Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående dels utredning rörande omfattningen av bolags jordförvärv inom Dalsland m. m., dels återupptagande av den avbrutna undersökningen rörande bolags jordförvärv och enskilda personers större jordinnehav i mellersta och södra delarna av riket m. m., dels ock inskränkning i aktiebolags rätt att besitta och förvärva jordegendom.

1918-03-11 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående dels utredning rörande omfattningen av bolags jordförvärv inom Dalsland m. m., dels återupptagande av den avbrutna undersökningen rörande bolags jordförvärv och enskilda personers större jordinnehav i mellersta och södra delarna av riket m. m., dels ock inskränkning i aktiebolags rätt att besitta och förvärva jordegendom.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1918 kl, 6 e. m

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående dels utredning rörande omfattningen av

bolags jordförvärv inom Dalsland m. m., dels återupptagande

av den avbrutna undersökningen rörande bolags

jordförvärv och enskilda personers större jordinnehav i

mellersta och södra delarna av riket m. m., dels ock

inskränkning i aktiebolags rätt att besitta och förvärva

jordegendom.

Närvarande herrar Persson i Norrköping, Gezelius*), greve Spens, Alexanderson,

Petrén Alfred, Dahl, von Sydow*), Köhlin*), Hult*), Pettersson i Bjälbo,

Lindqvist i Kosta, Holmdahl*), Strid, Johansson i Trollhättan*), Ericsson

i Åtvidaberg*) samt Johanson i Gäre.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre

till utskottet hänvisade inom andra, kammaren väckta motioner, nr 73

av herr Gustafson i Kasenberg, nr 78 av herr Werner och nr 211 av

herr Åkerlund.

Herr Gustafson har i sin motion hemställt, att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta skyndt

undersöka omfattningen av bolags jordförvärv inom Dalsland och

behovet av den s. k. norrländska förbudslagstiftningens utsträckande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Sr 22. 9

även till detta landskap samt därefter för riksdagen framlägga de förslag,

vartill berörda undersökning anses föranleda.

Herr Werner bär i sin ovan omförmälda motion yrkat, att riksdagen

ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte återupptaga den avbrutna

undersökningen rörande omfattningen av bolags jordförvärv och enskilda

personers större jordinnehav i mellersta och södra delarna av riket

samt i vad mån berörda jordförvärv i olika avseenden kunna anses

verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens

berättigade intresse, ävensom för riksdagen framlägga de förslag till lagstiftning

eller andra åtgärder, som av berörda undersökning föranledas.

Slutligen har herr Åkerlund i berörda av honom väckta motion

föreslagit, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida icke en sund utveckling

kräver inskränkning i aktiebolags rätt att besitta och förvärva jordegendom

i riket och att, därest Kungl. Maj:t finner sådan inskränkning

erforderlig, Kungl. Maj:t så fort ske kan ville förelägga riksdagen förslag

till erforderliga åtgärder därför.

Herr Gustafsson anför i sin motion, under framhållande av att behovet

av åtgärder mot bolags jordförvärv i Dalsland är ofrånkomligt

och trängande, följande:

»1917 års riksdag beslutade i anledning av Kungl. Maj:ts nådiga

proposition i ärendet att utsträcka den s. k. norrländska förbudslagens

giltighetsområde till att omfatta jämväl Värmlands län. En motion

vid samma riksdag om skrivelse till Kungl. Maj:t angående återupptagande

av den sedan någon tid tillbaka vilande undersökningen

rörande bolags jordförvärv i mellersta och södra Sverige tillstyrktes av

lagutskottet och bifölls av andra kammaren men avslogs av den första

i enlighet med en utskottsutlåtandet bifogad reservation av trenne

ledamöter av denna kammare, vilka yrkade, att ifrågavarande motion

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Till stöd för denna sin avvisande hållning anförde reservanterna,

att enligt statistiken utvecklingen inom riket i avseende å jordens

uppdelning icke gått i sådan riktning, att den självägande bondeklassens

bestånd och jordbrukets utveckling därigenom hotades. Antalet

brukningsdelar inom landet och särskilt antalet smärre brukningsdelar

hade tvärtom starkt ökats, medan antalet större brukningsdelar

avsevärt minskats. Från detta sakförhållande slöto reservanterna till,

att något behov av den ifrågasatta undersökningen eller förbudslagens

utsträckande till återstående delar av Sverige icke är för handen.

