Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj it angående tilldelande av premier^ åt vissa jordbruksarbetare.
1918-03-05 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1918:22, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj it angående tilldelande av premier^ åt vissa jordbruksarbetare.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 22.
1
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1918 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till
Kungl. Maj it angående tilldelande av premier^ åt
vissa jordbruksarbetare.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 224, har herr Olsson i Berg hemställt, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kung. Maj:t täcktes
låta utreda, om och på vilka villkor premier må kunna tilldelas tjänare,
tjänarinnor, statare, dagkarlar och torpare, som under vissa år hava haft
ständig anställning i jordbrukets tjänst, och därefter till riksdagen inkomma
med de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Bland de svårigheter, som det svenska jordbruket har att kämpa
med, är den sedan flera år tillbaka rådande och allt mer tilltagande bristen
på arbetsfolk ingalunda den minsta.
Att industrien till följd av sina, i jämförelse med jordbruket bättre
resurser, kan lämna sina arbetare högre ersättning för deras arbete än
jordbruket förmår, är en väsentlig orsak till att det för jordbruket nödiga
arbetsfolket mer och mer flytt från jordbruksarbetet till industrien.
En annan bidragande orsak till minskningen av jordbrukets arbetskraft
är att industrien är i tillfälle att lämna sina arbetare mera bestämda och
ofta kortare arbetstider än vad som möjligt är vid jordbruksarbetet.
De hinder, olägenheter, skador och stora förluster, som denna arbetsbrist
åstadkommer för vår, i alla tider och synnerligen i denna tid, viktiga
modernäring, böra kunna stå klart för alla. Åtgärder för avhjälpande
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 sand. 9 käft. (Nr 22) 1
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 22.
av dessa olägenheter och minskande av dessa förluster äro därför högst
nödvändiga.
Jordbrukarna uppmanas att bryta och uppodla jord, att väl hävda och
sköta den redan uppodlade jorden, att öka produktionen av livsförnödenheter,
men huru skola dessa uppmaningar kunna efterkommas, då jordbrukaren
saknar nödig arbetskraft. Mångfaldiga exempel skulle här kunna
anföras och påvisas, då högst nödiga arbeten vid jordbruket fått stå dels
helt ogjorda, dels påbörjade men ofullbordade och detta till stor skada och
förlust icke allenast för den enskilde utan för hela landet. Största förlusten
förorsakar denna arbetarebrist, då den, som ofta är fallet, förekommer
i skörde- och bärgningstid samt vid rotfruktsupptagningen. Det
händer icke sällan att sädesfälten få stå och bli övermogna, så att säden
faller ut, samt att bärgningen ej kan i rätt tid utföras utan går allt för
sakta och den tjänliga väderleken upphör och till följd härav skörden dels
skadas, dels helt och hållet • fördärvas och stora värden gå förlorade.
Mången lovande skörd av potatis och rotfrukter har också fått stå ute,
tills den blivit förstörd av regn och frost, allt till följd av bristen på
nödig arbetskraft. Denna förlust blir som ovan nämnts den största, ty
på dessa sädes- och rotfruktsfält äro nedlagda stora kostnader i utsäde,
gödning och arbete — den verkar också mest nedslående för lantmannen.
Såsom medel att avhjälpa dessa stora olägenheter, som bristen på
arbetare inom jordbruket förorsakar, kan ju tänkas högre priser på lantmannaprodukter,
så att jordbruket kan tävla med industrien uti högre avlöning
åt arbetarna, men det är svårt att uppnå detta mål och det torde
möta många oförutsedda svårigheter. De priser, som nu råda på livsmedel,
kunna ju anses höga mot vad de voro före kriget, och likväl hava dessa
icke stegrats på långt när så mycket som prisen på industrivarorna, vilket
ju är allmänt känt och behöver icke här påvisas, dock må ett par exempel
anföras.
