Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen med begäran om utarbetande och framläggande av förslag till lagstiftning i syfte att förbättra hemarbetarnas förhållanden.

1918-03-12 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1918:26, Utlåtande i anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen med begäran om utarbetande och framläggande av förslag till lagstiftning i syfte att förbättra hemarbetarnas förhållanden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet!t utlåtande Nr 20.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 12 piars 1918 kl. Va9 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående skrivelse till

Konungen med begäran om utarbetande och framläggande

av förslag till lagstiftning i syfte att förbättra hemarbetarnas

förhållanden.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Gezelius, Högberg*, greve Spens, Dahl,

Fant*, Klefbeck*, von Koch*, Lagerkvist*, Lindqvist i Kosta, Karlsson

i Fjäl, Strid, Helger, Svensson i Betingetorp*, Andersson i Knäppinge

och Hedström.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti eu inom första kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 21, har herr von Koch hemställt, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t måtte

föranstalta om utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag

till lagstiftning, avsedd att förbättra hemarbetarnes förhållanden med

särskild hänsyn till att arbetslönen måtte kunna till förekommande av

uppenbara missförhållanden fastställas till skäligt belopp, vare sig medelst

minimilöner, åsätta genom för ändamålet tillsatta lönenämnder, eller på

annat sätt.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört

följande:

»Vid försöken att förbättra de arbetande klassernas ställning ha Motionärens

i regel de s. k. hemarbetarna antingen lämnats ur räkningen eller ock motlierl"9-

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 9 sand. 18''käft. (AV 26.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

kommit i sista rummet. Detta har bl. a. berott på de säregna förhållanden,

varunder nämnda kategori förrättar sitt arbete och vilka försvåra

tillämpningen av arbetarskyddslagstiftningen; men till hemarbetarnas

dåliga ställning har dessutom bidragit, att de, som bekant, äro nästan

fullständigt utan någon som helst organisation och därför sakna förmåga

att göra sina önskningar gällande. Det betryckta läge, vari hemarbetarna

leva i nästan alla länder, har emellertid efterhand fram tvungit

särskilda åtgärder till deras skyddande. Vanligen har så tillgått, att

allmänhetens uppmärksamhet blivit fästad på hemarbetarnas dåliga ställning

genom privata undersökningar samt utställningar av deras arbeten

med angivande av arbetsinkomsten. Så har exempelvis skett i England,

Tysklands och Sverige. De förhållanden, som härigenom blottats, ha

tvungit de lagstiftande församlingarna att upptaga hemarbetsfrågan till

undersökning i regel har denna sedermera lett till speciallagstiftning för

hemarbetarna. Denna lagstiftning har emellertid varit av två slag, en

som avsett att på olika sätt skydda hemarbetarna mot de faror, som deras

arbetssätt innebär, samt en annan, som tagit sikte på sakens kärnpunkt,

arbetslönens höjande, och som i detta syfte fastställt s. k. minimilöner.

Vad den förstnämnda lagstiftningen angår, så har den bl. a. påbjudit

registrering av samtliga hemarbetare i och för upplysning om deras

antal, deras bostad, ålder m. m. På sina håll har man föreskrivit, att

de som vilja utöva hemarbete skola begära tillstånd härtill, varigenom

åstadkommes en viss kontroll. I arbetarskyddslagstiftningen har efterhand

i flera länder införts vissa bestämmelser, som avse att skydda

barnen mot hemarbetets faror samt att reglera arbetstiden och kontrollera

arbetslokalerna ur hälsosynpunkt. Vidare ha vidtagits åtgärder för

att förhindra trucksystemets olägenheter samt för att skydda allmänheten

mot den smittofara, som varor tillverkade i hem, där sjukdom

råder, kunna anses medföra.

Att alla dessa bestämmelser, som efterhand genomförts i bl. a.

England ^ och Tyskland, varit till nytta, bestrides ej, ehuru det medfört

stora svårigheter att tillfredsställande övervaka desammas efterlevnad.

