Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till en odling sorganisation jämte 7 i ämnet väckta motioner.
1918-03-11 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1918:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till en odling sorganisation jämte 7 i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1918 kl. pa 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till en odling sorganisation jämte 7 i ämnet väckta
motioner.
I en till riksdagen den 19 februari 1918 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 92, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att till bestridande av kostnaderna för en
odlingsorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med det av chefen
för jordbruksdepartementet tillstyrkta förslag anvisa under nionde huvudtiteln
dels
å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag av 800,000 kronor,
dels ock å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 800,000 kronor.
Departementschefen har till berörda statsrådsprotokoll anfört följande:
»Sedan Kungl. Maj:t den 7 december 1917 bemyndigat mig att
tillkalla högst nio sakkunniga personer för att skyndsamt verkställa utredning
och avgiva förslag angående de åtgärder, som från statens sida
borde vidtagas för främjande av jordbrukets och dess binäringars produktion,
särskilt under skördeåret 1918, samt vad med denna fråga ägde
sammanhang, tillkallade jag samma dag för detta ändamål ledamoten
av folkhushållningskommissionen professorn Nils Hansson, vice ordföranden
i samma kommission rådmannen Knut Dahlberg, professorn
Carl Filip Gunnar Andersson, godsägaren Nils Kleen, direktören Johan
Gustaf J:son Leufvén, fabriksdisponenten Per Andersson, ledamöterna
åt riksdagens ajidra kammare Johan Rehn och Per Henning Sjöblom
samt landstingsmannen P. Stensson i Fléninge.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 samt. 13 höft. (Nr 27.)
i
1
Produktions
kommittén.
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
Vid anmälan den 14 januari 1918 av de anslagsfrågor, som beröra
tilläggsstaten för innevarande år, anförde jag under punkten 35, att
vissa förslag torde inom kort vara att förvänta från nämnda sakkunniga
och att medel borde finnas beräknade å budgeten för genomförande av
de åtgärder, som med anledning härav kunde bliva beslutade. För detta
ändamål och med anledning av en av lantbruksstyrelsen gjord framställning
om anvisande av 3 miljoner kronor till räntefria lån för tillhandahållande
av förädlade utsäden ansåg jag ett förslagsanslag av 5
miljoner kronor böra beräknas, men anförde tillika, att chefen för finansdepartementet
meddelat mig, att, därest med anledning av blivande
förslag från bemälda sakkunniga större anslag skulle finnas böra föreslås,
budgeten icke torde lägga hinder i vägen därför.
Nu hava bemälda sakkunniga — vilka allmänheligen benämnas
produktionskommittén — i en till mig ställd skrivelse den 9 februari
1918 anfört följande:
»Produktionskommittén har i uppdrag att, efter övervägande, avgiva förslag
till åtgärder, ägnade att dels befordra jordbruksproduktionen i den riktning, som
med hänsyn till tidsläget bör anses vara för det allmänna mest gagnelig, dels ock
i möjligaste mån öka produktionen. Givet är, att, i den mån utvägar i nämnda
hänseenden utfinnas, det är av största vikt, att kunskap därom sprides till i första
hand dem, av vilkas arbete denna produktion är beroende. Kommittén har för den
skull fattat såsom en av sina ej minst viktiga uppgifter att besörja, att en efter
situationen lämpad upplysningsverksamhet kommer till stånd bland landets jordbrukare.
Vissa av de åtgärder, som i sådant avseende från kommitténs sida vidtagits,
hava redan efter framställning av kommittén varit föremål för herr statsrådets
bedömande.
Huru betydelsefull en genom offentliga föredrag, undervisning av jordbrukskonsulenter
eller broschyrer förmedlad upplysningsverksamhet än må vara, torde
den dock ej vara tillfyllest för här avsedda ändamål. Det enligt kommitténs mening
allra viktigaste är, att en planmässigt ordnad på samma gång rådgivande som i
viss mening agitatorisk verksamhet av direkt personlig art kommer till stånd, en
verksamhet således, som, huru omfattande den än är, dock alltid riktar sig mot de
speciella fallen, personliga och lokala.
Den invändning kommer tvivelsutan att göras på sina håll, att jordbrukarna
icke äro i behov av sådana råd och att de själva därförutan bäst förstå, huru de böra
handhava sitt odlingsarbete. Denna invändning är emellertid icke riktig. Det är ju
icke möjligt eller tänkbart, att de för hela vår ekonomiska tillvaro omstörtande förhållanden,
i vilka vi leva, skulle utan några som helst upplysningar, råd och anvisningar
kunna bedömas och inses av alla våra lantmän. Redan den omständigheten,
att vissa för produktionen erforderliga varor, såsom gödning och vissa slag av utsäde,
kunna tillhandahållas endast i mycket begränsad omfattning, föranleder givetvis,
att åt odlingen måste ägnas en omsikt, vars beskaffenhet liäver mångahanda
slag av överväganden; så ock nödvändigheten av att andra (proportioner än tillforne
anläggas på förhållandet mellan den vegetabiliska och den animaliska pro
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
3
duktionen, mellan odlingen av brödsäd, potatis och andra för direkt mänsklig näring
avsedda förnödenheter å ena sidan samt foderväxter å den andra. Statens mångahanda
åtgöranden för produktionens främjande kunna näppeligen antagas komma
att, utan särskild upplysning och rådplägning, till sin allmänna innebörd såväl som
j sina detaljer inses av alla dem, för vilka do äro avsedda. I den män förslag till
lokala anordningar på jordbruksområdet finnas böra underställas vederbörande myndigheter,
torde det ofta nog vara av'' nöden, att tillfälle till biträde härvid, såväl med
hänsyn till initiativ som annorledes, finnes tillgängligt för dem det vederbör. 1 sådana
fall, där brist på företagsamhet eller arbetsvilja åstadkommit minskning av
odlingen eller t. o m. verklig vanhävd, är det uppenbarligen av stor vikt, att de
i frågakommande jordbruk orna varda i törsta hand genom personlig påverkan övertygade
om nödvändigheten av missförhållandenas avhjälpande.
för att upplysningar, råd och uppmaningar av här avsedd innebörd skola
medföra det bästa resultat, är det emellertid av vikt, att desamma meddelas under
sådana former och från sådant håll, att de mötas med verkligt förtroende. Det
bör vara jordbrukarna själva, som till landets och eget gagn handhava det upplysnings-
och rådgivningsarbete, varom här är fråga.
Då kommittén anser sig böra göra förslag om särskild organisation av berörda
arbete, förbiser kommittén icke. att olika slag av offentliga organ redan för
närvarande handhava uppgifter av hithörande slag. De ordinarie myndigheter och
korporationer, som här ifrågakomma, äro framför allt lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen
med deras underavdelningar och tjänstemän samt även länsstyrelserna.
Härtill komma så de av tidsläget skapade organen för det statliga kristidsarbetets
liandhavande. Folkhushållningskommissionens uppgift är ingalunda endast
att vara en ransonerande och konsumtionsreglerande myndighet. Dess uppgift är
och måste med nödvändighet i lika mån vara att därjämte stödja arbetet för åstadkommande
av den produktion, som utgör förutsättningen för befolkningens nödtorftiga
uppehälle. Kommissionen har att tillse, att jordbrukarna få i tillräcklig
myckenhet behålla sadana produkter, som de för egen räkning behöva. Den besörjer,
att jordbrukarna tillhandahållas utsäde, fodermedel, gödningsämnen med flera förnödenheter,
i den man tillgangarna förslå och behovet kräver. Den är överhuvudtaget
ansvarig för a tf de statliga ingripandena för folkförsörjningens tillgodoseende
anordnas på sådant/ sätt, att produktionsarbetet därigenom ej lider, i varje fall ej
mera än nöden tvingar. I orterna har kommissionen lokala organ till sitt förfogande,
i första hand länsorganen, livsmedelsstyrelserna, till vilka äro knutna de av
jordbrukets förtroendemän sammansatta jordbruksråden, samt vidare de kommunala
livsmedelsnämnderna, Enligt gällande förordning skall inom varje livsmedelsnämnd
vara företrädd bland annat sakkunskap i fråga om produktion av livsmedel, och
ingår det i livsmedelsstyrelsernas och livsmedelsnämndernas allmänna instruktion,
att »draga försorg om och öva tillsyn över hushållningen med näringsmedel». Genom
industrikommissionen, stundom i samarbete med lantbruksstyrelsen och folkhushållningskommissionen,
tillhandahållas jordbruket varjehanda förnödenheter såsom
motoroljor, fotogen, karbid, järn, redskap, cement. För tillhandahållande av den
viktiga förnödenhet, som utgöres av den mänskliga arbetskraften, äro särskilda
organisationsåtgärder vidtagna. Hela landet är omspunnet av ett nät av samarbetande
lokala arbetsförmedlingsanstalter, vilka äga sitt centrum hos socialstyrelsen.
