Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i grunderna för användande av anslaget till rättshjälp åt åbor och lägenhetsinnehavare nr. m.
1918-05-07 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1918:77, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i grunderna för användande av anslaget till rättshjälp åt åbor och lägenhetsinnehavare nr. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
I»
Nr Tt.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1918 kl. 9 e. in
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i grunderna
för användande av anslaget till rättshjälp åt åbor
och lägenhetsinnehavare nr. m.
(2:a avd.)
Jordbruksutskottet har i ett sammanhang till behandling förehaft
tvenne inom andra kammaren väckta, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisade motioner, nämligen
1) nr 85 av herr Olsson i Bamsta m. fl.., vari yrkats, att riksdagen
må besluta, att, då det av riksdagen år 1915 beviljade anslag av 15,000
kronor till rättshjälp åt åbor och lägenhetsinnehavare ej torde komma
till användning i enlighet med kungörelsen av den 17 juni 1916, den
återstående delen av nämnda anslag må ställas till åboförbundets eller
åbornas hjälp på helt andra grunder och i varje fall så, att de rättssökande
åborna själva må äga rätt utse sina ombud och på vanligt
sätt, under kontroll av därtill av Kungl. Maj:t utsedd jurist, användas
till åbornas bistånd i enlighet med riksdagens år 1915 fattade beslut.
2) nr 149 av herr Johansson i Sollefteå, vari hemställes, att riksdagen,
oberoende av nämnda anslag, må anvisa ett belopp av 15,000
kronor att av regeringen, under kontroll av därtill av Kungl. Maj:t
utsedd juridiskt bildad person, användas till understöd åt åbor och
lägen hets havare, som därav äro i behov, för att hos myndigheter eller
domstolar vinna utredning om och värna sin rätt till besittningen å
hemman, lägenheter och torp.
3) nr 222 av herr Olsson i Norrhyttan m. fl., vari föreslagits,
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
IHskoUet.
att riksdagen må för de tre åren 1919—1921 anslå ett belopp av 2,000
kronor årligen till understöd åt Sveriges åboförbunds verksamhet under
den kontroll, KuDgl. Maj:t kan finna lämpligt föreskriva.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de gjorda framställningarna,
hänvisas till motionerna.
Den omförmälda kungörelsen angående allmänna villkor och bestämmelser
för användningen av anslaget till rättshjälp åt vissa åbor
och lägenhetsinnehavare den 17 juni 1916 finnes i avtryck bifogad detta
utlåtande.
I anledning av vid 1915 års riksdag väckt motion anvisade riksdagen
å extra stat för år 1916 ett anslag av 15,000 kronor att ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån av skedd utredning rörande
de på rekognitionsskogshemmanen och de under bruk skatteköpta hemmanen
befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares rättigheter
av Kungl. Maj:t användas till beredande av rättshjälp åt sådana
obemedlade och mindre bemedlade åbor och lägenhetsinnehavare, vilkas
anspråk på grund av nämnda utredning och i övrigt förekommande
omständigheter ansåges skäligen böra påkalla rättslig prövning inför
domstol eller annan behörig myndighet. Sedermera har 1916 års riksdag
medgivit, att nämnda anslag må, i den mån det ej under år 1916
tagits i anspråk, för angivna ändamål disponeras jämväl under följande
år. Genom nådig kungörelse den 17 juni 1916 föreskrevos vissa villkor
och bestämmelser rörande användningen av omförmälda anslag.
Frågan om ändring av nämnda kungörelse var i anledning av eu
inom andra kammaren av herr Lindhagen väckt motion, nr 258, föremål
för behandling av nästlidet års riksdag. Denna motion, som bland
annat avsåg skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t
ville taga under övervägande, i vad mån åbokommitténs uppgift att vara
förestyre för den till åborna anslagna rättshjälp kunde utbytas mot en
anordning, som bättre motsvarade behovet än som syntes vara fallet
med det genom kungörelsen stadgade förfarandet, blev i enlighet med
utskottets hemställan av riksdagen avslagen.
Herr Olsson i Ramsta m. fl. göra nu gällande, att föreskrifterna
i förutnämnda nådiga kungörelse skulle vara alltför omständliga och icke
lämpade för vederbörligt tillgodoseende av åbornas och lägenhetsinnehavarnas
intressen, och hava motionärerna särskilt framställt anmärkningar
mot de befogenheter, som enligt kungörelsen tillkomma åbokommittén
med avseende å beviljande av rättshjälp från här ifrågavarande
anslag samt utseende av rättegångsbiträde. Motionärerna synas
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
21
avse, att riksdagen på grund härav skall besluta om ändrade grunder
för detta anslags utgående.
Enligt vad utskottet inhämtat föreligger för närvarande till Kungl.
