Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21

1918-06-04 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1918:21, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

I

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1918 kl. 8 f. m. e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. May.ts

proposition nr 261 med förslag till lag om ändrad

lydelse av § 28, § 29 inom. 1 och § 42 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, till

lag om ändrad lydelse av §§ 21, 22 och 31 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862

samt till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 6 och 1

samt §§ 3 och 16 i förordningen om landsting den 21

mars 1862 ävensom om upphävande av § 2 inom. 5 i

sistnämnda förordning, ävensom av i anledning därav

väckta motioner om ändring dels i riksdagsordningen,

dels ock i kommunalförfattningarna.

Närvarande: herrar Mannheimer, Larsson i Västerås, Clason, Bellinder, Hellberg, K. J.

Ekman, von Geijer*), von Mentzer, Olof Olsson, greve Alexander Hamiiton,

von Zweigbergk, Janson i Kungsör, Hallén, Kropp*), Räf, Jansson i Edsbäcken,

Sterne, Hildebrand, von Sneidern och Olsson i Broberg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 12 april 1918 dagtecknad proposition, nr 261, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

antaga bär nedan intagna förslag till

a) lag om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 1 och § 42 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;

b) lag om ändrad lydelse av §§ 21, 22 och 31 i förordningen om

kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862; och

c) lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16

i förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom om upphävande

av § 2 mom. 5 i samma förordning.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 samt. 19 käft. (Nr 21.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Berörda proposition har från båda kamrarna hänvisats till konstitutionsutskottet;

och har utskottet i samband med densamma förehaft följande

i ämnet väckta motioner, nämligen

i första kammaren motionerna:

nr 162 och 163 av herr Hellberg,

nr 167 av herr Ström och

nr 169 och 170 av herr von Mentzer; samt

i andra kammaren motionerna:

nr 389 av herr Wikström,

nr 391 av herrar Ericson i Funäsdalen och Johansson i Sollefteå och

nr 394 av herr Sterne.

Kungl. Maj:ts

proposition

nr 261.

De i propositionen framlagda förslagen äro av följande lydelse:

a) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 1 och § 42 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 28, § 29 mom. 1 och § 42 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 28.

Mom. 1. Kommunalfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till

folkmängden sålunda, att:

kommun med 2,000 invånare eller därunder utser.......................... 16

» » över 2,000 till och med 10,000 invånare utser 16—30

» » » 10,000 invånare utser ......................................... 31—40

Kommunens vid kommunalstämma röstberättigade invånare bestämma,

inom nu stadgad begränsning, det antal kommunalfullmäktige,

som bör för kommunen utses.

Mom. 2. I avseende å valbarhet till kommunalfullmäktig, ursäkt

och avsägelse gäller vad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgat

är.

Kommunalfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den

1 januari året näst efter det, då valet skett. , ,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions utskottets utlåtande Nr 21.

3

§ 29.

Mom. 1. För val av kommunalfullmäktige skall kommun med mer

iin 10,000 invånare indelas i valkretsar; har i kommun med högst 10,000

men mer än 2,000 invånare bestämts, att antalet fullmäktige skall vara

högre än tjugu, skall också den kommunen för val av fullmäktige indelas

i valkretsar.

Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse

minst sex, högst femton kommunalfullmäktige efter den beräkningsgrund,

att i allmänhet en kommunalfullmäktig utses för varje tal, motsvarande

det som erhålles, då kommunens mantalsskrivna folkmängd delas med

antalet fullmäktige för hela kommunen; att delar av samma by eller

hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje

valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje; samt

att antalet fullmäktige för hela kommunen varder, i den mån utan olägenhet

kan ske, lika fördelat på de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

bestämmes, efter därom av kommunalnämnden uppgjort förslag, av kommunalstämma.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

§ 42.

I avseende på villkoren i övrigt för valbarhet till ledamot eller

suppleant ävensom angående rättighet att uppdraget sig avsäga gäller

vad i § 13. om ordförande i kommunalstämma stadgat är.

Ordinarie ledamöter väljas för fyra år, räknade från och med den

1 januari året näst efter det, då valet skett.

I kommun, där val sker första gången, skall halva antalet ordinarie

ledamöter eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under

hälften, utses för allenast två år, och böra dessa ledamöter och de, som

skola i fyra år kvarstå, utses genom särskilda val.

Särskilt val av ordinarie ledamöter för kortare tid än fyra år må

ock, efter kommunalstämmans beslut, ske, där sådant i anledning av

beslutad ökning av antalet ledamöter varder nödigt, på det att hälften

av hela antalet ledamöter eller, om detta icke är jämnt, det antal, som

är närmast över eller under hälften, må kunna utses vartannat år.

Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstid,

anställes fyllnadsval; och bör dylikt val, där ej särskilda omständig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

heter annat föranleda, äga rum å ordinarie kommunalstämma i december.

Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som för den avgångne

återstått.

Suppleanterna omväljas till hela antalet vartannat år.

Kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige, som valts enligt

hittills gällande bestämmelser, skola frånträda sina befattningar den 31

december 1918, ändå att de utsetts för längre tid;

b) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ay §§ 21, 22 och 31 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 21, 22 och 31 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 21.

Stadsfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden

sålunda, att:

stad med 2,000 invånare eller därunder utser................................. 16

» » över 2,000 till och med 10,000 invånare utser.......16—30

i> » » 10,000 » » d 20,000 » d ............ 31—40

» » x> 20,000 » » » 40,000 » » 41—50

» » » 40,000 invånare utser.................................................. 51—60

Stadens vid allmän rådstuga röstberättigade invånare bestämma,

inom nu stadgad begränsning, det antal stadsfullmäktige, som bör för

staden utses.

§ 22.

För val av stadsfullmäktige skall stad med mer än 10,000 invånare

indelas i valkretsar; har i stad med högst 10,000 men mer än 2,000

invånare bestämts, att antalet stadsfullmäktige skall vara högre än tjugu,

skall också den staden för val av stadsfullmäktige indelas i valkretsar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

5

Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse

minst sex, högst femton stadsfullmäktige efter den beräkningsgrund, att

i allmänhet en stadsfullmäktig utses för varje tal, motsvarande det som

erhålles, då stadens mantalskrivna folkmängd delas med antalet fullmäktige

för hela staden; att varje valkrets skall kunna omslutas med en

sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela staden

varder, i den mån utan olägenhet kan ske, lika fördelat på de särskilda

valkretsarna.

Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

bestämmes, efter därom av magistraten uppgjort förslag, av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

§ 31.

Stadsfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1

januari året näst efter det, då valet skett.

Stadsfullmäktige, som valts enligt hittills gällande bestämmelser,

skola frånträda sina befattningar den 31 december 1918, ändå att de

utsetts för längre tid; samt

c) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862 ävensom om upphävande av § 2

mom. 5 i samma förordning.

Härigenom förordnas, att § 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16 i

förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla följande

ändrade lydelse ävensom att § 2 mom. 5 i samma förordning skall upphöra

att gälla:

§ 2.

6. Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som

skall för varje valkrets utses, fastställes efter ovan angivna grunder av

landstinget. Förslag till sådan indelning skall till landstinget avgivas

av Konungens befallningshavande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konsiitutiomuislcottets utlåtande Nr 21.

7. Varda de förhållanden, vilka legat till grund för den fastställda

ordningen, så ändrade, att jämkning däri till följd av stadgandena i

mom.''1 — 4 här ovan påkallas, eller finnes eljest sådan jämkning nödig,

äge landstinget på Konungens befallningshavandes förslag eller efter inhämtande

av dess yttrande, verkställa jämkningen; och skall, där ej

sådant fall är för handen, som i mom. 8 första stycket eller mom. 9

andra stycket avses, jämkningen ske året innan val av landstingsman

nästa gång äger rum.

§ 3.

För varje valkrets utses tillika suppleanter.

Konungens befallningshavande kungör i god tid före valen, huru

många landstingsmän och suppleanter skola utses för varje valkrets.

§ 16-

Tjänstgöringstid för landstingsman och suppleant är, där han icke

utsetts vid val, som ägt rum med anledning av bestämmelserna i § 2

mom. 8 andra stycket och mom. 9 tredje stycket, fyra år, räknade från

och med den 1 september det år, då valet skett.

Landstingsman och suppleant, som utsetts vid val jämlikt nyss åberopade

bestämmelser i § 2 mom. 8 och 9, äga tjänstgöra från och med

den 1 september det år, då valet skett, och till utgången av tjänstgöringstiden

för övriga landstingsmän och suppleanter.

Rörande landstingsmans- och suppleantbefattnings upphörande i

vissa fall tidigare än ovan sägs stadgas i § 2 mom. 8 tredje stycket

och mom. 9 fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.

Tjänstgöringstiden för de landstingsmän och suppleanter, som dessförinnan

utses, skall utgå den 31 augusti 1922, där ej enligt stadgandena

i § 16 .tjänstgöringstiden för dem upphör tidigare.

Vad i § 2 mom. 6 enligt dess nuvarande lydelse är stadgat om

landstings åliggande att fastställa valkretsarnas fördelning i grupper skall

icke gälla landsting, som sammanträder år 1921.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

7

I sin motion, nr 102, hemställer herr Hellberg, att riksdagen måtte

besluta följande förändringar i nu gällande förordning om landsting:

att i § 5 mom. 2 c första stycket kommer att lyda: »Valet skall

förrättas sista söndagen i september månad»;

att i samma paragraf mom. 3 a början av andra stycket kommer

att lyda: »Valet, som skall förrättas sista söndagen i september månad»;

att § 16 får den lydelse Kungl. Maj:t föreslagit utom att i de båda

första satserna uttrycket: »från och med den 1 september det år då valet

skett» utbytes mot: »från och med den 1 januari året efter det år då

valet skett»;

att i § 17 första satsen orden: »den andra eller den tredje måndagen

i september månad, allt efter som landstinget en gång bestämmer» utbytas

mot: »den andra måndagen i september månad»; samt

att slutligen övergångsstadgandet avfattas ungefär sålunda:

»Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922. Tjänstgöringstiden för de

landstingsmän och suppleanter som dessförinnan utses skall utgå den 31

december 1922, där ej enligt stadgandena i § 16 tjänstgöringstiden för

dem upphör tidigare.»

