hälsotillstånd inom folket. Icke

minst har detta avseende på de befolkningsklasser, vilkas huvudsakliga

sysselsättning utgöres av kroppsarbete.

Ehuru insikten om badets hygieniska betydelse under senare åren,

tack vare en stigande allmänbildning, avsevärt ökats, är dock badfrekvensen

inom det svenska folket alltjämt i stort sett synnerligen otillfredsställande.

Bland stora grupper av befolkningen, för att nu särskilt

nämna befolkningen på landsbygden, är badseden nästan avglömd. Åtminstone

pläga i de flesta fall de varma baden anses som eu tämligen

onödig lyx. En förändring till bättre förhållanden är utan tvivel

önskvärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 12 saml. 2 avd. 4 käft. (Nr 5.)

Hotionea.

Utskottet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Riksdagen har ock redan visat sig behjerta ifrågavarande angelägenhet.

Utskottet kan i detta hänseende erinra om att nu pågående

utredning beträffande åtgärder, som kunna av staten vidtagas för främjande

av ett mera allmänt bruk av skolbad i landsbygdens folkskolor,

tillkommit på riksdagens initiativ med anledning av en år 1913 inom

andra kammaren väckt motion.

Utskottet har i anledning av motionen i föreskriven ordning inhämtat

yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och kungl. socialstyrelsen.

Medicinalstyrelsen vitsordar vikten av god tillgång på bad och

framhåller, att särskilt folk- och skolbad böra vara förtjänta av myndigheternas

stöd och omtanke. Då motionären inskränkt sig till hemställan

om skrivelse med anhållan, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande

och för riksdagen framlägga förslag om åtgärder från statens

sida för badfrågans befrämjande, ansåge emellertid medicinalstyrelsen icke

erforderligt att i frågans nuvarande läge göra någon närmare utredning

utan förordar i korthet bifall till motionen.

Ur socialstyrelsens yttrande vill utskottet anföra följande:

»Det första villkoret för badfrekvensens höjande är givetvis, att ett

tillräckligt antal för ändamålet lämpliga badanstalter finnes att tillgå

ävensom att dessa tillhandahålla baden till jämförelsevis billiga priser.

Det ena som det andra lärer i regel icke kunna ifrågasättas utan kommunernas

medverkan, vare sig att kommunen själv inrättar och driver

badanstalten eller att denna omhänderhaves av enskilda med bidrag av

kommunala medel och efter en av de kommunala myndigheterna godkänd

plan.

Frågan om inrättande av erforderliga badanstalter måste enligt

styrelsens mening bliva i allt väsentligt ett kommunalt problem. Statens

medverkan på detta område synes, på sätt jämväl i motionen förutsatts,

böra inskränkas till en allmän ledning och tillsyn, däri inbegripet tillhandahållandet

av erforderliga råd och upplysningar, uppgörandet av

lämpliga normaltyper o. s. v. Att för detta ändamål påräkna direkta

bidrag av statsmedel synes styrelsen icke kunna ifrågasättas annat än

möjligen som en nödfallsutväg i särskilda undantagsfall. I den mån

kommunerna icke själva äro i stånd att ensamma lösa badfrågan, synes

en medverkan därtill böra ifrågasättas från landstingens sida. Denna

fråga står nämligen i direkt samband med landstingens huvudsakliga

uppgift att sörja för sundheten och det allmänna hälsotillståndet inom

länet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr !>.

Motionärens uppslag, att kommunerna borde beredas möjlighet att

för ordnande av badverksamheten erhålla lån ur pensionsförsäkringsfonden,

finner styrelsen beaktansvärt. Jämlikt kungl. reglementet den

17 juni 1916 angående förvaltningen av nämnda fond kunna lån lämnas

ur fonden bland annat till företag, som äro ägnade att i pensionsförsäkringens

intresse befordra folkhälsan. Det säger sig självt, att till

företag av denna art måste anses höra även badanstalter. I synnerhet

för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet skulle tillgången till nödigt

antal lämpliga badanstalter bliva till stort gagn.

