Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t angående eu hela riket omfattande vanhävdslag.

1918-03-11 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:21, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t angående eu hela riket omfattande vanhävdslag.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottet* utlåtande Nr 21.

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1918 kl. 6 e. m

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj.t angående eu hela riket omfattande vanhävdslag.

Närvarande: herrar Persson i Norrköping, Gezelius*), Stämd* *), greve Spens, Alexandeison,

Dahl, von Sydow*), Hult*), Permansson, Pettersson i Bjalbo, Lindqvist

i Kosta, Lindley Ernst, Holmdahl*), Karlsson i Fjöl, Slrid och

Johanson i Gäre.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 76, har herr Molin hemställt, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t om möjligt till nästa

års riksdag måtte framlägga förslag till en hela riket omfattande allmän

s. k. vanhävdslag.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört

följande:

»I motion nr 254 i andra kammaren vid 1917 års riksdag hemställde

undertecknad, ätt riksdagen i skrivelse till Kungl. Magt ville anhålla,

att Kungl. Maj:t, om möjligt till nästa års riksdag, måtte framlägga

förslag till en hela riket omfattande allmän s. k. vanhävdslag. Lagutskottets

majoritet hemställde emellertid, att motionen till ingen riksdagens

åtgärd borde föranleda, under det minoriteten reservationsvis

hemställde, ’att riksdagen med anledning av förevarande motion ville

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, i vad mån vanhävd av

jord förekommer i sådan omfattning och av den beskaffenhet, att ett

ingripande däremot från det allmännas sida kan anses påkallat, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 14 käft. (Nr 21 22.) 1

Motionärens

motivering.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 21.

föreslå riksdagen de lagstiftningsåtgärder, som av utredningen må föranledas’.

Första kammaren biföll utan vidare utskottets hemställan,

under det andra kammaren efter någon debatt men dock utan votering

biföll reservationen.

Då vårt folk nu mera än någonsin förr har rätt att fordra, att

varje kvadratmeter åkerjord utnyttjas på bästa sätt och vanhävd, varest,

huru och av vilka grupper av medborgare den än bedrives, exemplariter

efterhålles, synes det föreligga goda skäl till att de betänkligheter, som

kommit till synes emot åstadkommandet av en generell vanhävdslag

för hela riket, böra få förfalla och grundsatsen ''atlas likhet inför lagen’

godtages, då det gäller vanhävd.

Det torde utan vidare vara klart, att ett fortsatt plåstrande med

vanhävdslagar, riktade emot än den ena än den andra landsdelen och

än den ena och än den andra samhällsgruppen, icke är ägnat att åstadkomma

nämnvärd förändring till det bättre. Och olämpligast måste

väl anses att behandla vanhävdsfrågorna enligt de tillfälliga kristidsförfattningarna

och därigenom framskapa ännu större otrygghetskänsla

än som redan existerar bland jordbrukarna. Det synes då bättre att

medelst stiftande av en hela riket och alla dess medborgare omfattande

vanhävdslag på en gång säga bestämt ifrån, att samhället ej tolererar

vanhävd vare sig nu eller i framtiden, varest, huru och av vem den

än bedrives.»

Såsom motionären erinrat, har det spörsmål, som föreligger till

riksdagens prövning i förevarande motion, varit föremål för riksdagens

behandling senast år 1917, då av samma motionär väcktes förslag med

enahanda innebörd som det nu behandlade. I sitt utlåtande i anledning

av motionen till 1917 års riksdag anförde lagutskottet följande:

»Genom lag den 25 juni 1§09 angående uppsikt å vissa jordbruk

i Korrland och Dalarna stadgas bl. a., att inom de norrländska länen

och vissa delar av Kopparbergs län skall, där å fastighet på landet, tillhörig

bolag eller förening för ekonomisk verksamhet, åker och äng

finnes i den omfattning, att självständigt jordbruk därå kan idkas,

uppsikt, på sätt i lagen närmare omförmäles, hållas däröver att jordbruket

å fastigheten icke nedläggés eller ägor och byggnader eljest så

vanvårdas, att jordbrukets vidmakthållande därigenom äventyras, samt

att detsamma skall gälla, där fastigheten tillhör enskild person, vilken

uppenbarligen besitter fastigheten huvudsakligen för att tillgodogöra

sig skogsavkastningen och icke är mantalsskriven å fastigheten eller å

fastighet, som är i sambruk med densamma. Med denna lagstiftning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lajutskottct.i utlåtande Nr 21. •’

träffades i allmänhet trävaruspekulanterna, som förvärvat fastigheter

för att tillgodogöra sig skogen.

Den norrländska lagstiftningen tillkom efter omfattande utredning,

vilken utvisade, att vanskötseln av de fastigheter, som med lagen avses,

förekom i vida högre grad än å fastigheter, som ägdes av jordbrukare

till yrket. Man ansåg detta bero därpå, att personer, som icke äro

jordbrukare, efter inköp av bondejordbruk för annat ändamål, icke i

allmänhet kunna hava intresse av att ägna jordbruket den omsorg,

som en jordbrukare till yrket nedlägger på detsamma.