I motionen nr 163 hemställer herr Hellberg, att riksdagen må besluta

sådan ändring i riksdagsordningen § 17 mom. 1, att uttrycket »under

september månad» utbytes mot »sista söndagen i september månad».

I motionen nr 167 hemställer herr Ström, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kung!. Maj:t måtte utarbeta ett

förslag, att föreläggas för riksdagen, syftande till att åstadkomma att

stadsfullmäktige i Stockholm väljas på så sätt, att samtliga stadsfullmäktige

väljas på en gång.

I motionen nr 169 hemställer herr von Mentzer, att riksdagen måtte

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 261 detta år besluta, att

nedannämnda lagrum i kungl. förordningen om landsting måtte förändras

sålunda,

att första stycket av mom. 2 C. i § 5 kommer att erhålla denna

lydelse: »Valet skall förrättas sista lördagen i september månad»

Herr

Hellbergs

motion

nr 162.

Herr

Hellberg*

motion

nr 1G3.

Herr

Ströms

motion.

Herr

n Mentzers

motion

nr 169.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Herr

von Mentzer»

motion

nr 170.

Herr

Wikatröms

motion.

Herrar

Ericsons

i Funäsdalen

och

Johanssons

i Sollefteå

motion.

Herr

Sternes

motion.

att början av andra stycket av mom. 3 Å. i samma § kommer att

erhålla denna lydelse: »Valet, som skall förrättas sista lördagen i september

månad»

och att i första satsen av § 17 orden: »den andra eller den

tredje måndagen i september månad, allt efter som landstinget en gång

bestämmer» utbytas mot orden: »den andra måndagen i september månad».

I motionen nr 170 hemställer herr von Mentzer, att de i riksdagsordningens

§ 17 mom. 1 förekommande orden: »under september månad»,

måtte utbytas mot orden »sista lördagen i september månad».

I motionen nr 389 hemställer herr Wikström, att riksdagen måtte

bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 261 med de ändringar i däri innehållna

lagförslag, som betingas därav, att val till landsting samt stadsoch

kommunalfullmäktige efter viss övergångstid skola gälla för tre år.

I motionen nr 391 hemställa herrar Ericson i Funäsdalen och

Johansson i Sollefteå, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag i

propositionen nr 261, evad däri föreslås uppdelning av stad vid stadsfullmäktigeval

i valkretsar.

I motionen nr 394 hemställer herr Sterne, att uti Kungl. Maj:ts

proposition nr 261 följande ändrade lydelse måtte beslutas i nedanstående

§§ i kommunalförordningarna för landet och för stad.

Kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet.

§ 28.

Mom. 1. Kommunalfullmäktiges antal — — — sålunda, att:

kommun med 2,000 invånare eller därunder utser 16,

kommun med över 2,000 till och med 5,000 invånare utser 16—20,

kommun med över 5,000 till och med 10,000 invånare utser 21—25,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 21.

9

kommun med över 10,000 invånare utser 20—40.

Kommunens vid kommunalstämma — — — kommunen utses.

Mom. 2. I avseende å valbarhet — — — stadgat är.

Kommunalfullmäktige väljes — — — då valet skett.

§ 29.

Mom. 1. För val av kommunalfullmäktige — — — indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse

minst åtta och högst tjugu kommunalfullmäktige efter den beräkningsgrund,

att — — — på de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar — — — av kommunalstämma.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Kungl. förordningen om kommunalstyrelse i stad.

§ 21.

Stadsfullmäktiges antal — — — sålunda, att:

stad med 2,000 invånare eller därunder utser 16,

stad med över 2,000 till och med 5,000 invånare utser 16—20,

stad med över 5,000 till och med 10,000 invånare utser 21—25,

stad med över 10,000 till och med 20,000 invånare utser 26—35,

stad med över 20,000 till och med 40,000 invånare utser 36—45,

stad med över 40,000 invånare utser 46—60.

Stadens vid allmän rådstuga--— för staden utses.

§ 22.

För val av stadsfullmäktige — — — indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse

minst 10, högst 25 stadsfullmäktige —--- — på de särskilda val
kretsarna.

Indelningen i valkretsar — — — av allmän rådstuga.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 saml. 19 höft. (Nr 21.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Historik.

Med avseende å ärendets förhistoria föreligger i Kungl. Maj:ts proposition

en redogörelse, som utskottet tillåter sig att här återgiva:

»I anledning av en vid 1917 års riksdag inom första kammaren

väckt motion (nr 43, av herr Clason) har riksdagen i skrivelse den 9 juni

1917 (nr 308) anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta för 1918 års riksdag

framlägga förslag till sådana ändringar i gällande kommunalförfattningar,

att val till landstingsmän och stadsfullmäktige samt eventuellt även andra

kommunala val i högre grad än nu är fallet bleve sammanförda till en

och samma tidpunkt.

Motionären åberopade i sin ifrågavarande motion vad han yttrat i

en av honom år 1912 väckt motion, som avsåg att vinna en förlängning

av valperioderna för såväl politiska som kommunala val. Hans utgångspunkt

i denna senare var, att man borde inom alla områden av

det moderna samhällslivet eftersträva att med förhandenvarande arbetskrafter

ernå bästa möjliga arbetsprodukt, samt att slöseri med arbetskraft

ur ingen synpunkt vore gagneligt. Ett sådant slöseri ägde rum

på grund av nuvarande anordningar av de politiska och vissa av de

kommunala valen. Valproceduren vore mera omfattande och mera invecklad

än tidigare och krävde för sin tillämpning betydligt längre tid

och vida större apparat. En valstrid komme under sådana förhållanden

att taga i anspråk långt mera tid, krafter och kostnader än under tidigare

dagar. Motionären uttalade därför såsom önskvärt, att valen finge

större effektivitet genom längre funktionstid för de valda, och föreslog

i motionen år 1912 en funktionstid för andrakammarledamöter av 4 år

samt för landstingsmän och stadsfullmäktige av 6 år. Denna motion

avslogs av riksdagen.

1 motionen vid 1917 års riksdag vidhöll motionären förslaget om

4-åriga valperioder för val av andrakammarledamöter. Beträffande åter

de kommunala valen framhöll motionären närmast det önskvärda i, att

dels de olika slagen av dessa sammanfördes till samma tidpunkt, så att

dubbla valstrider undvekes, och dels att reglerna om att halva uppsättningen

skulle väljas vart annat år bortfölle. Han påvisade, att, med nuvarande

anordning av valen, under 10 år 24 valkampanjer av mer eller

mindre politisk karaktär komme att utkämpas, under det att man genom

valens sammanförande och borttagandet av regeln om den successiva förnyelsen

kunde vinna, att på 10 år endast 5 valkampanjer behövde förekomma.

De val, som borde sålunda sammanföras, vore egentligen valen

av landstingsmän samt av stadsfullmäktige. Eventuellt kunde man tänka

sig ändring även beträffande andra kommunala val. Motionären ifrågasatte

också, huruvida icke valperioderna kunde utsträckas. Slutligen an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

11

eåg lian böra undersökas, huruvida icke de på nämnda sätt sammanförda

kommunala valen borde sättas i relation till andrakammarvalen, antingen

så att alla sammanfördes till en gemensam tidpunkt vart fjärde år eller

så att val hölles vart annat år, den ena gången andrakammarval, den

andra gången kommunala val.

Riksdagen, som i huvudsak anslöt sig till motionärens synpunkter,

fann det vara synnerligen önskvärt, att en anordning, innebärande att

valstriderna icke allt för ofta förekomme, kunde genomföras. I riksdagens

skrivelse framhölls, att bland de kommunala valen särskilt landstingsmanna-

och stadsfullmäktigevalen under senaste år fått en allt starkare

utpräglad politisk innebörd och därmed också medfört valkampanj er, i

omfattning jämförliga med dem, vilka andrakammarvalen framkalla, och

föranledande olägenheter av samma art som dessa. Om man ville försöka

att genomföra en sådan anordning, att valstriderna icke allt för

ofta återkomme, borde man otvivelaktigt fatta såväl de kommunala som

de i egentlig mening politiska valen i ögonsikte. Bland de olika utvägar

för frågans lösning, som motionären antytt, ansåge riksdagen den

anordning vara mest tilltalande, att val av något av ifrågavarande slag

förekomme endast vart annat år, var annan gång andrakammarval och

var annan gång de till gemensam tidpunkt sammanförda kommunala

valen. Valperioderna för andrakammarvalen skulle alltså utsträckas till

4 år. I fråga om de kommunala valen skulle nuvarande valperioder bibehållas

men regeln om den successiva förnyelsen bortfalla, så att vederbörande

korporation bleve på en gång vald i sin helhet. Och uttalade

riksdagen, att även vid dylika val det proportionella valsystemet erbjöde

garantier för nödig kontinuitet i de kommunala ärendenas handläggning.

Riksdagen antog i anledning av motionen sådana grundlagsändringar,

som erfordrades för genomförande av en 4-årig valperiod för andra kammaren.

I fråga om ändringar beträffande de kommunala valen borde

en utredning genom Kungl. Maj:ts försorg ske. Denna, som borde bygga

på den förutsättningen att valen till andra kammaren bleve fyraåriga,

borde i första rummet giva vid handen, vilka slag av kommunala val,

som skulle beröras av den ifrågasatta omläggningen. Riksdagen hade

för sin del utgått från, att detta skulle bliva fallet med landstingsmannaoch

stadsfullmäktigval, men ville icke uttala sig om i vad mån en omläggning

kunde anses lämplig och genomförbar med avseende på de

i egentlig mening kommunala valen på landet. Med avseende på de

val, som ansåges böra inbegripas i omläggningen, finge utredningen givetvis

icke bindas vid den anordning, vilken av riksdagen antytts såsom

närmast till hands liggande. Åven andra vägar borde, i anslutning till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Departements
chefen.

vad i motionen anförts, tagas i betraktande, så t. ex. möjligheten att

till ett och samma valtillfälle sammanföra de politiska och de kommunala

valen.»

Riksdagens ovan omförmälda skrivelse remitterades av Kungl. Maj:t

till vissa myndigheter, vilkas yttranden i den kungl. propositionen återgivas

å sid. 10—26.