^en från alla länder förspörjes dock att resultatet av dessa åtgärder

på långt när ej varit det åsyftade, att man med andra ord ej trätfat

frågans kärnpunkt. Efterhand har därför uppmärksamheten mer och

mer riktats på den andra av de nämnda linjerna; den som först försökts

i vissa av de Australiska kolonierna och där visat sig medföra utomordentlig

nytta, nämligen att på laglig väg reglera arbetslönerna. Detta

har man försökt på två sätt, antingen genom tillsättande av lönenämnder,

som äga befogendet att fastställa minimilöner efter vissa grunder,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

3

eller genom stadgande att vid konflikter mellan arbetare och arbetsgivare

på särskilt sått tillkomma skiljedomstolar skulle äga rätt att

bestämma arbetslönerna.

Att i detalj genomgå de många olika system, som vunnit tillämpning

för att reglera arbetslönen för hemarbetena, torde ej vara nödvändigt,

helst som i motioner i riksdagen (nr 238 i andra kammaren

och nr 93 i första kammaren år 1913) rätt utförliga redogörelser härom

förut förekommit. Dock torde några antydningar om frågans utveckling

i England vara av ett visst intresse, då väl från detta land den bästa

förebilden torde kunna hämtas.

I England väcktes frågan om hemarbetarnas ställning år 1888 och

efter utredning av en kommitté, som tillsattes 1890, vidtogos vissa atgäärder

för att förbättra de hygieniska förhållandena, skydda barnen och

förhindra trucksystemet. Dessa åtgärder visade sig dock alls icke tillräckliga,

och en år 1916 åstadkommen hemarbetsutställning visade, hur

eländigt tillståndet alltjämt var. Det blev därför nödvändigt att upptaga

lönefrågan till behandling, och år 1907 tillsattes för ändamålet en

ny kommitté, vars resultat blev den bekanta 1909 Trades Board Ad.

År 1913 har lagen utsträckts till ännu ett antal yrken, och torde nu

omkring 350,000 å 400,000 personer stå under nämnda lags'' skydd.

Lagen omfattar ursprungligen fyra yrken nämligen: 1) skrädderiverksamhet

en gros för färdiggjorda och för beställda kläder samt annan

skrädderiverksamhet, som Board of Trade bestämmer, 2) tillverkning av

askar eller delar av sådana, delvis eller helt och hållet gjorda av papper,

papp, spån e. d., 3) tillverkning med maskin av spetsar, bindning av

nät samt lappning och stoppning^ av spetsgardiner, 4) tillverkning av

hamrade eller nitade kättingar. År 1913 utvidgades lagen att omfatta

sockerbageri, konservfabrikation, linnesömnad, tillverkning av tenn- och

emalj dosor, linne och bomullsväverier samt strykning för ångtvätterier.

Handelsdepartementet kan utfärda provisorisk föreskrift om lagens

tillämpning jämväl på andra yrkesgrenar. En dylik föreskrift skall underställas

parlamentet för stadfästelse.

Genom lagen bemyndigas nämnda departement att tillsätta lönenämnder

för visst yrke eller del därav. Nämnderna skola fastställa minimitariffer

för tidlönsarbete inom vederbörande yrken och äger bestämma

allmänna minimilönesatser för styckarbete inom samma yrken, och

kunna dessa tariffer tillämpas för såväl hela yrket som del därav. Innan

lönen fastställes, skall den tillkännagivas och de anmärkningar prövas,

som inom 3 månader riktas mot densamma. Minimilönerna kunna

senare upphävas eller ändras. På ansökan av en arbetsgivare skall löne
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

nämnden kunna fastställa en del speciell minimistycklön för dennes arbetare,

i de fall då en minimitimlön, men ej en allmän minimistycklön

kan tillämpas. Sex månader sedan lönenämnden kungjort minimilönen,

skall handelsdepartementet utfärda en s. k. sanktionsförordning, genom

vilken minimilönen göres obligatorisk för de fall, då den är tillämplig

på alla de personer, som hos sig hava arbetare anställda, och på alla,

som ha anställning hos dessa personer. Ifall handelsdepartementet finner

olämpligt sanktionera förordningen, kan s. k. uppskovsförordning

utfärdas, varigenom minimilönens obligatoriska ikraftträdande uppskjutes.

