Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. May.t angående dels utredning och förslag rörande tvångsarrendering av odlingsbar mark och i lägervall liggande odlad jord, dels och angående åtgärder för vanhåvdad jords brukning.

1918-03-11 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. May.t angående dels utredning och förslag rörande tvångsarrendering av odlingsbar mark och i lägervall liggande odlad jord, dels och angående åtgärder för vanhåvdad jords brukning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1918 kl. 6 e in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

May.t angående dels utredning och förslag rörande tvångsarrendering

av odlingsbar mark och i lägervall liggande

odlad jord, dels och angående åtgärder för vanhåvdad

jords brukning.

Närvarande ■ herrar Persson i Norrköping, Gezelius*), Stärner*), greve Spens, Alexanderson,

Dahl, von Sydow*), Hult, Permansson, Pettersson i Bjälbo, Lindqvist

i Kosta, Lindley Ernst, Holmdalil *), Karlsson i Fjal, Strid och Johanson

i Gäre.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två

till utskottet hänvisade inom andra kammaren väckta motioner, nr 74

av herr K. A. Borg, samt nr 212 av herrar Axel von Sneidern, Axel

Pehrsson i Bramstorp, Ola Jeppsson, J. P. Igel, Oscar Carlström och

Oscar Osberg.

Herr Borg har i sin motion hemställt, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta skyndsamt

utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lag, som gör det möjligt

1 ör folket att tvångsarrendera odlingsbar mark och odlad jord, som

fått gå i lägervall.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 15 höft. (Nr 23.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

lL rr Borgs

•notion.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 23.

Herr von Sneidern jämte medmotionärer hava i sin ovanberörda

motion yrkat, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

att Kungl. Maj:t i enlighet med i motionen angivna riktlinjer måtte vidtaga

åtgärder för vanhävdad jords brukning.

Till stöd för sin ifrågakomna hemställan har herr Borg anfört

följande:

»I vår tid söker man med ljus och lykta efter framkomliga vägar

för att ur den svenska jorden utvinna så mycket produkter som

möjligt. Många vägar har man också slagit in på, men ännu återstår

att finna flera och mera framkomliga. Ty ännu ligga väldiga områden

odlingsbar mark, såväl i södra och mellersta som det nordliga Sverige,

som skulle kunna bära givande skördar. Dessutom ligga — trots allt

som åtgjorts däråt — ganska stora områden odlad jord, som fått gå i

lägervall. Allt detta är ett faktum, som ingen torde kunna bestrida.

Ute i bygderna står folket undrande och spörjande, varför så

mycken fruktbar jord skall få ligga oberörd av människohand och varför

det inte kan tillåtas folk att arbeta på densamma. Då man reser

ute i bygderna, kommer den ene efter den andre och frågar: ''Varför

kan inte ni riksdagsmän ställa om, så att vi få en liten jordbit att odla

och bruka?’ Med styrka framliålles, att det borde finnas en lag, varigenoih

man bleve i tillfälle att tvångsarrendera odlingsbar mark och

odlad jord, som ligger i lägervall. Ja, folket kan inte förstå, varför så

mycken jord skall ligga obrukad, i all synnerhet under dessa svåra tider.

Bolagen, bruken och andra stora jordägare, som i stort sett äga den

härovan omnämnda jorden, äro mycket ovilliga att arrendera ut en jordbit

av nämnt slag till de mindre bemedlade, och sker det någon gång-,

blir det i flesta fall på sådana villkor, att det ställer sig mycket svårt

att gå in på de uppställda villkoren. Tusental och återigen tusental av

småfolk — små yrkesidkare, industri-, lånt- och skogsarbetare och andra

—- önska inte något bättre än att få en jordbit att arbeta på. Många

av dessa önska att genom arbete i jorden få sin fulla försörjning. En

del andra önska en jordbit att lägga sin hand vid på tider, då de inte

äro upptagna i sitt huvudsakliga arbete. Något utöver vad som redan

gjorts måste göras för att få fram en bättre sakernas ordning. Vi ha

därför tänkt få en lag till stånd, som skulle göra det möjligt för folket

att tvångsarrendera här ovan nämnda jord, men naturligt är, att allt

måste genom lag tas på ett förståndigt sätt och från fall till fall prövas

av en för detta ändamål fungerande institution.

Var och en kan förstå, att vi motionärer inte äro i stånd att skriva

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr dä.

lagtext — i all synnerhet inte på den korta tid, som står oss till huds

— lämplig för detta ändamål. Vi ha därför tänkt oss eu skrivelse till

Kungl. Maj:t i berörda avseende.»

