Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8!t
1918-05-14 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1918:89, Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8!t
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 8!t.
1
Nr 89.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1918 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts dels i nionde huvudtiteln
av årets s tatsverksproposition dels under punkt 44 gjorda
framställning angående norrländslca avdikningsanslaget
dels ock under punkt 45 framställda förslag beträffande
allmänna avdikningsanslaget ävensom fyra i ämnena väckta
motioner m. m.
l:o.
Under punkt 44 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalangsskyldighet
av myrutdikningar och vattenavtappningar inom Norrland och
Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling av till åker
eller äng lämplig jord eller minskning av frostländighet för närliggande
bygd eller utdikning av redan odlad jord, å extra stat för år 1919 anvisa
under benämning »norrländska avdikningsanslaget» ett reservationsanslag
av 1,900,000 kronor.
Under benämning »norrländska avdikningsanslaget» hava sedan flera
år medel anvisats å extra stat till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är
uppodling av till åker och äng lämplig jord eller minskning av frostländighet
för närliggande bygd. Anslagsbeloppet har utgjort för vartdera
av åren 1913 och 1914 1,100,000 kronor, för år 1915 1,900,000
kronor, varav dock 400,000 kronor voro avsedda att utgå redan under
år 1914, för år 1916 1,500,000 kronor samt för vartdera av åren 1917
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 samt. 42 käft. (Nr 89). 1
Norrländska
ardiknings
förslaget.
Motioner.
Utskottet.
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.
och. 1918 1,900,000 kronor. För innevarande år har anslaget reservationsanslags
natur.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom
riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande motioner
nämligen nr 26 i första kammaren av herr Hellström och nr 22 i andra
kammaren av herr Lundström in. fl., vari hemställts,
dels att riksdagen ville medgiva
a) att till alla företag, för vilka anslag ur norrländska avdikningsanslaget
beviljats under något av åren 1915, 1916 och 1917, må få
utgå ett tilläggsanslag av 25 proc. å den beviljade anslagssumman och
b) att även till företag, för vilka anslag beviljats före år 1915, att
tilläggsanslag av 25 proc. må få utgå å den del av anslaget, som ej
lyftats före 1915 års ingång,
dock att intet tilläggsanslag må utgå till sådant företag, som enligt
den fastställda arbetsplanen bort vara färdigt före 1915 års ingång och
ej heller till sådant företag, som före 1917 års utgång blivit avslutat
och avsynat,
och dels att riksdagen för tillgodoseende av de ifrågavarande tillläggsanslagen
ville för år 1919 utöka det norrländska avdikningsanslaget
med ett belopp av 1,262,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att av
den för år 1918 disponibla delen av avdikningsanslaget förskottera till
betalning under det nämnda året förfallande del av tilläggsanslaget.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, tillåter sig utskottet
hänvisa till motionerna.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från lantbruksstyrelsen. Styrelsen har däri anfört följande:
»Beträffande först frågan om meddelande av tilläggsanslag på grund av under
arbetstiden ökade dagsverkspriser eller av andra under arbetets utförande
uppkommande förut ej påräknade svårigheter anser sig lantbruksstyrelsen böra
hänvisa till innehållet i nådiga kungörelsen den 28 juli 1916 (Sv. förf.-saml.
ur 377), angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande av statsbidrag
från norrländska avdikningsanslaget. Enligt mom. 3 i sagda kungörelse må statsbidraget
av Eders Kungl. Maj :t bestämmas till högst hälften av de i sagda mom.
angivna kostnaderna, och vidare skall enligt samma mom. statsbidraget utgå oavkortat,
utan hinder därav att verkliga kostnaden för arbetets utförande må understiga
den beräknade. Genom den i nu åberopade mom. intagna bestämmelsen
om s. k. fasta anslag har understödstagaren befriats från att av anslaget återlämna
någon del, i händelse kostnaderna för företaget kunde nedbringas under
de beräknade, vilket åter icke var fallet före nämnda kungörelses trädande i
kraft den 1 januari 1917.
Genom nådig kungörelse den 19 juni 1917. angående viss eftergift i fråga
Jordbruksutskottets utlåtande Nr HD.
3
om gällande villkor för beviljade statsbidrag från allmänna och norrländska avdikningsanslagen
(Sv. förf.-saml. nr 316), bär i avseende på s. k. fasta anslag
medgivits, att statsbidrag, som före utgången av år 1916 av Eders Kungl. Maj:t
beviljats till arbetsföretag, vilket vid slutet av nämnda år ännu icke blivit utfört
och av lantbruksstyrelsen godkänt, skall utgå oavkortat utan hinder därav
att verkliga kostnaden för arbetets utförande må understiga den vid statsbidragets
bestämmande beräknade.
I mom. 5 av nu åberopade nådiga kungörelse stadgas ock bland annat, att
bidragstagare skall genom egna tillskott utgöra vad som kan erfordras utöver
de erhållna statsunderstöden.
Före den tid den 1 januari 1917, då nådiga kungörelsen den 28 juli 1916
började tillämpas, gällde den bestämmelsen, som återfinnes i mom. 3 av nådiga
kungörelsen den 9 oktober 1914, angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande
av statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget (Sv. förf.-saml.
nr 276), att vid meddelande av statsbidrag skulle, där Eders Kungl. Maj:t icke
funne undantag böra äga rum, iakttagas, att, om verkliga kostnaden för arbetets
utförande skulle befinnas understiga den beräknade, av vederbörande myndighet
granskade och godkända, det beviljade statsbidraget skulle minskas med
så stor del av den ifrågavarande besparingen, som det beviljade statsbidraget utgjort
av den beräknade kostnadssumman. Under de sålunda före år 1917 rådande
förhållandena förefunnos vissa skäl för att låta även sådana kostnadsförslag,
som kunde anses väl höga, förbliva oförändrade vid granskningen i lantbruksstyrelsen.
