Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om möjliggörande av avsöndringar från utarrenderad kronojord för bildande av egnahem under löpande arrendetid.

1918-03-11 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1918:28, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om möjliggörande av avsöndringar från utarrenderad kronojord för bildande av egnahem under löpande arrendetid.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottet* utlåtande Nr 28

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1918 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående utredning och förslag i fråga om möjliggörande

av avsöndringar från utarrenderad kronojord för

bildande av egnahem under löpande arrendetid.

(2:a avd.)

Uti en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 158, har herr Sterne hemställt,

att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning och förslag till sådana ändrade grunder för utarrenderandet

av kronans jordbruksdomäner och i grunderna för upplåtandet av egnahemslägenheter,

att avsöndringar från kronojord i och för egnahems bildning

kunde, därest synnerliga skäl därtill förelåge, verkställas under löpande

arrendetid.

Till skäl härför har motionären anfört följande:

»Avsöndringen av smålägenheter å statens jordbruksdomäner är för

närvarande bunden vid de tider, då löpande arrendetid utgår, detta gällande

såväl de utaiTenderade egendomar, vilka utan riksdagens hörande

få försäljas i lotter för bildandet av egna hem, som ock de, vilka å

annan dylik egendom lämpligen kunna användas för egna hems bildning

efter riksdagens prövning.

Då emellertid den ganska långa arrendetiden av i regel tjugu år,

som användes för kronans arrendatorer, lägger hinder i vägen för att

under dessa perioder framkomma med avsöndringsförslag till förberörda

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 saml. 14 käft. (Nr 28.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Jordbruksutskottets utlåtande AV 28.

Historik.

Forntvaran

de bestämmelser.

ändamål, synes det undertecknad, som om något borde göras för undanröjandet

av detta hinder.

Statsmakternas intresse för småbrukets höjande och jordens rationella

utnyttjande i allmänhet har på senare år varit i glädjande tillväxt,

och därför är det beklagligt, om formella hänsyn skola omöjliggöra en

utveckling, som statsmakterna på allt sätt vilja främja.

Givetvis har en arrendator rätt att fordra trygghet för sina intressen,

men lika så väl som för närvarande skyldighet för kronoarrendator föreligger

att under arrendetiden för visst allmänt ändamål avstå arrendejord

mot ett skäligt vederlag, så torde ej heller eu bestämmelse i kontrakten

om rätt till avsöndringar för egnahemsbildningar, dä synnerliga

skäl för dylika föreligga och sådant lämpligen låter sig göra utan men

för egendomens skötsel eller behöriga drift, verka avskräckande. Minskningen

i areal, genom under arrendetiden verkställd avsöndring, fordrar

givetvis en proportionerlig nedsättning i arrendesumman.

Nybildningar av jordbroksegnahem synas mig vara ett så allmänt

statsintresse, att detta väl motiverar en klausul i kronoarrendatorernas

kontrakt om skyldighet att under arrendetiden avstå lämplig mark för

dylikt ändamål. Om detta låter säga sig i allmänhet, så framträder behovet

av en dylik förändring i grunderna för kronodomänernas utarrendering,

i synnerhet då, genom något föregående förbiseende eller annat

begånget fel, gamla innehavare av jordhrukslägenheter på kronomark

blivit förbigångna med hembudsrätt på sin brukade torva, då eu arrendeperiod

utgått. Sådana exempel saknas tyvärr ej. Särskilt under sådana

förhållanden synes det hårt, att eu rättelse av ett begånget misstag i

rättvisans och landets intresse ej kan vidtagas på en cirka tjugu års tid.

Detta kanske till obotlig skada för de jordbruksarbetare, som nedlagt ett

helt livs tungt arbete i den svenska jorden under den framtidsförhoppningen

att en gång få en självständig jordbrukares ställning och slippa den

mer eller mindre ofria ställningen som torpare under en större arrendator.

Det är från dessa utgångspunkter som jag vågar hemställa,---»

I anledning av motionen har utskottet i ärendet inhämtat bl. a.

följ ande.

Enligt 26 punkten i kungörelsen den 10 november 1882 angående

förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner var

arrendator förbunden att, om sådant för allmännyttigt ändamål å kronans

vägnar fordrades, avstå arrenderad kronoegendom tillhörig mark

ävensom inkomstgivande lägenhet mot åtnjutande av minskning i arrendeavgiften,

motsvarande den förlust honom tillskyndades. Vid den om
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

JordlirulcMtitukoUfts utlåtande Nr 28.