För egen del har departementschefen till stöd för sin hemställan

anfört följande:

»Av de inkomna yttrandena synes mig tydligt framgå, ej blott att

en allmän uppfattning råder, att nuvarande ordning med avseende å

valen medför stora uppoffringar av tid, möda och penningar utan motsvarande

fördelar, utan även att hos valmännen alstrats en viss likgiltighet

mot de allt för tätt återkommande valstriderna. En allmän känsla tyckes

också råda, att något bör göras i den riktning, på vilken riksdagens

skrivelse visar hän. För min del är jag även av den åsikt, att inskränkning

i viss mån bör ske i valförrättningarnas antal. Men jag vill å andra sidan

betona, att man icke bör låta förleda sig att härvidlag gå för långt.

Den utveckling i fråga om politisk och kommunal självstyrelse, till vilken

vårt land nått, icke blott nödvändiggör avsevärda uppoffringar från

allmänhetens sida utan förutsätter jämväl hos valmännen en mogenhet

och vakenhet i politiska ting, vilka ingalunda kunna vinnas utan viss

övning och sålunda icke, i händelse valmännens intresse för allmänna angelägenheter

endast vid sällsynt återkommande valtillfällen hålles vid liv.

Lika olämpligt som det är att nödga till valstrider så ofta, att valmännen

tröttna vid valen, lika felaktigt torde det vara, att låta valmännen

så sällan få aktivt deltaga i det politiska och kommunala livet, att deras

intresse för allmänna angelägenheter på den grund slappnar. Men icke

endast av detta skäl synes man böra med viss varsamhet gå fram på den

av riksdagen antydda vägen. Därtill kommer nämligen också, att de

utvägar, som för vinnande av ifrågavarande syfte måste tillgripas, innebära

sådana olägenheter av olika slag, att man på denna grund måste

känna sig tveksam, hur långt man bör gå.

I första rummet gäller att taga ståndpunkt till frågan om avskaffande

av reglerna om landstingens och stadsfullmäktigkorporationernas

successiva förnyelse. På grund av vissa olikheter mellan förhållandena

vid landstingsval och vid stadsfullmäktigval bör denna fråga prövas

särskilt för vardera av de två korporationerna.

Den successiva förnyelsen av landstingen åstadkommes därigenom,

att halva antalet valdistrikt väljer ena gången och den andra hälften

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlutande Nr 21.

13

nästa gång. En ändring härvidlag, så att samtliga valdistrikt välja

vid samma tillfälle vart fjärde år, bör ej möta större betänkligheter.

Visserligen kommer i sådant fall en förändring i den allmänna opinionen

att med större styrka än nu öva inflytande på landstingens sammansättning.

Men då i allt fall i följd av det proportionella valsättet

sådana ändringar kunna antagas endast mera sällan åstadkomma några

större omkastningar i landstingens sammansättning, torde den föreslagna

åtgärden, vad landstingen vidkommer, icke kunna anses förknippad med

någon större olägenhet.

Även stadsfullmäktige förnyas för närvarande med halva antalet vart

annat år, men varje val sker för staden i dess helhet, så att hela valmanskåren

däri deltager. Om nu en sådan ändring skulle ske, att samtliga

fullmäktige komme att väljas på en gång, skulle detta uppenbarligen

för valmännen medföra en avgjord lättnad, och ändring är således

ur denna synpunkt ännu starkare motiverad för stadsfullmäktige än för

landstingen. Den från vissa håll uttryckta farhågan, att kontinuiteten i

fullmäktiges verksamhet därmed skulle äventyras, kan icke tillmätas

någon egentlig betydelse på samma grund som nyss anförts rörande

landstingen, nämligen att det proportionella valsättet tryggar mot allt

för tvära omkastningar. Däremot framträda i städerna andra betänkligheter.

Enär antalet fullmäktige är i förhållande till folkmängden relativt

högt, i synnerhet i de mindre städerna, skulle valens förrättande på en gång

för hela antalet komma att öka möjligheterna för smågrupper bland väljarne

att göra sig gällande enligt det proportionella systemet. I en stad,

som har 30 stadsfullmäktige, skulle eu grupp eller ett kotteri, innehavande

en 30-del av hela väljarkårens rösttal, äga möjlighet att insätta

en representant, huru olämplig han än vore, under det att för närvarande

det åtminstone fordras, att gruppen disponerar en 15-del av rösttalen,

för att den skall kunna utöva sådan makt. Dessutom visar erfarenheten,

att, på grund av vissa brister i den nu gällande proportionella

metoden, vid starkare splittring inom ett parti ganska små minoriteter

hava möjlighet att giva ett val en opåräknad utgång, och denna

möjlighet ökas, ju större det antal platser är, som valet avser. En sådan

oförmånlig inverkan av valens sammanförande kunde emellertid väsentligen

förekommas dels genom sådana ändrade bestämmelser angående

valkretsindelning, att även städer med mindre än 10,000 invånare må

kunna indelas i valkretsar samt att varje krets får att utse högst t. ex.

15 fullmäktige, och dels genom nedsättning av antalet stadsfullmäktige

i städer, som ej indelas i valkretsar. Såsom eu annan olägenhet skulle

kunna anföras, att i mindre städer, där lämpliga krafter för det kom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

munala arbetet icke alltid stå till buds, det måste anses som en nackdel,

att, om en inom annan ort för sådant arbete använd person inflyttat

eller någon, som på grund av offentligt uppdrag nödgats avsäga sig

mäktigskapet, åter ställes till förfogande, det måste dröja en något

längre tid, innan man kan taga en dylik person i anspråk för kommunalförvaltningen.

Sådana fall torde emellertid vara jämförelsevis sällsynta och kunna

tydligen ej anses vara av den vikt, att de skulle få utgöra binder för

den ifrågasatta förändringen.

På grund av det sålunda anförda finner jag mig därför böra tillstyrka

ändringar av bestämmelserna såväl om landstingsmannaval som

om stadsfullmäktigval i sådan riktning, att den successiva förnyelsen av

dessa korporationer upphör, dock med de ändringar i fråga om antalet

stadsfullmäktige och valkretsindelningen vid stadsfullmäktigval, som

nyss blivit omförmälda.

Det har ifrågasatts, att inskränkning i de kommunala valkampanjerna

skulle kunna ske på annan väg än den nu av mig förordade, nämligen

genom förlängning av mandattiden, i vilket fall den hittills gällande

regeln om successiva nyval för hälften av vederbörande representation

varje gång kunde kvarstå. Då enligt det vilande grundlagsförslaget

andrakammarvalen skulle komma att förrättas vart fjärde år, torde en

förlängning av tiden för de kommunala mandaten, för att ej motverka

syftet med de föreslagna ändringarna, böra innefatta en utsträckning av

denna tid till åtta år. Mot ett dylikt utsträckande av mandattiden talar

emellertid vad i allmänhet anföres mot långa valperioder, nämligen

att representantförsamlingen icke kommer att vara ett tillräckligt troget

uttryck för folkmeningen, som ju under så lång tid kan hava ändrat sig

betydligt. Det kan ej heller förnekas, att åtta år även ur andra synpunkter

är en allt för lång tid för kommunala mandat. Om i eu tid av brist

på dugliga kandidater till fullmäktig valts en person, som sedan visar

sig mindre lämplig, så skulle, om mandattiden vore åtta år, det uppen
barligen

komma att dröja alltför lång tid, innan han kunde bliva ersatt

med någon annan. Då man vidare måste beräkna, att under så lång

tid som åtta år i en mängd fall ordinarie ledamöter komme att avgå,

och då erfarenheten visar, att det ofta icke är lätt att få lämpliga namn

på efterträdarplatserna å valsedlarna, är fara värt, att kvalitén hos representantförsamlingarna

komme att avsevärt minskas genom en dylik utsträckning

av mandattiden. Jag kan på dessa grunder icke ansluta mig

till förslaget om en förlängning av mandattiden. Uttalandena från de

hörda myndigheterna och korporationerna gå ju också avgjort mot en

sådan ändring.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 21.

15

I det föregående har lämnats öppet, huruvida och i vilken omfattning

ändring i ifrågavarande hänseenden borde vidtagas även beträffande

andra slag av allmänna kommunala val än landstingsmanna- och stadsfullmäktigval.

Dessa andra val äro av fyra särskilda slag: 1) val inom

den kyrkliga kommunen (såväl i stad som på landet), såsom av kyrkoråd,

skolråd m. in., 2) val av drätselkammare och andra styrelser i städer,

som ej hava stadsfullmäktige, 3) val på landet av kommunalnämnd och

andra styrelser samt 4) val av kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige.

Vad de tre första kategorierna beträffar torde man kunna påstå, att

i regel dessa val ej föranleda valkampanjer av någon betydelse och att

vid dem de politiska synpunkterna spela eu ganska underordnad roll.

Här är ju i det hela fråga om val av rena förvaltningsmyndigheter.

Skulle man genom att sammanföra nu berörda val med andra val bidraga

att giva dem eu politisk anstrykning, vore därav knappast några fördelar

att hämta.

Tveksammare är frågan, huru man bör ställa sig till den fjärde

kategorien, eller valen av kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige.

Sedan numera allt flera av de folkrikare kommunerna på landet övergått

att bliva »städer under landsrätt», kan man tilläventyrs göra gällande,

att i de flesta av de kommuner, där kommunalfullmäktige utses,

den politiska livaktigheten ej är så stor, att valkampanjerna vid deras

tillsättande bliva av avsevärd omfattning. Å andra sidan må framhållas,

att kommunalfullmäktige ju utgöra representantförsamlingar, dit valen

ske efter proportionell metod och efter huvudsakligen samma regler som

de vid stadsfullmäktigevalen tillämpade. Förhållandena i dessa kommuner

och i de mindre städerna torde väl också i huvudsak vara likartade.

Riktigast synes därför vara att låta kommunalfullmäktigvalen följa

samma regler som stadsfullmäktigvalen. Detsamma bör då också gälla

om municipalfullmäktigvalen.

Riksdagen har slutligen ansett, att vid utredningen borde tagas i

betraktande möjligheten att inskränka valkampanjernas antal genom

sammanförande av skilda val till ungefär samma tid på året.

Genom att sammanföra landstingsmanna- och stadsfullmäktigvalen

med andrakammarvalen, såsom i åtskilliga av de avgivna yttrandena

föreslagits, skulle man i största möjliga måtto uppnå en dylik inskränkning.