Har emellertid sanktion erhållits, är arbetsgivaren skyldig betala arbetaren

den fastställda lönen och kan, om han underlåter detsamma, dömas

till böter och skadestånd. För den händelse arbetaren av sjukdom eller

kroppslig skada ej anses kunna förtjäna minimitidlön, och han ej kan

sysselsättas med styckelönsarbete, kan av nämnden lämnas tillståndsbevis,

som undantager hans anställning från bestämmelserna om tidslöneminimitariffen.

En officiell berättelse om lagens verkningar utgavs år 1913. Enligt

densamma hade lönenämnder utsetts i de 4 ovan angivna industrigrenarna.

Var och eu av dessa nämnder bestod av ett antal (3—5) opartiska

medlemmar och lika antal arbetsgivare och arbetare, antingen valda

av dessa själva eller av departementet. Minimitidlöner ha fastställts i

samtliga de 4 yrkesgrenarna, olika för män och kvinnor. Av departementet

utsedda funktionärer ha övervakat lagens efterlevnad, och endast

i ytterst få fall har man behövt anlita rättegång för att vinna åtlydnad.

Vid berättelsens avgivande hade tiden varit för kort för att överblicka

verkningarna av lagen, men att densamma, såvitt man kunnat bedöma,

måste ha vant gynnsamma, framgår av att myndigheterna, som ovan

nämnts, föreslagit lagens utsträckning till andra yrken.

I Tyskland har denna frågas utveckling haft ungefär samma förlopp

som i England. När år 1910 förslag om en hemarbetslag förelåg

till behandling, satte regeringen sig avgjort emot att bestämmelser om

lönenämnder däri skulle ingå, något som från flera riksdagspartiers sida

bestämt krävdes. För att icke lagen skulle falla, nöjde man sig med

en kompromiss, varigenom tillskapades s. k. fackutskott, bestående av

arbetsgivare och arbetare, vilka skulle stå myndigheterna till tjänst med

upplysningar (rörande bl. a. löneförhållandena), förbättra hemarbetarnas

ställning samt söka åstadkomma överenskommelser i lönefrågor. Lagen,

som tillämpas fr. o. m. 1912, innehåller en hel del'' bestämmelser om

registreringsplikt, hygieniska villkor samt om fastställda löner skola anslås

offentligt samt införas i arbetarnas motböcker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

La g utskottet* utlåtande Nr 26‘.

r>

Ehuru i Tyskland lönenämnderna ej ännu införts i lagstiftningen,

har under kriget ett stort steg fram mot detta mål tagits. Sfi har genomförts

bestämmelser om stycki önstariffer vid militärleveranser från enskilda.

Bl. a. skulle vid arbetets utlämnande stadgas en lix fördelning av ti IIverkningskostnaderna

mellan arbetaren och arbetsgivaren, så att arbetaren

erhölle 75 % och arbetsgivaren 25 f av desamma. Med ledning av uppgifter

från olika håll bestämdes vad som kunde anses vara en normal

dagsförtjänst med 10 timmars arbete vid sömnad av visst slag. Sfi

undersöktes huru lång tid som behövdes för tillverkning av en viss persedel.

Genom multiplicering av den normala dagsförtjänsten (förhöjd

med 20 %) med denna tillverkningstid fick man den direkta arbetslönen,

som multiplicerad med 0,333 gav de 25 % som skulle tillfalla arbetsgivaren.

För att avgöra klagomål mot dessa bestämmelser tillsattes 1914 i

Berlin eu skiljenämnd, som utan svårigheter alltsedan fungerat och till

både arbetsgivares och arbetares belåtenhet utfört sitt maktpåliggande

uppdrag. Man hoppas i Tyskland, att de gjorda erfarenheterna skola

efter kriget leda till upprättande av obligatoriska lönenämnder, och so‘m

ett förebud härtill kan nämnas, att ett förut utfärdat förbud för fackföreningsfunktionärer

att tillhöra ovannämnda fackutskott nu upphäfts.