Skulle det vid företagets utförande befinnas, att kostnaden till
förfång för staten blivit för högt beräknad, kunde nödig rättelse ske vid företagets
avsyning och den därefter skeende slutuppgörelsen med staten genom det
stadgade minskandet av anslagssumman. Kontrollen häröver var före år 1915
förlagd till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, men överflyttades till lantbruksstyrelsen
med 1915 års ingång jämlikt nådiga instruktionen den 23 december
1914 för lantbruksstyrelsen (Sv. förf.-saml. nr 506). Redan före år 1915 hade i
lantbruksstyrelsen vid granskningsarbetena av inkommande avdikningsförslag,
för vilkas utförande understöd söktes från norrländska avdikningsanslaget, förmärkts,
att en myckenhet i kostaadsförslagen angivna grävningspriser borde sänkas
för att stå i tillbörligt förhållande till de gängse såsom rimliga då ansedda
dagsverkspriser för jordschaktning. Denna lantbruksstyrelsens uppfattning
styrktes ytterligare, sedan med 1915 års ingång ej mindre kontrollen än ock avsyningarna
av avdikningsarbetenas utförande genom sistnämnda nådiga instruktion
överflyttats till styrelsen. Då emellertid för rättelses vinnande i förenämnda
avseende en viss brytning måste ske mot äldre praxis, ansågs skäligt att söka
genomföra den behövliga ändringen endast småningom. Men med 1915 års ingång
började kristidens inverkan på dagsverksprisen förmärkas. Lämpligt ansågs
därför då att tillsvidare uppskjuta den tillärnade revideringen av sättet för kostnadsberäkningarna
av ifrågavarande slag, allra helst som nödig minskning i
statsbidraget kunde fortfarande ske såsom ovan anförts vid slutavsyningen å arbetena,
då räkenskaperna skulle granskas. Likartade voro i förevarande avseende
förhållandena år 1916, ehuru prisstegringen redan under sistnämnda år visade
sig delvis betungande. Lantbruksstyrelsen anser därför, att i stort sett väsentliga
anmärkningar mot för låga grävningspriser icke äro berättigade angående
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.
de planer, som blivit under tiden före 1916 års ingång fastställda för beredande
av bidrag från norrländska avdikningsanslaget, för såvitt arbetspriserna kunnat
hållas nere till de belopp, som i allmänhet rådde före år 1916. Ovissheten
om kristidens inverkan på ifrågavarande arbeten verkade därhän, att de år 1915
tillämpade grunderna för kostnadsberäkningarna fingo i huvudsak gälla även
under år 1916.
Vid 1917 års början befanns en myckenhet ansökningar med tillhörande
planer och förslag inneliggande i lantbruksstyrelsen, vilka avsågo beredande
av understöd från norrländska avdikningsanslaget. Det ansågs därför skäligt att
genast vid årets början söka få dessa förslag slutgranskade och underställda nådig
prövning. Men med samma års ingång skulle den ovannämnda nådiga kungörelsen
av den 28 juli 1916, angående de s. k. fasta anslagen, träda i kraft. Modigt
blev då att mera än vad förut måst ske tillse, att kostnadsberäkningarna ej
gjordes för höga. Ingen återbetalning till staten av möjligen för högt beviljat
understödsbelopp kunde därefter ifrågakomma. Då emellertid avdikningsarbetena
vid de företag, till vilka understöd från norrländska avdikningsanslaget utginge,
plägade kräva en tid av flera år, innan de kunde slutföras, ansågs skäligt, att
arbetspriserna i kostnadsförslagen avpassades så, att de kunde utgöra ett medelpris
under hela den tid, som arbetet beräknades behöva fortgå. I Lantbruksstyrelsen
hade den uppfattning slutligen blivit förhärskande, att jordschaktningspriserna
i allmänhet blivit i de före år 1917 fastställda förslagen så högt beräknade,
att en medelgod arbetare ansetts med sagda priser kunna uppnå en dittills
såsom nöjaktig ansedd dagsinkomst. Kristiden föranledde därför att i början
av år 1917 låta de dittills gängse- arbetspriserna tillsvidare förbliva i huvudsak
oförändrade i de upprättade förslagen. Längre fram på året 1917, då bränsleanskaffningen
föranledde avsevärd stegring av dagsverksprisen även vid jordschaktningsarbetena,
blev det tydligt, att, om dessa prisstegringar komme att
fortgå eller de sålunda höjda arbetspriserna skulle en längre tid bliva beståen-,
de, kostnaderna för de arbeten, .som under den sålunda tillkommande dyrtiden
skulle utföras och blivit på ovan angivet sätt beräknade, skulle bliva otillräckliga.
På grund av tidsförhållandena var det emellertid icke möjligt att ens tillnärmelsevis
bedöma, i vad mån eller huru länge en prisstegring i arbetsmarknaden
skulle inverka på här ifrågavarande arbeten. Svårigheter hade emellertid
hittills icke förefunnits och torde framdeles ej heller möta att, om
så önskades, få den för nu omförmälta företag bestämda arbetstiden förlängd.
Skulle det emellertid visa sig, att den under år 1917 alltjämt ökade
stegringen i arbetspriser komme att fortgå eller att de höga arbetspriserna bleve
varaktiga, syntes det lantbruksstyrelsen vara lämpligt att söka om möjligt ordna
prisfrågorna på en gång för alla de företag, som under ett och samma år beviljats
bidrag från ovanberörda anslag. Ifrågasatt tilläggsanslag skulle därigenom
enligt lantbruksstyrelsens förmenande bliva lättare att till storleken avgöra, än
om under ett och samma år olika beräkningsgrunder tillämpades för bidragens
bestämmande. För de under år 1917 fastställda arbetsplaner, till vilkas utförande
bidrag från norrländska avdikningsanslaget beviljats, hava på grund av sålunda
anförda skäl arbetspriserna blivit enligt lantbruksstyrelsens förmenande
lägre än de, som betingades av de under sagda år för ifrågavarande arbeten i
allmänhet gällande. I mån av storleken av avvikelsen i verkliga arbetspriset
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.
o
från det beräknade synes en ändring i storleken av det beviljade anslagsbeloppet
böra ske oaktat den förut åberopade bestämmelsen att understödstagare skall vara
skyldig att genom egna tillskott utgöra vad som kunde erfordras utöver statsunderstödet.
Om denna uppfattning vinner vederbörligt gillande, återstår, enär, enligt
vad ovan framhållits, dagsverkspriserna under år 1917 i verkligheten stigit utöver
de vid arbetsplanernas fastställelse beräknade, att utreda, huru stort det
tilläggsanslag bör vara, som må bereda skälig jämkning för de höjda arbetspriserna.
Därvid må först erinras, att uppgifter lämnats, som antytt, att dagsverkspriserna
under år 1917 varit i hög grad växlande och uppgått ända till 15 kr.
Det torde emellertid kunna tagas för givet, att dessa höga priser i en framtid ej
komma att bliva allmänt rådande för jordschaktningsarbeten.