Herr von Sueidern och medmotionärer hava i sin motion anfört

följande:

»Det svåra spörsmålet om tillgodoseendet av vårt folks näringsbehov

under rådande avspärrning från de störa exportländerna och

under minskad världsproduktion av livsförnödenheter har allt mer trängt

sig fram till vår viktigaste praktiska fråga. Det svenska jordbruket

och dess utövare sättas på det svåra provet att söka utöka produktionen

på samma gång som hjälpmedlen för produktionsarbetet bli alltmer

svåråtkomliga. Det är givet, att statsmakternas ansträngningar måste

inriktas på att söka tillförsäkra jordbruket de nödvändiga betingelserna

för dess drift, såsom arbetskraft, gödsel- och fodermedel, ävensom den

maskinella utrustningen. Det är även givet, att jordbrukaren måste

uppmuntras till största möjliga personliga insats i arbetet att ur gammal

och ny jord draga största möjliga skördar. Och bör detta ske såväl

därigenom, att fullgod ersättning lämnas för jordbrukets produkter och

åt jordbrukaren själv skälig andel för eget behov av sina händers verk

som att ej större tvång än nöden oundgängligen kräver lägges på jordens

brukare.

Alla dessa vägar ha redan beträtts och vi tro, att de fortfarande

äro de viktigaste och att man med oavlåtlig omsorg måste utbygga

och förbättra desamma.

Men trots alla ansträngningar och uppmuntringar kommer alltid

att finnas inom jordbrukarnes klass liksom inom alla klasser personer,

som icke vilja eller kunna göra vad landet begär och måste begära av

dem. Vanhävdad jord kommer alltid att finnas. Vi äro visserligen

övertygade om, att det icke finnes i den utsträckning, som mången

föreställer sig, men man måste hålla fast vid, att alla utvägar måste

användas för tryggande av våra behovs tillgodoseende, och vi få icke

vara blinda för hur upprörande förekomsten av vanhävdad jord skall

vara för alla dem, som hungra efter bröd.

Den till Dalarne och Värmland utsträckta norrländska uppsiktslagen

kan ej hjälpa i denna situation. Den gäller en alltför begränsad

del av den odlade jorden även i de landsdelar, för vilka den är stiftad,

dess vanhävd sbegrepp sammanfaller ej med vad som för ögonblicket

är nödvändigt eller den produktiva verksamhetens framtvingande, då

den endast ingriper i sådana ytterligt gående fall, då jordbrukets vid
-

Herr von

Sneidcrns

vi. ff. motion.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Lagutskottets utlåtande Nr 23.

mafhållande därigenom äventyras'', och den verkar till sist för nuvarande

förhållanden alltför långsamt. Med utsträckning av denna lao-s

tilkunpmng till hela landet eller ytterligare delar av detsamma, vore

darior toga vunnet. En allmän vanhävdslag, omfattande hela vårt lands

jord, ar åter en så svårlöst och omfattande fråga, att dess omedelbara

lösning icke synes oss möjlig.

Återstår således eu provisorisk lagstiftning, som tar sikte på att

utan inskränkning av den ekonomiska vinning, som den enskilde ägaren

tilläventyrs kan ha av sin vanhävdade jord i dess nuvarande skick,

densamma i annans hand till landets fromma göres mera fruktbärande’

Denna lagstiftning bör icke verka genom straffhot, då det vid lagstiftningen

är omöjligt att kunna skilja på dem, som icke kunna och på

dem, som icke vilja sköta sin jord. Och för att undvika det förhatliga

däri, att den, som icke kan av ekonomiska eller andra skäl sköta

sin jord, träffas av straff, får man avstå från att straffa dem, som icke

vilja sköta sin jord. Vidare bör uppmärksammas, att staten i allmänhet

undviker att själv sköta sådan jord, som fråntagits annan brukare.

Eu sådan dlift blii i de flesta fall alltför oekonomisk, för att ens under

nuvarande omständigheter vara tillrådlig. Statens verksamhet enligt

en provisorisk lagstiftning, utgörande en eventuellt behövlig utbyggnad

av den nuvarande förfoganderättslagen, bör allmänt uttryckt inskränka

sig därtill, att för skördars frambringande kompetent brukare anskaffas

till vanhävdad jord. Därför att vi anse, att staten i regel icke själv

böi sköta jordbruket på grund av därmed förenade kostnader, ha vi

därmed ingalunda sagt, att ej ekonomiska uppoffringar för denna verksamhet

från statens sida i vissa fall kunna anses vara befogade.»