Åven bortsett från vissa praktiska svårigheter, som anordnandet

av så många olika val tätt inpå varandra skulle möta, kan mot nämnda

anordning anmärkas, att ur den principiella synpunkt, som ovan framhållits,

en så långt gående minskning av antalet valkampanjer, varigenom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

dessa komme att inskränkas till en vart fjärde år, varken kan anses

påkallad eller tillrådlig. Ej heller kan förnekas befogenheten av de

anmärkningar, som gjorts därom, att vid sammanförande av så många

skilda val intresset för det ena valet lätt kunde förtaga intresset för de

andra.

Ungefär enahanda erinringar kunna, om också ej med lika- styrka,

framställas mot förslagen att sammanföra andrakammarvalen med landstingsmannavalen

eller att sammanföra dessa båda val och stadsfullmäktigvalen

i de städer, vilka hava att utse ledamöter av första kammaren.

Enligt dessa förslag skulle valmännen på landet endast en gång vart

fjärde år hava att deltaga i valkampanjer med politisk anstrykning,

under det att för närvarande under en period av sex år fem valkampanjer

förekomma.

Mot ett sammanförande av landstingsmanna- och stadsfullmäktigval

torde visserligen icke ur nyss antydda synpunkter starkare betänkligheter

kunna anföras. De valstrider, som av dessa båda slags val föranledas,

hava särskilt under senare år fått en mer eller mindre tydligt framträdande

politisk prägel, men de äga dock väsentligen lokal betydelse. Ett

förryckande av det ena valet genom dess sammanförande med det andra

torde därför knappast vara att befara. Antalet valstrider av hel- eller

halvpolitisk karaktär skulle, under förutsättning av den successiva förnyelsens

avskaffande, nedsättas till en vart annat år, ett antal, som

synes rimligt. Det skäl, som förnämligast talar emot ett förslag i denna

riktning, är emellertid de praktiska svårigheter, som möta mot valens

sammanförande.

Vad först angår frågan, huruvida nämnda val må kunna sammanföras

till en enda förrättning, är att märka, att endast ett ringa fåtal av

de hörda myndigheterna och korporationerna vågat förorda en dylik åtgärd.

Man kan icke förneka den fara, som föreligger, att, huru man än

söker ordna en sådan gemensam förrättning, densamma skall för valmännen

bliva en källa till oreda och förvirring. Jag har därför ansett

tanken på ett sammanförande av valen till en förrättning böra åtminstone

för närvarande uppgivas. Medgivas måste emellertid att, om valen

icke kunna sålunda sammanslås, de fördelar, man genom sammanförandet

velat vinna, i avsevärd grad skulle minskas. Åtskilligt synes dock

vara att vinna redan genom att sammanföra ifrågavarande val inom en

viss kortare tidrymd på sätt i flertalet av de avgivna yttrandena förordats.

Frågan blir då, till vilken tid valen lämpligen skulle förläggas. Mot

ett sammanförande av valen på det sätt, att fullmäktigvalen förflyttades

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

17

till den nu för landstingsinannavalen bestämda månaden, mars, har i

avgivna yttranden anmärkts, att, så vida icke man vidtoge den ändring

i funktionstiden för stadsfullmäktige, att denna komme att löpa från

någon tid på våren t. ex. den 1 april, allt för lång tid skulle lörflyta,

innan de nyvalde ledamöterna Unge träda i tjänst. En dylik ändring av

funktionstiden synes mig innebära en allt för genomgripande omläggning

av den nuvarande hittills såsom lämplig ansedda ordningen, enligt vilken

de kommunala representanternas funktionstid sammanfaller med kalenderåret,

för att man i detta sammanhang bör ifrågasätta en åtgärd av

nu antydda beskaffenhet. Att åter utan att vidtaga en sådan omläggning

av funktionstiden förlägga fullmäktigvalen till mars finner jag i

hög grad olämpligt. De fullmäktige, som vid valet fallit igenom, skulle

i så fall i över ett hälft år få fortfara med sin tjänstgöring. Olägenheterna

av en sådan ordning äro uppenbara.

Vad nu sagts om mars såsom tid för stadsfullmäktigvalen gäller

givetvis med lika fog om övriga månader under våren.

Ett förflyttande av landstingsinannavalen till hösten möter förhållandevis

mindre betänkligheter. Visserligen torde det icke låta sig. göra

att genomföra en sådan ordning, att valen till landstingen ske, innan

dessa på hösten sammanträda. Landstingens sammanträden kunna nämligen

ej i tiden avsevärt framflyttas, enär i så fall bleve omöjligt att i

sammanhang med kronoskatten samma år upptaga de av landstingen

uttaxerade beloppen. Då för prövning av eventuella besvär över valen

icke allt för kort tid måste ligga mellan valen och landstingssammanträdena,

skulle, om man ville vidhålla nämnda tanke, bliva nödigt att

utsätta valen till någon tid på sommaren, något som väl icke gärna bör

komma i- fråga med hänsyn till det då pågående jordbruksarbetet. Man

måste alltså utgå från att, om landstingsinannavalen förläggas till hösten,

de nyvalda landstingsmännen icke kunna komma att tjänstgöra förr än

vid de landstingssammanträden, som äga rum det följande året. Några

avsevärda praktiska olägenheter härav torde dock ej vara att befara, då

landstingen endast i sällsynta fall hålla sammanträden på annan tid än

den ordinarie, och man för övrigt skulle kunna låta funktionstiden för

landstingsmannen inträda vid början av det efter valet följande kalenderåret.

Från nu antydda synpunkt kan alltså hinder icke anses föreligga

att samnianföra ifrågavarande val till hösten. Däremot synas möta vissa

svårigheter i andra avseenden mot en dylik anordning.

I och för sig vore önskligt, att valen kunde förläggas till september,

som i allmänhet ansetts lämplig såsom valmånad, och till någon dag

.efter det landstingen för året hållits. I så fall måste man emellertid an
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 5 sand. 19 höft. (Nr 21.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

tingen förordna om upprättande av särskild vallängd för ifrågavarande

val, vilken åtgärd under nu rådande förhållanden knappast skulle uppväga

därav förorsakade besvär och kostnader, eller också nöja sig med

att för valen tillämpa den föregående år upprättade kommunala röstlängden.

Att emellertid vid stadsfullmäktigvalen använda denna äldre röstlängd,

i stället för att, såsom nu, begagna den samma höst upprättade

röstlängden, innebär en avgjord olägenhet och en avsevärd försämring

av nuvarande ordning. Den äldre röstlängden hänför sig ju till förhållandena

ett år tidigare än den senare röstlängden gör och avviker sålunda

beträffande t. ex. avflyttade eller inflyttade personer betydligt mera

från förhållandena vid valen än den sistnämnda. Mot ett förläggande av

stadsfallmäktigvalen till den nu ifrågasatta tiden talar även, att i sådant

fall de fullmäktige, som icke omvalts, skulle omkring tre månader, således

en avsevärd tid, fortfarande uppehålla sina befattningar, för vilka

de givetvis icke längre kunde hysa samma intresse.

En tillämpning av det löpande årets röstlängd förutsätter, åtminstone

vad angår de folkrikare kommunerna, att valen icke utsättas tidigare

än till början av december eller slutet av november. Att sätta

tiden än längre tillbaka torde näppeligen vara möjligt utan att bryta det

samband, som råder i fråga om röstlängds samt debiterings- och uppbördslängds

upprättande och granskning. Jag vill i detta avseende

framhålla, att då kommunernas utgifts- och inkomststat är beroende av

beskattningsmyndigheternas beslut angående taxeringen och det svårligen

kan ifrågasättas, åtminstone i detta sammanhang, att avsevärt inskränka

de för olika taxeringsmyndigheters arbete redan nu knappt tillmätta

tidrymder, man icke gärna kan tänka på att utsätta tiden för den

stämma, som jämlikt § 17 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

skall hållas i oktober för bestämmande av kommunens utgiftsoch

inkomststat, tidigare än till omkring den 1 oktober. Med hänsyn

vidare därtill, att vederbörande kommunalmyndighet åtminstone i de

större kommunerna lärer behöva omkring en månad för upprättande av

debiterings- och uppbördslängd, samt att såväl denna längd som röstlängden

jämlikt § 65 i berörda förordning skola före justeringsstämman

hållas tillgängliga fjorton dagar, torde man icke kunna beräkna, att

denna stämma, som enligt nu gällande stadganden skall hållas i december,

kan äga rum tidigare än i mitten eller slutet av november. V al,

vid vilka den nya röstlängden skall komma till användning, synas alltså

kunna ske tidigast i slutet av november eller början av december.

På många håll har man också utgått från, att de sammanförda valen

böra förrättas under december, till vilken månad stadsfullmäktigvalen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

19

redan nu äro förlagda. Att pålägga magistraterna under denna i vanliga

fall bråda tid ytterligare förrättandet och uträknandet av landstingsmannavalen

i städerna torde emellertid knappast vara försvarligt. I detta

hänseende må framhållas, att besväret med stadsfullmäktigvalen, därest

successiv förnyelse av stadsfullmäktigkåren ej vidare skall äga rum,

givetvis kommer att bliva betydligt mera betungande än för närvarande.

Åven för domhavandena skulle det bliva en i hög grad pressande

börda att jämte övriga göromål vid denna tid ombestyra sammanräkningarna

av landstingsmannavalen på landet. Uppenbart är, att det ej heller för

valmännen kan vara önskligt att få landstingsmannavalen förlagda till

julmånaden; och särskilt torde för lantbefolkningen inom vissa delar av

vårt land denna tid vara synnerligen olämplig.

Något annorlunda skulle förhållandena ställa sig, om en bestämd

valdag för de politiska valen komme till stånd samt rösträtten i kommunerna

blir mindre skiljaktig än nu från den politiska. Sista söndagen

i september eller första söndagen i oktober kunde då lämpligen

bliva valdag, vart annat år för de politiska valen och vart annat år för

stadsfullmäktig- och landstingsmannavalen. Detta är enligt min mening

det mål, vartill man bör sträva i förevarande hänseende. Men för närvarande

möta såväl mot denna anordning som mot ett sammanförande

av landstings- och stadsfullmäktigvalen överhuvud så stora olägenheter,

att jag ansett mig icke böra tillstyrka ett frångående i nämnda hänseende

av nuvarande ordning för berörda val. Såväl landstingsmannavalen

som fullmäktigvalen torde alltså tillsvidare böra hållas å nu stadgade

tider.

