Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 211 till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, 2, 3 och 4, § 18 samt §40 mom. 1 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 dels en i ämnet väckt motion.

1918-06-04 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1918:23, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 211 till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, 2, 3 och 4, § 18 samt §40 mom. 1 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 dels en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionellfskottets utlåtande Nr 211.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1918 kl. 8 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition nr 211 till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, 2, 3 och 4, § 18 samt

§40 mom. 1 i förordningen om landsting den 21 mars

1862 dels en i ämnet väckt motion.

Närvarande: herrar Mannheimer*, Larsson i Västerås, Clason, Bellinder, Hellberg*,

K. J. Ekman, von Mentzer, greve Alexander Hamilton, von Zweigbergk*, Boberg*,

Oscar Olsson*, Janson i Kungsord'', Hallén, Räf, Jansson i Edsbäcken, Sterne,

Hildebrand*, von Sneidern, Magnusson i Kalmar* och Olsson i Broberg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till konstitutionsutskottets handläggning har från båda kamrarna

hänvisats en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 277,

däri Kungl. Maj:t under åberopande av det vid propositionen fogade

utdrag av i statsrådet fört protokoll över civilärenden den 12 april 1918

föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, 2, 3 och 4, § 18 samt § 40 mom. 1

i förordningen om landsting den 21 mars 18(52.

Härigenom förordnas, att § 2 mom. 1, 2, 3 och 4, § 18 samt § 40

mom. 1 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 2-

1. För val av landstings män indelas länet i valkretsar, särskilt

för landsbygden och särskilt för städerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 saml. 21 höft. (Nr 23.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

För varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en landstingsman

och därutöver efter folkmängden en landstingsman för varje fullt tal

av 4,000.

2. Domsaga med en folkmängd av 24,000 eller däröver skall

delas i valkretsar under iakttagande, att för varje valkrets komma att

utses minst tre, högst sex landstingsmän; att området för varje valkrets

skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje; att delning

av domsaga, som utgöres av flera tingslag eller härad, verkställes, där

sådant utan avvikelse från redan givna regler kan ske, efter tingslag

eller härad; samt att eljest delning i valkretsar sker efter kommuner.

Utan hinder av vad nu är sagt må dock av tingslag bildas valkrets

med mindre folkmängd än 8,000, då synnerliga skäl därtill äro.

Med tingslag förstås sådan del av domsaga, som utgör egen domkrets.

Domsaga, vars folkmängd ej uppgår till 24,000, utgör en valkrets;

dock att, där folkmängden överstiger 20,000 eller samfärdsmedlens bristfällighet

eller andra liknande orsaker påkalla domsagans delning, domsagan

må, där så lämpligen kan ske, delas i två valkretsar; skolande

vid en sådan delning iakttagas vad ovan för delning av större domsaga

finnes stadgat.

Höra delar av samma domsaga till olika landstingsområden, bildar

varje del en valkrets.

3. Stad, vars folkmängd utgör minst 8,000, bildar egen valkrets.

Stad med mindre folkmängd än 8,000 skall förenas med annan eller

andra sådana städer till en valkrets med minst 8,000, högst 16,000 invånare.

Kan förening ej sålunda ske, eller skulle den medföra synnerlig

olägenhet, må stad eller städer bilda en valkrets, ändå att folkmängden

däri ej uppgår till 8,000.

4. Därest det antal landstingsmän, som med tillämpning av nu

meddelade föreskrifter bör utses inom ett län, icke uppgår till tjugu,

skall såsom grund för rättigheten att efter folkmängden välja ombud

till landstinget bestämmas lägre tal än det uti mom. 1 antagna, på det

att landstingsmännens antal för hela länet må uppgå till minst tjugu;

och skall i övrigt vid valkretsindelningen för landsbygden iakttagas,

att landstingsmännens antal för varje valkrets ej må vara lägre än tre

eller högre än sex.

§ 18-

Landstingets lagtima möte kan fortfara sex helgfria dagar. Skulle

likväl de i stadgad ordning till behandling upptagna ärenden vara av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23. 3

den mängd och omfattning, att behandlingen av desamma icke hinner

avslutas inom denna tid, må landstinget kunna förlänga tiden för sin sammanvaro

med ytterligare högst fyra helgfria dagar.

§ 40.

1. För att såsom landstingets beslut gälla, skall i följande ämnen

erfordras, att två tredjedelar av de avgivna rösterna om beslutet

sig förenat:

a) beslut, att domsaga med mindre folkmängd än 24,000 skall delas

i valkretsar; att av tingslag skall bildas valkrets med mindre folkmängd

än 8,000; eller att stadsvalkrets med mindre folkmängd än 8,000 skall

bildas i fall, då sådant ej är en ovillkorlig följd av vad i § 2 mom. 3

är stadgat;

b) underkännande av någons behörighet att såsom ledamot i landstinget

taga inträde eller medgivande, varom i § 32 sägs;

c) påläggande av avgifter, som erfordra uttaxering för längre tid

än fem år;

d) beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;
f)

upptagande av lån, ställt på längre återbetalningstid än fem år,

eller ingående av borgen;

g) avhändande av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet;

h) förlängning av landstings lagtima möte utöver sex helgfria dagar;

och

i) uppskov till nästa landsting av väckta frågor.

Denna lag skall, såvitt angår frågan om förlängning av landstings

lagtima möte utöver sex helgfria dagar, gälla från och med den 1 september

1918. Bestämmelserna i lagen i övrigt träda i kraft den 1 januari

1922; skolande "indelning i valkretsar och fastställande av antalet

landstingsmän för de särskilda valkretsarna år 1921 ske med tillämpning

av dessa bestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Historik.

Tillkomsten

av gällande

bestämmelser.

Till utskottet har jämväl hänvisats den av herrar Ericson i Funäsdalen

och Johansson i Sollefteå inom andra kammaren väckta motionen

nr 392, däri motionärerna hemställt, att riksdagen måtte göra den ändringen

i Knngl. Maj:ts proposition nr 277, att valkretsarnas storlek såväl

för stad som landsbygd sättes så, att minst 5 och högst 8 landstingsman

väljas samt att undantag härifrån, innebärande möjlighet att

åstadkomma valkretsar med antingen mindre eller större antal landstingsmän,

medgives endast i det fall att inom ett landstingsområde de

befintliga städernas samlade invånareantal ej tillåter en representation

av 5 landstingsmän eller, med avseende på valkretsar på landsbygden,

befolkningssiffran inom en domsaga lägger hinder i vägen för tillämpande

av dessa föreslagna bestämmelser.

Vidkommande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan

hänvisas till motionen.

De i Kungl. Maj:ts proposition framlagda förslagen avse dels införande

av likställighet mellan städer och landsbygd Lavseende å grunderna

för bestämmande av antalet representanter i landsting, dels ock

utsträckning av tiden för lagtima landstings sammanvaro.

I. Likställighet mellan städer och landsbygd i avseende å grunderna för

bestämmande av antalet representanter i landsting.

Den av föredragande departementschefen angående frågans förhistoria

givna framställningen är i sammandrag av följande innehåll:

Enligt landstingsförordningens ursprungliga bestämmelser valdes en

landstingsman för varje stad med 2,500 invånare eller därunder samt

ytterligare en för varje fullt tal av 2,500, medan motsvarande siffra för

varje härad eller tingsslag på landsbygden utgjorde 5,000. Av kommunallagskommitténs

1859 avgivna betänkande liksom av 1859—1860

års riksdags allmänna besvärs- och ekonomiutskotts över betänkandet

avgivna yttrande framgår, att denna städernas starka representation motiverades

därmed att den skulle utgöra en av städernas numeriska undervikt

betingad säkerhet mot varje obehörig övervikt inom landstinget å

landsbygdens sida.