Endast i undantagsfall har i lag medgivits rätt för det allmänna

att ingripa i den enskildes nyttjanderätt till fast egendom. Genom

den s. k. norrländska vanhävdslagen stadgas bland annat, att inom de

norrländska länen samt Värmlands och vissa delar av Kopparbergs län

skall, där å fastighet på landet, tillhörig bolag eller förening för ekonomisk

verksamhet, åker och äng finnes i den omfattning, att självständigt

jordbruk därå kan idkas, uppsikt, på sätt i lagen närmare

föreskrives, hållas däröver att jordbruket å fastigheten icke nedlägges

eljer ägor och byggnader eljest så vanvårdas, att jordbrukets vidmakthållande

därigenom äventyras, samt att detsamma skall gälla, där

fastigheten tillhör enskild person, vilken uppenbarligen besitter fastigheten

huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen och icke

är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottetn utlåtande Nr 23. 5

densamma. Skulle jordägaren eftersätta vad lian, på sätt i lagen närmare

stadgas, åtagit sig eller ålagts att fullgöra för vanhävdad jords

upphjälpande, kan han ådömas bötesansvar. Med denna lagstiftning

avsågs framför allt att träffa trävaruspekulanterna, som förvärvat fastigheter

för att tillgodogöra sig skogen.

Vidare äger Kungl. Maj:t enligt den s. k. förfoganderättslagen,

som är av provisorisk natur, förordna att, om för tillgodoseendet av

landets behov av bland annat livsmedel och föder för kreatur det finnes

nödigt, att kronan förfogar över bland annat viss fastighet, utan att

densamma avstås till kronan, egendomens ägare skall mot ersättningupplåta

densamma till kronan.

Båda nu föreliggande motioner avse ett ingripande från det allmännas

sida i den enskildes nyttjanderätt till fast egendom för höjande

av jordens produktionsförmåga. Herr Borg föreslår i detta avseende en lag

av varaktig natur, som stadgade skyldighet för jordägare att utarrendera

icke uppodlad, odlingsbar jord eller odlad sådan, som läge i lägervall.

Herr von Sneidern och medmotionärer åter framhålla önskvärdheten

av en allenast provisorisk lagstiftning, varigenom det allmänna berättigades

att genom insättande av kompetent brukare eller annorledes försätta

vanhävdad jord i hävdat skick.

Hur önskvärt det än kan vara, att jörden avvinnes största möjliga

avkastning, kan utskottet likväl icke gilla den av herr Borg föreslagna

utvägen för sagda ändamåls vinnande. Det kan nämligen icke enligt

utskottets förmenande vara tillrådligt att införa såsom ett beständigt

rättsinstitut expropriationsförfarande av den art och omfattning, som

motionären åsyftar. Särskilt för de ömtåliga fäll, där expropriationsrätt

medgives enskild person, är det uppenbarligen en oeftergivlig fordran

att förutsättningarna för och omfattningen av en dylik rätt kunna i lag

med den klarhet uppdragas, att godtycke i möjligaste mån uteslutes

samt enhet och konsekvens i rättstillämpningen vinnes. Men i föreliggande

fall skulle det stöta på nära nog oöverkomliga svårigheter att

i lag angiva de förutsättningar, under vilka expropriationsförfarandet

i det särskilda fallet skulle medgivas. Vidare skulle genom införandet

av ett dylikt förfarande ett tvångsförhållande uppstå mellan jordägaren

och arrendatorn, som helt visst skulle utgöra ett bestämt hinder för

jordens ändamålsenliga brukande. Syftemålet med motionen eller avvinnande

ur jorden av den största möjliga avkastningen skulle sålunda

icke vinnas genom dylika tvångslagstiftningsåtgärder. Härför torde

helt andra vägar böra beträdas. Och sådana stå jämväl till buds.

Utskottet avser därvid i främsta rummet upplysningsverksamhetens fort
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö Lagutskottets utlåtande Nr 23.

sätta bedrivande, egnahemsrörelsens befrämjande i eu sund riktning och

beviljande av odlingslån i största möjliga utsträckning.

Vad åter angår en provisorisk lagstiftning av den art herrar von

k uei em m. . i sin motion ifrågasatt, så har frågan härom redan i

annan ordning kommit under utskottets övervägande.

