Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8!t

1918-05-14 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1918:89, Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8!t

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8!t.

1

Nr 89.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1918 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts dels i nionde huvudtiteln

av årets s tatsverksproposition dels under punkt 44 gjorda

framställning angående norrländslca avdikningsanslaget

dels ock under punkt 45 framställda förslag beträffande

allmänna avdikningsanslaget ävensom fyra i ämnena väckta

motioner m. m.

l:o.

Under punkt 44 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalangsskyldighet

av myrutdikningar och vattenavtappningar inom Norrland och

Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling av till åker

eller äng lämplig jord eller minskning av frostländighet för närliggande

bygd eller utdikning av redan odlad jord, å extra stat för år 1919 anvisa

under benämning »norrländska avdikningsanslaget» ett reservationsanslag

av 1,900,000 kronor.

Under benämning »norrländska avdikningsanslaget» hava sedan flera

år medel anvisats å extra stat till understödjande medelst statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar

inom Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är

uppodling av till åker och äng lämplig jord eller minskning av frostländighet

för närliggande bygd. Anslagsbeloppet har utgjort för vartdera

av åren 1913 och 1914 1,100,000 kronor, för år 1915 1,900,000

kronor, varav dock 400,000 kronor voro avsedda att utgå redan under

år 1914, för år 1916 1,500,000 kronor samt för vartdera av åren 1917

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 samt. 42 käft. (Nr 89). 1

Norrländska

ardiknings
förslaget.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motioner.

Utskottet.

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

och. 1918 1,900,000 kronor. För innevarande år har anslaget reservationsanslags

natur.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom

riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande motioner

nämligen nr 26 i första kammaren av herr Hellström och nr 22 i andra

kammaren av herr Lundström in. fl., vari hemställts,

dels att riksdagen ville medgiva

a) att till alla företag, för vilka anslag ur norrländska avdikningsanslaget

beviljats under något av åren 1915, 1916 och 1917, må få

utgå ett tilläggsanslag av 25 proc. å den beviljade anslagssumman och

b) att även till företag, för vilka anslag beviljats före år 1915, att

tilläggsanslag av 25 proc. må få utgå å den del av anslaget, som ej

lyftats före 1915 års ingång,

dock att intet tilläggsanslag må utgå till sådant företag, som enligt

den fastställda arbetsplanen bort vara färdigt före 1915 års ingång och

ej heller till sådant företag, som före 1917 års utgång blivit avslutat

och avsynat,

och dels att riksdagen för tillgodoseende av de ifrågavarande tillläggsanslagen

ville för år 1919 utöka det norrländska avdikningsanslaget

med ett belopp av 1,262,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att av

den för år 1918 disponibla delen av avdikningsanslaget förskottera till

betalning under det nämnda året förfallande del av tilläggsanslaget.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, tillåter sig utskottet

hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från lantbruksstyrelsen. Styrelsen har däri anfört följande:

»Beträffande först frågan om meddelande av tilläggsanslag på grund av under

arbetstiden ökade dagsverkspriser eller av andra under arbetets utförande

uppkommande förut ej påräknade svårigheter anser sig lantbruksstyrelsen böra

hänvisa till innehållet i nådiga kungörelsen den 28 juli 1916 (Sv. förf.-saml.

ur 377), angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande av statsbidrag

från norrländska avdikningsanslaget. Enligt mom. 3 i sagda kungörelse må statsbidraget

av Eders Kungl. Maj :t bestämmas till högst hälften av de i sagda mom.

angivna kostnaderna, och vidare skall enligt samma mom. statsbidraget utgå oavkortat,

utan hinder därav att verkliga kostnaden för arbetets utförande må understiga

den beräknade. Genom den i nu åberopade mom. intagna bestämmelsen

om s. k. fasta anslag har understödstagaren befriats från att av anslaget återlämna

någon del, i händelse kostnaderna för företaget kunde nedbringas under

de beräknade, vilket åter icke var fallet före nämnda kungörelses trädande i

kraft den 1 januari 1917.

Genom nådig kungörelse den 19 juni 1917. angående viss eftergift i fråga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr HD.

3

om gällande villkor för beviljade statsbidrag från allmänna och norrländska avdikningsanslagen

(Sv. förf.-saml. nr 316), bär i avseende på s. k. fasta anslag

medgivits, att statsbidrag, som före utgången av år 1916 av Eders Kungl. Maj:t

beviljats till arbetsföretag, vilket vid slutet av nämnda år ännu icke blivit utfört

och av lantbruksstyrelsen godkänt, skall utgå oavkortat utan hinder därav

att verkliga kostnaden för arbetets utförande må understiga den vid statsbidragets

bestämmande beräknade.

I mom. 5 av nu åberopade nådiga kungörelse stadgas ock bland annat, att

bidragstagare skall genom egna tillskott utgöra vad som kan erfordras utöver

de erhållna statsunderstöden.

Före den tid den 1 januari 1917, då nådiga kungörelsen den 28 juli 1916

började tillämpas, gällde den bestämmelsen, som återfinnes i mom. 3 av nådiga

kungörelsen den 9 oktober 1914, angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande

av statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget (Sv. förf.-saml.

nr 276), att vid meddelande av statsbidrag skulle, där Eders Kungl. Maj:t icke

funne undantag böra äga rum, iakttagas, att, om verkliga kostnaden för arbetets

utförande skulle befinnas understiga den beräknade, av vederbörande myndighet

granskade och godkända, det beviljade statsbidraget skulle minskas med

så stor del av den ifrågavarande besparingen, som det beviljade statsbidraget utgjort

av den beräknade kostnadssumman. Under de sålunda före år 1917 rådande

förhållandena förefunnos vissa skäl för att låta även sådana kostnadsförslag,

som kunde anses väl höga, förbliva oförändrade vid granskningen i lantbruksstyrelsen.