I samband med den förändrade valkretsindelning, som blev en

följd av införandet av proportionella val, bestämdes, att varje landstingsvalkrets

skulle välja en representant oberoende av dess invånarantal

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23. 5

samt ytterligare en p:i landet för varje fullt tal av 5,000 och i stad för värjo

fullt tal av 3,000. Donna förändring motiverades i den Kungl. propositionen,

vari den föreslagits, därmed att den förhållandevis större folkökningen

i städerna med den förut gällande proportionen mellan representationsrätten

i stad och på landsbygd givit städerna en gynnsammare

ställning än man från början beräknat, varjämte framhölls,"att den nya

valkretsindelningen skulle medföra en ytterligare förskjutning till städernas

förmån av proportionen mellan städernas och landsbygdens ursprungliga

representation i landstingen.

Vid 1914 års senare riksdag väcktes av herr Johansson i Brånalt

m. fl. en motion, senare upprepad vid 1915 års riksdag, med förslag,

att det invånarantal, som skulle utgöra grunden för val av varje landstingsman,

bestämdes till ett fullt tal av 4,000 i såväl stads- som lantvalkretsar.

Till stöd för sitt yrkande anförde motionären i huvudsak,

att skäl numera syntes saknas för bibehållande av den stadgade olikheten

mellan stad och landsbygd, vilken ej vore överensstämmande med

rättvisa och billighet. I detta samband erinrade motionären om det inflytande,

valen av landstingsmän ägde på valen till första kammaren och

att den liknande företrädesrätt, städerna ursprungligen haft vid valen

till andra kammaren bortfallit vid införande av den allmänna rösträtten

vid dessa val.

Såväl 1914 som 1915 års konstitutionsutskott avstyrkte motionerna

huvudsakligen på den grund, att den avsedda åtgärden icke ansågs kunna

vidtagas utan en ingående undersökning av de olika omständigheter, som

föranlett den olika representationsrätten och som ännu måste tagas i

betraktande. Emellertid framhölls, att utvecklingen sedan 1862 gått i

sådan riktning, att de skäl som föranlett denna olika representationsrätt

icke längre hade samma giltighet som förut, och anfördes till stöd härför

att några motsättningar mellan städer och landsbygd knappast förekommo

inom landstinget. Till utjämning hade bidragit, att å landsbygden

en stor mängd samhällen av utpräglad stadstyp uppstått, vilka

dock i administrativt hänseende fortfarande hörde till landsbygden, varjämte

den starka folkökningen i städerna och den under de senaste decennierna

livliga stadsbildningen verkat i samma riktning. Den genom

dessa förhållanden åstadkomna förskjutningen av folkmängds förhållandena

till minskning av landsbygdens övervikt hade fortgått icke minst

efter 1907, då den nuvarande proportionen mellan städernas och landsbygdens

representationsrätt fastställts. Landsbygdens numeriska övervikt

hade dock ännu 1915 varit så stark, att stadsrepresentanternas antal då

Riksdagarnc

1914 B

och 1915.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Riksdagarna

1916 och 1917.

endast i tre landstingsområden uppgått till eller överstigit en tredjedel

av landstingsmannens antal. Båda årens konstitutionsutskott anförde, att

önskningar om en omreglering av föreslagen art icke påvisats.

. Vid 1916 års riksdag väckte herr Olausson i andra kammaren en

motion, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära utredning om sådan

ändring i landstingsförordningen, att stad och land erhölle lika representationsrätt

vid val av landstingsman samt framläggande av proposition

i ämnet till nästa års riksdag. Motionären framhöll, att med den införda

lika representationsrätten mellan land och stad vid val till andra kammaren

det sista skälet bortfallit för den olika representationsrätten vid val

av första kammarens väljare församling, att de proportionella valen satte

städerna i tillfälle att välja representanter i förhållande till sin numerär

samt att inom landstingen numera icke funnes olika intressen mellan

stad och landsbygd.

Konstitutionsutskottet yttrade (utlåtandet n:r 20): »Det synes ut
skottet

tydligt, att det principiella erkännande, som redan 1914 års

konstitutionsutskott gav själva grundtanken om en utjämning mellan

städernas och landsbygdens representationsrätt i landstingen, icke blott

bibehåller sitt fulla berättigande, utan också numera måste givas med

ökad styrka. Den hittills rådande olikheten mellan städer och landsbygd

i detta avseende ter sig alltmera såsom ett privilegium för de

förra, för vilket ej längre finnas tillräckliga skäl, och kravet på en förändring

börjar, sedan uppmärksamheten blivit fäst på frågan, allt starkare

framträda. Utskottet kan i detta avseende bl. a. hänvisa till de

önskemål i denna riktning, som framkommit även i motiveringen till

de av herr Kvarnzelius m. fl. och herr Eden m. fl. väckta motionerna

angående förändringar i den kommunala rösträtten».

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla det täcktes Kungl. Magt låta verkställa utredning, huruvida

och på vad sätt sådan förändring i förordningen om landsting

kunde vidtagas, att den olikhet, som förefunnes mellan landsbygd och

städer i avseende å valkrets- och representationsbestämmelser för val

av landstingsmän, utjämnades, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

Mot sistberörda utlåtande anmäldes reservationer av herrar Bellinder

m. fl., vilka anförde, att, även om förhållandena numera i viss

mån ändrats, behovet av en motvikt mot städernas numeriska undervikt

dock fortfarande måste anses såsom ett i avsevärd grad bärande skäl

för städernas starkare representationsrätt. »Dessutom», fortforo reservan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

terna, »har eu utjämning på området vidtagits genom 1909 års kommunala

rösträttsreform. Frågan har därjämte eu ganska vittgående politisk

betydelse genom dess inverkan på första kammarens sammansättning.

Några allmännare önskningar i den av motionen angivna riktningen

hava icke, så vitt till vår kännedom kommit, framställts. Frågan får

därför betraktas som ett led i det allmänna kravet på förändring från

grunden av hela vår kommunala författning, som på senare tider från

vissa håll framförts. Det framhålles också i några av de motioner med

angivet syfte, som vid innevarande års riksdag blivit framförda, att

jämväl hithörande fråga bör tagas i beaktande.»

Jämväl herr Räf anmälde reservation under anförande, att lian, med

hänsyn till den politiska karaktären av ifrågavarande val, ansåge, att

någon förändring av förordningen om landsting ej borde förekomma

annat än i sammanhang med en motsvarande förändring av den kommunala

rösträtten i syfte att motväga det politiska inflytande, som enbart

en förändring av landstingsförordningen kunde medföra.

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren, men avslogs av

den första.

Vid 1917 års riksdag väckte herr Johansson i Brånalt ånyo motion

i ämnet (andra kammaren n:r 129), därvid motionären anslöt sig

till det av herr Olausson nästföregående år framställda yrkandet.

Herr Johanssons motion rönte såväl i utskott som kammare samma

behandling som herr Olaussons förberörda motion.