,.. , 1 ®?n tjl1 mnevarande års riksdag avgiven proposition, nr 99, med

förslag till ny forfoganderättslag har Kungl. Maj:t nämligen — med

hänsyn till behovet av att förfoganderättslagens stadganden kunde på

kraftigt satt anvandas i jordbruksproduktionens tjänst" såsom medel att

åstadkomma vanhavdad jordbruksfastighets bringande i nöjaktig hävd —

föreslagit eu bestämmelse av innehåll, att oberoende av begränsningen

!... ag<Tus giltighetstid förordnande, på grund av vilket fastighet upplåtits

oi drivande av jordbruk, skall gälla under den i förordnandet eller

med stod därav bestämda tid, högst 15 år.

, , Vld ärendets behandling inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 8

februari 1918 yttrade föredragande departementschefen härom bland annat:

»Ifrån regeln, att förordnanden, som Kungl. Maj:t meddelar på

grund av den nya lagen, icke skola gälla längre än lagen själv, göres

ett undantag av ganska stor betydelse. Enligt 5 och 18 §§''i förslaget

liksom enligt samma paragrafer i nuvarande lag äger Kungl. Makt

med ändamål att tillgodose den för befolkningens behov erforderliga

jordbruksproduktionen, förordna, att vanhävdad jordbruksegendom skall

upplät as åt kronan eller åt annan. Sådan tillämpning av den äldre

lagens bestämmelser har ock förekommit. Under sistlidna år erinrades

Kungf. Mapts befallningskavande i cirkulärskrivelse av dåvarande chefen

för jordbruksdepartementet om angelägenheten av att kraftiga åtgärder

vidtoges för avhjälpande av vanhävd, där sådan förekomme, i sammanhang

varmed pavisades, hurusom, därest frivilliga åtgärder för ändamålet

utebleve, forfoganderättslagen erbjöde ett rättsmedel, som i sista hand

borde anvandas. Befallmngshavandenas åtgöranden i anledning härav

både enligt vad mig meddelats, till omedelbar följd, att i ett betydande

äntå! tall, dar vanhavd förelåg, vederbörande innehavare av egendomen

förmåddes antingen avgiva förbindelse att för framtiden nöjaktigt fullgöra

sm odlmgsplikt eller ock utarrendera sin egendom till annan person

som bättre var i stånd att handhava skötseln av densamma. I åtskilliga

fall visade sig emellertid omöjligt att sålunda ordna saken under

hand, och i dessa fall påkallade befallningshavandena förfoganderättslagens

tillämpning. I anledning härav meddelade Eders Kungl. Maj:t

fJolaret ett antal förordnanden om upplåtelse av fast egendom

jamhkt 5 och 13 §§. Här framträdde emellertid den betydande olägenhet,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 23. 7

att eftersom nuvarande lagen icke tiger giltighet längre än till den 1

maj 1918, upplåtelserna måste begränsas till denna tid, ett förhållande,

som givetvis varit ägnat att i hög grad förringa gagnet av den vidtagna

åtgärden. Ett helt annat och bättre resultat av de gjorda bemödandena

skulle tvivelsutan kunnat ernås, därest möjlighet funnits att

förordna om egendoms upplåtande för en längre tidsperiod.»

Sedan departementschefen därefter föreslagit intagande i den nya

lagen av ett stadgande av ovan angivna innebörd, avsett att göra lagens

tillämpning mera verksam, fortsatte han:

»Genom en dylik bestämmelse, vars införande förordats av produktionskommittén

i ett den 14 januari innevarande år avgivet utlåtande,

synes ett användbart medel vara givet för vinnande av målet att under

nuvarande svåra tid åstadkomma nöjaktig odling av jord, vars innehavare

själv är ur stånd eller ovillig därtill. Jag vill emellertid betona,

att förslaget ingalunda avser att innebära en rationell lösning av vanhävdsproblemet.

En definitiv sådan lösning — vare sig den skall

åstadkommas medelst utbyggnad av den norrländska vanhävdslagstiftningen

eller annorledes — förutsätter ytterligare utredning, som ännu

icke kunnat medhinnas, men vartill förberedande åtgärder vidtagits.»

Då de av herr A?on Sneidern m. fl. framförda önskemålen sålunda

synas hava vunnit beaktande i förenämnda proposition, över vilken utskottet

kommer att framdeles avgiva särskilt utlåtande, finner utskottet

förevarande motion icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att herr Borgs motion icke måtte bifallas, samt

2) att den av herr von Sneidern m. fl. väckta

motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1918.

På lagutskottets vägnar:

SVEN PERSSON.

Reservation:

av herrar Sven Persson i Norrköping och Lindqvist i Kosta mot

viss del av motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.