Norrländska avdikningsanslaget torde vara avsett att befrämja en jämn och
lugn utveckling av jordbruket i Norrland. Det torde icke böra förväxlas med
sådana understöd, som kunna vara ägnade att under nu rådande kristid mot tillfälliga
höga kostnader hastigt frammana skördar för att avvärja nu hotande
brist på livsmedel. Sådana så att säga kristidsarbeten för omedelbart skapande av
livsmedelsalster torde kräva skyndsammare åtgärder än vad som kan hava varit
avsett med bidragen från norrländska avdikningsanslaget.
Varaktigheten av 1917 års höga arbetspriser kan säkerligen nu ej förutses,
men antagas måste, att medelpriset blir under en följd av år högre än det, som
rådde före sagda års ingång.
Vidkommande det förhandenvarande spörsmålet torde det vara rimligt antaga,
att medelpriset å dagsverke för jordschaktningsarbeten kan vidkommande
arbeten, som utföras med bidrag från norrländska avdikningsanslaget, beräknas
bliva minst 20 å 25 procent högre än det före kristiden gängse priset. Lantbruksstyrelsen
anser sig dock i detta hänseende höra till säkerställande av bidragstagarnas
rimliga fordringar förorda det av motionären föreslagna procenttalet
25.
Om ock detta på nyss nämnda sätt förhöjda arbetspris kan beträffande år
1917 anses vara för lågt, torde dock, med hänsyn därtill att avdikningsarbetena
i fråga under sistnämnda år i allmänhet uppskjuta i avvaktan på bättre tillgång
på arbetskraft, förenämnda antagande kunna anses vara för den närmaste
tiden riktigt.
Med stöd av vad sålunda anförts anser lantbruksstyrelsen, att skäl förefinnas
för beviljande av tilläggsanslag på grund av kristidens inverkningar på arbetsmarknaden,
men blott till sådana arbeten, som utförts eller utföras under tider,
då arbetspriserna kunnat anses avsevärt högre än vad de enligt fastställda
förslagen beräknats. Den väsentliga prisstegringen inträffade först efter 1917 års
ingång, men verkade i viss mån även på de arbeten av ifrågavarande slag, som
utfördes år 1916. Då emellertid arbetena, som skulle utföras sistnämnda år, i
viss mån inskränktes på grund av orostiden, vadan ej ringa del av detta års arbeten
komme att uppskjutas, och avdikningsföretagen i regel äro avsedda att
fortvara under flera år, synes vidkommande eventuellt tilläggsanslag ingen skillnad
böra göras i avseende på tilläggsanslagets storlek mellan de arbeten, som
verkställdes år 1916, och dem, som utfördes år 1917. Vid de arbetsföretag, till
vilkas utförande statsbidrag har beviljats år 1915, hava arbetena i regel ej kun
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.
nät börjas förrän påföljande år. Med avseende å nu angivna förhållanden synes
det ifrågasatta tilläggsanslaget böra utgå med lika procent av de beviljade beloppen
till alla de företag, till vilka bidrag beviljats under samtliga åren 1915,
1916 och 1917.
Statsbidrag, som från norrländska avdikningsanslaget lyftes under år 1915,
härleda sig så gott som undantagslöst från bidrag beviljade före sistnämnda år.
De hava tagits i anspråk för arbete, som utförts dels före och dels under sagda
år. En följd härav torde vara, att tilläggsbidrag till sådana arbeten ej böra ifrågakomma.
Självfallet skulle då av bidrag, som lyfts under år 1916 från de under
tiden före 1915 års ingång beviljade anslag, blott en viss del använts till arbete
under år 1916, och skulle därför tilläggsbidraget för sådant arbete höra utgå endast
för den del, som utförts år 1916. Då det emellertid icke torde vara möjligt
att rättvist bedöma den arbetsmängd, som för de under ett visst år lyftade medlen
utförts ett föregående år före den tid, då bidraget lyftades, synes det skäligt
att, bidragstagarna till förmån, beräkna, att hela den under året lyftade summan
användes det år, summan erhölls. Under sådana antaganden skulle även till företag,
för vilka anslag beviljats före år 1915, tilläggsanslag böra utgå å den del
av anslaget, som ej lyftats före 1916 års ingång (sålunda ej såsom motionären
föreslagit före 1915 års ingång). Av skäl, som förut framhållits, synes tilläggsprocenten
även i de senare fallen böra utgöra 25.
Motionären har hemställts, att intet tilläggsanslag måtte utgå till sådant företag,
som enligt den fastställda arbetsplanen bort vara färdigt före 1915 års ingång.
I detta avseende torde det vara nödvändigt att klargöra vad som i motionen
menas med det uttryck, som rör tiden, då företaget enligt den fastställda
arbetsplanen bort vara färdigt. Vid beviljande av ifrågavarande statsbidrag bestämmes
nämligen viss tid, inom vilken företaget skall vara färdigt. I de flesta
fall inträffa förhinder att utföra företaget till denna, den ursprungligen fastställda,
tiden. Uppskov med företagets utförande begäres då, och har såvitt nu är
känt sådan begäran alltid bifallits. Tidsförlängningen synes under sådana förhållanden
böra anses författningsenlig, och den ändrade tiden för företagets fullbordande
torde böra anses lika författningsenlig som den ursprungligen fastställda
tiden. Särskilt torde härvid böra anmärkas, att Eders Kung], Maj:t och
i vissa angivna fall även lantbruksstyrelsen äger att jämlikt förut åberopade
nådiga kungörelse den 28 juli 1916 bevilja förlängning i tiden för företagenutförande.
Lantbruksstyrelsen har för sin del tolkat motionärens hemställan i
denna del i överensstämmelse med vad styrelsen sålunda nu framhållit. Skulle
motionärens ifrågavarande hemställan så tydas, att intet tilläggsbidrag borde lämnas
till sådant företag, som enligt den ursprungligen fastställda arbetsplanen
bort vara färdigt före 1915 års ingång, komme tilläggsbidrag att omöjliggöraför
en myckenhet sådana arbeten, som måste utföras under dyrtiden, men till vilkas
utförande bidragen beviljats under eu tid, då de låga priserna beräknade*.
Lantbruksstyrelsen anser, att, om staten på grundade skäl beviljat uppskov i arbetstiden,
vederbörande bidragstagare, som sålunda kommit att åtminstone i avsevärd
mån nödgas arbeta under dyrare tider, än de från början beräknat, ej böra
i regel försättas i sämre ställning i fråga om dyrtiden än de, som då denna dyrtid
inträdde, ännu icke hunnit visa, huruvida icke framtida uppskov även för
dem kan varda behövligt. Motionären kunde möjligen hava förmodat, att kon
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr tift.