I det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet anför

föredragande departementschefen ytterligare:

.»Då de två första motionerna i förevarande ämne icke förmådde

tillvinna sig konstitutionsutskottets förord, torde detta, såsom även av

1916 års utskott framhölls, icke hava berott på något principiellt ogillande

av önskemålet om likställighet i angivna hänseende mellan stad

och land, utan fastmer på den form, vari detta önskemål i nämnda

motioner framkom. Redan vid behandlingen i andra kammaren av

1914 års motion uttalades sålunda från olika håll den uppfattningen,

att frågan förtjänade att upptagas till övervägande och att tiden syntes

vara inne att taga ett steg i riktning mot utjämning av proportionen

mellan stads- och landsbygdsrepresentanterna i landstingen. Samma

synpunkt har, såsom även i 1916 års utskottsbetänkande erinrats, framkommit

i motiveringen till vissa vid 1916 års riksdag väckta motioner

om ändringar i den kommunala rösträtten. I dessa motioner

framhölls särskilt, att vid utredning av frågan om avskaffande av

Departe
ments
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

KonstitutionsutsJcottets utlåtande Nr 23,

rösträttens hela nuvarande gradering även spörsmålet om en utjämning

av städernas och landsbygdens representation i landstingen syntes

komma i ett nytt läge och böra upptagas till allvarligt övervägande.

Vidare har, såsom nämnts, andra kammaren såväl år 1916 som år 1917

— båda gångerna utan votering — biträtt konstitutionsutskottets förslag

om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i ämnet.

På grund av vad sålunda i saken förekommit har jag ansett

mig äga fullgiltiga skäl att nu upptaga frågan till ingående övervägande.

Jag har därvid jämväl för egen del kommit till den uppfattning, att

tiden nu är inne att vidtaga åtgärder för avskaffande av den påtalade

olikheten i städernas och landsbygdens representation. Jag stöder

mig härvid i första hand på de skäl till förmån för en ändring, vilka

framlagts i de olika utskottsbetänkandena i frågan och särskilt i 1916

års betänkande. Särskilt beaktansvärt synes mig i detta hänseende vad

som anförts om såväl det successiva bortfallandet av de motsättningar,

som vid författningens tillkomst kunde, såsom ett arv från ståndsrepresentationens

tid, göra sig gällande mellan land och stad, som även den

efter hand fortgående utjämningen av den förut skarpa åtskillnaden

mellan landsbygdens och städernas struktur. I den mån dessa utjämningstendenser

få verka, bortfaller tydligen själva grunden för den angivna

olikheten. Utjämningen i politiskt inflytande mellan land och

stad har blivit genomförd vid andra kammarvalen. Att låta olikheten

alltjämt kvarstå vid valen av urväljarna till första kammaren kan då

ej längre i och för sig anses såsom önskvärt.

Några verkligt bärande principiella invändningar mot förslaget hava,

såvitt jag kunnat finna, ej heller framkommit. Den onekligen betydande

underlägsenhet, vari städerna, oaktat sin relativt större representation,

till en början befunno sig gentemot landsbygden, har numera

undergått en avsevärd förskjutning till städernas favör, oaktat städernas

representationsrätt, såsom nämnts, nyligen något minskats. Detta förhållande

framgår med tydlighet av eu tablå, som jag låtit upprätta och

vilken torde som bilaga 1 fä vidfogas protokollet. Den förskjutning, som

sålunda ägt rum, torde utan tvivel komma att ytterligare fortgå. Det förhållandet,

att städernas folkmängd genom inflyttningar från landsbygden

och inkorporeringar avsevärt ökas, medan landsbygdens i stort

sett står stilla, medför — såsom vid ärendets behandling i första

kammaren år 1917 framhölls — den verkan, att tid efter annan en ny

stadsrepresentant tager säte i landstingen, under det att ökning av

representanterna från landsbygdens sida sällan förekommer. Av förenämnda

tablå framgår, att utvecklingen redan nu gått därhän, att den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

9

proportion mellan landsbygds- och stadsrepresentanter, som erhölls genom

landstingsförordningens ursprungliga bestämmelser, nu skulle komma

att i stort sett uppehållas, även om städernas representantantal beräknades

efter samma grund som den för landsbygden gällande. Den ökning

i antalet landstingsmän, som städerna vinna genom sin antydda bättre

ställning, är sålunda en förmån, som beredes dem utöver vad kommunallagskommittén

å sin tid räknade med. Några skäl för att i detta hänseende

gå längre än nämnda kommitté avsåg hava emellertid, såvitt jag

kunnat finna, alldeles icke anförts. De invändningar, som grundats på

ett fortfarande behov av en förmånligare ställning för städerna, synas

mig därför icke förtjäna beaktande.

Enahanda är förhållandet med de invändningar, som baserats på

frågans sammanhang med övriga spörsmål om ändring i de kommunala

rösträttsbestämmelserna, därest nämligen dessa spörsmål finna sin

lösning i den riktning, varom Kungl. Maj:t under de närmaste dagarna

torde komma att framlägga förslag. Under denna förutsättning bliver

nämligen berörda sammanhang närmast ett skäl för att även förevarande

fråga nu upptages till prövning.

Det har även, såsom förut nämnts, anmärkts, att några allmännare

önskningar om en förändring härvidlag icke skulle förefinnas å landsbygden.

Att dylika önskningar finnas, synes mig dock framgå av de

upprepade motionerna i ämnet. Att några livligare opinionsyttringar i

sådan riktning ej förekommit, lärer väl sammanhänga med det av 1915

års utskott klarlagda förhållandet, att landsbygdens representanter dittills

i samtliga landsting befunnit sig i en betydande majoritet. Vad

åter sistberörda förhållande angår, kan det visserligen, såsom nämnda

utskott anfört, synas tyda på, att något särskilt behov av omreglering

icke för närvarande föreligger, men detsamma synes dock icke i och

för sig kunna anses såsom något skäl för att bibehålla en å olikhet i

representationsrätt grundad anordning, för vilken inga objektivt bärande

skäl föreligga.

Det har slutligen, under ärendets tidigare behandling anmärkts, att

frågan i då föreliggande skick icke varit föremål för nöjaktig utredning.

De brister, som härutinnan förefunnits, har jag sökt avhjälpa. Då

emellertid behovet av utredning mindre synes mig hava gjort sig gällande

beträffande frågans principiella sida än rörande vissa därmed

förknippade detaljspörsmål, torde de resultat, som utredningen ämnat,

lämpligen böra i sammanhang med dessa spörsmål i det följande beröras.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 sand. 21 höft. (Nr 23.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Utgår man alltså från, att ett och samma folkmängdstal bör vara

bestämmande för städers och landsbygds representation i landstingen,

framstår till besvarande spörsmålet, huruvida något skäl vidare förefinnes

för att bibehålla den nu gällande åtskillnaden mellan land och stad i avseende

å valkretsindelningen. Då emellertid denna åtskillnad vunnit

hävd och då dess avskaffande måhända skulle synas städerna ägnat att

medföra en ytterligare förskjutning till deras nackdel, har jag ej ansett

mig äga tillräckliga skäl att föreslå någon ändring i detta hänseende,

utan förutsätter bibehållande av den gällande bestämmelsen, att varje län

indelas i valkretsar, särskilt för landsbygden och särskilt för städerna.

I fråga åter om sättet för valkretsarnas bestämmande torde gällande

föreskrifter påkalla ändring. Dess innebörd beror emellertid av vilket

folkmängdstal, som tages till utgångspunkt för representantantalets bestämmande.