Dessutom hava särskilda anordningar företagits med syftet att möjliggöra skyndsamt
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
organiserande av en frivillig beredskap för tillgodoseende av arbetskraft till jordbruket.
För sådant ändamål hava inrättats dels i anknytning till livsmedelsstyrelserna
särskilda länsutskott, dels ock kommunala utskott.
Givetvis är det av stor vikt, att det administrativa arbete, som nu omförmälda
organ av olika slag hava sig anförtrott, icke bringas i oordning genom
skapandet av ytterligare organ, vars uppgifter skulle komma att endels sammanfalla
med eller skära de redan förefintligas. Med beaktande av denna synpunkt
och oaktat den redan förut månghövdade beskaffenheten av de°statliga eller kommunala
organ, ordinarie eller tillfälliga, i vilkas uppgifter ingår att biträda jordbruksnäringen,
kan kommittén dock icke underlåta att vara av den mening, att
plats bör beredas för ytterligare en organisation, vars uppjifter emellertid böra
noga begränsas och vilken bör i sitt arbete vara anknuten till och samverka med
de redan befintliga.
Denna organisations uppgift bör i huvudsak vara den ovan av kommittén
antydda att inom den jordbruksidkande befolkningen öva rådgivande och manande
verksamhet med avseende å den svenska jordens utnyttjande pa med hänsyn till
tidsläget bästa sätt samt även att, i den mån omständigheterna därtill föranleda,
avgiva förslag eller framställningar till odlingsarbetets fromma eller lämna biträde
vid sådana framställningars upprättande. Emellertid torde det härjämte böra åligga
den nya organisationen att, i den mån därom förordnas, tillhandagå det allmänna
med hjälp vid det administrativa ordnandet av dess av kristidsförhållandena föranledda,
odlingsstödjande verksamhet (exempelvis där denna gives form av odlingseller
dikningsbidrag).
Såsom redan nämnts anser kommittén det vara av vikt, att tyngdpunkten
av ifrågavarande verksamhet lägges på det lokala och personliga arbetet liksom
även att detsamma handhaves av jordbruksnäringens egna förtroendemän. För
uppehållande av enhetlighet och för åstadkommande av nödig sammanhållning och
samverkan är emellertid av nöden, att utöver de rent lokala organen inrättas särskilda
organ för större områden.
Yad nu först augår de i egentlig mening lokala organen vill kommittén
föreslå, att inom en var av rikets landskommuner (socknar) inrättas en odlingsnämnd.
Denna bör bestå av tre eller i större kommuner "högst fem aktade och
kunniga jordbrukare. Densamma .torde lämpligen utses sålunda, att hushållningssällskapet
(förvaltningsutskottet), på nådigt uppdrag, anmodar ordföranden i kommunalstämman
att till ett möte sammankalla kommunens jordbrukare, samt att vid
detta möte, som bör ledas av stämmans ordförande, de närvarande jordbrukarna,
vilka böra utöva sin rösträtt efter huvudtal, besluta om antalet av odlingsnämndens
ledamöter och därefter utse ledamöterna. Såsom jordbrukare torde höra anses en
var man eller kvinna, som inom socknen är taxerad till bevillning för inkomst av
jordbruksfastighet. Med hänsyn till nämndens uppgifter och betydelsen av att hela
institutionen gives en i möjligaste mån frivillig eller i varje fall föga formbunden
karaktär, synas närmare bestämmelser i fråga om sättet för nämndens utseende
icke vara av nöden. Emellertid kan kommittén icke underlåta att betona betydelsen
av att kommunerna vinnlägga sig om att i odlingsnämnderna insätta handlingskraftiga,
gärna yngre män samt att därvid tillgodogöra sig de kunskaper i fråga
om tidsenligt lantbruk, vilka — såsom direkt följd av den ny tida lantbruksundervisningen
eller eljest — äro att finna inom orten. t
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottet* utlåtande Sr 27.
ö
Av största vikt är, att ett förtroendefullt samarbete äger rum mellan kommunens
livsmedelsnämnd och odlingsnämnd. Redan från den synpunkten synes det
vara lämpligt, att en av livsmedelsnämndens ledamöter beredes säte även i odlingsnämnden.
Föreskrift härom synes dock näppeligen vara av nöden. Däremot torde
det böra lämnas den uttryckliga anvisning, att livsmedelsnämnden och odlingsnämnden
skola, i den mån det gemensamma arbetet därtill föranleder, hålla gemensamma
sammanträden samt att dylikt gemensamt sammanträde skall äga rum, där
så från någondera sidan påkallas.
Odlingsnämndernas uppgift torde böra sålunda sammanfattas:
1) att giva kommunens jordbrukare råd och anvisningar
angående den odlade jordens utnyttjande på bästa sätt och de växtslag,
som särskilt med hänsyn till kristidsförhållandena företrädesvis böra
odlas;
angående den naturliga gödselns lämpliga tillvaratagande och behandling;
angående
anskaffande av fullgott utsäde, konstgjorda gödselmedel,
jordbruksredskap och maskiner med bränsle och smörjoljor, arbetskraft,
hästar och foder såväl särskilt för odlingsföretag, varom under 2) här
nedan förmäles, som även eljest;
2) att samråda med vederbörande jordbrukare inom kommunen angående de
åtgärder, som å särskilda egendomar böra och kunna vidtagas för vinnande av ny
odlingsmark genom röjning av hag- eller skogsmark för dess iordningställande till
rationell betesmark eller genom uppodling av skogs-, hed- eller ljungmark eller
genom avdikning av ängar, mossar eller annan sidlänt mark samt, i den mån statsbidrag
eller annat statligt understöd för dylikt arbetes verkställande finnes av nöden,
lämna jordbrukaren sitt biträde och stöd härutinnan;
3) att övervaka, att jorden inom kommunen ordentligt skötes, och, om försummelse
härutinnan iakttages, med alla till buds varande medel verka för att
nöjaktig brukning kommer till stånd, i sista hand genom att om missförhållandet
göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshavande med förslag till de åtgärder,
som från det allmännas sida synes påkallade för jordens upphjälpande ur vanhävden;
4) att tillhandahålla odlingsråd och de myndigheter, varom nedan förmäles.
de uppgifter angående jordbruksförhållandena inom kommunen, som av dem begäras,
samt hos odlingsrådet göra de anmälningar och förslag, som av omständigheterna
påkallas; och
5) att, i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar, tillhandagå staten med hjäR*«
vid det administrativa ordnandet av dess verksamhet för odlingsarbetets främjande,
samt att i övrigt övervaka, att de åtgärder till jordbrukets fromma, som i:.om
kommunen från det allmännas sida föreskrivas eller påfordras, varda vidtagna och,
i händelse av försummelse härutinnan, hos vederbörande myndighet därom göra
anmälan.
Några bestämda eller utförliga anvisningar angående det sätt, varpå odlings
nämnden bör gå till väga för fyllandet av sin uppgift, torde ej böra givas av
Kungl. Maj:t. I den mån sådana anvisningar bliva av nöden, lära desamma lämpligast
böra lämnas av de odlingsråd och övriga myndigheter, om vilka kommittén
nedan kommer att vidare uttala sig. Givetvis blir odlingsnämndens arfsrätt
väsentligen beroende av de lokala och personliga förhållandena inom kommunen. I
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
vissa fall kunna allmänna sammankomster och rådslag befinnas lämpligast, i andra
fall personliga besök hos enskilda odlare.
För att odlingsnämnderna skola kunna bedriva sitt arbete med tillbörlig
kraft är det enligt kommitténs mening nödvändigt, att ledamöterna bercdes ekonomisk
ersättning av staten, oberoende av det bidrag, vederbörande kommun kan
vara villig lämna. Denna ersättning synes lämpligen kunna utgå dels i form av
ett grundanslag, avsett att i första hand utgöra vederlag för de med nämndernas
arbete förenade direkta utgifterna samt vidare för arbetet med tillsyn över odlingsföretag
inom kommunen, dels i form av ett tilläggsanslag, som står i visst förhållande
till arealen av den mark, som genom nämndernas bedrivande göres till
föremål för odling. Grundanslaget, som förskottsvis bör utbetalas till nämnderna
efter vederbörande odlingsråds bestämmande, kan lämpligen fastställas till ett årligt
belopp växlande mellan 50 och 150 kronor för varje nämnd, beroende på arbetets
omfattning, sådan denna av odlingsrådet kan beräknas med ledning av brukningsdelarnas
antal inom vederbörande kommun, kommunens storlek o. s. v.