Skulle det vid företagets utförande befinnas, att kostnaden till

förfång för staten blivit för högt beräknad, kunde nödig rättelse ske vid företagets

avsyning och den därefter skeende slutuppgörelsen med staten genom det

stadgade minskandet av anslagssumman. Kontrollen häröver var före år 1915

förlagd till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, men överflyttades till lantbruksstyrelsen

med 1915 års ingång jämlikt nådiga instruktionen den 23 december

1914 för lantbruksstyrelsen (Sv. förf.-saml. nr 506). Redan före år 1915 hade i

lantbruksstyrelsen vid granskningsarbetena av inkommande avdikningsförslag,

för vilkas utförande understöd söktes från norrländska avdikningsanslaget, förmärkts,

att en myckenhet i kostaadsförslagen angivna grävningspriser borde sänkas

för att stå i tillbörligt förhållande till de gängse såsom rimliga då ansedda

dagsverkspriser för jordschaktning. Denna lantbruksstyrelsens uppfattning

styrktes ytterligare, sedan med 1915 års ingång ej mindre kontrollen än ock avsyningarna

av avdikningsarbetenas utförande genom sistnämnda nådiga instruktion

överflyttats till styrelsen. Då emellertid för rättelses vinnande i förenämnda

avseende en viss brytning måste ske mot äldre praxis, ansågs skäligt att söka

genomföra den behövliga ändringen endast småningom. Men med 1915 års ingång

började kristidens inverkan på dagsverksprisen förmärkas. Lämpligt ansågs

därför då att tillsvidare uppskjuta den tillärnade revideringen av sättet för kostnadsberäkningarna

av ifrågavarande slag, allra helst som nödig minskning i

statsbidraget kunde fortfarande ske såsom ovan anförts vid slutavsyningen å arbetena,

då räkenskaperna skulle granskas. Likartade voro i förevarande avseende

förhållandena år 1916, ehuru prisstegringen redan under sistnämnda år visade

sig delvis betungande. Lantbruksstyrelsen anser därför, att i stort sett väsentliga

anmärkningar mot för låga grävningspriser icke äro berättigade angående

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

de planer, som blivit under tiden före 1916 års ingång fastställda för beredande

av bidrag från norrländska avdikningsanslaget, för såvitt arbetspriserna kunnat

hållas nere till de belopp, som i allmänhet rådde före år 1916. Ovissheten

om kristidens inverkan på ifrågavarande arbeten verkade därhän, att de år 1915

tillämpade grunderna för kostnadsberäkningarna fingo i huvudsak gälla även

under år 1916.

Vid 1917 års början befanns en myckenhet ansökningar med tillhörande

planer och förslag inneliggande i lantbruksstyrelsen, vilka avsågo beredande

av understöd från norrländska avdikningsanslaget. Det ansågs därför skäligt att

genast vid årets början söka få dessa förslag slutgranskade och underställda nådig

prövning. Men med samma års ingång skulle den ovannämnda nådiga kungörelsen

av den 28 juli 1916, angående de s. k. fasta anslagen, träda i kraft. Modigt

blev då att mera än vad förut måst ske tillse, att kostnadsberäkningarna ej

gjordes för höga. Ingen återbetalning till staten av möjligen för högt beviljat

understödsbelopp kunde därefter ifrågakomma. Då emellertid avdikningsarbetena

vid de företag, till vilka understöd från norrländska avdikningsanslaget utginge,

plägade kräva en tid av flera år, innan de kunde slutföras, ansågs skäligt, att

arbetspriserna i kostnadsförslagen avpassades så, att de kunde utgöra ett medelpris

under hela den tid, som arbetet beräknades behöva fortgå. I Lantbruksstyrelsen

hade den uppfattning slutligen blivit förhärskande, att jordschaktningspriserna

i allmänhet blivit i de före år 1917 fastställda förslagen så högt beräknade,

att en medelgod arbetare ansetts med sagda priser kunna uppnå en dittills

såsom nöjaktig ansedd dagsinkomst. Kristiden föranledde därför att i början

av år 1917 låta de dittills gängse- arbetspriserna tillsvidare förbliva i huvudsak

oförändrade i de upprättade förslagen. Längre fram på året 1917, då bränsleanskaffningen

föranledde avsevärd stegring av dagsverksprisen även vid jordschaktningsarbetena,

blev det tydligt, att, om dessa prisstegringar komme att

fortgå eller de sålunda höjda arbetspriserna skulle en längre tid bliva beståen-,

de, kostnaderna för de arbeten, .som under den sålunda tillkommande dyrtiden

skulle utföras och blivit på ovan angivet sätt beräknade, skulle bliva otillräckliga.

På grund av tidsförhållandena var det emellertid icke möjligt att ens tillnärmelsevis

bedöma, i vad mån eller huru länge en prisstegring i arbetsmarknaden

skulle inverka på här ifrågavarande arbeten. Svårigheter hade emellertid

hittills icke förefunnits och torde framdeles ej heller möta att, om

så önskades, få den för nu omförmälta företag bestämda arbetstiden förlängd.

Skulle det emellertid visa sig, att den under år 1917 alltjämt ökade

stegringen i arbetspriser komme att fortgå eller att de höga arbetspriserna bleve

varaktiga, syntes det lantbruksstyrelsen vara lämpligt att söka om möjligt ordna

prisfrågorna på en gång för alla de företag, som under ett och samma år beviljats

bidrag från ovanberörda anslag. Ifrågasatt tilläggsanslag skulle därigenom

enligt lantbruksstyrelsens förmenande bliva lättare att till storleken avgöra, än

om under ett och samma år olika beräkningsgrunder tillämpades för bidragens

bestämmande. För de under år 1917 fastställda arbetsplaner, till vilkas utförande

bidrag från norrländska avdikningsanslaget beviljats, hava på grund av sålunda

anförda skäl arbetspriserna blivit enligt lantbruksstyrelsens förmenande

lägre än de, som betingades av de under sagda år för ifrågavarande arbeten i

allmänhet gällande. I mån av storleken av avvikelsen i verkliga arbetspriset

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

o

från det beräknade synes en ändring i storleken av det beviljade anslagsbeloppet

böra ske oaktat den förut åberopade bestämmelsen att understödstagare skall vara

skyldig att genom egna tillskott utgöra vad som kunde erfordras utöver statsunderstödet.

Om denna uppfattning vinner vederbörligt gillande, återstår, enär, enligt

vad ovan framhållits, dagsverkspriserna under år 1917 i verkligheten stigit utöver

de vid arbetsplanernas fastställelse beräknade, att utreda, huru stort det

tilläggsanslag bör vara, som må bereda skälig jämkning för de höjda arbetspriserna.

Därvid må först erinras, att uppgifter lämnats, som antytt, att dagsverkspriserna

under år 1917 varit i hög grad växlande och uppgått ända till 15 kr.

Det torde emellertid kunna tagas för givet, att dessa höga priser i en framtid ej

komma att bliva allmänt rådande för jordschaktningsarbeten.