Bihang till riksdagens protokoll 1218. 9 sand. 14 höft. (Nr 21—22.)

Herr Gustafsons

i Kascnberg

motion.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ib Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Det. lider intet tvivel, att vad reservanterna sålunda anfört beträffande

jordfördelningen äger sin riktighet såväl i stort sett beträffande

landet i sin helhet som ock — och i särskilt hög grad — beträffande

rikets sydligare skogfattiga provinser, inom vilka jordbruksfastigheterna

äga värde uteslutande såsom jordbruk^fastigheter och fördenskull aldrig

löpa fara att bliva spekulationsobjekt och handelsvara i samma utsträckning,

som erfarenheten visat vara händelsen med mera skogrika

fastigheter. Men lika visst är, att det även söder om Värmland och

Dalarna finnes landsändar, på vilka nyss angivna omdöme icke äger

tillämplighet. Så är framför allt förhållandet med Dalsland. Och lika

naturligt som det synes mig, att man icke i onödan utsträcker det

statsförmynderskap över jordbruket, som den norrländska förbudslagen

onekligen innebär man ma nämligen besinna, att man genom densamma

inskiänker icke allenast bolagens rätt att köpa hur mycket jord

de behaga utan också jordbrukarnas att sälja sina fastigheter till vem

de behaga — lika nödvändigt synes det mig å andra sidan, att denna

lagstiftning* verkligen blir utsträckt till områden, där erfarenheten visat,

att statens ifrågavarande ingripande är av nöden i lika hög grad som

i Norrland, Dalarna och Värmland.

Dalsland företer, såsom mycket riktigt framhölls i andra kammaren

under fjolårets debatt rörande ovan åberopade motion, mycket

stora likheter med Värmland. Synnerligen starkt "framträda dessa likheter

i landskapets norra mot Värmland gränsande del, Tössbo och

Vedbo härader. I dessa härader är det också, som man haft och har

den starkaste känningen av de olägenheter, vilka nu senast föranlett

utsträckandet av den norrländska förbudslagen till grannlandskapet

Värmland. r

Dessa olägenheter, de ursprungliga bondejordbrukens övergång i

bolagsägo, skövlandet av skogarna ända in till husbehovsskogarna samt

jordens överlämnande åt brukare och arrendatorer, hava under de

senaste åren tilltagit i oroväckande omfattning. Utländska bolag, företrädesvis

norska, ha, användande sig av bulvaner och såmedelst°kringgående

lagens förbud mot utlänningars jordförvärv, tävlat med de

svenska om de skogrikare fastigheterna, vilka väl aldrig varit begärligare

än just under dessa krigs- och krisår. Det ena hemmanet efter

det andra går på det sättet ur enskild ägo och i bolagshänder; de

självägande bönderna bli allt färre och färre, och vad är naturligare

än att de få återstående börja känna sig kringskurna och dömda att

även de slukas upp av de vittfamnande och penningstarka skogsbolagen.

Detta stärker sannerligen icke bondeklassens trygghetskänsla och arbetsglädje,

faktorer som likväl äro av den allra största betydelse för upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

nåendet av tillfredsställande arbetsresultat. Icke mindre beklagligt är,

särskilt i dessa tider av livsmedelsknapphet inom landet, att med varje

jordbruksfastighet, som på detta sätt övergår i bolagshänder, tillfogas

själva jordbruksproduktionen direkt avbräck. Bolagen intressera sig

som regel — vackra undantag finnas visserligen, men de äro få^

uteslutande för skogen; arrendatorerna sakna, också som regel, både

lust och kraft att hålla jordbruket vid makt. I allmänhet bli de icke

gamla på stället, och de täta ombytena av brukare bekomma icke

jorden väl. Även hus och hägnader förfalla, och innan man vet ordet

av befinna sig förut välskötta fastigheter i ett tillstånd, som gränsar

till vanhävd.

