Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Majd angående utredning och förslag i fråga om lantmannaskolors förseende med jordbruk.

1918-03-14 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1918:32, Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Majd angående utredning och förslag i fråga om lantmannaskolors förseende med jordbruk.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

I

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1918 kl. 0 e. in

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl.

Majd angående utredning och förslag i fråga om lantmannaskolors

förseende med jordbruk. (2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 32, hava herrar Mossberg och Osberg

hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Majrt snarast låta utreda, på vad sätt lantmannaskolor lämpligen

kunde förses med jordbruk, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Då den lägre lantbruksundervisningen omorganiserades i enlighet med

den år 1908 tillsatta kommitténs förslag, bestämdes i det då fastställda

reglementet ett minimiantal av 15 elever för lantmannaskola, som skulle

erhålla statsunderstöd. Såsom av kungl. lantbruksstyrelsens senaste berättelse

framgår, komma dock allt framgent ett stort antal av rikets lantmannaskolor

icke upp till denna mycket blygsamma siffra för sitt elevantal.

Detta förhållande vittnar om, att lantmannaskolorna icke lyckats tillvinna

sig det förtroende hos landets jordbrukare, som är nödvändigt för att

dessa allmänt skola anlita dem för den uppväxande ungdomens utbildning.

Det är av yttersta vikt, att våra lantmannaskolor komma att arbeta

under sådana förhållanden, att de lyckas tillvinna sig detta förtroende, dels

därför att de på dem nedlagda årliga kostnaderna av allmänna medel må

lämna bättre resultat, dels, och framför allt, därför att vår lantmannaungdom

må allmänt få en utbildning som sätter den i stånd att fullständigare

utnyttja de möjligheter, jordbruket under olika förhållanden kan erbjuda.

Att lantmannaskolornas såväl ledare som lärare nedlägga ett mycket

gott arbete på undervisningens bedrivande torde vara ställt utom tvivel,

men de resurser, varmed de ha att arbeta, äro dock mestadels för små.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 sand. 17 höft. (Nr 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

Särskilt är det i ett avseende en väsentlig brist föreligger, nämligen

i de möjligheter, som stå läraren till buds att komma i tillräcklig kontakt

med lantbrukets praktik. Då han icke har något tillfälle att praktiskt

deltaga i sitt yrke, så blir hans undervisning lätt alltför teoretisk, och

efter längre eller kortare tid har utvecklingen inom yrket gått honom förbi,

detta även om han gör än så stora ansträngningar att med tillhjälp av

litteraturen följa densamma.

Man torde utan att allt för mycket misstaga sig kunna påstå, att en

av orsakerna till att de danska lantmannaskolorna vunnit så stor tillslutning

är den, att de äro försedda med goda lantbruk och just därigenom

intaga en ledande ställning för lantbruket inom sin ort.

Detta förhållande har också länge och av många varit känt, och i

den ovannämnda kommitténs förslag ingick bland annat, att lantmannaskolorna

skulle förses med lantbruk genom att förläggas till kronoegendomar,

ett förslag som icke blev genomfört.

Yid anskaffandet av jord till lantmannaskolor får dock icke den synpunkten,

som talar för kronoegendomar, vara den avgörande, ty man måste

i första hand se till, att skolorna förläggas till platser i närheten av kommunikationsleder.

Då kunna de bäst tjäna till såväl skolans som allmänhetens

bästa.

Man bör kunna ordna det så, att egendomen fritt upplåtes åt vederbörande

föreståndare eller lärare.

Genom ett dylikt arrangemang bör man ha rätt att hoppas, att dessa

energiska lärare, vilka äro varmt intresserade av sitt kall, komme att upparbeta

jordbruken till mönstergårdar, där den vakne eleven kunde få inhämta,

utom den teoretiska, även en mycket värdefull praktisk undervisning

och således mer än fördubbla värdet av våra lantmannaskolors verksamhet.

Det är även tänkbart, att denna bättre möjlighet, som skolorna genom

ett dylikt förfarande finge i sin hand, snart nog skulle mer än fördubbla

elevantalet, (se ex. från Danmark). Utom denna givna fördel kunde dessa

mönstergårdar bliva den stora jordbrukande allmänheten till en sporre och

ett föredöme. Där kunde man få råd och lärdomar som icke på annat

sätt stå den till buds.

Det är numera mycket vanligt, att vid folkhög- och lantmannaskolorna

förlägga elevbostäder, där eleverna också kunna få intaga sina måltider.