7
traktsbrott skulle förefinnas i så måtto, att bidragstagare uraktlåtit ej mindre
att fullgöra de åtagna arbetena inom författningsenlig tid än ock att i vederbörlig
ordning utverka rätt till arbetsförlängning. Sådana fall har Lantbruksstyrelsen
nu icke att uppvisa i annan mån, än att vissa företag, då avsyning av
desamma företages, ej kunnat godkännas. Men i dessa fall hava i allmänhet sådana
skäl förelegat, att hinder icke mött för uppskovs beviljande. Ansökningar
i sådant syfte inlämnas i regel till lantbruksstyrelsen, så snart känt blivit, att
uppskov för komplettering i arbetet blir behövligt. För misstag av ifrågavarande
slag torde emellertid sådan åtgärd, som lätt kunde uppfattas såsom någon
slags bestraffning, ej böra vidtagas. Kompletteringar av här ifrågasatt slag å arbetena,
för vilkas utförande bidrag beviljats före 1915 års ingång, torde emellertid
i stor utsträckning hava hunnit utföras före 1917 års utgång, och då motionären
även hemställt, att intet tilläggsanslag måtte utgå till sådant företag, som
före 1917 års utgång blivit avslutat och avsynat, torde, om denna sista hemställan
bifalles och mot vilken lantbruksstyrelsen intet har att erinra, förslaget om
uteslutande av möjlighet till tilläggsbidrags medgivande åt innehavare av sådana
företag, som enligt den fastställda arbetsplanen bort vara färdigt före 1915 års
ingång, sakna praktisk betydelse.
För den, som författnings- och kontraktsenligt ej fullföljer sitt arbete, synes
hinder böra möta att undfå tilläggs anslag, intill dess Eders Kungl. Maj :t
för varje sådant fall underkastat frågan behörig prövning, då det torde böra stå
Eders Kungl. Maj:t öppet att i dessa fall förfara på sätt i förberörda nådiga
kungörelse av den 28 juli 1916 föreskrivits i fråga om avvikande från den fastställda
planen m. m. (kungörelsens mom. 10).
Om tilläggsanslag kommer att beslutas, torde bidragen därifrån böra utgå,
oavsett ansökning därom framställes eller ej från vederbörande bidragstagare.
Tilläggsanslaget hade tillkommit därför, att det befunnits behövligt för vissa här
närmare angivna företags slutförande, och synes det därför vara rimligt, att alla,
som författningsenligt utföra dem åliggande företag, för vilkas fullbordande tillläggsanslaget
kommit till stånd, i verkligheten ock lämnas del av detsamma, även
om kännedomen om anslagets tillkomst ej nått fram till bidragstagare eller om
sådana bidragstagare tilläventyrs funnes, som ej förstått att i förevarande avseende
formellt bevaka sina intressen. Tilläggsbidraget synes såsom given följd
av tilläggsanslagets tillkomst böra genom vederbörande myndighets försorg bekantgöras
för sakägare i förekommande avdikningsföretag senast i samband med
underrättelsen om att företaget godkänts. Statskontoret torde vid slutlikviden
å det kontraktsenligt beviljade bidraget efter meddelande från Lantbruksstyrelsen
böra hava rätt att därvid utbetala även tilläggsbidraget utan särskild rekvisition
av detta senare.
Tilläggsbidragen likasom de ursprungligen beviljade beloppen böra avrundas
i jämna tiotal kronor nedåt i förhållande till den matematiskt uträknade
summan. Det torde därför böra bestämmas att tillägget må utgöra högst 25
procent av det beviljade anslaget.
Vidare må erinras med hänsyn till motionärens förslag, att ett företag kan
under exempelvis år 1917 bliva avslutat och avsynat, men att frågan om godkännandet
måst uppskjutas till påföljande år, enär avsyningsrapporterna härom ofta
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.
inkomma först under sista dagarna av det år, då avsyningen skedde, eller möjligen
först under påföljande år.
Lantbruksstyrelsen anser alltså att riksdagens medgivande bör utverkas
att tilläggsanslag till ifrågavarande företag må efter följande grunder av statskontoret
på framställning av lantbruksstyrelsen utbetalas i sammanhang med
sista delen av beviljat anslag, nämligen
a) till alla företag, för vilkas utförande bidrag ur norrländska avdikningsanslaget
beviljats under något av åren 1915, 1916 och 1917, ett belopp motsvarande
i avrundat tiotal nedåt 25 procent av den beviljade anslagssumman,
b) till företag, för vilkas utförande anslag beviljats före år 1915, ett belopp,
motsvarande i avrundat tiotal nedåt 25 procent att gäldas av den del av
bidraget, som ej lyftats före 1916 års ingång,
dock med iakttagande att tilläggsanslag icke må utan Eders Kungl. Maj :ts
särskilda medgivande utgå till sådant företag, där avvikelse utan därtill erhållen
vederbörlig tillåtelse, skett från den fastställda arbetsplanen eller arbetet,
utan av vederbörande myndighet medgivet anstånd med detsammas utförande,
icke blivit fullbordat inom därför bestämd tid, och ej heller till sådant företag,
som före 1917 års utgång blivit avslutat och avsynat samt på grund därav
godkänt.
Angående de belopp, som skulle vara behövliga för tillgodoseende av de
ifrågavarande tilläggsanslagen, torde dessa svårligen kunna nu exakt angivas.
Vissa bidrag bliva på vederbörande jordägares egen begäran helt indragna,
andra förändras till följd av verkställda ändringar i plan vid arbetenas utförande,
vilka förändringar bekantgöras för lantbruksstyrelsen ofta i samband
med frågan om företagens avsynande. Besluten angående godkännande av alla
sådana ändringar, som röra en del under år 1917 avslutade företag, hava'' ännu
icke avgjorts. De skiljaktigheter i slutsummorna, som i nu anförda hänseenden
kunna uppstå, anser lantbruksstyrelsen vara jämförelsevis små och torde
därför icke böra i vidare mån inverka på avgörandet om anslagsbeloppens
storlek.