Under trycket av de senaste årens försörjningssvårigheter hava

från statens sida kraftiga åtgärder vidtagits mot vanhävd av jord, och

det faller av sig självt, att i tider som dessa ännu mindre än annars

sådan vanhävd bör få förekomma. Det vill emellertid synas, som om

staten icke borde spara sitt ingripande till dess att uppenbar vanhävd

föreligger; det synes fast mera böra ligga i statens intresse att om

möjligt söka förebygga, att jord över huvud taget råkar i sådant bedrövligt

tillstånd. Riksdagen har ju heller icke tvekat att, i den mån

behovet därav blivit ådagalagt, vidtaga nödiga mått och steg i denna

riktning, såsom nu senast genom fjolårets förbudslagstiftning gentemot

bolags jordförvärv i Värmland.»

Herr Werners motion innehåller följande:

»Nedanstående motion, väckt av herr C. Lindhagen vid 1917 års

riksdag, bifölls av andra kammaren men avslogs av första kammaren.

På grund härav framföres motionen åter vid innevarande riksdag.

Under de två sista årtiondena har jordfrägans alla detaljer framförts

till statsmakternas bedömande. Det gives väl knappast någon

detalj, som ej gjort sig påmind. Man hade då kunnat hoppas ett intresse

från statsmakternas sida att lägga några större grepp på saken

och skänka den någon enhetlig behandling. Detta har emellertid alltjämt

avvisats. Men de intresserade hava dock förväntat, att förr

eller senare måste det i alla fall ske.

Denna förväntan har emellertid under den sista tiden alldeles

slagit fel. Det förhåller sig tvärtom så, att icke ens de många detaljerna

väcka någon vidare uppmärksamhet. Allt lägges på hyllan och

försjunker i glömskan.

Under så nedslående förhållanden är det icke mödan lönt att

komma igen med det hela. Man får börja om igen från början, väcka

Herr Werners

motion.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Herr Åkerlunds

motion.

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

liv igen i de bortdomnade specialfrågorna och fästa uppmärksamheten

ånyo först på det, som kan vara mest brådskande.

En sådan överhängande angelägenhet är frågan om bolagsförvärvens

utbredning i södra och mellersta delarna av landet samt i vad

mån jordbrukets utveckling samt befolkningens frihet och framtidsmöjligheter

äventyras därigenom. Dit hör också en undersökning om

enskilda personers större jordinnehav i nämnda delar av riket, i den

mån sådant innehav kan verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling

och ortsbefolkningens berättigade intresse.

Andra kammaren har riksdagarna 1907, 1908, 1909, 1910 och

1911 uttalat sig för en sådan undersökning, och den SO december

1911 tillkallades två och längre fram tre sakkunniga för att inom

justitiedepai tementet biträda vid nämnda utredning. De sakkunniga erhöllo

först uppdrag att sysselsätta sig särskilt med Värmlands län och

hava därom givit två betänkande!!. Sedermera har emellertid vidare

sysslande med denna angelägenhet blivit av den nuvarande regeringen

nedlagd av någon anledning, som jag ej känner närmare. Något samråd

med de sakkunniga kommer naturligtvis icke alls i fråga. Förmodligen

ansågos utredningskostnaderna i stället böra disponeras för

krigsberedskap.

