Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om tillägg till 18 kap. 14 § strafflagen.

1918-03-01 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om tillägg till 18 kap. 14 § strafflagen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottet» utlåtande Nr 14.

I

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1918 kl. le. m

Utlåtande i anledning av väckt motion om tillägg till 18 kap.

14 § strafflagen.

Närvarande herrar Persson i Norrköping, Gezelius, Stärner*), greve Spens, Dahl, von

Sydow, Tisell, Klefheck, Pettersson i Bjälbo, Lindqvist i Kosta, Holmdahl,

Strid, Johansson i Trollhättan, Ericsson i Åtvidaberg*) samt

Johanson i Gäre.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 89, har herr Jesperson hemställt, att riksdagen ville för sin

del besluta att vid 18 kap. 14 § strafflagen måtte göras en tilläggsbestämmelse

av följande innehåll:

»Ej må försäljare av tobaksvaror till minderårig, som ej fyllt

femton år, försälja eller utlämna sådana varor. Förseelse häremot

straffas med böter, högst femtio kronor.»

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört

följande:

»Det ständigt tilltagande tobaksmissbruket, särskilt cigarrettrökning

och snustuggning, bland den uppväxande ungdomen, även minderåriga,

måste ovillkorligen betraktas som en samhällsfara ur flera synpunkter.

Om än rökning använd till måtta icke i nämnvärd grad

verkar skadligt för vuxna personer, är det otvivelaktigt, att det för

ungdom, synnerligast minderåriga, har en skadlig inverkan på kroppskonstitutionen

och särskilt på nervsystemet.

Eldsolyckor, och tillbud till sådana, å landsbygden hava även

kunnat konstateras uppkomna genom av obetänksam ungdom bortkastade

brinnande cigarretter.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 11 käft. (Nr 14—17.)

Motionärens

motivering

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottettt

yttrande

2 Lagutskottets utlåtande Nr 14.

Bruket av tobak bland ungdomen börjar oftast av ren obetänksamhet.

Då det särskilt i dessa kris- och dyrtider väl behöves, att

ungdomen använder de medel, som nu ofta förslösas på inköp av tobaksvaror,

och som uppgå till avsevärda belopp, till nyttigare ändamål,

måste det från alla synpunkter vara önskvärt att förhindra minderårigas

tobaksinköp, vilket icke kan åstadkommas på annat sätt än genom

förbud för dem som handla med tobaksvaror att försälja sådana till

minderåriga.»

Frågan om åtgärder mot tobaksförbrukning särskilt bland ungdom

har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens behandling,

senast vid 1917 års riksdag, då i en inom andra kammaren

väckt motion hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes utreda och för riksdagen framlägga

sådant förslag till lag, som på det mest effektiva sätt förhindrade

tobaksbruket och särskilt cigairettrökningen hos den uppväxande ungdomen.

Denna hemställan avstyrktes av lagutskottet, som i sitt utlåtande

hänvisade till att riksdagen i skrivelser till Kungl. Maj:t hemställt, år 1906

att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, vilka åtgärder måtte

kunna vidtagas till hämmande av minderårigas tobaksbruk, och, i den

mån lösningen påkallade riksdagens medverkan, för riksdagen framlågga

det förslag, vartill förhållandena kunde giva anledning, samt år 1912,

att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt låta utreda, vad från det allmännas

sida, särskilt genom upplysningsverksamhet, kunde åtgöras för att

stödja strävandet att motarbeta missbruk av bland annat tobak, ävensom

vidtaga de åtgärder, som därav kunde föranledas, samt vidare yttrade:

»Utskottet har inhämtat, att riksdagens skrivelser av åren 1906

och 1912 varit av Kungl. Maj:t remitterade till åtskilliga myndigheter

för yttrande, att dylika yttranden numera inkommit till Kungl. Maj:t,

att yttrandena för närvarande äro under bearbetning, samt att ärendena

inom den närmaste framtiden komma under vidare behandling. Uppenbart

torde vara, att därvid jämväl frågan om lagstiftningsåtgärder

bliver övervägd. Med anledning av vad sålunda upplysts finner utskottet

med allt behjärtande utav vikten av frågans snara lösning

och med framhållande att faran av tobaksbruket bland den uppväxande

ungdomen under de senare åren långtifrån att hava minskats säkerligen

ökats riksdagens förnyade åtgärd icke kunna anses vara erforderlig.

»

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 14. 3

Då nu förevarande motion har Hämma syftemål som den vid

senaste riksdagen väckta, samt utskottet inhämtat, att åt särskilda

jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1917 tillkallade

sakkunniga uppdragits att verkställa utredning och avgiva förslag

angående bland annat åtgärder för motarbetande av missbruk av tobak,

får utskottet hemställa.

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1918.

På lagutskottets vägnar:

SVEN PERSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.