Vid beräknandet av tilläggsanslagets storlek, vare sig anslaget kommer att
utgå i full överensstämmelse med de av motionären angivna grunder, eller med
den ändring av dessa, som lantbruksstyrelsen i det föregående föreslagit, har
Lantbruksstyrelsen ansett sig kunna utgå från den av motionären lämnade uppgiften
såsom riktig, att vid 1915 års ingång den ej lyftade delen av norrländska
avdikningsanslaget uppgick enligt rikshuvudboken till 2,933,203 kronor. En del
av övriga av motionären lämnade sifferuppgifter har lantbruksstyrelsen med
stöd av de i styrelsen förvarade anteckningar ansett sig böra något ändra, på
sätt i det följande finnes angivet.
Utgående från de av motionären angivna grunder anser lantbruksstyrelsen
att det ifrågasatta tilläggsanslaget bör beräknas på följande sätt:
Den ej lyftade de1 en av norrländska avdikningsanslaget
uppgick vid 1915 års ingång enligt rikshuvudboken till...... kronor 2,933,203
Enligt i Lantbruksstyrelsen förvarade uppgifter beviljades
bidrag från samma anslag
under år 1915 till belopp av.......... kronor 1,771,030
» »1916 » » » » 1,586,820
» » 1917 ». » » » 1,352,440 » * 4,710,290
Summa kronor 7,643,493
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.
9
Under åren 1915—1917 hava avsynats företag, till vilka
utbetalats år 1915........................ kronor 475,270
» 1916........................ » 547,770
» 1917........................ » 501,659 kronor 1,524,690
Om detta sistnämnda belopp fråndrages från ovan angivna
slutsumma, kronor 7,643,493 erhålles ett belopp av........ kronor 6,118,794
å vilket det ifrågasatta tilläggsanslaget skulle beräknas. Med antagande att tillläggsanslaget
skall utgå med 25 procent av det omnämnda beloppet, 6,118,794
kronor, erhålles 1,529,698 kronor 50 öre, som torde böra avrundas till 1,530,000
kronor.
Gillas åter de av lantbruksstyrelsen i det föregående anförda grunder, bör
tilläggsanslaget beräknas på följande sätt:
Den ej lyftade delen av norrländska avdikningsanslaget
uppgick vid 1915 års ingång enligt rikshuvudboken till...... kronor 2,933,203
Enligt i lantbruksstyrelsen förvarade uppgifter beviljades
bidrag från samma anslag under åren 1915—1917 till ett
sammanlagt belopp av............................... » 4,710,290
Summa kronor 7,643,493
Under åren 1915—1917 hava avsynats företag, till vilka
utbetalats ett sammanlagt belopp av........................ kronor 1,524,699
Till företag, för vilka anslag beviljats för år 1915, har
under 1915 av de beviljade bidragen lyftats ett sa mm anlagt belopp
av ............... »_196,935
Kronor 1,721,634
Om i detta fall sistnämnda belopp fråndrages från ovan
angivna slutsumma, 7,643,493 kronor, erhålles ett belopp av. . kronor 5,921,859
å vilket det av lantbruksstyrelsen förordade tilläggsanslaget skulle beräknas.
Med antagande att tilläggsanslaget skall utgå med 25 procent av det omnämnda
beloppet 5,921,859 kronor, erhålles 1,480,464 kronor 75 öre, som torde böra avrundas
till 1,500,000 kronor.»
Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser norrländska avdikningsanslagets
bestämmande för år 1919 till enahanda belopp som för
innevarande år. I motionerna åter begäres medel för beredande av tillläggsanslag
till vissa företag, till vilka bidrag redan beviljats från norrländska
avdikningsanslaget.
Utskottet håller före, att understödjande medelst statsbidrag av myrutdikningar
och vattenavtappningar utgör ett av de viktigaste leden i
statsmakternas strävanden att främja nyodlingsarbeten inom vårt land
icke minst vad Norrland beträffar. Erfarenheten har nämligen givit vid
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 samt. 42 käft. (Nr 89.) 2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.
handen, att intresset för sådana företag härigenom i hög grad stegrats.
Därom giver ock det stora antalet ansökningar om erhållande av sådana
understöd, som årligen inkomma, nogsamt vittnesbörd. Enligt av lantbruksstyrelsen
i dess berörda utlåtande lämnade uppgifter uppgå de under
åren 1915—1917 beviljade bidrag från norrländska avdikningsanslaget
till icke mindre än 4,710,290 kronor.
Av den av lantbruksstyrelsen i anledning av motionerna förebragta
utredningen synes utskottet oförtydbart framgå, att de kostnadsberäkningar
rörande företag av nu ifrågavarande slag, vilka legat till grund för statsbidrags
utfående under de senaste åren, till följd av inträdda betydande
stegringar å såväl material- som arbetspris i icke ringa mån understiga
de verkliga kostnaderna, och ha farhågor uttalats därför att redan beslutade
företag med hänsyn till svårigheten att inom ramen av de fastställda
kostnadsberäkningarna fullborda företagen skulle komma att nedläggas
eller eventuellt uppskjutas till en oviss framtid.
Då dessa farhågor icke torde sakna grund och det enligt utskottets
uppfattning skulle vara i hög grad att beklaga, icke minst ur folknäringssynpunkt,
om detta förhållande skulle inträffa, synes det utskottet böra vara
statsmakterna angeläget att här än ytterligare träda hjälpande emellan. Det
av motionärerna i sådant avseende framställda förslaget om tilläggsanslag
till vissa företag av ifrågavarande art anser utskottet värt beaktande.
Motionärerna hava efter vissa angivna grunder beräknat det erforderliga
anslaget till 1,262,000 kronor. Lantbruksstyrelsen åter har med ifrågasättande
av viss ändring i de av motionärerna föreslagna grunderna för
anslagets utgående och med vidtagande med stöd av inom styrelsen förvarade
anteckningar av vissa ändringar i av motionärerna lämnade sifferuppgifter
kommit till ett avrundat belopp av 1,500,000 kronor.
Lantbruksstyrelsens förslag rörande grunderna för tilläggsanslags
utgående innefattar att sådant tilläggsanslag skulle av statskontoret på
framställning av lantbruksstyrelsen utbetalas i sammanhang med sista
delen av beviljat statsbidrag och utgå
a) till alla företag, för vilkas utförande bidrag ur norrländska avdikningsanslaget
beviljats under något av åren 1915, 1916 och 1917
med ett belopp motsvarande i avrundat tiotal nedåt 25 procent av den
beviljade anslagssumman,
b) till företag, för vilkas utförande anslag beviljats före år 1915
med ett belopp, motsvarande i avrundat tiotal nedåt 25 procent av den
del av bidraget, som ej lyftats före 1916 års ingång,
dock med iakttagande att tilläggsanslag icke må utan Kungl. Maj:ts
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.