Det må även här nämnas, att den Internationella föreningens för

lagstadgat arbetarskydd sjunde delegerademöte, vid vilket Sverige var

officiellt representerat, uttalade sig för minimilöner för hemarbetare.

Bl. a. påyrkades, att dessa löner skulle bestämmaseså, att de satte en

medelgod hemarbetare i stånd att förtjäna en timlön, såvitt möjligt

motsvarande den lön som erhålles i orten på fabriker, tillhörande samma

eller likartade fack och där medelhöga löner (fair wages) betalas. Minimilönen

bör vara sådan, att den tillförsäkrar arbetaren en normal levnadsstandard,

särskilt sund föda och bostad.

I vårt land har hemarbetarnas svåra läge sedan länge varit föremål

för behandling såväl enskilt som offentligt. År 1907 anordnades

i Stockholm av Centralförbundet för socialt arbete en hemarbetsutställning

som blottade svåra missförhållanden på området. Eu av samma

förening publicerad undersökning av hemarbetarnas förhållanden underströk

ytterligare behovet av åtgärder från statens sida, vilka även påyrkades

genom en skrivelse till Kungl. Maj:t. Den år 1905 tillsatta

yrkesfarekommittén fann likaledes, att särskilda åtgärder voro behövliga

för att skydda hemarbetarna och utarbetade ett särskilt lagförslag, som

avsåg genomförande av registreringsplikt, användning av löneböcker,

bekantgörande av prislistor, åtgärder för att förhindra smittosamma sjukdomar

genom hemarbetsalster samt vissa anordningar för att avvärja

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

arbetets skadliga inverkan på hemarbetarnas hälsa, särskilt i fråga om

minderåriga. Däremot upptog kommittén icke frågan om minimilöner,

ehuru kommittén fullt ut erkände, att de otillfredsställande förhållandena

på området till största delen hänför sig till hemarbetarnas knappa

förtjänst.

I den k. propositionen av år 1912, som gav upphov till nu gällande

arbetarskyddslagstiftning, erkändes, att hemarbetet i stor utsträckning

i vårt land utfördes på otillfredsställande sätt, ej minst med hänsyn

till löneförhållandena, och det framhölls, att lagstiftningen bör ingripa

för att rätta dessa missförhållanden. Men innan så skedde, borde

närmare utredning verkställas om hemindustriens förhållanden, varför

med lagstiftningen borde anstå intill dess denna utrednings resultat

förelåg.

Nämnda utredning har tagit lång tid, men föreligger nu i tvenne

av kungl. socialstyrelsen publicerade delar, varav den ena avhandlar utredningens

huvudresultat och den andra innehåller en samling monografier.

Denna ytterst omsorgsfulla och intressanta utredning ger en

utomordentligt klar bild av icke allenast hemindustriens förekomst och

utbredning i vårt land, utan även om hemarbetarnas ekonomiska och

sociala förhållanden. De yrkesmonografier, som publicerats, ge eu mycket

god inblick i hemarbetarnas liv och de villkor, varunder de arbeta.

Ehuru det är alldeles onödigt att här söka göra en sammanfattning av

resultatet, må det framhållas, att den uppfattning om hemarbetarnas

svåra läge, man förut genom enskilda undersökningar erhållit, fullt ut

bekräftats av denna opartiska och officiella utredning. Nästan i alla avseenden

— icke allenast ifråga om arbetstid, bostäder, medhjälparnas

förhållanden — utan framför allt beträffande arbetslönen, är tillståndet

sådant, att ett statsingripande är nödvändigt. Av den specialutredning,

sem företagits i fråga om arbetslönerna, framgår exempelvis, att nettotimlönen

uppgick till högst 15 öre för 22 % av männen och 61,6 % av

kvinnorna, att veckoförtjänsten utgjordes av intill högst 10 kr. för 19,6 %

av männen och 75,4 % av kvinnorna, bland vilka senare blott ett försvinnande

fåtal nådde upp till 25 kr., samt att slutligen årsinkomsten ej

uppgick till högre belopp än 400 kronor för 16,3 % av männen och 68,5 %

av kvinnorna, av vilka senare 35 % nådde upp till allenast högst 200

kronor.

