Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj it angående tilldelande av premier^ åt vissa jordbruksarbetare.

1918-03-05 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1918:22, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj it angående tilldelande av premier^ åt vissa jordbruksarbetare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1918 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till

Kungl. Maj it angående tilldelande av premier^ åt

vissa jordbruksarbetare.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 224, har herr Olsson i Berg hemställt, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kung. Maj:t täcktes

låta utreda, om och på vilka villkor premier må kunna tilldelas tjänare,

tjänarinnor, statare, dagkarlar och torpare, som under vissa år hava haft

ständig anställning i jordbrukets tjänst, och därefter till riksdagen inkomma

med de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Bland de svårigheter, som det svenska jordbruket har att kämpa

med, är den sedan flera år tillbaka rådande och allt mer tilltagande bristen

på arbetsfolk ingalunda den minsta.

Att industrien till följd av sina, i jämförelse med jordbruket bättre

resurser, kan lämna sina arbetare högre ersättning för deras arbete än

jordbruket förmår, är en väsentlig orsak till att det för jordbruket nödiga

arbetsfolket mer och mer flytt från jordbruksarbetet till industrien.

En annan bidragande orsak till minskningen av jordbrukets arbetskraft

är att industrien är i tillfälle att lämna sina arbetare mera bestämda och

ofta kortare arbetstider än vad som möjligt är vid jordbruksarbetet.

De hinder, olägenheter, skador och stora förluster, som denna arbetsbrist

åstadkommer för vår, i alla tider och synnerligen i denna tid, viktiga

modernäring, böra kunna stå klart för alla. Åtgärder för avhjälpande

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 sand. 9 käft. (Nr 22) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 22.

av dessa olägenheter och minskande av dessa förluster äro därför högst

nödvändiga.

Jordbrukarna uppmanas att bryta och uppodla jord, att väl hävda och

sköta den redan uppodlade jorden, att öka produktionen av livsförnödenheter,

men huru skola dessa uppmaningar kunna efterkommas, då jordbrukaren

saknar nödig arbetskraft. Mångfaldiga exempel skulle här kunna

anföras och påvisas, då högst nödiga arbeten vid jordbruket fått stå dels

helt ogjorda, dels påbörjade men ofullbordade och detta till stor skada och

förlust icke allenast för den enskilde utan för hela landet. Största förlusten

förorsakar denna arbetarebrist, då den, som ofta är fallet, förekommer

i skörde- och bärgningstid samt vid rotfruktsupptagningen. Det

händer icke sällan att sädesfälten få stå och bli övermogna, så att säden

faller ut, samt att bärgningen ej kan i rätt tid utföras utan går allt för

sakta och den tjänliga väderleken upphör och till följd härav skörden dels

skadas, dels helt och hållet • fördärvas och stora värden gå förlorade.

Mången lovande skörd av potatis och rotfrukter har också fått stå ute,

tills den blivit förstörd av regn och frost, allt till följd av bristen på

nödig arbetskraft. Denna förlust blir som ovan nämnts den största, ty

på dessa sädes- och rotfruktsfält äro nedlagda stora kostnader i utsäde,

gödning och arbete — den verkar också mest nedslående för lantmannen.

Såsom medel att avhjälpa dessa stora olägenheter, som bristen på

arbetare inom jordbruket förorsakar, kan ju tänkas högre priser på lantmannaprodukter,

så att jordbruket kan tävla med industrien uti högre avlöning

åt arbetarna, men det är svårt att uppnå detta mål och det torde

möta många oförutsedda svårigheter. De priser, som nu råda på livsmedel,

kunna ju anses höga mot vad de voro före kriget, och likväl hava dessa

icke stegrats på långt när så mycket som prisen på industrivarorna, vilket

ju är allmänt känt och behöver icke här påvisas, dock må ett par exempel

anföras.