Således, jordbruk vid dessa skolor skulle i väsentlig mån underlätta provianteringen

för denna mathållning och bleve även från den synpunkten ett

led i utvecklingen av skolorna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

3

Utom dessa synpunkter skulle det även åt vederbörande lärare giva

ett välbehövligt och gott ekonomiskt stöd.

Då det under dessa kristider på ett mycket eftertryckligt sätt blivit

klart för hela svenska folket, huru oerhört angeläget det vore att kunna

utöka vår livsmedelsproduktion, så att den räckte för landets eget behov,

så låter det tänka sig den möjligheten, att staten mera än hittills trädde

hjälpande emellan och på ett eller annat sätt tillhandahölle mark för de

lantmannaskolor, vilka framställde begäran därom, och där det samtidigt

styrktes att ett dylikt behov förelåge.

För det av oss åsyftade målet finns det åtminstone tvenne vägar att

gå, den ena, den snabbaste, vore, att staten i de fall, där inga lämpligt

belägna kronoegendomar funnes, genom köp uppläte lämpligt belägen mark,

och den andra vore, att staten tillliandaginge med billiga stående lån för

det påtalade ändamålet.

De penningar, som på detta sätt ställdes till livsmedelsproduktionens

tjänst, vore enligt vår åsikt icke bortkastade, utan det bleve indirekt en

mycket räntebärande kapitalplacering.

Under den fulla förvissningen, att kristidens svårigheter gjort det

uppenbart för alla, hur ovanligt viktigt det vore, om livsmedelsproduktionen

kunde utökas, så att vår svenska jord kunde avtvingas skördar, vilka

kunde fylla det egna behovet våga vi hemställa — — —»

Motionärerna förmena, att på grund av vissa omständigheter de med Utskottet.

statsmedel understödda lantmannaskolorna ej fylla berättigade krav i fråga

om tidsenlig och rationell undervisning, och syntes särskilt i ett avseende

en väsentlig brist föreligga, nämligen i de möjligheter, som stode läraren

till buds att komma i tillräcklig kontakt med lantbrukets praktik.

I 9 § i reglementet för här ifrågavarande skolor den 10 juni 1912 föreskrives,

att skolan skall hava tillgång till ett välskött lantbruk av sådan

beskaffenhet, att det kan såsom undervisningsmateriell vara eleverna till

verkligt gagn vid deras utbildning och att, därest sådant lantbruk icke innehaves

av skolan, överenskommelse bör träffas med innehavare av i skolans

närhet befintligt välskött lantbruk om rätt för skolans lärare att å detta

verkställa demonstrationer för eleverna, varjämte tillfälle även borde beredas

eleverna att under lärares ledning genom upprepade besök vid andra

framstående lantbruk i orten taga kännedom om lanthushållningen därstädes

m. m.

Enligt dessa bestämmelser hava skolorna således för tillgodoseende av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

behovet av tillgång till jordbruk att välja mellan nämnda två vägar. Åt

vilken av dem företräde skall lämnas, hava, enligt vad två av landets tre

inspektörer över den lägre lantbruksundervisningen uppgivit, meningarna

varit delade, beroende på omständigheterna i varje särskilt fall. Så hade

man på några håll förskaffat eget lantbruk, på andra åter ansett lämpligare

att för ändamålet använda i skolans närhet belägen, enskild person

tillhörig välskött egendom, och hade det även visat sig fördelaktigt, när

föreståndaren eller någon annan av lärarna varit ägare till jordbruket vid

skolan. Resultaten av de vidtagna åtgärderna härutinnan hade, enligt

inspektörernas förmenande, i allmänhet visat sig tillfredsställande och syntes

dem därför någon anledning att, på sätt ifrågasatts, tillskapa vissa bestämda

former för fyllande av skolornas behov av jordbruk ej förefinnas.

Tvärtom borde skolorna, såsom hittills, själva få avgöra vad som för dem

i nämnda hänseende vore lämpligast.

På grund av vad sålunda anförts, vill det synas utskottet, som om

några tillräckligt vägande skäl för vidtagande av åtgärder i den av motionärerna

angivna riktning ej skulle förefinnas.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1918.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Hrr greve Hamilton, Holmquist, Hellström, greve Wachtmeister,

Johansson, Sävström, Barfhelson, Magnusson, Norm, Larsson,

Ericsson i Arboga och Anderson i Knapasjö.

Tryckt hos P. Palmqnist Aktiebolag, Stockholm 1918

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.