Tilläggsanslaget synes kunna bestämmas till 5 kronor årligen för varje hektar
jord, som uppodlas, vare sig det gäller odlingsföretag å fastmarks-, myr- eller torvjord,
torrläggning av sidlänta ängar, förbättring av betes- och ängsmarker eller
täckdikning.
För städernas och köpingarnas del synes icke oundgängligen behövligt att
inrätta särskilda odlingsnämnder. Livsmedelsnämnderna därstädes böra emellertid
ägna sitt intresse jämväl åt odlingen av jordbruksegendomarna inom samhället; och
på vissa håll torde lämpligt vara, att livsmedelsnämnden tillsätter en odlingsnämnd
av några jordbrukssakkunniga personer med enahanda uppgifter, som för odlingsnämnderna
på landsbygden här föreslagits. Denna odlingsnämnd bör givetvis ej
förväxlas med det planteringsråd, vars inrättande i städerna och vissa andra samhällen
kommittén i särskild skrivelse tillrått. Medan odlingsnämnden skulle hava
till uppgift att verka för höjandet av det jordbruk i egentlig mening, som idkas å
stadssamhällenas rent lantliga och ofta mycket omfattande ytterområden, bör planteringsrådets
arbete vara begränsat till den koloniträdgårds- och potatislandsodling.
som bör uppmuntras inom den icke jordbruksidkande befolkningen.
För att sammanhålla och leda odlingsnämndernas arbete och i viss mån
även övervaka detsamma bör enligt kommitténs mening inom varje hushållningssällskapsområde
tillsättas ett särskilt odlingsråd.
På anmodan av Kungl. Maj:t torde varje hushållningssällskaps förvaltningsutskott
böra utse ett sådant odlingsråd, bestående av ordförande och fyra andra
ledamöter jämte två suppleanter för dem. Onskligt är, att ledamöter av det redan
förefintliga jordbruksrådet. om deras tid och läggning det medgiva, tagas i anspråk
även för denna uppgift. I varje fall torde böra bestämmas, att minst en av
jordbruksrådets ledamöter bör jämväl vara ledamot av odlingsrådet. Uttryckligen
bör dessutom föreskrivas, att ett intimt samarbete bör anordnas mellan dessa båda
råd samt att desamma böra gemensamt sammanträda, då detta från endera sidan
påkallas.
Odlingsrådens uppgifter torde böra sålunda sammanfattas:
Odlingsråd åligger :
1) att inom sitt område meddela råd och upplysningar angående den odlade
jordens användning med hänsyn till därstädes rådande förhållanden;
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
7
2) att, såväl på oget initiativ som efter förslag av odlingsnäinnd, undersöka
möjligheterna av nyodling och dikning, verka för sådana arhetens anordnande och,
där så kräves, hos Kungl. Maj:t göra framställning angående understöd åt dylikt
arbete;
3) att övervaka, att jorden inom området ordentligt skötes, arbeta för att
försumlighet härutinnan rättas, och, om så finnes nödigt, hos Kungl. Maj:ts befallningsliavande
för vederbörlig åtgärd anmäla förekommande fall av vanhävd:
4) att tillhandahålla vederbörande myndigheter de uppgifter angående jordbruksförhållandena
inom området, som av dem begäras, samt hos dem göra de anmälningar
och förslag, som av omständigheterna påkallas;
5) att, i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar, tillhandagå staten med hjälp
vid det administrativa ordnandet av dess verksamhet för odlingsarbetets främjande;
och
6) att i allmänhet leda och övervaka odlingsnämndernas verksamhet samt i
övrigt verka för nyttig odlings främjande inom distrikten.
Kommittén anser nödvändigt och förutsätter, att odlingsråden av hushållningssällskapen
berättigas att anlita biträde av såväl dessas jordbrukskonsulenter
och andra befattningshavare som även statens lantbruksingenjörer. För ersättning
åt sådant biträde ävensom för sekreterararbete, trycksaker, skrivmaterialier och
andra expenser torde böra redan från början ställas medel till odlingsrådens förfogande.
Det torde vara erforderligt, att odlingsrådets ledamöter, som i allmänhet
måste - vidkännas resekostnader för att kunna deltaga i rådets sammanträden och
som dessutom torde ofta nog komma att för fullgörande av sitt värv företaga resor
inom området, berättigas att av allmänna medel åtnjuta ersättning för dylik resekostnad.
Denna ersättning torde lämpligen böra utgå med dagtraktamente av 15
kronor samt för resekostnad enligt fjärde klassen i resereglemente!.
Kommittén får föreslå, att dels odlingsrådens ledamöter och suppleanter berättigas
till ersättning enligt vederbörligen attesterade räkningar, avfattade i överensstämmelse
med ovan angivna grunder, dels ock till varje odlingsråd, för bestridande
av rådets ovan omförmälda utgifter, ställes till förfogande ett begynnelseanslag
av högst 5,000 kronor.
De organisatoriska åtgärder, varom kommittén nu gjort förslag, åsyfta närmast
främjandet av jordbruksproduktionen i första hand redan under innevarande
år och vidare under kristiden. I vad mån åtgärderna kunna anses vara av beskaffenhet
att, om ock till äventyrs i endels annan gestaltning, bibehållas jämväl under
en längre framtid, lärer icke vara erforderligt att nu överväga. Tills vidare torde
den föreslagna organisationen böra anses såsom en kristidsanordning och bedömas
därefter.
Detta förhållande hänvisar med mycken bestämdhet på nödvändigheten av
att den nya organisationen beredes anknytning icke blott till de myndigheter, som
jämväl under normalt tidsläge hava odlings- och i allmänhet jordbruksintressets
främjande till uppgift, således i första hand lantbruksstyrelsen, utan jämväl till de
särskilda under kristiden inrättade statsinstitutioner, i vilkas uppdrag ingår at.t i
ett eller annat avseende tillgodose jordbrukets behov eller vilka i varje fall i sitt
arbete beröra jämväl jordbrukets intressen. Av sådana krigstidsorgan äro att nämna
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
industrikommissionen, arbetslöshetskommissionen, bränslekommissionen samt framför
allt folkhushållningskommissionen. Att denna sistnämnda kommissions ransonerande
och fördelande arbete är allenast den ena sidan av dess uppgift och att den
andra är produktionsarbetets stödjande, därom har kommittén redan erinrat.
Självklart är, att de odlingsråd, om vilka kommittén gjort förslag, måste,
liksom övriga av hushållningssällskapen eller i anslutning till dem inrättade förvaltningsorgan
eller anställda befattningshavare, stå i nära kontakt med lantbruksstyrelsen.
Särskilt tänker kommittén härvid på vissa administrativa uppgifter,
vilka torde böra anförtros åt odlingsråden och under deras ledning odlingsnämnderna.
framför allt handläggningen av frågor om sådana statsbidrag till odlings- eller avdikningsarbetens
utförande, varom kommittén avser att inkomma med förslag.
Lantbruksstyrelsens befattning med de ärenden av enahanda eller snarlik innebörd,
vilka föranledas av den verksamhet, som staten redan utövar till jordbrukets stödjande,
gör det enligt kommitténs mening oundgängligt, att styrelsens arbetskraft
och intresse tagas i anspråk jämväl för de åtgärder av mera tillfällig och av kristidsförhållandena
betingad beskaffenhet, varom nu dessutom är fråga. Även i många
andra avseenden, såsom beträffande odlingsrådens och nämndernas rådgivande och
propagerande verksamhet, måste givetvis ett ganska intimt samarbete mellan dem
och styrelsen vara till båtnad och böra påräknas.
Ä andra sidan är samarbetet mellan de nu föreslagna lokalorganen samt
folkhushållningskommissionens lokalorgan och kommissionen själv ej mindre viktigt.