Motionären ifrågasätter nu, att en liknande lagstiftning bör komma

till stånd även för alla andra jordbruk i landet.

Närmast kunde då ligga till hands att överväga, huruvida den

norrländska lagen borde utsträckas till motsvarande slag av jordbruk

i södra och mellersta delarna av riket. Denna konsekvens har ej särskilt

berörts av motionären, och synes ej heller vara föremålet för

hans närmaste avsikter. Utskottet anser sig därför ej hava anledning

att ingå på bedömande av denna omtvistade fråga på grund av förevarande

framställning. Såvitt rörer Värmlands län har för övrigt detta

speciella ämne upptagits i andra till utskottet remitterade motioner,

vilka komma att framdeles bliva föremål för utskottets bedömande.

Vissa flagranta fall av vanhävd, som förövas av icke jordbrukande

jordägare, fallande dels inom och dels utom de av norrländska vanhävdslagen

åsyftade kategorier jordägare, hava emellertid redan år

1916 varit föremål för riksdagens bedömande.

I en vid nyssnämnda års riksdag väckt motion hemställdes nämligen,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det

Kungi. Maj:t fortast möjligt ville låta utreda, vilka åtgärder kunde

finnas lämpliga till hämmandet av den allt mer gängse förstöringen

och vanhävden av åker, äng, skog och byggnader å jordegendom i

riket genom en ständigt ökad skara s. k. egendomshandlare samt till

förhindrandet av de prejerier och det ocker, som av sådana personer

ofta plägade idkas vid försäljning av småbruk och egnahem till mindre

bemedlade, och att Kungl. Maj:t sedermera täcktes förelägga riksdagen

förslag till den lagstiftning i ärendet, som Kungl. Maj:t efter skedd

utredning kunde finna lämplig.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott hemställde i anledning

av motionen, att kammaren måtte för sin del besluta, det riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta

utreda, vilka åtgärder kunde finnas lämpliga till hämmande av den i

samband med egendomshandel- uppkommande vanhävden av åker, äng,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 21.

skog och byggnader å jordegendom i riket samt till förhindrande av

de prejerier och det ocker, som förekomme vid försäljning av småbruk

och egna hem till mindre bemedlade av dylika, skövlade egendomar,

och att Kungl. Maj:t täcktes förelägga riksdagen de förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

Denna hemställan bifölls av andra kammaren.

Första kammarens andra tillfälliga utskott yttrade härefter i anledning

av motionen: ’De allvarliga missförhållanden, vilka av motionärerna

uppgivas äga rum, åtminstone inom vissa delar av landet, vid

allt talrikare förekommande spekulationsinköp av jordegendomar, påkalla

utan tvivel statsmakternas uppmärksamhet. Där skogsbestånd

tinnes å sålunda inköpt egendom, är det vanligen köparens första uppgift

att avverka skogen för att göra sig betäckt för köpeskillingen.

Jordbrukets upprätthållande och lämpliga skötsel har ofta för den på

affärsvinst beräknade privata styckningsverksamheten intet intresse,

enär det för densamma gäller att snarast möjligt utstycka och i mindre

jordbrukslägenlieter försälja inköpta områden. Under tiden kunna

såväl jordbruket som befintliga byggnader å sådan egendom komma i

vanhävd, vilket måste anses nationalekonomiskt betänkligt, icke minst

under närvarande förhållanden, då det särskilt är av vikt att söka

avvinna den svenska jorden största möjliga avkastning.’

Sedan utskottet därefter yttrat sig om egendomars styckning och

försäljning till egna hem, fortsatte utskottet: ’Vad angår i spekulationssyfte

inköpta jordegendomars vanhävd, torde en blivande utredning

kunna giva vid handen, om och i vad mån tillämpning av den

för Norrland och Dalarna gällande s. k. vanhävdslagen bör utsträckas

till dessa undantagsfall.

I fråga om överklagad skogsskövling på sådana jordegendomar

finner utskottet det ligga inom den år 1911 tillsatta skogslagstiftningskommitténs

uppdrag att föreslå åtgärder häremot i sitt väntade förslag

om strängare lagstiftning rörande hushållning med enskilda skogar.

Då det emellertid synes utskottet lämpligt, att genom en riksdagsskrivelse^

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet fästes vid i motionen framhållna

missförhållanden, får utskottet hemställa, att första kammaren måtte på

så sätt biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut, att första

kammaren för sin del beslutar, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj.t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, vilka åtgärder som

kunna finnas lämpliga för att å jordegendom, inköpt på spekulation

för skogsavverkning och styckning, hämma, förutom förekommande

skogsskövling, vanhävd av jordbruk och byggnader, ävensom förhindra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 21. 5

dylik egendoms planlösa styckning och delarnas försäljning till oskäligt

uppdrivna pris, samt att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen de

förslag, vartill utredningen kan föranleda.’