11
särskilda medgivande utgå till sådant företag, där avvikelse utan därtill
erhållen vederbörlig tillåtelse skett från den fastställda arbetsplanen eller
arbetet utan av vederbörande myndighet medgivet anstånd med detsammas
utfående icke blivit fullbordat inom därför bestämd tid. och ej heller till
sådant företag, som före 1917 års utgång blivit avslutat och avsynat
samt på grund därav godkänt.
Utskottet ansluter sig till det av lantbruksstyrelsen framställda förslaget
såväl rörande det erforderliga anslagets belopp, vilket torde böra
uppföras å tilläggsstat för år 1918, som ock beträffande grunderna för
tilläggsanslags utgående. Utskottet förbiser visserligen härvid icke de invändningar,
som ur statsfinansiell synpunkt kunna göras häremot. Emellertid
har utskottet i betraktande av det enligt utskottets förmenande i
nationalekonomiskt avseende synnerligen betydelsefulla ändamål, som anslaget
i fråga är avsett att gagna, icke ansett de statsfinansiella synpunkterna
få vara avgörande.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning föranleder icke någon erinran
från utskottets sida.
I anslutning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må
dels med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och
vattenavtappningar inom Norrland och Dalarna, vare
sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling av
till åker eller äng lämplig jord eller minskning av
frostländighet för närliggande bygd eller utdikning
av redan odlad jord, å extra stat för år 1919 anvisa
under benämning »norrländska avdikningsanslaget» ett
reservationsanslag av 1,900,000 kronor,
dels ock i anledning av de i ämnet väckta motioner
för beredande i enlighet med av utskottet här ovan
angivna grunder av tilläggsanslag till vissa företag,
till vilka bidrag beviljats från norrländska avdikningsanslaget
å tilläggsstat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag,
högst 1,500,000 kronor.
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.
Allmänna
avdiknings
anslaget.
2:o.
Under punkt 45 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom andra delar av riket än Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet
med arbetsföretaget är uppodling av till åker eller äng lämplig
jord eller minskning av frostländighet för närliggande bygd eller utdikning
av redan odlad jord, å extra stat för år 1919 anvisa under benämning
»allmänna avdikningsanslaget» ett reservationsanslag av 800,000
kronor, med iakttagande att av samtliga för år 1919 tillgängliga medel
högst 150,000 kronor må utgå till avdikning av sådan mark, vars torrläggning
avser endast minskning av frostländighet för närliggande bygd.
Utredningen återfinnes å sid. 121 —124 i statsrådsprotokollet.
Riksdagen ställde för vart och ett av åren 1913, 1914 och 1915
till Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning »allmänna avdikningsanslaget»,
till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
av myrutdikningar och vattenavtappningar inom andra delar
av riket än Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
vore uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller minskning
av frostländighet för närliggande bygd, ett belopp av 450,000 kronor,
därav högst 150,000 kronor finge utgå till avdikning av sådan mark,
vars torrläggning avsåge endast minskning av frostländighet för närliggande
bygd. Även för år 1912 hade riksdagen beviljat ett liknande
anslag till belopp av 300,000 kronor, ehuru med annat användningsområde
och under något olika villkor.
Då befintliga behållningar ansågos räcka till anvisande av statsbidrag
för år 1916, begärde Kungl. Maj:t år 1915 av riksdagen allenast
bemyndigande att använda dessa behållningar, vilket riksdagen medgav.
Även till åren 1917 och 1918 ansågos behållningar kunna påräknas,
men för tillökning av det tillgängliga beloppet begärdes och anvisades
anslag av respektive 250,000 och 400,000 kronor. Anslaget för år 1918
har reservationsanslags natur.
Vidare har Kungl. Maj:t under punkt 9 i proposition nr 2 med
förslag till tilläggsstat för år 1918 föreslagit riksdagen att till förstärkning
av allmänna avdikningsanslaget anvisa å tilläggsstat för år 1918 ett
förslagsanslag å högst 200,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 89. 13
1 detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två Motion*-.
inom andra kammaren väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner
nämligen
1) nr Hl av herr Andersson i Knapasjö in. fl-, vari hemställts
dels att riksdagen ville medgiva
a) att till alla företag, för vilka anslag ur allmänna avdikningsanslaget
beviljats under något av åren 1915, 1916 och 1917, må få utgå
ett tilläggsanslag av 25 procent å den beviljade anslagssumman, och
b) att även till företag, för vilka anslag beviljats före 1915, ett
tilläggsanslag av 25 procent må få utgå å den del av anslaget, som ej
lyftats före 1915 års ingång,
dock att intet .tilläggsanslag må utgå till sådant företag, som enligt
den fastställda arbetsplanen bort vara färdigt före 1915 års ingång och
ej heller till sådant företag, som före 1917 års utgång blivit avslutat
och avsynat,
och dels att riksdagen för tillgodoseende av de ifrågavarande tillläggsanslagen
ville för år 1919 utöka det allmänna avdikningsanslaget
med ett belopp av 245,910,50 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av
den för år 1918 disponibla delen av avdikningsanslaget förskottera till
betalning under det nämnda året förfallande del av tilläggsanslaget,
2) nr 93 av herr Nilsson i Landeryd m. Jl., vari hemställts
att riksdagen måtte besluta att bidrag från allmänna avdikningsanslaget
må, för alla med anslaget avsedda ändamål beträffande förslag
som granskas från och med 1918, utgå med hälvten av kostnaden enligt
kostnadsförslaget, samt
att riksdagen vid bifall till denna framställning, måtte besluta att
öka ifrågavarande anslag för 1918 till 800,000: — och för 1919 till
1,500,000: — kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar,
hänvisas till motionerna.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat Utskottet.