I sistnämnda hänseende har, såsom nämnts, i de första två motionerna

i ämnet föreslagits ett tal av 4,000 såsom utgörande en medelväg

mellan de nu bestämda talen 3,000 och 5,000. I fråga om det

sålunda föreslagna talet har 1915 års utskott anmärkt, att detsamma

skulle medföra en ungefärlig ökning av antalet landstingsmän i hela

riket med 130. Jag har i detta avseende låtit utföra en ytterligare

beräkning, vilken som bilaga 2 torde få vidfogas protokollet. Denna

nar lämnat till resultat, att talet 4,000 skulle medföra en ökning av antalet

landsbygdsrepresentanter med 196 och en minskning av stadsrepresentanterna

med 71. Ökningen av antalet landstingsmän i hela riket

skulle sålunda utgöra 125. Otvivelaktigt visa dessa beräkningar, att

en ändring, sådan som föreslagits, skulle, såsom utskottet även anfört,,

medföra en väsentlig rubbning i landstingens sammansättning. Talet

5,000 skulle emellertid i detta hänseende medföra en liknande verkan

i motsatt riktning. Dess antagande som gemensam norm skulle nämligen,

såsom likaledes framgår av nyssnämnda tabell, föranleda en

minskning av antalet landstingsmän i hela riket med 112. Då denna

minskning komme att nästan uteslutande drabba städerna, är det att

antaga, att detta alternativ skulle för dem förefalla betydligt mindre

tilltalande. Detsamma synes därför ej böra väljas, ehuru därmed vore

förenad den fördel, att valkretsindelningen å landsbygden skulle kunna

lämnas orubbad. Motsvarande fördel skulle för städernas del vara förenad

med väljande av talet 3,000. Den ökning i antalet landsbygdsrepresentanter,

som härav bleve en följd, —• ej mindre än 540 — bleve

emellertid så betydande, att densamma icke synes lämplig. Från det beståendes

synpunkt vore måhända mest önskvärt, att ett tal valdes, som i stort

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Bett bibehölle landstingsmannens antal vid det nuvarande och således läte

minskningen i städernas representation motsvaras av en lika stor ökning

i landsbygdens. Ett sådant tal skulle uppenbarligen komma att ligga

mellan 4,U00 och 5,000. En olägenhet därmed vore dock, att detsamma

såsom icke varande jämnt tusental mindre väl lämpar sig att

läggas till grund för valkretsindelningen. Därjämte kan även mot detta

invändas, att den därigenom uppkommande minskningen av antalet

landstingsmän från städerna givetvis blir större än om siffran 4,000

väljes.

Jag har efter övervägande av dessa förhållanden stannat vid att

såsom lämplig grund föreslå talet 4,000. Härav föranledd ändring bör

alltså ske i § 2 mom. 1 av landstingsförordningen.

Jag återgår härefter till frågan om den föreslagna förändringens

inverkan å valkretsindelningen. I detta hänseende synes lämpligast, att

de tal, som nu i § 2 mom. 2 och 3 av förordningen angivas för land respektive

stad och vilka utgöra jämna multiplar av de nu gällande grundsiffrorna

5,000 respektive 3,000, ändras till att utgöra motsvarande multiplar av

4,000. Jag förbiser härvid icke, att andra möjligheter finnas. Med

hänsyn därtill att nu gällande bestämmelser om det antal landstingsmän,

som varje valkrets skall utse, torde böra bibehållas orubbade,

har jag emellertid ansett det av mig nyss angivna förfaringssättet vara

att föredraga.

Under behandlingen i första kammaren av 1917 års motion liksom

även i vissa av de avgivna reservationerna mot utskottsutlåtandena i

ämnet anmärktes bland annat, att den ifrågasatta ändringen kunde medföra

verkningar av politisk betydelse genom dess inverkan å första kammarens

sammansättning. Närmast torde härmed hava avsetts den verkan i berörda

hänseende, som skulle följa av den relativa minskningen av stadsrepresentanternas

antal. Därjämte kan emellertid tänkas, att den ändring i

vissa valkretsars struktur, som ändringen medför, kan draga med sig

någon förskjutning i partiställningen. Att i detalj söka beräkna, vilka

verkningar i nu angivna båda hänseenden kunna uppstå, skulle kräva en

alltför omfattande utredning, som dessutom alltid i viss mån skulle nödgas

bygga på obekanta faktorer, då ju frågan om valkretsarnas bestämmande

i sina enskildheter ligger i händerna på vederbörande landsting

själva. Jag har därför ansett mig sakna skäl att föranstalta om en dylik

utredning. I alla händelser torde man kunna utgå från, att dessa

politiska biverkningar skola bliva av jämförelsevis ringa betydelse.

De ändringar, som sålunda föreslås i § 2 mom. 1—3, föranleda jämkningar

i avfattningen av § 2 mom. 4 och § 40 mom. 1 av förordningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Utskottets

yttrande.

De nu ifrågavarande ändringarnas ikraftträdande synes böra ske

samtidigt med ikraftträdandet av det förut i dag framlagda förslaget

om avskaffande av valkretsarnas nuvarande fördelning i grupper. Ändringarna

torde sålunda böra lända till efterrättelse från och med den

1 januari 1922, dock att desamma redan år 1921 skola tillämpas vid

fastställandet av indelningen i valkretsar för 1922 års val samt av det

antal landstingsmän, som vid detta val skall för varje valkrets utses. Därjämte

torde böra gälla, att tjänstgöringstiden för de landstingsmän

och suppleanter, som härefter, men före den 1 januari 1922 utses, skall

utgå den 31 augusti 1922. Då emellertid stadgande i sistnämnda avseende

införts i de övergångsbestämmelser, som fogats till förenämnda förslag

om avskaffande av valkretsarnas nuvarande fördelning i grupper, torde

stadgandet ifråga ej böra upptagas jämväl i nu förevarande sammanhang.))

I likhet med Kungl. Maj:t anser utskottet, att inga tillräckliga skäl

kunna anföras för bibehållande av den hittills rådande olikheten mellan

landsbygd och städer i avseende å representationsrätt i landstinget. Den

förskjutning i befolkningsförhållandena, vilken medfört, att de i landsting

deltagande städernas folkmängd, från att 1855 hava utgjort 8,58 %

av landsbygdens, nu (1916) utgör 19,64 % av densamma, och vilken alltjämt

kan väntas fortgå i samma riktning, gör, att det skäl, som vid

landstingens bildande motiverade olikheten i representation, icke längre

kan tillerkännas någon betydelse. Över huvud taget måste det, i den mån

motsättningen mellan stad och landsbygd utjämnas, te sig opåkallat att

ur synpukten av städernas och landsbygdens olika intressen avväga deras

representation. Därmed bortfaller varje anledning att utmäta denna efter

annan grund än den rent numeriska, som efter 1907 års rösträttsreform

är bestämmande för andra kammarens sammansättning. Därav följer dock

icke nödvändigtvis, att skillnaden mellan stad och land i avseende å

valkretsindelningen bör bortfalla. I likhet med Kungl. Maj:t anser också

utskottet, att städer och landsbygd alltjämt böra utgöra skilda valkretsar.