3

arbetning dessa grunder underkastades, innan de nu gällande bestämmelserna

i samma ämne utfärdades genom kungörelsen den 4 juni 1908,

uteslöts berörda stadgande. Anledningen härtill var, att stadgandet stod

i strid mot den bestämmelse i den allmänna lagstiftningen om arrende,

vilken då nyligen kommit till stånd. I 2 kap. 3 § av lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom föreskrives nämligen, att den,

som till annan upplåter jord på arrende, ej må i vidare män än som

överensstämmer med vissa särskilda stadgande!! i samma kapitel förbehålla

sig eller annan iigare av fastigheten rätt att frånträda avtalet före

arrendetidens slut, samt att, om sådant förbehåll skett, det skall vara

utan verkan.

Redan från början var uppmärksamheten fästad på, att det skulle

medföra betydande olägenheter, om kronan icke skulle äga möjlighet att

under arrendetiden frigöra sig från arrendeavtalet beträffande en

kronoegendom eller del därav, som blivit behövlig för något allmänt

ändamål.

Sålunda uttalade domänstyrelsen under förarbetena till 1908 års

kungörelse den meningen, att det vore så långt ifrån, att upphävande av

26 punkten i 1882 års författning vore lämpligt, att tvärtom räckvidden

av nämnda stadgande syntes böra utsträckas. Detsamma hade nämligen

tolkats så, att kronan ansett sig icke under några förhållanden kunna

före arrendetidens utgång mot arrendator^ bestridande åtkomma under

arrendet inbegripen jord, om denna utgjort en huvudsaklig del av vad

arrendet omfattat. En följd härav hade blivit, att kronan i många fall,

då kronan sett sig nödsakad att ingå på arrendatorers ohemula ersättningsanspråk,

blivit t i hög grad uppskörtad, i andra fall åter sett sig

tvungen att antingen använda någon mindre lämplig mark eller ock invänta

arrendeperiodens stundom ganska avlägsna utgång.

I det yttrande chefen för jordbruksdepartementet avgav till statsrådsprotokollet

den 28 februari 1908, då proposition i ämnet till riksdagen

beslöts, framhölls också, att vad domänstyrelsen anfört otvivelaktigt

varit av beskaffenhet att föranleda eu ändring i nyttjanderättslagen,

därest all möjlighet saknats att på skäliga villkor avlägsna det

hinder för genomförandet av ett allmännyttigt företag, som kunde uppstå

genom uppställandet av orimliga fordringar från en kronoarrendators

sida. Departementschefen ansåg emellertid, att i sådant hänseende vore

tillräckligt sörjt för det allmännas intresse, därigenom att enligt gällande

expropriationsförordning, rätt tolkad, hinder ej syntes möta att för där

angivna ändamål tillgripa expropriationsförfarande mot eu kronoarrendator,

som ej kunde förmås till uppgörelse på skäliga villkor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottet» utlåtande Nr 28.

Grunderna

för upplåtande

av

egnahemslåuenheter

från, visso,

kronneg

endomar.

Att det för egnahem sfrågans lösning skulle vara av betydelse, om

kronan ägde för egnahemsändamål förfoga över utarrenderade kronoegendomar

även under löpande arrendeperiod, är ett förhållande, som redan

tidigt beaktats. Så har domänstyrelsen, i sammanhang med avgivande

av förslag till 1908 års grunder, gjort ett uttalande härom.

Enligt de av 1894 års riksdag antagna grunder för upplåtande av

egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar skulle i avseende ä de

under domänstyrelsens förvaltning ställda, för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, vilka ansåges vara lämpliga till styckning eller

avsöndring för beredande av dylika lägenheter och ej skulle enligt riksdagens

beslut i sin helhet försäljas, förslag till styckning eller avsöndring

uppgöras i sammanhang med dessa egendomars uppskattning för förnyad

utarrendering. Hade styckning eller avsöndring blivit i behörig ordning

beslutad, skulle lägenhet i regel, om den ej kunde genom utbjudande

under hand avyttras till åsatt saluvärde, å offentlig auktion försäljas till

den högstbjudande.