Skola emellertid, såsom i det föregående förordats, valen till varje

korporation ske vart fjärde år och omfatta denna i sin helhet, ställes

man inför frågorna, huruvida de lämpligen böra alla försiggå under ett

och samma år och i vilken tidsrelation de böra ställas till andrakammarvalen.

Riksdagens mening, att de kommunala valen böra hållas

alternerande med de politiska, har i flertalet av de avgivna yttrandena

rönt anslutning. Denna ordning förefaller också vara den ändamålsenligaste.

I enlighet härmed skulle valen till andra kammaren komma

att äga rum åren 1920, 1924 etc., under det att ifrågavarande kommunala

val skulle hållas åren 1922, 1926 etc.

Såsoin i det föregående nämnts nödvändiggör bortfallandet av reglerna

om den successiva förnyelsen, vad fullmäktigvalen angår, vissa

ändrade bestämmelser om kommunernas indelning i valkretsar och om

fullmäktiges antal. I dessa avseenden har jag ansett böra stadgas, att

kommun med 2,000 invånare eller därunder skall utse 16 fullmäktige,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Motionerna.

att kommun med flera men högst 10,000 invånare har att utse 16—30

fullmäktige, att om antalet fullmäktige i sådan kommun bestämmes till

mer än 20, den kommunen skall indelas i valkretsar, samt att för varje

krets må utses minst 6, högst 15 fullmäktige.

Tillräckliga skäl att, på sätt länsstyrelsen i Kristianstads län hemställt,

utsträcka den nu föreskrivna tiden av 14 dagar, inom vilken sammanräkningen

av kommunalfullmäktigval skall påbörjas, har jag icke

ansett föreligga.

Vad därefter angår frågan om ändring av de för Stockholm gällande

bestämmelserna om stadsfullmäktigval, så synes visserligen principiellt

ett bibehållande av regeln om fullmäktigkorporationens successiva förnyelse

icke vara mera påkallat för Stockholms del än eljest för de större

städerna. Men å andra sidan måste man taga i betraktande, att Stockholm

sedan gammalt i kommunalt hänseende intagit en särställning och

att antalet stadsfullmäktige där är betydligt mycket större än i någon

annan stad. Härtill kommer, att, såsom stadsfullmäktige i Stockholm

framhållit, nu gällande föreskrift, enligt vilken val till stadsfullmäktige

därstädes skall äga rum vart annat år i stället för varje år, såsom tidigare

var stadgat, infördes så nyligen som år 1911. Med hänsyn härtill

och till den avvisande hållning såväl stadsfullmäktige som myndigheterna

i Stockholm intagit till förslaget har jag funnit tills vidare inga ändringar

i förevarande hänseende böra vidtagas i de för Stockholm gällande

reglerna.

Beträffande tiden för ikraftträdandet av de nu förordade ändringarna

torde böra göras skillnad mellan de olika slagen av val. Valen till fullmäktigkorporationerna

i deras helhet synas böra redan i år förrättas

enligt de nya reglerna, varav skulle följa, att de fullmäktige, som valts för

tid efter den 31 december 1918, böra frånträda sina befattningar nämnda

dag. Då landstingsmannavalen för innevarande år redan till största

delen hållits, kan enligt den av mig angivna planen val, omfattande

samtliga landstingsmän, äga rum först år 1922. Ändringarna i förordningen

om landsting böra därför träda i kraft den 1 januari 1922, och

val av landstingsmän och suppleanter, som ske dessförinnan, avse endast

tiden till den 1 september 1922.»

Herr Hellberg har till stöd för de av honom i motionerrla nr 162

och 163 gjorda yrkandena anfört följande:

»I överensstämmelse med de önskemål, som uttalats i den skrivelse

fjolårets riksdag avlät till Kung! Maj:t i samband med sitt beslut om

förlängning av valperioden för andra kammaren från tre till fyra år, har

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

21

Kungl. Maj:t i propositionen nr 261 till årets riksdag föreslagit bl. a.

den förändring i bestämmelserna om stadsfullmäktige- och landstingsmannaval,

att dessa val endast skola förrättas vart fjärde år och sålunda

omfatta de respektive representantförsamlingarnas samtliga medlemmar.

Om detta förslag vinner riksdagens bifall och det vilande grundlagsändringsförslaget

om andra-kammarperiodens förlängning blir antaget,

skulle därigenom en regelbunden växling av politiska och kommunala

val med ett valfritt års mellanrum komma att inträda i stället för den

nuvarande oordningen i de olika valslagens inbördes förhållanden, som

bl. a. medför, att tre val tid efter annan infalla under samma år. Men

den större reda, som i de föreslagna ändringarna avses, skulle bli ännu

fullständigare, om åtminstone de två stora valeu, riksdags- och landstingsmanuavalen,

förlädes till samma tid på året och helst till en bestämd

dag. Vore det en gång för alla fastställt, att dessa båda val

skulle infalla på den dagen växelvis t. ex. alla jämna år, så att den

ordningen inginge i folkmedvetandet och folkvanan, komme därmed i

våra valförhållanden att inträda en regelmässighet och stadga, som säkerligen

skulle bidraga till den önskvärda ökning i de röstandes antal, som

i vårt vidsträckta och glesbefolkade land bör främjas så mycket som

möjligt på annat sätt, då det av olika, inte minst av praktiska skäl, inte

funnits tillrådligt att införa röstplikt.

Enligt gällande bestämmelser skola som bekant landstingsmannavalen

förrättas under senare delen av mars och riksdagsmann avalen i

september. Av dessa valtider har den förra i ett viktigt avseende visat

sig mindre lämplig. Sedan landstingsmannavalen fått en så stark politisk

karaktär som de numer äga och till följd därav föregås av en hela

landet omfattande valstrid, medför det uppenbara olägenheter, att de förrättas

under den tid riksdagen är samlad. Vid de möten, som för dem

anordnas, begäres i stor utsträckning föredrag av riksdagsmän. Om då

dessa, som naturligt är, så vitt möjligt söka tillmötesgå önskningarna

om en sådan deras medverkan i valstriden, så kan det inte ske utan att

de försumma riksdagsarbetet. Erfarenheten har också visat, att under

veckorna närmast före landstingsvalen ett mycket stort antal folkrepresentanter

äro borta från utskottens och kamrarnas sammanträden. Denna

påföljd av landstingsvalens förläggning till våren är påtaglig. Och

skulle, vilket visserligen knappast är tänkbart, riksdagsmännen allmänt

vägra sin medverkan till dessa val, så bleve även den påföljden menlig,

då valmännen därigenom måste umbära den ledning de önska. En förflyttning

av landstingsvalen till eu annan årstid är redan av dessa ganska

viktiga skäl oneklig.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Någon liknande anledning att förändra tiden för riksdagsmannavalen

synes däremot icke föreligga. Sedan mer än ett 20-tal år ha de varit

förlagda till den månad, som utgör en gränstid mellan sommar och höst,

en tid som i allmänhet genom friskt och vackert väder samt torra och

dammfria vägar i de flesta delar av landet väl lämpar sig för de »folkvandringar»

som föranledas av valen. Någon tjänligare tid för dessa

torde knappast stå till buds, helst som riksdagens samvaro under årets

5—6 första månader väl utgör ett avgörande skäl mot deras förläggning

till denna och den närmast därefter följande tiden. Om riksdagsoch

landstingsmannavalen skola äga rum under samma årstid, synes

därför enda möjligheten vara att även de senare äga rum under förhösten.

Om också önskemålet att för båda dessa val få en viss bestämd dag

fasthålles, så synes denna dag böra infalla i slutet av september. Den

bör nämligen komma på tillbörligt tidsavstånd efter landstingens sammanträden,

vilka som bekant börja i somliga län andra, i somliga tredje

måndagen i nämnda månad. Uppenbart olämpligt vore, om dessa sammanträden,

låt vara endast en gång vart fjärde år, skulle hållas sedan

nyval av tingens ledamöter redan ägt rum, medan det åter förefaller rätt

naturligt att nyvalen inträffa kort efter att det gamla landstinget haft

sitt sista sammanträde.

Då det nu emellertid i en annan kungl. proposition till årets riksdag,

nr 277, har föreslagits, att tiden för landstings lagtima möte skall

kunna utsträckas till 10 dagar, så skulle det, om detta förslag nu eller

något liknande framdeles vinner riksdagens bifall, i några fall kunna inträffa,

att det gamla landstinget inte hunnit avsluta sina arbeten innan

det nya skall väljas. En sådan tänkbar om än väl mindre sannolik

sammanstötning kan då förebyggas antingen därigenom att alla landsting

sammanträda så tidigt, t. ex. andra måndagen i september, att de

hinna åtskiljas i erforderlig tid före valen, eller ock därigenom att valen

skjutas över till första veckan av oktober, vilken torde vara ur olika synpunkter

för dem ungefär lika lämplig som den sista i september. Av

dessa båda möjligheter torde dock den förra vara att föredraga, då en

flyttning av vissa landsting från en vecka till den närmast föregående

väl får anses vålla mindre rubbning av det bestående än riksdagsmannavalens

utflyttning ur en hävdvunnen månad in i en annan.

Men om sålunda valdagen bör falla inom sista veckan av september,

så återstår frågan vilken veckodag som lämpar sig bäst därtill.

Funnes det möjlighet att få en vardag fri under hösten, som alldeles

saknar helgdagar, så vore det mycket tilltalande att utse den sista

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

23

septemberlördagen till riksvaldag. Den viktigaste allmänt medborgerliga

iörrättningen skulle då medföra ett slags civil tvådagarshelg, och det

skulle kanske i sin mån bidraga till en talrikare inställelse vid valurnorna,

att de som för den måste tillryggalägga en längre väg fram

och åter inte behövde gå i arbete dagen därpå. Nu finnes emellertid

dess värre ingen trygghet för att en vardag, upphöjd till valdag, överallt

skulle bliva fridag. Olika intressen kunna tänkas samverka däremot.

Allestädes i vårt land har också under senare tid utvecklingen

fört till riksdagsmannavalens förläggning på en söndag, och landstingsmannavalen

på landsbygden äro ju genom lag förlagda till Mariebebådelsedag.