Uti det sista betänkandet om Värmland finnes fogad en bilaga,

innefattande en preliminär »statistik över aktiebolags fastighetsinnehav

i mellersta och södra Sverige år 1910 jämte en summarisk jämförelse

med fastighetsinnehaven 1885, 1895, 1900 och 1905». För min del

synes mig någon vidlyftigare utredning i dessa frågor ej vidare behövlig

sedan principerna för ett ingripande fastslagits genom norrlandslagstiftnmgen

samt förhållandena måste vara tämligen enahanda, där

sådana fastighetsförvärv äro rådande. Andra hålla kanske före, att

man även i fortsättningen behöver gå till en undersökning, som närmar

sig den omfattning, vari utredningen skett beträffande Norrland

och A ärmland. Huru härmed än må förhålla sig, synes det mig ej

kunna försvaras, att på sätt som sker på många orter bondebefolkningen

går starkt tillbaka och ersättes med bolagsarrendatorer utan

något som helst skydd av lagstiftningen, liksom det icke heller kan

vara riktigt att undanskjuta all undersökning av förhållandena på de

stora godsen.»

I den av herr Åkerlund väckta motionen anföres följande:

»Den demokratiska utveckling, som på senare tid så allmänt förkunnats

vara i antågande, på det folket måtte bliva herre i eget hus’, före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 13

faller synnerligen konstig i åtskilliga avseenden och allt annat än

demokratisk åtminstone i fråga om vår lantbefolkning och de skaror,

vilka ej förstå eller vilja begagna tidsförhållandena för inhöstande av

rikedomar på de stora folklagrens bekostnad.

Huru hava icke här i landet en längre tid, under så höger- som

vänsterregeringar, penningeväldets stormän i allt större utsträckning

förmått underlägga sig den mängd av landets främsta inkomstkällor

samt bilda truster och karteller, varigenom de efter behag kunnat

uppskörta de stora folklagren på en mängd nära nog oumbärliga konsumtionsartiklar,

och huru oändligt försiktiga hava icke våra vederbörande

visat sig, då det gällt att, till de stora folklagrens favör, i någon

liten mån stävja prisförhöjningarna å sådana, så snart de härrört från

industrikonsortier, även då dessa skördat väldiga vinster under nuvarande

kristid, och ehuru man alls icke dragit sig för att efter bästa

förmåga nedtrycka prisen å produkterna å lantbefolkningens arbete.

Föga demokratiska förefalla mig ock de väldiga sammanslutningar

mellan bankinstituten, vilka, om de fortgå som under senaste tid,

säkerligen skola komma att lägga landets penningrörelse i händerna

på ett ringa fåtal privatpersoner. Huru hava icke sedan långt tillbaka

och huru äga ej allt fortfarande mäktiga penningmatadorer att

nära nog efter behag och förmåga slå under sig allt större vidder av

landets jord, vilken dock främst av allt borde vara tillgänglig för

folket''. De åtgärder, som vidtagits till skydd för våra nordliga provinsers

allmoge, äga allt bra litet värde, efter som den av staten till

''stöd för jordbruket’ där anslagna skogen till övervägande del frånhänts

den jordbrukande befolkningen.

Ständigt framhålles från bolagsintressenternas sida, att jordägarebolagen

sköta sina skogar vida bättre än de mindre skogsägarna och

att bolagen därför i rent fosterlandsgagnande syfte böra äga att allt

fortfarande lägga under sig landets privatskogar. Om detta tal i några

fall överensstämmer med rådande förhållande, gäller det förvisso icke

i fråga om alla. Men varför är det då så rent av omöjligt att här i

landet få till stånd en skogslagstiftning, vilken ålägger såväl stora som

små skogsägare att vårda sin skog. Man kunde vara frestad att

ifrågasätta, huruvida icke mäktiga intressen stå hindrande i vägen för

en sådan lagstiftning för att allt fortfarande kunna förebära landsviktiga

skäl för sina fortsatta jordförvärv. Skola de styrande i detta land

ej någonsin inse, att våra skogars samt de talrika mindre jordägarnas

bestånd äro vida viktigare för vårt lands framtid än ett fåtals ofantliga

rikedomar?

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets utlåtande Nr 22.

Jag inser val, att stora kapital erfordras för att kunna bringa

till stånd dyrbara, för land och rike viktiga företag och att hinder för

sådana ej böra uppställas av småaktig hänsyn och ogrundade farhågor,

utan att dylika företag tvärt om böra gynnas och tillförsäkra företagare

skälig vinst, men jag vågar ock hålla före, att detta väl låter

sig göra, även om juridiska personer icke allt fortfarande slå under

sig hela landsändar.