Då fråga uppstod, huruvida icke den sålunda öppnade utvägen till

bildande av egna hem kunde genom ändrade föreskrifter bliva anlitad i

större utsträckning än dittills varit fallet, inhämtade domänstyrelsen enligt

erhållet uppdrag yttranden härom. Kungl. Maj:ts befallningshavande

i ett flertal län samt åtskilliga domänintendenter och andra myndigheter i

orterna framhöllo därvid, att försäljning av lägenheter skulle i hög grad

befordras, om den finge äga rum under hand när helst lämpligt tillfälle

därtill yppades och sålunda även under löpande arrendeperiod. Domänstyrelsen

förklarade sig ock, i anslutning till vad styrelsen redan förut

härutinnan uttalat, för egen del anse, att lägenheter borde kunna även

under arrendeperiod upplåtas från kronans egendomar antingen efter

överenskommelse med arrendator!! eller ock tvångsvis. För sådant ändamål

borde beredas tillfälle att i arrendekontrakt om kronans fastighet

inrycka bestämmelse om skyldighet för arrendatorn att, där sadant a kronans

vägnar påfordrades, avstå den arrenderade egendomen eller del därav

mot skälig ersättning och rätt för arrendatorn att uppsäga arrendeavtalet.

Vid frågans föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 februari 1909

yttrade chefen för jordbruksdepartementet, att beträffande spörsmålet,

huruvida icke, med ändring av ordningen för dylika upplåtelser, underliandsupplåtelse

borde så gott som uteslutande komma till användning, han

till alla delar gillade deras mening, som ansåge, att i den gällande ordningen,

enligt vilken anbud med all makt skulle söka framkallas, så

snart beslut om upplåtelse fattats, läge ett av de största felen hos systemet.

Det syntes honom ock, som om det skulle vara den lyckligaste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande AV 28.

lösningen, ifall det kunde i arrendekontrakten beträffande kronans jordbruksdomäner

intagas förbehåll angående skyldighet för arrendator att,

därest visst område av arrenderad egendom under arrendetiden kunde

finna användning för egnahemsändamål, avstå området mot skälig nedsättning

i arrendet. Därigenom skulle man kunna vinna eu samstämmighet

mellan kronans och arrendatorns intressen, som icke i samma

utsträckning syntes stå att vinna på annat sätt. Emellertid syntes eu

sådan bestämmelse komma i bestämd strid mot stadgandet i 2 kap. 3 §

av nyttjanderättslagen och således icke kunna ifrågakomma utan eu lagändring,

om vilken det ännu syntes vara för tidigt alt väcka förslag,

helst även andra utvägar, om än icke fullt så effektiva, syntes stå till buds.

Någon ändring i nyttjanderättslagen ifrågasattes därför icke i sammanhang

med den sistnämnda dag beslutade propositionen angående grunder

för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle

att förvärva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar. Däremot

innefattade propositionen förslag till bestämmelser i andra hänseenden

om ökat användande av underhandsupplåtelse vid försäljning

av egnahemslägenheter. Sedan propositionen med vissa ändringar antagits

av riksdagen, utfärdades den 31 december 1909 kungörelse i ämnet.

Till 1909 års riksdag hade avlåtits propositionen nr 120 angående Riksdagens

ändrad lydelse av 2 kap. 3 § av arrendelagen och nr 122 angående i/mafl909.

tillägg till grunderna för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. I

dessa hade hemställts, att i nämnda paragraf måtte införas ett andra

stycke, innehållande att vid utarrendering av jord för kronans räkning

arrendatorn skulle kunna tillförbindas att avstå till fastigheten hörande

mark, där sådant å. kronans vägnar påfordrades, antingen för tillgodoseende

av allmänt behov eller för undersökning eller tillgodogörande av

mineralfyndighet.

Jämlikt riksdagens skrivelse den 11 maj 1909 avslogos dessa propositioner

jämte därmed sammanhängande proposition angående ändringar

i gruvstadgan m. m., men anhöll riksdagen i samma skrivelse i anledning av

väckta motioner, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida

icke till främjande av egnahemsrörelsen de hinder, som mötte mot att under

löpande arrende tid från kronoegendomar avsöndra lägenheter, skulle kunna

undanröjas, samt att de förslag, som av utredningen framginge, måtte föreläggas

1910 års riksdag. Till stöd för denna framställning omförmäldes, att

inom riksdagen framhållits, hurusom det skulle vara synnerligen önskvärt,

om underhandsupplåtelser av lägenheter från utarrenderade kronohemman

kunde komma till stånd i ännu större omfattning än dittills varit fallet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2H.