Hästskor, en artikel som lantmannen förbrukar ganska mycket utav,

kostade för några år sedan, eller 1914, 35 kr. per 100 kg. — nu kosta de

130 kr. Hjulskostål kostade 1914 18 kr. per 100 kg. — nu kostar

detta 105 kr. för samma myckenhet. Plattjärn kostade före kriget likaledes

18 kr. per 100 kg. — nu är priset uppe i 100 kr. Pressad 4- tumsspik kostade 1914 12: 50 för en halv låda om 3,000 st. — nu får

för samma myckenhet betalas 46: 90. En halv låda 3-tumsspik (c:a 5,500

st.) kunde 1914 köpas för 14: 50 — nu kostar den 50: 30. Gödningsämnen,

såsom kalisalter och superfosfat ha, de förstnämnda fördubblats

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 22.

3

den senare tredubblats i pris sedan tiden närmast före kriget. Priset på

fodermedlen har ungefär fördubblats. Således ha dessa varor, som lantmannen

behöver köpa, stigit med 100 upp till 600 Även arbets
lönerna

ha Ökats högst betydligt. Men hur har det under tiden gått med

de produkter, som jordbrukaren har att sälja? Fägen kostade före kriget

16 ä 18 öre per kg., nu är maximipriset 30 öre per kg.; potatisen kostade

före kriget 3 ä 5 kr. per hl., nu är maximipriset 7: 50 per hl.

Vid dessa jämförelser ser man den stora skillnaden på rådande priser

å industrivaror och lantmannaprodukter, och då är det lätt att räkna

ut, vilken av dessa näringsgrenar som kan betala sina arbetare mest och

draga de flesta till sig.

Att nu söka enda botemedlet mot bristen på nödig arbetskraft för

jordbruket uti att öka priserna å jordbruksprodukterna till jämförelsevis

lika höjd som industrivarorna torde icke låta sig genomföras, och att reglera

arbetstiden så, att denna blir lika är icke heller möjligt, men andra

utvägar torde finnas som åtminstone kunna bidraga till en välbehövlig

förbättring i detta avseende. Statsmakterna borde här träda emellan genom

att lämna penniugepremier åt jordbruksarbetare, som varit anställda

hos samma husbonde eller vid en och samma gård under vissa år. Sådana

premier borde då tillkomma gårdsrättare, drängar, tjänarinnor, statare,

dagkarlar och torpare. Tilldelningen av premier kunde lämpligen börja

efter 5 års oförvitlig tjänst och ske helst varje år, men så, att beloppet

skulle höjas vart femte år. Att en dylik uppmuntran skulle verka gott

för att draga arbetare till jordbruket och icke minst bidraga till att de,

som börjat denna sysselsättning, stanna kvar vid densamma, därom kan

man vara övertygad, och säkert skulle en dylik anordning bliva ett kraftigt

medel till avhjälpande av den stora brist på arbetsfolk, som nu råder på

jordbrukets område till stor skada för hela landet, och således bliva till

gagn icke allenast för jordbrukets idkare utan för hela landet och icke

minst för stadssamhällenas innevånare, som äro i hög grad beroende av

att nödig tillgång på livsmedel finnes.»

Förevarande motion avser att bereda jordbruket ökad möjlighet att Utskottet.

konkurrera med industrien om arbetskraft. För ändamålet har föreslagits,

att staten, helst varje år, skulle lämna penningbelöningar åt tjänare,

tjänarinnor, statare, dagkarlar och torpare, som oförvitligt tjänat 5 år hos

samma husbonde eller vid en och samma gård, och skulle dessa belöningar

vart femte år kunna höjas. Ehuru till stöd för motionen uppdragits en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbi■uksutskottets utlåtande Nr 22.

jämförelse emellan nuvarande abnorma pris å en del för jordbruket erforderliga

industriartiklar och de fastställda priserna å vissa jordbruksprodukter,

synes motionärens avsikt vara, att den föreslagna premieringen skall tillgripas

icke blott under nuvarande kristid utan även efter återinträde av

normala förhållanden. Motionären har icke uttalat sig angående storleken

av de föreslagna belöningarna, men synes avsikten vara, att dessa skola

bestämmas till sådana belopp, att jordbruksarbetarnes löneförmåner därigenom

bliva till storleken jämförliga med industriarbetares löner. För

vinnande av det med motionen avsedda syftet skulle sålunda med sannolikhet

erfordras ett högst betydande årligt anslag.

