Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om stadgande av viss skyldighet för ägare eller innehavare av skoghär ande mark, som gränsar till annans åker.

1918-03-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:18, Utlåtande i anledning av väckt motion om stadgande av viss skyldighet för ägare eller innehavare av skoghär ande mark, som gränsar till annans åker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottetit utletande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1918 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om stadgande av viss skyldighet

för ägare eller innehavare av skoghär ande mark,

som gränsar till annans åker.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping, Gezelius, Högberg,

Alexanderson*, von Sydow, Olsson Lars*, Hult, Permansson*, Tengvall, Pettersson

i Bjälbo, Bindley, Ernst*, Holmdahl, Strid, Helger och Johanson

i Gäre.

• Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 209, har herr Sven Bengtsson i Norup hemställt, »att riksdagen

måtte besluta, att ägare eller innehavare av skogbärande mark skall,

där grenar från träden skjuta över gränsen till annans åker, vara skyldig

borthugga dessa; samt att vederbörande utskott måtte föreslå de

förändringar i gällande lag, som betingas av ovanstående förslags genomförande.

»

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört

följande:

»Det torde vara angeläget för hela vårt folk att under de närmaste

åren icke blott av den nu odlade jorden i vårt land utvinna, vad ske

kan, utan även genom nyodling vinna ökad areal att beså. Ett område,

som härutinnan ej bör förgätas, utan som lätt nog kan göras fruktbärande,

är delar av en jordbrukares åker, som gränsar intill en annans

skogsmark, där denna är bevuxen med stor grenrik skog. Åkerjorden

längs denna skog på 10 å 15 meters bredd ger ringa eller ingen skörd,

enär grenarna från skogen hindra både sol och regn att giva växtligheten

på den utsådda arealen, och därför föredrager lantbrukaren

mången gång att ej beså denna jord, ty då inbesparas utsäde, gödningsämnen

och en del körslor, som i allmänhet äro liera värda än

den lilla skörd, som kan inhämtas från dessa delar av åkrarna. Därtill

kommer, att i de fall, då han besått dem, får han skörda endast

mindrevärdig outvecklad kärna, s. k. grenskott, som på grund av skug
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 9 saml. 12 käft. (Nr 18).

Motionären»

motivering.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 18.

gan ej mognar förrän en tid senare än säden på den öppna åkern, men

som dock i vanliga fall, då lien eller maskinen går över fältet, skördas

samtidigt. Vid bärgningen och vid tröskningen blandas denna mindrevärdiga

säd med den övriga av fullgod beskaffenhet och skämmer på

detta sätt hela partiet, antingen detta nu skall användas till utsäde

eller som handelsvara för förädling till mjöl, gryn pell malt. Dessa

förhållanden gälla även vid odling av gräs samt potatis eller andra

rotfrukter. Under nu rådande kristidsförhållanden är det ett allmänt

intresse, att alla hinder, som menligt inverka på skörderesultatet på

våra åkrar, måste röjas undan, men det är även ett enskilt intresse

både nu och under vanliga förhållanden, att en rättelse härutinnan

kommer till stånd. 1 allmänhet sättes en gärdesgård eller ett dike

i gränslinjen mellan tvenne jordägares arealer- Om nu den ene odlar

säd eller potatis på sin jord, kan han hava berättigade anspråk på att

grannen ej genom att låta skogen växa så nära gränsen, att dess grenar

skjuta flera meter ut över hans åker, hindrar solens och regnets

välgörande inflytande på växterna och därigenom omöjliggör en god

skörd. Hans enskilda rätt måste därigenom bliva kränkt. Med god

vilja kan detta såväl allmänna som enskilda intresse genom eu lagstiftning.

tillgodoses. Detta är för vår lagstiftning en nj^het men icke

så för vissa andra länders. I lagberedningens förslag till ny jordabalk

del 3 kap. 3 har beredningen påpekat, att i främmande lagar förekomma

ej sällan regler om grannars rätt och skyldigheter t. ex. ifråga

om rötter och grenar, som från träd inom en fastighets område skjuta

in på en annans, men har icke ansetts behövligt att upptaga ett dylikt

stadgande i dess förslag. Ingen hade ju då en aning om de tider,

vårt folk skulle gå till mötes, då det gäller att i all den utsträckning,

vi förmå, utöka vår produktion av livsmedel. Det kan ju icke vara tal

om, att jag vill .föreslå någon åtgärd, som skulle förhindra den ene jordägaren

att i sin skog låta trädrötterna tränga sig innanför grannens

gräns och där suga till sig den växtnäring, som han påfört till att

gynna sina kulturväxter, och jag är tveksam, om jag skall våga föreslå,

att träd, som stå mycket nära ägogränsen till en annans åker, skola

huggas bort, men jag är icke tveksam, om att de grenar, som skjuta

in på en annans åker, böra tagas bort. Sedan må det bero på trädens

ägare, om han vill hugga bort grenarna eller hugga ned hela trädet

Kunde denna lag komma till stånd så tidigt, att den kunde tillämpas

före nästa vårsådd, vore det så mycket bättre, ty härigenom skulle tusentals

hektar åker i vårt land, som nu giver intet eller litet utbyte,

redan nästa skördeår bära full skörd.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet* utlåtande Nr 18. 3

Frågan om reglering i lag av rättsförhållandet, mellan grannar i

det av motionären berörda hänseendet har redan tidigare varit föremål

för riksdagens prövning. I en inom andra kammaren vid 1903 års riksdag

väckt motion om ändring i 2 kap. 2 § byggningabalken åsyftades

sålunda åstadkommande av ett lagstadgande, varigenom en person,

vilkens fastighet skadades av träd, växande å annans angränsande ägor,

skulle berättigas påfordra borttagande av träden, till den del de förorsakade

sådan skada.