Ii

samt att detta mål skulle i viss män främjas, om i arrendekontrakten den

bestämmelse kunde intagas, att arrendator!! skulle vara skyldig att under

arrendetiden, mot skälig nedsättning i arrendeavgiften samt skadestånd till

egnahemslägenheter avstå vissa, särskilt i utkanten av den arrenderade

fastigheten belägna områden. De tvingande bestämmelserna i 2 kap. 3 §

nyttjanderättslagen måste emellertid för möjliggörande av dylika kontraktsbestämmelser

modifieras beträffande kronojord och syntes också kunna

avfattas i sådan form, att de ej medförde olägenheter för arrendatorerna.

Riksdagens Frågan om beredande av ökad möjlighet för utarrenderad krono
8*åma''ei9l2

eSendoms försäljning under löpande arrendeperiod upptogs ytterligare av

1912 års riksdag, som i skrivelse den 24 maj samma år anhöll, att Kungl.

Majrt täcktes verkställa utredning, huruvida ej på framställning eller

efter medgivande av arrendator eller dennes rättsinnehavare försäljning

av kronans jordbruksdomäner eller delar av sådana skulle kunna ske

jämväl under löpande arrendetid, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill en dylik utredning kunde föranleda.

I häröver avgivet utlåtande har domänstyrelsen framhållit, att

huvudsyftet med riksdagens skrivelse torde vara att främja uppkomsten

å kronans marker av egna hem, men att den föreslagna utvägen icke

innebure vare sig något nytt eller något för saken väsentligt främjande.

Ville man verkligen åstadkomma, att försäljningar till egna hem från

kronoegendomar skulle i avsevärd omfattning kunna äga rum oberoende

av tiden för arrendenas upphörande, måste man låta betänkligheterna fara

mot sådan ändring i gällande författningar, att arrendator skulle under

pågående arrendeperiod kunna förpliktas att avstå mark till egna hem.

Delvis med återgivande av ett tidigare yttrande i ämnet har domänstyrelsen

vidare anfört, att olägenheten av nuvarande förhållande, läge i öppen

dag, alldenstund kronan, om försäljning av ett till eget hem avsatt område

ej kommit till stånd före arrendeavtalets träffande, nödgades att på nära nog

huru dåliga villkor som helst utarrendera området för sig, på det att det

måtte kunna på en tidpunkt, ej så avlägsen som den, då arrendet för

huvudegendomen upphörde, disponeras för försäljning, ju läge i öppen dag,

Om alltså, å ena sidan, arrefidatorn ej borde få förhindra, att fastigheten

helt eller delvis frånginge honom på annan än den i arrendekontraktet

bestämda tid, borde lian, å andra sidan, erhålla ersättning därför med

skäligt belopp samt rätt att, därest han så önskade, uppsäga arrendeavtalet.

Styrelsen ansåge sig, med hänsyn till ej mindre de olägenheter,

som för kronan föranleddes av gällande bestämmelser, än ock de väsentligen

ökade möjligheter till fullföljande av en målmedveten egnahems
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande, AV 28.

7

politik, .som skulle bliva följden av eu författningsändring i berörda riktning,

höra vidhålla förslaget däroin. De betänkligheter, som kunde resas mot

att sålunda i fråga om utarrenderade kronodomäner göra ett undantag

från en av principerna för gällande arrendelag, syntes styrelsen vara av

underordnad betydelse i jämförelse med det statsintresse, som krävde,

att staten skulle äga sä fria händer som möjligt vid åtgärder för befrämjande

av egnahemsidén.

Ett liknande uttalande har gjorts av sakkunniga, som enligt Kungl.