Det synes utskottet visserligen möjligt, att den föreslagna åtgärden

skulle draga arbetare till jordbruket samt förhindra jordbruksarbetarnas

övergång till industrien. De fördelar, som härigenom kunde beredas jordbruket,

skulle emellertid tydligen endast komma sådana jordbrukare till

del, som hava jordbruksarbetare i sin tjänst, samt i viss mån bliva beroende

av antalet anställda arbetare, under det att småbrukarna, som icke sysselsätta

några legda arbetare utan driva sitt jordbruk själva med tillhjälp

av endast hustru och barn, icke skulle hava någon motsvarande fördel av

premieringen. Denna omständighet i förening med utsikten av ökade

premier för den jordbruksarbetare, som kvarstannar i sin tjänst, synes utskottet

möjligen kunna medföra, att den strävan att snarast möjligt förvärva

eget jordbruk, som bör förefinnas hos varje dugande jordbruksarbetare,

minskas.

Utskottet anser det visserligen önskvärt, att åtgärder vidtagas för att

draga arbetare till jordbruket. Det synes utskottet emellertid olämpligt att

genom sådana konstlade medel, som motionären föreslagit, söka nå detta

syfte. Enligt utskottets förmenande torde härför böra användas sådana

medel, som sätta arbetsgifvarna i tillfälle att med lämpligt avvägda förmåner

kvarhålla sina arbetare vid jordbruket samt göra detta så ekonomiskt

bärkraftigt, att det kan nöjaktigt betala sitt folk.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 mars 1918.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbrulcsutfcottets utlåtande Nr 22.

6

Närvarande: Hrr greve Hamilton, Holmquist, Lindblad, greve Wachtmeister, Persson,

Öberg, Sjöblom, Johannson, Nilsson i Landeryd, friherre Silverschiöld, friherre

Hermelin, Pettersson, Hage, Ericsson i Arboga och Anderson i

Knapasjö.

Reservation

av herrar Lindblad, Åberg, Nilsson i Landeryd, Pettersson och Anderson

i Knapasjö, som anfört följande:

Det mest verksamma sättet för arbetskraftens bibehållande vid jordbruket,

är givetvis, såsom utskottet i slutet av sin motivering framhållit, att göra jordbruket

så ekonomiskt bärkraftigt, att det kan nöjaktigt betala sitt folk, men i

avvaktan på realiserandet av denna teori torde det vara lämpligt att anlita även

andra vägar för att söka i någon mån nå det åsyftade målet. Oavsett de olika

uppfattningar, som kunna göra sig gällande beträffande motiveringen till herr

Olssons i Berg m. fl. motion, är dock själva syftet med densamma av så stor

betydelse för jordbruket, att en utredning i anledning av motionen bör igångsättas.

Om man icke anser det vara lämpligt att genom direkta, förut bestämda

penningepremier uppmuntra jordbruksarbetarna att stanna vid jordbruket, lär

det icke vara omöjligt att finna andra medel som kunna verka i detta syfte,

t. ex. att genom statsanslag åt hushållningssällskapen förmå dessa att i större

utsträckning än som nu sker utlämna belöningar till jordbrukets arbetare för

långvarig och trogen tjänst.

På grund av det anförda hemställes,

att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning, i vad mån och på vad sätt

belöningar från det allmännas sida åt jordbruksarbetare, i

större utsträckning än som nu sker, bör komma till stånd,

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda;

samt av greve Wachtmeister, friherre Silverschiöld och friherre Hermelin

mot vissa delar av utskottets motivering.

Stockholm 1918. Kungl. Hofboktr. Idung Tryckeri-A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.