Norrländska avdikningsanslaget torde vara avsett att befrämja en jämn och

lugn utveckling av jordbruket i Norrland. Det torde icke böra förväxlas med

sådana understöd, som kunna vara ägnade att under nu rådande kristid mot tillfälliga

höga kostnader hastigt frammana skördar för att avvärja nu hotande

brist på livsmedel. Sådana så att säga kristidsarbeten för omedelbart skapande av

livsmedelsalster torde kräva skyndsammare åtgärder än vad som kan hava varit

avsett med bidragen från norrländska avdikningsanslaget.

Varaktigheten av 1917 års höga arbetspriser kan säkerligen nu ej förutses,

men antagas måste, att medelpriset blir under en följd av år högre än det, som

rådde före sagda års ingång.

Vidkommande det förhandenvarande spörsmålet torde det vara rimligt antaga,

att medelpriset å dagsverke för jordschaktningsarbeten kan vidkommande

arbeten, som utföras med bidrag från norrländska avdikningsanslaget, beräknas

bliva minst 20 å 25 procent högre än det före kristiden gängse priset. Lantbruksstyrelsen

anser sig dock i detta hänseende höra till säkerställande av bidragstagarnas

rimliga fordringar förorda det av motionären föreslagna procenttalet

25.

Om ock detta på nyss nämnda sätt förhöjda arbetspris kan beträffande år

1917 anses vara för lågt, torde dock, med hänsyn därtill att avdikningsarbetena

i fråga under sistnämnda år i allmänhet uppskjuta i avvaktan på bättre tillgång

på arbetskraft, förenämnda antagande kunna anses vara för den närmaste

tiden riktigt.

Med stöd av vad sålunda anförts anser lantbruksstyrelsen, att skäl förefinnas

för beviljande av tilläggsanslag på grund av kristidens inverkningar på arbetsmarknaden,

men blott till sådana arbeten, som utförts eller utföras under tider,

då arbetspriserna kunnat anses avsevärt högre än vad de enligt fastställda

förslagen beräknats. Den väsentliga prisstegringen inträffade först efter 1917 års

ingång, men verkade i viss mån även på de arbeten av ifrågavarande slag, som

utfördes år 1916. Då emellertid arbetena, som skulle utföras sistnämnda år, i

viss mån inskränktes på grund av orostiden, vadan ej ringa del av detta års arbeten

komme att uppskjutas, och avdikningsföretagen i regel äro avsedda att

fortvara under flera år, synes vidkommande eventuellt tilläggsanslag ingen skillnad

böra göras i avseende på tilläggsanslagets storlek mellan de arbeten, som

verkställdes år 1916, och dem, som utfördes år 1917. Vid de arbetsföretag, till

vilkas utförande statsbidrag har beviljats år 1915, hava arbetena i regel ej kun
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

nät börjas förrän påföljande år. Med avseende å nu angivna förhållanden synes

det ifrågasatta tilläggsanslaget böra utgå med lika procent av de beviljade beloppen

till alla de företag, till vilka bidrag beviljats under samtliga åren 1915,

1916 och 1917.

Statsbidrag, som från norrländska avdikningsanslaget lyftes under år 1915,

härleda sig så gott som undantagslöst från bidrag beviljade före sistnämnda år.

De hava tagits i anspråk för arbete, som utförts dels före och dels under sagda

år. En följd härav torde vara, att tilläggsbidrag till sådana arbeten ej böra ifrågakomma.

Självfallet skulle då av bidrag, som lyfts under år 1916 från de under

tiden före 1915 års ingång beviljade anslag, blott en viss del använts till arbete

under år 1916, och skulle därför tilläggsbidraget för sådant arbete höra utgå endast

för den del, som utförts år 1916. Då det emellertid icke torde vara möjligt

att rättvist bedöma den arbetsmängd, som för de under ett visst år lyftade medlen

utförts ett föregående år före den tid, då bidraget lyftades, synes det skäligt

att, bidragstagarna till förmån, beräkna, att hela den under året lyftade summan

användes det år, summan erhölls. Under sådana antaganden skulle även till företag,

för vilka anslag beviljats före år 1915, tilläggsanslag böra utgå å den del

av anslaget, som ej lyftats före 1916 års ingång (sålunda ej såsom motionären

föreslagit före 1915 års ingång). Av skäl, som förut framhållits, synes tilläggsprocenten

även i de senare fallen böra utgöra 25.

Motionären har hemställts, att intet tilläggsanslag måtte utgå till sådant företag,

som enligt den fastställda arbetsplanen bort vara färdigt före 1915 års ingång.

I detta avseende torde det vara nödvändigt att klargöra vad som i motionen

menas med det uttryck, som rör tiden, då företaget enligt den fastställda

arbetsplanen bort vara färdigt. Vid beviljande av ifrågavarande statsbidrag bestämmes

nämligen viss tid, inom vilken företaget skall vara färdigt. I de flesta

fall inträffa förhinder att utföra företaget till denna, den ursprungligen fastställda,

tiden. Uppskov med företagets utförande begäres då, och har såvitt nu är

känt sådan begäran alltid bifallits. Tidsförlängningen synes under sådana förhållanden

böra anses författningsenlig, och den ändrade tiden för företagets fullbordande

torde böra anses lika författningsenlig som den ursprungligen fastställda

tiden. Särskilt torde härvid böra anmärkas, att Eders Kung], Maj:t och

i vissa angivna fall även lantbruksstyrelsen äger att jämlikt förut åberopade

nådiga kungörelse den 28 juli 1916 bevilja förlängning i tiden för företagenutförande.

Lantbruksstyrelsen har för sin del tolkat motionärens hemställan i

denna del i överensstämmelse med vad styrelsen sålunda nu framhållit. Skulle

motionärens ifrågavarande hemställan så tydas, att intet tilläggsbidrag borde lämnas

till sådant företag, som enligt den ursprungligen fastställda arbetsplanen

bort vara färdigt före 1915 års ingång, komme tilläggsbidrag att omöjliggöraför

en myckenhet sådana arbeten, som måste utföras under dyrtiden, men till vilkas

utförande bidragen beviljats under eu tid, då de låga priserna beräknade*.

Lantbruksstyrelsen anser, att, om staten på grundade skäl beviljat uppskov i arbetstiden,

vederbörande bidragstagare, som sålunda kommit att åtminstone i avsevärd

mån nödgas arbeta under dyrare tider, än de från början beräknat, ej böra

i regel försättas i sämre ställning i fråga om dyrtiden än de, som då denna dyrtid

inträdde, ännu icke hunnit visa, huruvida icke framtida uppskov även för

dem kan varda behövligt. Motionären kunde möjligen hava förmodat, att kon
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr tift.