Kommissionen besitter bl. a. rådighet över eller förmåga att anskaffa och fördela
en stor del av de förnödenheter, som för produktionsarbetet erfordras, såsom fodervaror,
utsäde, gödselmedel samt jämväl, endels i samarbete med andra institutioner,
redskap, bränsle, oljor, arbetskraft m. in. Den har med sin under kristidsarbetet
förvärvade organisatoriska träning förskaffat sig hand över våra transportvägar och
transportmöjligheter. I kommissionens jordbruksavdelning är slutligen samlad en
rik erfarenhet och kunskap såväl om vårt jordbruk i allmänhet som angående dess
utveckling och livsbetingelser under nuvarande kristid.
Vägande skäl tala således för att den centrala ledningen av odlingsrådens
och odlingsnämndernas arbete utövas från såväl lantbruksstyrelsen som folkhushållningskommissionen.
Å andra sidan finner kommittén det emellertid vara synnerligen
angeläget, att ledningen göres enhetlig och icke splittras.
För ernående av önskad enhetlighet och kraft, utan att dock någon av de
institutioner, vilkas medverkan synes så nödvändig, nämligen lantbruksstyrelsen och
folkhushållningskommissionen, härifrån uteslutes, föreslår kommittén, att för ledandet
av odlingsrådens och odlingsnämndernas arbete inrättas en särskild statens odlingskommitté,
bestående av tre ledamöter, varav en utses av Kungl. Maj:t, en av lantbruksstyrelsen
bland styrelsens ledamöter och en av folkhushållningskommissionen
bland kommissionens ledamöter. Denna kommitté, som givetvis måste till sitt
biträde anställa tjänstemän och andra funktionärer, bör det åligga att fullgöra sitt
värv i intimt samarbete såväl framför allt med lantbruksstyrelsen och folkhushållningskommissionen
som jämväl med andra verk och myndigheter, i den mån det
erfordras. Genom dylikt intimt samarbete torde, om detsamma rätt bedrives, kommittén
faktiskt komma att kunna till sin hjälp påräkna all den samlade erfarenhet hos
åtminstone de båda verk, vilka genom sina ledamöter bliva i kommittén direkt företrädda.
Genom sin fåtalighet och sin mera tillfälliga prägel bör odlingskommittén äga
.Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
9
förutsättningar att handlägga förekommande ärenden visserligen icke mera grundligt,
men i stället mera snabbt än som för lantbruksstyrelsen i allmänhet torde vara
möjligt. Och snabbhet är här uppenbarligen av stor betydelse, (fenom sitt lösgörande
från den oerhörda mängd av arbetsuppgifter, som påvila folkhushållningskommissionen,
torde kommittén bättre, än denna .skulle kunnat, bliva i tillfälle att
koncentrera sig på de uppgifter, som komma att åt kommittén anförtros.
Produktionskommittén anser icke erforderligt göra något förslag angående
organiserandet av odlingskommittens kansli, ej heller om de penningmedel, som
måste ställas till odlingskommitténs förfogande för ändamålet. Odlingskommittén
själv torde lämpligast böra härom göra framställning.
Kommittén har sökt verkställa en approximativ uppskattning av de ärliga
kostnader, en organisation av här föreslagen art skulle komma att draga. Efter
ett grundbidrag av i medeltal 100 kronor för varje odlingsnämnd och ett tilläggsanslag
å 5 kronor per hektar för 70,000 hektar odlad och förbättrad mark skulle
kostnaderna för nämnderna uppgå till 580,000 kronor. För odlingsråden torde kunna
beräknas en årlig totalkostnad av c:a 200,000 kronor, vartill komma kostnaderna
för statens odlingskommitté, vilka lägst torde kunna uppskattas till 50,000 kronor.
De sammanlagda kostnaderna för den här föreslagna organisationen skulle alltså
kunna beräknas till 830,000 kronor årligen.
På samma gång kommittén härmed underställer herr statsrådet sitt nu omförmälda
förslag till organisatoriska åtgärder för odlingsarbetets främjande, anser
sig kommittén böra betona vikten av att, därest den föreslagna anordningen skall
kunna bliva till gagn redan under innevarande år, åtgärd omedelbart vidtages för
densammas bringande i funktion. Synnerligen önskligt synes det kommittén, om
arbetet härmed kunde så påskyndas, att odlingsråden och odlingsnämnderna kunde
vara utsedda redan under innevarande månad.
Med åberopande av det anförda tillåter sig således kommittén vördsamt förorda,
att herr statsrådet måtte ofördröjligen dels hos Kungl. Maj:t hemställa om
godkännande av vad här föreslagits, i den mån detsamma är av beskaffenhet att
böra underställas Kungl. Maj:ts prövning, dels ock vidtaga de övriga åtgärder, som
finnas av nöden för de föreslagna anordningarnas åstadkommande.»
I utlåtande häröver deri 13 februari 1918 har lantbruksstyrelsen
anfört följande:
»Vad angår den av produktionskommittén föreslagna lokala organisationen
med odlingsnämnder och odlingsråd, har lantbruksstyrelsen’ icke något att mot densamma
erinra, då den synes kunna bidraga till att förenkla ärendenas handläggning
och i viss mån bereda ökad trygghet för de för odlingsändamål eventuellt anvisade
statsmedlens lämpligaste och mest verksamma användning. Därtill kommer, att
ifrågavarande såväl nämnder som råd säkerligen väl skulle lämpa sig att biträda
vid genomförande jämväl av andra statsåtgärder för jordbruksproduktionens ökning,
vilka enligt lantbruksstyrelsens mening böra och antagligen även komma att under
närmaste tid vidtagas.
Beträffande den föreslagna odlingskommittén skulle, — — — till dess handBihang
till riksdagens protokoll J918. 10 samt. 13 käft. (Nr 27.) 2
Lantbruksstyrelsen.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
Reservation.
Departements
chefen.
läggning komma att hänskjutas frågor, som på det närmaste beröra lantbruksstyrelsens
såväl lantbruksbyrå som agrikulturtekniska byrå. Att under sådana förhållanden
bereda plats i nämnda kommitté åt endast eu av styrelsens ledamöter
synes icke komma att på önskvärt sätt underlätta och befordra det i frågor sådana
som de här föreliggande nödvändiga samarbetet med lantbruksstyrelsen. Enligt
lantbruksstyrelsens mening skulle förutsättningarna härför väsentligt ökas, om lantbruksstyrelsen
bleve representerad i nu ifrågavarande odlingskommitté på motsvarande
sätt som i den nu genom nådigt beslut den 21 september 1917 upprättade oljedelegationen,
vars ordförande är lantbruksstyrelsens chef och av vilken båda de
byråchefer i styrelsen äro ledamöter, som, för den händelse de ärenden delegationen
har att avgöra, handlades i lantbruksstyrelsen, där skulle föredraga dem. Av oljedelegationens
övriga ledamöter äro två utsedda av folkhushållningskommissionen och
två av industrikommissionen. Den erfarenhet, som vunnits rörande denna delegations
verksamhet, torde få anses odelat gynnsam.
Att, vid sidan av den redan befintliga såväl lokala som centrala administrationen.
för nu ifrågavarande ändamål upprätta särskilda tillfälliga organ kräver
givetvis avsevärda kostnader. Mot den av produktionskommittén i detta hänseende
uppgjorda kostnadsberäkningen finner lantbruksstyrelsen icke anledning till anmärkning.
I anslutning till det sålunda anförda får lantbruksstyrelsen i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t vid framläggande för riksdagen av proposition i
ärendet måtte taga hänsyn till lantbruksstyrelsens ovan gjorda erinran.»
Mot detta styrelsens utlåtande har byråchefen Egerström avgivit
reservation och, med hänvisning till en av honom avgiven reservation
mot lantbruksstyrelsens utlåtande samma dag över en framställning av
produktionskommittén angående bidrag till vissa odlingsföretag, ansett,
att styrelsen bort avstyrka produktionskommitténs nu ifrågavarande
förslag.
Det av produktionskommittén nu framlagda förslaget synes migböra
bringas till verkställighet. Åven om någon egentlig brist på tillfällen
till upplysning och ledning i lantbruksfrågor icke förefinnes i vårt
land för dem, som vilja draga nytta därav, torde det icke kunna bestridas,
att i synnerhet under nuvarande tider ett åvägabringande av
särskilda organisationer för främjande av ett intensivt arbete för befordrande
av jordens odling och höjande av jordbrukets produktion bör
kunna bliva till stort gagn. Enligt förslaget skulle överallt på landsbygden
upprättas odlingsnämnder, bestående av energiska och intresserade
jordbrukare, vilka åtnjuta förtroende inom sin ort. Härigenom
beredes möjlighet till personlig påverkan i en omfattning, som ej bör
kunna undgå att medföra ganska betydande resultat. Jag vill särskilt
framhålla, att i den svåra frågan om åtgärder mot vanhävd å jord ett
verksamt bistånd bör kunna förväntas från odlingsnämnderna.