Första kammaren biföll denna utskottets hemställan, vilket beslut

därefter biträddes av andra kammaren, varefter skrivelse i överensstämmelse

därmed blev till Kung], Maj:t avlåten.

Såvitt genom nämnda skrivelse hos Kungl. Maj:t hemställts om

åtgärder emot vanhävd, torde icke någon förnyad framställning från

riksdagen böra ifrågakomma.

Återstå sålunda övriga jordbruk i landet eller de som ägas förnämligast

av yrkesjordbrukare, vilka motionären ock synes närmast avse.

Det förefaller utskottet redan principiellt möta stora betänkligheter

att stifta en vanhävdslag för alla dylika jordbruk. Jordbrukaren

liksom andra yrkesidkare får väl i allmänhet antagas av eget intresse

sköta sitt yrke efter bästa förmåga. .Yrkesskicklighetens höjande bör

här vinnas på upplysningens väg och genom understöd. Visserligen

kan sägas, att ett tillfyllestgörande bruk av landets odlade jord är så

viktigt för landet och dess innevånare, att här dock måste särskild

hänsyn göras gällande. Men utskottet tror ej, att i dessa fall vanhävd

förekommer i så stor utsträckning, att någon tvingande nödvändighet

föreligger att, såsom i gamla dagar i viss mån gällde, åtminstone i

lagen sätta jordbrukarna till yrket under uppsikt i deras sätt att hävda

jord och byggnader. Säkerligen skulle också en sådan lagstiftning icke

utan fog också möta ett allmänt och förbittrat motstånd från bondeklassen

och övriga jordbrukare.

Utskottet vill emellertid icke bestrida, att även i de fall, varom

nu är fråga, beklaglig vanhävd stundom förekommer av både förskyllda

och icke förskyllda anledningar. Men detta är, enligt utskottets uppfattning,

icke tillräckligt skäl för en så vittgående och omtvistlig lagstiftning

såsom den nu ifrågasatta. Emot kravet på en sådan åtgärd

bör dessutom erinras, att landets jordbruk i det stora hela på senare

tider genom planmässig upplysningsverksamhet och tidsförhållandena

drivits upp på en för våra förhållanden hög nivå.

Gent emot motionärens framhållande av vikten att under förevarande

krigstider jorden avvinnes den största möjliga avkastning, får

utskottet erinra, att detta önskvärda mål icke lärer kunna bliva behörigen

tillgodosett genom lag, som först efter åtskillig tid kan komma

till stånd och är avsedd att gälla för kommande tider.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottets hemställa, att

förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets utlåtande Nr 21.

Mot detta lagutskottets utlåtande anmälde tre utskottets ledamöter,

herrar Lindhagen, Persson i Norrköping och Lindqvist i Kosta

reservation, därvid de yttrade:

»Lika med utskottet anse även undertecknade det möta avgjorda

betänkligheter och icke heller vara i stort sett erforderligt att genom

lagstiftning utöva någon allmän kontroll, huru jordbrukare till yrket

hävda sin jord. Emellertid omfattar motionen även sådan vanhävd,

som enligt uppgifter från flera håll i avsevärd omfattning lärer förefinnas

på jordbruk, som ägas av andra än yrkesjordbrukare. Även å

jordbruk av sistnämnda beskaffenhet förekommer mången gång vanhävd

i sådan omfattning och av den beskaffenhet, att det väcker allmän

uppmärksamhet. En utredning om förekomsten av dylika slag av

vanhävd och eventuellt åtgärder för dess förekommande måste otvivelaktigt

vara av ett allmänt intresse påkallade.

Det hemställes därför, att riksdagen med anledning av förevarande

motion ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, i vad

mån vanhävd av jord förekommer i sådan omfattning och av den

beskaffenhet, att ett ingripande däremot från det allmännas sida kan

anses vara påkallat, samt föreslå riksdagen de lagstiftningsåtgärder,

som av utredningen må föranledas.»

Vid ärendets behandling i kamrarna biföll första kammaren utan

votering lagutskottets hemställan, under det att andra kammaren, likaledes

utan votering, biföll ovannämnda reservation. På grund av kamrarnas

olika beslut hade sålunda frågan för den riksdagen fallit.

Då utskottet icke funnit anledning hava förekommit att nu omfatta

en annan åsikt, än den lagutskottet vid 1917 års riksdag sålunda

uttalat, får utskottet med åberopande av de av sistnämnda utskott

anförda skäl, vilka synas utskottet alltjämt äga giltighet, hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 mars 1918.

På lagutskottets vägnar:

SVEN PERSSON.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 21.

7

Reservation:

av herrar Sven Persson i Norrköping, Lindqvist i Kosta, Lindley

och Strid, som med hänvisning till den under fjolåret ovan återgivna

reservation yrkat

att riksdagen med anledning av förevarande

motion ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda,

i vad mån vanhävd av jord förekommer i sådan

omfattning och av den beskaffenhet, att ett ingripande

däremot från det allmännas sida kan anses vara påkallat,

samt föreslå riksdagen de lagstiftningsåtgärder,

som av utredningen må föranledas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.