7

traktsbrott skulle förefinnas i så måtto, att bidragstagare uraktlåtit ej mindre

att fullgöra de åtagna arbetena inom författningsenlig tid än ock att i vederbörlig

ordning utverka rätt till arbetsförlängning. Sådana fall har Lantbruksstyrelsen

nu icke att uppvisa i annan mån, än att vissa företag, då avsyning av

desamma företages, ej kunnat godkännas. Men i dessa fall hava i allmänhet sådana

skäl förelegat, att hinder icke mött för uppskovs beviljande. Ansökningar

i sådant syfte inlämnas i regel till lantbruksstyrelsen, så snart känt blivit, att

uppskov för komplettering i arbetet blir behövligt. För misstag av ifrågavarande

slag torde emellertid sådan åtgärd, som lätt kunde uppfattas såsom någon

slags bestraffning, ej böra vidtagas. Kompletteringar av här ifrågasatt slag å arbetena,

för vilkas utförande bidrag beviljats före 1915 års ingång, torde emellertid

i stor utsträckning hava hunnit utföras före 1917 års utgång, och då motionären

även hemställt, att intet tilläggsanslag måtte utgå till sådant företag, som

före 1917 års utgång blivit avslutat och avsynat, torde, om denna sista hemställan

bifalles och mot vilken lantbruksstyrelsen intet har att erinra, förslaget om

uteslutande av möjlighet till tilläggsbidrags medgivande åt innehavare av sådana

företag, som enligt den fastställda arbetsplanen bort vara färdigt före 1915 års

ingång, sakna praktisk betydelse.

För den, som författnings- och kontraktsenligt ej fullföljer sitt arbete, synes

hinder böra möta att undfå tilläggs anslag, intill dess Eders Kungl. Maj :t

för varje sådant fall underkastat frågan behörig prövning, då det torde böra stå

Eders Kungl. Maj:t öppet att i dessa fall förfara på sätt i förberörda nådiga

kungörelse av den 28 juli 1916 föreskrivits i fråga om avvikande från den fastställda

planen m. m. (kungörelsens mom. 10).

Om tilläggsanslag kommer att beslutas, torde bidragen därifrån böra utgå,

oavsett ansökning därom framställes eller ej från vederbörande bidragstagare.

Tilläggsanslaget hade tillkommit därför, att det befunnits behövligt för vissa här

närmare angivna företags slutförande, och synes det därför vara rimligt, att alla,

som författningsenligt utföra dem åliggande företag, för vilkas fullbordande tillläggsanslaget

kommit till stånd, i verkligheten ock lämnas del av detsamma, även

om kännedomen om anslagets tillkomst ej nått fram till bidragstagare eller om

sådana bidragstagare tilläventyrs funnes, som ej förstått att i förevarande avseende

formellt bevaka sina intressen. Tilläggsbidraget synes såsom given följd

av tilläggsanslagets tillkomst böra genom vederbörande myndighets försorg bekantgöras

för sakägare i förekommande avdikningsföretag senast i samband med

underrättelsen om att företaget godkänts. Statskontoret torde vid slutlikviden

å det kontraktsenligt beviljade bidraget efter meddelande från Lantbruksstyrelsen

böra hava rätt att därvid utbetala även tilläggsbidraget utan särskild rekvisition

av detta senare.

Tilläggsbidragen likasom de ursprungligen beviljade beloppen böra avrundas

i jämna tiotal kronor nedåt i förhållande till den matematiskt uträknade

summan. Det torde därför böra bestämmas att tillägget må utgöra högst 25

procent av det beviljade anslaget.

Vidare må erinras med hänsyn till motionärens förslag, att ett företag kan

under exempelvis år 1917 bliva avslutat och avsynat, men att frågan om godkännandet

måst uppskjutas till påföljande år, enär avsyningsrapporterna härom ofta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

inkomma först under sista dagarna av det år, då avsyningen skedde, eller möjligen

först under påföljande år.

Lantbruksstyrelsen anser alltså att riksdagens medgivande bör utverkas

att tilläggsanslag till ifrågavarande företag må efter följande grunder av statskontoret

på framställning av lantbruksstyrelsen utbetalas i sammanhang med

sista delen av beviljat anslag, nämligen

a) till alla företag, för vilkas utförande bidrag ur norrländska avdikningsanslaget

beviljats under något av åren 1915, 1916 och 1917, ett belopp motsvarande

i avrundat tiotal nedåt 25 procent av den beviljade anslagssumman,

b) till företag, för vilkas utförande anslag beviljats före år 1915, ett belopp,

motsvarande i avrundat tiotal nedåt 25 procent att gäldas av den del av

bidraget, som ej lyftats före 1916 års ingång,

dock med iakttagande att tilläggsanslag icke må utan Eders Kungl. Maj :ts

särskilda medgivande utgå till sådant företag, där avvikelse utan därtill erhållen

vederbörlig tillåtelse, skett från den fastställda arbetsplanen eller arbetet,

utan av vederbörande myndighet medgivet anstånd med detsammas utförande,

icke blivit fullbordat inom därför bestämd tid, och ej heller till sådant företag,

som före 1917 års utgång blivit avslutat och avsynat samt på grund därav

godkänt.

Angående de belopp, som skulle vara behövliga för tillgodoseende av de

ifrågavarande tilläggsanslagen, torde dessa svårligen kunna nu exakt angivas.

Vissa bidrag bliva på vederbörande jordägares egen begäran helt indragna,

andra förändras till följd av verkställda ändringar i plan vid arbetenas utförande,

vilka förändringar bekantgöras för lantbruksstyrelsen ofta i samband

med frågan om företagens avsynande. Besluten angående godkännande av alla

sådana ändringar, som röra en del under år 1917 avslutade företag, hava'' ännu

icke avgjorts. De skiljaktigheter i slutsummorna, som i nu anförda hänseenden

kunna uppstå, anser lantbruksstyrelsen vara jämförelsevis små och torde

därför icke böra i vidare mån inverka på avgörandet om anslagsbeloppens

storlek.