Jordbruksutskottets utlåtande. Nr 27.
11
Jag vill betona, att genom den föreslagna organisationen den
verksamhet, som nu för enahanda ändamål bedrives av statsinstitutioner
och statstjänstemän samt av hushållningssällskapen och i dessas tjänst
anställd personal ävensom av vissa föreningar m. in., naturligtvis icke
är avsedd att i någon som helst mån inskränkas eller förändras utan
bör denna verksamhet givetvis fortgå. Den nva organisationen måste
betraktas uteslutande såsom eu kristidsorganisation och bör ansluta sig
till den nuvarande såsom en närmast av kristiden föranledd komplettering
och, där så behöves och lämpligen kan ske, böra bägge understödja och
främja varandras verksamhet.
Mot den föreslagna anordningen av de nya organen in. in. har
jag icke något väsentligt att erinra. Verksamheten synes böra lämnas
jämförelsevis fri och ej flera bestämmelser om densamma utfärdas än
som äro oundgängliga. Avsikten är, att det levande personliga intresset
skall utfylla formerna och lämpa arbetsmetoderna alltefter som det å
skilda orter och under olika förhållanden finnes mest ägnat att leda till
målet: den svenska jordens utnyttjande på bästa sätt särskilt med hänsyn
till de under nuvarande omständigheter viktigaste grödorna.
Förslaget att odlingsnämnd skall utses inom varje landskommun
skulle möjligen kunna anses medföra större apparat än som är nödvändig.
Då emellertid tillfälle till gagnelig verksamhet icke någonstädes
torde komma att saknas och utseendet av dylik nämnd föreslås
skola ske på ett ganska enkelt sätt, anser jag tillräckligt skäl ej förefinnas
att stadga något undantag i detta avseende.
Anmaningen till kommunalstämmans ordförande att sammankalla
kommunens jordbrukare för att utse nämnd synes mig emellertid lämpligen
böra utgå från Kungl. Maj:ts befallningshavande och icke, såsom
kommittén föreslagit, från hushållningssällskapets förvaltningsutskott.
Mot förslagen om rösträtt m. m. vid detta möte har jag ej något att
erinra liksom ej heller mot det föreslagna antalet ledamöter i odlingsnämnd
nämligen tre eller i större kommuner högst fem. Dock synas
jämväl två suppleanter böra utses.
Vad kommittén anfört och föreslagit beträffande inrättande av
odlingsråd inom de särskilda hushållningssällskapsområdena finner jag
mig böra i allo biträda. Jag vill anmärka, att i de hushållningssällskapsområden,
där flera jordbruksråd finnas, det icke bör nödvändigtvis
fordras, att alla skola vara representerade inom odlingsrådet, ehuruväl
det naturligtvis är önskligt, att lokalkännedomen blir i erforderlig mån
företrädd inom odlingsrådet.
Att en särskild central myndighet för ledningen av hela ifråga
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
varande organisation är nödvändig, finner jag uppenbart och får till
stöd härför hänvisa till kommitténs motivering. Kommittén har ansett,
att för detta ändamål bör inrättas en statens odlingskommitté av tre
personer, av vilka eu skulle utses av Kungl. Maj:t, en av lantbruksstyrelsen
och eu av folkhushållningskommissionen. Häremot har lantbruksstyrelsen
anfört, att styrelsen syntes böra i odlingskommittén representeras
av sin chef samt två byråchefer, varmed tydligen borde följa
ökad representation jämväl från folkhushållningskommissionen. I denna
fråga ansluter jag mig till kommitténs förslag. Jag anser det synnerligen
önskvärt, att den föreslagna odlingskommittén skall kunna arbeta
raskt, och befarar att, om den gjordes mångtaligare än tre, detta kunde
tynga arbetet. Dessutom vore det enligt min mening en olägenhet av
allvarlig art, ifall liera av lantbruksstyrelsens och kommissionens ledamöter
skulle för ändamålet dragas från sitt ordinarie arbete i ämbetsverket
eller kommissionen.
A Kungl. Maj:t torde böra ankomma att utse en av kommitténs
ledamöter till ordförande i kommittén.
Vad kostnaderna för den föreslagna organisationen beträffar, är
jag ense med kommittén därutinnan, att anslag av statsmedel bör därtill
anvisas. Det kan nämligen enligt min mening icke begäras, att de
personer, som tagas i anspråk för ändamålet, skola fullgöra uppdraget
utan något vederlag. Ej heller synes det kunna åläggas kommunerna att
bestrida alla kostnaderna för odlingsnämnderna, även om det må vara
önskvärt att, där så visar sig behövligt, tillskott till statens anslag må
lämnas av vederbörande kommuns medel. Det är ett hela folkets intresse
att jorden må frambringa så mycket produkter som möjligt till fyllande
av folkets behov. Det är av denna anledning, som staten nu föranstaltar
om tillkomsten av denna organisation, och det synes mig då vara en
ganska naturlig följd, att staten åtager sig åtminstone det väsentligaste
av de därmed förknippade kostnaderna.
Kommitténs förslag, att statsbidraget till odlingsnämnderna skall
utgå med dels ett årligt grundanslag av 50—150 kronor för varje nämnd,
allt efter vederbörande odlingsråds bestämmande, och dels ett tilläggsanslag
av 5 kronor för varje hektar jord, som uppodlas eller på av
kommittén angivet sätt förbättras, synes mig innebära en lämpligt avvägd
norm för ersättningen. Då emellertid kommittén angivit, att sagda
tilläggsanslag skulle utgå årligen, anser jag mig böra såsom min mening
uttala, att dylikt anslag ej bör för visst år utgå för annan areal än
som odlas eller på dylikt sätt förbättras under samma år. Eljest skulle
en odling, som verkställts under visst år, grundlägga rätt för odlings
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
13
nämnd till tilläggsanslag även under följande år, och om odlingarna
vidmakthölles samt nya odlingar årligen tillkomme, skulle tilläggsanslaget
årligen stiga, vilket knappast vore av nöden eller ens lämpligt. Av
kostnadsberäkningen synes för övrigt framgå, att kommittén utgått från
en konstant årlig areal, avsedd att läggas till grund för tilläggsanslaget,
och alltså ej tänkt sig någon ökning däri från år till år.
Förslaget om ersättning till odlingsrådens ledamöter innefattar, att
dagtraktamentet skulle utgå med 15 kronor men reseersättningen bestämmas
efter fjärde klassen i resereglemente^ Då Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
förmält sig hava för avsikt att för tredje klassen i
nämnda reglemente höja dagtraktamentet från''11 till 15 kronor, torde
förslaget få anses innebära, att dagtraktamentet skulle utgå efter tredje
klassen. Mot förslaget i denna del anser jag mig ej böra göra annan
erinran, än att dagtraktamentet synes mig böra utgå efter tredje klassen
i resereglementet, även om det härigenom kommer att utgå med annat
belopp än 15 kronor.
Mot förslagen angående anslag till täckande av odlingsrådens
kostnader för arbetsbiträde, expenser m. m. samt beträffande beräkningen
av kostnaderna för statens odlingskommitté finner jag ej skäl till erinran.
Kommittén har uppskattat hela årskostnaden för den föreslagna
organisationen till 830,000 kronor. I betraktande av att det behövliga
anslaget bör få naturen av förslagsanslag och då jag icke för min del
vågar hålla för sannolikt, att en så stor årlig areal som 70,000 hektar
kan bliva genom odlingsnämndernas åtgärder uppodlad eller på föreslaget
sätt förbättrad, anser jag det vara tillräckligt att sätta ånslaget till
800,000 kronor.
Detta anslag behövs såväl för innevarande år som för nästa år.
För år 1918 lämnar det förut beräknade anslaget å tilläggsstat tillgång
härtill. Vad anslaget för år 1919 angår har chefen för finansdepartementet
meddelat mig, att, på sätt av honom kommer att under riksdagens
lopp närmare angivas, hinder från budgetens synpunkt ej synes
möta att upptaga detsamma i riksstaten.