Hästskor, en artikel som lantmannen förbrukar ganska mycket utav,
kostade för några år sedan, eller 1914, 35 kr. per 100 kg. — nu kosta de
130 kr. Hjulskostål kostade 1914 18 kr. per 100 kg. — nu kostar
detta 105 kr. för samma myckenhet. Plattjärn kostade före kriget likaledes
18 kr. per 100 kg. — nu är priset uppe i 100 kr. Pressad 4- tumsspik kostade 1914 12: 50 för en halv låda om 3,000 st. — nu får
för samma myckenhet betalas 46: 90. En halv låda 3-tumsspik (c:a 5,500
st.) kunde 1914 köpas för 14: 50 — nu kostar den 50: 30. Gödningsämnen,
såsom kalisalter och superfosfat ha, de förstnämnda fördubblats
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 22.
3
den senare tredubblats i pris sedan tiden närmast före kriget. Priset på
fodermedlen har ungefär fördubblats. Således ha dessa varor, som lantmannen
behöver köpa, stigit med 100 upp till 600 Även arbets
lönerna
ha Ökats högst betydligt. Men hur har det under tiden gått med
de produkter, som jordbrukaren har att sälja? Fägen kostade före kriget
16 ä 18 öre per kg., nu är maximipriset 30 öre per kg.; potatisen kostade
före kriget 3 ä 5 kr. per hl., nu är maximipriset 7: 50 per hl.
Vid dessa jämförelser ser man den stora skillnaden på rådande priser
å industrivaror och lantmannaprodukter, och då är det lätt att räkna
ut, vilken av dessa näringsgrenar som kan betala sina arbetare mest och
draga de flesta till sig.
Att nu söka enda botemedlet mot bristen på nödig arbetskraft för
jordbruket uti att öka priserna å jordbruksprodukterna till jämförelsevis
lika höjd som industrivarorna torde icke låta sig genomföras, och att reglera
arbetstiden så, att denna blir lika är icke heller möjligt, men andra
utvägar torde finnas som åtminstone kunna bidraga till en välbehövlig
förbättring i detta avseende. Statsmakterna borde här träda emellan genom
att lämna penniugepremier åt jordbruksarbetare, som varit anställda
hos samma husbonde eller vid en och samma gård under vissa år. Sådana
premier borde då tillkomma gårdsrättare, drängar, tjänarinnor, statare,
dagkarlar och torpare. Tilldelningen av premier kunde lämpligen börja
efter 5 års oförvitlig tjänst och ske helst varje år, men så, att beloppet
skulle höjas vart femte år. Att en dylik uppmuntran skulle verka gott
för att draga arbetare till jordbruket och icke minst bidraga till att de,
som börjat denna sysselsättning, stanna kvar vid densamma, därom kan
man vara övertygad, och säkert skulle en dylik anordning bliva ett kraftigt
medel till avhjälpande av den stora brist på arbetsfolk, som nu råder på
jordbrukets område till stor skada för hela landet, och således bliva till
gagn icke allenast för jordbrukets idkare utan för hela landet och icke
minst för stadssamhällenas innevånare, som äro i hög grad beroende av
att nödig tillgång på livsmedel finnes.»
Förevarande motion avser att bereda jordbruket ökad möjlighet att Utskottet.
konkurrera med industrien om arbetskraft. För ändamålet har föreslagits,
att staten, helst varje år, skulle lämna penningbelöningar åt tjänare,
tjänarinnor, statare, dagkarlar och torpare, som oförvitligt tjänat 5 år hos
samma husbonde eller vid en och samma gård, och skulle dessa belöningar
vart femte år kunna höjas. Ehuru till stöd för motionen uppdragits en
4
Jordbi■uksutskottets utlåtande Nr 22.
jämförelse emellan nuvarande abnorma pris å en del för jordbruket erforderliga
industriartiklar och de fastställda priserna å vissa jordbruksprodukter,
synes motionärens avsikt vara, att den föreslagna premieringen skall tillgripas
icke blott under nuvarande kristid utan även efter återinträde av
normala förhållanden. Motionären har icke uttalat sig angående storleken
av de föreslagna belöningarna, men synes avsikten vara, att dessa skola
bestämmas till sådana belopp, att jordbruksarbetarnes löneförmåner därigenom
bliva till storleken jämförliga med industriarbetares löner. För
vinnande av det med motionen avsedda syftet skulle sålunda med sannolikhet
erfordras ett högst betydande årligt anslag.
