Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående grunderna för tilldelning av fodersäd enligt ransonering splanen för nästkommande år.

1918-05-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1918:95, Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående grunderna för tilldelning av fodersäd enligt ransonering splanen för nästkommande år.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 96.

1

Nr 95.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1918 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående grunderna för tilldelning av fodersäd

enligt ransonering splanen för nästkommande år.

(2:a avd.)

1 en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 108, har herr Pehrsson i

Bramstorp hemställt, att riksdagen må besluta i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att i motionen anförda synpunkter må om möjligt

beaktas vid uppgörande av ransoneringsplan för nästkommande år.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Den ransoneringsplan, som innevarande ransoneringsår tillämpats

med avseende på spannmålstilldelning per har- och djurenhet, tycks

vara baserad efter de olika landsdelarnas tillgång på hö.

Eu närmare granskning av den sålunda uppgjorda planen ger

till resultat, att antalet foderenheter såväl per har- som djurenhet

ställer sig ungefär för hela landet lika. Jag har till och med tyckt

mig finna, att densamma ställer sig fördelaktigare för lantbruk med

större vallodling. Förhållandet borde vara tvärtom. Särskilt är

större spannmålstilldelning nödvändig för det intensiva jordbruket

med stor spannmåls- och rotfruktsodling och detta särskilt med avseende

på sockerbetsdistrikten.

Vid upprättande av nämnda ransoneringsplan tänkte man givetvis,

att hö skulle kunnat till fastställt pris erhållas från de hörika

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 samt. 45 käft. (Nr 95—96.) .1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

Utskottet.

trakterna. Det har emellertid visat sig, att så ej i önskvärd grad

kunnat ske.

Jag anser därför, att tilldelningen utav fodersäd för lantbrukets

behov under kommande ransoneringsår bör ske efter helt annan

grund än nu varit fallet, att hänsyn i första band bör tagas till

det intensivare jordbrukets större behov utav fodersäd. Annars kan

en viss risk föreligga, att mången med tanke på sina djur skulle

låta större areal än vanligt ligga i vall och detta till skada för både

land och folk. Givetvis bör på det kraftigaste motverkas, att en

större del utav det intensivare jordbruket övergår till mera extensiv!

sådant. Det kan möjligen invändas, att en sådan omläggning

ej är ekonomisk, åtminstone för den bördigare jorden, men som

förhållandet nu är, torde det för mången bli svårt att vid stundande

vårarbete såväl som vid böstarbetet bereda jorden den djupkultur,

som är nödvändig för ett intensivt jordbruk, med ekonomisk synpunkt

på detsamma.

För att söka förebygga detta, anser jag, att vid uppgörande av

nästinstundande ransoneringsplan tilldelning av fodersäd per har bör

ske endast för den åkerareal, som under året brukas under plog,

vilken angives genom arealinventeringen, som även detta år bör företagas

och noga kontrolleras.

Genom ett sådant sätt för tilldelning av fodersäd finge man

ieke allenast en reglering för de olika landsdelarna utan även för

nära varandra belägna jordbruk med skillnad i driftens intensitet.

Eu ransoneringsplan efter bär angiven grund anser jag lia sitt

stora berättigande därför, att alla krafter böra ansträngas för produktionens

höjande. Det intensiva jordbruket måste kunna drivas

som sådant.

Efter den ransoneringsplan, som nu tillämpats, är förhållandet,

att sedan mången dyrbar kreatursbesättning allt för hårt måst reduceras,

den återstående kreatursbesättningen, som fodertillgången anses

räcka åt, måste i de trakter med mindre hötillgång utfodras på ett

sätt som för var dag lämnar förlust, därför att det äggviterika fodret

ej motsvarar det andra, då i andra orter säkerligen förhållandet är

tvärtom.»

I anledning av motionen har utskottet i vederbörlig ordning

införskaffat yttrande i ärendet från folkkusliållningskommissionen,

vilket yttrande finnes såsom bilaga vidfogat detta utlåtande. Under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 05.

3

hänvisning till kommissionens yttrande, varav framgår, att den föreliggande

frågan är under utredning inom kommissionen, samt dä

det torde vara för tidigt att redan nu, då årets skörderesultat ännu

icke kan med visshet beräknas, göra något bestämt uttalande angående

de grunder, efter vilka ransoneringsplanen för nästkommande

hushållningsår bör uppgöras, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 maj 1918.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: se utlåtande nr 89.

Bilaga.

Stockholm den 29 april 1918.

Till Konungen.

Sedan Eders Kung!. Maj:t i anledning av framställning av riksdagens jordbruksutskott

anbefallt folkhushållningskommissionen att avgiva utlåtande över herr

Axel Pehrssons i Bramstorp inom andra kammaren väckta motion angående grunderna

för tilldelning av fodersäd enligt ransoneringsplanen för nästkommande år,

får kommissionen, med remissaktens återställande, anföra följande.

Kommissionen vitsordar, att under innevarande hushållningsår förhållandena

utvecklats på sådant sätt, att det intensiva jordbruket kommit i ett särdeles bekymmersamt

läge. Orsaken härtill torde icke böra tillskrivas ransoneringsplanen

i och för sig, men den beklagliga omständigheten att det till följd av förhållanden,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.

som varit kommissionen övermäktiga, visat sig omöjligt att genomföra planen på

sätt, som varit avsett. För kommissionen synes det synnerligen angeläget att för

nästkommande år eu plan uppgöres, som bättre än den nuvarande bringar det

intensiva jordbruket säkerhet för att dess nödvändiga behov av foder varder tillgodosett.

Inom kommissionen är frågan härom för närvarande under utredning;

och är det kommissionens förhoppning, att det skall visa sig möjligt att för nästa

år så omlägga ransoneringsplanen, att å ena sidan det intensiva jordbruket erhåller

större skydd än hittills och å andra sidan statens anspråk på att i sin hand erhålla

de för folkhushållningen nödvändiga myckenheterna spannmål och fodermedel

varder betryggat bättre än under innevarande år. Ett önskemål är jämväl, att den

nya planen skulle kunna medgiva den enskilde odlaren något större frihet än den

nuvarande under trycket av fjorårets missväxt uppgjorda planen. Då i betraktande

tagas dels de vitt skiftande förhållandena inom olika landsdelar och dels knappheten

i vår vegetabiliska produktion i förhållande till de krav på densamma, som

ställas av befolkningen och den stora kreatursstocken, lärer det emellertid framstå

såsom uppenbart, att svårigheterna vid det nu berörda arbetet äro högst betydande.

Kommissionen, som hoppas att under den närmaste tiden komma i tillfälle

att framlägga grunddragen av sitt förslag, anser sig för närvarande icke böra i

vidare mån uttala sig med anledning av motionen än att kommissionen delar motionärens

allmänna synpunkt på frågan och att kommissionens önskan och avsikt är

att — om ock måhända på annan väg än motionären antytt — söka vinna det

syftemål, åt vilket i motionen givits uttryck.

Underdånigst

HENNING ELMQUIST.

Carl Mannerfelt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.