Jag vill slutligen i likhet med kommittén framhålla ärendets
synnerligen brådskande beskaffenhet. Därest något arbete av verklig
betydelse skall kunna hinna utföras redan till detta års veg-etationsperiod,
är det tydligtvis nödvändigt, att den nya organisationen kommer till
stånd och träder i verksamhet snarast möjligt. På grund härav tillåter
jag mig hemställa, att Eders Kungl. Maj:t, samtidigt som proposition
avlåtes till riksdagen om anvisande av erforderliga anslag för det ifråga
-
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
Motioner.
varande ändamålet, dels anbefaller Kungl. Maj:ts befallningshavande i
länen att ofördröjligen anmoda kommunalstämmornas ordförande att
anordna sammanträden för utseende av odlingsnämnder i överensstämmelse
med vad kommittén därutinnan föreslagit, dels ock till hushållningssällskapens
förvaltningsutskott riktar eu uppmaning att utan dröjsmål gå i
författning om utseende av odlingsråd enligt kommitténs förslag.
I detta sammanhang bär utskottet till behandling förehaft följande
inom riksdagen väckta motioner nämligen
1) nr 138 i första kammaren av herr Ericsson, Ollas m. fl. och
nr 323 i andra kammaren av herr Olsson i Broberg m. fl. av lika lydelse,
vari hemställts, att riksdagen med avslag på Kungl. Maj:ts proposition
nr 92 måtte till Kungl. Maj:ts förfogande för bestridande av hushållningssällskapens
omkostnader för befrämjande av odlingsföretag anvisa
dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag å 200,000 kronor, dels
ock å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 200,000 kronor.
2) nr 327 i andra kammaren av herr Berg i Staby, vari hemställts,
att riksdagen behagade avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 92.
3) nr 322 i andra kammaren av herr Magnusson i Skövde, vari
hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring beträffande
i Kungl. Maj:ts proposition nr 92 föreslagna odlingsnämnder
att mindre till varandra gränsande socknar, lämpligen hela pastorat välja
en gemensam odlingsnämnd, varvid varje socken väljer minst en ledamot,
att där två socknar gemensamt välja nämnd den större kommunen väljer
tvenne ledamöter, så att antalet ledamöter i nämnden blir minst tre, att
städer och köpingar även skola utse odlingsnämnder samt att nämnderna
erhålla en tilläggsersättning av 10 kronor per hektar nyodlad jord.
4) nr 134 i första kammaren av herr Olsson, Lars m. fl. och nr
320 i andra kammaren av herr von Sneidern fn. fl. av lika lydelse, i
vilka hemställts, att riksdagen till bestridande av kostnaderna för en
odlingsorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med det av jordbruksministern
tillstyrkta förslaget och med beaktande av vissa av
motionärerna framförda synpunkter måtte anvisa under nionde huvudtiteln
dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag av 1,150,000
kronor dels ock å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 1,150,000
kronor.
5) nr 316 i andra kammaren av herr Carlson i Herrljunga, vari
hemställts att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts
proposition nr 92 ''att de föreslagna odlingsråden utgå och att varje
odlingsnämnd tillerkännes ersättning av statsmedel med belopp 300—
Jordbruksutskott ds utlåtande Nr 27.
15
600 kronor beroende på deras arbete och kommunernas storlek, jämte
10 kronor för värjo hektar nyodlad jord.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar,
hänvisas till motionerna.
På framställning av Kungl. Maj:t har utskottet i utlåtande nr 26 Utikottet
hemställt om anvisande för åren 1918 och 1919 av sammanlagt icke
mindre än 16,150,000 kronor för beredande av bidrag enligt vissa angivna
grunder till odlingsföretag å fastmarksjord, myr- och torvjord
samt sidlänta ängsmarker ävensom till förbättrande av betes- och ängsmarker.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning avser åstadkommande
av eu systematiskt ordnad rådgivande och i viss män agitatorisk verksamhet
av direkt personlig karaktär bland landets jordbruksidkande befolkning
i syfte i främsta rummet att bringa kännedom om dels den
redan odlade jordens utnyttjande på bästa sätt och de växtslag, som
särskilt med hänsyn till kristidsförhållandena företrädesvis böra odlas,
dels ock rörande lämpligaste sättet för vinnande i olika trakter och
under olika förhållanden av ny odlingsmark. För nämnda ändamål och
ej mindre för administrerande på ett efter kristidsförhållandena lämpat
sätt av hela den omfattande understödsverksambet, vilken är avsedd
att möjliggöras genom anvisande av ovannämnda anslagsmedel, föreslår
Kungl. Maj:t inrättande ej mindre av vissa lokala organ s. k. odlingsnämnder
och odlingsråd än även en central s. k. odlingskommitté, alla
med sammansättning och närmare specificerade uppgifter på sätt i
propositionen närmare angives. Odlingsnämnd skulle utses inom samtliga
landskommuner och odlingsråd inom varje hushållningssällskaps
område.
De av herr Ericsson, Ollas in. fl. och herr Olsson i Broberg in. fi.
väckta motionerna rikta sig mot tillskapande för ifrågavarande ändamål
av en helt ny organisation. Sålunda anse motionärerna, att de uppgifter,
som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle åligga de lokala organen,
lämpligen kunde överlämnas till hushållningssällskapen och dem underlydande
organ för att av sällskapen handhavas på ett efter sig företeende
omständigheter anpassat sätt. Beträffande den föreslagna odlingskommittén,
vilken skulle bestå av tre ledamöter, utsedda en av Kungl.
Maj:t, en av lantbruksstyrelsen bland dess ledamöter och en av folkhushållningskommissionen
bland dess ledamöter, hålla motionärerna före,
att den centrala ledningen av ifrågavarande verksamhet med större
fördel kunde anförtros åt lantbruksstyrelsen. Till bestridande av de
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
ökade kostnader, som kunde föranledas av dessa nya uppgifter föreslå
motionärerna anvisande för vartdera av åren 1918 och 1919 av ett anslag
av 200,000 kronor.
1 den av herr Berg väckta motionen göres gällande, att den nyodlingsverksamhet,
varom det här kunde bliva fråga, icke motiverade en
organisation av den beskaffenhet, som Kungl. Maj:t föreslagit, och anser
motionären i likhet med herr Ericsson, Ollas m. fl., att inom hushållningssällskapen
anställda personer kunde för ändamålet tagas f anspråk.
Utskottet är av den uppfattningen, att en väl ordnad och efter förhållandena
lämpad organisation torde vara en nödvändig förutsättning
för att överhuvud eu verksamhet av den särskilda art och omfattning,
varom här är fråga, skall kunna med verklig framgång bedrivas. Den
av motionärerna anvisade vägen till den föreliggande organisationsfrågans
lösning synes utskottet hava legat nära till hands, om verksamheten
ifråga haft avseende å normala förhållanden. Gällde det allenast att
efter inkomna framställningar i det särskilda fallet vidtaga därav påkallade
åtgärder, vore enligt utskottets förmenande hushållningssällskapen
väl skickade att handhava denna uppgift. Så är emellertid icke avsikten.
Tvärt om är här fråga om en rent personlig propagandaverksamhet,
för vars iitövande torde på sätt ovan antytts erfordras organ
med efter de speciella uppgifterna särskilt lämpade former. Tages så
härtill i betraktande den mångfald arbetsuppgifter, vilka redan nu åvila
de olika hushållningssällskapen och som taga därstädes tillgängliga
krafter i hög grad i anspråk, inses omöjligheten att belasta desamma
med ytterligare nya uppgifter av nu ifrågavarande slag. Vad angår
motionärernas förslag beträffande den centrala ledningen av verksamheten
ifråga så anser utskottet, att bärande skäl anförts för att denna
organiseras på sätt departementschefen föreslagit. Utskottet, som sålunda
icke kan biträda de nu ifrågavarande motionerna, anser den av
Kungl. Maj:t föreslagna odlingsorganisationen i huvudsak väl ägnad att
fylla sitt ändamål, och kommer utskottet endast att i vissa här nedan
angivna avseenden föreslå några förändringar rörande densamma.
Såsom ovan nämnts skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag en odlingsnämnd
utses inom varje landskommun.
I den av herr Magnusson väckta motionen upptages det spörsmålet,
huruvida icke ifråga om mindre kommuner det förfaringssätt
skulle kunna tillämpas, att gemensam odlingsnämnd utsågs för två eller
flera sådana kommuner ävensom huruvida icke jämväl inom städer och
köpingar borde tillsättas odlingsnämnder, och föreslår motionären tillika,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
17
att nämnderna ifråga måtte erhålla en tilläggsersättning av 10 kronor
per hektar odlad jord.