Vid beräknandet av tilläggsanslagets storlek, vare sig anslaget kommer att

utgå i full överensstämmelse med de av motionären angivna grunder, eller med

den ändring av dessa, som lantbruksstyrelsen i det föregående föreslagit, har

Lantbruksstyrelsen ansett sig kunna utgå från den av motionären lämnade uppgiften

såsom riktig, att vid 1915 års ingång den ej lyftade delen av norrländska

avdikningsanslaget uppgick enligt rikshuvudboken till 2,933,203 kronor. En del

av övriga av motionären lämnade sifferuppgifter har lantbruksstyrelsen med

stöd av de i styrelsen förvarade anteckningar ansett sig böra något ändra, på

sätt i det följande finnes angivet.

Utgående från de av motionären angivna grunder anser lantbruksstyrelsen

att det ifrågasatta tilläggsanslaget bör beräknas på följande sätt:

Den ej lyftade de1 en av norrländska avdikningsanslaget

uppgick vid 1915 års ingång enligt rikshuvudboken till...... kronor 2,933,203

Enligt i Lantbruksstyrelsen förvarade uppgifter beviljades

bidrag från samma anslag

under år 1915 till belopp av.......... kronor 1,771,030

» »1916 » » » » 1,586,820

» » 1917 ». » » » 1,352,440 » * 4,710,290

Summa kronor 7,643,493

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

9

Under åren 1915—1917 hava avsynats företag, till vilka

utbetalats år 1915........................ kronor 475,270

» 1916........................ » 547,770

» 1917........................ » 501,659 kronor 1,524,690

Om detta sistnämnda belopp fråndrages från ovan angivna

slutsumma, kronor 7,643,493 erhålles ett belopp av........ kronor 6,118,794

å vilket det ifrågasatta tilläggsanslaget skulle beräknas. Med antagande att tillläggsanslaget

skall utgå med 25 procent av det omnämnda beloppet, 6,118,794

kronor, erhålles 1,529,698 kronor 50 öre, som torde böra avrundas till 1,530,000

kronor.

Gillas åter de av lantbruksstyrelsen i det föregående anförda grunder, bör

tilläggsanslaget beräknas på följande sätt:

Den ej lyftade delen av norrländska avdikningsanslaget

uppgick vid 1915 års ingång enligt rikshuvudboken till...... kronor 2,933,203

Enligt i lantbruksstyrelsen förvarade uppgifter beviljades

bidrag från samma anslag under åren 1915—1917 till ett

sammanlagt belopp av............................... » 4,710,290

Summa kronor 7,643,493

Under åren 1915—1917 hava avsynats företag, till vilka

utbetalats ett sammanlagt belopp av........................ kronor 1,524,699

Till företag, för vilka anslag beviljats för år 1915, har

under 1915 av de beviljade bidragen lyftats ett sa mm anlagt belopp

av ............... »_196,935

Kronor 1,721,634

Om i detta fall sistnämnda belopp fråndrages från ovan

angivna slutsumma, 7,643,493 kronor, erhålles ett belopp av. . kronor 5,921,859

å vilket det av lantbruksstyrelsen förordade tilläggsanslaget skulle beräknas.

Med antagande att tilläggsanslaget skall utgå med 25 procent av det omnämnda

beloppet 5,921,859 kronor, erhålles 1,480,464 kronor 75 öre, som torde böra avrundas

till 1,500,000 kronor.»

Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser norrländska avdikningsanslagets

bestämmande för år 1919 till enahanda belopp som för

innevarande år. I motionerna åter begäres medel för beredande av tillläggsanslag

till vissa företag, till vilka bidrag redan beviljats från norrländska

avdikningsanslaget.

Utskottet håller före, att understödjande medelst statsbidrag av myrutdikningar

och vattenavtappningar utgör ett av de viktigaste leden i

statsmakternas strävanden att främja nyodlingsarbeten inom vårt land

icke minst vad Norrland beträffar. Erfarenheten har nämligen givit vid

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 samt. 42 käft. (Nr 89.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

handen, att intresset för sådana företag härigenom i hög grad stegrats.

Därom giver ock det stora antalet ansökningar om erhållande av sådana

understöd, som årligen inkomma, nogsamt vittnesbörd. Enligt av lantbruksstyrelsen

i dess berörda utlåtande lämnade uppgifter uppgå de under

åren 1915—1917 beviljade bidrag från norrländska avdikningsanslaget

till icke mindre än 4,710,290 kronor.

Av den av lantbruksstyrelsen i anledning av motionerna förebragta

utredningen synes utskottet oförtydbart framgå, att de kostnadsberäkningar

rörande företag av nu ifrågavarande slag, vilka legat till grund för statsbidrags

utfående under de senaste åren, till följd av inträdda betydande

stegringar å såväl material- som arbetspris i icke ringa mån understiga

de verkliga kostnaderna, och ha farhågor uttalats därför att redan beslutade

företag med hänsyn till svårigheten att inom ramen av de fastställda

kostnadsberäkningarna fullborda företagen skulle komma att nedläggas

eller eventuellt uppskjutas till en oviss framtid.

Då dessa farhågor icke torde sakna grund och det enligt utskottets

uppfattning skulle vara i hög grad att beklaga, icke minst ur folknäringssynpunkt,

om detta förhållande skulle inträffa, synes det utskottet böra vara

statsmakterna angeläget att här än ytterligare träda hjälpande emellan. Det

av motionärerna i sådant avseende framställda förslaget om tilläggsanslag

till vissa företag av ifrågavarande art anser utskottet värt beaktande.

Motionärerna hava efter vissa angivna grunder beräknat det erforderliga

anslaget till 1,262,000 kronor. Lantbruksstyrelsen åter har med ifrågasättande

av viss ändring i de av motionärerna föreslagna grunderna för

anslagets utgående och med vidtagande med stöd av inom styrelsen förvarade

anteckningar av vissa ändringar i av motionärerna lämnade sifferuppgifter

kommit till ett avrundat belopp av 1,500,000 kronor.

Lantbruksstyrelsens förslag rörande grunderna för tilläggsanslags

utgående innefattar att sådant tilläggsanslag skulle av statskontoret på

framställning av lantbruksstyrelsen utbetalas i sammanhang med sista

delen av beviljat statsbidrag och utgå

a) till alla företag, för vilkas utförande bidrag ur norrländska avdikningsanslaget

beviljats under något av åren 1915, 1916 och 1917

med ett belopp motsvarande i avrundat tiotal nedåt 25 procent av den

beviljade anslagssumman,

b) till företag, för vilkas utförande anslag beviljats före år 1915

med ett belopp, motsvarande i avrundat tiotal nedåt 25 procent av den

del av bidraget, som ej lyftats före 1916 års ingång,

dock med iakttagande att tilläggsanslag icke må utan Kungl. Maj:ts

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

11

särskilda medgivande utgå till sådant företag, där avvikelse utan därtill

erhållen vederbörlig tillåtelse skett från den fastställda arbetsplanen eller

arbetet utan av vederbörande myndighet medgivet anstånd med detsammas

utfående icke blivit fullbordat inom därför bestämd tid. och ej heller till

sådant företag, som före 1917 års utgång blivit avslutat och avsynat

samt på grund därav godkänt.