Jag vill ej vidröra de kända norrländska förhållandena, ej heller

äldre anhopningar av jordegendom under bolagsform såsom Uddeholm

och Stora Kopparbergs bergslag, vilket senare efter förvärvet av Söderfors

äger ett furstendöme från närheten av Uppsala till norra Dalarne

och numera väl egentligen tillhör ett mäktigt penningekonsortium i

Stockholm, utan skall inskränka mig till att anföra ett exempel bland

de många på, huru aktiebolag med regeringarnas goda minne allt fortfarande

mäkta slå under sig väldiga områden.

Tvenne bruksegendomar av cirka 40,000 tnl. areal'') inom en av

Mälareprovinserna sammanslogos i följd av dödsfall och omhändertogos

av ett aktiebolag, vilket sedermera i allt större utsträckning inköpt

massor av bondehemman och avverkningsrätten å sådana samt i allmänhet

fullständigt utrotat all saluvärdig skog å dem, varefter från

åtskilliga av de köpta hemmanen avskilts inägor och några skogsbackar,

vilka ägor åter försålts, men den egentliga skogsmarken har bolaget

behållit. Då emellertid inköp av bondehemman i större utstäckning

ej vidare stod till buds, delvis på grund av konkurrens från andra bolag,

har det ifrågavarande bolaget vetat slå under sig ytterligare ett

väldigt gods inom provinsen samt med Ivungl. Maj:ts nådiga tillstånd

en fideikonlmissegendom om cirka 18,000 tunnland och nu i dagarna

ytterligare en ännu större sådan egendom.2) För denna senare upplåtelse

har Kungl. Maj:t visserligen, enligt uppgift i pressen, stadgat,

att dervarande arrendatorer skola äga tillösa sig av dem brukade inägor

jämte husbehovsskog’. Det är sannerligen svårt att förstå, varför

ej bönder också skola få besitta skog för avsalu, då därförutan de

vid inträffande hårdår ofta ej mäkta slå sig ut och endast duglig skogslagstiftning

erfordras för att även de skola behörigen vårda sin skog.

Att det ifrågavarande väldiga bolaget erhållit rätt att förvärva

fideikommissegendom förefaller det den oinvigde så mycket betänkligare,

som regeringen åtminstone här mäktat föreskriva villkor för jordens

) Nagla exakta uppgifter angående arealen kunna ej åstadkommas, emedan inköp och

försäljning av jord sedan länge pågått.

2) Torde tillsammans med det inköpta godset hålla omkr 120,000 tnl. eller därutöver.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

övergång i mindre jordbrukares ägo ocli fideikommissets arrendatorer

varit vana vid eu synnerligen hänsynsfull behandling, vilken val näppeligen

i samma mån kan komma dem till del från ett bolag, som blott

har ett syfte: att tjäna pengar.

Eu ingalunda ringa fara genom aktiebolags förvärv av allt större

vidder av vårt land ligger ock däri, att deras gods allt mera sammanslås

och övergå till allsmäktiga penningekonsortier.

Därtill kommer, att medan staten litet emellan erhåller betydande

inkomster av lagfarter för privata fastigheter, fastighetsaktiebolag för

all framtid slippa undan med dubbla lagfartskostnader på en gång.

Såvitt jag kan finna, är det sannerligen ej en dag för tidigt, att

statsmakterna se till, att någon hejd sättes för juridiska personers oerhörda

förvärv av landets jord och vår mindre jordbrukande befolknings

utrotande samt för ett orättvist gynnande av fastighetsaktiebolag i

fråga om lagfarter.

Den första åtgärd, som erfordras till förhindrande av aktiebolagens

förvärv av allt väldigare områden av landets privatskogar och deras

bibehållande för de mindre jordägarne, är tvivelsutan, att ett undanskjutande

av den så oändligt viktiga skogslagstiftningen ej längre äger

rum. Det må sedan vara huru som helst med aktiebolagens föreburna

månhet om skogen.