Beträffande förstnämnda fråga kan visserligen synas, som utseende
av odlingsnämnd inom varje landskommun möjligen skulle medföra
större apparat än nödigt är. Då emellertid, såsom departementschefen
jämväl framhållit, tillfälle till gagnelig verksamhet icke någonstädes
torde komma att saknas och utseendet av dylik nämnd föreslagits skola
ske på ett ganska enkelt sätt, anser utskottet i likhet med departementschefen
icke tillräckliga skal förefinnas att stadga något undantag i nu
ifrågavarande avseende. Rörande spörsmålet om odlingsnämnds utseende
jämväl i städer och köpingar har utskottet från folkhushållningskommissionens
planteringsavdelning inhämtat, att inom nämnda samhällen,
varest huvudsakligen odlas potatis, efterfrågan på odlingsmark på ett
eller annat undantag när visat sig större än tillgången på för ändamålet
tjänlig mark. Detta förhållande synes utskottet giva vid handen,
att intresset för odling inom våra städer och köpingar är så stort, att
behov av särskilda odlingsnämnder där ej föreligger. Utskottet anser
sig sålunda icke heller i nu ifrågavarande del böra biträda motionärens
framställning. Vad angår det i motionen framställda förslaget rörande
ersättning till odlingsnämnderna återkommer utskottet till denna fråga
här nedan.
Beträffande odlingsnämndernas uppgifter så angivas dessa bland
annat vara »att samråda med vederbörande jordbrukare inom kommunen
angående de åtgärder, som å särskilda egendomar böra och kunna vidtagas
för vinnande av ny odlingsmark genom röjning av hag- eller
skogsmark för dess iordningställande till rationell betesmark eller genom
uppodling av skogs-, hed- eller ljungmark eller genom avdikning av
ängar, mossar eller annan sidlänt mark samt, i den män statsbidrag
eller annat statligt understöd för dylikt arbetes verkställande finnes av
nöden, lämna jordbrukaren sitt biträde och stöd härutinnan.»
Avsikten är givetvis att odlingsbidrag och bidrag till kostnad för
iordningställande av betesmark skall oavsett odlarens ekonomiska ställning
utgå, då begäran därom framställes och de föreskrivna villkoren
i övrigt uppfyllts. Då emellertid ovan angivna bestämmelse med den
föreslagna formuleringen torde kunna i nu ifrågavarande avseende misstolkas,
synes utskottet den förändringen lämpligen böra vidtagas, att
orden »finnes av nöden» utbytas mot orden »bör utgå».
Rörande därefter frågan om ersättning till de olika odlingsnämnderna
så skall sådan ersättning enligt Kungl. Maj:ts förslag av statsmedel
utgå dels med ett grundanslag växlande mellan 50—150 kronor till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 samt. 13 käft. (Nr 27.) 3
18
Jordbruksutskottets utlutande Nr 27.
varie nämnd, vartill skulle komma ett tilläggsanslag, beräknat etter tern
kronor årligen för varje hektar uppodlad jord. Departementschefen bär
anfört, att" det icke syntes kunna åläggas kommunerna att bestrida alla
kostnaderna för odlingsnämnderna även om det kunde vara önskvärt att,
där så visade sig behövligt, tillskott till statens anslag måtte lämnas av
vederbörande kommuns medel. Å andra sidan har departementschefen
under framhållande hurusom det vore ett hela folkets intresse, att jorden
måtte frambringa så mycket produkter som möjligt till fyllande av
folkets behov uttalat, att då det vore av denna anledning som staten
föranstaltade om tillkomsten av ifrågavarande organisation staten syntes
böra åtaga sig åtminstone det väsentligaste av de därmed förknippade
kostnader. , „ .,
T de av herr Olsson m. ti. och herr von Sneidern in. fi. vackla
likalydande motionerna ävensom i den av herr Carlson väckta motionen
framhålles, hurusom kristiden redan av flera anledningar förorsakat
landskommunerna så stora uppoffringar, att deras stallning i ekonomiskt
avseende blivit alltmer bekymmersam, och föreslås med hänsyn härtill,
att samtliga ifrågavarande organisationskostnader böra bestridas av statsmedel.
Beträffande den ersättning, som bör tillkomma odlingsnämnderna
anse de förstnämnda motionärerna, vilka funnit den i statsrådsprotokollet
i detta avseende angivna beräkningsgrunden olämplig, att sådan ersättning
bör utgå med ett till högst 700 kronor för varje nämnd beräkna!
anslag; och i medeltal med 400 kronor, och uppskatta motionärerna kostnaderna
för odlingsnämnderna till omkring 900,000 kronor. Lagges
härtill den av Kungl. Maj:t beräknade kostnaden for odlingsraden av
200 000 kronor och för odlingskommittén 50,000 kronor erhalles 1,150,000
kronor, vilket belopp motionärerna ansett böra beviljas för vartdera av
åren 1918 och 1919. Herr Carlson åter har föreslagit, att ersättningen
till odlingsnämnderna borde utgå med belopp av 300—600 kronor jämte
10 kronor för varje hektar nyodlad jord. Medel till de härav föranledda
ökade kostnaderna kunde enligt motionärens förmenande erhallas
utan höjning av det av Kungl. Maj:t begärda anslaget därigenom, att
odlingsråden såsom obehövliga slopades.
Utskottet, som anser, att odlingsråden utgöra ett nödvändigt led i
den föreslagna organisationen, hyser i likhet med motionärerna den
meningen, att kostnaderna för denna organisation böra helt utgå av
statsmedel. Organisationens uppgifter, vilka synas utskottet vara av
rent statlig karaktär, torde fullt ut motivera, att så sker
Rörande frågan om ersättning till odlingsnämnderna synes utskottet
riktigast, att endast ett maximibelopp fastställes, intill vilket er
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
19
sättningen för de olika odlingsnämnderna kan bestämmas med hänsyn
till vederbörande odlingsnämnds verksamhet. Ifråga om storleken av
detta belopp ansluter sig utskottet till det av herr Olsson m. fl. och herr
von Sneidern m. H. framställda förslaget, att detta bör sättas till 700
kronor. Om, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, åt anslaget till ifrågavarande
odlingsorganisation gives förslagsanslags natur, torde någon höjning i
själva anslagets belopp icke erfordras i anledning av den av utskottet
nu förordade förändringen i Kungl. Maj:ts förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande framställning samt de av herr Olsson, Lars,
m. fl. och herr von Sneidern m. fl. i ämnet väckta
motioner till bestridande av kostnaderna för en
odlingsorganisation i huvudsaklig överensstämmelse
med det av chefen för jordbruksdepartementet tillstyrkta
förslag med däri av utskottet föreslagna förändringar
anvisa under nionde huvudtiteln
dels å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslagav
800,000 kronor,
dels och å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
av 800,000 kronor,
2) att den av herr Carlson väckta motionen i vad
den icke blivit besvarad genom vad utskottet här ovan
anfört icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda,
3) att de av herr Ericsson m. fl., av herr Olsson
i Broberg m. fl., av herr Berg i Staby samt av herr
Magnusson i ämnet väckta motionerna icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 mars 1918.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
Närvarande: Hrr greve Hamilton, Ericsson, Aaby, Holmquist, Lindblad, Hellström,
greve Wachtmeister, Öberg, Johansson, Nilsson i Landeryd, Lundström
och Sävström, Barthelson, friherre Hermelin, Magnusson, Hage och Norm.
Reservation:
av herr Öberg, som i anledning av herr Magnussons motion yrkat,
att i motiveringen skulle göras uttalande därom, att en eller flera kommuner
skulle, om de så önska, kunna förena sig om en och samma
odlingsnämnd.
av herr Nilsson i Landeryd, som yrkat, att riksdagen med bifall
i övrigt till utskottets förslag måtte besluta följande ändringar i utskottets
motivering nämligen
att den del av tredje stycket å sid. 16, som börjar med orden
»Tages så härtill» utbytes mot följande:
»Med hänsyn till den ringa mängd lämplig odlingsmark och naturlig
betesmark som finnes inom vissa delar av landet, anser utskottet,
av ekonomiska skäl, det icke vara lämpligt, att odlingsnämnder väljas
inom varje kommun. Kungl. Maj:ts beiallningshavande inom varje län.
bör därför lämnas uppdrag att bestämma, inom vilka kommuner val av
odlingsnämnder icke skall ske. I dylika kommuner bör den funktion,
som eljest skolat åligga odlingsnämndema, utövas av hushållningssällskapen.