Utskottet ansluter sig till det av lantbruksstyrelsen framställda förslaget

såväl rörande det erforderliga anslagets belopp, vilket torde böra

uppföras å tilläggsstat för år 1918, som ock beträffande grunderna för

tilläggsanslags utgående. Utskottet förbiser visserligen härvid icke de invändningar,

som ur statsfinansiell synpunkt kunna göras häremot. Emellertid

har utskottet i betraktande av det enligt utskottets förmenande i

nationalekonomiskt avseende synnerligen betydelsefulla ändamål, som anslaget

i fråga är avsett att gagna, icke ansett de statsfinansiella synpunkterna

få vara avgörande.

Kungl. Maj:ts förevarande framställning föranleder icke någon erinran

från utskottets sida.

I anslutning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

dels med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning till understödjande medelst statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och

vattenavtappningar inom Norrland och Dalarna, vare

sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling av

till åker eller äng lämplig jord eller minskning av

frostländighet för närliggande bygd eller utdikning

av redan odlad jord, å extra stat för år 1919 anvisa

under benämning »norrländska avdikningsanslaget» ett

reservationsanslag av 1,900,000 kronor,

dels ock i anledning av de i ämnet väckta motioner

för beredande i enlighet med av utskottet här ovan

angivna grunder av tilläggsanslag till vissa företag,

till vilka bidrag beviljats från norrländska avdikningsanslaget

å tilläggsstat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag,

högst 1,500,000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Allmänna

avdiknings
anslaget.

2:o.

Under punkt 45 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till understödjande medelst statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar

inom andra delar av riket än Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet

med arbetsföretaget är uppodling av till åker eller äng lämplig

jord eller minskning av frostländighet för närliggande bygd eller utdikning

av redan odlad jord, å extra stat för år 1919 anvisa under benämning

»allmänna avdikningsanslaget» ett reservationsanslag av 800,000

kronor, med iakttagande att av samtliga för år 1919 tillgängliga medel

högst 150,000 kronor må utgå till avdikning av sådan mark, vars torrläggning

avser endast minskning av frostländighet för närliggande bygd.

Utredningen återfinnes å sid. 121 —124 i statsrådsprotokollet.

Riksdagen ställde för vart och ett av åren 1913, 1914 och 1915

till Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning »allmänna avdikningsanslaget»,

till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

av myrutdikningar och vattenavtappningar inom andra delar

av riket än Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget

vore uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller minskning

av frostländighet för närliggande bygd, ett belopp av 450,000 kronor,

därav högst 150,000 kronor finge utgå till avdikning av sådan mark,

vars torrläggning avsåge endast minskning av frostländighet för närliggande

bygd. Även för år 1912 hade riksdagen beviljat ett liknande

anslag till belopp av 300,000 kronor, ehuru med annat användningsområde

och under något olika villkor.

Då befintliga behållningar ansågos räcka till anvisande av statsbidrag

för år 1916, begärde Kungl. Maj:t år 1915 av riksdagen allenast

bemyndigande att använda dessa behållningar, vilket riksdagen medgav.

Även till åren 1917 och 1918 ansågos behållningar kunna påräknas,

men för tillökning av det tillgängliga beloppet begärdes och anvisades

anslag av respektive 250,000 och 400,000 kronor. Anslaget för år 1918

har reservationsanslags natur.

Vidare har Kungl. Maj:t under punkt 9 i proposition nr 2 med

förslag till tilläggsstat för år 1918 föreslagit riksdagen att till förstärkning

av allmänna avdikningsanslaget anvisa å tilläggsstat för år 1918 ett

förslagsanslag å högst 200,000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 89. 13

1 detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två Motion*-.

inom andra kammaren väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner

nämligen

1) nr Hl av herr Andersson i Knapasjö in. fl-, vari hemställts

dels att riksdagen ville medgiva

a) att till alla företag, för vilka anslag ur allmänna avdikningsanslaget

beviljats under något av åren 1915, 1916 och 1917, må få utgå

ett tilläggsanslag av 25 procent å den beviljade anslagssumman, och

b) att även till företag, för vilka anslag beviljats före 1915, ett

tilläggsanslag av 25 procent må få utgå å den del av anslaget, som ej

lyftats före 1915 års ingång,

dock att intet .tilläggsanslag må utgå till sådant företag, som enligt

den fastställda arbetsplanen bort vara färdigt före 1915 års ingång och

ej heller till sådant företag, som före 1917 års utgång blivit avslutat

och avsynat,

och dels att riksdagen för tillgodoseende av de ifrågavarande tillläggsanslagen

ville för år 1919 utöka det allmänna avdikningsanslaget

med ett belopp av 245,910,50 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av

den för år 1918 disponibla delen av avdikningsanslaget förskottera till

betalning under det nämnda året förfallande del av tilläggsanslaget,

2) nr 93 av herr Nilsson i Landeryd m. Jl., vari hemställts

att riksdagen måtte besluta att bidrag från allmänna avdikningsanslaget

må, för alla med anslaget avsedda ändamål beträffande förslag

som granskas från och med 1918, utgå med hälvten av kostnaden enligt

kostnadsförslaget, samt

att riksdagen vid bifall till denna framställning, måtte besluta att

öka ifrågavarande anslag för 1918 till 800,000: — och för 1919 till

1,500,000: — kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar,

hänvisas till motionerna.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat Utskottet.

utlåtande från lantbruksstyrelsen. Häri har nämnda styrelse beträffande

förstnämnda motion åberopat sitt under punkt 1 här ovan återgivna utlåtande

rörande norrländska avdikningsanslaget och därefter anfört följande:

»I detta underdåniga utlåtande har lantbruksstyrelsen framställt de grunder,

efter vilka tilläggsanslag till norrländska avdikningsanslaget borde enligt

Lantbruksstyrelsens förmenande tillstyrkas, samt verkställt beräkningar över de

belopp, som skulle erfordras dels om Hellströms motion komme att bifallas och

dels om lantbruksstyrelsens förslag godkändes.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80