Den utredning angående sättet för reformens genomförande, som

1916 och 1917 föreslogs av konstitutionsutskottet och som andra kammaren

vid samma riksdagar för sin del beslöt att hos Kungl. Maj:t begära,

föreligger i Kungl. Maj:ts nu förevarande proposition. Utskottet anser

av denna utredning vara ådagalagt, att den ifrågasatta förändringen

lämpligast kan åstadkommas därigenom att till grundval för representationsrätten

lägges siffran 4,000 (i stället för, som nu, 3,000 i stad och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23

13

5.000 på landet). Mot Kungl. Maj:te förslag, i vad det avser § 2 mom.

1 landstingsförordningen, har utskottet således intet att erinra.

En dylik förändring i representationsrätten föranleder emellertid

vissa förändringar i nu gällande bestämmelser angående valkretsindelningen.

Kungl. Magt har i detta hänseende utgått från ett bibehållande

av nu gällande grundsatser beträffande antalet mandat i varje valkrets.

På landet skulle således i varje valkrets komma att i regel utses lägst

tre, högst sex representanter. I städerna skulle ett minimiantal (tre)

fasthållas liksom ock ett maximital (fem) för valkretsar bildade av flere

städer, medan däremot med avseende å valkretsar bestående av en enda

stad ingen annan begränsning skulle bestå än den, som betingas av att städer,

då de nått en viss folkmängdssiffra, icke längre skola deltaga i landsting.

Kungl. Maj:ts förslag innebär med andra ord på landet en minskning

av valkretsarnas omfång (normalt 8,000—24,000 i stället för 10,000

—30,000), i städerna däremot en utvidgning av dem (kombinerade kretsar

8,000—16,000 i stället för 6,000—12,000; ensamma städer minst

8.000 i stället för 6,000). De förutsättningar, under vilka valkretsar med

mindre antal representanter än tre må bildas, föreslås i den kungliga

propositionen bibehållna, allenast med de ändringar som påkallas av den

ändrade kvoten. Herrar Ericson i Funäsdalen och Johansson i Sollefteå

hava i sin motion anfört, att nu återgivna förslag, om det vunne riksdagens

bifall, komme att försvåra möjligheterna att erhålla en fullt proportionell

representation i landstinget i förhållande till de avgivna rösterna.

De föreslå fördenskull sådan ändring i Kungl. Maj :ts proposition,

att valkretsarnas storlek såväl för stad som landsbygd sättes så, att

minst 5 och högst 8 landstingsmän väljas samt att undantag härifrån,

innebärande möjlighet att åstadkomma valkretsar med antingen mindre

eller större antal landstingsmän, medgives endast i det fall att inom ett

landstingsområde de befintliga städernas samlade invånareantal ej tillåter

en representation av 5 landstingsmän eller, med avseende på valkretsar

på landsbygden, befolkningssiffran inom en domsaga lägger hinder i

vägen för tillämpande av dessa föreslagna bestämmelser.

Den nu gällande maximigränsen för landstingsvalkretsarnas pa landet

storlek torde hava bestämts med hänsyn tagen företrädesvis till olämpligheten

av så vidsträckta valkretsar, att inom dem alltför stora svårigheter

skulle uppstå för samverkan mellan valmännen inbördes samt mellan

dessa och kandidaterna, eller att de lokala intressen, som vid landstingsmannavalen

borde ha rätt att i viss mån göra sig gällande, bleve

i allför hög grad tillbakasätta. Bestämmande för valet av maximigräns

torde sålunda icke den avsikten hava varit, att inom varje krets högst

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

sex representanter borde utses; fastmera torde detta antal hava tillkommit

som en konsekvens av den befolkningssiffra, som med hänsyn till den

lämpliga utsträckningen av landstingsvalkretsen fastställdes. Ur de synpunkter,

som 1907 kunna antagas ha varit avgörande för riksdagens beslut,

synes sålunda ingen sådan minskning av valkretsarnas omfång, som i

Kungl. Majrts proposition föreslagits, vara påkallad. De svårigheter av olika

art, som kunna uppstå inom en relativt stor valkrets, ökas icke väsentligt

genom ökande av det antal mandat, som kretsen har att besätta.

Utskottet har i ett föregående utlåtande vid innevarande års riksdag

(nr 11) uttalat, att om det visade sig att i vissa fall även vid landstingsval

och övriga kommunala val kravet på större proportionell rättvisa

kunde fyllas utan att de synpunkter, som 1912 års konstitutionsutskott

på sin tid anförde mot eu utökning av landstingsvalkretsarna,

förbisåges, även åtgärder i sådan riktning borde tagas under övervägande

vid den utredning, som utskottet föreslog riksdagen att hos Kung], Maj:t

begära. Här föreligger enligt utskottets mening en sådan möjlighet att

utan äventyrande av andra berättigade intressen tillgodose kravet på

större proportionell rättvisa. Utskottet har fördenskull ansett sig böra

föreslå en ändring i Kungl. Maj:ts proposition i nu ifrågavarande hänseende.

Det skulle enligt utskottets mening hava varit mest tilltalande att

alltjämt fasthålla vid den befolkningssiffra, som nu gäller såsom maximigräns

för valkretsarna på landet, icke minst emedan i sådant fall inga

rubbningar i nu gällande indelning skulle påkallas. Detta låter sig emellertid

av tekniska skäl ej göra (enär 30,000 icke utgör jämn multipel

av 4,000). Utskottet har vid sådant förhållande ansett sig böra föreslå

en mindre höjning av berörda maximigräns, nämligen från 30,000 till

32,000. Det skulle sålunda stadgas, att domsagor, vilkas befolkning

uppginge till 32,000, skola delas i två valkretsar, vilket med andra ord

innebär, att — i överensstämmelse med vad i motionen föreslagits —

antalet representanter för valkrets å landsbygden skulle kunna uppgå

till åtta.

Däremot har utskottet i likhet med Kungl. Maj:t icke funnit övertygande

skäl förebragta för en höjning av minimigränsen för landsbygdsvalkretsarnas

storlek. Möjligheten att i de fall, där ortsförhållandena

göra det lämpligt, bilda så små valkretsar, att endast tre representanter

där utses, synes nämligen böra kvarstå. Motionärernas förslag,

som innebär, att minst fem representanter skola utses i varje krets, kan

utskottet således ej tillstyrka.

Ej heller synes anledning nu föreligga att upptaga frågan om ändring

i gällande lagstiftning angående de möjligheter till bildande av ännu

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

mindre valkretsar än sådana som utse tre representanter, vilka denna

för vissa bestämda undantagsfall medgiver. Likaledes torde det böra

alltjämt lämnas öppet för landstinget att i det fall, att eu domsagas folkmängd

överstiger det antal, som erfordras för rätt att besätta så många

representanter som motsvarar två gånger det för valkretsarna fastställda

minimiantalet representanter (nu: 25,000; enligt Kungl. Maj:ts förslag:

20,000), dela en sådan domsaga i två valkretsar.

Då Kungl. Maj:t i fråga om städernas valkretsindelning föreslagit

bibehållande av det enligt nuvarande ordning för olika fall gällande

representantantalet, har detta, såsom i det föregående erinrats, icke medfört

minskning utan tvärtom en viss ökning av stadsvalkretsarnas storlek.