»
att den del av andra stycket å sid. 17, som börjar med orden
»Beträffande förstnämnda fråga» och slutar med »nu ifrågavarande avseende»
ersättes med följande:
»På grund av de skäl, som framhållits rörande val av odlingsnämnder,
anser utskottet, att Kungl. Maj:ts beiallningshavande jämväl
bör besluta, huruvida i vissa fall ett par mindre kommuner kunna
gemensamt välja odlingsnämnd.»
samt att å samma sida efter näst sista stycket införes ett nvtt.
stycke så lydande:
»Med hänsyn därtill att odlingsnämndernas arbete blir av mycket
grannlaga natur, och det är av vikt att de mötas med sympati och förtroende
av jordbrukarna, bör punkt 3) av den för dem avsedda instruktionen
utgå. Detta kan så mycket hellre ske som departementschefen
framhållit, ’att genom den föreslagna organisationen den verksamhet,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
21
förn nu för enahanda ändamål bedrives av statsinstitutioner och statstjänstemän
samt av hushållningssällskapen och i dessas tjänst anställd
personal ävensom av vissa föreningar m. m., naturligtvis icke är avsedd
att i någon som helst mån inskränkas eller förändras utan bör denna
verksamhet givetvis fortgå’.»
samt av herrar Ericsson, Aaby, Lindblad, greve Wachtmeister,
Barthelson och friherre Hermelin, som anfört följande:
»Beträffande de skäl, som tala mot den föreliggande propositionen,
tillåta vi oss hänvisa till de likalydande motionerna nr 138 i första
kammaren av herr Ericsson, Ollas, m. fl. och nr 323 i andra kammaren
av herr Olsson i Broberg m. fl., vilka motioners motivering i korthet
kan sammanfattas sålunda:
I kungl. propositionen nr 93 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
anvisa bidrag för åren 1918 och 1919 till vissa odlingsföretag
m. m. Syftet härmed är att erhålla snabbt ökade brödsädesskördar.
Uti ett i sistnämnda proposition intaget utlåtande har kungl. lantbruksstyrelsen
betvivlat, att det med de föreslagna åtgärderna skall bliva
möjligt att redan under den närmaste framtiden nå detta syfte. Motionärerna
dela denna lantbruksstyrelsens uppfattning.
I motionen har framhållits, att den i nu förevarande proposition
föreslagna organisationen för åstadkommande och kontrollerande av de
föreslagna nyodlingarna skulle komma att bliva ytterst vidlyftig och
dyrbar. Ehuru motionärerna ej vilja bestrida, att extraordinära åtgärder
krävts att föra landet genom de av kristiden förorsakade svårigheterna,
hava de gjort gällande, att det varit lyckligare, om man för
dessa åtgärder i större grad än som skett anlitat de ordinarie statsorganen.
I stället hade med slösande hand skapats nya organ, de s. k.
kommissionerna. Ostridligt vore, att dessa ådragit sig stor och allmän
ovilja och att en allmän önskan före funnes om deras avveckling snarast
möjligt. Riksdagen borde därför vara mycket betänksam att medverka
till skapandet av nya dylika kristidsorganisationer. I den nu
förevarande propositionen vore det emellertid just fråga om inrättande
av sådana organisationer och det till och med i en omfattning, som
aldrig tillförene. Enligt förslaget skulle uppstå en odlingskommitté, 26
odlingsråd och 2,376 odlingsnämnder om 3 å o personer vardera, alltså
tillsammans en av staten avlönad personal å cirka 10,000 personer.
Kostnaderna härför beräknades till 830,000 kronor per år förutom vad
kommunerna skulle tillsläppa, men torde enligt motionärernas åsikt utgifterna
i verkligheten komma att drabba statsverket med mer än dubbla
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
detta belopp. Redan storleken av denna apparat och de kostnader den
krävde borde därför verka avskräckande.
. Vad härefter angår de föreslagna organens uppgifter, anse motionärerna,
att odlingskommitténs uppgifter mycket väl kunna skötas av
lantbruksstyrelsen, som ju även enligt förslaget skall vara representerad
i kommittén. Beträffande odlingsråden har anförts, att i länen redan
finnas jordbruksråd. Dessa utses med undantag för ordföranden av
hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Det synes motionärerna
lämpligast, att de uppdrag, som skulle åligga odlingsråden, överlämnas
till hushållningssällskapens förvaltningsutskott att av dessa på bästa
sätt ordnas efter sig företeende omständigheter.
Vad slutligen angår odlingsnämnderna sammanfatta motionärerna
dessas verksamhet i korthet till a) rådgivande, »giva kommunernas jordbrukare
råd och anvisningar»; b) kontrollerande, »övervaka att jorden
inom kommunen ordentligen skötes» samt c) fiskaliserande, anmäla om
försummelse sker av jordens skötsel, och motionärerna hava anfört, att
denna översikt av nämndernas verksamhet torde vara tillräcklig för att
bevisa, att dessa komma att bliva synnerligen besvärande och för den
skull förhatliga. Det syntes motionärerna, som ville man på omvägar
göra gällande eu obefintlig allmän vanhävdslag samt överlämna dess
tillämpning åt folkvalda nämnder.
Såge man det nya statsorganet i dess helhet, förefölle det motionärerna
som om svenska jordbrukarna skulle bliva snärjda i ett nät av
kommissioner, kommittéer, råd och nämnder, som skulle beröva dem all
rörelsefrihet, initiativkraft och arbetsglädje.
Motionärerna hava i stället föreslagit, att jämväl nämndernas arbete
överlämnas åt hushållningssällskapen att var inom sitt område
genom dess häradsavdelningar, flerstädes befintliga sockenkommittéer,
jordbrukskonsulenter, vandringsrättare, dikningsförmän m. fl., vilka alla
redan tillvunnit sig allmänhetens förtroende, på av sällskapen lämpligast
avsedda sätt verka för det eftersträvade målet: »utsträckt nyodling inom
snar tid och i övrigt ökad produktion».
För detta ändamål hava motionärerna föreslagit anvisande av förslagsanslag
för vart och ett av åren 1918 och 1919 med 200,000 kronor
eller samma belopp, som i propositionen beräknats för odlingsrådens
verksamhet.
Vi gilla tillfullo de sålunda angivna synpunkterna. Beträffande
den av motionärerna uttalade farhågan för de med den föreslagna organisationen
förenade kostnaderna, har densamma, enligt vårt förmenande,
blivit bestyrkt genom utskottets nu avgivna utlåtande i anledning av
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.
23
propositionen. Utskottet föreslår nämligen däri, att staten skall betala
alla kostnaderna för organisationen och har för ändamålet föreslagit ett
maximum för varje odlingsnämnd av 700 kronor för år, under det att
Kungl. Maj:t föreslagit dels ett grundanslag för varje nämnd av 50 till
150 kronor för år samt dessutom ett tilläggsanslag å 5 kronor årligen
för varje hektar jord, som uppodlats, varjämte möjlighet lämnats öppen
för kommun att lämna bidrag. Då vi anse det sannolikt, att det maximibelopp,
utskottet sålunda angivit, skulle komma att i sin helhet tagas i
anspråk för varje socken, skulle, enligt utskottets förslag, erfordras ett
anslag av 1,663,200 kronor eller för organisationen i dess helhet 1,913,200
kronor för år räknat. Åven om denna summa skulle kunna i någon
mån minskas, torde dock i allt fall enligt utskottets förslag erfordras
ett dubbelt högre belopp, än Kungl. Maj:t i förevarande proposition
äskat, eller 800,000 kronor för vartdera av åren 1918 och 1919, något
som utskottet, synes det oss, icke tillbörligen beaktat, utan ansett det
vara tillfyllest, att anslagen äro av förslagsanslags natur. Att sålunda
till beviljande föreslå ett belopp, som med visshet kan beräknas komma
att i så hög grad överskridas, synes reservanterna vara i och för sig
oriktigt.
På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,
att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må till bestridande av omkostnader
för befrämjande av nyodliugsföretag och ökad
jordbruksproduktion på sätt som i de av herrar Ollas
A. Ericsson m. fl. och Olsson i Broberg m. fl. väckta
motionerna föreslås anvisa dels å till äggsstat för år
1918 ett förslagsanslag av kronor 200,000,
dels ock å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
av kronor 200,000.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:9b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under till äg g sstatens för år 1918 nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdeparteme s. 139 i texten