Det torde då vara mest överensstämmande med hävd och

vana, om sista söndagen i september bestämdes till samfälld valdag för

hela landet.

Länge har det varit ett ganska allmänt omfattat önskemål att få en

sådan gemensam dag för riksdagsmannaval, så att dessa kunde undangöras

på en gång i stället för att utdragas över en hel månad. För den

reformen borde nu den allmänna meningen vara mogen. Men det blir

då endast ett steg vidare på samma utvecklingsväg, om även de andra stora

valen förläggas till samma årsdag de år då de äga rum. Det skulle, såsom

förut framhållits, bidraga till att skapa en god och fast medborgerlig

sedvänja, om denna gemensamma valdag en gång för alla vore bestämd,

så att alla, oberoende av myndigheternas beslut och kungörelser, visste,

att sista söndagen i september alla lämna år, går folket över hela landet

till val.

Ur olika synpunkter ter sig ock den här föreslagna dagen mycket

ändamålsenlig. Vad som förut sagts om väder och väglag i september

månad gäller också om dess sista vecka — enligt meteorologiska anstaltens

väderleksrapporter från landets olika delar, provvis undersökta

för vart tredje år under perioden 1900—1915, har nu denna vecka i

genomsnitt visat i det allra närmaste 5Vä dagar som kunde räknas för

regnfria. I de flesta trakter av landet är det viktigaste skördearbetet då

i regel avslutat, och i städerna ha de under den varma årstiden bortresta

återinflyttat. Det politiska intresset, som mot slutet av riksdagssäsongen

helt naturligt blivit något uttröttat, vaknar efter sommarens

vila till nytt liv. Det torde över huvud knappast finnas någon tid på

året som är bättre ägnad för valen.

Naturligtvis kunna mot den som mot varje annan göras vissa invändningar.

En sådan är, att vart annat år landstingen komme att sammanträda

under valkampanjen. Att deras i allmänhet fyra till fem sammanträdesdagar

infalla då, är väl dock en obetydlig olägenhet i jämfö
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

* Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

relse med den nuvarande: att landstingsvalstriderna liksom själva valen

infalla under riksdagstiden. — En annan invändning skulle det kunna

vara, att i slutet av september den kommunala röstlängden är ett halvt

år äldre än i slutet av mars. Men då detta inte alls inverkar på de

under året inflyttades rösträtt, som med undantag för fastighetsägare

först kan inträda påföljande år, och de andra som av en eller annan

anledning inte blivit upptagna i den nämnda längden men ha anspråk

därpå, naturligtvis kunna få dessa sina anspråk prövade vid justeringsförrättningen

i början av valstämman lika väl under hösten som under

våren, synes en sådan invändning sakna betydelse. — Detsamma kan

väl sägas om det förhållandet, att de på hösten valda landstingsmännen

icke finge träda i funktion förr än nära ett år efter det de blivit valda

eller nära ett halvår senare än nu, då de väljas på våren. Att det

skulle innebära någon olägenhet, är dock svårt att inse. Mandattiden

för landstingsmännen, vilken nu räknas från 1 september, borde vid en

sådan förändring av valtiden som den här ifrågasatta räknas från 1

januari nästa år. Att det sedan dröjer inemot s/4 år, innan landstinget

sammanträder till sitt lagtima möte, innebär visserligen ett längre avstånd

mellan mandatets början och dess första utövning än som nu förekommer,

men det torde vara svårt att uppvisa, varutinnan detta skulle

vara menligt, helst som den förändring i landstingens sammansättning

som valen medföra brukar inskränka sig till en mindre del av deras

medlemstal.

Men även om dessa och andra anmärkningar, som tilläventyrs kunna

framställas, förtjäna något avseende, så äro de väl ändå av underordnad

vikt i jämförelse med den stora fördel, som skulle vinnas för vårt offentliga

liv genom en fast, i folkmedvetandet invuxen, regelbundet återkommande

valdag. I den kung!, proposition, vartill denna motion ansluter

sig, uttalar sig också departementschefen principiellt för sista söndagen

i september eller första söndagen i oktober såsom valdag och betecknar

en sådan såsom »det mal vartill man bör sträva», fastän han

anser svårigheterna att uppnå detta mål för närvarande så stora, att han

funnit sig böra låta det stanna vid de gamla valtiderna. De olägenheter,

som äro förbundna med landstingsvalens förläggning till den årstid,

då de för närvarande hållas, äro likväl så påtagliga och betydande, att,

när en omläggning av dessa val nu skall företagas, starka skäl tala för

att den göres så fullständig som möjligt. Annars måste frågan därom

under den närmaste tiden upptagas på nytt. Svårigheterna mot förslaget

om en gemensam dag för riksdags- och landstingsval kunna väl

inte heller vara större än att de, med hjälp av den goda vilja, som för

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

25

ett viktigt resultat förmår uppoffra relativa oväsentligheter, böra kunna

övervinnas. Vad särskilt angår de lagändringar, som därför erfordras,

torde väl vederbörande utskott kunna sörja för att de bliva avfattade på

ett tillfredsställande sätt.

I den kungliga propositionen behandlas även frågan om städstock

kommunal-)fullmäktigevalens sammanföring med andra val, närmast

med landstingsvalen. Den frågan torde dock kunna lämnas utanför den

större fråga det bär gäller. Stads- och (kommunal-)fullmäktigevalen äro

ju dock inga allmänna val. Det torde möjligen vara ändamålsenligt, att

de förrättas i ett visst sammanhang med landstingsvalen, men det får

väl anses uteslutet, att de skulle kunna förrättas på samma dag som

dessa. Endast för de få större städer, vilkas stadsfullmäktige utse ledamöter

i första kammaren, vore en sådan samtidighet möjlig.

För övergång från den nuvarande till den här förordade valdagen

för landstingsvalen synes den enklaste utvägen vara att 1922, då den

nya ordningen för dem borde inträda, för att den önskade växlingen

vart annat år mellan de båda landsvalen må kunna inträda efter 1920

års riksdagsval, först i mars partiella val som vanligt förrättas för den

återstående delen av året, och att sedan den nya lagen träder i kraft

exempelvis den 1 juli, samt att i den inryckes ett övergångsstadgande

som bestämmer, att alla landstingsmandat efter den gamla ordningen

skola utgå den 31 december 1922. Att sålunda det året två landstingsval,

ett partiellt i mars och ett totalt i september, komma att få hållas,

är visserligen en olägenhet, men för en enda gång bör denna vara övervinnelig,

när det förut har förekommit och om den nuvarande ordningen

(eller snarare oordningen) finge fortbestå vart 6:te år skulle inträffa, att

landstings- och riksdagsval infalla på samma år.

Som konsekvens av det här ovan anförda yrkas, att riksdagen måtte

besluta att som valdag för riksdags- och landstingsval fastställa sista

söndagen i september samt att antaga de förändrade bestämmelser i

grund- och kommunallagar, som för detta ändamål erfordras.»

Med avseende på de skäl, som övriga motionärer förebragt för sina

yrkanden, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottets yttrande.

Det förslag, som Kungl. Maj:t med anledning av riksdagens skrivelse

1917 nu framlagt, innebär, att den successiva förnyelsen av såväl landsting

som stads-, kommunal- och municipalfullmäktige skall upphöra. Däremot

har Kungl. Maj:t ej ansett sig kunna föreslå vare sig sammanförande

av nu nämnda slag av kommunala val inbördes eller dessas samman
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 5 saml. 19 käft. (Nr 21.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Frågan om

successiv förnyelse

av

landstingen.

Frågan om

landstingsmannar

alens

förläggande

till hösten och

gemensam

valdag för

an dr ak ammar-

och

landstingsval.

förande med andrakammarvalen. Ej heller har Kungl. Maj:t ansett andra

slag av val än de nu nämnda böra inbegripas i den föreslagna reformen.

Utskottet vill redan från början tillkännagiva, att det i båda dessa

sist berörda hänseenden funnit sig övertygat av de skäl, som av Kungl.

Maj:t förebragts. Det finner sålunda för det första ådagalagt, att det

skulle medföra bestämda olägenheter att, såsom i herr von Mentzers

motioner föreslagits, sammanföra de kommunala valen (i vidsträckt mening)

med andrakammarvalen, likasom ock att det ej heller lämpligen låter sig göra

att till en och samma tidpunkt sammanföra landstingsmannavalen och

övriga i propositionen berörda kommunala val. För det andra synes

det också fullt riktigt att, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, lämna oberörda

sådana kommunala val (val av kyrkoråd, skolråd m. in., val av drätselkammare

och andra styrelser i städer, som ej hava stadsfullmäktige, och

val på landet av kommunalnämnd och andra styrelser), vilka i regel

icke äro av beskaffenhet att föranleda valstrider av nämnvärd omfattning,

utan avse förvaltningsmyndigheter, och vilka icke skulle hava några

fördelar att hämta genom att sammanföras med andra val.

Huvudvikten i Kungl. Maj:ts förslag ligger enligt utskottets uppfattning

därpå, att antalet valkampanjer inskränkes genom ändrade bestämmelser

rörande sådana val, vilka i större utsträckning föranleda valstrider

av mer allmän och uppslitande beskaffenhet. Härvid komma —

jämte riksdagsmannavalen — i främsta rummet i betraktande landstingsmannavalen.

Beträffande dessa skulle i detta hänseende en väsentlig

vinst stå att hämta genom att den successiva förnyelsen av landstingen

upphäves. Fn dylik anordning skulle enligt utskottets mening medföra

betydande fördelar. Den torde — i överensstämmelse med den uppfattning,

som låg till grund för riksdagens förlidet år fattade beslut i ämnet

— böra genomföras på sådant sätt, att, i samband med antagande av

de vilande gruudlagsförslagen om fyraårig valperiod för andra kammaren,

landstingsmannavalen förläggas till andra året av varje för andra kammaren

gällande valperiod, och att således dessa båda slag av val bliva

alternerande med två års mellanrum. Den av herr \\ ikström väckta

motionen om treårig funktionstid för såväl andra kammaren som, bland

annat, landstingen har således icke kunnat av utskottet tillstyrkas.