Av ännu större betydelse måste emellertid ett rationellt ordnat badväsen

anses vara för den sociala sjukförsäkringen. På grund av den

nuvarande frivilliga sjukförsäkringens jämförelsevis ringa utbredning och

starka splittring har sjukkassornas medverkan för främjandet av badväsen

och andra allmänna sanitära och hygieniska uppgifter varit av

endast ringa betydelse. Helt och hållet hava dock ansatser i denna

riktning icke saknats. Sålunda vill styrelsen erinra om, att då för några

år sedan i Malmö eu folkbadinrättning upprättades, dess tillkomst möjliggjordes

delvis därigenom, att sjukkassorna i staden placerade en del

av sina tillgångar såsom andelar i företaget. På grund av felaktig planläggning

och andra mindre gynnsamma omständigheter kunde visserligen

företaget icke fullföljas i dess ursprungliga avsikt. Men försöket visar

i varje fall, att insikten om badandets betydelse för hälsovården förefinnes

även hos de nuvarande frivilliga sjukkassorna och att deras medverkan

för badväsendets ordnande torde kunna påräknas.

Först efter genomförandet av obligatorisk sjukförsäkring kan man

emellertid förvänta en kraftigare medverkan på hithörande område från

sjukkassornas sida. Med de större uppgifter och de rikligare resurser,

som efter tvångsförsäkringens genomförande komma att stå sjukkassorna

till buds, är det att antaga, att sjukförsäkringen kommer att utöva en

i hög grad stimulerande inverkan i fråga om kommunernas strävan att

skapa bättre hygieniska och sanitära förhållanden. Genom att efter

måttet av sina krafter understödja dessa strävanden befrämja sjukkassorna

framförallt sin uppgift att verka i förebyggande riktning.

Huru kommunernas bad väsen i övrigt lämpligen bör ordnas är

givetvis eu fråga, som icke kan besvaras utan en föregående noggrann

utredning.

Styrelsen vill emellertid i detta sammanhang ytterligare framhålla,

att frågan om badväsendets ordnande i vårt land ej torde vara löst enbart

därigenom, att badmöjligheter beredas allmänheten. På åtskilliga

platser har det visat sig, att badhusdriftens dåliga ekonomi närmast

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

varit en följd av den låga badfrekvensen. Såsom redan förut framhållits,

är ock kännedomen om badets hygieniska betydelse icke tillräckligt

spridd. Det behöves en omfattande upplysningsverksamhet för att åstadkomma

förbättring i detta avseende. Önskvärt vore därför, att en förening

bildades med lokalorganisationer i olika delar av landsorten och

med syfte att främja intresset för bad hos alla samhällsklasser av vårt

folk. Detta skulle kunna ske dels genom att i tal och skrift sprida

upplysning om badens betydelse för hälsan, dels ock därigenom att man

satte sig i förbindelse med arbetareorganisationerna för utrönande av de

lämpligaste tiderna och de mest omtyckta formerna för folkbad. Vid

sidan härav kunde föreningen bedriva ett slags kooperativ verksamhet

genom i att uppköpa och tillhandahålla sina medlemmar badbiljetter till

nedsatt pris. Slutligen kiinde möjligen föreningen även tillhandagå med

råd och upplysningar av varjehanda slag rörande badanstalters anläggning

och skötsel. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om den

fruktbärande verksamhet, som en dylik i Tyskland stiftad förening,

»Deutsche Gesellschaft för Volksbäder», haft, vars organisation och arbetsmetoder

säkert torde vara förtjänt av uppmärksamhet.))

Socialstyrelsens yttrande synes utskottet på ett klargörande sätt behandla

föreliggande spörsmål. Däri gjorda uttalanden överensstämma

i allt väsentligt med utskottets uppfattning.

I likhet med socialstyrelsen anser utskottet, att ordnandet av det

kommunala badväsendet bör vara en kommunens och landstingets angelägenhet.

Statens medverkan härutinnan bör huvudsakligen inriktas

på upplysningsverksamhet och inskränkas till att vara ledande och kontrollerande.

Denna upplysningsverksamhet bör, enligt utskottets mening, i första

hand förläggas till skolorna, där den kan ske såväl genom lärares undervisning

i ämnet som ock genom utdelande till barnen av småskrifter

innehållande upplysningar om badets betydelse, olika badformer och deras

tillämpning m. m. Vidare böra läkarne, särskilt provinsialläkarna uppmanas

att verka för saken. Åven föreläsningsföreningarna å de olika

orterna böra häråt ägna uppmärksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren ville för sin del besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t låta utreda, huruvida och i vad mån åtgärder

från statens sida kunna vidtagas för att å landsbyg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

den och särskilt i större befolkningscentra befrämj

tillkomsten av badanstalter.

Stockholm den 16 mars 1918.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar Nylande

Danström, von Koch, Larson, Kjellgren, Tisell och Ström*).

*) Har icke närvarit vid utlåtandets slutjustering.

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

12 samt. 2 avd. 4 käft. (Nr 5.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:160 Riksdagens skrivelse Nr 160 s. 3 i texten