Maj:ts prövning er. av »Sveriges åboförbunds kongress» gjord underdånig
framställning om, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt juris doktor Nils
Söderqvist att pröva och till Kungl. Maj:t avgiva yttranden och förslagrörande
ansökningar om rättshjälp från här ifrågavarande anslag samt
om upphävande av kungörelsen den 17 juni 1916.
Då frågan om ändring av grunderna för utgående av rättshjälp
från ifrågavarande anslag sålunda är föremål för Kungl. Maj:ts prövning
och utskottet har den förhoppningen, att av en sådan prövning skall
framgå möjligheter till ett bättre användande av de till Kungl. Maj:ts
förfogande ställda medel, synes anledning icke förefinnas för riksdagen
att på grund av motionen ifrågasätta ändrade bestämmelser i detta
avseende.
Vad härefter angår herr Johanssons i Sollefteå motion avser densamma
anvisande av anslag å 15,000 kronor till understöd åt åbor och
lägenhetsinnehavare för vinnande av utredning om och skydd för deras
besittningsrätt, och hava för anslagets användning föreslagits i huvudsak
samma villkor, som av herr Olsson i Ramsta in. fl. påyrkats för det av
riksdagen år 1915 beviljade anslagets vidare användning.
Som ovan nämnts har framställning gjorts hos Kungl. Maj:t om
ändrade grunder för användningen av 1915 års anslag, och anser sig
utskottet därför ej heller beträffande denna motion kunna tillstyrka
bifall. Anledning härtill torde så mycket mindre förefinnas, som det år
1915 beviljade anslaget för här ifrågavarande ändamål såsom motionären
jämväl angivit, endast till ytterst ringa del tagits i anspråk härför.
I fråga slutligen om herr Olssons i Norrhyttan m. fl. motion har
däri begärts anslag för vartdera av åren 1919—1921 å 2,000 kronor
till understöd för Sveriges åboförbunds verksamhet. Såvitt av motionen
synes framgå, avser denna verksamhet i huvudsak tryggande av kronoåbornas
besittningsrätt till deras lägenheter samt beredande av rättshjälp
åt sådana åbor, som frånvunnits sin besittningsrätt. I den år 1913 av
Kungl. Maj:t tillsatta åbokommitténs uppdrag ingår emellertid bland
annat att verkställa utredning angående dessa frågor, och får utskottet
på grund härav samt med hänsyn till förefintligheten av 1915 års anslag
avstyrka det begärda anslagets beviljande.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
1) att herr Olssons i Ramsta m. fl. motion icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
2) att ej heller herr Johanssons i Sollefteå motion
må föranleda någon riksdagens åtgärd;
3) att slutligen herr Olssons i Norrhyttan m. fl.
motion icke må någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 maj 1918.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAM1LTON.
Närvarande: se utlåtande nr 74
Reservation:
av herr Hage, som inom utskottet yrkat bifall till herr Olssons i
Ramsta m. fl. samt herr Olssons i Norrhyttan m. fl. motioner.
Som skäl för bifall till förstnämnda motion har reservanten ansett,
att utskottet bort i huvudsak hänvisa till den motivering, som samme
reservant anfört vid jordbruksutskottets utlåtande nr 44 1917 års riksdag
med anledning av herr Lindhagens motion rörande samma fråga.
Reservanten har dessut.onrframhållit, att utskottet borde ha pointerat,
att reglerna för den rättshjälp, som det här är fråga om, borde göras
betydligt förmånligare för de rättssökande än motsvarande regler för
den allmänna rättshjälpen, detta bland annat av den anledningen att
staten torde ha en viss skuld i att de rättssökande åborna råkat i den
ställning, som motiverat anslagets givande.
Med avseende på formerna för anslagets utdelande och användande
har reservanten påyrkat, att utskottet borde ha förordat sådana bestämmelser,
att framställningar om bidrag från auslaget borde göras till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
28
Kungl. Maj:t samt att åbokonmiittén fullständigt frigjordes från all befattning
med rättshjälpen ifråga ävensom att den jurist, som nu av
Kung!. Maj:t inkallats i åbokonmiittén för lämnande av vissa upplysningar,
nämligen juris doktor Nils Söderqvist, finge under ansvar inför
regeringen leda och övervaka rättegångarna.
Som motiv för bifall till herr Olssons i Norrhyttan in. H. motion
har reservanten anfört, att utskottet bort framhålla, att det i motionen
omnämnda åboförbundet består av personer i mycket svag ekonomisk
ställning, vilka delvis genom statens egna tjänstemäns förvållande råkat
i den ställning, i vilken de nu befinna sig, samt att nämnda organisation
under de senaste åren bedrivit en omfattande verksamhet för bevakande
av åbornas rättsliga ställning, varigenom samtidigt statens intressen
bevakats, alldenstund statens möjligheter att bevaka sina äganderättsanspråk
i en hel del fall äro sammankopplade med bevakande av åbor
ätten.
samt av herrar Johansson i Uppmälbv och Sävström.