utlåtande från lantbruksstyrelsen. Häri har nämnda styrelse beträffande
förstnämnda motion åberopat sitt under punkt 1 här ovan återgivna utlåtande
rörande norrländska avdikningsanslaget och därefter anfört följande:
»I detta underdåniga utlåtande har lantbruksstyrelsen framställt de grunder,
efter vilka tilläggsanslag till norrländska avdikningsanslaget borde enligt
Lantbruksstyrelsens förmenande tillstyrkas, samt verkställt beräkningar över de
belopp, som skulle erfordras dels om Hellströms motion komme att bifallas och
dels om lantbruksstyrelsens förslag godkändes.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80
Vad 1 a n t b r u kas tv r el se n i sitt nu berörda underdåniga utlåtande anfört angående
tilläggsanslag till norrländska avdikningsanslaget, anser lantbruksstyrelsen
vara fullt tillämpligt på föreliggande fråga om tilläggsanslag till allmänna
avdikningsanslaget, såvitt frågan gäller lämpligheten av skälen till samt beräkningsgrunderna
för sådant tilläggsanslags meddelande. De synpunkter, som
Lantbruksstyrelsen i detta sitt utlåtande angående norrländska avdikningsanslaget
framhållit, torde ej här ånyo behöva upprepas. Med hänvisning till sistnämnda
underdåniga utlåtande anser sig lantbruksstyrelsen böra framhålla önskvärdheten
av, att riksdagens medgivande må utverkas att tilläggsanslag till
ifrågavarande företag må efter följande grunder av statskontoret på framställning
av lantbruksstyrelsen utbetalas i sammanhang med sista delen av beviljat
anslag, nämligen
a) till alla företag, för vilkas utförande bidrag ur allmänna avdikningsanslaget
beviljats under något av åren 1915, 1916 och 1917, ett belopp motsvarande
i avrundat tiotal nedåt 25 procent av den beviljade anslagssumman.
b) till företag, för vilkas utförande anslag beviljats före år 1915, ett belopp,
motsvarande i avrundat tiotal nedåt 25 procent att gäldas av den del av bidraget,
som ej lyftats före 1916 års ingång,
dock med iakttagande att tilläggsanslag icke må utan Eders Kungl. Maj :ts
särskilda medgivande utgå till sådant företag, där avikelse, utan därtill erhållen
vederbörlig tillåtelse, skett från den fastslällda arbetsplanen eller arbetet, utan
av vederbörande myndighet medgivet anstånd med detsammas utförande, icke
blivit fullbordat inom därför bestämd tid, och ej heller till sådant företag, som
före 1917 års utgång blivit avslutat och avsynat samt på grund därav godkänt.
Beträffande möjligheten att exakt beräkna de belopp, som skulle vara behövliga
för tillgodoseende av de ifrågavarande tilläggsanslagen, får lantbruksstyrelsen
åberopa vad i det förut redan omnämnda underdåniga utlåtandet angående
tilläggsanslag till norrländska avdikningsanslaget anförts.
Utgående från de i motionen angivna grunder, anser lantbruksstyrelsen,
att det nu ifrågasatta tilläggsanslaget bör med ledning av de uppgifter, som i
Lantbruksstyrelsen finnas tillgängliga, beräknas sålunda.
Under åren 1915, 1916 och 1917 beviljades från
allmänna avdikningsanslaget bidrag till belopp av .... kr. 927,310
Vid 1915 års ingång befunnos av då redan beviljade
bidrag ännu icke lyftade ...................... » 285,400 kr_ 1,212,710
Om från förestående slutsumma fråndrages det belopp, som
utgått i anledning av under åren 1915—1917 avslutade och avsynade
samt på grund därav godkända företag, vilka uppgått till.... » 273,710
utgör återstoden kr. 939,000,
å vilken summa det ifrågasatta tilläggsanslaget skulle beräknas. Med antagande
att tilläggsanslaget skall utgå med 25 procent av det omnämnda beloppet
939,000 kronor erhålles 234,750 kronor, som torde böra avrundas till 235,000 kr.
Grillas åter de av lantbruksstyrelsen i det föregående anförda grunder, bör
tilläggsanslaget beräknas på följande sätt.
hinder åren 1915, 1916 och 1917 beviljades från
allmänna avdikningsanslaget bidrag till belopp av .... kr. 927,310
Vid 1916 års ingång befunnos av då redan beviljade
bidrag ännu icke lyftade ......................
» 201.830 kr. 1.129,140
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 88. 15
Om från förestående slutsumma fråndrages det belopp, som
utgått i anledning av under åren 1915—1917 avslutade och avsynade
samt på grund därav godkända företag, vilket belopp uppgår till kr. 2*73,710
utgör återstoden kr. 855,430
å vilken summa det av Lantbruksstyrelsen förordade tilläggsanslaget skulle
beräknas. Med antagande att tilläggsanslaget skall utgå med 25 procent av det
omnämnda beloppet, 855,430 kronor, erhålles 213,857 kronor 50 öre, som torde
böra avrundas till 214,000 kronor.»
Utskottet anser i likhet med lantbruksstyrelsen att enahanda skäl,
som anförts för beredande av tilläggsanslag beträffande det norrländska
avdikningsanslaget jämväl kunna åberopas i fråga om allmänna avdikningsanslaget.
De av lantbruksstyrelsen föreslagna grunder för sådant tillläggsanslags
utgående vad angå nu ifrågavarande anslag, vilak helt ansluta
sig till de av utskottet här ovan beträffande norrländska avdikningsanslaget
tillstyrkta, ge ej anledning till erinran liksom ej heller det föreslagna
anslagets belopp eller i avjämnat tal 214,000 kronor. Anslaget torde
böra uppföras på tilläggsstat för år 1918.
Rörande därefter den av herr Nilsson väckta motionen så avser den.
samma dels sådan ändring i nu gällande villkor för erhållande av bidrag
från ifrågavarande anslag, att stadgandet att statsbidraget må bestämmas
till högst en tredjedel av den beräknade kostnaden för avdikning av till
åker eller äng lämplig jord eller redan odlad jord må ändras därhän, att
detsamma må i likhet med vad nu är gällande beträffande bidrag från norrländska
avdikningsanslaget utgå till högst hälvten av samma kostnad
utan avseende därå, om ändamålet är avdikning av till åker eller äng lämplig
jord eller redan odlad jord eller avdikning av sådan mark, vars torrläggning
avser endast minskning av frostländighet för närliggande bygd
dels ock en ökning med 600,000 kronor beträffande år 1918 och med
700,000 kronor beträffande 1919 i de belopp, till vilka Kungl. Maj:t föreslagit
allmänna avdikningsanslaget för samma år. Lantbruksstyrelsen
har i ovan berörda utlåtande i fråga om denna motion anfört följande.