Mot detta förslag har utskottet intet att erinra. Mot motionärernas

längre gående förslag i denna punkt kan, i vad det avser fastställande

av högre minimigräns och avskaffande av möjligheten att i vissa fall

underskrida det i övrigt gällande minimiantalet, hänvisas till vad som i

det föregående anförts beträffande landsbygdsvalkretsarna. Att, i enlighet

med motionärernas förslag, införa bestämmelse därom, att antalet

representanter för stadsvalkrets ej får överskrida visst antal (åtta), kan

utskottet ej finna lämpligt. Endast för ett fåtal fall skulle denna gräns,

som motsvarar befolkningssiffran 32,000, komma att bliva av praktisk

betydelse. Vid en folkmängd av 38,384 (enligt 1916 års siffror) skall

nämligen en stad utträda ur landsting. Ingen invändning synes kunna

göras mot att i dessa fall låta nio eller tio (eller — i mån av ökning i

rikets folkmängd — än flere) landstingsmän utses inom samma valkrets.

Utskottet har således funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag

i fråga om § 2 mom. 2—4 och § 40 mom. a) landstingsförordningen,

endast med den ändring att i stället för siffran »30,000» å vederbörliga

ställen insattes siffran »32,000» och i stället för ordet »sex» ordet »åtta».

Ikraftträdandet torde, på sätt i den kungl. propositionen föreslagits,

böra äga rum vid den tidpunkt, då bestämmelserna om successiv förnyelse

av landstingen upphöra att gälla. I överensstämmelse med sitt

i utlåtandet nr 21 gjorda förslag, där denna tidpunkt framflyttats från

den 1 januari till den 1 juli 1922, föreslår utskottet en ändring i det av

Kungl. Maj:t framlagda förslaget till övergångsbestämmelser.

II. Utsträckning av tiden för lagtima landstings sammanvaro.

Den ändring i § 18 landstingsförordningen, som Kungl. Maj:t föreslagit,

går ut på att landstinget skulle erhålla rätt att, därest de i stadgad

ordning till behandling upptagna ärenden äro av den mängd och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Departe
ments
chefen.

omfattning, att behandlingen av desamma icke hinner avslutas inom sex

dagar, förlänga tiden för sin sammanvaro med ytterligare högst fyra helgfria

dagar. För beslut om sådan förlängning skulle enligt § 40 landstingsförordningen

i dess föreslagna lydelse fordras två tredjedelars majoritet.

Till stöd för denna hemställan har departementschefen, efter erinran

om de omständigheter, som vid landstingsförordningens tillkomst föranledde

bestämmandet av en relativt kort tid för landstingets sammanträden,

anfört att under den tid, som sedan dess förflutit, de förhållanden,

med vilka man hade anledning att räkna vid utmätandet av landstingens

sammanträdestid, undergått betydande förändring.

»Redan den fortgående utveckling — fortsätter departementschefen —

som det ekonomiska livet under så lång tidrymd undergått, hade varit

tillräcklig att vålla en högst väsentlig ökning av landstingens arbetsuppgifter,

även om desamma alltfort begränsats inom den ram, som vid

författningens tillkomst för dem uppdrogs. Härtill kommer emellertid

ytterligare, att genom författningar, som under tidernas lopp tillkommit,

landstingens verksamhetskrets högst väsentligt utvidgats. I betraktande

av de omständigheter, jag sålunda berört, må det synas föga överraskande,

att, såsom den officiella statistiken utvisar, sammanlagda beloppet

av de utav landstingsmedel bestridda utgifter ökats från 1,627,395

kronor år 1874 till 20,366,918 kronor år 1915.

Redan de siffror, jag sålunda anfört, torde visa, att de beräkningar

om behovet av tid för landstingens sammanträden, som kunna hava gjorts

av kommittén, numera icke gärna kunna hålla streck. Om ock ej

några särskilda klagomål i detta hänseende framkommit, torde det dock

vara allmänt känt, att landstingens sammanträden ofta måste präglas

av en ganska stor brådska och att arbetet där måste i hög grad forceras.

Detta gäller såväl om själva plenisammanträdena som även och ej minst

om det vid sidan därav fortlöpande berednings- och sekreterararbetet.

Har således redan nu den ifrågavarande begränsningen av landstingens

lagtima sammanträdestid vållat svårigheter, torde en väsentlig

skärpning av dessa vara att befara, om vissa nu föreliggande lagförslag

vinna godkännande. Erinras må i detta hänseende om det av Kungl.

Maj:t för riksdagen framlagda förslaget till ny fattigvårdslagstiftning,

vilket pålägger landstingen nya uppgifter av betydande omfattning.

Enahanda är förhållandet med de av vederbörande sakkunniga utarbetade

förslag i fråga om ny organisation av vägväsendet å landsbygden,

och en ytterligare ökning av landstingens arbetsbörda torde vara

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Hd.

att förvänta efter det frågan om sinnessjukvårdens ordnande vunnit sin

lösning.»

Mot den jämkning i nu gällande tidsbegränsning, som departementschefen

ur nu återgivna synpunkter funnit önskvärd, och den ökade

tjänstgöringsplikt för landstingets ledamöter, som därav föranledes, kunna

enligt hans uppfattning några betänkligheter av ekonomisk art icke möta,

sedan genom riksdagens beslut 1912 och 1917 visst dagtraktamente tillerkänts

samtliga landstingsmän.

Utskottet är med departementschefen ense därom, att nu gällande

bestämmelser om landstingens sammanträdestid icke längre kunna anses

fullt tillfredsställande. Enligt vad utskottet inhämtat, finnes det landsting,

som till fullo utnyttja den såsom normal medgivna sammanträdestiden,

eller sex dagar. Anledningen till att den möjlighet, som gällande

lagstiftning lämnar öppen att i speciella fall utöka tiden med ytterligare

två dagar, icke inom sådana landsting i större utsträckning begagnats

har uppgivits vara, att § 18 landstingsförordningen synts såsom förutsättning

för dylik utöknings kräva, att något speciellt ärende fordrat

längre överläggning, och att nämnda stadgande sålunda icke uppfattats

såsom tillämpligt för det fall, att landstingets arbetsbörda i allmänhet

varit så stor, att en förlängning av tiden därav kunnat påkallas. Ehuru

en dylik tolkning av detta stadgande icke kan vara riktig, har utskottet i

allt fall funnit de av departementschefen anförda omständigheterna kunna

motivera att i samband med den ändring i landstingsförordningen, som

i annat avseende nu föreslås i den kungl. propositionen, jämväl företaga

en ändring uti bestämmelserna rörande tiden för landstings sammanvaro.

I likhet med departementschefen finner utskottet det icke vara lämpligt

att undanröja dessa olägenheter genom en utökning av den i första hand

såsom normal mötestid stadgade tiden av sex helgfria dagar. Däremot

synes på sätt Kungl. Maj:t föreslagit en sådan ändring böra vidtagas,

att möjlighet till förlängning med större tydlighet än nu medgives för

det — vanligast förekommande — fallet, att landstingets arbetsbörda i

allmänhet är för stor för att medhinnas på sex dagar. Begagnandet av

denna möjlighet synes, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, böra underlättas

genom stadgande om två tredjedelars majoritet (i stället för, som

nu, tre fjärdedelars) lör sådant beslut. På samma gång som härav påkallade

ändringar vidtagas i §§ 18 och 40 landstingsförordningen torde

det även, med hänsyn tagen till landstingens alltjämt växande arbetsbörda

och till angelägenheten av att de ärenden, som där förekomma

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 samt. 21 käft. (Nr 23.) 3

Utskottets

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

till behandling, erhålla en möjligast sorgfällig prövning, vara lämpligt att,

såsom Kungl. Maj:t föreslagit, öka den tid, med vilken landstingens

möten få förlängas, från två till fyra dagar. Utskottet har således i

denna del funnit sig böra i oförändrad form tillstyrka, vad Kungl. Maj:t

föreslagit.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts proposition nr 277 icke kunnat i oförändrat

skick av riksdagen antagas, måtte i anledning av

nämnda proposition för sin del antaga följande

Kungl. Maj:ts förslag ; Utskottets förslag:

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 2 inom. 1, 2, 3 och 4, § 18 samt § 40 mom. 1

i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 2 mom. 1, 2, 3 och 4, § 18 samt § 40

mom. 1 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 2-

1. För val av landstingsmän indelas länet i valkretsar särskilt

för landsbygden och särskilt för städerna.

För varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en landstingsman

och därutöver efter folkmängden

av 4,0o0.

2. Domsaga med en folkmängd

av 24,000 eller däröver skall delas

i valkretsar under iakttagande, att

för varje valkrets komma att utses

minst tre, högst sex landstingsmän;

att området för varje valkrets skall

en landstingsman för varje fullt tal

2. Domsaga med en folkmängd

av 32,000 eller däröver skall delas

i valkretsar under iakttagande, att

för varje valkrets komma att utses

minst tre, högst åtta landstingsmän;

att området för varje valkrets skaf

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

19

Utskottets förslag:

kunna omslutas med en sammanhängande

gränslinje; att delning av

domsaga, som utgöres av flera tingslag

eller härad, verkställes, där sådant

utan avvikelse från redan givna

regler kan ske, efter tingslag eller

härad; samt att eljest delning i valkretsar

sker efter kommuner. Utan

hinder av vad nu är sagt må dock

av tingslag bildas valkrets med mindre

folkmängd än 8,000, då synnerliga

skäl därtill äro.

Med tingslag förstås sådan del

av domsaga, som utgör egen domkrets.

Domsaga, vars folkmängd ej

uppgår till 32,000, utgör en valkrets;

dock att, där folkmängden överstiger

20,000 eller samfärdsmedlens

bristfällighet eller andra liknande

orsaker påkalla domsagans delning,

domsagan må, där så lämpligen kan

ske, delas i två valkretsar; skolande

vid en sådan delning iakttagas vad

ovan för delning av större domsaga

finnes stadgat.

Höra delar av samma domsaga

till olika landstingsområden, bildar

varje del en valkrets.

3. Stad, vars folkmängd utgör minst 8,000, bildar egen valkrets.

Stad med mindre folkmängd än 8,000 skall förenas med annan eller

andra sådana städer till en valkrets med minst 8,000, högst 16,000 invånare.

Kan förening ej sålunda ske, eller skulle den medföra synnerlig

olägenhet, må stad eller städer bilda en valkrets, ändå att folkmängden

däri ej uppgår till 8,000.

4. Därest det antal landstings- 4. Därest det antal landstings
män,

som med tillämpning av nu män, som med tillämpning av nu

meddelade föreskrifter bör utses inom meddelade föreskrifter bör utses inom

Kungl. Maj-.ts förslag:

kunna omslutas med en sammanhängande

gränslinje; att delning av

domsaga, som utgöres av flera tingslag

eller härad, verkställes, där sådant

utan avvikelse från redan givna

regler kan ske, efter tingslag eller

härad; samt att eljest delning i valkretsar

sker efter kommuner. Utan

hinder av vad nu är sagt må dock

av tingslag bildas valkrets med mindre

folkmängd än 8,000, då synnerliga

skäl därtill äro.

Med tingslag förstås sådan del

av domsaga, som utgör egen domkrets.

Domsaga, vars folkmängd ej

uppgår till 24,000, utgör en valkrets;

dock att, där folkmängden överstiger

20,000 eller samfärdsmedlens

bristfällighet eller andra liknande

orsaker påkalla domsagans delning,

domsagan må, där så lämpligen kan

ske, delas i två valkretsar; skolande

vid en sådan delning iakttagas vad

ovan för delning av större domsaga

finnes stadgat.

Höra delar av samma domsaga

till olika landstingsområden, bildar

varje del en valkrets

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Kungi. Maj:ts förslag:

ett län, icke uppgår till tjugu, skall

såsom grund för rättigheten att efter

folkmängden välja ombud till landstinget

bestämmas lägre tal än det

uti mom. 1 antagna, på det att

landstingsmännens antal för hela

länet må uppgå till minst tjugu;

och skall i övrigt vid valkretsindelningen

för landsbygden iakttagas,

att landstingsmännens antal för varje

valkrets ej må vara lägre än tre eller

högre än sex.

Utskottets förslag:

ett län, icke uppgår till tjugu, skall

såsom grund för rättigheten att efter

folkmängden välja ombud till landstinget

bestämmas lägre tal än det

uti mom. 1 antagna, på det att

landstingsmännens antal för hela

länet må uppgå till minst tjugu;

och skall i övrigt vid valkretsindelningen

för landsbygden iakttagas,

att landstingsmännens antal för varje

valkrets ej må vara lägre än tre eller

högre än åtta.

§ 18-

Landstingets lagtima möte kan fortfara sex helgfria dagar. Skulle

likväl de i stadgad ordning till behandling upptagna ärenden vara av

den mängd och omfattning, att behandlingen av desamma icke hinner

avslutas inom denna tid, må landstinget kuuna förlänga tiden för sin

sammanvaro med ytterligare högst fyra helgfria dagar.

§ 40.

1. För att såsom landstingets beslut gälla, skall i följande ämnen

erfordras, att två tredjedelar av de avgivna rösterna om beslutet sig

förenat:

a) beslut, att domsaga med min- a) beslut, att domsaga med min
dre

folkmängd än 24,000 skall delas dre folkmängd än 32,000 skall delas

i valkretsar; att av tingslag skall i valkretsar; att av tingslag skall

bildas valkrets med mindre folk- bildas valkrets med mindre folkmängd

än 8,000; eller att stads- mängd än 8,000; eller att stadsvalkrets

med mindre folkmängd än valkrets med mindre folkmängd än

8,000 skall bildas i fall, då sådant 8,000 skall bildas i fall, då sådant

ej är en ovillkorlig följd av vad i ej är en ovillkorlig följd av vad i

§ 2 mom. 3 är stadgat; § 2 mom. 3 är stadgat;

b) underkännande av någons behörighet att såsom ledamot i landstinget

taga inträde eller medgivande, varom i § 32 sägs;

c) påläggande av avgifter, som erfordra uttaxering för längre tid

än fem år;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande. Nr 23.

21

d) beviljande av anslag till nya ändamål eller behov;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;
f)

upptagande av lån, ställt på längre återbetalningstid än fem år,

eller ingående av borgen;

g) avhändande av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet;

h) förlängning av landstings lagtima möte utöver sex helgfria

dagar; och

i) uppskov till nästa landsting av väckta frågor.

Denna lag skall, såvitt angår

frågan om förlängning av landstings

lagtima möte utöver sex helgfria dagar,

gälla från och med den 1 september

1918. Bestämmelserna i lagen

i övrigt träda i kraft den 1 januari

1922; skolande indelning i valkretsar

och fastställande av antalet landstingsmän

för de särskilda valkretsarna

år 1921 ske med tillämpning

av dessa bestämmelser.