Men då aktiebolagens förvärv av jordbruksfastigheter på många

håll även i mellersta och södra Sverige antagit sådana dimensioner,

att den självständiga jordbruksbefolkningens fortvaro där förvisso inom

kort torde vara slut, synes det mig av behovet påkallat, att sådana

åtgärder vidtagas, som, utan att medföra orättvisor för aktiebolagen,

dock må kunna efter hand bringa åtminstone den av bolagen under

senare tider förvärvade jorden åter till de egentliga jordbrukare, främst

de mindre.

Jag föreställer mig, att detta skall kunna ske genom särskild

beskattning av bolagsegendomarne, där dessas värden och ägovidder

överskrida vissa belopp, beroende på förhållandet inom olika orter,

stegrad under en längre följd av år intill vissa maximibelopp och lägre

för de mindre än för de större bolagsgodsen samt efter hand bortfallande

i mån av godsens minskade värden och arealer.

En sådan befattning skulle enligt mitt förmenande ej medföra

någon orättvisa, ty de, vilka önskade befria sig från densamma, skulle

ju tillerkännas god tid för att realisera vad som erfordrades för att

undgå densamma. Naturligtvis måste, där en sådan beskattning kom

till stånd, lindringar understundom böra medgivas, såsom till exempel

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Utskottets

rande.

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

vid verklig svårighet att till rimliga pris kunna realisera jorden och

måhända även i andra fall. Säkerligen erfordrades även åtgärder till

förhindrande därav att bestämmelserna kringgingos, så att allt i realiteten

förbleve vid det gamla.»

Vidkommande först den i herr Werners motion väckta frågan om

skrivelse till Kungl. Maj:t angående återupptagande av den avbrutna

undersökningen rörande bolags jordförvärv och enskilda personers större

jordinnehav i mellersta och södra delarna av riket, så har, såsom motionären

anmärkt, frågan om bolagens jordförvärv och vad därmed äger

samband upprepade gånger varit föremål för riksdagens uppmärksamhet

även så vitt rörer mellersta och södra delarna av riket. Redan vid

1898, 1899 och 1900 års riksdagar biträdde andra kammaren av enskild

motionär gjorda framställningar, att Kungl. Maj:t måtte taga under

omprövning, huruvida icke inskränkning i aktiebolags rätt till förvärv

av fast egendom i allmänhet på vår landsbygd funnes erforderlig, samt

i sådant fall framlägga förslag till lagstiftning därom. Sedermera hava

vid riksdagarna åren 1907, 1908, 1909, 1910 och 1911 motioner väckts

rörande frågan om bolags jordförvärv i mellersta och södra delarna av

riket. Andra kammaren har bifallit sagda motioner, men första kammaren

avslagit desamma. Emellertid har Kungl Maj:t år 1911 låtit

förordna om en undersökning med den formulering av uppdraget, som

innefattas i nu förevarande motions yrkande. Denna undersökning har

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 januari 1916 blivit avbruten “efter

det två betänkanden åren 1913 och 1915 utkommit rörande jordförhållandena

i Värmlands län. Slutligen väcktes vid 1917 års riksdag

i andra kammaren en motion av samma innehåll och med samma hemställan

som i nu förevarande motion. I sitt i anledning av denna

motion avgivna utlåtande tillstyrkte lagutskottet vid nyssnämnda riksdag

bifall till motionen samt anförde bland annat följande:

»Den av motionären åberopade i 1915 års betänkande rörande jordförhållandena

i Värmlands län intagna statistiken giver visserligen icke

någon tillförlitlig bild angående arealen av den mark, som statistiken

omfattar. Men den visar dock även den, att aktiebolagens fastighetsinnehav

i mellersta och södra Sverige under de senare årtiondena tilltagit,

och att förvärven på senare tiden fortgått i ökad skala. En

sådan utveckling kan också medföra överhängande faror mångenstädes

för beståndet av en självständig bondeklass och ett livskraftigt jordbruk.