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77.
Bilaga.
Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående allmänna villkor och bestämmelser
för användningen av anslaget till rättshjälp åt vissa åbor och
lägenhetsinnehavare;
given Stockholms slott den 17 juni 1916.
§ 1-
Ansökning om rättshjälp skall skriftligen ingivas eller med posten insändas
till den för utredning av den så kallade åborättsfrågan m. m. tillsatta kommitté
(åbokommittén).
§ 2.
Ansökning om rättshjälp skall innehålla noggrann, på heder och samvete avgiven
uppgift å sökandens förmögenhetsvillkor och omfånget av honom åliggande
underhållsskyldighet samt hör, där så ske kan, vara åtföljd av intyg av kyrkoherde
eller kommunalnämndsordförande angående sagda förhållanden.
År sökandens anspråk redan draget under domstols prövning, skola vid ansökningen
fogas samtliga protokoll i målet. Eljest skola i ansökningen noggrant
angivas ej mindre de yrkanden, vilka sökanden vill framställa, och de skäl, varå
desamma grundas, än även de bevismedel, av vilka han vill begagna sig, med särskilt
angivande av de skriftliga bevis till vilka han äger tillgång.
Vid ansökningen skall jämväl fogas förbindelse, som i § 9 omförmäles.
Önskar sökanden i rättegången erhålla biträde av viss person, må han göra
framställning därom i ansökningen.
§ 3.
Kommittén äger av vederbörande myndighet infordra uppgifter rörande sådana
omständigheter, som kommittén anser nödiga för bedömande av sökandens yrkanden,
hans förmögenhetsförhållanden eller den persons lämplighet, som sökanden må hava
föreslagit till rättegångsbiträde.
§ 4.
Det åligger kommittén att med ledning av kommitténs allmänna kännedom
om åborättsfrågan samt förefintliga upplysningar angående sökandens förmögenhetsförhållanden
samt yrkanden och bevisning avgöra, huruvida rättshjälp genom ifrågavarande
anslag må sökanden beredas.
Rättshjälp må endast tillerkännas den, som kan anses antingen obemedlad
eller ock mindre bemedlad.
§ 5.
Bifalles ansökningen om rättshjälp, skall kommittén ställa sakkunnigt biträde
till sökandens förfogande.
Till sådant biträde må kommittén utse allenast den, vilken avlagt sådana
kunskapsprov, som för utövning av domareämbete äro föreskrivna, och vid under
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 77. 25
domstol eller ä advokatkontor förvärvat praktisk erfarenhet samt tillika ägor insikt
på det kamerala området. Biträdet skall i samråd med kommittén planlägga rättegången
och, där så utan men för målets behandling kan ske, tillhandahålla kommittén
protokoll och övriga handlingar i målet.
Ändå att kommittén sålunda utsett biträde, gäller vad i 15 kap. 4 rättegångsbalken
är stadgat.
Uppdraget att vara biträde må av kommittén återkallas, där kommittén finner
grundad anledning därtill förekomma.
Biträde äger åtnjuta arvode med belopp, som kommittén med hänsyn till
rättegångens beskaffenhet, anslagets storlek och övriga ifrågakommande ansökningar
prövar skäligt, ävensom ersättning för de av rättegången föranledda resor enligt
fjärde klassen i gällande resereglemente.
Dessa kostnader jämte övriga nödiga utgifter i rättegången bestridas av kommittén
genom ovannämnda anslag.
§ ''•
Har sökanden genom oriktiga uppgifter berett sig rättshjälp eller för han
sin talan på ett sådant sätt, att kommittén ej vidare anser honom förtjänt av rättshjälp,
eller finnes han på grund av ändrade förmögenhetsförhållanden ej längre böra
komma i åtnjutande därav, äger kommittén förordna, att rättshjälpen skall upphöra.
§ 8.
Då kommittén bifallit ansökning om rättshjälp, skall kommittén härom underrätta
den domstol, vid vilken sökandens talan skall utföras.
Före målets avgörande skall kommittén lämna domstolen uppgift å de utgifter
i rättegången, som bestritts av anslaget till rättshjälp.
§ 9.
Vid ansökan skall sökanden foga förbindelse att till statsverket återgälda
vad av ifrågavarande anslag använts till rättshjälp åt honom, så framt han inom
fem _ år efter det målet slutligen avgjorts eller ock avskrivits, kommer i den ekonomiska
ställning, att han efter återgäldandet icke kommer att sakna vad för hans
eget och hans familjs uppehälle skäligen tarvas.
§ io.
Vad här ovan stadgas i fråga om förfarande inför domstol skall i tillämpliga
delar gälla, därest rättshjälp beviljas för talans utförande inför annan myndighet
än domstol.
Bihang till riksdagens protokoll 19 IS. 10 samt. 34 käft. (Nr 76 — 77.)
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.