Vad 1 a n t b r u kas tv r el se n i sitt nu berörda underdåniga utlåtande anfört angående

tilläggsanslag till norrländska avdikningsanslaget, anser lantbruksstyrelsen

vara fullt tillämpligt på föreliggande fråga om tilläggsanslag till allmänna

avdikningsanslaget, såvitt frågan gäller lämpligheten av skälen till samt beräkningsgrunderna

för sådant tilläggsanslags meddelande. De synpunkter, som

Lantbruksstyrelsen i detta sitt utlåtande angående norrländska avdikningsanslaget

framhållit, torde ej här ånyo behöva upprepas. Med hänvisning till sistnämnda

underdåniga utlåtande anser sig lantbruksstyrelsen böra framhålla önskvärdheten

av, att riksdagens medgivande må utverkas att tilläggsanslag till

ifrågavarande företag må efter följande grunder av statskontoret på framställning

av lantbruksstyrelsen utbetalas i sammanhang med sista delen av beviljat

anslag, nämligen

a) till alla företag, för vilkas utförande bidrag ur allmänna avdikningsanslaget

beviljats under något av åren 1915, 1916 och 1917, ett belopp motsvarande

i avrundat tiotal nedåt 25 procent av den beviljade anslagssumman.

b) till företag, för vilkas utförande anslag beviljats före år 1915, ett belopp,

motsvarande i avrundat tiotal nedåt 25 procent att gäldas av den del av bidraget,

som ej lyftats före 1916 års ingång,

dock med iakttagande att tilläggsanslag icke må utan Eders Kungl. Maj :ts

särskilda medgivande utgå till sådant företag, där avikelse, utan därtill erhållen

vederbörlig tillåtelse, skett från den fastslällda arbetsplanen eller arbetet, utan

av vederbörande myndighet medgivet anstånd med detsammas utförande, icke

blivit fullbordat inom därför bestämd tid, och ej heller till sådant företag, som

före 1917 års utgång blivit avslutat och avsynat samt på grund därav godkänt.

Beträffande möjligheten att exakt beräkna de belopp, som skulle vara behövliga

för tillgodoseende av de ifrågavarande tilläggsanslagen, får lantbruksstyrelsen

åberopa vad i det förut redan omnämnda underdåniga utlåtandet angående

tilläggsanslag till norrländska avdikningsanslaget anförts.

Utgående från de i motionen angivna grunder, anser lantbruksstyrelsen,

att det nu ifrågasatta tilläggsanslaget bör med ledning av de uppgifter, som i

Lantbruksstyrelsen finnas tillgängliga, beräknas sålunda.

Under åren 1915, 1916 och 1917 beviljades från

allmänna avdikningsanslaget bidrag till belopp av .... kr. 927,310

Vid 1915 års ingång befunnos av då redan beviljade

bidrag ännu icke lyftade ...................... » 285,400 kr_ 1,212,710

Om från förestående slutsumma fråndrages det belopp, som

utgått i anledning av under åren 1915—1917 avslutade och avsynade

samt på grund därav godkända företag, vilka uppgått till.... » 273,710

utgör återstoden kr. 939,000,

å vilken summa det ifrågasatta tilläggsanslaget skulle beräknas. Med antagande

att tilläggsanslaget skall utgå med 25 procent av det omnämnda beloppet

939,000 kronor erhålles 234,750 kronor, som torde böra avrundas till 235,000 kr.

Grillas åter de av lantbruksstyrelsen i det föregående anförda grunder, bör

tilläggsanslaget beräknas på följande sätt.

hinder åren 1915, 1916 och 1917 beviljades från

allmänna avdikningsanslaget bidrag till belopp av .... kr. 927,310

Vid 1916 års ingång befunnos av då redan beviljade

bidrag ännu icke lyftade ......................

» 201.830 kr. 1.129,140

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 88. 15

Om från förestående slutsumma fråndrages det belopp, som

utgått i anledning av under åren 1915—1917 avslutade och avsynade

samt på grund därav godkända företag, vilket belopp uppgår till kr. 2*73,710

utgör återstoden kr. 855,430

å vilken summa det av Lantbruksstyrelsen förordade tilläggsanslaget skulle

beräknas. Med antagande att tilläggsanslaget skall utgå med 25 procent av det

omnämnda beloppet, 855,430 kronor, erhålles 213,857 kronor 50 öre, som torde

böra avrundas till 214,000 kronor.»

Utskottet anser i likhet med lantbruksstyrelsen att enahanda skäl,

som anförts för beredande av tilläggsanslag beträffande det norrländska

avdikningsanslaget jämväl kunna åberopas i fråga om allmänna avdikningsanslaget.

De av lantbruksstyrelsen föreslagna grunder för sådant tillläggsanslags

utgående vad angå nu ifrågavarande anslag, vilak helt ansluta

sig till de av utskottet här ovan beträffande norrländska avdikningsanslaget

tillstyrkta, ge ej anledning till erinran liksom ej heller det föreslagna

anslagets belopp eller i avjämnat tal 214,000 kronor. Anslaget torde

böra uppföras på tilläggsstat för år 1918.

Rörande därefter den av herr Nilsson väckta motionen så avser den.

samma dels sådan ändring i nu gällande villkor för erhållande av bidrag

från ifrågavarande anslag, att stadgandet att statsbidraget må bestämmas

till högst en tredjedel av den beräknade kostnaden för avdikning av till

åker eller äng lämplig jord eller redan odlad jord må ändras därhän, att

detsamma må i likhet med vad nu är gällande beträffande bidrag från norrländska

avdikningsanslaget utgå till högst hälvten av samma kostnad

utan avseende därå, om ändamålet är avdikning av till åker eller äng lämplig

jord eller redan odlad jord eller avdikning av sådan mark, vars torrläggning

avser endast minskning av frostländighet för närliggande bygd

dels ock en ökning med 600,000 kronor beträffande år 1918 och med

700,000 kronor beträffande 1919 i de belopp, till vilka Kungl. Maj:t föreslagit

allmänna avdikningsanslaget för samma år. Lantbruksstyrelsen

har i ovan berörda utlåtande i fråga om denna motion anfört följande.