Det synes därför utskottet önskvärt, att en utredning om bolagens jordförvärv

i mellersta och södra delarna av riket må äga rum. Utred
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 22. 17

ningen skulle närmast avse upplysningars erhållande angående i vilka

trakter av landet bolags jordförvärv kunna anses hava tagit betydande

omfattning och olägenheterna av en sådan företeelse. Lämpligt torde

vara, att, såsom förut vid norrlands- och värmlandsutredningarna ägt

rum, undersökningen jämväl omfattar enskilda skogsspekulanters jordförvärv

och andra enskilda personers större jordinnehav. Ensamt eu

utredning kan lämna erforderligt material för ett bedömande av frågan,

huruvida möjliga missförhållanden i anledning av de av motionären

påtalade fastighetsinnehaven kunna förefinnas, och vad som i anledning

därav tilläventyrs bör • åtgöras.»

Vid ärendets behandling inom kamrarna biföll andra kammaren

utan votering motionen, under det att första kammaren med 55 röster

mot 45 avslog densamma. På grund av kamrarnas olika beslut hade

sålunda frågan för den riksdagen förfallit.

Till det nu åter framförda kravet på återupptagande av den avbrutna

undersökningen rörande omfattningen av bolags jordförvärv och

enskilda personers större jordinnehav i mellersta och södra delarna av

riket intager utskottet samma ståndpunkt som fjolårets lagutskott;

och får utskottet i allt väsentligt åberopa, vad detta i sitt ovanintagna

yttrande anfört. En dylik undersökning, opartiskt .och grundligt bedriven,

är enligt utskottets förmenande en nödvändig förutsättning för

frågans allsidiga bedömande. Därigenom skulle kunna ådagaläggas

om och i vad män de större jordinnehaven verkat menligt på jordbrukets

utveckling eller till skada för den självägande bondeklassen.

Undersökningen skulle jämväl komma att lämna det faktiska underlaget

för bedömande av frågan, vilka åtgärder böra vidtagas för avhjälpande

av tilläventyrs förekommande missförhållanden.

Det i herr Gustafsons förevarande motion framställda yrkandet

på utredning av bolags jordförvärv inom Dalsland omfattas av vad

herr Werner i sin ovanberörda motion hemställt. Då emellertid förhållandena

åtminstone i vissa delar av Dalsland torde i mångt och

mycket överensstämma med de i Värmlands län rådande, inom vilket

län den s. k. norrländska förbudslagstiftningen i viss omfattning redan

gäller, samt det förty kan vara av behovet påkallat, att man i främsta

rummet ägnar uppmärksamhet åt detta landskap, vill utskottet ifrågasätta,

om icke den tilltänkta undersökningen bör särskilt påskyndas i

fråga om Dalsland.

Vad slutligen beträffar den av herr Åkerlund väckta motionen

torde för densammas bedömande erfordras den av herr Werner påBihang

till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 11 haft. (Nr 21—22.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 22.

yrkade undersökningen, varför ett bifall till samma motion ej i förevarande

ordning kan förordas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, med bifall till herr Werners

motion och i anledning av herr Gustafsons i Kasenberg

samt herr Åkerlunds motioner, ville anhålla, att

Kungl.Maj:t måtte återupptaga den avbrutna undersökningen

rörande omfattningen av bolags jordförvärv

och enskilda personers större jordinnehav i mellersta

och södra delarna av riket samt i vad mån berörda

jordförvärv i olika avseenden kunna anses verka avsevärt

till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens

bei’ättigade intresse, ävensom för riksdagen

framlägga de förslag till lagstiftning eller andra åtgärder,

som av berörda undersökning föranledas; samt

2) att herr Åkerlunds motion, i den mån den

ej kan anses besvarad genom vad utskottet under 1)

hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 11 mars 1918.

På lagutskottets vägnar:

SVEN PERSSON.

Reservation:

av herrar greve Spens och von Sydow, vilka hemställt, att förevarande

motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.