Maj:ts bemyndigande tillkallats av chefen för jordbruksdepartementet för

att verkställa utredning av egnahemsfrågan samt utarbeta förslag dels

till de förändringar i gällande bestämmelser för statens egnahemslånerörelse,

vilka på grund av vunnen erfarenhet kunde befinnas önskvärda,

dels ock till de ytterligare åtgärder, som från statens sida kunde vidtagas

för att underlätta och befordra egnahemsbildningen. I en med skrivelse

den 31 december 1912 överlämnad del av de sakkunnigas betänkande

har anförts, att en förändring av nuvarande bestämmelser i den genom

riksdagens skrivelse den 24 maj 1912 angivna riktning syntes de

sakkunniga vara av behovet påkallad, men att enligt deras mening egnahemsbildandet

skulle i ännu högre grad främjas, därest arrendelagen

ändrades därhän, att staten medgåves att i arrendekontrakt göra förbehåll

om rätt att under arrendetiden upplåta till egnahemslägenheter lämpliga

områden. Den vid 1909 års riksdag av Kungl. Maj:t föreslagna

men av riksdagen ej bifallna ändringen syntes ej böra jämställas med

den nu ifrågasatta, vilken ej behövde vålla några egentliga olägenheter.

Vid arrendeavtals ingående borde nämligen vissa bestämda områden

kunna angivas såsom möjligen avsedda att under arrendetiden i händelse

av behov frånskiljas egendomen. Dessa områden borde på förhand särskilt

värderas och uppskattas, varjämte i kontraktet borde intagas bestämmelse

om, huru stort belopp skulle avdragas från arrendesumman för

varje särskild lägenhet, vilken under arrendetiden frånskildes egendomen

för att upplåtas till eget hem. Möjligt vore visserligen, att staten genom

uppställande av dylika villkor i arrendekontraktet icke skulle kunna betinga

sig fullt så höga arrenden som eljest, men minskningen torde i allmänhet

icke bliva avsevärd. I alla händelser borde icke farhågan härför

tillmätas avgörande betydelse, enär det ju onekligen såväl för staten

som för egnahemsrörelsen vore av stor betydelse, att staten vid efterfrågan

å egnahemslägenheter kunde i marknaden utsläppa lämpligt antal sådana

och icke såsom nu vore nödsakad att forcera försäljningen, innan

utarrendering av huvudfastigheten ägde rum.

Sakkunniga

för utredning

av

egnahem»- frågan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

8

Chefen för jordbruksdepartementet har i yttrande till statsrådsprotokollet

den 14 mars 1913, då proposition till riksdagen angående nya

grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar

beslöts, anslutit sig till den ståndpunkt, domänstyrelsen angivit i sitt utlåtande

över riksdagens skrivelse den 24 maj 1912, samt hänvisat till

att frågan om erforderlig ändring i nyttjanderättslagen vore under övervägande

i justitiedepartementet.

Av vad sålunda förekommit synes utskottet framgå, att för främjandet

av ett ökat upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar,

som i motionen avsetts och av riksdag och andra så allmänt

förordats, undantag från stadgandet i 2 kap. 3 § nyttjanderättslagen visat

sig vara erforderligt. En sådan åtgärd måste givetvis i någon mån förminska

den trygghet gällande lag bereder arrendatorn. Emellertid torde

den omständigheten, att uppsägningsrättens användande varje gång skulle

bero av Kung]. Maj:ts beslut, vara ägnad att väsentligt förringa farhågorna

för, att arrendatorns rättsställning skulle i högre grad rubbas.

Något förslag i anledning av förberörda riksdagsskrivelserna år 1909

och 1912 har, såsom av den i ärendet förebragta utredningen framgår,

aldrig förelagts riksdagen, men lärer, enligt vad för utskottet uppgivits,

förslag till lag, innefattande tillägg till nyttjanderättslagen i nu angivet

hänseende under år 1914 hava framkommit inom justitiedepartementet.

Med hänsyn till de viktiga samhälleliga intressen det bär gäller att befrämja,

tillåter sig utskottet i detta sammanhang framhålla önskvärdheten

av att frågan vinner sin lösning snarast möjligt.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen mätte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes för nästkommande

riksdag framlägga förslag till sådana ändrade lagbestämmelser,

att de hinder, som för närvarande möta

mot att under löpande arrendetid från kronoegendom

upplåta lägenheter, undanröjas.

Stockholm den 11 mars 1918.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Herrar greve Hamilton, Ericsson, Aaby, Holmquist, Fahlén, Lindblad.

Hellström, greve Wachtmeister, Öberg, Johansson, Nilsson i Landeryd, Lundström och Sävström,

Barthelson, Magnusson, Hage och Norin.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

181306

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:362 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om utredning och förslag i fråga om möjliggörande av avsöndringar från utarrenderad kronojord för bildande a s. 1 i texten