I sitt över motionen avgivna utlåtande förklarade lagutskottet sig

anse, att ett allmänt lagstadgande med det i motionen avsedda syftet

varken vore lämpligt eller behövligt. Då det enligt lagutskottets förmenande

vore ett naturligt förhållande, att angränsande ägor i viss män

utövade inverkan på varandra, måste fastigheternas ägare i allmänhet

finna sig i följderna därav. Av en konsekvent tillämpning av den princip,

som läge till grund för motionärens framställning, skulle uppenbarligen

följa alltför vittgående inskränkningar i förfoganderätten över

fastigheter. Endast då synnerligen viktiga intressen å den ene fastighetsägarens

sida krävde en inskränkning i den andres dispositionsrätt,

hade sådan inskränkning ansetts böra i lag medgivas. Något dylikt intresse

av större betydenhet torde jämförelsevis sällan föreligga med

hänsyn till träd å grannes mark. Från allmän synpunkt skulle utövandet

av en sådan befogenhet som den av motionären ifrågasatta ofta föranleda

mera skada än gagn, särskilt i de delar av landet, där planteringar

i rågångarna äro vanliga samt tjäna till såväl nytta som prydnad.

Motionen blev av riksdagen avslagen.

Vid 1910 års riksdag väcktes inom andra kammaren motion om

skrivelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning om ersättning för skada,

som orsakades jordägare genom bland annat plantering å angränsande

fastighet. I motionen framhöllo motionärerna att, även om de icke

kunde fullt dela den åsikten, att en jordägare icke skulle få fritt bestämma

över sin jord, då det bleve fråga om att plantera, så ansågo

de dock, att han, om han genom detta sitt åtgörande vållade grannen skada

eller förfång, borde vara skyldig till denne utbetala skäligt skadestånd.

Motionen avstyrktes av lagutskottet, som i allt väsentligt åberopade,

vad 1903 års lagutskott i sitt yttrande anfört, Två ledamöter av utskottet,

herrar Lindhagen och Johansson i Mossebo, hemställde i avgiven

reservation om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran att vid

utarbetande av definitivt förslag till ny jordabalk måtte tagas under

övervägande, huruvida ej hänsyn måtte kunna tagas därtill »att man ej

får anses berättigad att'' onödigtvis utan egen avsevärd fördel eller trev
-

Utskottetn

yttrande..

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

LaguttfeotUti utlåtande Nr 18.

nåd genom plantering eller uppförande av byggnad uppenbarligen åstadkomma

skada å grannes ägor».

Motionen blev av bägge kamrarna avslagen.

I förevarande motion föreslås införandet av lagbestämmelse om

skyldighet för ägare eller innehavare av skogbärande mark att borthugga

grenar, som från träd inom en fastighets område skjuta över

gränsen till annans åker. Såsom motionären erinrat, har denna fråga

varit föremål jämväl för lagberedningens uppmärksamhet. I den till

Kungl. Maj:t den 9 oktober 1909 avlämnade tredje delen av förslaget

till ny jordabalk yttrar sålunda beredningen efter att hava omnämnt,

att i främmande lagar ej sällan förekomme regler om grannars rättigheter

och skyldigheter i bland annat nu angivna hänseende, följande:

»Uttryckliga stadganden i dessa ämnen har beredningen icke ansett

behövligt eller lämpligt att upptaga i förslaget. T förhållanden av

jämförelsevis så ringa betydelse synes det utan olägenhet kunna åt rättstillämpningen

överlämnas att efter de allmänna grunder, på vilka grannskapsrätten

vilar, och rådande sedvänja i orterna slita möjligen uppkommande

tvister; en uttrycklig reglering i lag skulle måhända giva

upphov till stridigheter, där rättshaveriet men icke något verkligt intresse

vore den drivande kraften.»

Utskottet kan instämma med beredningen häri. Om än förslaget ur

den av motionären framförda synpunkten må finnas beaktansvärt, känner

utskottet sig icke övertygat om nödvändigheten eller lämpligheten

av ett ingripande från lagstiftningens sida på ifrågavarande ytterst begränsade

område, så länge det rättsliga förhållandet mellan grannar i

andra väsentliga avseenden lämnats utan reglering. I varje fall drager

utskottet i tvivelsmål, att det praktiska gagn, som skulle vinnas av en

bestämmelse i den av motionären föreslagna omfattning, komme att uppväga

de jämväl ur naturskyddssynpunkt menliga påföljder, ett borthuggande

av grenar på sätt av motionären ifrågasatts mången gång

skulle medföra. Ett fastställande i lag av eu sådan skyldighet, motionären

föreslagit, kan utskottet alltså icke förorda.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Stockholm, K. B. Bo»tröm» Boktryckeri, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.