I detta sammanhang har utskottet även ansett sig böra upptaga

den i Kungl. Maj:ts förslag vidrörda frågan om landstingsmannavalens

förläggande till hösten. Enligt utskottets uppfattning kan nämligen denna

fråga, som i propositionen synes hava undanskjutits väsentligen på den grund

att det icke lämpligen lät sig göra att stadga samma tidpunkt för å ena sidan

landstings-, å andra sidan stads-, kommunal- och municipalfullmäktigevalen,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

27

med fördel lösas isolerad från frågan om tiden för sistberörda val. Det

innebär med andra ord en bestämd fördel att få landstingsmannavalen förlagda

till hösten, även om därmed ej vinnes, att de till tiden komma

att sammanfalla med valen till övriga kommunala representationer. Utskottet

får till stöd för denna uppfattning hänvisa till de skäl, som i

herr Hellbergs motion nr 162 anförts för september såsom valmånad. I

likhet med denne motionär anser utskottet således synnerligen starka

skäl tala för landstingsmannavalens förläggande till denna månad.

Herr Hellberg har i samband med denna fråga även upptagit det

gamla spörsmålet om en för hela landet gemensam valdag. Han har

nämligen föreslagit, att den sista söndagen i september skulle utgöra

valdag, 1920 för andrakammarvalen, 1922 för landstingsmannavalen,

1924 ånyo för andrakammarvalen o. s. v. Utskottet har lunnit sig livligt

tilltalat av tanken på en gemensam valdag, men har icke kunnat

undgå att taga häusyn till vissa svårigheter, som ett genomförande i

oförändrad form av herr Hellbergs förslag skulle medföra.

För det första är utskottet icke övertygat om lämpligheten av att

förlägga de ifrågavarande valen till slutet av september. Hittillsvarande

praxis ifråga om utsättande av valdag för valen till andra kammaren

ådagalägger fastmer, att början av september månad ansetts lämpligare

för dylika val. Vid andrakammarvalen hösten 1914 hade sålunda inom

48 valkretsar valen utsatts till första lördagen eller söndagen i september,

och vid valen 1917 förrättades valen i 35 valkretsar under dagarne 1—4

september och i ytterligare 15 valkretsar under den 8—9 september.

Inom en valkrets förrättades valet dels den 2, dels den 8 september.

Några klagomål över denna praxis hava icke avhörts. Åven den uppfattning

som utskottet kunnat bilda sig om de synpunkter, som i detta

hänseende göra sig gällande i olika landsändar, tyckes giva vid handen,

att början av månaden på de allra flesta håll anses såsom den för ifrågavarande

val lämpligaste tidpunkten. Utskottet anser sålunda, att valdagen

ej bör förläggas till slutet av september utan till början av denna

månad.

Under de senaste åren har det alltmer blivit praxis att utsätta

andrakammarvalen till en söndag, och för landstingsmannavalen på

landet är som bekant Marie bebådelsedag fastställd såsom den normala valdagen.

Skall en gemensam valdag fastställas synes också av nöden att

förlägga densamma till en arbetsledig dag, d. v. s. under nuvarande

förhållanden en söndag, och alltså, på nyss anförda grunder, till första

söndagen i september. Erinrar man sig att redan nu i städerna landstingsmannavaleu

i regel icke hållas på söndag, och att därstädes även

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

andrakammarvalen ofta icke utsättas till söndag, utan till lördag, synes

emellertid möjlighet böra hållas öppen för städerna att alltfort få bibehålla

samma anordning, som för dem obestridligen ur åtskilliga synpunkter

kan vara fördelaktig, och mot vilken å andra sidan de betänkligheter,

som eljest möta mot en vardag såsom valdag, icke inom dem med

någon egentlig styrka kunna göras gällande. Detta skulle kunna vinnas

därigenom att, vad riksdagsmannaval beträffar, Kungl. Maj:ts befallningshavande,

och vad landstingsmannavalen angår, städernas magistrater,

vilka nu äga att utsätta valdagen, finge befogenhet att i städer utsätta

val av ledamöter av andra kammaren, respektive av landstingsmän, att

äga rum å lördagen före den gemensamma valdagen.

Det har därjämte inom utskottet uppgivits, att valens förrättande

i början av september på vissa orter, t. ex. inom Stockholm, skulle möta

allvarliga svårigheter. Med hänsyn härtill och då onekligen även av

andra grunder det kan tänkas vara önskvärt att kunna bereda möjlighet

till undantag från den allmänna bestämmelsen, synes det utskottet

ändamålsenligt att — ifråga om såväl andrakamm arval en som landstingsmannavalen

— åt Kungl. Maj:t gives befogenhet att, där synnerliga skäl

därtill äro, för vissa valkretsar fastställa annan valdag inom september

månad.

I överensstämmelse med dessa synpunkter hava de förslag utarbetats,

som bland utskottets yrkanden återfinnas under punkterna l:o) och 3:o).

Den nya anordningen synes, vad landstingen angår, böra träda i kraft

i den ordning, att sedan val av halva antalet av landstingens ledamöter

för sista gången ägt rum i mars 1922, nya val för landstingen i deras

helhet förrättas i september samma år.

Utskottet har slutligen icke heller förbisett de invändningar, som

ur vissa synpunkter kunna göras mot söndagen såsom valdag. 1 valet

mellan söndag och en av veckans arbetsdagar har utskottet emellertid,

såsom av det ovan anförda framgår, funnit övervägande skäl tala för

det förra alternativet. Det är nämligen icke lämpligt, att valet äger

rum å sådana dagar, då för ett stort antal röstande stora, kanske

oöverkomliga svårigheter möta mot deltagande i detsamma. De olika

synpunkter, som sålunda kunna anläggas på denna fråga, synas dock

— på sätt i herr Hellbergs motion antytts — kunna förlikas, därest

beträffande en för ändamålet i övrigt lämplig vardag i september

sådana anordningar vidtoges, att densamma överallt i landet bleve

arbetsfri, och bör enligt utskottets uppfattning härvid framförallt en

lördag komma i åtanke. Införandet av en sådan arbetsfri vardag såsom

valdag, för vilket, såsom av herrar Hellbergs och von Mentzers

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

29

motioner framgår, ur olika synpunkter talande skäl kunna anföras, är

emellertid en fråga av sådan beskaffenhet, att den ej kan lösas allenast

genom en ändring i landstingsförordningen och riksdagsordningen. Denna

fråga har fördenskull synts utskottet böra hänskjuta^ till en utredning,

vid vilken även andra synpunkter än sådana, som direkt hänföra sig till

sättet för valens anordnande, torde böra tagas under övervägande. Det

har exempelvis förefallit utskottet, som om den tilltänkta anordningen

skulle kunna befinnas fördelaktig även med hänsyn därtill, att i det

svenska kyrkoåret inga helgdagar förekomma mellan midsommar och

jul. Denna fråga kräver emellertid även ur nationalekonomiska och

andra synpunkter särskild utredning. Om en dylik utredning hemställer

utskottet under punkten 4:o).

I jämförelse med landstingsmannavalen hava de övriga kommunala

valen synts utskottet vara av underordnad vikt för det syftemål — inskränkning

i antalet valstrider av mera allmän omfattning — som föranlett

Kungl. Maj ris förslag. Frågan om dessa vals anordnande torde

också kunna lösas oberoende av det resultat, till vilket utskottet kommit

beträffande andrakammarvalen och landstingsmannavalen. Vid sådant

förhållande hava de praktiska olägenheter, som ett upphävande av den

successiva förnyelsen av fullmäktigekorporationerna skulle draga med sig,

för utskottet blivit avgörande. Dessa olägenheter bestå förnämligast

däri, att den ifrågavarande åtgärden, därest den isolerad genomfördes,

skulle föranleda, att ett allt för stort antal mandat komme att på en gång

besättas; att åter, som Kungl. Maj :t med hänsyn till denna omständighet

föreslagit, dels för mindre städer minska antalet fullmäktige, dels i långt

större utsträckning än nu är fallet föreskriva stads (resp. kommuns)

uppdelning i valkretsar, finner utskottet av .flera grunder icke tilltalaude.

Utskottet har således icke ansett sig kunna tillstyrka Kungl. Maj ris

proposition, i vad den avser förordningarna om kommunalstyrelse i stad

och på landet. Därmed torde även de förslag, som i anledning av

propositionen motionsvis framförts av herrar Ström, Sterne, Ericson i

Funäsdalen och Johansson i Sollefteå, böra förfalla.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa

Do) att riksdagen i anledning av Kungl. Majris

proposition nr 261 jämte herr Hellbergs motion nr 162

måtte för sin del antaga följande

Frågan om

successiv

förnyelse av

stads-, kommunal-

och

municipalfullmäktige.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

(KnuffI. Maj:ts förslag.'')

Förslag

till

Lag

om ändrad lydele av § 2 inom. 6

och 7, samt §§ 3 och 16 i förordningen

om landsting den 21 mars

1862 ävensom om upphävande av

§ 2 mom. 5 i samma förordning.

Härigenom förordnas, att § 2

mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16 i

förordningen om landsting den 21

mars 1862 skola erhålla följande

ändrade lydelse ävensom att § 2

mom. 5 i samma förordning skall

upphöra att gälla:

( Utskottets förslag.)

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 2 inom. 6

och 7, § 3, § 5 mom. 2 och 3

samt § 16 i förordningen om landsting

den 21 mars 1862 ävensom om

upphävande av § 2 inom. 5 i samma

förordning.

Härigenom förordnas, att § 2

mom. 6 och 7, § 3, § 5 mom. 2

och 3 samt § 16 i förordningen om

landsting den 21 mars 1862 skola

erhålla följande ändrade lydelse

ävensom att § 2 mom. 5 i samma

förordning skall upphöra att gälla:

§ 2.

6. Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som

skall för varje valkrets utses, fastställes efter ovan angivna grunder av

landstinget. Förslag till sådan indelning skall till landstinget avgivas

av Konungens befallningsh avande.

7. Varda de förhållanden, vilka legat till grund för den fastställda

ordningen, så ändrade, att jämkning däri till följd av stadgandena i

mom. 1—4 här ovan påkallas, eller linnes eljest sådan jämkning nödig,

äge landstinget på Konungens befallningshavandes förslag eller efter inhämtande

av dess yttrande, verkställa jämkningen; och skall, där ej

sådant fall är för handen, som i mom. 8 första stycket eller mom. 9

andra stycket avses, jämkningen ske året innan val av landstingsmän

nästa gång äger rum.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

31

(Kun(/l• Maja» förslag.)