»Innan allmänna avdikningsanslaget och de fördelar detta medförde för

anslagstagarne hunnit bliva allmänt bekantgjorda i landets olika delar, anlitades

detta anslag i blott ringa utsträckning. Men sedan insikten om de fördelar,

anlitandet av sagda anslag medför, numera blivit mera allmän, allrahelst

sedan rätten till bidrag från detta anslag utsträckts att gälla även för avdikning

av redan odlad mark, hava ansökningarna om sådant bidrag så tilltagit, att det

från början såsom normalt ansedda beloppet, 450,000 kronor, visat sig icke till
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

räckligt. Därför hade ock Lantbruksstyrelsen i underdånig skrivelse den 20 september

1917 hemställt om en betydlig utökning av anslaget såväl för år 1918

som för år 1919, vilken hemställan Eders Kungl. Maj:t täcktes beakta genom

att till årets Riksdag avlåta nådig proposition härom.

Nu gällande villkor för erhållande och tillgodonjutande av statsbidrag från

allmänna avdikningsanslaget återfinnas i nådiga kungörelsen den 28 juli 1916.

Ifrågavarande anslag torde hava varit avsett till främjande av avdikningsföretags

utförande under ekonomiskt lugna och normala tidsförhållanden, och för sådant

syfte torde anslaget fortfarande böra bibehållas.

Under sådana kristider, som för närvarande råda, torde utomordentligare

och mera snabbt verkande åtgärder, än vad i motionen åsyftas, vara nödvändiga

för att nu och under närmaste framtid förebygga den brist på födoämnen,

som för närvarande hotar. För den skull hava ock förslag bland annat från produktionskommittén

angående dessa sistnämnda frågor blivit särskilt underställda

såväl Eders Kungl. Maj :t som Riksdagen, och synas därför dessa förslag ej i

detta sammanhang behöva ytterligare beröras.

Då såsom ovan anförts efterfrågan av bidrag från allmänna avdikningsanslaget

numera blivit med de villkor, som nu gälla för sådant bidrags erhållande,

så stor, att anslaget visat sig otillräckligt, torde detta tyda på, att förenämnda

villkor äro tillfredsställande. Innan ändring av desamma beslutes i sådant syfte,

som i motionen framställts, torde ytterligare erfarenheter böra inhämtas om

behövligheten härav.

Därest emellertid motionärernas framställning skulle vinna vederbörligt

gillande, anser sig lantbruksstyrelsen böra beträffande de ifrågasatta anslagsbeloppens

storlek för sin del framhålla, att lantbruksstyrelsen därvid intet har att

erinra.»

Utskottet är av den uppfattningen att ovan angivna skillnad i villkoren

rörande bidrag från ifrågavarande båda anslag är väl motiverad

med hänsyn till de i landets norra delar å ena sidan samt mellersta och

södra delarna av landet å den andra rådande synnerligen olika förhållanden.

De svårigheter, under vilka jordbruket i Norrland och Dalarna i allmänhet

har att arbeta och de vidsträckta områden, som där ännu ligga

obrukade till följd av bristande utdikning synes utgöra ett talande skäl

för att en viss förmån i bidragsavseende beredes dessa delar av landet. Det

är givetvis med fästat avseende å nämnda förhållanden, som statsmakterna

ansett bidrag böra beträffande norrländska avdikningsanslaget utgå

med hälvten av kostnaden jämväl beträffande avdikning av till åker och

äng lämplig jord eller redan odlad jord. Till att såsom motionärerna föreslå

jämställa de mellersta och södra delarna av landet med Norrland och

Dalarna genom en ändring i de för bidrags utgående från allmänna avdikningsanslaget

gällande villkor torde så mycket mindre anledning förefinnas,

som efterfrågan å bidrag från detta anslag numera blivit så stor, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO. 17

Kung!. Maj:t på sätt ovan nämnts föranletts att däri föreslå en höjning

med icke mindre än 400,000 kronor för år 1919 och 200,000 kronor för

år 1918. För att avhjälpa den brist å födoämnen som för närvarande är

rådande torde såsom lantbruksstyrelsen ock framhållit mera snabbt verkande

åtgärder vara av nöden, och vill utskottet i sådant avseende särskilt erinra

att innevarande riksdag beviljat medel till betydande belopp för igångsättande

av nyodlingsarbeten i stor skala över hela landet. Rörande allmänna

avdikningsanslagets belopp såväl för år 1918 som 1919 ansluter

sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa

att riksdagen må

1) med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställningar

och med avslag å den av herr Nilsson m. fl.

väckta motionen.

ej mindre till understödjande medelst statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och

vattenavtappningar inom andra delar av riket än Norrland

och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget

är uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller

minskning av frostländighet för närliggande bygd eller

utdikning av redan odlad jord, å extra stat för år 1919

anvisa under benämning »allmänna avdikningsanslaget»

ett reservationsanslag av 800,000 kronor med iakttagande

att av samtliga för år 1919 tillgängliga medel

högst 150,000 kronor må utgå till avdikning av sådan

mark, vars torrläggning avser endast minskning av

frostländighet för närliggande bygd

^ än dven till förstärkning av nämnda anslag anvisa

å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag, högst

200,000 kronor,

2) i anledning av den av herr Andersson m. fl. i

ämnet väckta motionen för beredande i enlighet med

av utskottet här ovan angivna grunder av tilläggsanslag

till vissa företag, till vilka bidrag beviljats från

allmänna avdikningsanslaget å tilläggsstat för år 1918,

anvisa ett förslagsanslag, högst 214,000 kronor.

Stockholm den 14 maj 1918.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 10 sand. 42 käft. (Nr 89.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Jordbruksutskottets '' utlåtande Fr 69.

Reservation:

Under punkt 1

av herr Lindblad, grefve Wachtmeister och friherre Silfverschiöld,

som yrkat bifall till Kungi. Maj:ts förslag men avslag å motionerna;

Under punkt 2

av herr Lindblad, greve Wachtmeister och friherre Silfverschiöld,

som yrkat bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat; samt

av herr Nilsson i Landeryd, som yrkat bifall jämväl till den av

honom väckta motionen.

Närvarande: herrar greve Hamilton, Holmquist, Fahlén, Lindblad, Hellström, greve

Wachtmeister, Persson, Johansson, Nilsson i Landeryd, Sävström,

friherre Silfverschiöld, friherre Hermelin, Norm, Olsson och Anderson

i Knapasjö.

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget 1318.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:9b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under till äg g sstatens för år 1918 nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdeparteme s. 139 i texten