Ehuru dessa siffror äro talande nog, få de sin hemska betydelse

först när man besinnar, att de blott utgöra medeltal och att i vissa yrken

lönen blivit nedpressad långt därunder. De talrika monografiska

exempel, som i utredningen meddelas, uppenbara så mycken nöd och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 26. 7

elände, att var och eu, som har någon känsla för sina medmänniskors

lidanden, måste inse att här kräves särskilda lagstiftningsåtgärder, ägnade

att skydda dem, som tydligen ej förmå själva göra sin mänskliga rätt

gällande. Och önskligt är att dessa åtgärder med allra snaraste måtte

komma till stånd, ej minst ur synpunkten, att kristiden yttermera försvårat

denna olyckliga arbetargrupps villkor.

Det är givetvis ej för eu enskild motionär möjligt att framlägga

ett utarbetat lagförslag på området ifråga, ej heller att redogöra för allt

vad lagstiftning bör omlatta. Så mycket torde dock redan nu framgå

av erfarenheten från vårt eget land liksom från utlandet, att de mindre

ingripande lagbestämmelser, som avse att skydda hemarbetarna genom

registrering och dylika åtgärder samt genom vissa hygieniska anordningar,

ej äro tillräckliga, utan att i främsta rummet kräves en lagstiftning,

som träffar frågans kärnpunkt, nämligen reglering av arbetslönen, detta

må sedan ske medelst minimilöners åsättande genom lönenämnder eller

på annat sätt. Eu hemarbetslag, som ej tar hänsyn till denna sakens

viktigaste del, måste bli förfelad.»

Såsom motionären erinrat, hava de förhållanden, under vilka det

hemindustriella arbetet i vårt land bedrives, sedan länge varit föremål

för uppmärksamhet. Undersökningar, som företagits såväl på, offentligt

som enskilt initiativ, ävensom sakkunnigas utlåtanden hava givit vid handen,

att dessa förhållanden, i vad de avse främst arbetslönerna men också

arbetslokaler och arbetstid, måste betecknas såsom ur samhällelig synpunkt

otillfredsställande. Den kungl. kommitté, som utarbetade förslaget

till nu gällande arbetarskyddslagstiftning, den s. k. yrkesfarekommittén,

upptog till behandling även hemarbetarnes arbetsförhållanden och framlade

år 1909 lagförslag i ämnet med av motionären antytt innehåll. Lagförslaget

berörde emellertid icke frågan om arbetslönernas reglering, oaktat

kommittén som sin åsikt framhöll, att missförhållandena på ifrågavarande

område främst berodde på de i brist på all reglering allt för låga arbetslönerna.

Som skäl för sin avvisande ståndpunkt härutinnan anförde

kommittén, att kännedomen om utbredningen av det hemindustriella arbetet

och om de villkor, varunder detsamma utövades, vore alltför ofullständig,

för att kommittén skulle våga föreslå så genomgripande åtgärder,

som en lagstiftning, omfattande jämväl reglering av arbetslönerna, skulle

innebära.

Ej ens de mindre långt gående bestämmelser, som kommittén förordat,

blevo föremål för Kungl. Maj:ts förslag i propositionen till 1912

års riksdag i arbetarskyddslagstiftningsfrågan. Som skäl härför anförde

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

föredragande departementschefen den bristande kännedomen om frågans

läge, varom yrkesfarekommittén erinrat. • För avhjälpande av de obestridliga

missförhållandena inom hemindustrien förordade departementschefen

därför, att först en så vitt möjligt fullständig och tillförlitligundersökning

av de förhallanden, under vilka hemarbetet i Sverige bedrives,

måtte anordnas.