Denna lag skall, såvitt angår

frågan om förlängning av landstings

lagtima möte utöver sex helgfria dagar,

gälla från och med den 1 september

1918. Bestämmelserna i lagen

i övrigt träda i kraft den 1 juli

1922; skolande indelning i valkretsar

och fastställande av antalet landstingsmän

för de särskilda valkretsarna

för val som äga rum efter sistnämnda

dag, år 1921 ske med tilllämpning

av dessa bestämmelser.

2:o) att herrar Ericsons i Funäsdalen och Johanssons

i Sollefteå förevarande motion, i den mån den

icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan

hemställt, ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 juni 1918.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Reservationer

dels av herrar Clason, Bellinder, K. J. Ekman, von Mentzer, greve

Alexander Hamilton, Boberg och Hildebrand, vilka anfört:

»Såsom i den kungl. propositionen framhålles, kan det icke sägas,

att något särskilt behov av omreglering av den nuvarande proportionen

mellan landsbygds- och stadsrepresentation i landstingen hittills framträtt.

Det har tvärtom gjorts gällande, att de motsättningar, som tidigare måhända

kunnat förefinnas mellan landsbygds- och stadsintressen, alltmer

utjämnats, och att landsbygdens representanter i samtliga landsting alltjämt

befinna sig i betydande majoritet. Något tillbakasättande av landsbygdsintressen

lärer sålunda icke vara att befara. Å andra sidan ådagalägga

vissa siffror, som föreligga rörande landstingsskattens fördelning

på landsbygd och städer, att av denna skatt proportionsvis mindre belopp

erlägges av landsbygden och proportionsvis större belopp av städerna

än som motsvarar dessa gruppers nuvarande antal representanter

i landstinget. Siffrorna ställa sig nämligen inom de landstingsområden,

från vilka vi haft tillfälle att erhålla sådana, på följande sätt:

Landstingsskattens fördelning på landsbygd och städer enligt år 1916 fastställda landstingsstater

samt antalet åren 1914 och 1916 valda landstingsmän inom vissa län.

Landstingsområde.

Skatt från

landsbygd

Represen- tanter från

landsbygd

Skatt från

städer.

Represen- tanter från

städer

kronor

% av

om- rådets

antal

% av

om- rådets

kronor

% av

om- rådets

antal

% av

om- rådets

Stockholms

län .........................

434,454

77.9

44

81.8

123,180

22.1

10

18.8

Uppsala

» ...........................

197,415

56.i

22

64.7

154,408

43.9

12

35.3

Jönköpings

»

327,204

49.7

37

67.3

330,936

50.3

18

32.7

Kronobergs

))

324,810

80. o

33

91.7

81,375

20. o

3

8.3

Blekinge

n

166,754

36.8

25

59.8

290,433

63.5

17

40.8

Kristianstads

» ...........................

423,372

67.4

48

85.7

205,229

32.6

8

14.3

Hallands

» ...........................

263,160

40.2

26

66.7

389,861

59.8

13

33.3

Älvsborgs

» ...........................

549,330

50.9

58

78.4

530,790

49.1

16

21.6

Skaraborgs

» ..........................

342,130

53.9

47

74.6

292,086

46.1

16

25 4

Värmlands

» ...........................

584,506

65.4

53

79.1

309,491

34.6

14

20.9

Örebro

»

340,592

59.8

38

71.7

231,889

40.5

15

28.s

Västmanlands

» ...........................

340,549

60.7

29

64.4

220,551

39.s

16

35.6

Kopparbergs

» ...........................

828,919

83.6

49

87.5

162,032

16.4

7

12.5

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

23

Dessa siffror ådagalägga, att i intet av de anförda länen städernas

representantantal uppgår till samma procent av hela områdets representantantal,

som deras andel av skatten utgör i procent av hela skattebördan,

och att i vissa län deras andel i skatten till och med uppgår till inemot

halva skatten eller därutöver, medan representantsiffran stannar betydligt

under hälften. Under sådana förhållanden synes den nu föreslagna inskränkningen

i städernas representantantal icke vara särskilt trängande.

Detsamma gäller även den föreslagna förändringen av utsträckning

av tiden för lagtima landstings sammanvaro. Eu över landstingens

sammanträden uppgjord tabell visar följande resultat:

Landsting.

Antal dagar.

1913

1914

1915

1916

1917

Stockholms läns............................................................

4

4

4

4

4

Uppsala » ............................................................

4

o

0

3

4

4

Södermanlands » ...........................................................

3

3

3

3

O

Östergötlands » ...........................................................

5

4

4

4

5

Jönköpings » ............................................................

4

4

5

5

4

Kronobergs » ............................................................

4

. 4

4

4

4

Kalmar läns norra ..........................................................

4

3

3

4

4

Kalmar » södra............................................................

4

4

4

4

4

Gottlands läns.................................................................

3

3

3

3

3

Blekinge läns...............................................................

4

4

4

4

4

Kristianstads » ...............................................................

4

4

4

4

4

Malmöhus » ...............................................................

3

3

3

3

O

O

Hallands » ..................................

4

4

5

5

4

Göteborgs och Bohus läns...................................................

5

4

5

5

5

Alvsborgs läns.........................................................

5

4

4

4

4

Skaraborgs » ............................................................

3

3

4

4

4

Värmlands » .......................................................

4

4

4

4

4

Örebro » ...........................................................

4

4

4

4

4

Västmanlands » ............................................................

4

4

4

4

4

Kopparbergs » ............................................................

5

5

5

5

4

Gävleborgs » ............................................................

5

4

4

4

4

Västemorrlands » ............................................................

5

4

6

6

6

Jämtlands » ............................................................

6

5

6

5

C

Västerbottens » .............

6

6

6

6

6

Norrbottens » ............................................................

6

6

6

6

6

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Därav framgår, att det stora flertalet landsting icke tagit i anspråk

ens den ordinarie tiden av sex dagar, och att i intet fall man funnit

sig föranlåten att begära den utsträckning därutöver, som redan nuvarande

författningsbestämmelser möjliggöra. Under sådana förhållanden

synes någon ändring av nuvarande bestämmelser icke för närvarande

vara av behovet påkallad.

Däremot hava, såsom i herr Clasons m. fl. motion nr 171 framhålles,

och även annorledes är bekant, beträffande landstingens organisation

och arbetssätt framkommit andra yrkanden, som synts oss vara av

större vikt än de nu berörda. Det har under sådana förhållanden synts

oss lämpligt att i främsta rummet sådana mera betydande spörsmål toges

under omprövning och vi hava därför inom utskottet yrkat, att utskottet

ville föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, det Kungl.

Maj:t ville föranstalta om en allsidig utredning angående de förändrade

bestämmelser rörande landstingens organisation och arbetssätt, som kunna

finnas vara av behovet påkallade på grund av såväl erfarenheter från

deras hittillsvarande verksamhet som framställda förslag om utvidgning

av deras verksamhetsområde»;

dels av herr Räf;

dels vid § 18 av herr Sterne, som yrkat följande lydelse:

Landstingets lagtima möte kan fortfara sex helgfria dagar. Skulle

likväl de i stadgad ordning till behandling upptagna ärendena vara av

den mängd och omfattning, att behandlingen av desamma icke hinner

avslutas inom denna tid, må landstinget kunna besluta om erforderlig

förlängning av tiden för sin sammanvaro.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:452 Skrivelse till konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 277 till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, 2, 3 och 4, § 18 sa a1 i texten