Det synes utskottet visserligen möjligt, att den föreslagna åtgärden
skulle draga arbetare till jordbruket samt förhindra jordbruksarbetarnas
övergång till industrien. De fördelar, som härigenom kunde beredas jordbruket,
skulle emellertid tydligen endast komma sådana jordbrukare till
del, som hava jordbruksarbetare i sin tjänst, samt i viss mån bliva beroende
av antalet anställda arbetare, under det att småbrukarna, som icke sysselsätta
några legda arbetare utan driva sitt jordbruk själva med tillhjälp
av endast hustru och barn, icke skulle hava någon motsvarande fördel av
premieringen. Denna omständighet i förening med utsikten av ökade
premier för den jordbruksarbetare, som kvarstannar i sin tjänst, synes utskottet
möjligen kunna medföra, att den strävan att snarast möjligt förvärva
eget jordbruk, som bör förefinnas hos varje dugande jordbruksarbetare,
minskas.
Utskottet anser det visserligen önskvärt, att åtgärder vidtagas för att
draga arbetare till jordbruket. Det synes utskottet emellertid olämpligt att
genom sådana konstlade medel, som motionären föreslagit, söka nå detta
syfte. Enligt utskottets förmenande torde härför böra användas sådana
medel, som sätta arbetsgifvarna i tillfälle att med lämpligt avvägda förmåner
kvarhålla sina arbetare vid jordbruket samt göra detta så ekonomiskt
bärkraftigt, att det kan nöjaktigt betala sitt folk.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 mars 1918.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbrulcsutfcottets utlåtande Nr 22.
6
Närvarande: Hrr greve Hamilton, Holmquist, Lindblad, greve Wachtmeister, Persson,
Öberg, Sjöblom, Johannson, Nilsson i Landeryd, friherre Silverschiöld, friherre
Hermelin, Pettersson, Hage, Ericsson i Arboga och Anderson i
Knapasjö.
Reservation
av herrar Lindblad, Åberg, Nilsson i Landeryd, Pettersson och Anderson
i Knapasjö, som anfört följande:
Det mest verksamma sättet för arbetskraftens bibehållande vid jordbruket,
är givetvis, såsom utskottet i slutet av sin motivering framhållit, att göra jordbruket
så ekonomiskt bärkraftigt, att det kan nöjaktigt betala sitt folk, men i
avvaktan på realiserandet av denna teori torde det vara lämpligt att anlita även
andra vägar för att söka i någon mån nå det åsyftade målet. Oavsett de olika
uppfattningar, som kunna göra sig gällande beträffande motiveringen till herr
Olssons i Berg m. fl. motion, är dock själva syftet med densamma av så stor
betydelse för jordbruket, att en utredning i anledning av motionen bör igångsättas.
Om man icke anser det vara lämpligt att genom direkta, förut bestämda
penningepremier uppmuntra jordbruksarbetarna att stanna vid jordbruket, lär
det icke vara omöjligt att finna andra medel som kunna verka i detta syfte,
t. ex. att genom statsanslag åt hushållningssällskapen förmå dessa att i större
utsträckning än som nu sker utlämna belöningar till jordbrukets arbetare för
långvarig och trogen tjänst.
På grund av det anförda hemställes,
att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning, i vad mån och på vad sätt
belöningar från det allmännas sida åt jordbruksarbetare, i
större utsträckning än som nu sker, bör komma till stånd,
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda;
samt av greve Wachtmeister, friherre Silverschiöld och friherre Hermelin
mot vissa delar av utskottets motivering.
Stockholm 1918. Kungl. Hofboktr. Idung Tryckeri-A.-B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.