Sedan Kungl. Maj:t i överensstämmelse härmed den 2 februari 1912

uppdragit åt kommerskollegium att utföra eu dylik undersökning, vilken

borde avse ej blott förekomsten och omfattningen av hemindustrielit arbete

i landet, utan också de ekonomiska och sociala förhållandena rörande

detsamma, samt denna undersökning efter socialstyrelsens inrättande övertagits

av sistnämnda ämbetsverk, har socialstyrelsen under år 1917 i ett

omfattande betänkande offentliggjort undersökningens resultat. Av denna

utredning lärer framgå, att det hemindustriella arbetet, särskilt inom vissa

arbetsgrenar, bedrives under så dåliga hygieniska och sociala förhållanden

samt utföres till ett i förhållande till arbetsprestationen så avsevärt undex-- pris, att en statlig reglering av hela detta arbetsområde synes vara av nöden.

Enligt vad utskottet inhämtat, har också Kungl. Maj:t tagit frågan

om en dylik lagstiftning under övervägande. Den 15 februari 1918 har

uppdrag lämnats åt socialstyrelsen att, sedan erforderlig vidare utredning

verkställts, inkomma med förslag till lagstiftning för reglerande av hemarbetarnes

arbetsföi-hållanden, varjämte en särskilt sakkunnig förordnats

att inonx styrelsen bereda ärendet.

Som skäl för ärendets överlämnande till socialstyrelsen anförde vedex-- börande departementschef, enligt det offentliggjorda statsrådsprotokollet i

ärendet, att även om betydelsefulla förarbeten för en lagstiftning som

den ifrågakommna redan verkställts, frågan ändock icke förelåge i det

skick, att densamma kunde omedelbart bringas till lösning.. Efter att

hava erinrat om frågans tidigare behandling samt om socialstyrelsens

ovannämnda undersökning yttrade departementschefen i statsrådet även

följande:

»Tidpunkten måste därför nu vara inne för upptagande till slutligt

avgörande av frågan om lagstiftning rörande det hemindustriella arbetet.

Genom de nämnda publikationerna har tydligt ådagalagts, att för stora

grupper av hithörande arbetare de ekonomiska och sociala förhållandena

i det stora hela äro otillfredsställande samt att mycket allvarliga missförhållanden

måste anses föreligga i vissa avseenden. Då därjämte

förutsättningar saknas för att hemarbetarna skola genom sammanslutning

och av eget initiativ kunna själva avsevärt förbättra sin ställning, lära

statsmakterna icke böra undandraga sig att genomföra den reglering av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

deras arbetsförhållanden, som från social synpunkt kan anses påkallad.

Vid eu lagstiftning i ämnet synes man med hänsyn till den erfarenhet,

som numera föreligger på ifrågavarande område, hava anledning att

mera effektivt än yrkesfarekommitten gjort ingripa i avseende å hemarbetarnas

löneförhållanden.»

Såsom av det anförda framgår, äro hemarbetarnes förhållanden

jämväl i det avseende, som motionären främst betonar och vari han

framför allt påyrkar ändring, nämligen de låga arbetslönerna, redan

föremål för Kungl. Majrts beaktande. Då även utskottet håller före, att

på ifrågavarande område föreliggande missförhållanden som under nu

rådande kristid äro särskilt beaktansvärda — snarast möjligt böra komma

under riksdagens prövning finner utskottet önskvärt, att den nya utredning,

som igångsatts, bedrives med all skyndsamhet och att efter densammas

slutförande lagförslag så snart ske kan förelägges riksdagen.

Motionären synes hava avsett endast frågan om det hemindustriella

arbetet.

Det andra slaget av hemarbete, den s. k. hemslöjden eller husfliten

i mera egentlig mening, har varit föremål för undersökning inom

en särskild, av Kungl. Maj:t den 29 juni 1912 tillsatt kommitté för utredning

av den svenska hemslöjdens i allmänhet nuvarande tillstånd, utvecklingsmöjligheter

och behov, den s. k. hemslöjdskommittén, vilken, enligt

vad utskottet har sig bekant, i dagarna till Kungl. Maj:t avlämnat

betänkande i frågan.

På grund av vad sålunda anförts och då såsom därav framgått

frågan om reglerande av de hemindustriella arbetsförhållandena redan

är föremål för Kungl. Maj:ts övervägande, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 18 käft. (Nr 26.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.