(Utskottets förslag.)

§ 3.

För varje valkrets utses tillika suppleanter.

Konungens befallningshavande kungör i god tid före valen, huru

många landstingsman och suppleanter skola utses för varje valkrets.

§ 5-

2 a) Val av-------

— — — på landet.

b) Valet förrättas — — —

— — äga rum.

c) Valet skall förrättas å

Marie bebådelsedag eller, om ordinarie

kommunalstämma i december månad

året innan valet skall äga rum

med minst två tredjedelar av de i

omröstningen deltagandes röster efter

röstvärdet så beslutar, å annan dag

under senare hälften av mars månad.

Valet får ej äga rum under

tider, då allmän gudstjänst hålles

inom kommunen, och skall fortgå

minst en och en halv timme före

klockan tre eftermiddagen samt

minst två timmar efter klockan fem

eftermiddagen. I kungörelse om

stämma för landstingsmannaval skall

tiden för valet noggrant angivas.

d) Ej må — — — — — assureras.

e) Domhavanden — -— — —

avslutad.

3. a) I stad förrättas valet inför

magistraten.

Valet, som skall förrättas i senare

hälften av mars månad, får ej

äga rum under tider, då allmän

gudstjänst hålles inom staden, och

§ 5.

2 a) Val av — — — — —

— — — på landet.

b) Valet förrättas — — —

— — äga rum.

c) Valet skall förrättas första,

söndagen i september månad.

Kungl. Majit må dock, där

synnerliga skäl därtill är o, förordna,

att val för viss valkrets skall verkställas

å annan dag under september

månad.

Valet får ej äga rum under

tider, då allmän gudstjänst hålles

inom kommunen, och skall fortgå

minst en och en halv timme före

klockan tre eftermiddagen samt

minst två timmar efter klockan fem

eftermiddagen. I kungörelse om

stämma för landstingsmannaval skall

tiden för valet noggrant angivas.

d) Ej må — — — — — assureras.

e) Domhavanden — — — —

avslutad.

3. a) I stad förrättas valet inför

magistraten.

Valet skall förrättas första söndagen

i september'' månad ellei'', därest

magistraten så beslutar, närmast därförut

infallande lördag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

skall fortgå minst två timmar före

klockan tre eftermiddagen samt

minst två timmar efter klockan sju

eftermiddagen. I kungörelsen skall

tiden för valet noggrant angivas.

Om kallelse — — — — föreskrivet.

b) I stad, — — — — avslutad.

§ 16.

Tjänstgöringstid för landstingsman

och suppleant är, där han icke

utsetts vid val, som ägt rum med

anledning av bestämmelserna i § 2

mom. 8 andra stycket och mom. 9

tredje stycket, fyra år, räknade från

och med den 1 september det år,

då valet skett.

Landstingsman och suppleant,

som utsetts vid val jämlikt nyss

åberopade bestämmelser i § 2 mom.

8 och 9, äga tjänstgöra från och

med den 1 september det är, då valet

skett, och till utgången av tjänstgöringstiden

för övriga landstingsmän

och suppleanter.

Rörande landstingsmans- och

suppleantbefattnings upphörande i

vissa fall tidigare än ovan sägs

stadgas i § 2 mom. 8 tredje stycket

och mom. 9 fjärde stycket.

(Utskottets förslag.)

Kungl. Maj:t må dock, där synnerliga

skäl därtill är o, förordna, att

val för viss valkrets skall verkställas

å annan dag under september månad.

Val får ej äga rum under tider,

då allmän gudstjänst hålles inom

staden, och skall fortgå minst två

timmar före klockan tre eftermiddagen

samt minst två timmar efter

klockan sju eftermiddagen. I kungörelsen

skall tiden för valet noggrant

angivas.

Om kallelse — — — — föreskrivet.

b) I stad, — — — — avslutad.

§ 16-

Tjänstgöringstid för landstingsman

och suppleant är, där han icke

utsetts vid val, som ägt rum med

anledning av bestämmelserna i § 2

mom. 8 andra stycket och mom. 9

tredje stycket, fyra år, räknade från

och med den 1 januari året efter

det, då valet skett.

Landstingsman och suppleant,

som utsetts vid val jämlikt nyss

åberopade bestämmelser i § 2 mom.

8 och 9, äga tjänstgöra från och

med den 1 januari året efter det,

då valet skett, och till utgången av

tjänstgöringstiden för övriga landstingsmän

och suppleanter.

Rörande landstingsmans- och

suppleantbefattnings upphörande i

vissa fall tidigare än ovan sägs

stadgas i § 2 mom. 8 tredje stycket

och mom. 9 fjärde stycket.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Sl.

(Kungl* Majitn förslag»)

Denna lag träder i kraft den

1 januari 1922.

Tjänstgöringstiden för de landstingsmän

och suppleanter, som dessförinnan

utses, skall utgå den 31

augusti 1922, där ej enligt stadgandena

i § 10 tjänstgöringstiden för

dem upphör tidigare.

Vad i § 2 mom. 6 enligt dess

nuvarande lydelse är stadgat om landstings

åliggande att fastställa valkretsarnas

fördelning i grupper skall icke

gälla landsting, som sammanträder

år 1921.

33

( Utskott ef s förstäf/.)

Donna lag träder i kraft den

1 juli 1922.

Tjänstgöringstiden för de landstingsmän

och suppleanter, som utses

före den 1 september 1922, skall utgå

den 31 december 1922, där ej enligt

stadgandena i § 16 tjänstgöringstiden

för dem upphör tidigare.

2:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, i vad den rör

kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862

och kungl. förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862,

icke måtte vinna riksdagens bifall;

3:o) att riksdagen i anledning av herr Hellbergs motion nr 163

måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 17 mom. 1 riksdagsordningen.

Nuvarande lydelse:

§ 17.

1. Val till riksdagsmän i andra

kammaren verkställas undei'' september

månad året näst före början av

de tre år, för vilka valen gälla.

Bihang till riksdagms protokoll 1918.

föreslagen lydelse:

§ »•

1. Val till riksdagsmän i andra

kammaren verkställas första söndagen

i september månad året näst

före början av de fyra år, för vilka

valen gälla, dock att Konungens befallning

skärande äger att utsätta val

i stad att äga rum å närmast därförut

infallande lördag.

sand. 19 höft. (Nr 21.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj:t må, där synnerv

liga skål därtill äro, förordna, att

val till andra kammaren för viss

valkrets skall förrättas å annan dag

under sagda september månad.

4:o) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning angående införande av viss för land och stad gemensam arbetsfri

valdag på söckendag; samt

5:o) att motionerna i första kammaren nr 167 av herr Ström och

nr 169 och nr 170 av herr von Mentzer samt i andra kammaren nr 389 av

herr Wikström, nr 391 av herrar Ericson i Funäsdalen och Johansson i

Sollefteå och nr 394 av herr Sterne icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 juni 1918.

På konstitutionsutskottets vägnar:

OTTO MANNHEIMER.

Reservationer

vid punkterna ho) och 3:o) i utskottets utlåtande:

dels av herrar K. J. Ekman, von Mentzer, Räf och Olsson i Brobergs

som ansett, att redan nu den gemensamma valdagen bort bestämmas

till en lördag;

dels av herrar Hellberg, Bellinder och von Zweigbergk, som anfört:

»Det är tillfredsställande att, i samband med förslaget om faställelse

av en regelbunden växling mellan riksdags- och landstingsvalen, inom

utskottet kunnat vinnas majoritet för ett förslag om en bestämd dag

på året, då båda dessa val i regel skola förrättas. Om detta förslag

s. 35 Kontrollera mot PDF

''Konstitutionsutskottets utlutande Nr 31.

35

blir antaget, skall därigenom den gamla frågan om en gemensam valdag

erhålla en, om också närmast provisorisk, lösning i vidare omfattning

än den från början varit tänkt.

Det synes emellertid något tvivelaktigt, om denna lösning är fullt

lyckligt funnen.

Utskottet bär förordat första söndagen i september till gemensam

valdag. Förlagda till den dagen komma landstingsvalen vart fjärde år

att för vissa landstingsmän medföra obehaget, att de nödgas fullgöra

sitt uppdrag efter det andra redan blivit valda i deras ställe. Riksdagsvalen

för huvudstaden, vilka hittills alltid förrättats i slutet av september,

torde svårligen kunna utsättas till början av månaden, och om de

•skulle avsöndras från de andra valen och uppskjutas till några veckor

efter dessa, så vore ju därmed valdagens gemensamhet bruten. Det

behjärtansvärda önskemål, som framföres i den av utskottet föreslagna

skrivelsen: att för båda slagen av val för framtiden få fastställd en

arbetsfri vardag, på vilken de skola förrättas, lärer också svårligen

kunna uppnås, om denna dag skall infalla i början av september, då

det vid den tiden vanligtvis mycket bråda skördearbetet säkert i mycket

stor utsträckning skulle förhindra en allmän ledighet.

Förnämligast på här anförda grunder ha vi ansett övervägande

skäl tala för att sista söndagen i september bort föreslås till valdag»;

vid punkten 2:o) i utskottets utlåtande:

av herrar Larsson i Västerås, Olof Olsson, Hallen, Kropp och von

iSneidern, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka Kungl. Maj:ts proposition

jämväl i vad den rör upphävandet av den successiva förnyelsen

av stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige;

vid punktenia 2:o) och 5:o) i utskottets utlåtande:

av herr Sterne, vilken, med instämmande i den av herrar Larsson

m. fl. avgivna reservationen, yrkat bifall till de förändringar i Kungl.

Maj:ts förslag, som påyrkats genom motion nr 394 i andra kammaren;

vid punkten 4;o) i utskottets utlåtande;

dels av herrar Jansson i Edsbäcken och von Sneidern,

dels beträffande motiveringen av greve Alexander Hamilton, som

anfört:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutshottets utlåtande Nr åt.

»Jag har icke av hittills anförda skäl blivit övertygad om behovet

och nyttan av viss för land och stad gemensam arbetsfri valdag på

söckendag; frågan är emellertid enligt min åsikt av den betydelse, att den

bör bliva föremål för en utredning, och har jag därför anslutit mig till

utskottets hemställan om skrivelse i detta syfte.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:454 Riksdagens skrivelse Nr 454 s. 1 i texten