»Innan allmänna avdikningsanslaget och de fördelar detta medförde för
anslagstagarne hunnit bliva allmänt bekantgjorda i landets olika delar, anlitades
detta anslag i blott ringa utsträckning. Men sedan insikten om de fördelar,
anlitandet av sagda anslag medför, numera blivit mera allmän, allrahelst
sedan rätten till bidrag från detta anslag utsträckts att gälla även för avdikning
av redan odlad mark, hava ansökningarna om sådant bidrag så tilltagit, att det
från början såsom normalt ansedda beloppet, 450,000 kronor, visat sig icke till
-
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.
räckligt. Därför hade ock Lantbruksstyrelsen i underdånig skrivelse den 20 september
1917 hemställt om en betydlig utökning av anslaget såväl för år 1918
som för år 1919, vilken hemställan Eders Kungl. Maj:t täcktes beakta genom
att till årets Riksdag avlåta nådig proposition härom.
Nu gällande villkor för erhållande och tillgodonjutande av statsbidrag från
allmänna avdikningsanslaget återfinnas i nådiga kungörelsen den 28 juli 1916.
Ifrågavarande anslag torde hava varit avsett till främjande av avdikningsföretags
utförande under ekonomiskt lugna och normala tidsförhållanden, och för sådant
syfte torde anslaget fortfarande böra bibehållas.
Under sådana kristider, som för närvarande råda, torde utomordentligare
och mera snabbt verkande åtgärder, än vad i motionen åsyftas, vara nödvändiga
för att nu och under närmaste framtid förebygga den brist på födoämnen,
som för närvarande hotar. För den skull hava ock förslag bland annat från produktionskommittén
angående dessa sistnämnda frågor blivit särskilt underställda
såväl Eders Kungl. Maj :t som Riksdagen, och synas därför dessa förslag ej i
detta sammanhang behöva ytterligare beröras.
Då såsom ovan anförts efterfrågan av bidrag från allmänna avdikningsanslaget
numera blivit med de villkor, som nu gälla för sådant bidrags erhållande,
så stor, att anslaget visat sig otillräckligt, torde detta tyda på, att förenämnda
villkor äro tillfredsställande. Innan ändring av desamma beslutes i sådant syfte,
som i motionen framställts, torde ytterligare erfarenheter böra inhämtas om
behövligheten härav.
Därest emellertid motionärernas framställning skulle vinna vederbörligt
gillande, anser sig lantbruksstyrelsen böra beträffande de ifrågasatta anslagsbeloppens
storlek för sin del framhålla, att lantbruksstyrelsen därvid intet har att
erinra.»
Utskottet är av den uppfattningen att ovan angivna skillnad i villkoren
rörande bidrag från ifrågavarande båda anslag är väl motiverad
med hänsyn till de i landets norra delar å ena sidan samt mellersta och
södra delarna av landet å den andra rådande synnerligen olika förhållanden.
De svårigheter, under vilka jordbruket i Norrland och Dalarna i allmänhet
har att arbeta och de vidsträckta områden, som där ännu ligga
obrukade till följd av bristande utdikning synes utgöra ett talande skäl
för att en viss förmån i bidragsavseende beredes dessa delar av landet. Det
är givetvis med fästat avseende å nämnda förhållanden, som statsmakterna
ansett bidrag böra beträffande norrländska avdikningsanslaget utgå
med hälvten av kostnaden jämväl beträffande avdikning av till åker och
äng lämplig jord eller redan odlad jord. Till att såsom motionärerna föreslå
jämställa de mellersta och södra delarna av landet med Norrland och
Dalarna genom en ändring i de för bidrags utgående från allmänna avdikningsanslaget
gällande villkor torde så mycket mindre anledning förefinnas,
som efterfrågan å bidrag från detta anslag numera blivit så stor, att
Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO. 17
Kung!. Maj:t på sätt ovan nämnts föranletts att däri föreslå en höjning
med icke mindre än 400,000 kronor för år 1919 och 200,000 kronor för
år 1918. För att avhjälpa den brist å födoämnen som för närvarande är
rådande torde såsom lantbruksstyrelsen ock framhållit mera snabbt verkande
åtgärder vara av nöden, och vill utskottet i sådant avseende särskilt erinra
att innevarande riksdag beviljat medel till betydande belopp för igångsättande
av nyodlingsarbeten i stor skala över hela landet. Rörande allmänna
avdikningsanslagets belopp såväl för år 1918 som 1919 ansluter
sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa
att riksdagen må
1) med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställningar
och med avslag å den av herr Nilsson m. fl.
väckta motionen.
ej mindre till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och
vattenavtappningar inom andra delar av riket än Norrland
och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
är uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller
minskning av frostländighet för närliggande bygd eller
utdikning av redan odlad jord, å extra stat för år 1919
anvisa under benämning »allmänna avdikningsanslaget»
ett reservationsanslag av 800,000 kronor med iakttagande
att av samtliga för år 1919 tillgängliga medel
högst 150,000 kronor må utgå till avdikning av sådan
mark, vars torrläggning avser endast minskning av
frostländighet för närliggande bygd
^ än dven till förstärkning av nämnda anslag anvisa
å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag, högst
200,000 kronor,
2) i anledning av den av herr Andersson m. fl. i
ämnet väckta motionen för beredande i enlighet med
av utskottet här ovan angivna grunder av tilläggsanslag
till vissa företag, till vilka bidrag beviljats från
allmänna avdikningsanslaget å tilläggsstat för år 1918,
anvisa ett förslagsanslag, högst 214,000 kronor.
Stockholm den 14 maj 1918.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Bihang till riksdagens protokoll 1018. 10 sand. 42 käft. (Nr 89.)
3
18 Jordbruksutskottets '' utlåtande Fr 69.
Reservation:
Under punkt 1
av herr Lindblad, grefve Wachtmeister och friherre Silfverschiöld,
som yrkat bifall till Kungi. Maj:ts förslag men avslag å motionerna;
Under punkt 2
av herr Lindblad, greve Wachtmeister och friherre Silfverschiöld,
som yrkat bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat; samt
av herr Nilsson i Landeryd, som yrkat bifall jämväl till den av
honom väckta motionen.
Närvarande: herrar greve Hamilton, Holmquist, Fahlén, Lindblad, Hellström, greve
Wachtmeister, Persson, Johansson, Nilsson i Landeryd, Sävström,
friherre Silfverschiöld, friherre Hermelin, Norm, Olsson och Anderson
i Knapasjö.
Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget 1318.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:9b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under till äg g sstatens för år 1918 nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdeparteme s. 139 i texten